PRODUKTRESUMÉ
1
LÄKEMEDLETS NAMN
Bisoprolol Sandoz 5 mg filmdragerad tablett
Bisoprolol Sandoz 10 mg filmdragerad tablett
2
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Varje filmdragerad tablett innehåller 5 mg respektive 10 mg bisoprololhemifumarat
(motsvarar bisoprolol: fumarat (2:1).
Beträffande hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3
LÄKEMEDELSFORM
Filmdragerade tabletter
5 mg: Tabletterna är vita, runda och konvexa. De är graverade med BISOPROLOL 5 på ena
sidan för att underlätta identifiering.
10 mg: Tabletterna är vita, runda och konvexa. De är graverade med BISOPROLOL 10 på
ena sidan för att underlätta identifiering.
4
4.1
KLINISKA UPPGIFTER
Terapeutiska indikationer
Behandling av hypertoni
Behandling av kronisk stabil angina pectoris
4.2
Dosering och administreringssätt
Bisoprolol Sandoz tabletter ska administreras oralt.
Dosen ska anpassas individuellt. Behandlingen bör inledas med en så låg dos som möjligt. För
vissa patienter kan 5 mg per dag vara tillräckligt. Normaldos är 10 mg dagligen och den
maximala rekommenderade dosen är 20 mg per dag.
Patienter med njursvikt
För patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 20 ml/min) ska dosen
inte överstiga 10 mg dagligen. Dosen kan eventuellt uppdelas på två doseringstillfällen.
Patienter med svår leversvikt
Ingen dosjustering krävs men noggrann övervakning rekommenderas.
Äldre
Normalt krävs ingen dosjustering. Det rekommenderas att behandlingen påbörjas med lägsta
möjliga dos.
Barn under 12 år och ungdomar
Det finns ingen erfarenhet av detta läkemedel till barn och ungdom. Därför kan användning
inte rekommenderas.
Avbrytande av behandling
Behandlingen ska inte avbrytas plötsligt (se 4.4 Varningar och försiktighetsmått). Dosen ska
minskas långsamt genom att dosen halveras veckovis.
4.3
4.4
Kontraindikationer
Akut hjärtsvikt eller under episoder av hjärtinkompensation som kräver i.v. inotrop
behandling.
Kardiogen chock
AV-block av andra eller tredje graden (utan pacemaker)
Sick-sinus syndom
Sinoatriellt block
Bradykardi med under 60 slag/minut före behandlingsstart
Hypotoni (systoliskt blodtryck under 100 mmHg)
Svår bronkialastma eller svår kronisk obstruktiv luftvägssjukdom
Sena stadier av perifer arteriell ocklusiv sjukdom och Raynaud’s syndrom
Metabolisk acidos
Överkänslighet mot bisoprolol eller något av hjälpämnena
Obehandlad feokromocytom (se 4.4)
Kombinationer med floktafenin och sultoprid (se även 4.5)
Varningar och försiktighetsmått
Andra formuleringar av bisoprolol används vid behandling av kronisk hjärtsvikt. Användning
av betablockerare vid den indikationen kräver stor försiktighet och bör inledas enligt ett strikt
titreringsförfarande. Under den fasen krävs små doshöjningar vilket inte är möjligt med detta
läkemedel. Detta läkemedel ska därför inte användas vid behandling av kronisk hjärtsvikt.
Kombination med amiodaron bör användas med försiktighet p.g.a. att det finns en risk för
kontraktilitetsautomatism och överledningsstörningar (hämning av kompensatoriskt
sympatikuspåslag).
Kombination av bisoprolol med kalciumantagonister av verapamil- och diltiazemtyp, samt
med centralverkande antihypertensiva läkemedel rekommenderas generellt inte (se även
avsnitt 4.5).
Bisoprolol ska användas med försiktighet vid:
- bronkospasm (bronkialastma, obstruktiv luftvägssjukdom). Vid bronkialastma eller andra
kroniskt obstruktiva luftvägssjukdomar som kan ge symtom ska bronkodilaterande
läkemedel ges samtidigt. Tidvis kan en ökning av luftvägsmotståndet uppkomma hos
patienter med astma och därför kan dosen beta2-stimulerare behöva höjas. Det
rekommenderas att ett lungfunktionstest görs före behandlingen påbörjas.
- samtidig behandling med kolinisterashämmande läkemedel (inklusive takrin): tiden för
atrioventrikulär överledning och/eller bradykardi kan öka (se även avsnitt 4.5).
- samtidig behandling med anestesiläkemedel: Försämring av reflextakykardi och ökad risk
för hypotoni (se även avsnitt 4.5). Fortsatt betablockad minskar risken för arytmier under
induktion eller intubering. Anestesiologen bör informeras om att patienten får bisoprolol.
