Hänsynsplan

Hänsynsplan
Svegs distrikt
Datum: 2003-01-23
Sammanställd av: Bror Österman
Uppdaterad: 2008-01-17
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Fliknummer
Sidnummer
1 INLEDNING
5
1.1 BAKGRUND
1.2 SYFTE
1.3 AVGRÄNSNING AV HÄNSYNSPLANEN
5
5
6
2 ALLMÄN BESKRIVNING
7
2.1 NATURGEOGRAFISKA FÖRUTSÄTTNINGAR
2.1.1 BESKRIVNING AV GEOGRAFI
2.1.2 BERGGRUND OCH JORDARTER
2.1.3 KLIMAT
2.1.4 MARKFUKTIGHET OCH VEGETATION
2.1.5 BESKRIVNING AV VATTENMILJÖER
2.2 SKOGSHISTORIA
2.3 DAGENS SKOGSTILLSTÅND
2.3.1 ÅLDERSKLASSFÖRDELNING
2.3.2 TRÄDSLAGSBLANDNING
2.3.3 LÖVBESTÅND
2.3.4 TALL OCH GRANBESTÅND
7
7
7
8
8
8
10
11
11
12
13
14
3 KARTLÄGGNING AV NATUR- OCH KULTURVÄRDEN
15
3.1 INVENTERINGS- OCH PLANERINGSARBETE
3.1.1 NYCKELBIOTOPSINVENTERINGEN
3.1.2 ÖVRIGT BESLUTSUNDERLAG
3.2 RESULTAT
3.2.1 AVSATTA AREALER
3.2.2 KULTURMILJÖER
3.2.3 VATTENMILJÖER
3.2.4 AVSATTA AREALER SOM INTE MEDRÄKNAS I REGIONENS MILJÖMÅL
3.2.5 VIKTIGA OMRÅDEN FÖR RENSKÖTSEL
15
15
15
16
16
18
19
19
19
4 BRISTANALYS
21
4.1
4.2
4.3
4.4
21
22
23
25
ASIO- KLASSNING
REFERENSLANDSKAPET
JÄMFÖRELSE MELLAN REFERENSLANDSKAPET OCH DAGENS LANDSKAP
PRIORITERING AV OBJEKT
5 RIKTLINJER OCH MÅL
26
5.1 AVSATTA AREALER
5.1.1 MÅL
5.1.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG
26
26
26
3
5.2 LÖVSKOGAR
5.2.1 MÅL
5.2.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG
5.3 ÄLDRE SKOG
5.3.1 MÅL
5.3.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG
5.4 BRAND
5.4.1 MÅL
5.4.2 ÅTGÄRDSFÖRSLAG
26
26
26
28
28
28
28
28
28
6 AVVERKNINGSBERÄKNING DISTRIKT SVEG
29
6.1 BAKGRUND
6.2 MODELL
6.2.1 ALLMÄNT
6.2.2 UNDANTAGNA AREALER
6.3 AVVERKNINGSFÖRSLAG FÖR DISTRIKT SVEG
6.3.1 AVVERKNINGSVOLYMER OCH -AREALER
6.3.2 AREALER ÖVER LSÅ INKLUSIVE NATUROMRÅDEN
6.3.3 TILLVÄXT OCH FÖRRÅDSUTVECKLING
29
29
29
30
31
31
33
33
7 REFERENSER
36
8 KARTBILAGA
37
8.1
8.2
8.3
8.4
8.5
8.6
8.7
8.8
37
37
37
37
37
37
37
37
DISTRIKTSKARTA
REGIONKARTA
KARTA ÖVER AVSATTA AREALER
AVSATTA AREALER, FÖRDELNING PÅ BIOTOPGRUPPER
TRÄDSLAGSFÖRDELNING
MARKFUKTIGHETSKLASSER
VEGETATIONSTYPER
JORDARTER
9 RAPPORTBILAGA
9.1
9.2
9.3
9.4
9.5
9.6
9.7
9.8
9.9
SVEGB02 ”SKOGSTILLSTÅND PER ÅLDERSKLASS, INKL NATUROMRÅDEN”
SVEGB04 ”NATUROMRÅDEN”
SVEGB50 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, AVSATTA AREALER”
SVEGB51 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BIOTOPSGRUPPER”
SVEGB52 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BRÄNNINGAR”
SVEGB53 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, LÖVSKOGAR”
SVEGB54 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÅLDERSKLASSFÖRDELNING”
SVEGB55 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÖVRIGA NULÄGESUPPGIFTER”
SVEGB56 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, REFERENSLANDSKAP”
46
46
46
46
46
46
46
46
46
46
10 ÖVRIGA BILAGOR
47
10.1 BESKRIVNING AV ASIO-MODELLEN OCH BRISTANALYSEN
47
4
1 INLEDNING
1.1
BAKGRUND
Naturligt förekommande växter och djur skall ges möjlighet att långsiktigt kunna fortleva i
skogslandskapet. För att detta skall uppnås krävs att det kontinuerligt och på lång sikt finns
olika biotoper i skogslandskapet. Vissa biotoper, som lövdominerade skogar som uppkommit
efter skogsbränder, kan inte konserveras utan måste nyskapas. Många arter, t ex tjäder, kräver
tillgång till flera olika typer av biotoper.
Hänsynsplanen omfattar dels en kartläggning av befintliga natur- och kulturvärden och dels en
bedömning av vilka miljöer som helt eller delvis saknas i dagens skogslandskap.
Utifrån resultaten utformas långsiktiga mål för att naturvärdena bibehålls eller ökar genom att
bristmiljöer återskapas.
Natur- och kulturhänsyn kan uppdelas i tre olika skalor: detalj-, bestånds- och landskap.
Naturvård på detalj- och beståndsnivån regleras genom bl.a. lagkrav (Skogsvårdslagen) och
genom skogscertifieringen. Skogsbruket på Holmens skogar är sedan december 1998
certifierat enligt den svenska FSC-standarden (Forest Stewardship Council).
På detalj eller beståndsnivå kan man gynna arter som är beroende av vissa miljöer eller
substrat genom att exempelvis spara träd på impediment, lämna naturvärdesträd, tillskapa död
ved eller genom att gynna framtida naturvärdesträd vid röjning eller gallring. Detta finns
närmare beskrivet i Holmen Skog Riktlinjer för Uthålligt Skogsbruk.
Naturvårdsplanering på landskapsnivå syftar till att ha en god fördelning i tid och rum av till
exempel nyckelbiotoper, äldre skog, lövdominerad skog och bränd skogsmark.
Denna hänsynsplan beskriver Holmen Skogs naturvårdsarbete på landskapsnivå.
Ett av åtagandena i svenska FSC-standarden är att certifierade markägare frivilligt undantar
5 % av den produktiva skogsmarken för att bevara eller främja den biologiska mångfalden. Ett
av Holmen Skogs prioriterade miljömål är att minst 5 % av den produktiva skogsmarksarealen
inom var och en av Holmen Skogs regioner skall undantas från avverkning.
1.2
SYFTE
De tre huvudsyftena med Holmen Skogs hänsynsplaner är att:

ge ett landskapsperspektiv för natur- och kulturmiljövården

ge underlag för avverkningsberäkningar

fungera som hjälpmedel vid extern information.
5
1.3
AVGRÄNSNING AV HÄNSYNSPLANEN
Hänsynsplanen avfattas inom distriktets gränser. Varje distrikt utformar en eller i
undantagsfall flera hänsynsplaner. Hänsynsplanen kan innehålla ett eller flera
hänsynplanområden. Hänsynsplanområdet avfattas utifrån vad som kan ses som en
sammanhållen enhet med hänsyn till markinnehavets arrondering, naturgeografi, lokalklimat,
vattenavrinningsområde.
Denna hänsynsplan omfattar Svegs distrikt. I den allmänna beskrivningen, vilket är en
övergripande beskrivning har distriktet räknats som en enhet. I resultatdelen, bristanalysen och
skötselprogram har tre st. hänsynsplaneområden avgränsats (se nedan). Syftet till
avgränsningarna är att skapa mindre enheter med hänsyn tagen till geografi, arrondering,
lokalklimat eller vattenavrinningsområde.
