Metoder vid tidig intervention i barnfamiljer

Utvecklings- och fältforskningsenheten
Umeå socialtjänst
Metoder vid tidig
intervention i barnfamiljer
- En litteratursammanställning
Camilla Nilsson
September 2012
Inledning
UFFE fick en förfrågan av Nanna Forsgren, som är utvecklingsledare inom Umeå
socialtjänsts individ- och familjeomsorg, att söka efter litteratur om metoder som är
framgångsrika vid tidig intervention i barnfamiljer och vad som är framgångsfaktorer i arbete
med hemmaplanslösningar. I sökningen av litteratur inom nämnda områden har jag använt
mig av Google. De sökord jag använt är: Metoder för tidig intervention i barnfamiljer av
socialtjänsten, Hemmaplanslösningar för barn inom socialt arbete + framgångsfaktorer och
Framgångsrika preventionsprogram för barn och unga. Jag har också sökt på
socialstyrelsen.se. Vidare har jag ögnat igenom litteraturöversikten Vad finns skrivet om
evidensbaserad praktik inom socialt arbete? Den finns publicerad på umea.se/uffe. Jag har
också använt mig av litteraturöversikten Länkar om EBP mm.doc som finns publicerad på
regiongavleborg.se. Därtill har jag skummat igenom referensförteckningarna i de rapporter
om framgångsrika metoder som finns publicerade på Internet. De sökträffar jag har valt att
presentera i den här litteratursammanställningen är svenska böcker, rapporter, avhandlingar,
artiklar och uppsatser som verkar relevanta för uppdragsgivaren.
Den här litteratursammanställningen börjar med en genomgång av de metoder/insatser för
barn och familj som Socialstyrelsen har granskat. Om det finns intresse för metoder som
Socialstyrelsen håller på att granska finns det att läsa om på socialstyrelsen.se. Efter
genomgången av metoder som Socialstyrelsen granskat redovisas resultatet av
litteratursökningen. Jag har också skrivit en kort sammanfattning till ett flertal av rapporterna,
böckerna och uppsatserna som redovisas i denna litteratursammanställning.
Insatser för barn och familj
Beardslees familjeintervention: Insatsen vänder sig till familjer där minst en förälder har en
depression. Insatsen är menad att öppna upp samtal om förälderns sjukdom i familjen, stärka
föräldraskapet och främja en positiv utveckling hos barnen. Granskningen visar att det finns
en effektutvärdering som bedöms ha medelgod tillförlitlighet, det vill säga att det finns viss
osäkerhet kring resultatets tillförlitlighet. Insatsen har jämförts med en annan psykoedukativ
insats som bestod av två föreläsningar för föräldrar i grupp och har samma syfte som
Beardslees familjeintervention. Båda insatserna är utvecklade av Beardslee. Eftersom
Beardslees familjeintervention har utvärderats i jämförelse med en annan insats där det saknas
information om effektivitet och resultatet inte visar att familjeinterventionen var mer effektiv
än föreläsningsinsatsen graderas Beardslees familjeintervention för närvarande som en insats
med okänd effektivitet.
http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/insatser/barnochfamilj/beardsleesfamiljei
ntervention
COPE: är ett manualbaserat föräldrautbildningsprogram. Målgruppen är föräldrar med barn i
åldrarna 3-12 år och som upplever behov av stöd i sitt föräldraskap. Granskningen visar att
det finns två effektutvärderingar som båda bedöms ha låg tillförlitlighet. Det innebär att
COPE kategoriseras som en insats med okänd effektivitet.
http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/insatser/barnochfamilj/cope
1
Ersta vändpunkten barnprogram: riktar sig till barn som lever i familjer där någon är
beroende av alkohol eller droger. Granskningen visar att det inte finns några relevanta
effektutvärderingar. Det innebär att Ersta Vändpunktens barnprogram kategoriseras som en
insats med okänd effektivitet.
http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/insatser/barnochfamilj/erstavandpunkten
Komet för föräldrar: är ett manualbaserat föräldraträningsprogram. Målgruppen är föräldrar
till barn mellan 3-11 år som ofta bråkar eller hamnar i konflikter. Problemen bör vara mindre
eller medelstora. Granskningen visar att det finns en svensk effektutvärdering med medelhög
tillförlitlighet. Komet för föräldrar är utvärderad mot väntelista och KortaKomet direkt efter
avslutad insats och mot KortaKomet vid sex månaders uppföljning. Komet för föräldrar
graderas som en lovande insats.
http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/insatser/barnochfamilj/kometforforaldrar
(barn3-11ar)
MTFC: är ett alternativ till institutionsplacering och traditionell familjehemsplacering inom
socialtjänsten. Insatsen består av en familjehemsplacering, där det vuxna nätverket
tillsammans med ett professionellt behandlingsteam arbetar med att minska ungdomars
antisociala beteende. Målgruppen är pojkar och flickor mellan 12-17 år med allvarliga
beteendeproblem som kriminalitet, missbruk, skolproblem och aggressivitet. Granskningen är
baserad på två amerikanska studier gjorda av upphovsmännen och som är könsspecifika (två
artiklar berör pojkar och tre berör flickor). Socialstyrelsens granskning visar att studierna har
medel till hög tillförlitlighet.
http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/insatser/barnochfamilj/mtfc
Rapporter och böcker
Ahlgren Thorbjörn (2007). Ungdomsbehandling. Hemmaplanslösning som idé och praktik
rapportserie i socialt arbete. Växjö universitet: Institutionen för vårdvetenskap och socialt
arbete.
http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:205535
Allmänna barnhuset (2007). Att knyta an, en livsviktig uppgift. Om små barns anknytning och
samspel. Stockholm: Allmänna barnhuset.
Sammanfattning: Kvaliteten på anknytning och samspel under de första åren får avgörande
betydelse för hur barnet uppfattar sig själv och hur det relaterar till andra människor. Eftersom
de mönster som formas under barnets första år är svåra att förändra senare, är tidiga insatser
av stor vikt när det finns brister i föräldra-barnrelationen. Tyvärr visar denna rapport att
bristerna i allmänhet upptäcks sent och att samhällets skyddsnät för de allra yngsta är svagt.
Mot denna bakgrund är det angeläget att kunskapen om anknytning och samspel når ut till alla
som i sitt yrke möter i första hand små barn. Kunskap om anknytningsteori behövs både i
generella verksamheter som barnhälsovården och förskolan och i verksamheter som har till
uppgift att bland annat utreda misstankar om omsorgssvikt, det vill säga den sociala
barnavården och barn- och ungdomspsykiatrin. Denna kunskap behövs också i verksamheter
för äldre barn med olika typer av problem, som kan bottna i den tidiga barndomen.
http://www.allmannabarnhuset.se/data/files/Att_knyta_an_en_livsviktig_uppgift.pdf
2
Ander, Birgitta, Andersson, Malin, Jordevik, Kajsa, och Leisti, Annukka (2005). Möten i
mellanrummet: Socialt förebyggande arbete med ungdomar. Stockholm: Gothia.
Andershed, Henrik och Andershed, Anna-Karin (2005). Normbrytande beteende i
barndomen: Vad säger forskningen? Stockholm: Socialstyrelsen.
Sammanfattning: Forskningen visar att en forskningsanknuten, systematisk, strukturerad,
tidig, långsiktig och bred ansats generellt sett fungerar bäst vad gäller förebyggande och
behandlande insatser för barn som uppvisar normbrytande beteende. Effektiva och väl
implementerade interventionsprogram tycks också vara ekonomiskt lönsamma på så vis att de
innebär större förtjänster än kostnader. Forskning som visar att gruppen barn med
normbrytande beteende är heterogen pekar också på hur väsentligt det är att anpassa
insatserna till barnens specifika problembild.
Andershed, Henrik, Andershed, Anna-Karin och Söderholm Carpelan, Kerstin (red.) (2010).
