KRISTI FÖRKLARINGS ORTODOXA KYRKA

KRISTI
FÖRKLARINGS
ORTODOXA KYRKA
Birger Jarlsgatan 98, Box 19 027, 104 32-Stockholm,
tel. 08-15 63 16
Oktober 2011 – januari 2012
Teologi
Hl. Justin
(Popovich):
Mysteriet med Kristi
Förklaring
och med
frälsningen
enligt de Heliga
Fädernas lära och
den ortodoxa
gudstjänsten
Om Kristi
Förklaring roll inom
frälsningsordningen
Vårt liv
Livet i sketen
Ur verksamhetsberättelsen
Första korset i sketan, Vavd, 2008
С Kristi Förklarings ortodoxa församling
grundades år 1617. Församlingen ingår i det
Ryska Ortodoxa Ärkestiftet i Västeuropa, vars
administrativa centrum, Ärkebiskop,
Stiftsstyrelse och Teologiska institut SaintSerge finns i Paris. Sedan år 1931 är stiftet
upptaget i det Ekumeniska Patriarkatet i
Konstantinopel.
Nuvarande Kristi Förklarings ortodoxa
kyrka invigdes år 1907 och är förklarad för
byggnadsminne.
Ryska Ortodoxa Kyrkan - Kristi Förklarings
ortodoxa församling är ett i Sverige
registrerat trossamfund. Se vår hemsida
www.ryskaortodoxakyrkan.se
Kristi Förklarings ortodoxa kyrkas
församlingsblad sänds gratis till
församlingens medlemmar, vilka erlagt
församlingsavgiften 1000:-/år. Övriga som
önskar få församlingsbladet bidrar till
kostnaderna genom insättning på
församlingens postgiro 15 77 95-6
KRISTI
FÖRKLARINGS
oktober 2011 – januari 2012
ORTODOXA
K Y R KA
TEOLOGI
HL. Justin (Popovich)
Mysteriet med Kristi
Förklaring
och med frälsningen
Enligt de Heliga Fädernas lära och den
ortodoxa gudstjänsten
På Sin väg som Gudamänniska i denna värld
förde Herren Jesus Kristus sin mänskliga natur genom
såväl Förklaringen som genom den nödvändiga
händelsen i det Gudomliga husbygge som är
människosläktets frälsning. Då Han förklarades på berget
Tabor visade Herren att förändringen av den mänskliga
naturen genom det Gudomliga är en nödvändig
förutsättning i Gudamänniskans bedrift att frälsa världen från synd, ondska och död. För
frälsningen är omöjlig utan Guds förändring av människans natur från syndig till helig,
från ond till god, från dödlig till odödlig. Frälsningen består just i Guds allomfattande
förändring av männinskans väsen.
Som även allt karakteristiskt för Frälsaren har Hans Förklaring en allmänmänsklig
innebörd, för Han "inte bara förklarades utan detta skedde också för att för oss visa den
kommande förändringen av människans väsen" enligt den helige Prokl av Konstantinopel
i predikan om Kristi Förklaring. Som en ny rodo... visar Frälsaren på Tabor vioken
förändring människans väsen måste genomgå i sin väg av helgelse, oboz.. och frälsning.
Som en ny Adam omfattar Gudamänniskan Kristus genom sin Förklaring hela
människosläktet och i sin mänskliga natur, då han genomgår förklaringen i princip hela
människans väsen. Den Ortodoxa Kyrkan, då hon lever i Herren Jesus Kristus i sitt
oavbrutna och eviga liv, erfar med hela sitt väsen den oersättliga betydelsen av Frälsarens
Förklaring i det frälsningsverk som omfattar människosläktet och hela skapelsen.
Då den universella Kyrkan betraktar Adams väsen i människosläktet ser dess
genomträngande medvetande i Frälsarens Förklaring Hans önskan att förändra
människans väsen genom att förvandla det genom Sin Gudomlighet. Genom Sin
Förklaring har Frälsaren förvandlat vårt väsens sammansättning genom att upplysa det
med Sitt Gudomliga kött och har givit det dess ursprungliga arvedel, odödligheten. På
dagen för Kristi Förklaring glänste hela människans väsen till av den Gudomliga
förklaringen, för när Kristus förklaras frälsar han alla. Genom Sin Gudomliga Förklaring
har vår Skapare från förgängelsen dragit bort människans Gudalika väsen som sedan
länge varit underkastat förgängelsen genom synden och gjort människans förstånd
gudalikt; Kristus förklaras och frälsar alla. Med Gudomlig eld har Kristus förvandlat vårt
mänskliga väsen.
