1
Kristendomen, världens största religion: Den ortodoxa kyrkan,
den katolska kyrkan. Konflikter, förändringar och ekumenik
Det stora romerska riket hade 395 delats upp i Västrom och Östrom. År 1054 splittrades också
den kristna kyrkan i två delar: den katolska kyrkan i väst och den ortodoxa i öst. År 1517 kom
ytterligare en delning när Martin Luther och de som stödde honom bröt med den katolska
kyrkan, vilket ledde till att de protestantiska kyrkorna började växte fram. Konflikterna
mellan katoliker och protetanter var så kraftiga att religionskrig bröt ut mellan dem under
1600-talet. I sexan läste vi om Martin Luther, brytningen med den katolska kyrkan och
religionskrigen. Kommer ni ihåg?
Romarrikets delning
Den västra och den östra delen av kristenheten glider allt mer isär
Den kristna kyrkan leddes av biskopar. I Bibeln står det att Jesus valde tolv lärjungar som fick
till uppgift att sprida hans budskap. Från denna idé utvecklade kyrkan traditionen att välja
biskopar - ledande män med särskild makt och särskilt ansvar för kyrkan. I Rom kallades den
ledande biskopen för påve och i Konstantinopel (nuvarande Istanbul) kallades den ledande
biskopen för patriark. Runt om i den övriga kristna delen av världen satt andra biskopar i
särskilt viktiga och stora kristna städer.
Västrom och Östrom hade sedan 395 glidit allt mer isär både politiskt och kulturellt. I
Västrom var det till exempel naturligt att latinet blev kyrkans språk både muntligt och
skriftligt, men i den östra delen av medelhavsområdet talade man grekiska och därför blev
detta också kyrkans språk där.
Efter att Västrom gått under när olika germanska stammar invaderat under 400-talet, blev
påven den som stod för stabiliteten och kyrkan fick ta över de uppgifter som kejsaren och
senaten tidigare haft. Påven fick ta de gamla kejsarnas roll och den gamla romerska senaten
blev i stället påvens 500 medarbetare som kallades kurian. Detta gav påven stor makt och
betydelse. Men i Konstantinopel satt kejsaren säkert vid makten ända fram till 1453 då
turkarna anföll, gjorde Islam till statsreligion och döpte om Konstantinopel till Istanbul. Så
länge kejsaren styrde i öst fick patriarken inte alls samma politiska makt och betydelse som
påven i väst hade.
1054 hade olikheterna blivit så stora mellan den västra och den östra typen av kristendom att
man helt enkelt inte kunde hålla ihop kyrkan längre.
Orsakerna till splittringen var flera:
2
I väst såg man påven som den ledande biskopen som hade makt över alla de andra
biskoparna, inklusive patriarken i Konstantinopel. Detta kunde kyrkan i öst inte gå
med på. I öst såg man alla biskopar som jämlika och tyckte att biskoparna tillsammans
skulle fatta beslut som var viktiga inom kristendomen.
I väst koncentrerade sig kyrkan mest på frågor som handlade om synd och hur
människan skulle bli frälst från denna. Bikten och botgöringen var viktiga i väst. I öst
var inte alls dessa frågor lika viktiga och dessutom tolkade man själva frälsningen på
olika sätt. I väst såg man frälsningen som att Gud då förlåter våra synder medan man i
öst menade att Jesus död innebar att människan för första gången sedan Adam och Eva
återigen fick möjligheten att välja det goda. I väst talade man om förlåtelse och i öst
om friheten att välja kan man säga.
Man tolkade också treenigheten olika. Det hade länge varit ett problem hur man skulle
förstå sambandet mellan fadern, sonen och den helige anden. Det var frågan om tre
"personer" som samtidigt var en enda Gud. Den helige anden var själva kraften som
gick ner till människan. I öst menade man att denna kraft bara kom från fadern medan
man i väst menade att kraften/anden kom både från fadern och sonen.
Kyrkan i öst - den ortodoxa kyrkan
Ordet ortodox betyder den rätta läran. Kyrkan anser att den representerar de äldsta kristna
tankarna. I dag är antalet medlemmar i världen ungefär 200 miljoner (något mindre än den
protestantiska kyrkans), främst i östra Europa. I Sverige finns ca 120 000 medlemmar, främst
invandrare från de östra delarna av Europa. Patriarken i Istanbul är den viktigaste men det
betyder inte att han bestämmer över hela den ortodoxa kyrkan. Varje land har en egen
självständig kyrka, exempelvis den serbisk-ortodoxa, den grekisk-ortodoxa och den ryskortodoxa.