Ungdomar som begår brott - vilka insatser fungerar? Stockholm: Gothia förlag.
Sammanfattning: Denna kunskapsöversikt belyser olika insatsers effektivitet både ur ett
internationellt och ur ett svenskt perspektiv. Hur forskningsresultaten kan översättas till det
praktiska arbetet lyfts fram och vilka övergripande faktorer eller processer som är viktiga för
att en behandling ska vara effektiv diskuteras. Boken tar även upp fenomenet
ungdomsbrottslighet, forskning om risk- och skyddsfaktorer och hur det svenska
påföljdssystemet för ungdomar fungerar. Här ges också en introduktion till olika
behandlingsmetoder, till exempel kognitiva beteendeinriktade (KBT) och familjefokuserade
metoder.
Anderson, Gunilla (2007). FFT-projektet i Uppsala län. Delrapport juni 2007. Landstinget i
Uppsala län och Regionförbundet Uppsala län.
http://www.regionuppsala.se/documents/d567_Delrapport_FFT_070621.pdf
Andersson, Monica (2010). Föräldrakraft i Bräcke kommun – en fördjupad studie i
metodutveckling 1 januari–31 december 2009. Östersund: FoU Jämt.
https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:8iwZEFZuzkJ:fou.jamtland.net/WebControls/Upload/Dialogs/Download.aspx?ID%3D17630+
Metoder+f%C3%B6r+tidig+intervention+i+barnfamiljer+av+socialtj%C3%A4nsten&hl=sv&
gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESjfrYCvssqIMr0Vgq7YTTJWvFNLyaAqxYc0hbfDC1v8K7m
TFVyc0Bureaer94L3cqgQThs3pYXsfy4OJ7c59F6fjOLsX2yIB47JeUuEsXggd0yvVfFgURF
6GHJf6FokMpKGRvi0&sig=AHIEtbRoxHaJxkM4I27MWyBdTFiPlTeSmw
Arvidsson, Anna-Lena (2006). Utveckling av öppenvård för barn och ungdomar i Norrbottens
län. En studie om förutsättningar, möjligheter och hinder. Luleå: FoU Norrbotten.
https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:eYLXfLmrLa8J:www.bd.komforb.se/downloa
d/18.445b3dbc11d939e18768000115/rapport342006.pdf+Hemmaplansl%C3%B6sningar+inom+socialt+arbete+%2B+framg%C3%A5ngsfak
torer&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESifqQCOgHLQkSlMZihWWdvYQmVVDUL5Z
C76bDIrzee4ZHQz0wo7nCOJIh_XTeRocqt0nHLxtQiA6dbV4s9Xw0v71ageBiBDsqIviyLJE
JdzQfhiqfJ26V6LZhGfrjOARj8KnhG&sig=AHIEtbRVYMJTDSccmteQiWCuyiXKYfNiMQ
3
Beijer, Elisabeth (2004). Utvärdering av Nyborg Familjebehandling och Skola. Göteborg:
FoU i Väst.
Sammanfattning: Utvärderingen visar att samtliga barn och föräldrar har en bättre
livssituation efter behandlingen på Nyborg än de hade innan. Flera barn har fortfarande
problem med sin person, sina relationer till andra barn och framför allt skolsituationen. Men
det viktigaste är att se att spiralen vänt uppåt. Barnen mår bättre och relationerna inom
familjen har utvecklats. Föräldrarna anser att Nyborg har spelat en roll för denna utveckling.
De samverkande aktörerna skola, socialtjänst och barnpsykiatri har samtliga goda erfarenheter
av att det blivit en betydligt bättre situation för barn och föräldrar i och med Nyborg. För
flertalet barn har insatsen lett till en återgång till den ordinarie skolmiljön. Alla barn som
lämnat Nyborg har dock inte gått ut grundskolan med godkända betyg i kärnämnena. Det
finns i efterhand för några barn tveksamhet hos föräldrar och samverkande aktörer om Nyborg
var den bästa insatsen. Det är samtidigt naturligt att det är svårt att veta i förväg vad som är
det bästa när det är en svår situation att ta ställning till. Intagningen till Nyborg prövas
ovanligt noggrant och med mångas godkännande och har förbättrats kontinuerligt. IFO gör till
exempel en utredning enligt SOL vilket inte gjordes tidigare. Detta är ett område för
ledningsgruppen att vara fortsatt lika observant på som hittills och som kanske ständigt måste
fortsätta utvecklas. Ett barn ska inte flyttas från hemskolan till Nyborg om det är tillräckligt
med att aktörerna kan ge insatser i samverkan på annat sätt. Det är naturligtvis angeläget att
bedömningen av ett barns behov görs just utifrån behovet och inte utifrån en från början given
form för hur behovet ska tillgodoses. Samtidigt är det viktigt att barn med beteendeproblem
uppmärksammas tidigt och det naturliga sammanhanget för detta är just skolan. Att Nyborg
existerar som en verksamhet som skolan har förtroende för, kan medföra att man just ser
barnet tidigt.
http://www.grkom.se/download/18.55340448112b9e59b8980006698/041001_utvardering_av
_nyborg.pdf
Cederström, Anita (2006). Samspelsbehandling – små barn och deras föräldrar. En
utvärdering av samverkans- och mellanvårdsprojektet Gungan. Stockholms läns landsting:
Centrum för folkhälsa.
http://www.folkhalsoguiden.se/upload/Psykisk%20H%c3%a4lsa/EPH/Samspelsbehandling%
20(2006_1).pdf
Eriksson, Lennart (2006). Studiehandledning till boken Framgångsrika preventionsprogram
för barn och unga (Laura Ferrer-Wreder m.fl.). Stockholm: Socialstyrelsen.
Sammanfattning: Denna studiehandledning riktar sig till praktiker inom socialtjänsten och
andra som arbetar med unga människors problembeteenden.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9654/2006-12336_200612336.pdf
European Agency for Development in Special Needs Education (2005). Tidiga insatser för
barn i behov av stöd. Analys av förhållanden i Europa. Sammanfattande rapport.
Sammanfattning: I rapporten lyfts det fram fem faktorer som är viktiga för ett gott
genomförande av tidiga insatser. Den första faktor som räknas upp är tillgänglighet. För att
garantera att tidiga insatser i så god tid som möjligt når alla barn och familjer som är i behov
av stöd är det bland annat betydelsefullt att det finns riktlinjer för tidiga insatser på lokal,
regional och nationell nivå. Familjer och yrkesföreträdare behöver väl koordinerade riktlinjer
för strategier för genomförande, mål, medel och resultat. Riktlinjer bör syfta till att stödja och
säkra samordningen mellan skola, socialtjänst och sjukvård. Motstridiga eller överlappande
åtgärder inom eller mellan enheter bör undvikas. Det är också viktigt med tillgång till
4
information, både för familjer och berörd personal, om möjliga insatser på lokal, regional och
nationell nivå. Närhet är också en viktig faktor. Tidiga insatser ska tillhandahållas så nära
familjen som möjligt och ska också kunna möta barnens och familjernas behov. Den tredje
faktorn är kostnader. För att tidiga insatser ska nå alla familjer och små barn i behov av stöd,
oavsett socioekonomisk bakgrund, är det nödvändigt att insatser är kostnadsfria. Fjärde
faktorn är tvärprofessionellt arbete. Tidiga insatser tillhandhålls av och samlar företrädare
från olika yrkesgrupper och personer med olika bakgrund. Yrkesgrupperna bör arbeta
tvärprofessionellt med både förberedelser och genomförande. De bör dela principer för
verksamheten samt målsättningar och strategier för arbetet. Olika förhållningssätt måste
integreras, koordineras och förstärka ett genomgripande holistiskt förhållningssätt för att
undvika en uppdelad och splittrad verksamhet. Vidare rekommenderas personalen att
samarbeta med familjen. Personalen initierar samarbetet. Den bör ha ett öppet och respektfullt
förhållningssätt gentemot familjen för att förstå deras behov och förväntningar. Personalen
bör undvika att framhäva sina egna synpunkter på ett tvingande sätt. Personalen bör
organisera möten för att diskutera olika synpunkter med föräldrar och tillsammans med dem
upprätta ett skrivet dokument, en individuell plan eller liknande. Ett sådant dokument bör
beskriva en överenskommen plan för de åtgärder som ska genomföras, liksom målsättningar,
strategier, ansvar och hur planen ska utvärderas. Den överenskomna planen bör utvärderas
regelbundet av familj och personal. Den femte faktorn är mångfald. God sammansättning och
samordning av instanser och tjänster som är involverade i tidiga insatser bör vara sådan att de
målsättningar som finns kan nås. Detta innebär bland annat att hälsovård, skola och
socialtjänst bör vara inbegripna i tidiga upptäckter och remittering för att undvika gap eller
förseningar som kan påverka vidare insatser eller skapa köer till överbelastade stödenheter.
