Nätverket Män mot hedersförtryck (www.mmhf.se) Kontaktpersoner: Lasse Johansson: 070-740 5129 Rasool Awla: 073-614 34 01 Justitiedepartementet Straffrättsenheten Rosenbad 4 103 33 Stockholm Remissvar (SOU 2012:35) Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap Dnr JU2012/3998/L5 2012-11-29 2 INNEHÅLL SFÖRTECKNING SIDA Presentation av nätverket ”Män mot hedersförtryck” (MMHF) ………… 3 Om MMHF:s svar …………. 3 Del I MMHF:s UPPFATTNING OM UTREDNINGENS VIKTIGA FÖRSLAG.. 4 Sammanfattning av MMHF:s förslag om fullmaktsäktenskap, äktenskapsskillnad och nationellt kompetensteam …………… 5 DEL II: FULLMAKTSÄKTENSKAP SVENSK LAGSTIFTNING OCH FULLMAKTSÄKTENSKAP …………… 6 UTREDNINGEN OCH FULLMAKTSÄKTENSKAP …………… 6 SHARIA …………… 8 FÖRMYNDARE, STÄLLFÖRETRÄDARE ELLER OMBUD (WALI) INOM ISLAM …………… 9 ÄKTENSKAP INOM ISLAM ……………. 11 GODTAGBARA SKÄL FÖR FULLMAKTSÄKTENSKAP ……………. 12 FULLMAKTSÄKTENSKAP OCH INTERNATIONELLA KONVENTIONER ……………. 13 FULLMAKTSÄKTENSKAP I TRE ANDRA NORDISKA STATER………….. 13 VÅRT FÖRSLAG OM FULLMAKTSÄKTENSKAP …………… 13 FULLMAKTSÄKTENSKAP, TVÅNGSÄKTENSKAP, UTLÄNNINGSLAGEN, FÖRVALTNINGSLAGEN OCH SEKRETESSLAGSTIFTNINGEN ………… 14 DEL III: OÖNSKADE OCH HALTANDE ÄKTENSKAP SKILSMÄSSA INOM ISLAM UTREDNINGENS FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL OÖNSKADE RESPEKTIVE HALTANDE ÄKTENSKAP DEN NORSKA MODELLEN UTREDNINGENS MMHF:S FÖRSLAG …………. 15 ………….. 16 ………….. 17 …………. 18 ………….. 19 DEL IV, NATIONELL KOMPETENSTEAM …………… 21 DET NATIONELLA KOMPETENSTEAMETS HUVUDMAN ………….. 21 KOMPLETTERINGSFÖRSLAG OM RÅDGIVNINGSENHET ……………… 23 KOMPLETTERINGSFÖRSLAG OM KOMPETENSTEAMETS SAMVERKAN ……………. 24 3 NÄTVERKET ”MÄN MOT HEDERSFÖRTRYCK” (MMHF) Nätverket bildades i september 2007 i Göteborg. Vi som ingår i nätverket har olika etnisk, kulturell, nationell och religiös bakgrund. Nätverket är religiöst och politiskt obundet. Gemensamt för oss medlemmar är att vi dels är insatta i hedersproblematiken, dels har tagit avstånd från och i åratal kämpat mot hedersrelaterat våld och förtryck – särskild barn- och tvångsäktenskap. Ett av våra syften är att hålla den offentliga debatten om hedersrelaterat våld och förtryck levande och sprida kunskaper om dess orsaker, mekanismer och uttryck. Ett annat syfte är att vi vill motverka hedersrelaterat våld och förtryck och fungera som stöd för enskilda individer som drabbas av hedersrelaterat våld. Sedan 2008 har Män mot hedersförtryck haft flera stora kampanjer mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. OM MMHF:s SVAR MMHF lämnar synpunkter om fullmaktsäktenskap, äktenskapsskillnad (haltande äktenskap), och bildandet av ett nationellt kompetensteam. Det finns fyra skäl till att vi sätter fokus på fullmaktsäktenskap och äktenskapsskillnad. 1. Det finns en direkt koppling mellan dem och utredningens huvudteman tvångsäktenskap och barnäktenskap. 2. Många muslimska kvinnor drabbas hårt av dem. 3. Utredningen har lågprioriterat dessa frågor och därför ägnat dem litet utrymme. 4. Utredningen framställer problemen som mindre allvarliga för muslimska kvinnor än vad de är genom att analysera frågorna generellt oberoende av till exempel kön- och religionstillhörighet. Anledningen till att vi gör en ingående behandling av förslaget om nationellt kompetensteam är att inrättandet av ett välfungerande kompetensteam, enligt våra erfarenheter, kan få stor effekt på det fortsatta arbetet mot hedersförtryck ute i samhället. 4 DEL I MMHF:s UPPFATTNING OM VIKTIGA FÖRSLAG I UTREDNINGEN Utredningsförslag MMHF:s uppfattning Ändringar i brottsbalken som innebär, att tvångsäktenskap och barnäktenskap straffbeläggs och att äktenskapsliknande avtal som sker under tvång bedöms på samma sätt. Har vårt fulla stöd Ändringar i brottsbalken som innebär att även förberedelse och försök till tvångsäktenskap eller barnäktenskap straffbeläggs. ” Ändringar i brottsbalken föreslagna straffsatserna för de olika brotten i samband med tvångsäktenskap eller barnäktenskap. ” Ändringar i brottsbalken föreslagna preskriptionstiderna för brotten tvångsäktenskap och barnäktenskap. ” Ändringar i äktenskapsbalken som innebär att möjligheten att få dispens för att ingå barnäktenskap före 18-års ålder tas bort. Ändringar i offentlighets- och sekretesslagen rörande Östergötlands länsstyrelse. ” Socialstyrelsen ges i uppdrag att genomföra ett tillsynsprojekt angående arbetet med ärenden rörande tvångsäktenskap och barnäktenskap hos kommunernas socialtjänster. Avvisas – se DEL IV Har vårt fulla stöd Införandet av krav om att trossamfund och vigselförrättare inte ska genomför några religiösa ”tvångsvigslar” eller ”barnvigslar” ” Uppdraget till ”Nämnden för statligt stöd till trossamfund” att i sin ordinarie verksamhet ha dialog med samfunden och vigselförrättarna om barnäktenskap och äktenskap mot den egna viljan. ” Framtagning av en rekommenderad metod för familjearbete i akuta situationer som bygger på en utvärdering av de metoder som används på vissa håll i landet. ” 5 SAMMANFATTNING AV MMHF:s FÖRSLAG OM fullmaktsäktenskap, äktenskapsskillnad och ett nationellt kompetensteam Fullmaktsäktenskap I dag godkänner och registrerar Sverige fullmaktsäktenskap med automatik utan att undersöka varför parterna inte har varit närvarande vid ingåendet av vigseln. MMHF föreslår två alternativ. Förslag nummer ett: Sverige ska inte godkänna fullmaktsäktenskap i fortsättningen. Förslag nummer två: om det finns särskilda skäl (som humanistiska, udda och/eller ömmande omständigheter) kan fullmaktsäktenskap där endast en av parterna har varit frånvarande godkännas efter mycket noggrann utredning. Godkännandet och registreringen ska dessutom uppfylla två krav: 1. Båda parterna ska själva ansöka om godkännande och registrering av äktenskapet. 2. Om det enligt vigselmyndighetens bedömning förelegat särskilda skäl och parterna inför behörig myndighet och i föreskriven ordning hade lämnat ett samtycke. Syftet med vårt förslag är att Sverige i fortsättningen inte ska godkänna det religiösa och traditionella fullmaktsäktenskap som förekommer bland muslimer där en man i egenskap av förmyndare (wali) på egen hand, efter sitt eget behag, kan gifta bort sin dotter, sin syster, sitt barnbarn etc. Äktenskapsskillnad Detta avsnitt handlar om så kallade oönskade äktenskap och haltande äktenskap. Haltande äktenskap innebär att svensk domstol fattar beslut om äktenskapsskillnad för ett par men paret förblir gifta i sina hemländer eller i ett tredje land. Haltande äktenskap drabbar muslimska kvinnor hårdast och har såväl rättsliga som sociala återverkningar. Vi föreslår att det demokratiska och jämställda Sverige ska ställa följande krav på de imamer som har eller vill ha förordnande som vigselförrättare: 1. Han måste vara beredd att ”upplösa” ett muslimskt äktenskap även om det bara är kvinnan som vill skilja sig. 2. Han ska skriva ett intyg om att kvinnan är skild eller att hennes äktenskap är upplöst. 3. Han ska viga ett par om de så önskar även om det saknas samtycke från kvinnans förmyndare, ombud (wali). MMHF framhåller: Imams religiösa ”upplösning” av äktenskapet ska under inga omständigheter ersätta tingsrättens dom. Imams upplösning av äktenskapet genom ett intyg ska ske efter att tingsrätten har fattat beslut om äktenskapsskillnad. Intyget och den religiösa upplösningen ska vara ett komplement till tingsrättens dom och inget annat. Nationellt kompetensteam MMHF föreslår att Socialstyrelsen ska vara huvudman för kompetensteamet redan från början. Vidare föreslår vi att det skapas en särskild nationell ”Rådgivningsenhet” som är kopplad till det nationella kompetensteamet. 6 DEL II FULLMAKTSÄKTENSKAP SVENSK LAGSTIFTNING OCH FULLMAKTSÄKTENSKAP Enligt 1 kap. 7 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap (IÄL) anses ett äktenskap som har ingåtts utom riket enligt främmande lag giltigt till formen om det är giltigt i den stat där det ingicks. Samma sak gäller för ett äktenskap som är giltigt enligt lagen i den eller de stater där makarna var medborgare eller hade sin hemvist (var bosatta). Enligt 7 kap. 4 § IÄL godkänns dock inte ett äktenskap som har ingåtts genom ombud om det är uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public). Månggifte anses till exempel vara oförenligt med den svenska rättsordningen. Fullmaktsäktenskap godkänns inte heller om det vid tidpunkten för äktenskapets ingående skulle ha funnits hinder mot det enligt svensk lag och minst en av parterna var svensk medborgare eller hade sin hemvist i Sverige (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL). Enligt 2 punkten samma bestämmelse ska inte ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag erkännas i Sverige om det är sannolikt att det har ingåtts under tvång. Undantag kan göras från denna bestämmelse om det finns särskilda skäl (andra stycket samma lag). Lagen kräver alltså inte att paret ska ha varit närvarande samtidigt vid äktenskapets ingående och att de uttryckligen ska ha lämnat sitt samtycke till vigselförrättaren. Fullmaktsäktenskap anses alltså inte strida mot grunderna för svensk rättsordning (ordre public) och därför godkänns sådana äktenskap i Sverige. UTREDNINGEN OCH FULLMAKTSÄKTENSKAP MMHF tycker att utredningen sätter likhetstecken mellan den typ av fullmaktsäktenskap som förekommer bland muslimer och som drabbar endast kvinnor och de former av fullmaktsäktenskap som förekommer i Syd- och Centralamerika. Vi anser att denna jämförelse inte är bara olämplig och oriktigt utan är rent av förödande för många kvinnor som på ett eller annat sätt tvingas eller pressas in i äktenskap mot sin vilja genom ombud. Utredningen återger följande definition av fullmaktsäktenskap: ”Med fullmakts- eller ombudsäktenskap avses att någon av parterna, eller båda, vid äktenskapets ingående företräds av ett ombud.” (SOU 2012:35, s. 243). Samma definition återges av den engelskspråkiga encyklopedin Wikipedia. 