Hänsynsplaneområden på Svegs distrikt:
1. Vemdalen, den norra delen av distriktet med fjällområdena och angränsande skogar.
2. Ljusnan – Hoan, mellanområdet kring Sveg-Aspan-Klaxås.
3. Lillhärdal, distriktets södra del som domineras av magra jordarter ur dalasandsten och
älvdalsporfyr.
För Holmen Skogs prioriterade miljömål (se kap 1.1) räknas Region Iggesund som enhet.
Undantaget är miljömålet om andelen äldre skog som ska uppfyllas på varje distrikt. Målet på
respektive distrikt kan därför variera inom Regionen med hänsyn tagen till referenslandskapet
och dagens förutsättningar.
Utsökningar på andra delar av distriktet kan vid behov göras med hjälp av Holmen Skogs
rapportbeställningssystem.
Hänsynsplanen är ett resultat av en lärande process. Hänsynsplanen skapas genom att
information om våra skogar insamlas och bearbetas utifrån de kunskaper vi har idag i
skogsekologi samt i skoglig natur- och kulturvård.
Hänsynsplanen är ett levande dokument. Förändrade förhållanden, förbättrade
inventeringsunderlag, nya forskningsrön med mera medför att hänsynsplanen ska uppdateras
kontinuerligt. Denna hänsynsplan gäller som längst t.o.m. utgången av 2012.
Beslut om avsättning av nya områden, som ännu inte är avsatta i hänsynplanen, görs i en
samlad bedömning när hänsynsplanen uppdateras. Vägledande är beståndets befintliga
naturvärden, och att naturvårdsnyttan maximeras hos avsatta bestånd. Vid uppdateringen byts
bestånd ut mot sådana som har högre naturvärden, i enlighet med gällande
certifieringsstandard.
Kartmaterial som visar avsatta områden i hänsynplanen lämnas ut på förfrågan. I första hand
hänvisas till det material som bifogas hänsynsplanen. Tag kontakt med distriktskontoret för
mer detaljerade kartor.
6
2 ALLMÄN BESKRIVNING
2.1
2.1.1
NATURGEOGRAFISKA FÖRUTSÄTTNINGAR
BESKRIVNING AV GEOGRAFI
Härjedalen är ett glest befolkat landskap med ca 11 500 personer och är Sveriges enda
landskap som saknar stad. Kommuncentrat är Sveg med cirka 3 000 personer. Andra större
tätorter är Hede, Funäsdalen och Vemdalen. Ytterhogdal tillhör också Härjedalens kommun
men ligger i landskapet Hälsingland.
Holmen Skogs markinnehav på Svegs distrikt ligger till största delen i södra och östra delen av
Härjedalens kommun. En mindre del, ca 5000 ha, tillhör Bergs kommun och landskapet
Jämtland, (s k Klaxåsenområdet).
Den produktiva skogsmarksarealen på Svegs distrikt omfattar ca 80 500 ha. Markinnehavet har
en stor utsträckning i nord-sydlig riktning och täcker in hela breddgradsspännvidden mellan
61 30 och 62 30 . Spännvidden i höjdregistret är också omfattande, från 260 m ö h i
Ytterhogdal och upp i kalfjällsmiljöer på ett flertal områden, t ex Skorvdalsfjället 1009 m ö h.
Barrskogsgränsen på företagets markinnehav ligger på ca 800 m ö h. Av den produktiva
skogsmarksarealen ligger 5 230 ha ovanför skogsstyrelsens gräns för fjällnära skog. Det kan
noteras att 21 829 ha av distriktets produktiva skogsmark ligger över 600 m ö h.
Holmen Skogs markinnehav på Svegs distrikt framgår av översiktskartan i kartbilagan.
I kartbilagan redovisas karta över distriktet, hänsynsplaneområdena samt Region Iggesund.
2.1.2
BERGGRUND OCH JORDARTER
Bergrunds och jordartskartor finns framtagna av Sveriges Geologiska Undersökning, SGU.
Markinnehavet inom Lillhärdals socken, ca 24 900 ha, domineras av dalabergarter, dvs.
porfyrer och Dalasandsten. Porfyren är en magmatisk sur bergart med hög kiselhalt och stora
strökorn av kvarts. Den är hård, spröd, spricker lätt och är svår att repa med kniv. Dalasandsten
tillhör dom sedimentära bergarterna och består till största delen av kvartskorn. Den är lätt att
känna igen genom en tydligt bandad sedimentär struktur. Bergarten är hård, svårvittrad och
kan ej repas med kniv. Båda bergarterna är mycket näringsfattiga och ger inte möjligheter till
några högproduktiva skogsmarker. Den röda Älvdalsporfyren liksom den rödaktiga Dalasandstenen är mycket karakteristiska inslag på Lillhärdalsmarkerna.
Norr om Ljusnan och speciellt på dom östra delarna av markinnehavet dominerar den s.k.
Rätansgraniten.
Normalblockig sandig-moig morän utgör den dominerande jordarten på Svegs distrikt. I vissa
stråk, speciellt söder om Sveg i trakterna av Siksjön, Hundsjön och Amsen, övergår moränen
till stor- eller rikblockig. Längs vattendragen dominerar isälvsavlagringar av grus samt
sjösediment av grovmo och sand. Inom några mindre områden finns inslag av vindsediment
t ex i Gönans dalgång mellan Näcktjärnstugan och Gönkrok.
Förutom kalfjällen ovan trädgränsen finns på företagets marker ett stort inslag av kala berg, t
ex: Lörberget 777 m ö h, Laxsjöknoppen 731 m ö h, Torrberget 716 m ö h och Siksjöberget
583 m ö h.
7
Stora torvmarksområden finns inom markinnehavet där en del utnyttjas av
torvindustriföretaget Härjedalens Mineral AB (HMAB). Några exempel på stora myrkomplex i
höglägen som troligtvis inte kommer att exploateras för torvbrytning är Jonastjärnarna, sydväst
Lillhärdal, och Flötanområdet, norr om Sveg. De i massmedia mest kända myrarna på
företagets marker är Gullhög- och Tönningfloarna. Under många år har torvexploaterings- och
naturvårdsintressen stridit med varandra om myrarnas betydelse.
I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över jordarter.
2.1.3
KLIMAT
Härjedalen har ett lokalkontinentalt präglat klimat vilket normalt ska innebära kalla
nederbördsrika vintrar och varma nederbördsfattiga somrar. Under senare tid har dock
avvikelser förekommit med en följd av år som givit milda och nederbördsfattiga vintrar.
Framtiden får utvisa om detta är tillfälligheter eller en tendens på att vi nu upplever någon
form av bestående klimatförändring.
Vegetationsperiodens längd för större delen av Svegs distrikt ligger i intervallet 150 - 180
dygn. I de norra delarna av distriktet med höga lägen kommer inte vegetationsperiodens längd
upp till mer än 120 – 150 dygn. Hela markinnehavet inom Svegs distrikt har en
temperatursumma understigande 1000 dygnsgrader. Årsmedelnederbörden under
vegetationsperioden är cirka 400 mm. Humiditeten under vegetationsperioden kan grovt
indelas i två regioner. Östra delarna tillhör en normalhumid klimatregion med ett överskott 50
– 100 mm. Västra delarna är en starkt humid klimatregion med ett överskott 100 - 150 mm.
2.1.4
MARKFUKTIGHET OCH VEGETATION
Sverige är indelat i fem vegetationsregioner och Svegs distrikt tillhör den norra
barrskogsregionen.
Tallskogar dominerar området, men det finns även rena gran- och blandskogar. Det
förekommer även rena Contortabestånd.
Fältskiktet består i huvudsak av olika ristyper. Lokalt är det stora inslag av lavar i fältskiktet.
I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över fördelningen på markfuktighetsklasser och
vegetationstyper.
2.1.5
BESKRIVNING AV VATTENMILJÖER
Härjedalen är rikt på bäckar och åar. Som en pulsåder i ett vattenvägssystem rinner Ljusnan
genom hela landskapet från källflödena söder om Skarsfjället i nordväst, nära norska gränsen. I
sin fortsatta väg mot Bottenhavet lämnar Ljusnan kommunen i sydost och rinner vidare genom
Hälsingland med utlopp vid Ljusne. Ljusnans del i Härjedalen är till stora delar reglerad för
elkraftsproduktion med 8 stycken kraftstationer. Två stora regleringsmagasin har skapats
genom Lossenmagasinet vid Tännäs och Svegssjön, ca 60 km till ytan, väster om Sveg.
