.²
Sysselsättningen:
invandrare på arbetsmarknaden
Mycket väsen
men lite
verkstad
lena schröder
%²
lena schröder, docent i ekonomisk historia, var tidigare forskningsledare vid Integrationsverket och är nu knuten till Stockholms universitets Linnécentrum för integrationsstudier (SULCIS).
Invandrare på arbetsmarknaden – Mycket väsen men lite verkstad
© Lena Schröder, 2008
Grafisk form: Anekdot Text & Form
Omslagsillustration: Anna Windborne Communication
Drottninggatan 83, 111 60 Stockholm
www.arenagruppen.se
Bokförlaget Premiss ingår i Arenagruppen – den radikala sfär
som bland annat består av Bokförlaget Atlas, tidskriften Arena,
Dagens Arena, tankesmedjan Agora och seminarieverksamheten
Arena Program
N59°20’21” E18°03’37”: Sveavägen 68, 111 34 Stockholm
2
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
Mycket väsen
men lite verkstad
I internationell jämförelse förefaller befolkningen i Sverige ha en
mer positiv syn på invandrare och en större medvetenhet om etnisk
diskriminering än vad som är fallet i de flesta andra EU-länder
(Europeiska kommissionen 2007). Sådana opinioner kan svänga
snabbt. Därför måste integrationspolitiken fortsatt ha likabehandling som överordnad princip.
A
lla individers lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund har länge varit det övergripande
målet för integrationspolitiken. Målet har kritiserats för att vara
alltför intetsägande och luddigt för att ge vägledning i den konkreta politiken. Även om begreppen etnicitet och kultur är svårdefinierade
är det viktigt att hålla fast vid denna likabehandlingsprincip som ju utgår
från Sveriges grundlag och de deklarationer om mänskliga rättigheter som
Sverige ratificerat.
Anledningen till denna kanske självklara inledning är den förändring i
synen på invandrare och deras barn och barnbarn, som kan iakttas i många
europeiska länder. Främlingsfientliga partier växer i styrka och deras politik anammas av de etablerade politiska partierna. Invandrare generaliseras
till arbetsovilliga välfärdsutnyttjare och muslimer utmålas generellt som så
främmande att de inte passar in i ett modernt europeiskt land.
Det finns bidragsfuskare och personer med oacceptabla normer i såväl
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
3
den infödda som i den invandrade befolkningen. Självklart ska fusk och
brott bekämpas och bestraffas. Problemet är att fusk och brott generaliseras
till etniska egenskaper när de begås av en individ med utländsk bakgrund,
medan de för andra ses som individuella problem och avvikelser. Den här
typen av uppfattningar har medfört att likabehandlingsperspektivet i flera
länder, till exempel i vårt grannland Danmark, skjutits åt sidan till förmån
för en politik med olika regler för infödda och för dem som invandrat.
I internationell jämförelse förefaller befolkningen i Sverige ha en mer positiv syn på invandrare och en större medvetenhet om etnisk diskriminering
än vad som är fallet i de flesta andra EU-länder (Europeiska kommissionen
2007). Sådana opinioner kan snabbt svänga, varför det är viktigt att slå fast
att integrationspolitiken fortsatt måste ha likabehandling som överordnad
princip. En stor del av rapporten ägnas därför åt en kritisk granskning av
den forskning, som förefaller ge stöd åt uppfattningen att personer med
utomeuropeisk bakgrund, i synnerhet muslimer, är så främmande och annorlunda att de inte passar in på moderna västerländska arbetsmarknader
och kanske inte i det västerländska samhället över huvud taget.
En annan utgångspunkt i rapporten är det stora avståndet mellan målet
och det som händer ute i verkligheten. Diskriminering på arbetsmarknaden står i direkt konflikt med det integrationspolitiska målet. Offentliga
institutioner bedriver i många fall sin verksamhet på ett sätt som snarare
förhindrar än underlättar inträdet på arbetsmarknaden för dem som är födda
utomlands. Dessa problem varit uppmärksammade i årtionden, politiska
”Offentliga istitutioner bedriver i många fall sin
deklarationer har utfärdats och mängverksamhet på ett sätt som snarare förhindrar
der av utredningar har tillsatts, men
mycket litet har förändrats.
än underlättar inträdet på arbetsmarknaden för
Uppfattningen att de som invanddem som är födda utomlands.”
rat har egenskaper som inte passar
på svensk arbetsmarknad och att de
främst ses som problem av kommuner
och myndigheter bidrar tillsammans till att skapa svårigheter på arbetsmarknaden. De skillnader i löner och sysselsättning som visats i en mängd
forskningsrapporter är också ett tecken på ett stort avstånd mellan målet
lika möjligheter och verkligheten. För att vända utvecklingen krävs först
och främst ett perspektivskifte så att de som invandrat ses och behandlas
som resurser och inte som problem. Därutöver behövs en kulturförändring
i politiken så att nödvändiga förändringar baseras på ett gediget och systematiskt inhämtat kunskapsunderlag.
4
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
Sysselsättningsnivå och löner
Den tidigare socialdemokratiska regeringen hade målet att minst 80 procent
av befolkningen mellan 20 och 64 år skulle vara sysselsatt. Detta mål har
varit uppfyllt varje år för inrikes födda män, med undantag för några år i
början av 1990-talet. Inrikes födda kvinnor ligger nära målet de flesta år och
några år också över målet. Utrikes födda män och kvinnor har däremot inte
något år sedan slutet av 1980-talet haft en sysselsättningsnivå i närheten av
eller över 80 procent. Att förbättra möjligheterna på arbetsmarknaden för
utrikes födda borde således vara en högt prioriterad politisk uppgift.
Det finns en kritik mot att ha med födelseregion i statistisk redovisning,
eftersom det bidrar till att skapa ett ”vi och dem”-tänkande. Utan statistik
är det dock omöjligt att följa och värdera utvecklingen på arbetsmarknaden
och dessutom lämnas fältet öppet för oseriösa spekulationer. Det viktiga är
att redovisningen inte utgår från att det finns skilda arbetsmarknader och
arbetsmarknadsbeteenden för olika etniska grupper, det vill säga en arbetsmarknad för finländare och en annan arbetsmarknad för turkar.
Ett genomgående resultat från all nationalekonomisk forskning om invandring och arbetsmarknad är att tiden i det nya landet har avgörande betydelse.
Det finns dock en lång tradition att redovisa arbetsmarknadsstatistik från en
etnisk utgångspunkt, där de som invandrat indelas enbart efter födelseregion.
Konsekvensen blir att det som avspeglar en hög andel nyligen invandrade från
en viss del av världen i ställer ger sken av enorma arbetsmarknadsskillnader
mellan olika etniska grupper. Vikten av att ta hänsyn till vistelsetiden i Sverige
framgår tydligt av figur 1, sidan 6. I den övre figuren visas andelen sysselsatta
kvinnor, som varit i Sverige endast upp till fyra år. Sysselsättningsnivåerna är
generellt mycket låga och skillnaden mellan dem med den högsta och den
lägsta sysselsättningsnivån var 25 procentenheter år 2004.
Den undre figuren, med sysselsättningsnivåer för kvinnor som varit i
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
5
Sverige i 20 år eller längre, visar en helt annan bild. Sysselsättningsnivåerna
är generellt mycket högre och skillnaderna mellan dem med den högsta och
lägsta sysselsättningsnivån har krympt till drygt 10 procentenheter. Eftersom
andelen nyanlända är avsevärt mycket högre bland kvinnor födda i länder i
Afrika eller Asien än bland kvinnor födda i ett nordiskt land, skulle en redovisning enbart efter födelseregion ge intryck av att de som kommer från
avlägsna länder inte passar in på den svenska arbetsmarknaden.
Utbildning, ålder, bostadsort och andra viktiga bakgrundsfaktorer
De enkla statistikserier som visas nedan tar inte hänsyn till att en mängd
andra faktorer än vistelsetiden har betydelse på arbetsmarknaden. Konjunk-
Figur 1. Andel sysselsatta i befolkningen utrikes födda efter födelseregion och vistelsetid 1987–2004, 20–64 år, kvinnor. Procent.
Asien och
Oceanen
Övriga Europa
80
70
60
Afrika
50
Norden
utom Sverige
40
Latinamerika
EU 15
utom Norden
30
20
10
0
87
Källa: SCB
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
00
01
02
03
04
96
97
98
99
00
01
02
03
04
Figur 1. Vistelsetid 20 år och längre.
Asien och
Oceanen
Övriga Europa
60
50
Norden
utom Sverige
40
EU 15
utom Norden
Källa: integrationsverket
(2006a)
l
70
Afrika
Latinamerika
6
80
30
20
10
0
87
88
89
90
91
92
93
94
95
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
turläget, ålder, egen utbildning, bostadsort, civilstånd, barn, föräldrarnas
utbildning och ställning på arbetsmarknaden har till exempel avgörande
betydelse för möjligheten att få ett arbete och för vilken lön arbetet ger. Det
finns en omfattande forskning som beaktar sådana viktiga bakgrundsfaktorer,
det vill säga de jämför personer med samma utbildningsnivå, samma ålder
mm. När det gäller sysselsättnings- och
lönenivåer är de huvudsakliga resul”Det viktiga är att redovisningen inte utgår
taten enstämmiga. Det finns skillnafrån att det finns skilda arbetsmarknader och
der mellan inrikes och utrikes födda.
arbetsmarknadsbeteenden för olika etniska
Skillnaderna är alltid störst för dem som
nyligen kommit till Sverige, men finns
grupper, det vill säga en arbetsmarknad för
även för dem som varit här mycket lång
finländare och en annan arbetsmarknad för
tid. Oavsett konjuntur och hur länge individen bott i Sverige är skillnaderna
turkar.
alltid störst för personer från länder i
Afrika och Asien.