1 Utöver de två undantagen för godkännande av fullmaktsäktenskap som nämndes ovan finns ytterligare två: 1. om ombudet hade fått instruktioner av en annan person än den som han företrädde eller 2. eller att lagarna i vigsellandet är sådana att den som ingår äktenskapet inte har någon egen rätt att besluta i frågan. Den här typen av äktenskap betraktas som tvångsäktenskap (Prop. 2003/04:48 s. 31, 56). I praktiken blir det dock omöjligt att upptäcka om ett äktenskap har ingåtts med tvång eller om dessa två undantag föreligger eller inte eftersom ett äktenskap normalt ska godkännas och registreras per automatik av folkbokföringsmyndigheten utan närmare undersökningar. Om inget talar emot att äktenskapet har ingåtts frivilligt är utgångspunkten den att det har ingåtts av parternas fria vilja (Prop. 2003/04:48 s. 55). 1 Wikipedia.org (kontrollerad 2012-11-23). 7 Skatteverkets statistik visar att det är relativt vanligt med fullmaktsäktenskap för personer som har anknytning till Sverige (SOU 2012:35, s. 187). Vi anser att det finns anledning att skriva några ord om ”äktenskap mot den egna viljan” eller ”äktenskap mot någons vilja”. Utredningen använder termerna ovan som synonymer till varandra. Med ”äktenskap mot den egna viljan” menar utredningen ett arrangerat äktenskap som ingås mot en eller båda parternas fulla och fria samtycke utan att, enligt svensk lag, straffbart tvång, olaga hot eller våld har använts för att förmå paret att acceptera äktenskapet (SOU 2012:35, s. 82f, 183-195). Positiva påtryckningar i form av löften om förmåner men också negativa påtryckningar så som emotionell utpressning, hot om olika typer av utfrysning och uteslutning ur familjen är vanligt förekommande medel för att förmå någon att ingå ett äktenskap mot den egna viljan (SOU 2012:35, s. 82f, 183-195, 237f). Om en person har valt att ingå äktenskap för att inte dra på sig familjens misshag eller för att inte gå miste om en förmån, ses inte som ”tveklöst stötande” i Sverige och därför ska ett sådant äktenskap godkännas enligt utredaren och regeringspropositionen 2003/04:48 sidan 56. Enligt våra erfarenheter kan påtryckningar också handla om indikationer och signaler om att inte få ärva sina föräldrar eller inte få ta del av familjens ekonomiska resurser. Det kan också bestå av hot om att inte få utbilda sig och lönearbeta om man avvisar den man som familjen har föreslagit som flickans blivande make. Påtryckningen kan också bestå av hot om att flickan aldrig får gifta sig med någon annan om hon inte accepterar den man som familjen har föreslagit. Utredningen visar att 368 barn och ungdomar giftes bort mot sin vilja i Sverige under 2011. Under samma år var 774 barn och ungdomar oroliga för eller hotades av ett äktenskap mot den egna viljan. En del av de 774 var redan förlovade eller trolovade mot sin vilja. Utredningen föreslår inga förändringar när det gäller Sveriges godkännande av äktenskap som ingås genom ombud trots att 1. Enligt uppgifter från Skatteverket, som utredningen har tagit del av, har myndigheten hanterat fullmaktsäktenskap som ingåtts utan den berörda partens samtycke eller vetskap 2. Statistiska centralbyråns och utredningens egna undersökningar visar att ”äktenskap mot den egna viljan” ibland ingås genom fullmaktsäktenskap. Den som har fullmakt att gifta bort någon kan missbruka sin maktposition och gifta bort personen utan dennas samtycke, hävdar utredaren. Detta är ett skäl, enligt utredaren, som talar för att fullmaktsäktenskap inte ska erkännas i Sverige (SOU 2012:35, s. 245). Men trots det föreslår han att Sverige även i fortsättningen ska godta fullmaktsäktenskap därför att det kan ha funnits godtagbara skäl till att paret valde att gifta sig genom ombud. Några skäl som utredningen lyfter fram är att en av parterna kanske inte kan närvara vid vigseln på grund av militärtjänstgöring, fängelsevistelse eller svårigheter att resa. Det kan också vara så att paret tillhör olika religioner och enligt det aktuella landets lagar inte får gifta sig med varandra. Samma godtagbara skäl som utredningen återger finns på den engelskspråkiga versionen av Wikipedia som tidigare nämnts. Utredningen skriver att fullmaktsäktenskap är vanligt förekommande i stora delar av världen, däribland i Syd- och Centralamerika och Mellanöstern. På samma sida som definitionen av och skälen för förekomsten av fullmaktsäktenskap skriver den tidigare nämnda encyklopedin, Wikipedia, att fullmaktsäktenskap även förekommer i vissa delstater i USA. Encyklopedin 8 skriver också att det finns många internetsidor idag som mot betalning erbjuder ombudsäktenskap. Ett annat av utredningens argument för att Sverige även i fortsättningen ska godkänna fullmaktsäktenskap är att äktenskapet kan ha ingåtts med parternas fulla och fria samtycke. Detta eftersom man, enligt utredningen, inte kan veta om fullmaktsäktenskap ingås med tvång eller ej. Att inte godkänna fullmaktsäktenskap innebär därför att ett stort antal äktenskap som har ingåtts av fri vilja, förklaras som ogiltiga (SOU 2012:35, s. 245-6). MMHF har inte erfarenheter av fullmaktsäktenskap från USA, Syd- och Centralamerika och inte heller av personer som har gift sig genom ombud via internet. Bolaget har däremot mött många muslimska kvinnor som genom sina ”ställföreträdare” eller ”ombud” har ”tvingats” in i äktenskap eller blivit gifta mot den egna viljan. Utifrån praktiska erfarenheter och teoretiska kunskaper om fullmaktsäktenskap bland muslimer bedömer MMHF att det finns väsentliga skillnader mellan skälen för förekomsten och konsekvenserna av fullmaktsäktenskap bland muslimer, jämfört med de fullmaktsäktenskap som förekommer i Syd- och Centralamerika, som utredaren refererar till. Enligt vår mening har utredaren värderat denna form av äktenskap för lågt och ägnat alldeles för lite utrymme och resurser åt den. Utredningen består av 665 sidor. Endast drygt fyra av dessa handlar direkt om fullmakts- och ombudsäktenskap. MMHF som har arbetat med personer som har tvingats in i äktenskap mot sin vilja, varav en del genom ombud, anser att en så omfattande, grundlig och trovärdig utredning som denna borde ha ägnat mer tid och resurser åt frågan och undersökt frågan och dess orsaker mer djupgående. SHARIA Sharia (muslimernas heliga lag) är ett rättssystem och rättstraditioner som har oerhört stor betydelse för muslimer och deras vardagsliv oavsett om man är troende eller sekulär. Direkt eller indirekt styr Sharialagen muslimernas vardag. Den store Shariahistorikern Joseph Schacht säger att det är omöjligt att förstå islam utan att förstå Sharia. 2 Ordet Sharia betyder ”rätt väg”, ”stig" eller ”vägen till vattenkällan”. Den islamiska lagen, Sharia, består av två primära källor, Koranen och Profetens Sunnah och två sekundära källor, Ijmaa (konsensus) och Qiyas (analogisk härledning). Den viktigaste och heligaste källan av Sharia är Koranen, som av troende muslimer betraktas som Guds ord. Sharias näst heligaste källa är Sunnah, som är ett arabiskt ord som betyder praxis, tradition eller sed. Sunnah består dels av Hadither (Profetens ord, uttalanden och rekommendationer), dels av Profetens livsföring, traditioner och tysta medgivanden. Sunnah finns mestadels nedtecknat i så kallade Hadithböcker. Profetens Hadither är enormt viktiga för muslimer. De ska användas som tillägg eller komplement till Koranen. I Sura An-Nisa (4:13-14) står att läsa: "[…] Gud skall föra den som lyder Honom och Hans Sändebud till lustgårdar […] Men den som trotsar Gud och Hans Sändebud och överträder de gränser Han [har fastställt] skall föras till Elden och förbli där till evig tid – ett förnedrande straff väntar honom." 3 På flera andra ställen i Koranen uppmanas muslimer att lyda sin Profet, underkasta sig honom och ta det som han ger dem och avstå från det som han nekar dem. 4 Profeten lär själv ha sagt att de som lyder honom lyder Gud och de 2 Schacht, Joseph (1964) An Introduction to Islamic Law. Oxford: The Clarendon Press (s.1). Citatet är från Bernström, Muhammed Knut (2000) Koranens budskap. Stockholm: Proprius. 