Som exempel på några större skogsåar som har utlopp i Ljusnan kan nämnas Veman, Rånden,
Lofsen och Härjån. Våra skogsåar i kommunen är rika på strömmande vatten och utgör
8
utmärkta möjligheter för flugfiske efter harr och öring. Även våra naturliga sjöar och det
rikliga antalet av skogstjärnar inbjuder till bra fiske efter såväl gädda, abborre och ”ädelfisk”.
Härjedalen är en turistkommun och stora insatser görs av de lokala
fiskevårdsområdesföreningarna för att skapa attraktiva fiskevatten med biotopvårdande
åtgärder och utplantering av fisk. Det är också viktigt att återskapa naturliga reproduktionsmöjligheter genom att undanröja vandringshinder i lekvattendrag. Skogsbruket får här vara
berett på att ta ansvar genom omläggning av vägtrummor, efter skogsbilvägar, som utgör
vandringshinder. Med sitt stora markinnehav i kommunen ingår Holmen Skog som medlem i
ett flertal fiskevårdsområden, men för att locka turister till kommunen räcker det inte med att
skapa attraktiva fiskevatten. Även övrig service måste fungera på ett tillfredsställande sätt.
Därför sker alltmer satsningar på utbyggnader av fiskecamper med uthyrningsstugor,
serveringsmöjligheter och serviceanläggning för självhushåll. Det är också viktigt att
vägverket tar sitt ansvar för felaktiga vägtrummor efter det allmänna vägnätet.
Valvtjärnsbäcken och Aspan, två skogsbäckar på distriktets marker i Aspanområdet, är mycket
skyddsvärda då de hyser bestånd av den förr vanliga men numera alltmer sällsynta
flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera). Sedan 1994 är flodpärlmusslan fridlyst i hela
landet. I artdatabankens förteckning över hotade arter tillhör flodpärlmusslan hotkategori 2
(sårbar). I bilaga till hänsynsplanen finns ”Återinventering av flodpärlmussla i
Valvtjärnsbäcken” (Österman, Bror 1998).
9
2.2
SKOGSHISTORIA
Härjedalens skogars historia börjar strax efter inlandsisens tillbakadragande för 8 000-10 000
år sedan. Den äldsta skogsvegetationen invandrade från söder och utgjordes av björk, tall och
havtorn. Granen invandrade norrifrån och etablerade sig i området för cirka 2500 år sedan.
Skogsbränder förekom med ett nästan cykliskt förlopp och föryngrade skogarna.
Skogsbrandfrekvensen varierade på olika marktyper, ofta på torra tallmarker, och mera sällan
på fuktiga granmarker.
Ett egentligt skogsutnyttjande av människan inleddes först i samband med invandringen av
jordbrukande och boskapsskötande bönder. I Härjedalen skedde denna jordbruksexpansion
under Vikingatiden (800-1000 e Kr). Bebyggelsen var ända fram till slutet av 1500-talet
huvudsakligen bunden till de lättbearbetade sedimentmarkerna i älv- och ådalarna.
Skogsutnyttjandet var också begränsat till dessa områden.
Samekulturen nådde Härjedalen först på 1500-talet. Renskötseln innebar ett extensivt
skogsutnyttjande över stora arealer.
Under början av 1600-talet inleddes en viktig förändring, då koloniseringen av de högre
belägna moränmarkerna inleddes. Denna utveckling pågick ända in på 1900-talet, men var som
intensivast under 1600- och 1700-talen. Koloniseringen uppmuntrades av myndigheterna, och
hörsammades, till att börja med, mestadels av krigströtta finnar. Med eldens hjälp beredde de
överlevnadsmöjligheter för sig och sin boskap.
Svedjebruket inledde nu en renässans med betydande förändringar inom stora skogsområden.
En näringsgren som i ännu högre grad innebar lokala förändringar av skogen och landskapet
var gruv- och bruksnäringen, som började växa fram i slutet av 1600-talet. Dessa verksamheter
krävde mycket stora mängder skogsråvara. Ljusnedals kopparverk och järnbruk (1686-1870)
tillhörde de äldre och mer betydelsefulla verksamheterna.
Det stora genombrottet för sågverksindustrin kom på 1850-talet. Högproduktiva ångsågverk
anlades i första hand efter norrlandskusten.
Efterfrågan på sågtimmer blev mycket stor, och i inledningsskedet skrevs 50-åriga
dimensionsavverkningskontrakt mellan sågverksägare och bönder. Redan år 1870 hade
ungefär 1/3 av alla skattelagda hemmantal i Jämtlands län sålt avverkningsrätter till
sågverksindustrin.
Förvärven av avverkningsrätter, i främst Lillerdalsområdet, var en viktig råvarubas för
Engelska bolaget och dess arvtagare Hudiksvalls Trävaruaktiebolag. Trävarubolaget förenades
sedermera med AB Iggesunds Bruk.
Senare inleddes också i stor utsträckning uppköp av bondeskog. Under perioden 1870-1905
beräknas att bolagen köpte in ungefär 90 % av sina idag ägda skogsmarker.
Flottledsnätet byggdes ut i snabb takt och snart blev nästan alla skogar i landskapet tillgängliga
för avverkning och vidaretransport till industrierna utefter kusten.
På 1940-talet slog trakthyggesbruket och aktiv återbeskogning igenom. Detta märks bland
annat genom att en stor del av innehavet på distriktet är ungskogar som idag är 50 år eller
yngre.
10
2.3
DAGENS SKOGSTILLSTÅND
Alla uppgifter som beskriver distriktets skogar är hämtade ur Holmen Skogs beståndsregister
(SVEG).
Skogstillståndet är av naturliga skäl inget statiskt tillstånd utan förändras kontinuerligt, främst
genom tillväxt, avverknings- och skogsvårdsåtgärder.
Alla utförda åtgärder uppdateras löpande, och årligen sker en framskrivning av
beståndsregistret vad gäller ålder och virkesförråd.
2.3.1
ÅLDERSKLASSFÖRDELNING
Det finns en tydlig ”ålderssvacka” i åldersklasserna 40-80 år, figur 2.2. Trakthyggesbruket
infördes på 1950-talet. Då dominerades markerna av äldre skog som var plockhuggen och
dimensionsavverkad.
12000
UNDER LSÅ
10000
ÖVER LSÅ
AREAL, HA
8000
6000
4000
2000
0
K
-10
1120
2130
3140
4150
5160
6170
7180
81- 91- 101- 111- 121- 131- 141- 151- 161+
90 100 110 120 130 140 150 160
ÅLDERSKLASS
Figur 2.1. Åldersfördelningen på Svegs distrikt. Figuren visar arealen produktiv skogsmark inklusive
naturområden fördelat på åldersklasser. LSÅ= Lägsta tillåtna slutavverkningsålder.
11
Ljusnan
Lillhärdal
Sveg
5500
5000
4500
4000
3500
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
10000
9000
8000
7000
6000
5000
4000
3000
ha, distriktet
ha, planområde
Vemdalen
2000
1000
0
Figur 2.2. Diagrammet visar åldersklassfördelningen för de hänsynsplaneområden som distriktet är indelat i.
Aktuella sammanställningar över åldersklassfördelningen på distriktet finns i rapportbilagan,
Rapport SVEGB02 ”Skogstillstånd per åldersklass, inkl naturområden” och Rapport
SVEGB54 ”Underlag för hänsynsplaner, åldersklassfördelning”.
2.3.2
TRÄDSLAGSBLANDNING
Tall är det dominerande trädslaget inom distriktet.
I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över trädslagsfördelning.
Figur 2.3. Diagrammet visar trädslagsblandningen i % av volymen på distriktets totala skogsmarksinnehav.
12
2.3.3
LÖVBESTÅND
Distriktet består till stora delar av magra tallmarker där det saknas naturliga förutsättningar för
att skapa lövbestånd.
Figur 2.4. Diagrammet visar i % andelen lövdominerade marker inom respektive delområde.