Det innebär också att ska finnas rutiner för kartläggning av utveckling för alla barn. De bör
vara väl kända och systematiskt genomförda. Vidare bör ständig rådgivning och uppföljning
erbjudas gravida kvinnor. Därtill bör det vara god samordning av insatser för att garantera att
utnyttjandet av offentliga resurser sker på bästa sätt. God samordning innebär att stödenheter
bör garantera kontinuitet i insatserna när barn byter eller flyttar mellan olika enheter och
förskoleplats bör garanteras åt alla barn i behov av särskilt stöd.
http://www.european-agency.org/publications/ereports/early-childhoodintervention/eci_sv.pdf
European Agency for Development in Special Needs Education (2010). Tidiga insatser för
barn i behov av stöd – framsteg och utveckling 2005–2010.
Sammanfattning: I rapporten redovisas sex rekommendationer för tidiga insatser. För det
första lyfter de fram vikten av att nå alla små barn i behov av stöd. Detta kan bland annat
uppnås genom råd och riktlinjer kring tidiga stödinsatser. De tidiga stödinsatserna ska
utformas för att svara mot de behov som barnet och familjen har. Barnet och familjen ska stå i
centrum för insatserna genom hela processen. Familjens önskemål ska respekteras liksom de
valmöjligheter som finns tillgängliga. Att dela information mellan tjänstemän och ge rätt
information till familjer ska prioriteras. Tjänstemän ska ansvara för att alla familjer har
tillgång till riktig information och att de får just den information de behöver. Den andra
rekommendationen handlar om att garantera kvalitet och likvärdig standard i tidiga insatser
för barn i behov av stöd. Detta kan bland annat uppnås genom att beslutsfattare överväger att
utveckla gemensamma kvalitetsmått för utvärdering. För att kunna kontrollera om utbudet av
insatser möter de behov som finns och för att kunna planera verksamhetsförbättringar, bör
beslutsfattare ha effektiva verktyg. Ett system för att samla in och utvärdera tillförlitlig data
på nationell nivå bör utvecklas. Beslutsfattare bör garantera att barnet får ett gott stöd, från
födseln till vuxen ålder. Detta bör säkerställa kvaliteten i det stöd som behövs när barnen går
från en insats till en annan. System för att kunna kartlägga hur de fem aspekterna
5
tillgänglighet, närhet, kostnader, tvärprofessionellt arbete samt mångfald och samordning bör
utvecklas på ett bra sätt (till exempel en uppsättning av indikatorer). Man bör även ha system
för att kunna kartlägga utvecklingen av verksamheter för tidiga stödinsatser för barn. Vidare
bör man prioritera att bygga upp en yrkeskompetens som innehåller kvalifikationer med
möjlighet till fortsatt utbildning eller fortbildning, yrkesmässiga utvecklingsmöjligheter, en
gemensam kultur för lärande som delas av familjer och tjänstemän samt en ömsesidig
förståelse inom yrken och ämnesområden. Behovet av och nyttan med tvärfackligt arbete på
olika nivåer i systemet bör stödjas. Tredje rekommendationen är att respektera barns och
familjers rättigheter och behov. Denna slutsats berör behovet av att skapa tidiga stödinsatser
som har fokus på familjen, som fungerar och som involverar föräldrarna i varje steg av
processen. För att säkerställa att barns och familjers rättigheter och behov respekteras ska råd
och riktlinjer respektera mångfald, uppmuntra familjer att delta och respektera att familjen är
den bästa kunskapskällan. Det är också viktigt att ta hänsyn till att vissa familjer behöver stöd
för att bli medvetna om och förstå vilka behov barnet har och vad som kan vara det bästa för
dem. I risksituationer, när tjänstemän och föräldrar inte är eniga om vad som är bäst för
barnet, bör råd och riktlinjer säkerställa att barnets rätt alltid kommer först. Kontinuitet i
kontakter med de tjänstemän familjen möter är viktigt. Anställningsvillkor och
tjänstebeskrivningar bör ge bra förutsättningar för tvärprofessionellt arbete och samarbete
med familjerna. Råd och riktlinjer måste betona samarbetet med familjen som en central del
av insatserna. Råd och riktlinjer bör även ha ett holistiskt förhållningssätt genom att koppla
ihop riktlinjer för tidiga insatser och riktlinjer för till exempel barnomsorg, arbetsliv och
bostadspolitik. Råd och riktlinjer bör inte bara innefatta stöd till föräldrar utan även till en
vidare krets av till exempel far- och morföräldrar, syskon eller andra i släkten. Den fjärde
rekommendationen handlar om lagstiftning och riktlinjer. Råden för lagstiftning och riktlinjer
handlar om effektiv samordning av enheter med tydligt definierade roller och ansvar.
Kvalitativt likvärdiga tjänster enligt väl definierade kvalitetsstandards för tidiga stödinsatser.
En starkare lagstiftning och riktlinjer för att undvika och/eller balansera ojämlikhet eller
diskriminering. Familjerna ska vara fullt delaktiga i alla processer. Väl organiserade
övergångar mellan enheter för att säkra kontinuiteten i det stöd som ges när barn går från en
verksamhet till en annan. Femte rekommendationen är förbättrad samordning mellan och
inom enheter. Tidiga insatser till barn i behov av stöd utförs ofta av flera olika enheter, och
alltid av flera olika yrkesföreträdare. Beslutsfattare bör ta konsekvensen av detta genom att
utveckla gemensamma råd och riktlinjer för ansvariga för hälsovården, skolan och
socialtjänsten. Råd och riktlinjer bör betona den avgörande roll som samordning, strategiskt
arbete och gemensamma planer spelar vid övergången mellan olika enheter. Den sista
rekommendationen handlar om att utveckla yrkesroller. Det behövs mer utbildning för alla
som arbetar med tidiga stödinsatser.
http://www.european-agency.org/publications/ereports/early-childhood-intervention-2013progress-and-development-200520132010/ECI-report-SV.pdf
Ferrer-Wreder Laura, Håkan Stattin, Carolyn Cass Lorante, Jonathan Tubman och Lena
Adamson (2005). Framgångsrika preventionsprogram för barn och unga – en
forskningsöversikt. Stockholm: Gothia.
Sammanfattning: Den här boken handlar om framgångsrika amerikanska och europeiska
preventionsprogram. De har i utvärderingar visat sig minska ungdomars problembeteenden
och främja barns sociala utveckling. I boken ges många exempel på välfungerande
preventionsprogram som involverar familj, skola och närsamhälle.
6
Forkby, Torbjörn (2000). På väg mot en möjliggörandets praktik. Samverkan kring barn och
ungdom i riskzon i Kungsbacka. En slutrapport från utvärderingen av B.U.S. Göteborg: FoU i
Väst.
http://www.grkom.se/download/18.55340448112b9e59b8980006757/FoUrapport_2004%3A2_pa_vag_mot_en_mojliggorandets_praktik.pdf
Forkby, Torbjörn och Larsson, Lena (2007). Serviceinsatser inom socialtjänsten. Perspektiv,
inriktning och utsatta barns skydd. Göteborg: FoU i Väst.