4 Sura Al-Imran (3:31-32), An-Nisa (4:59, 65, 80), An-Nur (24:63), Al-Hashr (59:7), al-Hashr (59:7). 3 9 som trotsar honom genom att inte lyda honom trotsar Gud. Han lär också ha sagt att de som lyder honom kommer till himlen och de som inte lyder honom kommer till helvetet.5 Det finns ett antal hadithsamlingar. Sex av dem anses vara de viktigaste och mest pålitliga. De två hadithsamlingar som anses vara de mest autentiska är al-Bukharis och Muslims. Muhammed ibn Ismail al-Bukhari (810-870) var läromästare för ibn al-Hajjaj Muslim (817/821- 874/875). Al-Bukharis hadithsamling anses vara den mest autentiska samlingen av Profetens Sunnah och den mest korrekta boken om islam efter Koranen. 6 Muslims hadithsamling anses vara den näst mest autentiska efter al-Bukharis. FÖRMYNDARE, STÄLLFÖRETRÄDARE ELLER OMBUD (WALI) INOM ISLAM Islam har gett mannen/fadern en oinskränkt makt i förhållande till hans fru och barn, främst döttrar. Mannen ses som kvinnans företrädare, överordnade, föreståndare, förmyndare, beskyddare, vägledare, försörjare etc. (Koranen 4:4,36, 38; 16:73). Även profeten höjer mannen över kvinnan och ger honom en ovillkorlig och oinskränkt maktposition i förhållande till henne. 7 Den iransk-amerikanske religionsvetaren och filosofen Sayyid Hossein Nasr sammanfattar islams syn på könsrelationer och mannens/faderns maktposition gentemot frun och barnen på följande sätt: ”The Muslim family is the miniature of the whole of Muslim society and its firm basis. In it the man or father functions as the imam in accordance with the patriarchal nature of Islam. The religious responsibility of the family rests upon his shoulders. He is in a sense the priest in that he can perform the rites which in other religions is reserved for the priestly class. In the family the father upholds the tenets of the religion and his authority symbolizes that of God in the world. The man is in fact respected in the family 8 precisely because of the sacerdotal function that he fulfils.” Mannens oinskränkte maktposition är kanske mest framträdande då hans dotter ”ska gifta sig” snarare när dottern ska giftas bort. Inom islam finns ingen motsvarighet till vårdnadshavare däremot finns det ”förmyndare”, ”ombud” eller ”ställföreträdare” som kallas för wali. Wali är ett religiöst arabiskt begrepp som i detta sammanhang motsvarar vårdnadshavare, ställföreträdare, förmyndare och ombud. I första hand är det fadern som per automatik blir sina barns wali.9 Om fadern inte är vid liv eller av andra skäl inte är närvarande då träder hans far in som wali för sina barnbarn. En farbror kan bli wali för sina syskonbarn. En bror kan också bli wali för sina yngre syskon. Enligt muslimsk tradition behöver i normalfallet en flicka inte skriva någon fullmakt till sin far eller till en annan person för att denne ska kunna bli hennes ställföreträdare, ombud eller wali. Det är de biologiska släktskapsbanden som med automatik gör att fadern eller en annan 5 al-Bukhari Vol, 9, Book 89, Judgments, Hadith 251 och Book 92, Holding Fast to the Quran and Sunnah, Hadith 384 Center for Muslim-Jewish Engagement vid South Californias universitet: http://www.cmje.org/religious-texts/hadith/bukhari/089-sbt.php, http://www.cmje.org/religioustexts/hadith/bukhari/092-sbt.php (2012-06-30); Al-Hilali T. Muhammed och Muhammed M. Khan (1984) The Noble Qur' an. Madinah: King Fahd Complex for the Printing of The Holy Qoran (s. 109/122). 6 al-Bukhari: http://www.sahihalbukhari.se/ (kontrollerad 2012-06-30). 7 Sabbah, Ait, Fatna (1984) Woman in the Muslim Unconscious. New York: Pergamon Press (s. 113); Mutawali, Abdul-Alim Khalid (2002) Man hiye al-mere al-muslime. Damaskus (s. 27); Walther, Wiebke (1981) Women in Islam. London: George Prior (s. 35, 74); Haddad, Yvonne (1980) ”Traditional Affirmations Concerning the Role of Women as Found in Contemporary Arab Islamic Literature”, 61-86 i Smith, I. Jane (red.) Women in Contemporary Muslim Societies. Lewisburg, Pennsylvania: Bucknell University Press (s. 69f). 8 Citatet är från Smith, I. Jane (1980) Women in Contemporary Muslim Societies. East Brunswick: Bucknell University Press (s. 13). Jan Hjärpe ger en liknande beskrivning av mannens, faderns position inom den muslimska familjen, Hjärpe, Jan (1983) Politisk islam. Malmö: Gleerup (s. 95). 9 Rabo, Annika (2009) Den goda familjen och den goda familjerätten - Debatter om lag och moral i det mångkulturalla Europa, Socialvetenskaplig tidskrift, nr. 3-4, 300-319 (314); Hjärpe, Jan (2005) Sharia: Gudomlig lag i en värld i förändring. Stockholm: Nordstedts, s. 215. 10 man träder in som förmyndare för sina barn, barnbarn, syskonbarn eller sina syskon. Om en flicka inte har några manliga släktingar kan däremot en utomstående troende muslim, en religiös ledare, som till exempel en imam, utses till att vara hennes wali.10 Ett muslimskt äktenskap berör inte bara de som gifter sig med varandra utan även deras familjer. ”Förmedlande är då först och främst kvinnans wali, som regel pappan, men det kan också vara någon av bröderna. Det vanliga är att förhandlingen sker mellan ombud för de två familjerna, inte mellan kontrahenterna själva. Den giftaslystne ber sina släktingar ordna saken, vilket inkluderar valet av partner.”11 Normalt ber brudgummens familj om brudens hand hos hennes far eller hos en annan man som agerar som hennes förmyndare eller wali. Om fadern själv accepterar friaren som blivande svärson ska hans dotter tillfrågas om hon vill gifta sig med friaren. Om hon låter bli att svara på frågan ska hennes tystnad i enlighet med Profeten Mohammeds Hadither tolkas som ”ja”, alltså som hennes medgivande. 12 En änka eller en frånskild kvinnas tystnad i samband med ett frieri tolkas däremot inte som ett jakande svar, hon måste säga antingen ”ja” eller ”nej” till frieriet.13 En kvinna som inte har varit gift tidigare får inte gifta sig utan sin walis medgivande. 14 I Koranen, Sura An-Nisaa (4:25) uppmanas män att skaffa sig tillstånd från kvinnornas wali eller förmyndare innan de kan gifta sig med dem. Kravet på medgivande från walin innebär samtidigt att en wali och en far kan hindra sin dotter från att gifta sig genom att inte ge sitt samtycke till giftermål. 15 En wali kan också på egen hand gifta bort en flicka som han är wali för16, till och med mot hennes vilja. 17 De uppgifter som Skatteverket har lämnat till utredningen om att myndigheten har hanterat fullmaktsäktenskap som ingåtts utan den berörda partens samtycke eller vetskap kan handla om muslimska flickor vars ställföreträdare (wali) har gift bort dem i enlighet med Sharialagar utan vare sig deras samtycke eller vetskap. Sunnimuslimer utgör cirka 85 procent av världens muslimer. Sunni-islam består av fyra rättsskolor, Maliki, Shafii, Hanbali och Hanafi. Samtliga rättsskolor accepterar att fadern gifter bort sin minderåriga dotter utan hennes medgivande. Maliki, Shafii och Hanbali accepterar att fadern gifter bort även sina fullvuxna döttrar utan deras medgivande. Enligt Hanafi-skolan äger en vuxen kvinna rätt att ingå äktenskap utan walis medgivande. Ett sådant 10 Koranen, Sura Al-Maidah (5:55); Islam Question and Answer: http://islamqa.info/en/ref/20928 (kontrollerad 2012-11-06). 11 Hjärpe 2005: 215. 12 Al-Bukhari, Muhammed ibn Ismail (1999) Mukhteser Sahih al-Bukhari, Vol. II. Kairo: Islamic INC, Hadith 1761, s. 1028. Hadithsamlingen är utgiven av Ahmad Zidan och Dina Zidan; Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, Number 67, University of Southern California, Center for Muslim-Jewish Engagement: http://www.usc.edu/; Muslim, ibn al-Hajjaj Sahih (2000) Mukhteser sahih Muslim, Vol I. Kairo: INC, Hadith 802, 803, s. 438-9. Hadithsamlingen är utgiven av Ahmad Zidan och Dina Zidan. Muslim, ibn al-Hajjaj Sahih, The Book of Marriage, Book 008, Number 3305, 3303, University of Southern California, Center for MuslimJewish Engagement (http://www.usc.edu/). 13 Isa, Abda Galib Ahmed (1987) Den muslimska kvinnans livsföring. Beirut (s. 12f); Maroof, Abdul-Khaliq (1985) Människan i det kurdiska samhället. Bagdad. 14 Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, nr. 2, 29, 35, 56, 59, 70, 71 (ibid.); Ouis, Pernilla (2009) ”Den verkliga kulturkonflikten? Islamisk sexualmoralism i liberala Sverige” Socialvetenskaplig tidskrift, 3-4, s. 350-368 (357). 15 Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, nr. 59, 62 (ibid.). 16 Koranens Sura Al-Baqarah (2:221); Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, Number 70 (ibid.). 