Liknande, fast mindre, skillnader finns även mellan personer som själva
är födda i Sverige men vars föräldrar är födda i olika delar av världen (Österberg 2000, Lund et al. 2002, Behtoui 2004, Rooth & Ekberg 2003, Nilsson
2004, Hammarstedt & Palme 2006, Behrenz et al. 2007).
Mycket tyder också på att möjligheten till en permanent anknytning
till arbetsmarknaden i form av ett fast heltidsjobb är ett större problem än
löneskillnaderna för dem som har arbete (Edin & Åslund, 2001), (Le Grand
& Szulkin, 2002, Nekby 2003).
Utbildning lönar sig
Dessa resultat kan dock inte tolkas som att utbildning inte lönar sig för utrikes födda. Detta har tydligt framkommit i en studie av Rooth & Åslund
(2006). De positiva effekterna av en hög utbildning på sannolikheten att få
ett arbete är högst för män födda utanför Europa. En annan indikation på
att högre utbildning är av stor betydelse finns i Nekby & Özcan (2006), som
inte finner några skillnader i löner eller sysselsättning mellan högutbildade
infödda ungdomar med svensk respektive utomeuropeisk bakgrund. Sådana
skillnader finns däremot mellan lågutbildade ungdomar.
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
7
Akademiker
Sverige har en hög andel akademiker i den invandrade befolkningen, i synnerhet bland dem som kommit under de senaste decennierna. På så sätt skiljer sig Sverige från de flesta länder i det kontinentala Europa och liknar mer
de anglosachsiska länder som har särskilda program för att aktivt rekrytera
högutbildad arbetskraft från resten av världen. I figur 2 visas andelen akademiker i den inrikes och utrikes födda befolkningen i 15 OECD-länder.
Av figur 2 framgår att i Österrike, Tyskland, Nederländerna och Danmark
Figur 2. Andel med högskoleutbildning, inrikes födda och utrikes föda
med kort och lång vistelsetid, ca år 2000. Procent.
Vistelsetid 0–9 år
55,030 %
Vistelsetid minst 10 år
50,025 %
Inrikes födda
45,0
20 %
40,0
35,015 %
30,010 %
25,0
20,0
5%
15,0 0 %
Källa: SCB
10,0
5,0
Källa: OECD (2007)
0,0
aut
8
l
ger
ned
den
USA
FRa
FIn
Nor
Bel
nzl
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
Swe
Aus
gbr
can
irl
är det bara runt 20 procent eller lägre bland dem som ”nyligen” invandrat som
är högskoleutbildade. I Sverige är drygt 35 procent av dem som ”nyligen” invandrat akademiker, vilket är nästan exakt samma andel som i Nya Zeeland
och Australien. Avståndet till Kanada är endast drygt sex procentenheter.
Med dessa förutsättningar är det en viktig fråga hur väl vi lyckas ta
tillvara de utrikes födda akademikernas kompetens. I en studie av Ekberg
och Rooth (2004) analyseras matchningen mellan utbildning och yrke för
utrikes och inrikes födda akademiker. Resultaten visar att 80 procent av
inrikes födda och 60 procent av utrikes födda akademiker har ett kvalificerat arbete. Tiden i Sverige har stor betydelse. För alla utrikes födda gäller
att de som varit i Sverige i mer än 15 år har betydligt högre andelar med
ett kvalificerat arbete än de som varit här
”Det är dock anmärkningsvärt att även akakortare tid. Det är dock anmärkningsvärt
att även akademiker som varit i Sverige i
demiker som varit i Sverige i över 15 år har
över 15 år har lägre andelar med ett kvalilägre andelar med ett kvalificerat arbete än
ficerat arbete än inrikes födda. Den största
skillnaden finns för män födda i ett land i
inrikes födda.”
Afrika och kvinnor födda i ett land i Asien
(exklusive Mellanöstern), där endast omkring hälften av akademikerna har
ett kvalificerat arbete. Skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda kan inte
förklaras av sedvanliga humankapitalvariabler och inte heller av skillnader
i utbildningens inriktning.
Ett ytterligare intressant resultat i Ekberg & Rooth (2004) är att kvinnliga akademiker från länder i Afrika, Mellanöstern och Latinamerika har ett
kvalificerat arbete i betydligt högre grad än männen. För kvinnliga akademiker från alla andra regioner (inklusive Sverige) är förhållandet det motsatta.
Traditionella könsmönster när det gäller utbildningens inriktning är också
mindre uttalade bland de utrikes födda akademikerna än bland de inrikes
födda. Det är betydligt mer vanligt att utrikes födda män har en utbildning
inom hälso- och sjukvård än vad som är fallet för inrikes födda. De utrikes
födda kvinnliga akademikerna har utbildningar inom naturvetenskap och
teknik i mycket högre utsträckning än de inrikes födda kvinnorna. Endast
drygt åtta procent av de infödda kvinnorna har en naturvetenskaplig/teknisk
utbildning att jämföra med 19 procent av kvinnorna från Mellanöstern och
25 procent av kvinnorna från övriga Asien.
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
9
Varför dessa skillnader?
Att flytta från ett land till ett annat innebär för de flesta en initial förlust av
humankapital. Det tar till exempel tid att lära sig ett nytt språk och utbildningen från ursprungslandet behöver ofta kompletteras. Det är därför ganska
självklart att det finns skillnader i sysselsättning och lön mellan dem som
nyligen kommit till Sverige och dem som är födda här. Visserligen minskar
dessa skillnader med tiden i Sverige, men den stora frågan är varför de
kvarstår även för dem som varit i Sverige mycket lång tid och till och med
finns för deras barn. Vad ligger bakom de skillnader som inte kan förklaras
av vistelsetiden i Sverige eller av skillnader i ålder, utbildning, bostadsort
och andra bakgrundsfaktorer?
Den kvantitativa nationalekonomiska forskningen kan här delas in i tre
huvudsakliga områden. En inriktning är att söka förklaringar på arbetsmarknadens utbudssida, det vill säga i egenskaper hos den invandrade befolkningen och deras barn. En annan tradition är att undersöka om problemet
finns på arbetsmarknadens efterfrågesida, det vill säga i uppfattningar och
beteenden bland dem som rekryterar, befordrar och avskedar arbetskraft.
Det tredje området handlar om funktionssättet hos alla de institutioner som
påverkar individens chans att få ett arbete.
Utbudssidan
Utbildning och kunskaper i svenska språket
Integrationsdebatten och forskningen handlade länge om svårigheterna
för lågutbildade invandrare att få jobb på västerländska arbetsmarknader,
där kraven på kvalifikationer är höga och växande. Sedan information om
utbildning för utrikes födda blev tillgänglig i svenska dataregister har en
mängd ekonometriska studier visat att utbildningsnivån inte kan förklara
10
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
skillnaderna på arbetsmarknaden mellan utrikes och inrikes födda (Rooth
1999, Österberg 2000, Edin & Åslund 2001, Vilhemsson 2002, Arai et al.
2000, Behtoui 2004 och 2006b, Nekby 2002, Nekby & Özcan 2006, leGrand
& Szulkin 2002).
Kunskaper i svenska språket är självklart viktiga på en svensk arbetsmarknad. Rooth & Åslund (2006) har sammanställt resultaten från fyra intervjuundersökningar och funnit mycket stora skillnader mellan undersökningarna
när det gäller hur stor andel av de utrikes födda som har goda kunskaper i
svenska språket. Andelen med goda kunskaper i svenska varierar mellan 34
och 88 procent. Den analys de genomför visar ett starkt samband mellan
goda kunskaper i svenska språket och chansen att vara sysselsatt vid intervjutillfället. Forskarna ser det som mest sannolikt att det är kunskaperna i
svenska som resulterat i bättre sysselsättningschanser, men öppnar också för
det motsatta orsakssambandet, det vill säga att de som har jobb därigenom
har fått bättre möjligheter att lära sig och utveckla sin svenska.
Sökbeteende
Det finns flera typer av förklaringar som kan inordnas under rubriken ”skillnader i sökbeteende”. En sådan förklaring är att det är skillnader i hur
intensivt olika individer söker jobb. Uppfattningen att utrikes födda skulle
söka jobb i lägre utsträckning än infödda baseras på den höga andelen socialbidragstagare bland utrikes födda kopplat till incitamentsproblem och
fattigdomsfällor (i korthet att den ekonomiska vinsten från att gå från bidrag
till arbete är obefintlig eller mycket låg). En
”Den enda undersökning som gjorts ger
del av de reformförslag som för närvarande
diskuteras ryms inom denna förklaringsinget som helst stöd för att skillnader i
modell. Kravet att utrikes födda måste ha
sökbeteende skulle kunna ligga bakom
tillräcklig inkomst och en tillfredsställande
bostad för att få återförenas med sina ande utrikes föddas svårigheter på arbetshöriga, presenteras som en åtgärd för att
marknaden. ”
stärka arbetslinjen. Utgångspunkten är att
de utrikes födda inte söker jobb tillräckligt
aktivt och väljer att bosätta sig på orter där det är ont om arbete.