Sammanfattning: Av studien framkommer att främsta motivet till att i högre grad erbjuda
service handlar om att utveckla det förebyggande arbetet. Förebyggande arbete ska uppfattas i
vid bemärkelse, innefattande allt från tidiga insatser till samlade strategier för att nå ungdom i
riskzon i syfte att undvika senare institutionsplacering genom att arbeta på hemmaplan. En
kärnfråga uppfattas vara att öka tillgänglighet och närhet. Det handlar såväl om fysiska som
relationsmässiga aspekter. De fysiska handlar exempelvis om att placera verksamheter som
ger öppna insatser i mer inbjudande lokaler än socialkontoret, kanske i samverkan med andra
verksamheter. De relationsmässiga handlar om att stärka brukarens ställning genom att denne
tilltros själv kunna bedöma sitt behov av stöd och därmed minska eller i alla fall förändra
expertmakten. Författarna menar att man i huvudsak bör se utvecklingen av serviceinsatser
som en positiv möjlighet som kan ge ökad tillgänglighet till insatserna. Det verkar också ofta
vara nya eller andra målgrupper som nås än de som socialtjänsten ändå skulle komma i
kontakt med. Därför finns det anledning att varna för förhoppningar om att en
serviceinriktning skulle minska antalet utredningar och att man därmed med viss automatik
skulle kunna minska resurserna inom de myndighetsutövande delarna. Slutligen finns det ett
kunskaps- och kvalitetsintresse i att utveckla former för statistik överföring och utvärderingar
som på något sätt inkluderar även serviceinsatser.
http://www.grkom.se/download/18.4413b1f51146a52565080001708/FoUrapport_2007%3A5_serviceinsatser_inom_socialtjansten_inlaga.pdf
Gravesen, Druna och Bergstrand, Therése (2011). Husiemodellen – ororssamtal,
bekymringssamtal, resursmöten. Malmö: Husie stadsförvaltning.
https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:NFBOf6CSiRQJ:www.malmo.se/download/18
.6e1be7ef13514d6cfcc80008478/Husiemodellen.doc+Metoder+f%C3%B6r+tidig+interventio
n+i+barnfamiljer+av+socialtj%C3%A4nsten&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESjScCA6CRzuDHMAQFB-O3DxZAJh0YF2zWOmwXRPWXUnCcWpxQH3UV6H8RfqTS4MMya1MOq3AfwTQAibKXb56qh0zH
x2-zkrgUObCg3y2cGGdc8tAZIYQVU82l7-eKQC9LpXKo&sig=AHIEtbRsLQxfsuMaUrYjZCplJBBtzQriw
Hansson, Kjell (2001). Familjebehandling på goda grunder. Stockholm: Gothia förlag.
Sammanfattning: I boken presenteras aktuell forskning och jämför effekterna av:
- Föräldrautbildning och föräldrabehandling
- Familjehem och familjebehandling
- Intensiv föräldrabehandling
- Familjeterapi vid ungdomsasocialitet
- Familjeterapi vid missbruk
- Par- och äktenskapsterapi
- Familjeterapi inom psykiatrisk och somatisk vård
7
Hettrel, Camilla och Lindqvist, Agneta (2002). Marte Meo – en hållbar intervention?
Pilotstudie hösten 2001. Stockholm: FoU Nordväst.
http://www.fou-nordvast.com/arkiv/martemeo_pilotstudien.pdf
Kling, Åsa, Sundell Knut, Melin, Lennart, Forster Martin (2006). Komet för föräldrar. En
randomiserad effektutvärdering av ett föräldraprogram för barns beteendeproblem.
Stockholm: Forsknings- och Utvecklingsenheten.
http://www.prevention.se/PDF/2006-14.pdf
Lundgren, Marianne (2010). Samverkansteamet och Vändzonen. Utvärdering av två
verksamheter i Partille kommun. Göteborg: FoU i Väst.
http://www.fouivast.com/download/18.34a19bd512b19f2522b8000193/2010_samverkanstea
met_vandzonen.pdf
Mattsson Flink, Mikael (2012). Serviceinsatser till barn och deras föräldrar. Slutrapport.
Stockholm: Socialförvaltningen, Utvecklingsenheten.
http://www.insyn.stockholm.se/soc/document/2012-06-12/Dagordning/18/18_Bilaga.pdf
More, Anders (2011). Hemmaplanslösningar i Eskilstuna kommun. Granskning utförd på
uppdrag av kommunrevisionen. Eskilstuna kommun.
http://eskilstuna.se/PageFiles/40821/Rapport%202010%20Hemmaplansl%C3%B6sningar.pdf
Nilsson, Åsa (2011). Delutvärdering och beskrivning - av utvecklingsarbetet med barn till
föräldrar i behov av särskilt stöd. Norrköpings kommun och Landstinget i Östergötland.
http://www.norrkoping.se/barn-utbildning/elevhalsa/modellomrade-for-barns-oc/Utvarderingarbetsgrupp.pdf
Nilsson, Åsa m.fl. (2011). Barn till föräldrar i behov av särskilt stöd - en kunskapsöversikt
och förslag till utveckling. Norrköpings kommun och Landstinget i Östergötland.
Sammanfattning: Det finns behov av att anpassa socialtjänstens utredningar med hänsyn till
intellektuella svårigheter och vilka konsekvenser det får för barnet som komplement till
utredningsmodellen BBiC. Till exempel behöver man använda mer konkreta verktyg än
samtal, såsom bilder eller observation. Det finns behov av ett svenskt instrument som
komplement till BBiC. I Uppsala arbetar man med att utveckla ett eget
bedömningsinstrument, FBI (Föräldrabedömningsinstrument) med utgångspunkt från PAM
(Parent Assessment Manual). Det innehåller två delar; del ett är en check-lista för att
identifiera tecken på föräldrars eventuella nedsättning av kognitiva funktioner och del två
handlar om bedömning av föräldrafunktioner och förmåga. FBI används som ett komplement
till BBiC. När man bedömer föräldraförmåga behöver man ta reda på hur föräldrarna kan ta
till sig kunskap, hur de kan omsätta den till förmåga och hur de kan generalisera den. Det är
viktigt att föräldrarna är delaktiga i utredningsprocessen och för att lyckas med det är
bemötande och förhållningssätt viktigt, men också förmåga hos den som utreder att
kommunicera och intervjua föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar på ett sätt som
är begripligt för dem. Detta förutsätter kunskap om målgruppens behov och alternativ till det
traditionella samtalet, t.ex. i form av check-listor. Ofta är de insatser som traditionellt erbjuds
föräldrar inte tillräckliga för föräldrar med intellektuella svårigheter. De kan ha svårt att
tillgodogöra sig vanliga föräldrastödsinsatser eftersom sådana insatser ofta förutsätter förmåga
att tänka abstrakt. En studie visar att bara 18 % av de som deltog i föräldraträning kunde
tillgodogöra sig den. Det är viktigt att insatser ges under lång tid med personalkontinuitet och
att familjen får tid att anpassa sig till insatserna i sin egen takt utan att det sker på bekostnad
8
av barnets hälsa och utveckling. Vidare behöver man ge stöd i att utveckla en aktiv fritid och
kontakt med andra. Socialstyrelsen menar att det är centralt att barnen får stöd i skolarbetet
och i kontakten med skolan eftersom föräldrarna kan ha svårt att ge det. Skolan har också en
viktig roll i att hjälpa till med socialiseringen. Socialstyrelsen menar också att insatser
behöver samordnas för att vara effektiva och det är en framgångsfaktor att samarbetet
påbörjas tidigt. Samordning av insatser kan minska föräldrarnas stress och det har betydelse
för hur de kan tillgodogöra sig insatser. Det i sin tur kan bidra till att föräldraförmågan
utvecklas. Samverkan kan öka motivationen att ta emot hjälp och ger en överblick över
insatser. Samverkan ökar tillgången till olika kompetenser, vilket ger ökad kunskap som i sin
tur kan motverka felaktiga attityder.
http://www.norrkoping.se/barn-utbildning/elevhalsa/modellomrade-for-barns-oc/Barn-tillforaldrar-i-behov-sarskilt-stod.pdf
Olsson, Ingrid, Hagekull, Berit och Bremberg, Sven (2003). Stöd till föräldrar för att främja
barns och ungdomars psykiska hälsa. En systematisk forskningsöversikt. Stockholm: Statens
folkhälsoinstitut.