Den ljusa dagen för Kristi Förklaring det är dagen för upplysning och
gudomliggörande av människans väsen. Den dagen omfamnade Gudamänniskan Kristus
med sin allsmäktia och frälsande kraft vår av synden svärtade natur och upplyste och
gudomliggjorde den. Strålande av det bländande skenet från Sitt gudomliga ljus upplyste
Kristus på Tabor världen. Genom sin storslagna Förklaring förkunnade Herren Jesus
Kristus det urgamla mysteriet som dittills varit dolt och det mänsklioga ögat skådade det
aldrig tidigare skådade: den jordiska kroppen strålar av Gudomligt sken; den dödliga
kroppen utstrålar Gudomlighetens ära. Detta därför att Ordet blev kött och köttet
Ord.Äran kom till köttet inte utifrån utan inifrån, ur Gudomlighetens Ord, förbundet med
köttet på ett outsägligt sätt. Hur kan det som inte kan blandas ändå blandas ihop och
förbli oblandat? Hur kan det som inte kan förenas ändå förenas? Detta är en följd av
hypostasens enhet. På grund av hypostasens enhet och det ömsesidiga genomträngandet
utan sammanblandning genom ömsesidigt utbyte så blir de gudomliga egenskaperna
mänskliga och de mänskliga Gudomliga.(Dev ärevördige Johannes Damascenus i
predikan om Förklaringen).
På berget Tabor förklarades Kristus och upplyste hela universum med Sitt ljus för
att rädda mänskligheten från brottsligheten. Frälsarens Förklaring äe "en avgrund av
oåtkomligt ljus" ett ljus som gränslöst spreds från Tabor (Johannes Damascenus) och som
fyllde hela skapelsen men framför allt människosläktet. För som den helige Atanasios av
Antiokia säger "skenet från Frälsarens dräkt betecknar förvandlingen av våra kroppar. För
vi har blivit delaktiga av Frälsarens klädnad då han klädde sig i vår kropp".
Mellan Kristi dop och korsfästelse står Förklaringen i vilken han förkunnas Herre
över både Gamla och Nya Testamentet och åter bekräftas som Guds Son.Så bekräftas
även dagen före korset på Golgata hans Gudomlighet och därigenom även världens
frälsning för endast Gud kan frälsa världen från synd, ondska och död. Hela Frälsarens liv
på jorden, inklusive Förklaringen utgör i sig en enda och odelbar gärning till
människosläktets frälsning, ett odelbar organisk helhet. I centrum för allt står den Heliga
Treenigheten som fullkomnar frälsningen. Före Sitt lidande på korset fullkomnade
Frälsaren allt nödvändigt i frälsningens husbygge och på Tabor uppenbarade Han på ett
mystiskt sätt Treenigheten.
Gud Ordet blev människa för att förklara varför Han skapade människan som ett
ord (ordagrant 'logos' på gregiska) och gudalik. På dagen för sin underbara Förklaring
förvandlade Herren på ett fullkomligt sätt sitt mänskliga Väsen och uppenbarade det i
gudalik skönhet och upphöjdhet. Härigenom uppenbarade Han människans gudomliga
storhet och hennes väsens 'logoskaraktär' genom att på ett åskådligt sätt bekräfta att
meningen med människans väsen är att vara uppfylld av Gudomligt ljus och leva
strålande av detta ljus. I inkarnationen antog Herren människans innersta väsen, och när
Han förklarades på Tabor uppenbarade Han den ursprungliga bildens storhet.
Allt som är karakteristiskt för Gudamänniskan tillhör samtidigt hela
mänskligheten, för såsom Gudamänniska omfamnar Herren Jesus Kristus hela
människosläktet. Därför har också Hans Förklaring en allmängiltig betydelse.