Ljusnan
Lillhärdal
Sveg
250
ha, planområde
200
700
600
500
150
400
100
300
200
50
100
0
0-
10
11
-2
0
21
-3
0
31
-4
0
41
-5
0
51
-6
0
61
-7
0
71
-8
0
81
-9
0
91
-1
00
10
11
11 10
112
12 0
11
13 30
11
14 40
115
15 0
116
0
16
1-
0
ha, distriktet
Vemdalen
Figur 2.5. Diagrammet visar åldersfördelningen för de lövdominerade bestånden. För respektive åldersklass anges
andelen av den totala lövdominerade marken i %.
Aktuella sammanställningar över lövbestånd finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB53
”Underlag för hänsynsplaner, lövskogar”.
13
TALL OCH GRANBESTÅND
ha, planområde
Vemdalen
Ljusnan
Lillhärdal
Sveg
3500
7000
3000
6000
2500
5000
2000
4000
1500
3000
1000
2000
500
1000
0
ka
lm
ar
k
010
11
-2
0
21
-3
0
31
-4
0
41
-5
0
51
-6
0
61
-7
0
71
-8
0
81
-9
91 0
-1
10 00
11
11 10
11
12 20
11
13 30
11
14 40
11
15 50
116
0
16
1-
0
ha, distriktet
2.3.4
Figur 2.6. Diagrammet visar hur de talldominerade bestånden är fördelade i respektive åldersklass. Linjen visar
snittet för hela distriktet.
Ljusnan
Lillhärdal
Sveg
900
800
ha, planområde
700
600
500
400
300
200
100
1400
1200
1000
800
600
400
200
0
ka
l
m
ar
k
010
11
-2
0
21
-3
0
31
-4
0
41
-5
0
51
-6
0
61
-7
0
71
-8
0
81
-9
91 0
-1
10 00
11
11 1 0
11
12 2 0
11
13 3 0
11
14 4 0
11
15 5 0
116
0
16
1-
0
2000
1800
1600
ha, distriktet
Vemdalen
Figur 2.7. Diagrammet visar hur de grandominerade bestånden är fördelade i respektive åldersklass. Linjen visar
snittet för hela distriktet.
Aktuell sammanställning över tall- och granbestånd finns i rapportbilagan, Rapport SVEGB55
”Underlag för hänsynsplaner, övriga nulägesuppgifter”.
14
3 KARTLÄGGNING AV NATUR- OCH KULTURVÄRDEN
3.1
3.1.1
INVENTERINGS- OCH PLANERINGSARBETE
NYCKELBIOTOPSINVENTERINGEN
Under perioden 1995-1999 genomfördes en nyindelning av majoriteten av Holmens skogar
och i samband med denna utfördes även nyckelbiotopsinventeringen.
Nyckelbiotopsinventeringen i samband med nyindelningen gjordes i tre steg. I det första steget
förtolkades flygbilder med avancerade stereoinstrument. Vid förtolkningen avgränsades
bestånd utifrån trädslagsblandning, ålder m m. Områden som utifrån trädskiktets struktur och
läge i terrängen misstänktes ha höga naturvärden markerades. Biotoper med hög lövandel,
bäckmiljöer, raviner och branter är exempel på områden som markerades vid
flygbildstolkningen.
I det andra steget kontrollerades och justerades förtolkade data i fält och dessutom uppmättes
kompletterande variabler. Eventuella nyckelbiotoper som markerats vid flygbildstolkningen
besöktes i fält av dem som utförde nyindelningen. Dessa bedömde naturvärdet i områdena.
Tydliga biotoper klassades som nyckelbiotoper medan osäkra fall kvarstod som eventuella
nyckelbiotoper. Dessutom tillkom ytterligare områden som fältkontrollanten hittade i detta
steg.
I det tredje och sista steget besökte tjänstemän från distriktet eller anlitad personal samtliga
eventuella nyckelbiotoper och bedömde om de hade tillräckligt höga naturvärden för att
klassas som nyckelbiotop eller objekt med naturvärden.
Metodiken innebär att den utförda inventeringen inte är helt fullständig, då all Holmens mark
inte har fältbesökts. Mindre områden med höga natur- eller kulturvärden kan därför fortfarande
vara oregistrerade. Vid all avverkningsplanering görs en naturvärdesbedömning för att
återfinna dessa områden, som då kan undantas och registreras.
Inventeringen på Svegs distrikt har utförts av Bror Österman och har pågått sedan 1995.
Två områden har specialinventerats som enskilda arbeten vid kurser på Sveriges
Lantbruksuniversitet. Dessa inventeringar finns i bilagor till hänsynsplanen.
3.1.2
ÖVRIGT BESLUTSUNDERLAG
Uppgifter har inhämtats från ortsbefolkningen och ideella naturvårdsföreningar som t ex
Svenska Naturskyddsföreningen.
Externa inventeringar som beaktats i denna studie är t ex:
 Naturvärdesinventering 1992, Gudrun Norstedt
 Klaxås-nybodarna, Gönkrok
 Mats Wedin: ” Kvinnfolksbaracken”
 Bert Andersson: ”Örastupet”
 Forskningsresa i naturvårdens utmarker, 2001
15
3.2
3.2.1
RESULTAT
AVSATTA AREALER
Sammanställningar över de avsatta arealerna redovisas i rapportbilagan:
 Rapport SVEGB50 ”Underlag för hänsynsplaner, avsatta arealer”
 Rapport SVEGB51 ”Underlag för hänsynsplaner, biotopsgrupper”
I kartbilagan redovisas exempel på temakarta över avsatta arealer samt fördelning på
biotopgrupper.
Sammanställning av de avsatt arealerna medtagna respektive inte medtagna i miljömålet
återfinns i tabell 3.1 och tabell 3.2.
Tabell 3.1. Tabellen visar andel avsatta arealer medtagna i miljömålet.
Prod.
areal
(ha)
Vemdalen
Antal % av
objekt prod.
areal
Prod.
areal
(ha)
Ljusnan
Antal % av
objekt prod.
areal
Prod.
areal
(ha)
Lillhärdal
Antal % av
objekt prod.
areal
Prod.
areal
(ha)
Di. Sveg
Antal % av
objekt prod.
areal
Naturområden
Naturreservat
Holmenreservat
Nyckelobjekt
Naturvärdesobj.
450
1793
60
228
2,5
10
528
1967
80
405
1,4
5,0
728
3531
87
505
2,9
14,1
1706
7291
227
1138
2,1
8,9
Delsumma
2243
288
12,7
2495
485
6,4
4259
592
17
8997
1365
11
Naturarealer
Nyckelbiotoper
0,5
1
0
0,5
1
0
Delsumma
0,5
1
0
0,5
1
0
2244
289
12,7
8998
1366
11
Totalt
2495
485
6,4
4259
592
17
16
Avsatta arealer per biotopgrupp Sveg
Topografi
Brandpåverkat
Vatten
11%
0%
5%
Hävd
0%
Sumpskogar
16%
Lövskogar
1%
Barrskogar
67%
Figur 3.1. Diagrammet visar avsatta fördelningen mellan olika biotoper för de avsatta arealerna som medräknas i
miljömålet.
Ljusnan
Lillhärdal
Sveg
2500
6000
2000
5000
4000
1500
3000
1000
2000
500
ha,distriktet
ha, planområde
Vemdalen
1000
Vatten
Topografi
Brandpåverkat
Hävd
Sumpskogar
Lövskogar
0
Barrskogar
0
Figur 3.2. Fördelningen mellan biotopgrupper för respektive delområde. Endast arealer som medräknas i
miljömålet är medräknade.
17
Tabell 3.2. Dominerande biotoper, areal och andel i % av den avsatta arealen
Biotop
BARRNATURSKOG URSKOGSLIK
BARRSKOG DELVIS PÅVERKAD
MYRHOLME
SKIKTAD TALLSKOG
GRANSUMPSKOG
LÖVSUMPSKOG
MYRMOSAIK
TALLSUMPSKOG
BLANDSUMPSKOG
3.2.2
Areal, ha
526
3266
414
111
533
33
121
30
515
KULTURMILJÖER
Härjedalen bär en stark prägel från det gamla bondesamhället med en fäbodkultur som
utvecklades under flera hundra år. Inom Svegs distrikt finns därför ett stort antal gamla
fäbodvallar på företagets marker. Många fäbodvallar som inte varit i drift på mycket lång tid
har dock förfallit och idag återstår bara rester av byggnader och husgrunder. I början av 1970talet rustades ett antal vallar på initiativ av dåvarande förvaltaren på Svegs skogsförvaltning,
Leif Eriksson. Mycket arbete lades ner på att höja grunder, byta ut stockar och lägga nya tak. I
dag kan konstateras att renoveringsinsatserna för 30-talet år sedan var mycket lovvärda. Även
under senare tid har renoveringsarbete pågått och flera vallar har fått nya tak.