Under Sovjettiden 1917-1991 förföljdes kyrkan och de troende, men kyrkan gick aldrig under.
Eftersom kyrkan sedan spelade en stor roll i demokratiseringen och kampen mot
kommunismen, fick den mycket ”good will” och har nu en stark ställning i många före detta
kommunistiska länder i Östeuropa. Den ryske presidenten Putin har till och med sagt: "Utan
ortodoxa kyrkan finns inget Ryssland och utan Ryssland finns ingen ortodox kyrka."
Ikonostasen i en ortodox kyrka
3
Typiska drag i den ortodoxa kyrkan
Gudstjänsten är som ett skådespel och handlar om Jesu liv. I de flesta kyrkor står
gudstjänstbesökarna upp eller går omkring under gudstjänsterna. Prästerna sjunger entoningt
och vackert och läser böner och texter ur Bibeln. Han svänger också med ett rökelsekar och
håller upp Bibeln så att alla kan se den.
När man kommer in i kyrkan hamnar man i den avdelning som symboliserar jorden. Där finns
bara några få sittplatser för äldre och handikappade. Längre fram finns ikonostasen som är en
vägg täckt av bilder. I ikonostasen finns tre dörrar, och genom dessa dörrar går prästen in och
ut under gudstjänsten. När prästen är bakom väggen är han i himlen. Bakom ikonostasen, i
himlen, står altaret som symboliserar Guds tron. Bilderna på ikonostasen kallas ikoner och
dessa föreställer Jesus, jungfru Maria, martyrer och helgon. Ikonerna ses inte bara som bilder
utan som fönster mot himlen och behandlas med stor respekt. Man kysser dem och tänder ljus
framför dem. Många har också en ikon hemma.
Precis som i den katolska och den protestantiska kyrkan har man sakramenten men man kallar
dem mysterier. Sakramenten är ceremoniella handlingar där anden/kraften förmedlas till de
kristna. Både den ortodoxa och den katolska kyrkan har sju sakrament, men det finns några
skillnader:
Dopet: hela kroppen sänks ner under vatten i den ortodoxa kyrkan
Konfirmationen: sker direkt efter dopet
Nattvarden: brödet doppas i vin och serveras med sked
Äktenskapet: är precis som i den katolska kyrkan förutsättningen för ett sexuellt samliv, men
skilsmässor är tillåtna. Aborter är, precis som i den katolska kyrkan, förbjudet. En präst bör
vara gift om han inte är biskop.
Hagia Sofia, den stora kyrkan i
Konstantinopel, blev sedan en moské (se minareterna) i Istanbul och är nu ett museum
Kyrkan i väst - den katolska kyrkan
Ordet katolsk betyder allmän. Kyrkan menar alltså att man vänder sig till alla människor i
världen. I dag är antalet medlemmar ca en miljard och det innebär att det är den största kristna
riktningen. Enligt Nya testamentet utsåg Jesus sin lärjunge Petrus till kyrkans ledare. Petrus
ska senare ha grundat församlingen i Rom, där han också dog som martyr omkring år 65 när
romarriket ännu inte blivit kristet och man tidvis förföljde de kristna. Petrus var alltså enligt
traditionen Roms förste biskop och därför har biskopen i Rom alltid haft en speciell ledarroll.
Han kallas alltid för påve och hans närmaste medarbetare kallas för kardinaler. Den katolska
kyrkan har alltid hållit fast vid manliga ledare, eftersom man menar att Jesus valde lärjungar
som alla var män.
4
Den katolska kyrkan är ordnad som en pyramid. Längst upp påven, sedan de främsta
biskoparna som kallas kardinaler, sedan övriga biskopar och längst ner vanliga
församlingspräster. Denna ordning kallas för hierarki, som betyder helig ordning.
Den katolska kyrkans ställning var i stort sett ohotad i väst ända fram till 1500-talet då
kritiken mot kyrkans stora rikedomar, påvens makt och mot avlatshandeln ledde till en
splittring och den protestantiska kyrkan uppstod.
Typiska drag i den katolska kyrkan:
Katolikerna menar att den kristne varje dag måste kämpa för sin tro och för det goda.