När det gäller hur aktivt utrikes och inrikes födda söker jobb är det empiriska underlaget synnerligen bristfälligt. Den enda undersökning som gjorts
(Arai et al. 1999) ger inget som helst stöd för att skillnader i sökbeteende
skulle kunna ligga bakom de utrikes föddas svårigheter på arbetsmarknaden.
Undersökningen avser ett urval av arbetslösa, födda i Sverige eller utomlands
(i huvudsak utanför Europa). Resutaten visar att de som är födda utomlands
söker arbete minst lika intensivt som inrikes födda.
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
11
Chanserna på arbetsmarknaden påverkas också av skillnader i tillgången till nätverk över huvud taget och även av skillnader i dessa nätverks
sammansättning. Rekryteringen till lediga platser sker i stor utsträckning
via kontakter: genom släktingar och vänner eller genom att den arbetssökande kontaktas av arbetsgivaren. Inrikes födda har fått sina jobb via
dessa informella kanaler i betydligt större utsträckning än personer födda
i icke-västliga länder. Arbetssökande som är födda i Sverige får högre eller
åtminstone samma lön när de använt informella kanaler, jämfört med dem
som använt formella kanaler. För personer födda i icke-västliga länder leder
användningen av informella kanaler till jobb med lägre löner. Olikheten i
”lönsamheten” av att använda informella kanaler beror på skillnader i de
nätverk som omger inrikes födda jämfört med personer från icke-västliga
länder. Inrikes föddas nätverk är inte bara större utan innehåller också i
högre utsträckning personer med en starkare ställning på arbetsmarknaden
(Olli 2005, Behtoui 2006 b och c).
Kultur, religion, ras och normer
Kulturen
De skillnader på arbetsmarknaden som inte kan förklaras av sedvanliga humankapitalvariabler som utbildning, ålder och tid i Sverige har också tolkats
som ett resultat av kulturella skillnader. Dessa skillnader anses innebära att
personer med utomeuropeiskt ursprung inte är fullt ut produktiva på moderna västerländska arbetsmarknader. En anledning uppges vara att en del
språk är så linguistiskt avlägsna från svenskan att kommunikativa svårigheter
lägger hinder i vägen. En annan anledning anses vara normer och värderingar som försvårar kommunikationen och samarbetet på arbetsplatsen (se
bl.a. Ekberg & Andersson 1995, Broomé et
al 1996 och 1998, Scott 1999, Lundh m.fl.
”För personer födda i icke-västliga länder
2002, Rosholm m.fl. 2001).
leder användningen av informella kanaler
Endast ett fåtal forskningsrapporter
har försökt att empiriskt pröva sambantill jobb med lägre löner.”
det mellan kultur och arbetsmarknadsproduktivitet, men resultaten är långt från
övertygande. Broomé et al. 1996 har funnit att det kommer att vara låg
efterfrågan i framtiden på invandrad arbetskraft med mycket låga kvalifikationer och dåliga kunskaper i svenska. Deras resultat kan möjligen
vara relevanta för arbetsmarknadsutsikterna för lågutbildade som nyligen
invandrat till Sverige, men kan inte generaliseras till att gälla gruppen
utrikes födda i sin helhet.
12
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
Scott (1999) visar ett tidsmässigt samband mellan USA:s export av halvledare till resten av världen och försämrad arbetsmarknadsposition i Sverige
för personer från fyra av fem kulturellt avlägsna länder. Undantaget är personer från Vietnam. Här är det svårt att förstå på vilket sätt USA:s export av
halvledare hänger ihop med låg produktivitet hos invandrade från avlägsna
länder. Att vietnameserna avviker anses – utan källhänvisning – bero på att
de är flitigare än andra.
En tredje studie (Rosholm et al. 2001) jämför Sverige och Danmark och
finner att, oavsett konjunkturutvecklingen, hade sysselsättningen försämrats
i båda länderna för män födda i Norge, Polen och Turkiet. För män födda i
Iran hade sysselsättningen däremot förbättrats i Sverige. Av detta drar författarna slutsatsen att strukturella förändringar på efterfrågesidan medfört
minskad efterfrågan på arbetskraft från avlägsna länder.
Religionen
På senare år har de kulturalistiska förklaringarna dykt upp i ny tappning.
Nu är det inte längre utomeuropeisk kultur som står i fokus utan normer,
attityder och värderingar hos personer med muslimsk trosuppfattning. Enligt
min uppfattning kan denna forskning ses som försök att empiriskt bevisa
Huntingtons (2002) teser om civilisationernas krig och att muslimer inte
passar in i västerländska samhällen. Den grundläggande utgångspunkten i
denna forskning är att muslimer generellt sett har helt andra värderingar än
majoritetsbefolkningen i länder med en kristen tradition, det vill säga den
som varje vecka går till fredagsbönen i moskén är väsensskild från den som
går i kyrkan varje söndag och en sekulär muslim har mer gemensamt med
en muslimsk fundamentalist än med en sekulär kristen.
Det är viktigt att kritiskt granska denna nya variant av kulturalistiska
förklaringar, eftersom den kan användas som underlag för att späda på tendenserna till växande islamofobi. De drar också långtgående invandrings- och
integrationspolitiska slutsatser. De empiriska underlagen är data med uppgifter om individens religion och i vilken grad han eller hon känner tillhörighet
till ursprungslandet respektive invandringslandet. Ursprungslandet är det
land individen eller hans/hennes föräldrar är född och invandringslandet
det land de bor i.
Att ha en utomeuropeisk eller muslimsk identitet anses inte bara innebära
låg produktivitet på västerländska arbetsmarknader. En del studier sätter
också muslimsk identitet i samband med mord och terror.
Bisin et al. (2007) menar att terrorattentaten i Madrid och London, upploppen i de franska förorterna och mordet på den holländske filmaren van
Gogh ställer frågan om muslimer kan och vill anpassa sig i ett västerländskt
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
13
samhälle. Författarna använder en brittisk undersökning och dess frågor
om religion, ”blandäktenskap” och ”etnisk blandning” i barnens skolor.
Hur viktigt religion anses vara påstås minska i betydligt snabbare takt för
”icke-muslimer” än för muslimer. Problemet med denna slutsats är själva
forskningsmetoden. Det är väl etablerat inom forskningen att det inte går
att dra några slutsatser om anpassningsprocesser med den typ av data som
använts1. Författarna finner också att personer i segregerade och fattiga bostadsområden fäster mindre vikt vid religion än de som bor i blandade och
mer välbärgade bostadsområden. Det finns ingenting i data som över huvud
taget kan belysa om det finns ett samband mellan synen på religionens vikt
och terrordåd, kravaller och mord. Trots detta avslutar författarna med att det
är starka och motsatta identiter (dvs. muslimsk religion) som ger upphov till
denna typ av sociala konflikter. De ifrågasätter därför också lämpligheten i
den integrationspolitik som syftar till att bryta boendesegregationen.
Även i Zimmermann et al. (2006) är den internationella terrorismen utgångspunkt för att studera hur och varför invandrare väljer att identifiera sig
med ”sin egen eller med den nya etniska gruppen”. Data avser Tyskland
i början av 2000-talet. Här finner författarna att den etniska identiteten i
första hand påverkas av utbildning innan migrationen och inte av hur länge
man bott eller vilken utbildning man genomgått i Tyskland. Problemet med
detta är, enligt författarna, antingen att invandrarna inte vill ha någon anknytning till Tyskland eller att det tyska samhället inte vill att invandrarna
ska integreras. Resultaten har enligt författarna stor integrationspolitisk
betydelse. Om det är invandrarnas ovilja som ligger bakom resultaten så är
de ansträngningar som invandringslandet gör för att främja integrationen
helt verkningslösa. Lösningen är att mer noggrant välja ut vilka som får
invandra, men också bättre åtgärder för att underlätta ”integrationen”. I sina
slutsatser gör författarna ingen koppling tillbaka till sin utgångspunkt i den
internationella terrorismen. De nämner inte heller med ett enda ord sitt
resultat (endast redovisat i tabellform) att män med muslimsk eller annan
icke-kristen trosuppfattning har högre sannolikhet att identifiera sig som
tyskar än män med andra trosuppfattningar. Inte heller förs någon diskussion
om varför integration likställs med upplevd etnisk identitet.
Utan några kopplingar till terrorism, upplopp eller mord är det den etniska identiteten, i synnerhet hos muslimer, som är forskningsfrågan också
i Constant et al. (2006a). Studien är gjord på data från Tyskland. Resulaten
av de ekonometriska skattningarna anges även här ha stor betydelse för
invandringspolitiken. Religion är nämligen en kraftfull indikator på etnisk
identitet, där muslimer har låg sannolikhet att samtidigt identifiera sig med
både Tyskland och ursprungslandet. Inte heller i denna rapport förs någon
som helst diskussion om varför den etniska identifieringen är viktig för in-
14
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
vandringspolitiken eller om etnisk identifiering möjligen också kan hänga
samman med hur en invandrad person blir bemött och behandlad i mottagarlandet.