Något slags majestätisk Gudomlig styrka genomtränger på ett underbart sätt
människans väsen i Förklaringens ögonblick.Detta väsen, förfallet och förmörkat av synd
har nu inträtt i en förvandlingsprocess, omfamnat som det är av Kristi Gudomliga ljus på
Tabor.Genom sin underbara inkarnation och ärorika Förklaring har Herren förvandlat
mänskligheten, till vilken fordom sades: "av stoft är du kommen, till stoft skall du åter
varda". På Kristi Förklarings dag hyllar vi vårt gudomliggörande, vår förändring till det
bättre, vårt naturliga upphöjande och ingående i det övernaturliga. Frälsaren har
åstadkommit detta genom Sin Gudomlighet, säger den ärevördige Andreas av Kreta.
"Genom att på ett outtryckligt sätt på Tabor uppenbara det ouppnåeliga ljuset har
Kristus uppfyllt skapelsen med glädje och gudomliggjort människan".(Kosmas av
Mayum).
Med hela sin Gudomliga undergörande kraft ingår Frälsarens Förklaring i det
outtryckliga husbygget för frälsning ("den outsägliga försynen), genom vilket Herren
frälste världen som var förtappad i synd.Då Han i Sin Förklaring uppenbarade sin
Gudomlighet, löste han oss från dödens bojor.
Genom sin Förklaring förvandlade Gud Guds avbild i människan och den började
lysa av sitt ursprungliga Gudomliga sken och lepota, för målet och meningen med
Gudamänniskans Förklaring är att återföra människan och allt mänskligt till Guds avbild,
att avlägsna de syndiga avtrycken i människans Gudalika själoch att underordna
människans hela liv det Gudalika ursprung genom vilket säkrare än allt evigheten
förbereds.
Den Guds avbild i människan som förnyats genom Kristi Förklaring har börjat
lysa som solen och kroppen har blivit lik ljuset. I sitt ursprungliga väsen utgör
människosjälen ett avlägset återsken av det Gudomliga ljuset, det ljus som med full kraft
började skina på Tabor genom Gudamänniskans Kristi heliga lekamen. Genom
Förklaringen visadfe Herren att meningen, värdet och den oförgängliga skönheten hos
köttet, ämnena, materien består i att fyllas av Gudomligt ljus, att utstråla det och leva i
det, för ljuset är synonymt med liv och odödlighet, på samma sätt som mörkret är
synonymt med död och förgängelse.
"Vid skapandet av människan av stoft, säger Johannes Damascenus, bevärdigades
Gud göra henne till Sin egen avbild och like, och satte henne i Eden som vän till
änglarna. Men eftersom vi förmörkade och grumlade denna Gudomliga avbild med ett
hav av lidelser tillhandahöll Gud för oss en annan modell för att umgås med oss, en mer
pålitlig och förvånansvärd än den första. Medan han var kvar i sin Gudomlighets storhet
tog han på sig ...... det vill säga i människans väsen i det att han gudomliggjorde i sig
människans väsen och förenade den ursprungliga bilden med den nuvarande (d.v.s. på
Förklaringens dag) och uppenbarade i den SIn egen skönhet. Och Hans ansikte skiner
som solen för i hypostasen likställs det med icke-materiellt ljus, och ur detta skiner
rättfärdighetens sol.
Genom sin gränslösa människokärlek tar Gud Skaparen på sig tjänarens skepnad
och frälser honom i Sin Förklaing från tidigare förmörkelse genom sin skinande gestalt
och genom att uppenbara Gudomens ljus i sitt kött. Gud som är världens ljus är på ett
underbart sätt närvarande i världen genom sitt ljus, men på Tabor visar Han detta sitt ljus,
med vilket Han frälsar världen från synd, i överföld. Då Han vill förvandla människans
väsen från dåligt till gott, från oheligt till heligt, från förmörkat till ljust går Kristus upp
på Tabor och visar sina lärjungar sin Gudomlighet, med vilken Han förnyar och frälser
vår fallna natur.
Kristi Förklaring är källan till en outtömlig kraft, som förvandlar hela skapelsen
och alla väsen, och därför utropar vi till Frälsaren:"Skapelsen förvandlas klart genom Din
Förklaring, Kristus" (9 augusti vers ur kvällsgudstjänsten)
VÅRT LIV
Livet i Sketen
(ur Verksamhetsberättelsen)
2010
Det var en osedvanligt kall januari.