Sammanfattning: I rapporten sammanställs internationella utvärderingar av stöd till föräldrar
med barn mellan 1½-18 år. Utvärderingarna visar att stödet ledde till tydliga förbättringar i
barnens psykiska hälsa. Detta talar för att det är lovande att använda stöd till föräldrar för att
förbättra barns hälsa och uppväxtvillkor. De insatser som beskrivs i denna rapport kan ses
som redskap för föräldrar för att bättre uppnå deras egen önskan att ta väl hand om sina barn.
http://www.fhi.se/PageFiles/3157/fstod.pdf
Rehnman, Jenny och Andrée Löfholm, Cecilia (2009). Insatser till barn och unga som lever i
familjer med missbruks- eller beroendeproblem: en kunskapsöversikt. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Sammanfattning: Studien visar att det för närvarande inte finns något tillförlitligt underlag
för insatser till barn och unga med föräldrar som har missbruksproblem. När det gäller
insatser till barn och unga med föräldrar som har någon psykisk funktionsnedsättning saknas
också vetenskapligt stöd för att uttala sig om hur effektiva insatserna till dem är. Det finns
dock en utvärdering som bedöms ha medelgod tillförlitlighet, och den gäller insatsen
Beardslees familjeintervention som är riktad till familjer där någon av föräldrarna har en
depression. Utvärderingen av Beardslees familjeintervention visar att insatsen inte var mer
effektiv än den föreläsningsinsats som den jämfördes med. Effekterna av
familjeinterventionen eller föreläsningsinsatsen har emellertid inte satts i relation till placebo
eller väntelista eller någon annan insats som kan antas vara standardbehandling, och därför
går det för närvarade inte att uttala sig om insatsens effektivitet. Resultatet från översikten ska
inte tolkas som att det inte finns några insatser som är verksamma och som kan ge stöd till
barn och unga som lever i familjer med missbruksproblem eller med förälder som har en
psykisk funktionsnedsättning. Problemet är att det i dagsläget inte går att värdera om de
insatser som förekommer har en positiv effekt. Därför behövs både svenska utvärderingar och
lokala uppföljningar av de befintliga insatserna genomföras.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/insatsertillbarnochungasomleverifamiljerme
dmissbruks-ellerberoendeproblemenkunskapsoversikt
Skagerberg, Anna (2009). På väg mot en evidensbaserad praktik. Om behandlingsmetoder för
små barn. Stockholms läns landsting: Barn- och ungdomspsykiatrin.
Sammanfattning: Rapporten syftar till att ge en överblick över behandlingsmetoder för små
barn med psykiska problem och ett bidrag till diskussionen om på vilken kunskapsbas
metoderna vilar. Utgångspunkten har varit erfarenheter från Barn- och ungdomspsykiatrin i
9
Stockholms läns landsting. Ur ett nära samarbete med barnhälsovård/barnmedicin väcktes
tidigt intresset av, att utifrån de nya teorierna om tidig utveckling, skapa
behandlingsmöjligheter för de minsta barnen. Teorierna gav stöd för en grundsyn där barnets
hälsa och svårigheter ses vara i oskiljaktigt samspel med hindrande och främjande faktorer i
barnets nära relationer. Utifrån detta relationsutvecklingsperspektiv utvecklades
behandlingsmetoder. De jämförande studier som Skagerberg gjort pekar mot att olika
behandlingsmetoder är verksamma men resultaten visar inte att en metod är att prioritera
framför en annan. Däremot är val av metod viktigt utifrån vilken familj man möter. Klinisk
erfarenhet, beskrivningar och utvärderingar ger så här långt en god förståelse för
gemensamma verksamma faktorer i de olika behandlingsmetoderna. Skagerberg refererar till
den aktuella diskussionen om gemensamma verksamma faktorer för teoretiskt vitt skilda
psykoterapeutiska metoder där den viktigaste beskrivs som klientens tillit till att behandlaren
är tillgänglig, förstår och vill väl. Centralt för behandlingsmetoderna som beskrivs i rapporten
är att de utgår från en nära allians med föräldrarna kring svårigheter där både barnets kapacitet
och problem sätts i samband med föräldrarnas möjligheter att främja eller hindra barnets nästa
utvecklingssteg. Metodiken beskrivs ofta som ett arbete med ett fokus pendlande mellan barn
och förälder, mellan det som utspelar sig i den aktuella sessionen och det som berättas från
familjens vardag och mellan nu-situationen och föräldrarnas egna tidiga erfarenheter.
http://www.bup.se/Global/Utvecklingsarbete/publicerat/andra/Skagerberg.pdf
Socialstyrelsen (2004). Samtal med barn i socialtjänsten. Stockholm: Socialstyrelsen.
Sammanfattning: Kunskapsöversikten handlar främst om individuella samtal med barn
mellan 3-12 år. I kunskapsöversikten beskrivs principer och metoder i samtal. Samtalen måste
lyhört och flexibelt anpassas till varje barn och situation. Samtalen ska på ett adekvat sätt ge
barnet den information det behöver och följsamt låta det självt berätta hur det har det.
Grundläggande frågor i kunskapsöversikten är vad som är det huvudsakliga syftet med
samtalet, var det ska äga rum, om det ska ske enskilt eller tillsammans med någon närstående,
vilka metoder och hjälpmedel situationen och frågeställningen kräver, hur samtalet ska
användas och hur kontakten med barnet ska följas upp. Samtal med barn ska ge röst åt barnen,
göra dem delaktiga, informera, synliggöra och stärka dem. Barnet måste också få veta vad
samtalet ska syfta till och hur det som barnet berättar kan komma att användas.
Kunskapsöversikten tar upp olika syften med samtal med barn, förutsättningar och eventuella
konsekvenser av sådana samtal. Vidare behandlas praktiska frågor kring samtalen, samtalens
struktur, vägar att skapa kontakt och att inspirera barnet att berätta om sin tillvaro och sina
tankar.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10348/2004-1108_20041108.pdf
Socialstyrelsen (2007). Strategi för samverkan kring barn och unga som far illa eller riskerar
att fara illa. Stockholm: Socialstyrelsen.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9205/2007-12331_200712331.pdf
Socialstyrelsen (2008). Metoder som används för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. En
nationell inventering i kommuner och landsting. Stockholm: Socialstyrelsen.
