Octopus fr.s.8 ning, så varför åker man då hit? Jo. Den dåliga sikten beror på näringsrikt vatten med en enorm planktonhalt. Och det betyder mat, små fiskar, stora fiskar och jättefiskar! (Tyvärr oxå dåliga fotograferingsmöjligheter som ni kan se). Under en och samma eftermiddag dök jag med två djävulsrockor och fler än 10(!) val- hajar. De står stilla vid ytan och filtrerar planktonsoppan och man kommer mycket nära. De små, dvs mindre än 5 meter långa, blir ofta lite irriterade och simmar sin väg, men de stora, över 10 meter, bryr sig inte ett skvatt. Helt otroligt! Här finns dessutom kolonier av sjölejon som är ytterst lekfulla och ungarna kommer gärna fram och nafsar i cyklop och fenor, speciellt neongröna sådana. Några vrak kan man också hitta, allt från helt koloniserade gamla rostiga pråmar med miljoner fiskar, till lite nyare, exempelvis "Aquarius" som fortfarande står och vaggar i sanden. Den stora trippen med dykningen i La Paz är dock inget av ovanstående, utan ett dykmål som heter El Bajo, Undervattensberget. Några sjömil ut i Cortesiska sjön sticker en klippa upp till en högsta punkt av 25 meter under ytan. Här är det ofta strömt och gott om mat (enorma stim av tonfisk, ett antal delfiner och en havssköldpadda till exempel). Dykbåten fällde sitt ankare uppe på klippan och vi gick ned till 30 meters djup, hängandes längs bergväggen. Sikten var hyfsad och man såg botten ned mot 60 meters djup. Plötsligt blev det mörkt och vi tittade upp. Ett stim av hammarhajar! Mer än 100 stycken drog förbi ovanför våra huvuden. Och så var de borta. Så kom de igen. forts.s.17 13