Temperaturen rörde sig runt 25-30 minus
under hela månaden. Kylan kom på riktigt
på Juldagen, då Monica och Ioanna kom
upp efter en Julliturgi i grekiska kyrkan i
Uppsala. Ioanna gav sig genast ut på
vedbacken och bar in kopiösa mängder ved. Nu skulle den nya braskassetten i kyrksalen
äntligen prövas. Det gick bra att få igång brasan snart stod en vacker rökpelare ur var och
en av de två stolta skorstenarna och Ioanna stod på vedbacken och beundrade dem. Snö
skulle också skottas och en hel del blev det. Så armarna blev möra och de fortsatte de att
vara under resten av vårvintern.
Problem uppstod emellertid snart när det upptäcktes att kaminen inte lyckades
värma salen vidare bra. Max en grad över elelement temperaturen gick att få ut hur stora
vedfång som än släpades in. En mindre katastrof. Långa förhandlingar inleddes med
entreprenören Lind för att få ordning på detta. Kaminen skulle ge 7 kW och kunna värma
hela kyrkan plus även ge en grundvärme i refektoriet. Men icke.. Oändliga turer med
hantverkaren och leverantören av kaminen. De satsade pengarnas sågs dansa bort i
eldflammorna och så var uppvärmningssystemet i kyrkan lika dåligt som från början! Det
var helt enkelt inte försvarbart att stoppa i dyr ved i kaminen då den inte gav något
tillbaka, så framåt februari blev den stående trots ihållande kyla. Myseffekten fanns ju där
förstås – det var underbart att stå och läsa vesper och känna hur brasans sken fyllde
kyrkan och den svarta vinternatten! Tanken var mycket god, men effekten inte som väntat
alltså. Efter den här erfarenheten kändes det inte lika trängande att sätta igång nya
husprojekt. Man måste ha bättre koll på att investerade pengar hamnade rätt. Och
tröttheten över hantverkare som bara pratade och pratade och inte fick något gjort blev
genomgripande.
Hur som helst var det en underbart vacker vinter och Ioanna njöt av tystnaden och
bönerna. Sketen har blivit hemma nu och ingen ödslig känsla finns kvar. Vintern är
faktiskt den allra bästa tiden!
I slutet av januari kom fader Angel upp för att fira Liturgi. Precis som förra året
var det snöstorm (kanske vore bra att flytta tidpunkten för dess gudstjänsttillfällen..,) men
vi hade ingen bilolycka den här gången i alla fall, tacka Gud. På grund av väglaget var det
inte så många besökare, ett tiotal hade tagit sig hit, men stämningen var god och alla var
glada att få fira den Heliga Kommunionen i Sketen.
Nu kom möjligheten att följa en biodlarkurs i Månkarbo och Ioanna anmälde sig.
Kursträffarna var varannan vecka och man varvade praktik och teori. Sketen skulle få
många nya innevånare till sommaren! Kursen upptog en hel del tid under våren med
praktiska arbeten såväl som teoretiska studier.
Stora Fastan blev en andligt fruktbar och stilla tid. Inga Liturgier firades, men
Ioanna hade möjlighet att läsa stora delar av de dagliga texterna ur Triodion och när
Påsken närmade sig kändes det att den var väl förberedd.
Ioanna bestämde sig för att fira Påsken i grekiska kyrkan i Uppsala och pendla
hem till Sketen mellan gudstjänsterna. Det fanns en längtan efter att få in Påsk i Sketen.
Förra året firades i klostret i Grekland. Det var en mycket vacker och fullständig Påsk på
alla sätt och roligt att träffa systrarna igen, men längtan efter Sketen och den nordiska
Påskupplevelsen var hela tiden mycket stark. Så då fick det bli så. Nästan alla de viktiga
gudstjänsterna skulle förrättas i Uppsala så det blev en bra påskcykel även om det var
långt ”hemifrån”. Påsknatten blev dock minst sagt spontan och ohejdat medelhavs-rörig
med fyrverkerier och människor i massor. Någon kör stod inte att finna så hur Påskens
morgongudstjänst och Liturgi genomfördes minns jag inte, bara att jag åkte genom
Upplands hagar i en gryende vårnatt lyckligt sjungande Χριστός Ανεστη hela vägen upp
till Sketen.
Under våren håller Ioanna ett par föreläsningar för katekumengrupper som Bilda
håller i Stockholm och Uppsala.
