Filmhistoria 1939 – 1956
Ljudfilmen – vapen under andra världskriget
Spelfilm som propaganda färre – dokumentärerna fler
Ty realistiska journalfilmsreportage, t.ex. ”Feuertaufe”
1939 – skrämma till underkastelse, statligt styrd film,
Goebbels propagandaminister
Inhemsk film = hålla uppe stridsmoral – inpränta ideal,
t.ex. judehatet
Film för utlandet = skrämma, visa tyskarna från bra sida
”Der Führer schenkt den Juden eine Stadt” 1943
hyckleri
Totalbojkott av amerikansk film
Allierad filmpropaganda – dock ofta för sen i
produktionen
Hollywood avvaktande innan USA gick med i kriget –
undantag Chaplin ”Diktatorn” och Hitchcock
”Utrikeskorrespondenten” 1940, uppsving även för
dokumentärfilm i USA
USA – ny generation regissörer, t.ex. Orson Wells
”Citizen Kane”1941 ”världens bästa film” – ny teknik i
ny kombination, vidvinkelobjektiv, förvrängda, dunkla
bilder, djupfokus, återblickar
”Casablanca” (Curtiz) 1942 – Ingrid
Bergman/Humphrey Bogart antitysk kultfilm – USA in i
kriget = Hollywood del av kriget – upprepningar av
patriotiska motiv – kulmen 1943
svensk film uppgång – nöje viktigt – fler biobesökare –
Sandrews startar - film högre social status –
psykologisk beredskap - ”Rid i natt” (Molander) 1942
allegori efter Mobergs roman – först vid slutet av kriget
klart avstånd mot tyskarna – allmänt allvarligare ämnen
efterhand
Sovjet – likriktning och nedgång under Stalintiden,
dokumentärer, t.ex. ”Slaget om vårt Ukraina” 1943
Frankrike – stark inhemsk produktion under kriget, t.ex.
”Dimmornas kaj” 1938 poetisk romantik, ”Paradisets
barn” av Prévert/Carné 1945
Efterkrigstiden:
1945 filmmediet officiella dokumenterande uppgifter,
t.ex. Nürnbergrättegångarna – nazister avskedades –
arbetade snart igen, t.ex. Veit Harlan ”Jud Süss” (1940)
neorealismen uppstår - Italien antifascistiskt radikala
filmarbetare, dokumentär i spelfilm, den lilla
människans perspektiv, sociala problem, filmade på
gatan, amatörskådespelare, Roberto Rosselini ”Rom
öppen stad” 1945 – psyk. och materiellt
efterkrigstillstånd – populära utomlands – skepsis i
hemlandet, Vittori De Sica ”Cykeltjuven” 1948 – barnet
i centrum
protest från skådespelare 1947, italiensk film under
statlig kontroll 1949
skildringar av romartiden med antika motiv total
motsats – t.ex. ”Quo Vadis” 1951 och ”Ben Hur” 1959
– Rom i amerikans produktion, som flera andra
inspelningar i Europa – billigare arb.kraft –
Marshallplanens återuppbyggnadsprogram
USA: Nya regissörer vid sidan av Wells; Elia Kazan –
även ny skådespelarstil efter Stanislavskij, Actor´s
Studio – Marlon Brando ”Storstadshamn” 1954, ”Linje
lusta” 1951– James Dean ”Öster om Eden” 1955 – Jules
Dassin gangsterfilmer, t.ex. ”Storstad” 1948
1947 nedskärningar – mindre svulstigt - psykologiska
thrillers, t.ex. Hitchcock ”Repet” 1948 – musikal,
västernfilm uppsving
kommunistskräck – FBI häxprocesser till 1951 –
individuella intriger – McCarthy jakt på oamerikanska
element – svartlistning av skådisar och regissörer
Storbritannien – filmskydd 40% egen film,
skönlitterära verk, t.ex. Graham Green ”Den tredje
mannen” – komedier på bolaget Ealing Studios,
skådespelare Alec Guinness
Frankrike – nationell hjälpfond; många små bolag –
gick därför bättre än USA och England – Bresson och
Cocteau stora, t.ex. ”Flickan och odjuret” 1946 sålde
bra utomlands – komedi av Jacques Tati
”Semestersabotören” 1953
Sverige proamerikanskt, antisovjetiskt – undantag ”Sånt
händer inte här” Ingmar Bergman 1950 – nya regissörer
tack vare filmfestivaler – Bergman ”Kris” 1946,
”Sommarnattens leende” 1956, även Sucksdorff
”Människor i stad”, Alf Sjöberg ”Hets” 1944, Arne
Mattsson ”Hon dansade en sommar” 1951 – den
svenska synden
Bergman – ”Det sjunde inseglet” 1957, ”Tystnaden”
1963, ”Persona” 1966, ”Viskningar och rop” 1973,
”Scener ur ett äktenskap” 1973
Teman hos Bergman: män = kyla, intellektualitet,
kvinnorna = känsla, intuition, värme – självanalys,
konstnären som offer i samhället eller exploatör –
inre/yttre våld,
Kris för filmen – ökade produktionskostnader, färgfilm,
vidfilm
Åsa-Nisse, bondkomik 1949 – stad och landsbygd
1956 – 1969 – TV:n in i vardagsrummen – förnyelse
inom filmen
tonåringar de som var mest trogna filmen när andra
föredrog tv – 50-talet födde ungdomsrevolt, t.ex. James
Dean ”Jätten” 1956
konkurrensen från TV tvingade fram förnyelse,
filmfestivaler till hjälp – Bunuel, Kurosawa 1951
”Demonernas port” – japansk films intåg på europeiska
och amerikanska marknaden, Pather Panchali, Ingmar
Bergman
ny teknik – ökad realism – färre klipp nödvändiga med
vidvinkelobjekt
Frankrike – den nya vågen – Bazin ”filmen konstart
närmast verkligheten”, stor frihet till skådespelaren,
uppnås genom mångtydiga bilder utan styrning,
djupfokus och långa tagningar – kritiker menar att den
som filmar dock alltid tillrättalägger, film bör ta
ställning