På företagets marker i Härjedalen finns idag ett antal väl rustade fäbodvallar med stort
kulturmiljövärde. I nutid finns inte längre någon fäbodvall som är under drift och problem
uppstår hur framtida skötsel ska kunna upprätthållas. Den levande fäbodvallen var en öppen
miljö som numera snabbt förbuskas och växer igen utan hävd. En del vallar utnjyttas av olika
jaktlag och några är uthyrda till privatpersoner, på så vis sker en viss skötsel och hävd. Ett
antal fäbodvallar skulle behöva tas om hand av kulturmiljöintresserade personer som med
företagets hjälp vore beredda att återskapa den gamla ”vallrutan”. Röjningsarbete av busk- och
lövsly är nödvändigt. Eftersom en återgång till den gamla betesdriften inte längre är realistiskt
så kanske en årlig ”slåtterdag” med lie vore ett alternativ för att upprätthålla den säregna
ängsfloran på en fäbodvall.
Några av de bäst bevarade fäbodvallarna på Svegs distrikt är:







Överbergsbäckarna
Stor-Tävremsvallen
Rosstjärnvallen
Nybodarna, Storblekan
Rottenhållan
Gönhållan
Rasp
18
3.2.3
VATTENMILJÖER
Vattennära miljöer är som regel alltid värdefulla naturmiljöer. Sjöstränder utgör
övergångszoner där olika biotoper möts. Bäcknära miljöer är speciella biotoper i
skogslandskapet, med hög artrikedom. Även vattenmiljön har en viktig ekologisk funktion och
stor artrikedom.
En stor del av den avsatta arealen utgörs av vattenpåverkade miljöer som sumpskogar,
bäckdrog och kantzoner mot vatten och myr.
Avverkning intill vatten skall ske med särskild hänsyn.
3.2.4
AVSATTA AREALER SOM INTE MEDRÄKNAS I REGIONENS MILJÖMÅL
Endast bestånd som har dokumenterade naturvärden eller förväntas utveckla naturvärden inom
en nära framtid ingår i miljömålet. Bestånd som av annan anledning undantas skogsbruk
redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB50 ”Underlag för hänsynsplaner, avsatta arealer”.
3.2.5
VIKTIGA OMRÅDEN FÖR RENSKÖTSEL
Holmen Skog accepterar och tar hänsyn till den samiska renskötsel som bedrivs på det
markinnehav som befinner sig inom det område som i Lantbruksstyrelsen, Statens Planverks
rapport 44 del 5, 1978, anges som renskötselområde samt vad som avtalats i förlikningsavtal
1992-06-04.
Om markinnehavet ligger ovan angivet område skall hänsyn tas till rennäringen enligt
skogsvårdslagen § 31. Vad beträffar samråd tillämpas föreskrifter och allmänna råd enligt §§
20 och 31 i skogsvårdslagen, om inte annat överenskommits utanför renskötselns
åretruntmarker.
Svegs distrikt skall samråda med fyra samebyar: Ruvhten Sijte, Mittådalens-, Handölsdalensoch Tåssåsens sameby.
Tidpunkt för samrådsmöte beslutas av parterna gemensamt. Vid samrådsmöten skall protokoll
föras. Av protokollet skall framgå vilka områden och åtgärder som berörs vid samrådet, vad
som överenskommits och vilka skiljaktiga uppfattningar som kvarstår. Protokoll såväl som
bilagor justeras av bägge parter.
På markinnehavet inom renskötselområdet beaktar Holmen Skog i sin planering tillgången på
hänglavbärande skog och lämnar kantzoner mot myrar och bäckar samt bevarar
områden/trädsamlingar inom eller i anslutning till avverkningstrakt som spridningskällor för
hänglav.
Markbehandling, som behövs för att trygga återväxten av skog, sker med minsta möjliga
påverkan på marker av lavrik typ, lavtyp och torra rismarker med inslag av lav, och/eller
samråd med resp. sameby.
Bränning utföres inte på lavmarker som är viktiga för rennäringen.
Inom renskötselområdet skall Holmen Skog ta hänsyn till och respektera i samverkan med
samerna och med hänvisning till deras ájourförda markanvändningsredovisningar identifierade
19
platser av särskild betydelse för samerna i kulturellt, ekologiskt, ekonomiskt eller religiöst
hänseende.
20
4 BRISTANALYS
4.1
ASIO- KLASSNING
Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på
skogsekosystemen. Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar
sammansättningen av skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut
innan människans påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där
skogsmark indelas i typer av mark efter hur ofta de brann: Aldrig, Sällan, Ibland eller Ofta.
Mer information om ASIO-modellen och hur den kan användas för att skapa sig en bild av ett
referenslandskap finns som bilaga till hänsynsplanen.
Sammanställning över distriktets ASIO-klassning finns rapportbilagan, Rapport SVEGB56
”Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap”
6%
6%
8%
A-MARK
S-MARK
I-MARK
O-MARK
80%
Figur 4.1. Diagrammet visar fördelningen av ASIO-klasser på produktiv skogsmark på distriktet. Beräkningen är
gjord med beståndsregistret som grund.
21
Tabell 4.1 visar fördelningen för ASIO-klasserna för respektive hänsynsplaneområde
HÄNSYNSPLANEOMRÅDE
VEMDALEN
LJUSNAN - HOAN
LILLHÄRDAL
SVEGS DISTR.
A-MARK
9%
2%
10%
6%
ASIO-KLASS
S-MARK
I-MARK
10%
79%
9%
82%
5%
77%
8%
80%
O-MARK
2%
7%
8%
6%
HOLMENSKOG
2%
18%
72%
8%
SVERIGES SKOGSMARK
5%
15%
70%
10%
REFERENSLANDSKAPET
För att ha ett mål för vilka skogstyper som är viktiga att bevara eller återskapa är det viktigt att
ha en referens till hur landskapet såg ut långt tillbaka i tiden.
Genom att dela in bestånden i ASIO-klasser kan man skatta fördelningen av olika skogstyper i
ett tänkt referenslandskap.
Sammanställning över referenslandskapet på distriktet finns i rapportbilagan, Rapport
SVEGB56 ”Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap”
22
4.2 JÄMFÖRELSE MELLAN REFERENSLANDSKAPET OCH DAGENS
LANDSKAP
Jämförelse mellan ett referenslandskap och dagens skogstillstånd redovisas i rapportbilagan,
SVEGB56 ”Underlag för hänsynsplaner, referenslandskap”
Brandfrekvensen, d v s hur stor andel av arealen som kan antas ha brunnit årligen, kan för
referenslandskapet uppskattas enligt följande (efter Rülcker & Angelstam, 1994):
A-mark brann i princip aldrig.
S-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 250:e år, d v s brandfrekvensen var:
1/250*100 = 0,4 % per år på S-mark.
I-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 100:e år, d v s brandfrekvensen var:
1/100*100 = 1 % per år på I-mark.
O-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 50:e år, d v s brandfrekvensen var:
1/50*100 = 2 % per år på O-mark.
Årlig brandpåverkad areal redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB56 ”Underlag för
hänsynsplaner, referenslandskap”
60%
57%
REFERENSLANDSKAP
49%
AREALANDEL
50%
39%
40%
30%
NULÄGE
26%
20%
13%
12%
10%
1%
3%
0%
EN- OCH
FLERSKIKTAD
TALLSKOG
BLANDSKOG
LÖVBRÄNNOR
GRAN, LÅNG
KONTINUITET
SKOGSTYP
Figur 4.2. Diagrammet visar skillnaden i förekomst av olika skogstyper i dagens skogslandskap jämfört med ett
referenslandskap grundat på ASIO-modellen.