Det finns också studier som redovisar helt andra resultat när det gäller
muslimsk trosuppfattning och civilisationernas kamp. Manning & Roy (2007)
analyserar i vilken mån personer med bakgrund från andra länder uppfattar
sig som brittiska och om det finns några skillnader i synen på grundläggande
rättigheter och skyldigheter. Resultaten är helt motsatta jämfört med vad som
framkom i den tidigare studien på brittiska data Bisin et al. (2007). De finner
inget stöd för att muslimer skulle ha en särskilt stark icke-brittisk identitet.
Den enda trosuppfattning som avviker från den brittiske protestanten är
katoliker från Nordirland. Samma sak gäller synen på rättigheter och skyldigheter. Muslimers värderingar skiljer sig inte i någon större utsträckning
från den ”vita” infödda befolkningens. Författarna antar att detta resultat
kan bero på att synen på rättigheter och skyldigheter skiljer sig mindre mellan olika delar av världen än vad som framförs i debatten,
Liknande resultat redovisas från Kanada i Soroka et al. (2007). De enda
som uppger sig känna lägre tillhörighet till Kanada är fransktalande personer från Quebec och i viss mån den indianska ursprungsbefolkningen. Personer
”Muslimers värderingar skiljer sig inte
med ursprung från Sydasien och Mellani någon större utsträckning från den
östern och muslimer uppger samma eller
högre tillhörighet till Kanada som resten
’vita’ infödda befolkningens.”
av befolkningen. Värt att notera är också
att påståendet att ”samhället skulle vara
bättre om fler kvinnor stannade hemma med barnen” avfärdas av alla oavsett
urspungsregion och särskilt starkt av dem med muslimsk trosuppfattning.
Författarnas slutsatser är att de klyftor som finns i det kanadensiska samhället inte har något samband med invandringen utan med gamla motsättningar
mellan den dominerande befolkningsgruppen med ursprung i Storbritannien och Nordeuropa å ena sidan och de fransktalande från Quebec och den
indianska ursprungsbefolkningen å andra sidan.
Ovanstående studier har enbart intresserat sig för trosuppfattning och
etnisk identitet. Det finns också några studier som efterforskar om det finns
ett samband mellan muslimsk trosuppfattning och arbetsmarknaden.
Contstant et al. (2006b) inleder med att ett stort antal personer med
från tyskarna starkt avvikande religiösa uppfattningar nu bildar minoriteter
som står inför problemet med ”clashing cultures”. Sambandet mellan religiös uppfattning och individens ställning prövas inte empiriskt. I stället är
utgångspunkten att religion har betydelse för arbetsmarknaden, eftersom
den kan påverka arbetsmoralen. Hypotesen är att invandrare med muslimsk
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
15
trosuppfattning förblir mer ”etniska” än kristna invandrare. Detta anses
särskilt gälla muslimska kvinnor, där traditionella familjevärderingar leder
till att de stannar inom hemmets väggar och skyddas från påverkan från den
tyska omgivningen. För att belysa hypoteserna görs separata analyser på
invandrare med muslimsk och med kristen trosuppfattning, det vill säga det
görs ingen direkt jämförelse muslimer och kristna. I stället är frågan hur olika
bakgrundsfaktorer, som till exempel kön och ålder vid invandring, påverkar
individens etniska självuppfattning. En mycket långt gående tolkning av
skillnader i hur dessa bakgrundsfaktorer påverkar etniciteten läggs till grund
för att muslimer är ett problem och att det är angeläget att förbättra deras
anpassning till Tyskland2. Någon koppling till den inledande utgångspunkten
om religion och arbetsmoral görs inte. Läsaren får tänka själv.
I en senare studie Constant et al. (2006c) är däremot den empiriska forskningsfrågan vilken betydelse etnisk identifiering har för individens anknytning till arbetsmarknaden. Hypoteserna är att både en stark tysk identitet
och en stark identitet med ursprungslandet har positiva effekter på arbetsmarknaden. Invandrade kvinnor antas har särskilt lågt arbetskraftsdeltagande
på grund av traditionella familjevärderingar. Resultaten visar att muslimska
män, i likhet med män från alla andra trosuppfattningar, har högre sannolikhet att arbeta än män som inte har någon religiös tro. Till författarnas
förvåning har muslimsk trosuppfattning (eller någon annan religion) ingen
som helst betydelse för kvinnors sannolikhet att arbeta.
När det gäller identiteten med Tyskland och/eller med ursprungslandet
finner författarna att de som har en stark tysk identitet har högre sannolikhet
att arbeta, oavsett om de samtidigt har en stark identitet med ursprungslandet. Slutsatsen är att invandrare som inte vill investera i tysk kultur har en
sämre ställning på arbetsmarknaden än de som uppskattar och anpassar sig
till det tyska samhället. Det problematiska med analysen är att författarna
ser tillhörighet till det tyska samhället som en envägsprocess och ett resultat av individens val. Till skillnad mot vad som är brukligt i vetenskaplig
litteratur förs ingen diskussion om kausaliteten. Det är ju möjligt att det
finns ett omvänt samband, nämligen att de som har arbete har därigenom
också bättre kunskaper i tyska språket och en högre grad av identitet med
Tyskland.
Rasen
Flera av dessa studier kan ses som ingående i en lång västerländsk tradition.
Det finns en djupt rotad och seglivad uppfattning att personer från andra
länder, i synnerhet utomeuropeiska, inte har samma värde på arbetsmarknaden som den infödda befolkningen. Grunden finns i den biologiska rasis-
16
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
men som värderar människor efter deras hudfärg, hårfärg och ansiktsdrag.
Rasbiologiska argument har ersatts av idéer att personer från framför allt
utomeuropeiska länder har inneboende, oföränderliga och framförallt ”främmande” kulturella egenskaper. De har sin grund i 1930-talets Frankrike där
de användes som ett alternativ till de rasbiologiska idéer som av många inte
längre ansågs som rumsrena. Syftet var dock detsamma, nämligen att särskilja
olika etniska gruppers möjligheter att assimileras i det franska samhället.
De kulturellt närstående skulle helt och hållet förfranskas, vilket inte var
möjligt för de kulturellt avlägsna (House 1995).
Normerna
En annan typ av teorier som hävdat att problemen främst finns på utbudssidan utgår från att attityder och beteenden påverkas av de rådande normerna
i omgivningen. Enligt denna teori föreskriver sociala normer hur individen
bör agera för att tillhöra en given grupp. Gruppens normer påverkar hur
framförallt unga människor upplever kostnaden och nyttan av olika beslut
och handlingar.
De ungdomar vars föräldrar, släktingar
”Rasbiologiska argument har ersatts av
och grannar är arbetslösa – kanske på grund
idéer att personer från framför allt utomav diskriminering – ser ingen anledning
europeiska länder har inneboende, oföratt satsa på utbildning eller söka arbete.
Dessa ungdomar väljer mellan social idenänderliga och framför allt ”främmande”
titet med umgänge i kamratkretsen och å
kulturella egenskaper.”
andra sidan att investera i utbildning och
karriär på arbetsmarknaden. Många ungdomar med utländsk bakgrund bor i bostadsområden med hög arbetslöshet.
Teorin anses därför särskilt tillämplig som förklaring till varför ungdomar
med utländsk bakgrund har lägre lön och sysselsättning än andra ungdomar.
Denna etniska normteori är inspirerad från forskning i USA som menar att
svarta elever som är duktiga i skolan anses bete sig som vita (acting white)
och därmed utesluts från den kamratgemenskap som finns i det omgivande
samhället (se Sjögren & Zenou 2007 för en presentation).
Det borde dock, utifrån samma förutsättningar med segregerade bostadsområden och diskriminering på arbetsmarknaden, vara möjligt att formulera
en motsatt hypotes, nämligen att dessa ungdomar och deras föräldrar strävar
efter att övervinna hindren genom att satsa extra mycket på utbildning och
på att söka arbete.
Eventuella skillnader mellan ungdomar med utländsk och med svensk
bakgrund när det gäller attityder till utbildning och arbete går naturligtvis
inte att avgöra teoretiskt. Frågan måste studeras empiriskt. Det är inte själv-
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
17
klart att resultat från forskning om förhållanden i USA är direkt överförbara
till Sverige.