17 Schacht, a. a. s. 161ff. 11 giftermål anses dock vara bristfälligt och klandervärt.18 En änka eller frånskild kvinna kan företräda sig själv och ingå äktenskap på egen hand.19 Hennes walis samtycke behövs dock, enligt Profeten, för att äktenskapet ska vara giltigt.20 Om hon gifter sig utan sin walis kännedom och medgivande och äktenskapet fullbordas ska inte äktenskapet upplösas, enligt en av Profetens Hadither.21 I normalfallet krävs walis samtycke. Profeten säger: ”There is no valid marriage wihout a wali and two witnesses”22 ÄKTENSKAP INOM ISLAM Oftast, för att inte säga alltid, är det föräldrarna som arrangerar äktenskap åt sina barn. Att föräldrarna väljer partner åt sina barn beror bland annat på att det islamiska livsmönstret förutsätter att könen hålls åtskilda, vilket innebär att ogifta män och kvinnor inte har stora möjligheter att umgås med varandra och på det viset själva komma överens om äktenskap. Giftermål görs upp mellan brudgummens familj och brudens wali. Vigselförrättaren är en imam och så har det alltid varit. Imamer får inte utbildning och inte heller förordnanden av myndigheter eller trossamfund för att bli vigselförrättare; de blir det i kraft av sin position som imamer. Normalt närvarar bruden, brudgummen och deras familjer vid äktenskapets ingående. Två manliga vittnen eller en man och två kvinnliga vittnen ska bevittna äktenskaps ingående. 23 Men eftersom det råder könssegregation och bruden företräds av sin wali anses inte hennes närvaro vara nödvändig. Därför närvarar hon, enligt vissa islamiska tolkningar och traditioner, inte vid tecknandet av äktenskapskontraktet.24 Den ursprungliga tanken med wali som institution var att fadern skulle tillvarata sina döttrars intressen i ett starkt patriarkalt samhälle där kvinnor inte hade rätt och möjlighet att förhandla och hävda sina fri- och rättigheter gentemot sin blivande make och dennes familj. Men i praktiken har walin utnyttjat sin maktposition för sin och familjens intresse på bekostnad av dottern eller den kvinna som han företräder. Enligt islamologen Jan Hjärpes tolkning av islam ska en kvinna inte tvingas in i äktenskap mot sin uttryckliga vilja. 25 I praktiken är det däremot snarare regel än undantag att kvinnor gifts bort mot sin egen vilja och många gånger under hot eller med tvångsmedel. En far kan också överlämna sin funktion som wali för sina barn till sin far, sin bror eller en annan manlig släkting. Den nya walin kan gifta bort den kvinna som han är förmyndare för med den person som han själv väljer. En kvinna kan också ”tvingas” eller pressas till att lämna fullmakt till en nära manlig släkting för att gifta bort henne. Medlemmar i vårt nätverk har varit i kontakt med förtvivlade kvinnor som har gifts bort av sina förmyndare ”mot den 18 Schacht, a.a. s. 161f; Walther, a. a. s. 33; Isa, a.a. s. 12f. Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, nr. 2, 29, 35, 56, 59, 69, 70, 71(ibid.); Ouis, a.a. s. 357. 20 Malaysia Department of Islamic Development (ibid.); http://spa.qibla.com/issue_view.asp?HD=12&ID=13657&CATE=10 (kontrollerad 2012-11-06); http://www.islam.gov.my/sites/default/files/wali_in_islam.pdf; http://en.islamtoday.net/node/1583; http://www.islam.gov.my/sites/default/files/wali_in_islam.pdf. 21 Al-Bukhari, Wedlock, Marriage, Volume 7, Book 62, Number 56 (ibid.). 22 Webbsidan Qibla: http://spa.qibla.com/issue_view.asp?HD=12&ID=13657&CATE=10 (kontrollerad 2012-1108. Den officiella webbsidan för Malaysia Department of Islamic Development återger också denna Hadith: http://www.islam.gov.my/sites/default/files/wali_in_islam.pdf (kontrollerad 2012-11-08). Den muslimska webbsidan Islam Question & Answer skriver att islam förbjuder en kvinna att ingå äktenskap på egen hand utan walis samtycke: http://islamqa.info/en/ref/20928 (kontrollerad 2012-11-06). 23 Schacht, a. a., s. 161f. 24 Sayd, Mosa (2010) Svensk och islamisk familjerätt – en jämförelse. Juridisk publikation, nr. 2, s. 205. 25 Hjärpe 1983:95. 19 12 egna viljan”. En del av dem har tvingats att lämna fullmakt till en manlig släkting som har gift bort dem mot deras uttryckliga vilja. GODTAGBARA SKÄL FÖR FULLMAKTSÄKTENSKAP Några, enligt utredningen, ”godtagbara skäl” för fullmaktsäktenskap är att en av parterna kanske inte kan närvara vid äktenskapets ingående på grund av militärtjänstgöring, fängelsevistelse eller svårigheter att resa. Det kan också vara så att paret tillhör olika religioner och att de enligt det aktuella landets lagar inte får gifta sig med varandra. Detta kan inte anses vara ett godtagbart skäl för muslimska kvinnor eftersom de absolut inte får gifta sig med en icke muslimsk man. Nätverket MMHF anser inte att de andra skälen är sannolika i en muslimsk kvinnas fall! Inom islam kan bara en kvinna ingå äktenskap genom ombud. En man kan inte göra det. I logikens namn borde en kvinna (eller man också för den delen) kunna ta sig till sin blivande make (maka) som sitter i fängelse om imamen (vigselförrättaren), vittnena och i normalfallet familjemedlemmar och släktingar kan göra det. Samma sak gäller militärtjänstgöring och långa avstånd och långa resor. Vi som är medlemmar i MMHF har fått erfara att många invandrare som bor i Sverige och som är politiskt aktiva mot sina gamla hemländers makthavare, ofta träffar sin blivande partner i ett tredje land. Det är känt att många iranska regimkritiker inte kan återvända till sitt gamla hemland. Många av dem träffar sina blivande makar i Turkiet, Grekland eller ett annat land för att ingå äktenskap där. MMHF anser inte att det är rimligt att jämföra den typ av fullmaktsäktenskap som förekommer bland muslimer med fullmaktsäktenskap i USA, Syd- och Centralamerika. Bland muslimer är det i första hand familjernas intressen som avgör vem en flicka ska ”giftas bort” med. Flickans önskemål, vilja, intressen, fri- och rättigheter är underordnade familjens intressen. Giftermål har i muslimska samhällen aldrig varit en fråga enbart för brudparet utan en ekonomisk och social fråga för parets familjer. Kärleksrelationer, giftermål, sexualitet etc. är angelägenheter för hela familjen och släkten, inte bara för de direkt berörda individerna. 26 MMHF menar att muslimska kvinnor ”normalt gifts bort” av sina ”ombud” mot deras egen vilja och önskan. Vi menar vidare att båda allvarliga påtryckningar och våld föregår muslimska fullmaktsäktenskap. Utredningen skriver att man inte kan veta om ett fullmaktsäktenskap har ingåtts med tvång eller inte. Men för att inte avvisa fullmaktsäktenskap som har ingåtts med parternas fulla och fria vilja vill utredningen att äktenskap som har ingåtts genom ombud ska godkännas i Sverige även i fortsättningen. Det förefaller som om utredaren tillämpar principen ”hellre fria än fälla” här. Frågan är vem eller vilka det är som tjänar på den principen i det här sammanhanget. Utredningen fick i uppdrag att undersöka förekomsten av religiösa och traditionella vigselliknande ceremonier, som inte utgör vigslar i rättslig mening. MMHF anser att den typ av fullmaktsäktenskap som förekommer bland muslimer och som diskuteras här är den typ av ”religiös och traditionell” vigsel som regeringen vill ha belyst. MMHF anser inte att de ”godtagbara skäl” som utredningen motiverar sitt förslag med (som är mer eller mindre identiska med Wikipedias uppgifter) är tillämpbara i muslimska kvinnors fall. Vi menar att fullmaktsäktenskap bland muslimer har sin grund i Sharialagar snarare än de godtagbara skäl som utredningen lyfter fram. På samma sätt som månggifte är fullmaktsäktenskap bland muslimer, enligt vår mening, oförenliga med grunderna för den 26 Awla, Rasool (2006) ”Nästa offer för hedersmord är en infödd svensk man”, Dagens Nyheter, 2006-01-16; Awla, Rasool (2008) ”Förbjud tvångsäktenskap i lag”, Svenska Dagbladet, 2008-02-06. 13 svenska rättsordningen (ordre public). Enligt vår bedömning uppfyller fullmaktsäktenskap bland muslimer de två undantag för icke-godkännande som nämns i regeringsproposition 2003/04:48 s. 31, 56 (ovan). FULLMAKTSÄKTENSKAP OCH INTERNATIONELLA KONVENTIONER Enligt en rad internationella överenskommelser som Sverige har ratificerat 27 ska de som ingår äktenskap lämna sitt fulla och fria samtycke till giftermålet. I artikel 1.1 i 1962 års New Yorkkonvention om samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap (SÖ 1964:29) anges att parternas samtycke till äktenskap ska avges av dem personligen efter vederbörlig kungörelse samt inför vigselmyndigheten och i vittnens närvaro. Enligt artikeln ovan ska alltså båda parter vara närvarande samtidigt och lämna sitt fulla och fria samtycke till ingåendet av äktenskapet. Enligt artikel 1.2 får en av parterna vara frånvarande om det enligt vigselmyndighetens bedömning föreligger särskilda skäl och parterna inför behörig myndighet och i föreskriven ordning har lämnat ett samtycke. Detta undantag innebär att konventionen öppnar för godkännande av fullmaktsäktenskap under vissa omständigheter. FULLMAKTSÄKTENSKAP I TRE ANDRA NORDISKA STATER Danmark godkänner inte fullmaktsäktenskap. Fullmaktsäktenskap kan godkännas i Finland efter beslut från presidenten. Det måste finnas synnerliga skäl för att presidenten ska godkänna ett sådant äktenskap. I