Strax efter Påsk var det dags för den första deklarationen av Sketens ekonomi och
vi hade fått Irina Larsson från församlingen i Stockholm att ställa upp och hjälpa oss. Och
det var tur! Det visade sig att det fanns många saker vi inte förstått och en hel del frågor
måste redas ut. Klart var att vi måste lägga om den ekonomiska planeringen för Sketens
fortlevnad! Det blev några jobbiga turer i Stockholm innan vi i styrelsen lyckades mötas
och försöka få fram en lösning. Deklarationen kom ändå in i tid tack vare Irinas stora
arbete och vi tackar Gud för hennes insats!
I maj kommer fader Mikael och Iris från heliga Annas församling med en stor
Bilda-grupp för att hålla föredrag om den Gudomliga Liturgin. Vi sitter hela dagen i
refektoriet , ca 30 personer, och lyssnar till en mycket intressant föreläsning. Vi sjunger
ett moleben i kyrkan och efteråt äter vi av den mat besökarna själv tagit med sig som
knytis. En ung man som nyligen varit på Athos visar ett givande bildband ute i nartex där
det blev tillräckligt mörkt. Det är trångt och inspirerande att höra på hans personliga
berättelse från klosterhalvön. Som helhet blev det en ganska annorlunda och mycket
lyckad dag i Sketen. Fler möjligheter att använda platsen öppnar sig.
Ioanna intensifierar sina försök att hitta en lämplig tjänst som det går att
kombinera med livet i Sketen. Det är inte det lättaste och hela problemet tar stor kraft.
Tanken på att starta eget företag växer sig allt starkare, men med vad och hur. Så är det
någon i bigruppen som berättar att Munkens Bisalva är till salu för ett överkomligt pris.
Ioanna känner direkt att detta kan vara något. Det blir ett besök på gården i Sala där
salvan produceras idag och en hel del budgetplanering. Skall man våga satsa in ett så pass
stort startkapital? Men efter en mycket utdragen process med intensiv budgivning, går
plötsligt ett annat bud före med mycket stor prismarginal och vi missar hela projektet.
Stor besvikelse! Det har tagit flera månader och nu är man tillbaka på nollpunkten.
Trädgården har fått stå tillbaka stort i år. Det har mest handlat om gräsklippning
till nöds. Först veckan i juli är i alla bina på plats och det första bisticken är placerat i
pannan! Kupan lyser gul och vacker över ängen och bidrottningen är döpt till Thekla!
Hon är jättefin! Ett stor och starkt samhälle är det och Britta från Griggebo, som vi köpt
bina av, kommer över och ser till dem då och då.
Ungefär vid den här tiden dyker Marifa upp en dag utanför häcken och frågar
blygt om här är ett ortodoxt kloster. Det kändes underbart att få denna fråga. Hon blev
naturligtvis inbjuden och genast ville hon komma in och börja hjälpa till med trädgården.
Mer än välkommen! Ängen som fått förväxa sig blev slagen liksom det meterhöga gräset
utanför muren. Sly klipptes bort runt bi-sidan och mycket annat blev gjort som varit helt
omöjligt för Ioanna att hinna med. Och det var tur för i augusti skulle det bli Ärkebiskop
besök. Marifa tog på sig att fixa läget så Sketen såg anständig ut för den stora dagen.
Ioanna planerade mat, städade hela huset och var nervös i största allmänhet.
I juli kom fader Bengt upp för att fira Liturgi på sin väg till huset i Norrbotten.
Han kom i bil med Gertrud. De sov över i Sketen och Sigfrid kom upp på morgonen med
vänner i bilen. Liturgin blev vacker och vi hade ett varmt och livligt samkväm efteråt.
Trädgården fylldes av glada röster från ortodoxa besökare. Det var härligt!
En morgon när Ioanna stod framför Kazanskaja ikonen i lilla köket kom plötsligt
ordet ”bokhandel”, till henne. Javisst självklart, vi skulle starta en bokhandel. En
nätbokhandel som kunde nå alla ortodoxa i Sverige och även i de övrig nordiska
länderna! En helt strålande och självklar idé. Wolmar hade ju stängt sin butik för något år
sedan och nu fanns inte längre någon bokhandel för ortodox litteratur. Ioanna började
genast tänka och planera inför denna nya möjlighet.