Det enda empiriska underlag från Sverige som framförts för att stödja
denna etniska normteori finns i en Brännpunktsartikel (Zenou 2007). Artikelförfattaren hävdar att en avgörande orsak till invandrares problem på
arbetsmarknaden i Sverige är de normer och värderingar som minskar viljan
att utbilda sig, söka arbete och stå för sin egen försörjning. Som stöd för att
det finns ett sådant mönster i Sverige åberopas (och nästan direkt citeras)
boken Exit Folkhemssverige, som i artikeln presenteras som en ”undersökning av fyra akademiker”. Bokens författare är emellertid mer kända som
främlingsfientliga debattörer än som akademiker. Att Exit Folkhemssverige
hyllas av Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Blågula frågor och
tusentals främlingsfientliga bloggare, att två av dess författare stod på valsedlarna för Det nya partiet, (grundat av Ian Wachtmeister inför valet 1998),
borde vara en varningssignal, men utesluter naturligtvis inte att det kan finnas korrekta uppgifter i boken. Det kapitel som handlar om de nya invandrarnas ovilja att arbeta och deras hat mot svenskarna och Sverige (kapitel 5
av docent Ingrid Björkman) ligger dock helt under gränsen för vad som kan
anses som akademisk forskning. Kapitlet
är uppbyggt kring ett stort antal citat utan
”Det kapitel som handlar om de nya invandkällhänvisning. Citaten generaliseras dessrarnas ovilja att arbeta och deras hat mot
utom till att gälla för hela den invandrade
befolkningen, deras barn och kanske även
svenskarna och Sverige (kapitel 5 av docent
deras barnbarn. Den enda identifierbara
Ingrid Björkman) ligger dock helt under
källan är vad som kallas ”en sociologisk
undersökning vid Göteborgs universitet
gränsen för vad som kan anses som akadeav John Järvenpää”. Denna undersökning
misk forskning.”
visar sig vara en underkänd 10-poängsuppsats i sociologi. Uppsatsförfattaren är
trumslagare i vitmaktbandet Heroes, tidigare Dirlewanger (källa Metapedia,
som är den nationalistiska efterapningen av Wikipedia). Bandet var uppkallat efter Oskar Dirlewanger, en ökänd SS-ledare, vars Sonderkommando av
frigivna kriminella stod för flera av de mest bestialiska massakrerna på civila
under andra världskriget (Oxford Reference Online).
Självklart finns det i storstädernas förorter enskilda individer med utländsk bakgrund som varken vill arbeta eller studera. Men sådana enskilda
individer står säkert att finna litet här och var i Sverige, fast med svensk
bakgrund sedan många generationer. Den empiriska frågan är om bristande
vilja eller motivation att satsa på arbete och studier är särskilt utbrett bland
den invandrade befolkningen.
Här har forskningen inte mycket att säga. Den lilla evidens som finns
18
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
pekar dock i riktning mot en ”kompenserande” hypotes. De som invandrat
och deras barn förefaller att värdera utbildning högre eller lika högt som
inrikes födda och deras föräldrar (Behtoui 2006b, Jonsson 2001, Skolverket
2006).
Efterfrågesidan
Empirisk forskning om efterfrågesidan har använt olika metoder för att studera om arbetsgivarnas anställningsbeslut påverkas av deras föreställningar
och uppfattningar om kompetens hos olika grupper av individer.
Det fanns starka indikationer på att det förekommer diskriminering i
ett flertal studier över ungdomar som antingen alla är födda i Sverige eller
kommit till Sverige innan de fyllde sju år (Arai m.fl. 2000, Vilhemsson 2002,
Behtoui 2006b, Nekby & Özcan 20063). Dessa studier jämför ungdomar
som alla gått igenom det svenska skolsystemet och som enligt skolbetygen
har samma kunskaper i svenska språket. Trots detta visar resultaten att
ungdomar med utomeuropeisk bakgrund har lägre sysselsättning och/eller
löner än ungdomar med svensk bakgrund.
En annan stark indikation på förekomsten av diskriminering gavs av
Rooth (2002) som jämför arbetslöshetsrisker mellan adoptivbarn med ett
sannolikt europeiskt och ett sannolikt icke-europeiskt utseende. Resultaten
visar att de adoptivbarn som sannolikt har ett icke-europeiskt utseende löper
större risk att vara arbetslösa än andra adoptivbarn. Ytterligare indikationer
fanns i Arai & Vilhemsson (2004), som studerade risken att förlora jobbet
under krisen i början av 1990-talet. Trots samma anställningstid i företaget
(och samma ålder, utbildning, bransch m.m.) hade utrikes födda högre risk
att förlora sina jobb än inrikes födda. Den allra högsta arbetslöshetsrisken
hade personer födda i länder utanför Europa.
På senare år har dessa starka indikationer på diskriminering stärkts av nya
typer av studier. Arai & Skogman Thoursie (2007) studerar inkomstutvecklingen för personer som bytt från utländskt till svenskt klingande efternamn
med inkomstutvecklingen för dem som behållit sina utländskt klingande
namn. Innan de blivande namnbytarna bytte bort sina utländskt klingande
namn var inkomstutvecklingen densamma för båda grupperna. Efter namnbytet ökar dock inkomsterna betydligt snabbare för namnbytarna än för dem
som behållit sina ursprungliga efternamn. Den årliga inkomstökningen är i
genomsnitt 15 procent och störst för de relativt lågavlönade.
Eriksson & Lagerström (2007) använder data från Platsbanken på internet, där arbetssökande kan lägga in sina meriter. Oavsett bakgrundsfaktorer
som utbildning och arbetslivserfarenhet får arbetssökande med icke-nordiska
namn nästan en tredjedel färre svar från arbetsgivare än arbetssökande med
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
19
svenska namn. Detta gäller män i högre utsträckning än kvinnor.
En annan metodologisk ansats är att i experiment direkt studera arbetsgivares beteenden under rekryteringsprocessen. En sådan metod är correspondence testing, där par av individer med likvärdiga meriter söker samma
lediga jobb. Carlsson & Rooths (2006) studie avser unga män med svensk
skolutbildning, där den ene har ett namn som låter svenskt och den andre ett
som låter arabiskt. Bursell (2007) har med både män och kvinnor, alla med
svensk skolutbildning, i sitt experiment. Kombinationen är här en person
med ett namn som låter svenskt och en person med ett namn som låter
arabiskt eller afrikanst. I båda studierna skickades över 3 000 ansökningar
till mer än 1 500 arbetsgivare. Diskriminering anses förekomma om enbart
en av de två meritmässigt likvärdiga arbetssökande kallas till intervju. För
att bli kallad till intervju i Bursells (2007) experiment, måste den som har ett
arabiskt/afrikanskt namn skicka in mer än dubbelt så många ansökningar som
den med ett svenskt namn. I Carlsson & Rooths (2006) studie är skillnaderna
lägre. En ung man med ett arabiskt namn måste skicka in 50 procent fler
ansökningar än den som har ett namn som låter svenskt.
FN:s International Labour Organisation, ILO (Taran 2006) har använt
en något annorlunda metod, nämligen “situation testing” eller “praktikprövning” för att mäta diskriminering på svensk arbetsmarknad. Skillnaden mot
“correspondence testing” är att med ILO-metoden så testar paren alla stegen
i en rekryteringsprocess, från en telefonförfrågan om det utannonserade
jobbet till en eventuell anställning. Fördelen med denna uppläggning är
att experimentet avser hela rekryteringskedjan, men svårigheten är att det
inte går att kontrollera att de två individerna i det likvärdiga paret uppför
sig identisk lika när de ringer och när de blir intervjuade. Paren var sammansatta av inrikes födda ungdomar med likvärdiga meriter, men där den
ena hade svensk bakgrund och den andra bakgrund från Mellanöstern. Även
detta experiment visade att diskriminering förekommer på den svenska arbetsmarknaden och att ungdomar med bakgrund från Mellanöstern främst
sållas bort i det steg när arbetsgivaren beslutar vilka sökande som ska kallas
till intervju.
Institutionell ineffektivitet
Invandrades möjligheter att få ett arbete och helst ett som motsvarar deras
kvalifikationer handlar inte bara om arbetsmarknadens utbuds- och efterfrågesida. Även politiken och hur den genomförs är av betydelse. Att integrationspolitiken är misslyckad är en utbredd upppfattning bland både
politiska beslutsfattare och forskare.
Det finns ingen genomgripande analys av hur detta misslyckande upp-
20
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
kommit, vari det består och framförallt vad som kan göras åt det. Området
är svårt att beforska, det berör flera akademiska discipliner och omfattar
många olika institutioner. Regeringen har det övergripande ansvaret och
ett stort antal statliga myndigheter är inblandade i utformningen och genomförandet av politiken. Ur ett arbetsmarknadsperspektiv är de viktigaste
Arbetsförmedlingen, Skolverket, Migrationsverket, Länsstyrelserna (tidigare
Integrationsverket), Socialstyrelsen och Försäkringskassan. Slutligen har
kommunerna ansvaret för att nyanlända invandrade får en introduktion
som bland annat ska underlätta inträdet på den svenska arbetsmarknaden.
För alla dessa institutioner gäller att integrationsfrågorna inte ses som en
väsentlig del av deras kärnverksamhet och att de har svårigheter att samverka
(se Integrationsverket 2007a för en sammanfattning av en mängd rapporter
som pekar på dessa problem).