Norge görs någon form av hindersprövning innan ett par kan ingå äktenskap. Inom ramen för denna prövning ska brudparet i enlighet med 2 kap. 7 § I ekteskapsloven skriftligen försäkra på heder och samvete att de gifter sig av egen fri vilja och att de erkänner att båda har lika rätt till skilsmässa. Ett äktenskap som har ingåtts i utlandet erkänns inte i Norge om minst en av parterna var norsk medborgare eller fast bosatt i Norge vid äktenskapets ingående om båda inte var närvarande vid vigseln. Om det finns starka skäl kan berört departement på ansökan av båda makarna erkänna äktenskapet (3 kap. 18a § andra stycket ekteskapsloven). På så sätt minskas risken för att en av parterna eller båda har tvingats in i äktenskapet eller på något sätt utsatts för påtryckningar från familj och släkt att ingå äktenskapet mot den egna viljan. VÅRT FÖRSLAG OM FULLMAKTSÄKTENSKAP I enlighet med den tidigare nämnda propositionen ska ett fullmaktsäktenskap i Sverige godkännas och registreras med automatik, som vilket annat äktenskap som helst. I Norge och Finland är situationen annorlunda, snarare den motsatta. De godkänner fullmaktsäktenskap endast efter beslut från regeringen respektive presidenten och när det finns särskilda skäl för att paret har ingått äktenskap via ombud. Vi föreslår att Sverige ska ändra sina lagar när det gäller godkännande av fullmaktsäktenskap enligt ett av följande alternativ. Förslag nummer ett: Sverige ska inte godkänna fullmaktsäktenskap i fortsättningen. Förslag nummer två: om det finns särskilda skäl (som humanistiska, udda och/eller ömmande omständigheter) kan fullmaktsäktenskap där endast en 27 Som till exempel FN:s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna och friheterna; FN:s internationella konvention av 1966 om medborgarliga och politiska rättigheter (SÖ 1971:42); FN:s konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor från 1979 (SÖ 1980:8); Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen, SÖ 1952:35). SÖ står för Sveriges internationella överenskommelser. 14 av parterna har varit frånvarande godkännas efter mycket noggrann utredning. Godkännandet och registreringen ska dessutom uppfylla två krav: 1. Båda parterna ska själva ansöka om godkännande och registrering av äktenskapet (som i fallet Norge). 2. Artikel 1.2 av 1962 års New York konventionen ska vara uppfylld (se ovan). Syftet med vårt förslag är att Sverige i fortsättningen inte ska godkänna det religiösa och traditionella fullmaktsäktenskap som förekommer bland muslimer där en man i egenskap av förmyndare (wali) på egen hand, efter sitt eget behag, kan gifta bort sin dotter, sin syster, sitt barnbarn etc. FULLMAKTSÄKTENSKAP, TVÅNGSÄKTENSKAP, UTLÄNNINGSLAGEN, FÖRVALTNINGSLAGEN OCH SEKRETESSLAGSTIFTNINGEN Det är mycket glädjande att utredningen har föreslagit en kriminalisering av tvångsäktenskap. Kriminaliseringen kan dock av minst två skäl ha marginella effekter. För det första Sverige godkänner per automatik fullmaktsäktenskap bland muslimer, som enligt vår mening, ofta innebär att en kvinna tvingas in i äktenskap alternativ pressas att motvilligt acceptera äktenskapet. För det andra finns det andra lagar som gör att kriminaliseringen inte får den förväntade effekten. För att kriminalisering av tvångsäktenskap ska bli någorlunda effektiv och fördelaktig för de som kan drabbas bör Migrationsverkets praxis och några lagar som berör anhöriginvandring och partsinsyn ses över och reformeras/ändras. De lagar vi tänker på är i första hand 14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) och paragraferna 16, 17, 18 och 20 i förvaltningslagen (1986:223). Vi har varit i kontakt med kvinnor som har tvingats in i äktenskap med en man (ofta en nära släkting) i föräldrarnas ursprungsland. En del har ingått äktenskap genom ombud. De berättar för Migrationsverket att de har tvingats in i äktenskap med sina män och att de absolut inte vill att deras män ska komma till Sverige och förstöra deras liv. De säger samtidigt att deras familjer kommer att döda dem om de får veta att de har berättat sanningen för Migrationsverket. Därför vill de hellre leva med sina män än att bli dödade. Migrationsverket har att välja mellan att bevilja männen uppehållstillstånd trots att verket vet att de har ingått äktenskap med tvång och att deras fruar innerst inne inte vill leva med dem eller avslå männens ansökningar och därmed sätta kvinnornas liv i fara genom att i beslutet skriva att kvinnorna har varit i kontakt med verket och berättat sanningen. Märkligt nog vet, enligt en undersökning som gjordes 2010, många av våra lagstiftare, Riksdagsledamöter, inte att Sverige godkänner fullmaktsäktenskap. Många av dem uppger att de inte vill att Sverige ska godkänna den här typen av äktenskap. 28 En ändring av lagen när det gäller godkännande av fullmaktsäktenskap, i enlighet med vårt förslag, kan vara ett steg i rätt riktning. 28 Se http://www.pelafadime.se/Dokument/Enkatfragor_GAPF.pdf (2012-10-29); http://www.pelafadime.se/Dokument/Enkatsvar_GAPF.pdf (2012-10-29). 15 DEL III ÄKTENSKAPSSKILLNAD OÖNSKADE OCH HALTANDE ÄKTENSKAP I utredningen framgår att många personer i Sverige sitter fast i oönskade äktenskap på grund av att deras religion, kultur eller tradition inte tillåter skilsmässa. Människor kan också hamna i oönskade äktenskap på grund av att svenska domstolars beslut om äktenskapsskillnad inte erkänns i länder där de drabbade personerna har sitt ursprung. Utredningen aktualiserar även så kallade haltande äktenskap. Haltande äktenskap innebär, enligt utredningens definition, att svensk domstol fattar beslut om äktenskapsskillnad för ett par men paret förblir gifta i sina hemländer eller i ett tredje land. Utredningen anser att haltande äktenskap har såväl rättsliga som sociala återverkningar för de kvinnor som drabbas. De rättsliga effekterna kan handla om att mannen, såsom varande kvinnans ”make”, kan ses som hennes förmyndare i parets hemland och att hon inte kan gifta om sig i det andra landet trots att de är skilda enligt svensk lag. Negativa sociala effekter kan bestå i att omgivningen tar avstånd från en kvinna som befinner sig i ett haltande äktenskap eller som skiljer sig, eftersom skilsmässa ses som något skamligt och förnedrande i den grupp som paret eller kvinnan tillhör. Religiösa, sociala och rättsliga skäl ses av utredningen som orsak till haltande äktenskap. Utredningen skriver: ”Det finns sålunda åtskilliga exempel på att personer som sitter fast i oönskade äktenskap nekas rätten att skilja sig, antingen som en fortsättning på det tvång eller motsvarande som de har utsatts för när äktenskapet ingicks, eller som en del i en tradition där det är otänkbart eller i varje fall oacceptabelt att skilja sig. Det kan handla om i Sverige juridiskt giltiga äktenskap eller om förbindelser som enligt en annan, kulturell eller religiös tradition är jämförbara med äktenskap. De senare kan inte enligt den svenska rättens syn på saken upplösas genom en laglig äktenskapsskillnad, utan upplösningen följer normerna i den kulturella traditionen utanför det svenska rättssystemet. I båda fallen kommer den svenska rättsordningen till korta därför att parterna följer ett annat normsystem som inte erkänns som giltigt av den svenska lagen” (SOU 2012:35, s. 250) Utredningen skriver också: ”Det är naturligt att utgå ifrån att den som har tvingats till äktenskap lever under sådana förhållanden att det i praktiken är omöjligt för personen att söka äktenskapsskillnad.” (SOU 2012:35, s. 252). (Våra kursiveringar). Utredningen frågar sig om den kan komma med förslag om lagändring som skulle underlätta för de drabbade att ta sig ur ett oönskat äktenskap? En annan fråga som utredningen ställer är om Sverige på något annat sätt än ändringar i reglerna om äktenskapsskillnad kan ändra förutsättningarna för en skilsmässa i syfte att stödja den som befinner i ett oönskat äktenskap? Utredningen tar upp Norges försök att komma runt problemet genom att låta det par som ska ingå äktenskap skriftligen intyga att de erkänner att båda har lika rätt till äktenskapsskillnad. Utredningen avvisar den norska metoden för Sveriges del av tre skäl. För det första torde en sådan överenskommelse i praktiken inte ha någon verkan i en tvångssituation. För det andra kan en sådan överenskommelse knappast inverka på den omständigheten att skilsmässa i gruppen betraktas som skamligt eller förnedrande. För det tredje, att de enskilda inte förfogar över vad som gäller enligt andra rättssystem (till exempel lagstiftningen i deras gamla hemländer). Utredningen anser därför att det saknas anledning att föreslå lagändringar i eller i anslutning till bestämmelserna om äktenskapsskillnad. 