Innan Kristi förklarings Festen i Stockholmsförsamlingen höll Ärkebiskopen ett
möte för alla de som arbetar inom jurisdiktionen. Fader Johannes kom från Norge med
fader Serafim och en Ingunn en kvinna som håller i en prästlös församling i Bergen. Det
kom representanter från både Danmark och Holland. Det blev många intressanta möten
och fina tal. Det var spännande att få möjlighet att höra Vladyka i ett mer personligt
sammanhang.
Dagen efter Festen var mottagningen i Sketen. Det var Ärkebiskopen, fader
Johannes, fader Serafim, Ingunn och fader Angel som kom. Vi sjöng en kort stund i
kyrkan och så visade fader Angel runt i Sketen medan Ioanna försökte få i ordning det
sista inför middagen. Maten mottogs med god aptit. Efter en stund dök ytterligare två
gäster upp från Stockholm, ett musikerpar som kände ärkebiskopen väl och samtalet tog
en annan vändning.
Ioanna fick ett samtal med
Ärkebiskopen innan det var dags att
ge sig av igen. Han gav sin
välsignelse att fortsätta arbetet med
Sketen, men beklagade att han inte
hade några möjligheter att bidra
ekonomiskt. Till kyrkoinvigningen i
Norge i november skulle han ta med
ett antimension för att placera på
altaret i Sketen. Sedan skulle det
vara välsignat för alla kanoniska
präster som så önskade att fira
Liturgi i Sketen. En sak som skulle
ge möjlighet till ett tätare
gudstjänstliv.
Idén med bokhandeln blev också välsignad av biskopen och allt kändes som att det hade
landat rätt till slut.
Marifa hade börjat komma regelbundet nu. Hon följer den monastiska rytmen på
torsdagarna och deltar i diakonia mellan 9-13. Det skänker Ioanna ett stort stöd och en
stadga över veckans arbete.
Under oktober firades Liturgi av fader Angel just i slutet av Korsupphöjelse
festen. Det var fint att fick den nära klosterfesten. Fader Angel höll ett fint föredrag om
Festens betydelse och framväxt inom den tidiga Kyrkan. Några kyrkotjänare som följt
fader Angel hit upp hjälpte till med att bygga en humlestör som blev fin invid
Gudsmoders bersån. Man stagade också upp tvättorken och bidrog med en del annat
praktiskt. Alla hjälpande händer mottags med tacksamhet och det är roligt att se när var
del utvecklas en bit till.
I slutet av september påbörjar Ioanna en företagarkurs för att förbereda sig för
arbetet med bokhandeln och den pågår den under hela oktober månad. Det innebär
dagliga pendlingar till Uppsala så veckorna blir mycket överlastade när även livet i
Sketen med gudstjänster och annat arbete samtidigt skall upprätthållas på basal nivå.
En ekonomisk planering och mycket annat görs under kursen. Därefter startar ett intensivt
arbete med att konkret bygga upp e-butiken, välja programleverantör göra en design och
praktiskt grundläggning kring logistiken. Det är spännande, men också avancerat och
bitvis svårt. Krassimir Kolev kommer in och gör en fin och proffsig design utifrån
Ioannas grundidéer.
I början av november är det kyrkoinvigning i klostret i Norge och Ioanna är
inbjuden. Ärkebiskopen skall komma och allt är mycket spännande. Det har inte blivit
mycket resor sedan flytten till Sketen, men nu bokas flygresor. En fin inledning innan det
självständiga arbetet med bokhandeln börjar. Tiden känns ny och allt går ett par steg
vidare.
De månatliga gåvorna från trogna understödjare har fortsatt att komma in under
hela året och vi kan bara skänka vår tacksamhet för det till Gud och önska dem och deras
närmaste beskydd, frälsning och många lycklig år!
Många har också skänk Sketen en ovärderlig hjälp med arbete av olika slag och
omsorg om verksamheten och Ioanna. Må allt detta få sin rikliga lön inför Herren!
Den svenska jultiden försvann helt i arbete. På den svenska julaftonen satt Irina
med årsredovisningen för Sketens ekonomi. Inköpen av Ambons böcker började rulla
igång och allt skulle katalogiseras. Ett gigantiskt arbete och många nybörjarfel tog sin tid
innan en bra form för allt blev given. Martha ställde heroiskt upp trots sin efterlängtade
julledighet, med bearbetningen av alla bilder då formaten måste jobbas om för att passa i
butiken.