Sammanfattning: Socialstyrelsen fick under våren 2007 i uppdrag av regeringen att inrätta
ett nationellt utvecklingscentrum för tidiga insatser till barn och unga som löper risk att
drabbas av svårare psykisk ohälsa. Våren 2008 inleddes arbetet med att göra en nationell
inventering i kommuner och landsting av vilka metoder som används för att förebygga
allvarlig psykisk ohälsa hos barn. Socialstyrelsen har kommit fram till att det finns behov av
10
att utvärdera metoder och dess effekt för barn och föräldrar. Merparten av de metoder som
rapporterats i denna inventering saknar lättillgänglig och vetenskaplig dokumentation. Det
finns stort behov av metoder som utvärderats vetenskapligt och visat sig pålitliga och
effektiva även i en svensk kontext. Därtill finns det behov av nationellt stöd vid val av
metoder. För att välja metoder behövs stöd i form av kunskapssammanställningar och
rekommendationer. Det finns idag begränsat stöd till professionella vid val av metoder. Det är
inte rimligt att förutsätta att alla enskilda yrkesutövare eller ansvariga i en organisation har
tillräcklig kompetens, kännedom om och kan värdera och välja olika metoder. Det finns
behov av nationella insatser för utbildning i och implementering av metoder. Såväl
erfarenheter från yrkesverksamma som kunskaper från forskningen visar att en tydlig plan för
implementering av en metod är viktig för att användarna ska förstå och använda den så att den
ger önskad effekt. De professionella behöver utbildning om metoden och hur den ska
användas. Verksamhetsansvariga behöver kunskaper om förutsättningar för att metoden ska
kunna användas och ge effekt. Det finns behov av nationella insatser för utbildning i och
implementering av metoder. Vidare finns det behov av att klargöra olika verksamheters
uppdrag och utifrån detta diskutera val av metoder. Verksamheter i vars uppdrag ingår att
upptäcka barn med psykisk ohälsa behöver använda metoder för tidig upptäckt. Det är viktigt
att definiera vilka metoder för insats som är lämpliga utifrån verksamhetens uppdrag.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8794/2008-12650_200812650_rev.pdf
Socialstyrelsen (2009). Barn och unga i familjer med missbruk. Vägledning för socialtjänsten
och andra aktörer. Stockholm: Socialstyrelsen.
Sammanfattning: Skriften tar upp kunskap om vad det kan innebära att växa upp i familjer
med missbruk, risk- och skyddsfaktorer, vikten av tidig upptäckt, socialtjänstens utredning,
olika typer av insatser, vad vi vet om insatsers effektivitet, behovet av strukturerad
dokumentation och utvärdering samt ekonomiska konsekvenser. Det saknas tillförlitlig
kunskap om vilka metoder riktat till barn och unga som lever i familjer med
missbruksproblem som är effektiva. För insatser till barn och unga vilkas föräldrar har
psykiska funktionsnedsättningar identifierades endast en utvärdering som motsvarade
kriterierna för att tas med i översikten. Den utvärderade metoden är Beardslees
familjeintervention. På grund av brister i utvärderingen bedöms den metoden som en insats
med okänd effektivitet. Socialstyrelsen påpekar att det är viktigt att komma ihåg att det trots
det kan förekomma verksamma insatser för de aktuella målgrupperna. I dagsläget går det
dock inte att uttala sig om effekterna, eftersom de inte har utvärderats. Socialstyrelsen har
funnit en lovande föräldraträningsinsats, den innebär att kombinera föräldraträning med
parterapi. Denna insats behöver dock utvärderas i ytterligare studier innan den kan betraktas
som evidensbaserad och effektiv.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17866/2009-12-15.pdf
Socialstyrelsen (2009). Socialtjänstens öppna verksamheter för barn och unga. En nationell
inventering av metoder. Stockholm: Socialstyrelsen.
Sammanfattning: Avsikten med rapporten är att den ska utgöra underlag för fortsatta
diskussioner kring metodval i socialtjänstens öppna verksamheter för barn, samt utgöra
underlag för att initiera utvärderingar av lovande metoder, stödja implementering av
evidensbaserade metoder, ge kunskapsstöd och starta vidareutbildningar inom socialtjänstens
verksamhetsområden. I inventeringen redovisas också i vad mån kommunernas socialtjänst
genomför eller har genomfört egna utvärderingar av metoder, har samverkansavtal med andra
verksamheter samt behov av kunskapsstöd och rekommendationer. Socialstyrelsen har
kommit fram till att det finns behov av nationella utvärderingar av metoder och arbetssätt. Det
11
gäller såväl frekvent använda föräldrastödsmetoder som gruppverksamheter för barn i olika
riskmiljöer och riktad dagverksamhet, till exempel samspelsträning för barn och föräldrar. I
synnerhet gäller det de mindre strukturerade arbetssätten som familjepedagogiska insatser i
hemmet och enskilt samtalsstöd. Det finns också behov av nationellt stöd vid val av metoder
och behov av nationella riktlinjer. Ett nationellt stöd är av stor vikt för att upprätthålla
intresset för ett evidensbaserat arbete. Ett sådant stöd kan behöva vara olika utformat för olika
kommuner beroende på hur långt man kommit i sin metodmedvetenhet. Metodguiden från
Institutet för utveckling av Metoder i Socialt arbete (IMS) är ett led i ett sådant stöd. Det
behövs också nationella riktlinjer och tydliga rekommendationer om lämpliga metoder och
arbetssätt kopplat till olika problembilder. Vidare finns det behov av att konkretisera
förutsättningar för samverkan. Barn och unga med psykisk ohälsa eller som riskerar att
utveckla psykisk ohälsa behöver upptäckas och få insatser av den eller de verksamheter som
är lämpligast så tidigt som möjligt. För att detta ska ske krävs att berörda verksamheter
samverkar såväl i det universellt och selektivt preventiva arbetet som vid indikerad prevention
(utredningar av behov, planering, genomförande och uppföljning av insatser). Till stöd för
konkret styrning och utformning av samverkan behövs förtydligande av vad ett
samverkansavtal ska reglera juridiskt, ekonomiskt och professionellt.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8366/2009-126145_2009126145_tryckfil.pdf
Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (2010). Program för att förebygga psykisk
ohälsa hos barn. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens Beredning för
medicinsk Utvärdering (SBU).
Sammanfattning: I rapporten sammanfattas det vetenskapliga underlaget för två typer av
program, dels de som främst syftar till att förebygga utagerande beteenden hos barn och
ungdomar och dels de som i första hand syftar till att förebygga inåtvända problem som
ångest, depression och självskadebeteende. Programmen är avsedda att ha effekt, inte bara
direkt efter att programmet har avslutats utan även i framtiden. Av 33 bedömda
standardiserade och strukturerade program som syftar till att förebygga psykisk ohälsa hos
barn har sju ett begränsat vetenskapligt stöd i den internationella litteraturen. Det är
föräldrastödsprogrammen Incredible Years, Triple-P, familjestödsprogrammet Family Check
Up samt skolprogrammen Good Behavior Game, Coping Power, Coping With Stress och
FRIENDS. Effekterna är med få undantag små. Studierna är utförda i andra länder. Eftersom
effekterna sannolikt varierar med sociala och kulturella sammanhang är det oklart i vilken
utsträckning som programmen kan överföras till Sverige med bibehållen effekt. Programmen
kan också behöva anpassas så att de överensstämmer med svenska värderingar och syn på
barns rätt. I Sverige används ett hundratal olika program för att förebygga psykisk ohälsa hos
barn, i huvudsak av utagerande typ. Inget av dem har utvärderats i Sverige i randomiserade
studier med minst sex månaders uppföljning. Programmen KOMET, COPE, SET, StegVis,
Beardslees familjeintervention, Connect och DISA har undersökts i minst en kontrollerad
studie vardera men har inte tillräckligt vetenskapligt stöd för förebyggande effekt. Övriga
program som används i Sverige är inte vetenskapligt utprövade som preventionsprogram.
Program som bygger på att ungdomar med utagerande problem träffas i grupp kan öka risken
för normbrytande beteenden. Andra negativa effekter för såväl program för utagerande som
för inåtvända problem är tänkbara men ofullständigt belysta. Det behövs randomiserade
studier som undersöker om de program som används har förebyggande effekt i svenska
populationer och inte medför risker. Det behövs också hälsoekonomiska studier som
undersöker om programmen är kostnadseffektiva.
http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/Program_forebygga_psykisk_ohalsa_hos
_barn.pdf
12
Statens folkhälsoinstitut (2011). Kartläggning av insatser för barn och ungdomar i
risksituationer 2011 – återredovisning av ett regeringsuppdrag. Statens folkhälsoinstitut.
http://www.fhi.se/PageFiles/13111/A2011-13-Kartlaggning-av-insatser-for-barn-ochungdomar-i-risksituationer-2011.pdf
Stattin, Håkan, Ferrer-Wreder, Laura, Cass Lorante, Carolyn, Tubman, Jonathan och
Adamson, Lena (2005). Framgångsrika preventionsprogram för barn och unga: en
forskningsöversikt. Stockholm: Statens institutionsstyrelse (SiS) och Institutet för utveckling
av sociala metoder (IMS).