16 MMHF anser att utredningen undviker att titta närmare på orsakerna till så kallade haltande äktenskap och definiera dem som drabbas av fenomenet. Utredningen likställer delvis haltande äktenskap med oönskade äktenskap och fokuserar på orsakerna till de sistnämnda som är svårare, för att inte säga omöjliga, att komma åt. Det kan också sägas att utredningen talar om religioner och kulturer i generella termer utan att peka ut någon särskild religion vilket MMHF anser hade varit relevant i det här sammanhanget. Enligt våra erfarenheter drabbar haltande äktenskap muslimska kvinnor och därför kan några ord om skilsmässa bland muslimer i enlighet med islams lagar och tradition vara på sin plats; detta utan att förklara varför lagarna och traditionerna är som de är och utan att gå in i detaljerna bakom ”lagarna”. SKILSMÄSSA INOM ISLAM Till skillnad från kristendomen ser inte islam äktenskapet som en sakral institution. Äktenskap och skilsmässa ses som privata överenskommelser mellan parterna. Islam förbjuder därför inte skilsmässa men skilsmässa anses vara motbjudande. Profeten Muhammed lär har sagt: ”Av allt Gud tillåtit är skilsmässan det han mest avskyr”. 29 Detta uttalande och socioekonomiska omständigheter och kulturella normer och värderingar gör att muslimer ogärna vill skilja sig. Skilsmässa ska undvikas så långt det går. Islam har dock inte gett båda parterna rätt att upplösa äktenskapet. Mannen allena har fått ovillkorlig rätt att var och när som helst ta ut skilsmässa från sin hustru utan att motivera sitt beslut. 30 Han kan också återta henne, även mot hennes vilja. 31 Till skillnad från mannen kan en muslimsk kvinna inte ta ut skilsmässa och upplösa sitt äktenskap på egen hand. Hon kan däremot ansöka om skilsmässa hos domstol. Domstolen kan upplösa äktenskapet endast om några specificerade villkor är uppfyllda. 32 Två av villkoren är kopplade till sexualitet. Det ena av dem är om maken drabbas av impotens och det andra är om han inte har samlag med frun tillräckligt frekvent; minimikravet är samlag en gång var fjärde månad. 33 De andra villkoren är om mannen behandlar frun extremt illa, om han lider av en farlig och smittosam sjukdom eller om han inte kan försörja henne. 34 Skilsmässa inom islam bygger bland annat på Sura Al-Baqarah (2:237) och An-Nisaa (4:128). 29 Mutawali, Abdul-Alim Khalid (2002) Islamiska lösningar på äktenskapliga problem. Damaskus (s. 75); Brooks, Geraldine (1994) Allahs döttrar: De muslimska kvinnornas dolda värld, Malmö: Damm Förlaget (s. 68); Hjärpe 1983: 97: Ali, Kecia (2006) Sexual Ethics and Islam: Feminist Reflections on Qura’n, Hadith, and Jurisprudence. Oxford: Oneworld, s. 24-38. 30 Stowasser, Barbara (1984) ”The Status of Women in Early Islam”, 11-43 i Freda Hussain (red.) Muslim Women. London: Croom Helm (s. 18ff); Ali, a. a. 24-38; Awla, Rasool (2012) Ställ fler och tydliga krav på imamerna, Svenska Dagbladet, 2012-05-23, nätversionen. Och de källor som nämns i not nr. 40. 31 Awla, Rasool (2005) ”Hedersmord och islam” 125-170 i Kenneth Johansson (Red.) Hedersmord: Tusen år av hederskulturer. Lund: Historiska Media (s. 140). 32 Hedin, Christer (1994) Islam i vardagen och världen. Stockholm: Arena (s. 11); Al-Hibri, Azizah (1982) ”A Study of Islamic Herstory: Or How Did We Ever Get into this Mess?”, Women´s Studies International Forum, vol. 5, 207-219 (212f); Ed-Din, Nazirah (1982) ”Removing the Veil and Veiling: Lectures and Reflections Towards Women´s Liberation and Social Reform in the Islamic World”, Women´s Studies International Forum, vol. 5, 221-226 (223ff); Haddad, a. a., s. 61ff; Walther, a. a., s. 34ff, 74-84; Isa, a. a., s. 7ff, 15f. 33 Mernissi, Fatima (1975) Beyond the Veil: Male-Female Dynamics in a Modern Muslim Society. New York: John Wily & Sons (s. 24ff); Walther, Wiebke (1981) Women in Islam. London: George Prior (s. 30-40); Brooks 1994:46; Roberts, Robert (1925[1977]) The Social Laws of the Qoran. London: Curzon Press (s. 19ff); Schacht 1964:117, 159, 163ff; Hjärpe 1983: 94-98; Hjärpe, Jan (1985) Islam: lära och livsmönster. Stockholm: AWE/Gebers (s.126). 34 Mernissi 1975:25; Walther 1981:30-40; Hjärpe 1983:96ff; Roberts 1977:25-32. 17 UTREDNINGENS FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL OÖNSKADE RESPEKTIVE HALTANDE ÄKTENSKAP Vi tycker att utredningen likställer muslimska kvinnors problem, när det gäller äktenskapsskillnad, med människor (män som kvinnor) som tillhör andra religioner. Det är känt att den katolska och de ortodoxa kyrkorna ser äktenskapet som ett av sina sju sakrament. Äktenskapet ses som en spegelbild av Guds löfte och som en symbol för Jesu eviga kärleksförbund med kyrkan. Därför är äktenskapet enligt, till exempel den grekisk-ortodoxa kyrkan, inte bara oupplösligt utan det får inte heller upprepas. Genom sakramentet får makarna Jesu nåd och deras kärlek blir därmed fullkomlig och äktenskapet oupplösligt. Konsekvensen av detta synsätt är att dessa kyrkor inte accepterar skilsmässa. Äktenskap kan däremot annulleras eller ogiltigförklaras om det är uppenbart att de har ingåtts på felaktiga grunder, som till exempel att äktenskapet har ingåtts mot den ena partens vilja. Otrohet sågs fram till nyligen som enda skälig orsak till annullering av ett äktenskap inom den syriskortodoxa kyrkan. Här är det kyrkan eller religionen som betraktar äktenskapet som en helig institution och därför förbjuder skilsmässa. Det handlar inte om diskriminering av kvinnan eller favorisering av mannen, så som det gör inom islam. Den katolska och de ortodoxa kyrkorna runt om i världen har dock anpassat sig till den moderna tid som vi lever i och börjat underlättat separationer och ogiltigförklarande av äktenskap. Den tidigare så stränga syrisk-ortodoxa kyrkan i Södertälje har till exempel successivt anpassat sig till det moderna Sverige. Från att inte ha accepterat skilsmässa eller annullering överhuvudtaget, började man acceptera otrohet som skäl för ogiltigförklarande. Sedan övergav kyrkan även detta krav. I stället införde kyrkan en betänketid på sju år. Betänketiden har med tiden reducerats och är idag ett år.35 Haltande äktenskap uppstår, enligt våra erfarenheter, när en svensk tingsrätt fattar beslut om äktenskapsskillnad mellan en muslimsk kvinna och hennes muslimske man på begäran av kvinnan men mannen inte vill upplösa äktenskapet på muslimskt sätt. De här kvinnorna är skilda enligt svensk lag men fortfarande gifta enligt muslimskt rättssystem och muslimsk tradition. Som gift är hon underställd sin make även om hon är skild enligt svensk lag. En kvinna som är gift i enlighet med muslimsk tradition kan alltså inte upplösa sitt äktenskap oavsett om äktenskapet har ingåtts av parets fria vilja eller om en av dem eller båda har tvingats in i äktenskapet.36 Haltande äktenskap behöver alltså inte vara resultatet av ett äktenskap som har ingåtts med tvång eller som en fortsättning av ett sådant äktenskap så som utredningen gör gällande. Det uppstår inte heller på grund av att parterna, eller en av dem, vägras rätten att ta ut skilsmässa, så som utredningen gör gällande (ovan). Faktum är att de kvinnor som hamnar i haltande äktenskap aldrig har haft den rätten. Problemet handlar inte heller om att parterna frivilligt följer ett annat normsystem än det svenska så som utredningen antyder (ovan). Haltande äktenskap handlar endast om kvinnan som tvingas att följa eller underkasta sig ett normsystem som förtrycker henne och som har berövat henne hennes mänskliga fri- och rättigheter. 35 36 Människor och tro, SR, P1, fredagen den 9 november 2012. Awla 2012, a. a. 18 DEN NORSKA MODELLEN Det är helt riktigt, som utredningen hävdar, att den norska modellen inte kan hindra att skilsmässa i vissa kulturer ses som förnedrande och skamligt och att de som skiljer sig kan utsättas för utfrysning och kränkande behandling. Privata och individuella avtal, löften och försäkran mellan ett par som gifter sig i ett främmande land kan inte förväntas påverka och förändra parets ursprungliga religion, kultur och tradition. Detta kan inte heller ha varit meningen med den norska modellen. Det avtal och den försäkran som ett par ska skriva under handlar om paret och deras äktenskap och inget annat. Det är inte heller meningen att den norska modellen ska påverka äktenskapslagar i det berörda parets gamla hemland. När det gäller haltande äktenskap som uppstår i Sverige är det inte religionen, islam, inte parets hemlandslagar och rättsystem eller deras kultur som är problemet; det är den äkta mannen i äktenskapet. Det som är intressant med den norska metoden är att Norge har förstått att det inte är det berörda parets religion, hemlandslagstiftningen och deras kultur som är problemet utan ”den äkta mannen”. Ett sådant avtal som det norska inte hade kunnat bli aktuellt för till exempel katoliker eller ortodoxa, eftersom i deras fall är det kyrkan som inte tillåter skilsmässa. Det äkta paret (mannen och kvinnan) är maktlösa; vad de berörda parterna tycker och kommer överens om ifråga om skilsmässa har ingen betydelse för den katolska och de olika ortodoxa kyrkorna. Norge har förstått att detta problem drabbar muslimska kvinnor och att den muslimske mannens maktbefogenheter och rätt när det gäller skilsmässa motsvarar den katolska kyrkans, de ortodoxa kyrkornas men också prästernas och biskoparnas maktbefogenheter och rätt. Kvinnan däremot är maktlös och saknar ”rätten” att upplösa sitt äktenskap. Detta är grunden till att de norska myndigheterna vänder sig till individerna och låter dem på heder och samvete skriva under ett privat avtal som ger båda rätt till skilsmässa. Underförstått är att mannen erkänner att hans blivande fru också ska ha rätt att upplösa äktenskapet. För muslimer är det inte moskén, imamen eller någon annan religiös eller världslig instans som ska upplösa ett muslimskt äktenskap, det gör den äkta mannen. MMHF menar inte att den norska metoden har löst problemet generellt men en sådan överenskommelse bör i rimlighetens namn ha betydelse för vissa par som undertecknar ett sådant avtal. Avtalet har antagligen också ett symbolvärde och en signaleffekt för de kvinnor som kan tänkas hamna i haltande äktenskap. 