Inom distriktets skogar finns i förhållande till ett tänkt referenslandskap brister avseende
främst mängden lövbrännor/lövskog och gammal granskog med längre kontinuitet. Som
framgår av tidigare avsnitt i denna plan är det svårt att rekonstruera ett referenslandskap, då det
varit starkt påverkat av människan ända sedan sista istiden, och brandförekomsten sannolikt
också förändrats av människan. Bristanalysen kan därför endast ses som vägledande.
23
70,0%
REFERENS ANDEL AV PRODUKTIV AREAL, %
NULÄGE, AREAL ÖVER LSÅ, %
ANDEL ÄLDRE SKOG
60,0%
50,0%
40,0%
30,0%
20,0%
10,0%
0,0%
VEMDALEN
LJUSNAN - HOAN
LILLHÄRDAL
SVEGS DISTR.
Figur 4.3. Diagrammet visar andelen äldre skog i ett referenslandskap grundat på ASIO-modellen jämfört med
andelen äldre skog i dagsläget.
24
4.3
PRIORITERING AV OBJEKT
Prioritering av objekt som avsätts i hänsynsplanen har gjorts i följande ordning:
1. Befintliga natur- eller kulturmiljövärden (nyckelbiotoper, reservat, kulturmiljöer mm)
2. Geografisk fördelning inom distriktet
3. Bristanalys i förhållande till referenslandskapet
4. Fördelning mellan distrikt (avstämning mot regionmål)
Kärnan i hänsynsplanen är områden med dokumenterat höga naturvärden. Hit räknas
nyckelbiotoper, Holmenreservat och naturreservat.
Bristanalysen används för att prioritera bland objekten som används för att 5 % målet uppnås
på regionnivå på Holmen Skog. Här tillkommer t.ex. objekt med naturvärden, ”övrigt FSCområde” och motsvarande. Möjligheten att bilda större sammanhängande områden har beaktats
i valet av bestånd som ej har de högsta naturvärdena.
Ett av Holmen Skogs prioriterade miljömål är att minst 5 % av den produktiva
skogsmarksarealen inom var och en av Holmen Skogs regioner skall undantas från avverkning.
På distriktsnivå är ambitionen att minst 3 % undantas. För att regionmålet skall nås avsätts
därför mer än 5 % av skogsmarken på distrikt med högre naturvärden. Detta innebär även att
inom distrikt med ont om avsättningsbar skog har i vissa fall bestånd med relativt sett låga
naturvärden undantagits framför bestånd med högre naturvärden inom andra distrikt.
Zoner kring vattendrag har i vissa fall medräknats om bredden är >25 m på vardera sidan om
bäcken och det gått att motivera såsom ekologiskt funktionellt. I första hand sker prioriteringen
efter befintliga naturvärden (se ovan), och möjligheten att skapa eller binda samman större
områden.
25
5 RIKTLINJER OCH MÅL
5.1
5.1.1
AVSATTA AREALER
MÅL
Målet är att på regionnivå undanta minst 5 %. På distrikt Sveg har 9,9 % (8 090 ha) avsatts.
Inom Regionen har mer än 5 % avsatts.
Avsatta arealer redovisas i rapportbilagan,
 Rapport SVEGB50 ”Underlag för hänsynsplaner, avsatta arealer”
 Rapport SVEGB51 ”Underlag för hänsynsplaner, biotopsgrupper”
5.1.2
ÅTGÄRDSFÖRSLAG
Avsatta områden skall behandlas så att naturvärdena bibehålls långsiktigt.
Största delen av den avsatta arealen är beroende av lång kontinuitet och inga aktiva
skötselåtgärder behövs där.
En del områden kommer att skötas genom i huvudsak gallring och plockhuggning för att
gynna löv på framför alt granens bekostnad. Talldominerade biotoper med spår av tidigare
skogsbränder men avsaknad av stora mängder död ved och gamla träd kan bli föremål för
naturvårdsbränning.
5.2
5.2.1
LÖVSKOGAR
MÅL
Målet är att på regionnivå skall minst 5 % av den frisk och fuktig marken bestå av
lövdominerade bestånd under merparten av omloppstiden.
På distrikt Sveg är för närvarande 0,7 % av den frisk och fuktig marken beskogad med
lövdominerade bestånd.
På regionnivå är måluppfyllelsen för närvarande 3,7 %.
Åldersklassfördelning på lövskogarna och lövskog per markfuktighetsklass redovisas i
rapportbilagan, Rapport SVEGB53 ”Underlag för hänsynsplaner, lövskogar”
5.2.2
ÅTGÄRDSFÖRSLAG
Distriktet består till stor del av magra tallmarker där det saknas naturliga förutsättningar för att
skapa lövbestånd. Målet för distriktet är därför cirka 2 %.
För att öka andelen lövrika bestånd skall distriktet vidta följande åtgärder:
främst på fuktig mark där spontan lövföryngring uppträder skall man genom lämplig
skötsel behålla en hög lövandel under beståndets livslängd.
genom röjning och gallring i lämpliga bestånd, vidmakthålla lövdominansen samt
påskynda diameterutvecklingen.
identifiera lövrika delar av större bestånd samt beskriva och behandla dem som egna
enheter.
26
verka för att hålla viltstammar på en sådan nivå att utveckling av lövträd och lövrika
bestånd underlättas.
27
5.3
5.3.1
ÄLDRE SKOG
MÅL
Enligt Holmen Skogs prioriterade miljömål skall minst 20 % av den produktiva
skogsmarksarealen inom varje distrikt långsiktigt utgöras av skog som är äldre än lägsta
tillåtna slutavverkningsålder (LSÅ) enligt Skogsvårdslagen 1994.
5.3.2
ÅTGÄRDSFÖRSLAG
I dag är andelen skog äldre än LSÅ på Svegs distrikt, inklusive avsatta arealer 48 %.
Åldersklassfördelningen redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB54 ”Underlag för
hänsynsplaner, åldersklassfördelning”.
I kapitel 6 redovisas gällande avverkningsberäkning som har anpassats till detta mål.
5.4
5.4.1
BRAND
MÅL
I referenslandskapet beräknas det inom distriktet i genomsnitt ha brunnit omkring 815 ha
årligen (cirka 1,0 % av arealen). Ett av Holmen Skogs miljömål är att varje Region under en
femårsperiod ska försöka bränna minst 5 % av den årliga föryngringsytan på torr och frisk
mark.
5.4.2
ÅTGÄRDSFÖRSLAG
Den sammanlagda årsytan på torr och frisk mark under perioden 1997-2001 uppgick till 3900
ha på distriktet. Detta innebär att det inom distriktet bör vara lämpligt att sammanlagt bränna i
storleksordningen 195 ha under en femårsperiod.
Utförda och planerade bränningar redovisas i rapportbilagan, Rapport SVEGB52 ”Underlag
för hänsynsplaner, bränningar”
28
6 AVVERKNINGSBERÄKNING DISTRIKT SVEG
6.1
BAKGRUND
Under år 2000 gjordes en företagstaxering av hela Holmen Skog marker. Taxeringen utfördes
med hjälp av Indelningspaketet.
Region Iggesund delades upp i tre beräkningsområden:
1. distrikt Sveg
2. distrikt Uppland
3. Iggesund, övriga distrikt
Under 2001 gjordes även avverkningsberäkningar för dessa områden med hjälp av
Indelningspaketet
Vid denna avverkningsberäkning har Holmen Skogs AVB-program använts. Programmet är ett
konsekvensberäkningsprogram där resultat analyseras och förutsättning ändras tills resultatet
uppfyller de krav som ställs. Detta avsnitt i hänsynsplanen är ett utdrag ur den ordinarie
distriktsvisa avverkningsberäkningen. Redovisningen har anpassats för att ingå i den
hänsynsplan som tagits fram för distrikt Sveg. För en mer detaljerad redovisning av
avverkningsberäkningen hänvisas till den ordinarie AVB redovisningen.