”Även om forskningen inte har mycket att säga
Även om forskningen inte har mycket att säga om integrationspolitikens
om integrationspolitikens genomförande och
genomförande och resultat, finns det
resultat, finns det så många indikationer på
så många indikationer på bristande effektivitet att politiken kanske till och
bristande effektivitet att politiken kanske till
med kan ses som kontraproduktiv.
och med kan ses som kontraproduktiv”
Bakom den nuvarande organisationen av integrationspolitiken ligger beslutet att föra över ansvaret för nyanlända invandrade från Arbetsmarknadsverket till Invandrarverket och kommunerna. I och med att ansvaret flyttades
över till kommunerna – och i många fall deras socialförvaltningar – ersattes
arbetsmarknadsperspektivet i stor utsträckning av ett “omhändertagandeperspektiv”. Politiska deklarationer har sedan länge föreskrivit att arbetsmarknaden ska stå i fokus i integrationspolitiken. Den enskilde invandraren ses och
behandlas dock fortfarande alltför ofta som ett problem, som ska hanteras,
motiveras och rustas av experter på människor med problem. Perspektivet
att handlingskraftiga och i många fall högutbildade personer som invandrat
till Sverige skulle kunna vara en resurs på arbetsmarknadaen saknas i alltför
stor utsträckning.
En av de viktigaste integrationspolitiska institutionerna är introduktionen
av nyanlända invandrare. Kommunerna har ingen skyldighet att redovisa
statistiska uppgifter om introduktionsprogrammen, vilket innebär att det inte
är möjligt att systematiskt följa upp och utvärdera deras effekter. Det finns
dock mycket som tyder på allvarliga brister i introduktionen och kurserna i
svenska för invandrare (sfi). År efter år är det endast omkring en tredjedel
av deltagarna i sfi som uppnår godkänt resultat efter två års studier (www.
skolverket.se). Det är tveksamt om någon annan skolform, skulle kunnat
få fortsätta leverera så katastrofala resultat. Om endast en tredjedel klarade
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
21
grundskolan med godkänt resultat efter 9 år, är det osannolikt att verksamheten skulle få fortsätta utan genomgripande reformer.
Ett annat sedan många år uppmärksammat problem med introduktionen
är att skolbänksundervisningen i svenska språket alltför sällan kombineras
med arbetspraktik eller andra aktiviteter, trots att detta anges som angeläget
i kursplaner och i överenskommelser som ingåtts mellan kommunala och
statliga myndigheter. En av anledningarna har varit att det inte gått att arbeta
fram en rutin där arbetsförmedlingens program kan bedrivas på deltid och
kombineras med studier i svenska.
De instegsjobb som introducerades av alliansregeringen var tänkta att
möjliggöra en sådan kombination av studier i svenska och praktik. Denna
goda tanke har dock varit svår att genomföra i praktiken. En annan god tanke
med samma inriktning är den försöksverksamhet som startade hösten 2006
i tre län, som innebär att kommunen och arbetsförmedlingen samarbetar
för att kunna kombinera undervisning i svenska och deltagande i arbetsförmedlingens aktiviteter. Ett unikt inslag i denna försöksverksamhet är att
den är upplagd på ett sätt som gör den möjlig att utvärdera i två av länen.
De preliminära resultaten från utvärderingen visar att det fortsatt finns problem att passa samman rutiner och kursplaner inom sfi med aktiviteter inom
arbetsförmedlingen. Jämfört med den traditionella uppläggningen har dock
försöksverksamheten små men positiva effekter på chansen att få ett arbete
efter introduktionen (Andersson Joona & Nekby 2007).
Efter avslutad introduktion är den allmänna bilden att ytterst få kommer ut på
”Rutinerna för att bedöma och värdera
arbetsmarknaden. Exakt hur många går
utländska utbildningar är krångliga och
inte att fastställa på grund av att det saknas statistik över vilka som deltar i introsvåröverskådliga, vilket i många fall innebär
duktionsprogram. I stället för arbete följer
att högt kvalificerade personer måste börja
efter introduktionen olika typer av kurser
och arbetsmarknadsprogram, i många fall
om sina studier från början.”
ordnade av kommunerna själva. Även här
saknas det utvärderingar, framför allt när
det gäller de kommunala verksamheterna. Det finns dock en del indikationer
på bristande effektivitet. Rutinerna för att bedöma och värdera utländska
utbildningar är krångliga och svåröverskådliga, vilket i många fall innebär
att högt kvalificerade personer måste börja om sina studier från början.
Detta kan vara en av förklaringarna till att 2 500 utrikes födda akademiker
i slutet av 1990-talet var inskrivna i den grundläggande vuxenutbildning
som är avsedd för personer som saknar kunskaper på grundskolenivå och att
hälften var kvar i denna skolform i hela 6 – 12 terminer (Integrationsverket
2006b). En annan förklaring kan vara att det saknas styrmekanismer för
22
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
ett effektivt samarbete mellan kommuner och myndigheter. I stället finns
incitament att föra över kostnaderna till en annan huvudman, till exempel
från socialbidrag till vuxenstudiestöd eller till den enskildes plånbok i form
av studielån.
Det finns också tecken på liknande konflikterande mål i samspelet mellan kommunerna och arbetsförmedlingen. En del av dem som söker arbete
på arbetsförmedlingen anses stå så långt från arbetsmarkaden att de placeras
i en kategori ”arbetssökande med förhinder” (tidigare benämnd övriga arbetssökande). De räknas inte som arbetslösa eller som deltagare i program
i den statistik arbetsförmedlingarna redovisar. Kategorin är tänkt för till
exempel skolungdomar som under vintern anmäler att de är intresserade av
ett sommarjobb. I december 2004 fanns nästan 40 000 personer inskrivna i
denna kategori, varav 43 procent var födda utomlands. Många av dessa kan
vara personer som går i de kommunala introduktionsprogrammen, och där
arbetsförmedlingen anser att de först måste avsluta introduktionen innan
förmedlingen kan sätta in åtgärder som till exempel någon form av arbetspraktik. Men mer än hälften av de utrikes födda i denna ”med förhinderkategori” hade varit i Sverige i mer än två år och nästan hälften i mer än fem
år. Här fanns också drygt 5 000 utrikes födda akademiker inskrivna, varav
nästan hälften varit i Sverige i över två år. Det är möjligt att kommunen och
arbetsförmedlingens incitamentsstrukturer kan vara en del av förklaringen
till dessa siffror.
Arbetsförmedlingen har kvantitativa mål över antalet personer som får
ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Måluppfyllelsen försvåras om
personer som anses vara svårplacerade på arbetsmarknaden registreras som
arbetssökande. Den som riskerar att utsättas för diskriminering på arbetsmarknaden riskerar också att bli bedömd som svårplacerad. Det finns därför
incitament att hänvisa en invandrad arbetssökande tillbaka till kommunen
och till kommunens kurser och arbetsmarknadsprogram.
Det finns också exempel på kommunala arbetsmarknadsprogram som
inte främst syftar till att underlätta för den enskilde att få ett arbete på den
ordinarie arbetsmarknaden. I stället finns drivkrafter att genom programmen
övertyga Försäkringskassan att den arbetslöse har så dålig hälsa att något
av Försäkringskassans försörjningssystem borde vara tillgängliga. Även det
omvända gäller: att genom programmet övertyga Arbetsförmedlingen att den
arbetslöse står tillräckligt nära arbetsmarknaden för att få tillträde till något
av förmedlingens program och de försörjningssystem som är kopplade till
de nationella arbetsmarknadspolitiska programmen (Ulmestig 2006).
Samspelet mellan kommunerna och myndigheterna kan liknas vid ett
Svarte Petterspel, där den arbetslöse förutsättningar, möjligheter och behov kommer i skymundan av myndigheternas och kommunernas behov
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
23
att minska sina kostnader och förbättra sina statistiska utfall. Konsekvensen blir ett slags ”väntrumssyndrom” där den som invandrat bollas mellan
olika aktörer och sysselsätts med program och kurser i väntan på att anses
tillräckligt rustad för att träda in på arbetsmarknaden.
Effekterna av introduktionen av nyanlända invandrare och de många
kommunala kurserna och arbetsmarknadspolitiska programmen är i stort
sett okända. Vi saknar också kunskap om effekterna av de ”invandrarprojekt” som bedrivs av andra huvudmän än arbetsförmedlingen. Det finns
enstaka undantag, men den samlade bilden är att den typen av projekt inte
utvärderas. I den mån utvärderingar förekommer rör det sig nästan aldrig om
effektutvärderingar. Det som värderas är om programmet nått den målgrupp
som avsetts, om samarbete skett enligt planerna eller om projektledarna
anser att de nått sina mål.
24
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
Behåll målen men genomför dem
också i praktiken
Slutsatsen från genomgången av all forskning och utredning om arbetsmarknaden för invandrade pekar på att det behövs reformer på en mängd
områden. En utgångspunkt för nödvändiga reformer måste vara att behålla
de integrationspolitiska målen om likabehandling oavsett etnisk och kulturell bakgrund. I Danmark föregicks omvandlingen till ett invandrings- och
främlingsfientligt samhälle av kampanjer i pressen och av att de etablerade
politiska partierna inte bemötte den propaganda som framfördes av det
högernationalistiska Dansk Folkeparti och dess föregångare. En liknande
utveckling finns i Nederländerna (Sahlberg 2007). Principen om likabehandling behöver därför inte bara behållas utan också aktivt försvaras. Ett inslag
i detta försvar är att med korrekta sakuppgifter bemöta felaktiga uppgifter
och argument som generaliserar invandrare till bidragstagare och muslimer
till ett hot mot demokratiska värden. Ett annat inslag är att se till att de
integrationspolitiska målen även får genomslag i praktiken.