19 UTREDNINGENS MMHF:S FÖRSLAG Utredningen anser inte att det finns anledning att ändra på de befintliga bestämmelserna när det gäller de olika trossamfundens vigseltillstånd och förordnade av vigselförrättare. I betänkandet framgår att utredningen hade fått förslag om att vigselrätt bör kunna ges endast åt trossamfund som respekterar äktenskapsbalkens regler om rätt till äktenskapsskillnad och som ger kvinnor och män samma rättigheter till religiös skilsmässa. Samma fråga aktualiserades i en debattartikel i Svenska Dagbladet en dag innan utredaren överlämnade betänkandet till regeringen.37 Syftet med förslagen om krav på trossamfund och vigselförrättare är att underlätta för de kvinnor som hamnar i haltande äktenskap bli fria även enligt muslimsk tradition och ordning. Utredningen anser att frågan är relevant för uppdraget men väljer att inte ta upp den eftersom den till största delen ligger utanför uppdraget. Frågor som berör vigseltillstånd åt trossamfund, förordnande av vigselförrättare, översyn av reglerna om vigsel och återkallelse av vigseltillstånd diskuteras dock av utredningen. Utredningen anser inte att det ska ställas några nya krav på trossamfund och vigselförrättare. Utredningen anser inte att det finns något att göra åt haltande äktenskap vare sig med hjälp av svensk lagstiftning eller på annat sätt. Den prövar dock ett förslag om en kompletterande religiös ordning för muslimer likt den judiska ”bet din-domstol” som sammanträder i Sverige med några års mellanrum och i judisk ordning bekräftar äktenskapsskillnad för judar som svensk domstol redan har fattar beslut om. De ortodoxa judar som får äktenskapsskillnaden bekräftad av ”bet din-domstolen” blir helt fria att gifta om sig i religiös ordning och i religiös mening, enligt utredningen. En sådan instans som den judiska ses av utredningen som nödvändig för ”religiösa muslimer i Sverige som har levande band till något muslimskt land” (SOU 2012:35, s. 256). Tanken avvisas dock på grund av att idén om skapandet av en sådan instans har väckt stark kritik och jämförs med att införa Sharialagar i Sverige. Utredningen anser att reaktionen är obefogad men väljer ändå att inte föreslå några åtgärder. Istället lägger utredningen ansvaret på de drabbade att själva lösa problemet genom att för det första avstå från vistelse i de länder där de kan få problem och för det andra att de ska se till att genomföra en skilsmässa även i det andra landet (ursprungslandet). MMHF vill betona att problemet för det första inte bara berör dem ”som har levande band till något muslimskt land”. Problemet handlar i normalfallet om den berördas ursprungsland där hon har sin familj, sin släkt, sina barndomsvänner och kanske mark, hus, företag etc. De kvinnor som hamnar i haltande äktenskap hindras inte från att gifta om sig med en landsman endast i sitt ursprungsland; hon får inte gifta om sig med någon någonstans. För det andra så berör problemet inte bara ”religiösa muslimer” som utredningen antyder utan alla som är födda av muslimska föräldrar oavsett om de är religiösa och tillhör något trossamfund och oavsett om de är sekulära, agnostiker eller ateister. Faktum är att muslimska invandrare, även de som är icke-praktiserande, inte bara gifter sig enligt svensk tradition och lagstiftning utan också enligt muslimsk tradition och registrerar äktenskapet även i hemlandet. Många är gifta i hemlandet redan innan de flyttar till Sverige. Det unga paret kanske inte vill gifta sig enligt muslimsk tradition men de måste göra det, dels för att kunna registrera äktenskapet i hemlandet, dels på grund av att deras familjer kräver det. 37 Awla 2012, a. a. 20 Äldre muslimer kan inte tänka sig annat än muslimska äktenskap för sina yngre släktingar. Oavsett om ett muslimskt par gifter sig i exil eller om de gör det i sitt hemland så ingår man normalt äktenskapet i enlighet med muslimsk tradition och normsystem med en imam som vigselförrättare och sedan registrerar paret av juridiska, sociala, kulturella och/eller praktiska skäl äktenskapet hos de berörda myndigheterna. För dem är det den muslimska vigseln som är det viktiga och som ger paret rätt till sexuellt umgänge. 38 Det bör betonas än en gång att detta problem drabbar inte endast religiösa muslimer och det är inte fråga om Shariadomstolar. Som det tidigare har antytts i detta yttrande, är det Sharialagar som ligger bakom fullmaktsäktenskap och delvis även bakom haltande äktenskap och därför kan Shariadomstolar inte vara lösningen på problemet, enligt MMHF. MMHF föreslår att det demokratiska och jämställda Sverige ska ställa följande krav på de imamer som har eller vill ha förordnande som vigselförrättare: 1. Han måste vara beredd att ”upplösa” ett muslimskt äktenskap även om bara kvinnan vill skilja sig. Imamen ska skriva ett intyg om att kvinnan är skild eller att hennes äktenskap är upplöst. 2. Han ska viga ett par även om det saknas samtycke från kvinnans förmyndare, ombud (wali). Hur stor påverkan ett sådant intyg kan ha kan man inte veta på förhand men någon effekt bör det ha. Vi vet att många kvinnor frågar efter sådana intyg. Det finns ytterst få imamer som är villiga och vågar utfärda sådana intyg. Imamens religiösa ”upplösning” av äktenskapet ska under inga omständigheter ersätta tingsrättens dom. Det är naturligtvis tingsrättens dom som ska gälla juridiskt och vara den som avgör frågan. Imamens upplösning av äktenskapet genom ett intyg ska vara ett komplement till tingsrättens dom och inget annat. En övertalningskampanj bör föregås intyget. Med det menas att imamen själv eller att han, med hjälp av andra, ska förmå den äkta mannen att gå med på skilsmässa eller på egen hand ta ut skilsmässa på muslimskt sätt. 38 Awla 2012, a. a. 21 DEL IV NATIONELLT KOMPETENSTEAM DESS UPPGIFTER OCH HUVUDMAN Vi välkomnar utredningens förslag om att inrätta ett nationellt kompetensteam med uppgift att leda, samordna och på olika sätt främja arbetet mot tvångsäktenskap, barnäktenskap, äktenskap mot någons vilja och annat hedersrelaterat våld och förtryck av mer generell karaktär. MMHF delar utredningens uppfattning om att teamet ska bestå av personer som redan från början har särskild sakkunskap om problematiken. MMHF delar också i stort utredningens förslag om vad ett sådant kompetensteam bör ha för uppgifter men tillfogar även kompletteringsförslag om bl.a. en ”rådgivningsenhet” kopplad till kompetensteamet. MMHF föreslår att Socialstyrelsen redan vid inrättandet av kompetensteamet ska vara huvudman för detta och att därmed utredningens förslag om huvudmannaskap för Östergötlands Länsstyrelse avvisas DET NATIONELLA KOMPETENSTEAMETS HUVUDMAN MMHF:s Förslag: Socialstyrelsen ska vara det nationella kompetensteamets huvudman redan från början. Motivering Förslaget att inrätta ett nationellt kompetensteam är ett bra och efterlängtat initiativ, även om det inte är nytt. Vi som i åratal har mött hedersbrottens offer och förövare, har varit besvikna över att ett sådant nationellt kompetensteam inte har inrättats tidigare. Strategin för olika regeringar har hittills varit att dels lägga en mängd uppgifter på olika länsstyrelser, dels ge en rad särskilda uppdrag till olika myndigheter. Båda de här metoderna har varit ineffektiva. Den myndighet som, enligt vår mening, är mest lämpad för nationell samordning på detta område har i stort sett lämnats utanför. Det anser vi är anmärkningsvärt. Vi tolkar åsidosättandet av Socialstyrelsen i detta sammanhang som en indikation på att det råder brist på ett seriöst och äkta engagemang i frågor som handlar om hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive barn- och tvångsäktenskap. Att satsa en så stor del av skattebetalarnas pengar på förebyggande åtgärder men inte ge den, enligt vår mening mest lämpade myndigheten Socialstyrelsen, uppdraget som nationell samordnare har varit en