-
-
-
-
Joderande kontrastprodukter: Betablockerare kan hämma de kompensatoriska
kardiovaskulära reaktionerna i samband med hypotension eller chock orsakad av joderade
kontrastprodukter.
diabetes mellitus med stora variationer i blodglukosvärden, eftersom det kan dölja
symtom på hypoglykemi. Blodglukosvärdena bör övervakas under bisoprololbehandling.
tyrotoxikos, eftersom adrenerga symtom kan döljas.
strikt fasta.
pågående desensibiliseringsbehandling. Liksom andra betablockerare kan bisoprolol öka
både känsligheten för allergen och graden av anafylaktiska reaktioner.
Adrenalinbehandling ger inte alltid förväntad terapeutisk effekt. Högre doser av epinefrin
(adrenalin) kan vara nödvändiga.
AV-block av första graden.
Prinzmetal’s angina. Betablockerare kan öka antalet och durationen av anginaattackerna
hos patienter med Prinzmetal’s angina. Användning av beta1-selektiva
adrenoceptorblockerande ämnen är möjligt vid milda former och bara i kombination med
ett vasodilaterare.
perifera cirkulationsrubbningar såsom Raynaud’s fenomen och claudicatio intermittens.
Vid behandlingens början kan besvären intensifieras.
hos patienter med feokromocytom (se 4.3). Bisoprolol bör inte administreras förrän efter
alfa-receptorblockad.
tidigare eller redan existerande psoriasis. Bisoprolol ska bara ges efter en noggrann
nytta/risk-utvärdering.
När behandling med bisoprolol påbörjas krävs regelbunden övervakning, särskilt vid
behandling av äldre patienter. Behandlingen ska inte avbrytas abrupt utan starka skäl. Det
finns en risk för hjärtinfarkt och plötslig död om behandlingen avbryts plötsligt för patienter
med ischemisk hjärtsjukdom. För mer information se 4.2 Dosering och administreringssätt.
Detta läkemedel innehåller en aktiv substans som ger positivt svar vid antidopingkontroller.
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Kombinationer som är kontraindicerade
Floktafenin: betablockerare kan hämma de kompensatoriska kardiovaskulära reaktionerna
som associeras med hypotension eller chock, vilket kan induceras av floktafenin.
Sultoprid: bisoprolol bör inte administreras tillsammans med sultoprid eftersom det finns en
ökad risk för kammararrytmi.
Kombinationer som inte rekommenderas
Kalciumantagonister (verapamil, diltiazem, bepridil): negativ inverkan på kontraktilitet, atrioventrikulär överledning och blodtryck (se även avsnitt 4.4).
Klonidin och övriga centralverkande blodtryckssänkande läkemedel, t ex metyldopa,
guanfacin, moxonidin, rilmenidin: ökad risk för återkommande hypertoni och ökad nedgång i
hjärtfrekvensen och överledningsstörningar inklusive förvärrande av hjärtinsufficiens.
Monoaminoxidashämmare (bortsett från MAO-B hämmare): förstärkt hypoton effekt av
betablockerare men även risk för hypertensiv kris.
Kombinationer som bör användas med försiktighet
Klass I antiarrytmika (t.ex. disopyramid, kinidin): effekten på atrioventrikulär överledningstid
kan förstärkas och den negativa inotropa effekten kan öka (noggrann klinisk övervakning och
EKG övervakning krävs).
Klass III antiarrytmika (t.ex. amiodaron): effekten på förmakens överledningstid kan
förstärkas.
Kalciumantagonister (dihydropyridinderivat): ökad risk för hypotoni. För patienter med latent
hjärtsvikt kan samtidig användning av betablockerare orsaka hjärtsvikt.
Andra betablockerare, inklusive ögondroppar, kan ha additiv effekt.
Insulin och orala antidiabetika: intensifiering av den blodsockersänkande effekten. Blockad av
beta-adrenoreceptorer kan maskera symtom på hypoglykemi.
Digitalisglykosider: reduktion av hjärtfrekvens, ökad atrio-ventrikulär överledningstid.
Anestesiläkemedel: Försämring av reflextakykardi och ökad risk för hypotoni (för ytterligare
information om anestesi, se även avsnitt 4.4).
NSAID: sänkt antihypertensiv effekt (hämning av vasodilaterande prostaglandin av NSAID
och vatten- och natrium-retention med pyrazolon NSAID).
Ergotaminderivat: förstärkning av perifera cirkulationsstörningar.