Så avslutas ytterligare ett år i Sketen. Meterhöga drivor av snö bäddar in
klostergården och stjärnorna lyser klara i den svarta vinterhimlen. Det är lika kallt som
föregående år och vedkaminerna går för fullt. Att bära travar av ved är ett dagligt bestyr,
liksom att skotta långa smala gångar till uthusbodarna. Vintern med sin tystnad och sina
mjuka konturer har lagt sin sjal över trötta axlar.
Några nedslag från första halvan av 2011
Det nya året inleds med att
fader Bengt firar Liturgi på
Nyårsdagen. Vi hade en tät och vintrig
sammankomst med ett vegetarisk
svenskt julbord som skaffning. Fader
Bengt läste högt för oss i refektoriet ur
Synaxarion om Johannes Kronstadts
liv, vilket rörde oss alla till tårar. Efter
det gick de teologiska diskussionerna
höga och huvudtemat rörde hur vi skall
kunna skapa en ortodox kyrka och
kultur här i Sverige i dag, i denna tid.
Vilka svårigheter hade vi själva mött.
På helige Serafim av Sarovs dag i januari kom fader Mikael från Umeå för första
gången på besök. Han har några församlingsmedlemmar i Gävletrakten och de kom för
att fira Liturgi i Sketen denna gång. Julia från församlingen i Umeå höll i sången och man
ställde upp en flyttbar ikonastas som man haft med sig. Det var underbart att få en första
känsla hur det skulle bli med ett riktigt altarrum! Under Liturgin invigdes det nyinköpta
rökelsekaret – Sketens första riktiga altarföremål. Sedan i december låg det nya
antimensionet på altaret och behovet av ett bättre altarbord och en ikonastas gjorde sig
rejält påmint. Må Gud, ge oss vägen till att fullborda även detta, bad jag träget under
Liturgin. Och innan fader Mikael gick sa han: Jag skall komma och bygga en ikonastas åt
dig, Ioanna! Må så ske, blev den stilla tanken till svar, utan någon större tilltro till att det
skulle kunna bli verklighet.
Under andra veckan i februari släpper vi ut Ambon i cyberrymden. Oerhört
spännande! Hur skulle det fungera? Skulle beställningarna gå fram och böckerna komma
ut? Många osäkerheter och frågor rullade fram och tillbaka och fortsatte så under hela
våren. Allt går inte att förbereda sig för, bokhandeln måste slipa sig mot verkligheten och
besökarnas önskningar. Än i dag förstår jag att det tar många år att blir riktigt bra och
förstå hur man skall bygga alla olika delar. Och att det kräver tid. Men Ambon fick
många fina recensioner och glada tillrop när den sjösattes och det var fint att uppleva.
Den lever sitt eget liv och fyller en uppgift för många ortodoxa troende, speciellt de som
bor ute i landet och inte så lätt har tillgång till kyrka och ortodox litteratur.
Ioanna kämpar med Stora Fastan, ljusstöpning av de röda påskljusen och Ambon allt i en envist ihållande och småsnål vinter som inte ger med sig. Det är kallt överallt,
massor av kläder, minst tre lager natt som dag. Kaminerna gör sitt men det förslår inte. Vi
har strider med grannar, strider med snön, strider med våra passioner och inser snabbt att
det är en och samma sak. Solen står lågt. Grårandiga strimmor. Kommer vi igenom denna
fastetid? Finns det något ljus i tunneln därframme? Fader Angel kommer och firar en
Stora Fasteliturgi. Man förstår att Gud vill hålla oss tillbaka, göra oss eftertänksamma,
lära oss bida tiden och vår egen otålighet. Allt är gott och hemma hos Gud. Tiden finns.
Han vill lära oss att mogna under isen.
Påsken firas i Kristi Förklaringskyrka i Stockholm i år. Vackert och intensivt
alltsammans, men man kan inte annat än drömma om första gången vi får fira Påsk i
Sketen. När Uppståndelsens Ljus gått upp för att föra oss alla ytterligare ett steg närmare
Gud, packas snabbt den lilla grå bilen och far norrut igen.