olöslig gåta. Misstaget kan rättas till genom att en gång för alla låta Socialstyrelsen bli huvudman för det nationella kompetensteam som föreslås av utredningen. MMHF anser att det finns flera och tunga skäl som talar för Socialstyrelsen som en lämpligare huvudman än länsstyrelsen i Östergötland. En länsstyrelse är inte en central nationell myndighet och kommer med rätta inte heller att uppfattas som en sådan. Oavsett i vilka ord man klär Östergötlands ansvar för ett nationellt kompetensteam så kommer det svårligen under länsstyrelsen att få den status, legitimitet, 22 erkännande och auktoritet som det behöver för att vara effektiv. Ett nationellt kompetensteam som sorterar under Östergötlands länsstyrelse kommer av många att uppfattas som splittring av frågan och insatserna mot hedersrelaterat våld och förtryck. Utredningens argument för sitt val av Östergötlands länsstyrelse som huvudman för det nationella kompetensteamet är att i detta län finns kompetens och erfarenheter. Vi delar inte utredningens uppfattning eftersom det enligt våra erfarenheter finns gott om sakkunniga enskilda individer och myndighetspersoner runt om i landet. Den kompetens och de erfarenheter som finns i Östergötlands län är dessutom kopplade till några enskilda personer. Sådana personer med lång praktisk och teoretiska erfarenhet finns även inom en nationell central myndighet som Socialstyrelsen. Placeringen av en så viktig samhällsfunktion som ett nationellt kompetensteam och valet av huvudman för en sådan viktig resurs ska inte bygga på var i landet det för tillfället finns kunniga myndighetspersoner. Valet av huvudman för och placeringen av en så central inrättning måste bygga på mer stabila, långsiktiga och varaktiga faktorer och strukturer än på några enskilda individer. Rent hypotetiskt kan de enskilda individer som har kunskaper och erfarenheter om hedersrelaterat våld och förtryck flytta från Östergötland innan kompetensteamet inrättas. MMHF anser således inte att valet av Östergötlands länsstyrelse som huvudman för det nationella kompetensteamet är ett lämpligt och ändamålsenligt förslag. Det bör därför ogillas. Länsstyrelsernas sociala enheter har fått lämna ifrån sig en rad uppgifter till Socialstyrelsen. Syftet med denna överföring var att skapa en enhetlig och rättssäker tillsyn över hela landet. Barn och unga är de grupper som drabbas mest av hedersrelaterat våld och förtryck. Tillsynen över hur socialtjänsten arbetar för och stödjer barn som far illa ligger på Socialstyrelsen. Tillsynen omfattar naturligtvis även olika former av ärenden som berör hedersrelaterat våld och förtryck. Kvalitén på tillsynen och rättssäkerheten ökar genom ett närmare samarbete mellan Socialstyrelsen och det tilltänkta nationella kompetensteamet. Om det nationella kompetensteamet sorterar under Socialstyrelsen blir närhet, samarbete och samverkan en naturlig och självklar del av deras verksamhet. På så sätt får kompetensteamet bästa möjliga start och förutsättningar att arbeta ändamålsenligt samtidigt som Socialstyrelsens roll på området stärks och underlättas. Alla berörda parter – allmänheten, berörda myndigheter, de drabbade, kompetensteamet och Socialstyrelsen – tjänar på en sådan modell, enligt vår mening. Socialstyrelsen är en samlande och ledande nationell myndighet på flera viktiga områden bland annat inom det fält som socialtjänsten ansvarar för däribland tillvaratagandet av barnens rättigheter. Som tidigare har påpekats är det i första hand barn och ungdomar som drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck. Vi anser därför att det vore självklart att placera det tilltänkta nationella kompetensteamet, som ska tillvarata den grupp av barn som utsätts hedersrelaterat våld och förtryck, under Socialstyrelsen. Utses inte Socialstyrelsen som huvudman för kompetensteamet betyder det diskriminering av de invandrarbarn och invandrarungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck däribland tvångsgifte och giftermål mot den egna viljan. Som bekant så godkände Sverige fram till 2004 äktenskap som hade ingåtts i ett annat land även om en av parterna var under 18 år. Denna ”möjlighet” missbrukades av många invandrare som hade anknytning till Sverige. Många invandrarflickor som inte hade fyllt 18 år tvingades på det sättet att ingå äktenskap i ett annat land (föräldrarnas ursprungsland) för att 23 sedan registrera äktenskapet i Sverige. Att inte låta Socialstyrelsen vara huvudman för det tänkta kompetensteamet uppfattar vi som en diskriminering av de invandrarbarn och ungdomar som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck och inofficiella äktenskap etc. Enligt vår mening är det är hög tid att Socialstyrelsen blir den starkaste och ledande nationella kraften också när det gäller försvar av barnens och ungdomarnas rättigheter mot tvångsäktenskap och andra former av förtryck och brott i hederns namn. Inrättandet av ett nationellt kompetensteam med en nationell rådgivningsenhet med Socialstyrelsen som huvudman skulle markera en ny start för alla som arbetar mot alla former av hedersbrott. Det skulle sända rätt signaler till både utsatta, förövare, myndigheter och de goda krafter i samhället som på frivillig basis bekämpar olika typer av hedersbrott. Endast på så sätt kan kompetensteamet bli framgångsrikt, trovärdigt och ändamålsenligt. Endast på det sättet kan kompetensteamet få erkännande, legitimitet och allmänhetens förtroende. KOMPLETTERINGSFÖRSLAG OM RÅDGIVNINGSENHET En nationell ”Rådgivningsenhet” som är kopplad till det nationella kompetensteamet, som utredningen har föreslagit, ska skapas. Rådgivningsenheten ska ha en särskild kostnadsfri rådgivningstelefon dit ungdomar, frivilligorganisationer, allmänheten och myndigheterna kan vända sig för att få råd, stöd och vägledning när det gäller äktenskap mot den egna viljan, barnäktenskap, tvångsäktenskap och hedersrelaterade brott i största allmänhet. Rådgivningsenheten ska ha en egen webbplats med särskild digital brevlåda där anonyma personer kan ställa frågor. Motivering Behovet av en särskild nationell rådgivningsverksamhet på detta område har länge varit stor. Den typ av råd, stöd och vägledning som föreslås här har naturligtvis funnits att få genom enskilda experter vid några av landets länsstyrelser, olika kommunala verksamheter, kvinnojourer, frivilligorganisationer och de organisationer som har specialiserat sig på hedersbrott och skyddade boenden. Kvalitén och tillgången till den rådgivning och det stöd som har funnits har dock inte täckt landets behov även om det till stora delar har fungerat bra. Tjänsterna har inte heller varit tillgängliga för alla. De inrättningar som har erbjudit sådana tjänster har varit självständiga utan större struktur och inbördes samordning. Det har alltså inte funnits en gemensam grund för den sakkunskap och det råd, stöd och vägledning som de har erbjudit de drabbade och allmänheten. Många av dem har dessutom byggt på frivilliga insatser. Verksamheter som har byggt på frivillig basis eller i form av projekt har inte kunnat bedrivas kontinuerlig och få fotfäste och allmänhetens förtroende. Brist på en permanent central” instans”, ”myndighet”, ”organisation” har gjort oroliga och hjälpbehövande ungdomar förvirrade; de har inte alltid vetat vart de ska ringa eller vända sig. För att kunna ge likvärdig och högkvalitativ rådgivning till alla som behöver hjälp och stöd över hela landet behövs en permanent nationell rådgivningsenhet. KOMPLETTERINGSFÖRSLAG OM KOMPETENSTEAMETS SAMVERKAN Det nationella kompetensteamet bör arbeta mycket nära Socialstyrelsens övriga avdelningar. Detta betyder att kompetensteamet formellt bör få uppdraget att till de andra avdelningarna påtala behovet av olika insatser vad gäller olika aspekter av arbetet mot hedersförtryck och hedersvåld, äktenskap mot någons vilja, barn- och tvångsäktenskap. Motivering 24 Ett kompetensteam kommer att erhålla mängder av viktig information från arbetet på fältet. Sådan information kommer att komma från olika lokala och regionala myndigheter och organisationer. Genom den av oss föreslagna nationella rådgivningsenheten kommer också kompetensteamet att kontinuerligt få ovärderlig information om hur de som drabbas av hedersförtryck verkligen har det. På så sätt kommer kompetensteamet per automatik att få viktig information när det gäller till exempel socialtjänstens hantering av hedersrelaterade ärenden. Ett nära samarbete mellan Socialstyrelsens befintliga avdelningar och den av oss rekommenderade nationella rådgivningsenheten kan kompetensteamet snabbt påbörja nödvändiga åtgärder och insatser. På så sätt kan en del felaktig handläggning förebyggas och förhindras innan större katastrofer inträffar, så som i fallet Abbas Rezai (en 20-årig man som i november 2005 mördades i hederns namn i Högsby) och Maria Baro (en 19-årig kvinna som mördades i hederns namn i april 2012 i Landskrona).