6.2
MODELL
6.2.1
ALLMÄNT
Avverkningsberäkningen är gjord med beståndsregistret som grund och beaktar de
miljörestriktioner som gjorts i hänsynsplaneringen. Avverkningsnivån är anpassad till Holmen
Skogs skoghushållningspolicy enligt nedanstående:
Skogsvårdslagens restriktioner
Holmens skogsvårdsprogram
Holmens naturrestriktioner utöver SVLs krav
Fortsatt förrådsuppbyggnad
Jämn eller ökande avverkningsnivå
5 % av arealen undantas per region
Minst 3 % av arealen undantas per distrikt
Minst 20 % av arealen över LSÅ (Lägsta slutavverkningsålder enl. Skogsvårdslagen)
Minst 10 % av arealen över Rekommenderad ålder (LSÅ + 10 %)
Detaljhänsyn vid slutavverkning motsvarande 5 % av volymen
Beräkningen har utförts av Ingmar Östman, skogsvårdsavdelningen, Holmen Skog.
Krav på jämt slutavverkningsuttag mellan perioderna har ställts i beräkningen för distriktet.
Slutavverkningsnivån har testats och justerats efter kravet på att minst 20 % av arealen alltid
skall vara äldre än LSÅ och att minst 10 % av arealen skall vara äldre än 10 % över
29
rekommenderad ålder.
Gallringsuttagets nivå har beräknats med hjälp av Skogsstyrelsens gallringsmallar.
6.2.2
UNDANTAGNA AREALER
I beräkningarna ingår samtliga bestånd i SVEG-registret, inklusive naturområden.
Naturarealerna, som på distrikt Sveg uppgår till 1144 ha, ingår däremot inte då dessa saknar
samtliga beståndsuppgifter.
I samband med beräkningen undantogs följande arealer från avverkning;
Naturarealer
8 229 ha
- hela bestånd som undantagits av naturvårdsskäl
OBS-områden
228 ha
- delar av bestånd som undantagits av naturvårdsskäl
Svåra drivningsförhållanden
171 ha
- lutning > 4 och ytstruktur > 4
Övriga undantagna arealer (utlottade)
53 ha
Summa
8 661 ha
Totalt undantas 11 % av produktiv areal.
Vid beräkningarna har dessutom 5 % av volymen undantagits för den detaljhänsyn som tas vid
slutavverkning. Av denna volym avser 3 % undantagna arealer (kantzoner mm) och 2 %
undantagna volymer (enstaka träd och trädgrupper).
30
6.3
6.3.1
AVVERKNINGSFÖRSLAG FÖR DISTRIKT SVEG
AVVERKNINGSVOLYMER OCH -AREALER
I figur 6.1-6.2 redovisas volymer och arealer som enligt avverkningsförslaget avverkas per 10årsperiod.
Den årliga slutavverkningsvolymen (inkl skiktavverkning) i första perioden (2000-2009) ligger
på 142 km3sk. Slutavverkningsvolymerna varierar ytterst lite mellan perioderna.
Under den senaste 3-årsperioden (1999-2001) har slutavverkningsvolymen på distrikt Sveg i
genomsnitt varit 170 km3sk/år.
Den årliga slutavverkningsarealen i första perioden är 722 ha. Slutavverkningsarealerna
minskar de kommande perioderna på grund av ökade volymsuttag per hektar. Bestockningen i
slutavverkning kulminerar i den sjunde perioden med 300 m3sk/ha.
Under den senaste 3-årsperioden har slutavverkningsarealen på distrikt Sveg i genomsnitt varit
858 hektar och uttaget har i genomsnitt varit 197 m3sk/ha.
Gallringsvolymerna ökar kraftigt från 8 km3sk i första perioden till 60 km3sk/å i den sjunde
perioden.
De årliga gallringsarealerna ökar från 90 ha i första perioden till ca 1000 hektar i den nionde
perioden.
Under den senaste 3-årsperioden har gallringsarealen på distrikt Sveg i genomsnitt varit 95
hektar och uttagen volym har i genomsnitt varit 6 km3sk.
Den första perioden är det totala volymuttaget 86 % av tillväxten. Under 100-årsperioden tas
cirka 83 % av tillväxten ut.
På distrikt Sveg har cirka 12 000 ha planterats med contorta. Föryngringarna utfördes under en
kort tidsperiod, varför hanteringen av dessa skogar har stor betydelse i beräkningarna. I
skötselgruppen contorta görs inga gallringar och slutavverkningarna sker mellan 50 och 85 års
ålder beroende på ståndortsindex. Eftersom contortan ”tvångsavverkas” vid uppnådd maxålder
blir contortaavverkningarna mycket koncentrerade i tiden.
31
Totalavverkning och tillväxt
Di Sveg
Km3sk
300
Gallring
Övrig avv
Slutavv
Tillväxt
200
100
0
1
2
3
4
5 6
Period
7
8
2002-03-21
9
10
Ingmar Östman SVA Holmen Skog
Figur 6.1. Årlig total avverkningsvolym per 10-årsperiod samt nettotillväxt.
Avverkning ha/år
Di Sveg
1200
Ha / år
1000
800
Slutavv
Övrig avv
Gallring
600
400
200
0
1
2002-03-21
2
3
4
5 6 7
Period
8
9 10
Ingmar Östman SVA Holmen Skog
Figur 6.2. Årlig avverkningsareal per huggningsform och 10-årsperiod.
32
6.3.2
AREALER ÖVER LSÅ INKLUSIVE NATUROMRÅDEN
Under den femte perioden är arealen över LSÅ vid den lägsta nivån, cirka 25 %, därefter ökar
andelen. Under den sjätte perioden är arealen över rekommenderad ålder
(LSÅ + 10 %) vid den lägsta nivån, därefter ökar andelen (fig.6.3).
Areal % över LSÅ resp REK ålder
Di Sveg
60
50
40
LSÅ
Rek
% 30
20
10
0
1
2
3
4
5 6 7
Period
2002-03-21
8
9 10 11
Ingmar Östman SVA Holmen Skog
Figur 6.3. Andel av arealen (inklusive undantagna arealer) över LSÅ och andel av arealen (exklusive undantagna
arealer) över rekommenderad ålder per 10-årsperiod.
6.3.3
TILLVÄXT OCH FÖRRÅDSUTVECKLING
Den löpande tillväxten är under den första perioden 2,5 m3sk/ha och år (fig. 6.4). Den
genomsnittliga bestockningen per hektar ökar från 91 m3sk/ha i ingången av första perioden till
cirka 132 m3sk/ha i den tionde perioden (fig.6.5).
Tallandelen som i den första perioden är 71 % minskar till 52 % i den femte perioden för att
därefter öka. Contortaandelen kulminerar i period sex då andelen är 25 %.
33
Tillväxt m3sk/ha och år
Di Sveg
4
m3sk
3
Tillväxt
2
1
0
1
2
3
4
5 6
Period
7
8
9
10
2002-03-21
Ingmar Östman SVA Holmen Skog
Figur 6.4. Genomsnittlig volymstillväxt per 10-årsperiod.
M3sk / ha
Di Sveg
140
M3sk / ha
120
100
80
Di 12
60
40
20
0
1
2002-03-21
2
3
4
5 6 7
Period
8
9
10
Ingmar Östman SVA Holmen Skog
Figur 6.5. Genomsnittlig bestockning per 10-årsperiod.
34
Trädslagsblandning
Di Sveg
100
80
Contorta
Löv
Gran
Tall
%
60
40
20
0
1
2002-04-05
2
3
4
5 6
Period
7
8
9
10
Ingmar Östman SVA Holmen Skog
Figur 6.6. Virkesförrådets volymvägda trädslagsblandning per 10-årsperiod.
35
7 REFERENSER
Hänsynsplan över Bergsjö distrikt, 1998, MoDo Skog, Bergsjö Distrikt, Region Iggesund.
Normark Erik, Rantaniemi Lisbeth, 1998, MoDoSkog Örnsköldsvik SVA, Förslag till
utformning av hänsynsplaner i MoDoSkog
Normark Erik, Rantaniemi Lisbet, 1999, MoDoSkog Örnsköldsvik SVA, Riktlinjer för
uthålligt Skogsbruk
Rülcker C, Angelstam P och Rosenberg P. 1994. Naturlig branddynamik kan styra naturvård
och skogsskötsel i boreal skog. Skogforsk. Resultat nr 8. 1994.
Svensk FSC-standard för certifiering av skogsbruk, Svenska FSC-arbetsgruppen.
24 september 1997.
Praktisk skogshandbok, 14:e upplagan. Sveriges Skogsvårdsförbund, Djurholm 1994.
Isaksson, Lennart (1982): Urskogar och urskogsartade naturskogar i Jämtlands län.