Goda handlingar är vid sidan av tron viktiga för frälsningen. För protestanterna spelar de goda
handlingarna ingen roll för frälsningen, bara tron. Enligt Martin Luther kunde nåden inte
förtjänas, eftersom den var en gåva från Gud och alltså gratis. Det räckte med att tro, det vill
säga lita till Guds nåd/kärlek.
De flesta som dör måste gå igenom en rening (skärseld) efter sin död. För den moderna
katolicismen är det inte frågan om en riktig eld, utan om ett tidlöst tillstånd där man lider av
de synder man begått innan man tas upp i himlen och förenas med helgonen i Guds
gemenskap. Inom den protestantiska kyrkan tror man inte på detta mellantillstånd innan
himlen och man tror inte heller på helgon, människor som levt ett särskilt heligt liv som man
kan be till.
Det finns sju sakramenten, medan protestanterna bara räknar med två: dopet och nattvarden. I
sakramenten får vi del av den helige ande, den kraft som hjälper oss till framtida frälsning och
gemenskap hos Gud.
Dopet: man blir medlem i kyrkan, de troendes gemenskap på jorden, och brukar få sitt namn i
samband med detta.
Konfirmationen: detta är en bekräftelse av dopet där man själv väljer de troendes gemenskap
och det sker mellan ca 7 och 14 år beroende på tradition i landet.
Nattvarden: enligt katolikerna förvandlas brödet och vinet till Jesus kropp och blod även om
man inte känner någon skillnad på smaken. Under nattvarden kommer man alltså nära Jesus
och en tillfällig förening med honom. Protestanterna tror inte på någon förvandling av brödet
och vinet, utan ser det mer som en minnesceremoni där man tackar för den kraft och frälsning
Jesus död och uppståndelse innebär.
Boten: Under bikten berättar man enskilt för prästen om sina synder och prästen påminner
sedan om att Gud kan förlåta alla synder. Efter bikten uppmanar prästen den troende att göra
bot, det vill säga bättra sig och försöka rätta till det som blivit fel. Boten består ofta av
bibelläsning och böner. En präst har tystnadsplikt under bikten och får inte avslöja vad han
hört ens för polisen. Bikten och boten hörde för Luther ihop med tanken att goda gärningar på
något sätt kunde påverka Gud enligt katolikernas tro och därför finns inte bikten i den
protestantiska kyrkan. I den protestantiska kyrkan talar man i stället om möjligheten att ha
själavårdande, tröstande samtal med en präst. Men detta är alltså ingen helig handling, något
sakrament.
Äktenskapet: eftersom detta är ett sakrament, en helig handling, kan inte människan upphäva
det Gud har förenat. Skilsmässa är alltså inte tillåtet. Kyrkan säger också nej till sex före
äktenskapet, till preventivmedel och till aborter. Naturligtvis väljer många katoliker att bryta
mot detta och särskilt då mot förbudet mot användning av preventivmedel. En anledning till
att den protestantiska kyrkan har en liberalare syn på skilsmässor, samkönade äktenskap och
aborter beror alltså på att äktenskapet inte är ett sakrament för protestanter.
De sjukas smörjelse: Prästen smörjer den svårt sjuke med olja och ber samtidigt att den sjuke
ska bli frisk. Tidigare gjordes detta bara för de som snart skulle dö och då ingick också ofta en
bikt följt av böner som bot.
5
Kyrkovigningen/prästvigningen: biskopar, präster och andra ledare inom kyrkan invigs till
sina tjänster vid en speciell ceremoni. Präster måste också leva i celibat (sexuell
avhållsamhet). Celibatet uppkom dels för att prästerna skulle kunna ägna all kraft åt sina
församlingsmedlemmar, dels för att undvika barn som kunde kräva sin rätt att ärva efter
fadern vilket skulle innebära problem med att behålla egendomar under kyrkan och på sikt
göra kyrkan fattigare. Kvinnor kan inte bli präster, men däremot ledare (abbedissa) för ett
stort nunnekloster vilket ger stort inflytande i kyrkans organisation. Inom den protestantiska
kyrkan finns inget celibattvång och kvinnor har också möjlighet att prästvigas.
Påven på Peterskyrkans balkong
Utmaningar för den katolska kyrkan
Utmaningen från protestanterna:
Under 1500-talet avskaffades avlatshandeln. Syftet var att motverka de protestantiska
kyrkornas stora framgångar under reformationstiden. Man brukar kalla detta
motreformationen. I samband med denna grundade man också en ny orden - Jesuitorden.