Sammanfattning: Översikten handlar om framgångsrika amerikanska och europeiska
preventionsprogram som i utvärderingar har visat sig minska ungdomars problembeteenden
och främja barns sociala utveckling. I boken ges många exempel på välfungerande
preventionsprogram som involverar familj, skola och närsamhälle. Sverige har inte samma
utvärderingstradition och krav som man har i USA och har därför inte genomfört
utvärderingar av dessa system. Följaktligen kan författarna inte presentera svenska
redovisningar av deras effekter. Konsekvenserna blir dessvärre att erfarenheterna av våra
generella förebyggande åtgärder inte finns med i kunskapsöversikter som denna. Det är
dessutom ovanligt med utvärderingar av preventiva insatser riktade mot riskgrupper av barn,
ungdomar och familjer i Sverige. För att fylla denna kunskapslucka gav SiS och IMS
professor Håkan Stattin vid Örebro universitet i uppdrag att ta fram en kunskapsöversikt på
detta område.
Sundell, Knut, Hansson, Kjell, Andrée Löfholm, Cecilia, Olsson, Tina, Gustle, Lars-Henry
och Kadesjö, Christina (2006). Multisystemisk terapi för ungdomar med allvarliga
beteendeproblem resultat efter sex månader. Stockholm: Institutet för utveckling av Metoder i
Socialt arbete (IMS).
Sammanfattning: Sammantaget visar resultaten efter sex månader att alla ungdomar i studien
liknade varandra i psykisk hälsa, kriminalitet, alkohol- och drogbruk samt andra normbrott.
Eftersom nästan hälften av MST-behandlingarna fortfarande pågick vid uppföljningstillfället
är resultatet preliminärt. Det går således inte att dra några säkra slutsatser om hur MST
fungerar jämfört med de insatser som vanligen är aktuella för målgruppen i Sverige.
Resultatet av 6-månadersuppföljningen visar att det har skett en förbättring vad gäller
familjerelationer och ungdomarnas sociala förmågor från för- till 6-månadersmätningen.
Förbättringen är ungefär lika stor för MST-gruppen som för gruppen som fått traditionella
insatser. I de flesta avseenden förbättrades också ungdomarnas psykiska hälsa mellan för- och
eftermätning. Deras normbrott minskade också. Förbättringen var ungefär lika stor i båda
grupperna. MST-ungdomarnas föräldrar hade mindre ångest och bättre mellanpersonlig
sensitivitet efter sex månader än föräldrarna till de ungdomar som fått traditionell behandling.
MST-ungdomarnas föräldrar tenderade också att generellt sett ha bättre psykisk hälsa och
vara mindre deprimerade. I övrigt fanns inte några statistiskt säkerställda skillnader mellan
grupperna.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9529/2006-1122_20061122.pdf
Sundell, Knut, Hansson, Kjell, Andrée Löfholm, Cecilia och Olsson, Tina (2009).
Multisystemisk terapi för ungdomar med allvarliga beteendeproblem - Resultat efter två år.
Stockholm: Institutet för utveckling av Metoder i Socialt arbete (IMS).
Sammanfattning: Sammantaget visar resultaten att både gruppen som fick MST-behandling
och den som fick traditionell behandling hade en förbättrad problembild efter två år.
Ungdomarna liknade varandra med avseende på psykisk hälsa, kriminalitet, alkohol- och
13
drogbruk samt andra normbrott och båda grupperna hade förbättrats lika mycket. Däremot har
samhällets insatser till MST-gruppens ungdomar efter två år kostat mer än de gjort för den
grupp ungdomar som fått traditionella insatser. Det betyder att MST-behandling för
ungdomarna i studien fungerat lika bra som socialtjänstens traditionella insatser riktade till
ungdomar med beteendeproblematik, men till en högre kostnad.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8504/2009-1268_20091268.pdf
Söderlind, Marie och Hansson, Kjell (2007). Implementering av Funktionell familjeterapi
(FFT) i Uppsala. En första utvärdering. Regionförbundet Uppsala län och Uppsala kommun.
http://www.regionuppsala.se/documents/d536_Utvardering_FFT_Hansson.pdf
Wissö, Therese (2009). Pussel - Utvärdering av en familjeverksamhet i stadsdelen Kortedala i
Göteborg. Göteborg: FoU i Väst.
http://www.grkom.se/download/18.1d01fcd611f8a7fcdac80003994/pussel.pdf
Avhandlingar
Andrée Löfholm, Cecilia (2011). Multisystemisk terapi i Sverige - evidensbaserad metod i
nytt sammanhang. Lunds universitet: Socialhögskolan.
Sammanfattning: Forskaren har medverkat i en utvärdering av MST i jämförelse med
traditionella insatser för ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Utvärderingen visar att
MST fungerade lika bra som traditionella insatser för att minska problemen för den
undersökta målgruppen. Även om ungdomarna i båda grupperna blev mindre
problembelastade och visade färre psykiatriska symtom, så hade uppskattningsvis knappt
hälften fortfarande allvarliga problem efter två år, enligt föräldrarnas skattning.
Kompletterande analyser antyder att svensk MST inte föreföll ha fungerat sämre än MST i
andra studier utan tvärtom hade likvärdig eller bättre effekt än MST i andra studier. Det som
skilde var istället jämförelsegruppens resultat. Forskaren har också undersökt resultat av
behandlingstrohet under sex års MST-verksamhet i Sverige, den undersökningen påvisar ett
signifikant samband, om än med svag effekt, mellan hög behandlingstrohet och ett gott utfall
omedelbart efter avslutad behandling.
https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=2155556&fileOId=21555
57
Forkby, Torbjörn (2005). Ungdomsvård på hemmaplan. Idéerna – Framväxten – Praktiken.
Göteborgs universitet: Institutionen för socialt arbete.
Gustel, Lars-Henry (2007). Implementering och korttidsuppföljning av Multisystemisk terapi.
Lunds universitet: Institutionen för psykologi.
Kyhle Westermark, Pia (2009). MTFC – en intervention för ungdomar med beteendeproblem.
Lunds universitet: Socialhögskolan.
Sammanfattning: I utvärderingen av MTFC har programmet visat sig vara ett lovande
behandlingsalternativ. Dels verkar MTFC lyckas bra med att behålla ungdomarna i
behandling, dels har behandlingen visat på goda effekter. Ungdomarnas föräldrar har också
påverkats positivt av behandlingen. Även för fosterföräldrarna, som är centrala i
behandlingsarbetet har det strukturerade arbetssättet inom MTFC visat sig fungera väl.
Forskarens slutsats är att MTFC kan vara ett gott alternativ till traditionell dygnsvård. Dock
14
krävs ytterligare utvärderingar av MTFC för att säkra resultaten. För att en bredare
implementering ska ske måste socialtjänsten intresseras för att driva MTFC i kommunal regi.
Samtidigt bör det noteras att MTFC inte är den enda lösningen för flertalet ungdomar med
problem. Den vänder sig till ungdomar med allvarliga beteendeproblem och ska inte ses som
en modell som generellt passar stökiga ungdomar. Dessutom kommer det även i framtiden att
finnas behov av institutionsvård för ungdomar som kräver större personaltäthet och
möjligheter till inlåsning. MTFC kan vara ett bra komplement till det utbud av vård som
socialtjänsten idag erbjuder.
http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1466042&fileOId=14660
44
Pihkala, Heljä (2011). Beardslees preventiva familjeintervention för barn till föräldrar med
psykisk sjukdom: Svenska familjers berättelser. Umeå universitet: Institutionen för klinisk
vetenskap, Enheten för psykiatri.