Det är tveksamt om något annat politikområde blivit föremål för så många
utredningar, som avsatt så få förändringar i praktiken. En nyckelfråga är
därför: Varför händer så litet? Var ligger hindren?
Evidensbaserad förändring
Redan för mer än 20 år sedan konstaterade en av Sveriges och Europas
invandringspolitiska förgrundsgestalter, Jonas Widgren, att det ”fortfarande
saknas viktiga data som är nödvändiga för att ordentligt kunna utvärdera
den förda politiken, och för att utveckla och förbättra den.”(Widgren 1987,
s.128)
I praktiken är det kommunerna som har ansvaret för att genomföra in-
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
25
tegrationspolitiken. Kommunerna bedriver introduktionsprogrammen och
många av de kurser och projekt som ofta följer på introduktionen i stället
för arbete. Även om staten finansierar delar av eller hela dessa program, har
kommunen ingen skyldighet att dokumentera verksamheten på ett sätt som
gör det möjligt att utvärdera eller ens en gång följa upp deras effekter.
Ett redskap för förändring är gedigen kunskap om vad som fungerar,
vad som inte fungerar och vad det beror på. För närvarande saknas ett genomtänkt integrationsperspektiv och en systematisk utvärderingsstrategi.
Det saknas också ett samlat ansvar för att beställa utvärderingar, ta emot
utvärderingarnas resultat och omsätta resultaten för att vidareutveckla integrationsspolitiken. Fältet lämnas därmed vidöppet för trendstyrda uppfattningar om vilka som är de bästa ”lärande exemplen”. De som talar högst
har de största chanserna att påverka utvecklingen.
Antidiskriminering
Diskriminering är en viktig orsak till att utrikes födda och deras barn har
svårigheter på arbetsmarknaden. Lagstiftning är det direkta sättet att motverka diskriminering, där sammanslagningen av diskrimineringsombudsmännen till en myndighet är tänkt att göra arbetet mer effektivt. Det skulle
innebära en förstärkning av lagstiftningen om förslagen från Det blågula
glashuset (SOU:2005:56) genomfördes. Där föreslogs en författningsgrundad
skyldighet för myndigheterna att motverka diskriminerande inslag i sin
verksamhet och ett införande av antidiskrimineringsklausuler i den offentliga
upphandlingen.
Sverige är ett land där kollektivavtalen
”För närvarande saknas ett genomtänkt
är minst lika viktiga som lagstiftning när det
integrationsperspektiv och en systemagäller arbetslivets område. Diskrimineringsombudsmannen har vid upprepade tillfällen
tisk utvärderingsstrategi. ”
föreslagit att inkludera bestämmelser som
motverkar diskriminering i kollektivavtalen
(t.ex. i Arena 2008 02 11). Förmodligen skulle det vara ett kraftfullt instrument om fackföreningsrörelsens hundratusentals fötroendevalda arbetade
aktiv mot diskriminering på sina arbetsplatser och hade stöd för arbetet i
avtal med arbetsgivarna.
Slutligen är Sverige ett land med en snart hundraårig tradition av aktiv
arbetsmarknadspolitik för arbetslösa. Till skillnad från andra politikområden utvärderas effekterna av de arbetsmarknadspolitiska programmen och
i allt större utsträckning beaktas den integrationspolitiska aspekten. Försöksverksamheten med Arbetsplatsintroduktion för vissa invandrare innebär
intensifierad vägledning och matchning, möjligheter att subventionera lönen
26
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
i ordinarie jobb och stöd från arbetsförmedlarna för att underlätta anpassningen på arbetsplatsen. Utvärderingen av programmet visar att de matchande och lönesubventionerande inslagen ger positiva effekter på chansen att
senare få ett arbete. Något behov att använda det från handikapprogrammen inspirerade anpassningsstödet i arbetet förelåg inte, vilket tyder på att
invandrad arbetskraft inte i första hand ska ses som handikappade (Åslund
& Johansson 2006). Däremot innehåller programmet element som direkt
motverkar några av hindren på arbetsmarknaden. Intensifierad matchning
innebär att arbetsförmedlarens kontakter med arbetsgivaren kan träda in
som kompensation för att många utrikes födda saknar resursfulla nätverk.
Subvention av lönen i ordinarie jobb kan motverka den diskriminering, som
beror på att arbetsgivare baserar sin rekrytering på stereotypa uppfattningar
om vissa grupper och deras produktivitet.
Styrmedel
Trots bristen på utvärderingar, så finns det ändå kunskap om program som
fungerar och indikationer på vad bristerna består av. Problemet är då hur
hur integrationspolitiken ska styras, till exempel så att fler utrikes födda får
tillgång till effektiva program och färre registreras som arbetssökande med
förhinder.
Tills helt nyligen styrdes integrationspolitiken av en liten avdelning för
integration och mångfald, som regelbundet flyttades mellan olika departement. För att genomföra politiken fanns ett tandlöst Integrationsverk utan
andra befogenheter än att dela ut pengar till kommunerna och försöka nå
frivilliga överenskommelser med kommuner och myndigheter. Nu finns en
liten avdelning inom ett nytt departement och 21 länsstyrelser, som delar
ut pengar och försöker påverka kommuner och myndigheter att genomföra
integrationspolitiken. Det mesta tyder på att denna modell för att styra
integrationspolitiken är ineffektiv. Det finns konflikterande mål mellan
myndigheter och kommuner och en snedvridande incitamentsstruktur, som
inte bara gäller introduktionen för nyanlända invandrare.
Utvärderingsinstitut?
Evidensbaserade förändringar av integrationspolitiken och mer effektiva
styrmedel kräver sannolikt en kompetensförstärkning. Enligt min uppfattning bör utvärdering av politik inte göras av dem som själva är ansvariga för
politiken. Detta pekar mot att politiker och tjänstemän kan behöva stöd från
oberoende forskningsinstitut. Ett sådant institut behöver ha kompetens i
utvärderingsmetodik när det gäller politikens implementering och effekter.
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
27
Därutöver behövs kompetens för att analysera hur konflikterande mål och
ineffektiva styrmedel försvårar genomförandet av integrationspolitiken. En
möjlighet är här att bygga upp ett helt nytt forskningsinstitut. En annan möjlighet är att sluta långsiktiga kontrakt med befintliga forskningsmiljöer.
Kan inte eller vill inte?
Slutligen går det inte att undvika frågan om det är svårigheten att styra som
är grundproblemet eller om det är viljan som fattas? Det verkar finnas ett
motstånd mot förändringar grundat i att integrationsfrågorna inte tillhör
kärnverksamheten och därmed är mindre angelägna. För att ändra ett sådant
synsätt behövs ett genomgripande perspektivsskifte. Från att betrakta dem
som invandrat till Sverige som problem till att se och behandla dem som
värdefulla resurser på dagens och morgondagens arbetsmarknad.
28
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
Referenser
Anderson Joona, P. & Nekby, L. (2008), ”Rapport till Näringsdepartementet: Utvärdering av försöksverksamheten för vissa nyanlända invandrare (FNI)”, stencil, Stockholms universitets Linnécentrum
för integrationsstuder (SULCIS).
Arai, M. and Skogman Thoursie, P. (2007), Giving up foreign names. An empirical examination of
surname change and earnings, Stockholm University Linnaeus Center for Integration Studies (SULCIS).
Working Paper 2007:01,
Arai, Mahmood & Vilhelmsson, Roger (2004), ”Unemployment-Risk Differentials between Immigrant
and Native Workers in Sweden”, Industrial Relations, Vol. 43, (3), 690-698.
Arai, M., Schröder, L. & Vilhemsson, R. (2000), En svartvit arbetsmarknad – en ESO-rapport om vägen
från skola till arbete. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), Ds 2000:47.
Arai, M., Regnér, H. & Schröder, L. (1999), Är arbetsmarknaden öppen för alla? Bilaga 6 till Långtidsutredningen 1999/2000. SOU 2000:7.
Behrenz, L., Hammarstedt, M. and Månsson, J. (2007), Second generetion immigrants in the Swedish
labour market, International Review of Applied Economics, vol. 21, 151-174.
Behtoui, A. (2004), “Unequal Opportunities for Young People with Immigrant Backgrounds in the
Swedish Labour Market” i Labour, nr. 4 årgång 18.
Behtoui, A. (2006a) Unequal Opportunities, akademisk avhandling, Linköping Studies in Arts and
Science No. 369.
Behtoui, A. (2006b), Om de hade på rätt plats födda föräldrar. Om ungdomar med utländsk bakgrund
i det svenska utbildningssystemet och på den svenska arbetsmarknaden, expertbilaga till Rapport
Integration 2005.
Bisin, A., Patacchini, E., Verdier, T. & Zenou, Y. (2007), “Are Muslim Immigrants Different in Terms of
Cultural Integration?”, Institute for the Study of Labor (IZA), Discussion Paper No. 3006.
Broomé P., Bäcklund A-K., Lundh, C. & Ohlsson, R. (1996), Varför sitter brassen på bänken? eller varför
har invandrarna så svårt att få jobb? SNS förlag, Stockholm.