Våren och värmen kom till slut även detta år. Och med den hela arbetet med
trädgård och biodlingar. Några stora träd och en ohemult hög gran som stod i dungen
bakom muren, fälldes för att släppa in lite mer kvällsljus i trädgården. Några vindfällor
kom till av vårstorm och vi fick jobba ytterligare med ved, sly och motorsåg. Nu såg det i
alla fall fint och gallrat ut så länge det nu varar. Marifa fortsatte att vara en trogen
vapendragare. Beväpnade med trimmer, motorsåg och universalverktyg har vi
tillsammans tagit oss fram till försommarens skira lätthet. Allt, verkligen allt står i blom!
Önskan om att låta bygga den stora porten nere vid vägen vill sig inte. Det går inte
att finna någon som är kapabel att göra det och alla försök att komma vidare i planeringen
rinner ut i sanden. Huset står där det står och alla ansträngningar räcker bara till att hålla
undan det mest nödvändiga. Krafterna tryter. Ioanna känner sig mest som om hon
ständigt springer mellan olika grytor som håller på att koka över. När skall utrymme ges
för att kunna fördjupa det andliga arbetet, bönen, studiet av fäderna,
översättningsarbetet..? Gården och verksamheten skulle mer vara anpassad för fyra, fem
arbetsglada systrar än för en ensam. När fader Angel kommer för att fira Liturgi i juni är
utmattningen närmast ett faktum trots Himmelsfärd och annalkande Pingst.
Men innan dess har något stort skett som vi glömt att berätta om. Tre riddare av
reslig rang dök upp en arla morgon rustade med verktyg och helig vilja. Tillsammans
tågade vi till den närliggande sågen och bar hem råmaterialet till vad som skulle blir
Sketens ikonastas. Ett intensivt bygge satte igång och sent om kvällen stod faktiskt
väggkonstruktionen färdig. Ritningarna gjordes under arbetets gång, vi studerade förlagor
i olika ikonböcker, inte en skruv drogs i utan förbön till de heliga. Och resultatet blev helt
perfekt i anpassning till den kyrksal vi har att utgå ifrån. Vi avslutade kvällen med Lilla
sena kvällsgudstjänsten bland sågdamm, skruvar och ett enkelt vaxljus framför ikonen.
Underbart! Fader Mikael hade hållit sitt löfte!
Den stora sommarfesten gick av stapeln i juli. Fader Bengt kom upp till Sketen
med sin pilgrimgrupp från Göteborg som varit på vallfärd till Valamo och Lintulas
kloster i Finland. Redan kvällen innan hade några troende kommit för att hjälpa till och
förbereda festen. Sigfrid snickrade vidare på ikonastasen och vi fick upp ett nytt
trädgårdsbord och den lilla kyrkklockan vid kyrkdörren, mat lagades och prosfora
bakades. Vi hade köpt in nya fällsängar för den här träffen som nu fyllde upp rummen på
övervåningen så de såg ut som sovsalar. Tyvärr fick gruppen som kom dagen innan
lämna plats för nästa som skulle stanna över kommande natt. Mer än sju-åtta kan inte
övernatta i Sketen såsom det nu är ordnat och även det under enkla förhållanden.
Det blev Liturgi och fader Bengt som kom direkt från klostermiljö firade med stor
koncentration och inlevelse. Efteråt serverades en gemensam måltid där fader Bengt
berättade lite både om prövningarna och glädjeämnena på deras pilgrimsfärd. Dagen bar
med sig många möten mellan de troende och många givande samtal och kontakter. Det
plockades lindblomste och smultron i massor. Och det är härligt att se så många ortodoxa
på sommarbete!
Innan trapeza på kvällen läste vi Gabriela Oxenstiernas nyöversatta moleben till Korset,
varefter vi intog kvällsvarden i stillhet och tystnad.
Senare delen av sommaren förflöt med olika mindre besök och i ett försök att
finna lite vila. I augusti kom fader Mikael, Sigfrid och Vladimir tillbaka för att snickra
klart ikonastasen. Dörrarna saknades fortfarande samt en del andra detaljer. Allt gick bra
även denna gång och innan avresan till Uppsala lästes en förkortad morgongudstjänst. Att
Herren var med i den stunden kunde nog ingen tvivla på. Nu återstår för Ioanna att
spackla och måla ikonstasen, draperier skall sys och sättas upp, liksom lamphållare och..,
ikoner! Ja, en hel del vill till innan ikonastasprojektet är i hamn. Men - Ära vare Gud – nu
kan vi ana hur vackert det kommer att bli!
Syster Joanna