Sammanfattning: Sammanfattningsvis är familjerna nöjda med sitt deltagande i Beardslees
preventiva familjeintervention, de rapporterar positiva effekter och andelen upplevda negativa
effekter är låg. Barnen beskriver en känsla av lättnad och en befrielse från oron över
förälderns sjukdom.
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:402600
Artiklar
Eriksson, Susanne (2008). Mycket att vinna på tidiga insatser. Brottsförebyggande rådet.
http://www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/apropa/2008-02-01-mycket-att-vinna-pa-tidigainsatser.html
Hansson, Kjell, Cederblad, Marianne och Höök, Björn (2000). Funktionell familjeterapi – en
behandlingsmetod vid ungdomskriminalitet. Socialvetenskaplig tidskrift, nr. 3, sid. 231–242.
Kaunitz, Catrine och Strandberg, Anna (2009). Aggression replacement training (ART) i
Sverige – evidensbaserad socialtjänst i praktiken. Socionomen, nr. 6, sid. 36-50.
http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/metodguide/Documents/Reportage5.pdf
Löwenborg, Christina och Sjöblom, Yvonne (2009). Föräldrars och ungdomars erfarenheter
av familjebehandling inom socialtjänsten. Socialvetenskaplig tidskrift, nr. 1, sid. 56-71.
Sammanfattning: Samspelet mellan hjälparen och den hjälpsökande framstår som en central
punkt för utvecklandet av en positiv hjälpprocess. Först när vi verkligen lyssnar på den som
söker hjälp, utifrån hans eller hennes perspektiv kan hjälpprocesser komma till stånd.
http://svt.forsa.nu/Documents/Forsa/Documents/Socialvetenskaplig%20tidskrift/Artiklar/2009
/2009.1.Lovenborg.pdf
Sundell, Knut, Andrée Löfholm, Cecilia, och Kaunitz, Catrine (2006). Svensk forskning om
evidensbaserad praktik för barn och unga. Socionomen, nr. 6, sid. 23-28.
15
Uppsatser
Alamaa, Helena och Bluhme, Magdalena (2010). Har aktuell utveckling inom
anknytningsteorin relevans för socialt arbete? Ersta Sköndal högskola: Institutionen för
socialt arbete.
Sammanfattning: Empirin visar att den aktuella utvecklingen inom anknytningsteorin har
relevans för socialt arbete särskilt inom områden som berör psykisk ohälsa,
fosterhemsplaceringar, tidiga interventioner och familjer med komplex problematik.
Anknytningsteorin har bland annat betydelse för socialt arbete när socialarbetaren är
involverad i beslut och insatser som har med dysfunktionella relationer att göra. I
diskussionsavsnittet problematiserar författarna anknytningsteorins tillämpning i BBIC. De
lyfter bland annat fram att i BBIC poängteras vikten av en grundläggande trygg anknytning,
men inte hur den skall komma till stånd eller bedömas. Inom BBIC ser man kopplingen
mellan bristande anknytning och svagare identitet hos individen, men inte vad det betyder i
praktiken. Författarna har genom sin undersökning kommit fram till att anknytningsteorin
borde vara överordnad alla andra kategorier i utredningsverktyget BBIC.
http://esh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:344574
Anderson, Gunilla (2008). Implementering av Funktionell Familjeterapi FFT. Remittenters
upplevelser av FFT-projektet i Uppsala län. Stockholm: Psykoterapisällskapet.
Sammanfattning: Intervjusvaren kring FFT-metoden och FFT-teamens verksamhet rör i hög
grad fördelen med att involvera hela familjen i behandlingen. De flesta intervjugrupper
beskrev att FFT-metoden tar del av hela familjesystemets syn på ett bekymmer. Genom att se
ett beteende hos en ungdom vidgar man synen från ett individuellt problem till en större
helhet. FFT gör att man kan nå en balans i familjesystemet genom att hjälpa familjen att få ner
ångesten och oron på en hanterbar nivå för att jobba vidare med grundmönstren. FFT ser till
helheten, att barns och ungdomars beteende är symptom på att någonting inte är bra i
familjen. Flera beskriver att FFT är ett sätt att hjälpa familjer att strukturera det som är
bekymmersamt och kunna prata med varandra på ett mer strukturerat sätt. Intervjupersonerna
är positiva till metoden och visar på tilltro till att behandlingsformen kan ge goda effekter. De
beskriver att de har hög tilltro till effekten av modellen generellt. Det menar dock att
verksamheten i deras kommun varit igång för kort tid för att de ska kunna uttala sig om
effekten av deras arbete med FFT.
http://www.regionuppsala.se/documents/d805_Gunillas_uppsats.pdf
Gjelseth, Miranda och Mannström, Jenny (2010). Familjearbete i en hemmaplanslösning - en
kvalitativ studie av familjers samt pedagogers upplevelser. Göteborgs universitet:
Institutionen för socialt arbete.
Sammanfattning: Studien visar att ett lyckat arbete med familjerna förutsätter att familjerna
känner sig delaktiga. Hur relationerna mellan familjer och pedagoger fungerar är en
avgörande faktor för hur meningsfull familjerna upplever det stöd och den hjälp de får.
Studien visar också att både familjerna och pedagogerna ansåg att flexibilitet hos pedagogerna
var en styrka. Författarna kunde dock se att flexibiliteten även kunde vara en svaghet då
verksamheten tenderade att bli otydlig gentemot samverkanspartners.
http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/24391/1/gupea_2077_24391_1.pdf
Gustafsson, Linda och Parklind, Annica (2010). Från destruktivitet till en fungerande och
meningsfull tillvaro. En kvalitativ studie om verksamheten Origos framgångsfaktorer.
Göteborgs universitet: Institutionen för socialt arbete.
http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/24315/1/gupea_2077_24315_1.pdf
16
Jonsson-Axelsson, Pia (2006). ”Styrkan är att sitta i mitten” En uppföljning av projekt i
Essunga kommun för tidiga insatser till ungdom i riskzon. Göteborgs universitet:
Förvaltningshögskolan.
http://www.skaraborg.se/upload/FoU%20rapporter/EssungaStyrkanAttSittaEmellan.pdf
Lindqvist, Lisa och Skoglund, Sara (2011). Barnets behov i centrum? – En kunskapsöversikt
om stödinsatser för föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar och deras barn.
Högskolan i Gävle: Akademin för hälsa och arbetsliv.
Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att utifrån vald forskningslitteratur studera vilka
samhälleliga stödinsatser till föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar och deras
barn som fungerar bra. Studien visar att genom att stödja föräldrarna får barnet stöd.
Samhällsstöd baserat på empowerment och företrädarskap fungerar bra. Stödet bör sättas in i
ett tidigt skede och vara långvarigt för att få bästa effekt för barnets del, då stödet kan verka
proaktivt. Stöd från det sociala nätverket runtom föräldrar och barn kan vara avgörande för att
barnet ska kunna få en bra uppväxt i sin biologiska familj. Det som framkommer i denna
studie ligger i linje med tidigare forskning.
http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=4&pid=diva2:486611
Palmquist Kristiansson, Evalott och Larsson, Susanne (2010). Föräldrastödsmetoder för
prevention av psykisk ohälsa hos barn - En litteratursammanställning. Högskolan
Kristianstad: Sektionen för Hälsa och Samhälle.
Sammanfattning: Litteraturstudien visar att föräldrastödsmetoderna Active Parenting,
COPE, Komet och Marte Meo kan ge följande goda effekter: föräldrarollen förstärks,
föräldrars psykiska hälsa förbättras, barns beteende förbättras och relation mellan förälder och
barn förbättras.
http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:321753
17