Betasympatomimetika (t ex isoprenalin, dobutamin): kombination med bisoprolol kan
reducera effekten av båda preparaten.
Tricykliska antidepressiva, barbiturater, fenotiazider såsom andra antihypertensiva läkemedel
ökar den blodtryckssänkande effekten.
Baklofen: ökad antihypertensiv aktivitet.
Amifostin: ökad hypotensiv aktivitet.
Kombinationer som bör övervägas
Meflokin: ökad risk för bradykardi.
Kortikosteroider: minskad antihypertensiv effekt på grund av vätske- och natrium retention.
4.6
Graviditet och amning
Graviditet
Bisoprolol har farmakologiska effekter som kan orsaka skadliga effekter under graviditet
och/eller på fostret eller det nyfödda barnet. I allmänhet reducerar betaadrenoreceptorblockerare placentaperfusionen vilket kan leda till tillväxthämning, intrauterin
fosterdöd, missfall eller för tidig födsel. Biverkningar (t.ex. hypoglykemi, bradykardi) kan
förekomma hos fostret och det nyfödda barnet. Om behandling med betaadrenoreceptorblockerare anses nödvändig bör beta1-adrenoreceptorblockerare användas.
Bisoprolol bör inte användas under graviditet om det inte är helt nödvändigt. Om behandling
med bisoprolol anses nödvändigt ska det uteroplacentala blodflödet och fostertillväxt
övervakas. Om skadliga effekter på graviditet eller foster uppstår ska alternativa behandlingar
övervägas. Det nyfödda barnet bör övervakas noggrant. Symtom på hypoglykemi och
bradykardi uppkommer vanligen inom de första tre dagarna.
Amning
Det är inte känt om bisoprolol utsöndras i bröstmjölken hos människa. Därför rekommenderas
inte amning under behandling med bisoprolol.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
I en studie på patienter med koronar hjärtsjukdom inverkade bisoprolol inte på körförmågan.
Trots det kan individuella variationer påverka patientens förmåga att framföra fordon eller
använda maskiner. Detta bör framförallt beaktas vid behandlingens början, i samband med
förändringar i medicineringen och vid alkoholförtäring.
4.8
Biverkningar
De biverkningar som rapporterats är i allmänhet en följd av betablockerarnas farmakologiska
effekter.
Följande biverkningar har rapporterats under behandling med bisoprolol i följande frekvens:
Mycket vanlig (>10%)
Vanlig (>1% och <10%
Mindre vanlig (>0,1% och <1%)
Sällsynt (>0,01% och <0,1%)
Mycket sällsynta (0,01%) inklusive enskilda rapporter
Centrala och perifera nervsystemet
Vanliga
Trötthet, utmattning, yrsel, huvudvärk (särskilt vid behandlingens början, normalt är dessa
milda och försvinner oftast inom 1-2 veckor).
Blodkärl
Vanliga
Känsla av kyla och avdomning i extremiteterna, Raynaud´s sjukdom, försämring av
existerande claudicatio intermittens.
Mindre vanliga
Ortastatisk hypotension.
Magtarmkanalen
Vanliga
Illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor och förstoppning.
Psykiska störningar
Mindre vanliga
Sömnstörningar, depression.
Sällsynta
Mardrömmar, hallucinationer.
Hjärtat
Mindre vanliga
Bradykardi, hämning av AV-knutan (långsam AV-överledning eller ökning av existerande
AV-block), försämrad hjärtsvikt.
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum.
Mindre vanliga
Bronkospasm hos patienter med bronkialastma eller tidigare känd obstruktiv luftvägssjukdom.
Muskuloskeletala systemet och bindväv
Mindre vanliga
Muskelsvaghet och kramper, artropati
Öron och balansorgan
Sällsynta
Hörselnedsättning.
Hud och subkutan vävnad
Sällsynta
Överkänslighetsreaktioner (klåda, rodnad, utslag).
Mycket sällsynta
Betablockerare kan framkalla eller förvärra psoriasis eller inducera psoriasisliknande utslag,
alopeci.
Ögon
Sällsynta
Minskat tårflöde (vilket ska beaktas om patienten använder kontaktlinser).
Mycket sällsynta
Konjunktivit.
Lever och gallvägar
Sällsynta
Förhöjda leverenzymer (ASAT, ALAT), hepatit.
Metabolism och nutrition
Sällsynta
Förhöjda triglycerider, hypoglykemi.
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
Sällsynta
Potensstörningar.
Immunssystemet
Sällsynta
Allergisk rinit, uppkomst av antinukleära antikroppar och i exceptionella fall lupus syndrom,
som försvinner när behandlingen avbryts.