Broomé, P. Bäcklund, A-C. Lundh, C. och Ohlsson. R. (1998). S-märkt. Företagets etniska vägval.
Stockholm: SNS Förlag.
Bursell, M. (2007) “What’s in a name? A field experiment test for the existence of ethnic discrimination in the hiring process”, Working Paper 2007:07, Stockholms universitets Linnécentrum för
integrationsstudier (SULCIS).
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
29
Carlsson, M. & Rooth, D-O. (2006), “Evidence of Ethnic Discrimination in the Swedish Labor Market
Using Experimental Data”, Institute for the Study of Labour (IZA), Discussion Paper No. 2281.
Constant, A., Gataullina, L. & Zimmermann, K.F. (2006a), “Ethnosizing Immigrants”, Institute for the
Study of Labor (IZA), Discussion Paper No. 2040.
Constant, A., Gataullina, L. & Zimmermann, K.F. (2006c), “Gender, Ethnic Identity and Work”, Institute for the Study of Labor (IZA), Discussion Paper No. 2420.
Constant, A., Gataullina, L., Zimmermann, K.F. & Zimmermann, L. (2006b), ”Clash of Cultures: Muslims
and Christians in the Ethnosizing Process”, Institute for the Study of Labor (IZA), Discussion Paper No. 2350.
Edin, P-A. & Åslund, O. (2001), Invandrare på 1990-talets arbetsmarknad, Forskningsrapport 2001:7,
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU).
Ekberg, J. & Andersson, L. (1995), Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter, rapport till
expertgruppen i offentlig ekonomi, finansdepartementet (ESO), Ds 1995:68
Ekberg, J. & Rooth, D-O. (2004), ”Yrke och utbildning på 2000-talets arbetsmarknad – skillnader mellan inrikes och utrikes födda personer”, bilaga till Integrationsverket Rapport Integration 2003.
Eriksson, S. & Lagerström, J. (2007), “Detecting discrimination in the hiring process: evidence from an
Internet- based search channel”, Institutet för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier, Working
Paper 2007:19.
Europeiska kommissionen (2007), Discrimination in the European Union. Special Eurobarometer 263.
Bryssel.
Hammarstedt, M. and Palme, M. (2006), Intergenerational mobility, human capital transmission
and the earnings of second-generation immigrants in Sweden, Institute for the Study of Labor (IZA),
Discussion Paper No. 1943.
House, J. (1995), “Contexts for “Integration” and Exclusion in Modern and Contemporary France”
i Hargreaves & Leaman (red.) Racism, Ethnicity and Politics in Contemporary Europe. Edward Elgar
Publishing Ltd., Aldershot, England.
Huntington, S. (2002) The Clash of Civilizations: And the Remaking of World Order, New York: Free Press.
Integrationsverket (2006a), Fickfakta. Statistik om integration. Norrköping.
Integrationsverket (2006b), Rapport Integration 2005. Norrköping.
Integrationsverket (2007a), Integrationspolitikens resultat – På väg mot ett samlat system för uppföljning och analys vid 16 statliga myndigheter. Rapport 2007:05, Norrköping.
Jonsson, J. O. (2001), ”Utbildning som resurs under skoltiden och för framtiden: uppväxtfamilj och
skolgång” i Barns och ungdomars välfärd, SOU 2001:55.
le Grand, C. & Szulkin, R. (2002), ”Permanent Disadvantage or Gradual Integration: Explaining the
Immigrant-Native Earnings Gap in Sweden”, Labour, 16 (1), 37-64.
Lund, C., Bennich-Björkman, L., Ohlsson, R., Pedersen, P. J., & Rooth, D-O. (2002), Arbete? Var god
dröj! Välfärdspolitiska rådets rappport 2002. SNS förlag.
Manning, A. & Roy, S. (2007), “Culture Clash or Culture Club? The Identity and Attitudes of Immigrants in Britain”, Centre for Economic Performance (CEP), Discussion Paper No. 790.
Nekby, L. (2003), “How Long Does it Take to Integrate? Employment Convergence of Immigrants
and Natives in Sweden.” in Empirical Studies on Health Insurance, Employment of Immigrants and the
Gender Wage Gap, PhD Thesis, Stockholm University, Dissertation in Economics 2003:2.
Nekby; L., Vilhelmsson, R. & Özcan, G. (2007), “Do Domestic Educations Even Out the Playing Field?
Ethnic Labor Market Gaps in Sweden”, the Stockholm University Linnaeus Center for Integration Studies (SULCIS), Working Paper 2007:3.
30
l
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
Nilsson, J. (2004), Labor market outcomes of second-generation immigrants in Sweden, Magisteruppsats, Department of Economics, Stockholm University.
OECD (2007), International Migration Outlook. Sopemi 2007. Paris.
Olli Segendorf, Å. (2005), ”Wage Effects of Search Methods for the Nordic and the Non-Nordic Born”
i Job Search Strategies and Wage Effects for Immigrants. Institutet för social forsknings avhandlingsserie, nr 65, Stockholms universitet.
Rooth, D-O. (1999), Refugee immigrants in Sweden. Educational investments and Labour market integration. PhD Thesis, Lund Economic Studies number 84, Lund University.
Rooth, D-O. (2002), “Adopted Children in the Labour Market - Discrimination or Unobserved Characteristics?” i International Migration Quarterly Review, nr. 40, vol. 1.
Rooth, D-O & Åslund, O. (2006), Utbildning och kunskaper i svenska. Framgångsfaktorer för invandade? SNS förlag, Stockholm.
Rooth, D-O. and Ekberg, J. (2003), Unemployment and earnings for second generation immigrants
in Sweden – ethnic background and parent composition”, Journal of Population Economics, vol. 16,
787-814.
Rosholm, M., Scott, K. & Husted, L. (2001), ”The Times They Are A-changing’. Organizational Change
and Immigrant Opportunities in Scandinavia”, The Institute for the Study of Labour (IZA), Bonn.
Discussion Paper, no. 258.
Sahlberg, L. (2007), Mångkulturalism ifrågasatt. Jämförande studie av integrationspolitiken i fem länder. Integrationsverkets rapportserie 2007:1, Norrköping.
Scott, K. (1999), The Immigrant Experience: Changing Employment and Income Patterns in Sweden
1970 – 1993. Lund Studies in Economic History 9.
Sjögren, A. & Zenou, Y. (2007) ” Integration eller utanförskap? En teoriöversikt”, Ekonomisk Debatt,
årgång 35, nr. 3.
Soroka, S.N., Johnston, R. & Banting, K. (2007), “Ties That Bind? Social Cohesion and Diversity in
Canada”, i Banting, K., Courchene, T.J. & Seidle, L. (red.), The Art of the State III: Belonging? Diversity,
Recognition and Shared Citizenship in Canada. Montreal: Institute for Research in Public Policy.
SOU 2005:56, Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige.
Taran, P, (2007) “Discrimination against native Swedes of immigrant origin in access to employment”,
International Migrations Papers: 2, Geneva, International Labour Office.
Ulmestig, R. (2006), ”Kommunal arbetsmarknadspolitik i ett integrationsperspektiv”, expertbilaga till
Integrationsverket Rapport Integration 2005, Norrköping.
Vilhemsson, R. (2002), Wages and Unemployment of Immigrants and Natives in Sweden. Institutet för
social forsknings avhandlingsserie, nr. 56.
Widgren, J. (1987), Svensk invandrarpolitik. Liber, Malmö.
Zenou, Y. (2007), ”Integrationens blinda fläck”, artikel i Brännpunkt, Svenska Dagbladet 2007 09 27.
Zimmermann, L., Gataullina, L., Constant, A. & Zimmermann, K.F. (2006), ”Human Capital and Ethnic
Self-Identification of Migrants”, Institute for the Study of Labor (IZA), Discussion Paper No. 2300.
Åslund, O. & Johansson, P. (2006), ” Virtues of SIN – effects of an immigrantworkplace introduction
program.” The Institute for Labour Market Policy Evaluation (IFAU), WP 2006:7.
Österberg, T. (2000), ”Children with immigrant backgrounds – ethnic externalities in their labour market
performance” och ” ”Intergenerational income mobility among individuals with different ethnic origins”,
i Economic Perspectives on Immigrants and Intergenerational Transmissions”, akademisk avhandling, Ekonomiska studier nr. 102, Nationalekonomiska institutionen, Handelshögskolan, Göteborgs universitet.
i n va n d r a r e på a r b e t s m a r k n a d e n – m yc k e t vä s e n m e n l i t e v e r k s ta d
l
31
Fotnoter
1
F ör att studera processer över tid behövs så kallade longitudinella data, där individerna följs under
ett antal år. De data som används är en så kallad tvärsnittstudie över alla som bodde i Storbritannien
ett enskilt år.
2
Det görs inga tester av huruvida skillnaderna i bakgrundsfaktorernas betydelse är statistiskt säkerställda.
Att döma av tecknen och storleken på koefficienterna är det sannolikt att det finns en skillnad när det
gäller kön. För övriga bakgrundsfaktorer är det mer osäkert.
3
Alla studierna har också tillgång till data över föräldrarnas utbildning och/eller socioekonomiska
ställning