Jesuiterna skulle förhindra den protestantiska reformationen men också se till att sprida den
katolska läran till nya områden som fick kompensera för att man förlorade många medlemmar
i Europa till protestantismen. Jesuiterna var munkar och spred katolicismen till Amerika,
Afrika och Asien. De fanns alltid jesuiter med när Spanien och Portugal skickade i väg sina
flottor för att erövra nya områden i världen och göra dessa spanska respektive portugisiska.
Detta är orsaken till att Sydamerikas befolkning är katoliker idag. Under 2000-talet är den
katolska kyrkan mycket starkare i Sydamerika och Afrika än vad den är i Europa. I flera
afrikanska länder är kristendomen idag den största religionen eller en av flera religioner. Men
samtidigt anser både afrikaner och européer att missionärernas verksamhet förstörde mycket
av den tidigare afrikanska kulturen.
Martin Luther, grundare av den protestantiska kyrkan
6
Utmaningen från moderniteten:
Det moderna samhället som uppstod med början under 1800-talet utmanade den katolska
kyrkans traditioner. Under 1800-talet bestämdes det att folkspråken skulle vara tillåtna som
gudstjänstspråk. I en tid när allt fler människor betonade individen och privatreligiositeten
gick det inte att ha en stor massa av människor som satt i kyrkan och inte förstod allt som
prästerna sa när de bara använde latinet.
När kvinnan idag blivit allt mer jämställd med mannen, är det svårt för många att acceptera att
katolska kvinnor är så utsatta när förbudet mot skilsmässor, preventivmedel och aborter kan
slå så ojämlikt mellan könen. En kvinna som misshandlas av sin man får inte skilja sig, ett gift
par kan inte ha sex eftersom de bär på anlag för dödliga och plågsamma sjukdomar och en
våldtagen tonårsflicka får inte genomgå abort. Den katolska kyrkan har alltid betonat vikten
av att bevara traditionerna och genomföra förändringar endast mycket långsamt. Kyrkan är
mitt uppe i ett arbete nu där man försöker balansera tro, tradition, jämställdhet, individens
frihet, modernitet och vetenskapliga framsteg. Många katoliker vill ha snabbare reformer
medan andra är oroliga för att den katolska kyrkan genom reformerna ska bli svagare och mer
urvattnad. Den protestantiska kyrkans allt svagare ställning genom sekulariseringen i till
exempel Sverige (där bara knappt två procent av befolkningen besöker söndagarnas
gudstjänster) är ett varnande exempel för många katoliker. I Sverige ser många svenskar
dopet, konfirmationen, vigseln i kyrkan och kristen begravning bara som tomma ritualer eller
mysiga traditioner tappade på religiöst innehåll.
Självklart finns det också i den ortodoxa och den protestantiska kyrkan konflikter och
spänningar mellan "förnyare" och "bevarare". Inom de protestantiska samfunden i USA finns
till exempel stora spänningar mellan "pro life" förespråkare och de som tycker det är viktigt
att bevara aborträtten. Och långt ifrån alla tycker det är okej att kyrkan nu tillåter samkönade
vigslar i Sverige.
Lite statistik. Religiositet i några europeiska länder:
"Jag beskriver mig som en religiös person"
Frankrike (de flesta är katoliker) 46,6%
Portugal (de flesta katoliker) 88 %
Danmark (de flesta protestanter) 76,5 %
Polen (de flesta katoliker) 94,4 %
Sverige (de flesta protestanter) 38,9 %
Ryssland (de flesta ortodoxa) 65,7 %
The European Values Study, 2001
Ekumenik - samarbete i stället för konflikt
Efter andra världskrigets fasor bildades Kyrkornas Världsråd 1948 som består av
protestantiska och ortodoxa kyrkor från mer än hundra länder. Kyrkornas Världsråd
samarbetar med FN när det gäller hälsovård, utbildning och mänskliga rättigheter.
Samarbete för freden och för att bevara kristendomens ställning i världen blir allt viktigare
menar många. Detta samarbete mellan olika kyrkor brukar kallas ekumenik som kommer från
ett grekiskt ord som betyder "hela den bebodda världen". Den katolska kyrkan har under
senare år sänt observatörer och deltar allt mer i samtalen och arbetet. Ett annat exempel på
ekumenik är när protestantiska och ortodoxa präster haft gemensamma gudstjänster med
nattvardsgång vid flera tillfällen. Samarbete och betoningen av det gemensamt kristna är
ledorden.