4.9
Överdosering
De symtom som förekommer oftast och som förväntas vid överdos av bisoprolol är
bradykardi, hypotoni, bronkospasm, akut hjärtinsufficiens och hypoglykemi.
Vid överdos ska bisoprololbehandlingen avslutas och stödjande och symtomatisk behandling
ges. Resorption av bisoprolol i mag-tarmkanalen måste undvikas, magsköljning eller
administrering av absorbanter (t.ex. aktivt kol) och laxantia (t.ex. natriumsulfat) kan
användas. Andningen ska övervakas och om det är nödvändigt ska artificiell respirator
påbörjas. Bronkospasm ska behandlas med bronkodilaterare såsom isoprenalin eller beta2sympatomimetikal. Kardiovaskulära symtom ska behandlas symtomatiskt: AV-block (andra
eller tredje graden) kräver noggrann övervakning och bör behandlas med isoprenalininfusion
eller insättning av temporär pacemaker. Bradykardi ska behandlas med intravenös atropin
(eller M-metylatropin). Blodtrycksfall eller chock ska behandlas med plasmasubstitution och
vasopressorer. Hypoglykemi kan behandlas med glukos i.v.
5
5.1
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakodynamisk grupp: selektiva beta1-blockerande ämnen.
ATC-kod: C07AB07
Bisoprolol är ett potent och selektiv beta1-adrenoreceptorblockerare utan sympatomimetisk
effekt. Som för andra
beta1-blockerare är verkningsmekanismen vid hypertoni oklar. Det är dock känt att bisoprolol
sänker plasmareninaktiviteten.
För patienter med angina gör blockaden av beta-receptorer att hjärtfrekvensen och
syrebehovet sänks.
Bisoprolol har lokalanestetiska effekter liknande propanolol.
5.2
Farmakokinetiska uppgifter
Bisoprolol absorberas nästan fullständigt från mag-tarmkanalen. Tillsammans med en mycket
liten första passage effekt i levern resulterar det i en hög biotillgänglighet på ca 90%.
Bisoprolols plasmaproteinbindning är ca 30%. Distributionsvolymen är 3,5 l/kg. Totala
clearance är ungefär 15 l/timme.
Halveringstiden (10-12 timmar) ger 24 timmars effekt efter en daglig dos. Bisoprolol
utsöndras ur kroppen via två vägar, 50% metaboliseras av levern till inaktiva metaboliter som
sedan utsöndras av njurarna. De återstående 50% utsöndras via njurarna i ometaboliserad
form. Eftersom eliminationen sker i lika stor grad i levern som njuren krävs inte
dosjusteringar för patienter med försämrad lever- eller njurfunktion.
Bisoprolols kinetik är linjär och oberoende av ålder.
Patienter med kronisk hjärtsvikt (NYHA-grupp III) har högre plasmanivåer av bisoprolol och
förlängd halveringstiden jämfört med friska frivilliga. Maximal plasmakoncentration vid
steady state är 64 + 21 ng/ml vid en daglig dos på 10 mg och halveringstiden är 17 + 5
timmar.
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Gängse studier avseende allmäntoxicitet, genotoxicitet eller karcinogenicitet visade inte några
särskilda risker för människa. Som andra betablockerare är bisoprolol vid höga doser
modertoxiskt (försämrat födointag och minskad kroppsvikt) samt embryo- och fostertoxiskt
(ökad frekvens av resorptioner, minskad födelsevikt, försenad fysisk utveckling), men är inte
teratogent.
6
6.1
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärnan:
Mikrokristallin cellulosa
Mannitol
Kroskarmellosnatrium
Magnesiumstearat
Filmdragering:
Hypromellos
Titandioxid (E 171)
Makrogol 6000
6.2
Inkompatibiliteter
Ej relevant
6.3
Hållbarhet
2 år
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
5 mg
Blister: Förvaras vid högst 25°C
Burk: Förvaras vid högst 30°C
10 mg
Blister och burk: Förvaras vid högst 30°C
Blister: Förvara blistret i ytterförpackningen.
Burk: Tillslut förpackningen väl.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Tabletterna förvaras i en polyetylen (PE) burk med förseglingsring, eller i
PVC/PVDC/aluminiumblister.
Förpackningsstorlekar: 10, 14, 20, 28, 30, 50, 56, 60, 84, 90, 98, 100, 100x1, 106, 250 och
500 tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6
Anvisningar för användning och hantering samt destruktion
Inga särskilda anvisningar.
7
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Sandoz GmbH
Biochemiestrasse 10
A-6250 Kundl
Österrike
8
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
16514, 16515
9
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2001-01-12 / 2005-10-31
10
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2006-06-20