Länsstyrelsen i Jämtlands län
36
8 KARTBILAGA
8.1
DISTRIKTSKARTA
8.2
REGIONKARTA
8.3
KARTA ÖVER AVSATTA AREALER
8.4
AVSATTA AREALER, FÖRDELNING PÅ BIOTOPGRUPPER
8.5
TRÄDSLAGSFÖRDELNING
8.6
MARKFUKTIGHETSKLASSER
8.7
VEGETATIONSTYPER
8.8
JORDARTER
37
Fotnot: Kartan visar skogsinnehav och aktuella distriktsgränser. Sedan denna hänsynsplan
gjordes har några distrikt slagits samman, vilket framgår av kartan ovan.
38
39
40
41
42
43
44
45
9 RAPPORTBILAGA
Aktuella uppgifter som tillhandahålles av distriktet.
9.1 SVEGB02 ”SKOGSTILLSTÅND PER ÅLDERSKLASS, INKL
NATUROMRÅDEN”
9.2
SVEGB04 ”NATUROMRÅDEN”
9.3 SVEGB50 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, AVSATTA
AREALER”
9.4 SVEGB51 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER,
BIOTOPSGRUPPER”
9.5
SVEGB52 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, BRÄNNINGAR”
9.6
SVEGB53 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, LÖVSKOGAR”
9.7 SVEGB54 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER,
ÅLDERSKLASSFÖRDELNING”
9.8 SVEGB55 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER, ÖVRIGA
NULÄGESUPPGIFTER”
9.9 SVEGB56 ”UNDERLAG FÖR HÄNSYNSPLANER,
REFERENSLANDSKAP”
46
10 ÖVRIGA BILAGOR
10.1
BESKRIVNING AV ASIO-MODELLEN OCH BRISTANALYSEN
Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på
skogsekosystemen. Blixten var den vanligaste brandorsaken, men även människan har haft
stort inflytande genom svedjebruk och betesbränningar samt oavsiktliga antändningar. Numera
är skogsbränder ovanliga, och de som uppstår släcks innan de har hunnit åstadkomma för stor
ekonomisk skada.
Brandfrekvensen, d v s hur ofta det brann i ett område, är beroende av klimat, topografi och
ståndortsförhållanden. Brandintensiteten beror av mängden brännbart material, och dess
uttorkningsgrad. Det vanligaste var lågintensiva bränder, där delar av marken lämnades mer
eller mindre intakta och där en stor andel av träden överlevde. Härigenom skapades
flerskiktade, ojämna bestånd som innehöll både löv- och barrträd. Intensiva kronbränder var
ganska ovanliga. Oftast dog då hela trädskiktet och i det efterföljande beståndet fick lövträd
goda förutsättningar.
Blöta gransumpskogar och fuktiga granskogar i nordostsluttningar brann nästintill aldrig och
kännetecknas därför av lång skoglig kontinuitet. Föryngring i dessa skogar sker genom så
kallad intern beståndsdynamik, som innebär att plantor växer upp i små luckor som
kontinuerligt bildas i beståndet. Mängden död ved var hög i dessa biotoper, vilket tillsammans
med det stabila klimatet gjorde att många lavar, mossor och insekter gynnades här.
Annan fuktig mark, t.ex. fuktiga granskogar i sydvända sluttningar som därför ibland lättare
torkade ut, brann mer sällan först när betingelserna var de rätta. Här kunde flera hundra år
passera mellan brandtillfällena. Ofta var dessa skogar en mosaik av lövrika och
barrdominerade bestånd, båda i vilka granen dominerade alltmer ju längre tid som förflutit sen
sista branden.
Friska marker, där blåbär, skogsmossor och gräs dominerar i fältvegetationen, hade en högre
brandfrekvens och brann i medeltal ungefär vart hundrade år. Träd som utvecklar skorpbark,
som tall, vårtbörk och asp, överlevde ofta branden. Dessutom klarade sig ofta små fuktigare
partier obrända. Skogen var därför ofta flerskiktad med inslag av grova lövträd och dungar
med yngre lövskog.
Torr skogsmark, som till exempel tallhedar, brann i medeltal ett par gånger per sekel. Eftersom
bränderna ofta återkom var bränslemängden ganska liten. Marken är oftast mager, med låg
produktion av bränsle (kvistar, barr mm), vilket också bidrog till att bränderna hade låg
intensitet. Branden lämnade efter sig en olikåldrig, flerskiktad tallskog.
Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar sammansättningen av
skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut innan människans
påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där skogsmark indelas i
typer av mark efter hur ofta de brann : Aldrig, Sällan, Ibland eller Ofta
ASIO-modellen har i senare tids forskning ifrågasatts. Bl.a. visar studier att sambandet mellan
brandfrekvens och skogstyp ej är så starkt som tidigare antagits. I dagsläget finns dock inte
några bättre modeller för att enkelt kunna skaffa sig en landskapsövergripande bild på hur
skogarna sett ut historiskt. ASIO-modellen är därför fortfarande ett av redskapen som använts
47
för att få en bild av referenslandskapet, och påföljande bristanalyser och prioritering av objekt
på Holmens marker.
ASIO-modellen är huvudsakligen tillämpbar för boreal skog och bygger till stor del på
uppgifter om ståndortsförhållanden. Tidigare påverkade skogsbränder, och den tid det förflöt
mellan bränderna, skogarnas utseende i stor utsträckning. Följande fyra skogstyper kan antas
ha dominerat skogslandskapet:
1.
2.
3.
4.
Granskogar med lång kontinuitet huvudsakligen i blöta och fuktiga områden.
Lövdominerade bestånd, lövbrännor, på framförallt friska och fuktiga marker.
Blandskogar på frisk och fuktig skogsmark.
En- eller flerskiktade tallskogar huvudsakligen på torrare skogsmarker.
Den procentuella fördelningen av skogstyper på skogsmarker med olika brandbenägenhet
(ASIO-klasser) kan antas ha sett ut enligt figur 10.1 (Anpassad efter Rülcker & Angelstam
(1994), Bernes (1994) m.fl.).
100%
25
80%
65
Tall, en- eller flerskiktad
60%
Blandskog
100
55
100
40%
Lövbränna
Gran, lång kontinuitet
15
20%
20
15
5
0%
A-mark
S-mark
I-mark
O-mark
Figur 10.1. En hypotetisk fördelning av olika skogstyper per ASIO-klass i referenslandskapet.
För att ha ett mål för vilka skogstyper som är viktiga att bevara eller återskapa är det viktigt att
ha en referens till hur landskapet såg ut långt tillbaka i tiden.
Genom att dela in bestånden i ASIO-klasser kan man med hjälp av diagrammet ovan skatta
fördelningen av olika skogstyper i ett tänkt referenslandskap på ett hänsynsplanområde.
48
A
S
A
S
I
I
X
O
=
O
Andel mark i olika Skogstypsfördelning
i ASIO-klasser
inom ASIOklasser
Skogstyper
i Referenslandskapet
Skogstyper
i dagens
landskap
Figur 10.2. Schematisk beskrivning av bristanalysen. Skogsmarken delas in i ASIO-klasser. Fördelningen av
skogstyper inom ASIO-klasserna (se även figur 10.1) multipliceras med ytan av respektive ASIO-klass. Summan
av skogstyperna bildar ett referenslandskap där fördelningen av skogstyper kan jämföras med dagens brukade
landskap.
Utifrån data i beståndsregistret gjordes följande uppdelning för att dela upp markinnehavet i
olika ASIO-klasser.
A-mark
All blöt skogsmark
Fuktig skogsmark med vegetationstyp lågört utan ris eller högört
Nordostsluttningar över 500 m ö h
S-mark
Övrig fuktig skogsmark utom torvmark med fattigris
Nordostsluttningar under 500 m ö h
I-mark
All frisk skogsmark
Torvmark med fattigris
O-mark
All torr skogsmark
För att kunna bestämma nuvarande arealer av olika skogstyper inom de olika
hänsynsplanområdena användes följande definitioner:
Granskogar med lång kontinuitet = bestånd ≥120 år, ≥7/10 gran
Lövbrännor = bestånd ≥4/10 björk
Tallskogar = en- och flerskiktade bestånd ≥7/10 tall
Blandskogar = resterande skogar
49