Inventering och skötselplan för ”reservatet” i Bockeboda
Inventeringsmetodik och fördjupade vegetationsstudier,
höstterminen 2006
Malin Jönsson, Jeanette Nilsson,
Gunilla Banemark
och David Lundgren
Institutionen för matematik och naturvetenskap
Högskolan Kristianstad
291 88 Kristianstad
1
Innehållsförteckning
1. Inledning………………………………………….…………………………...1
2. Beskrivning av området……………………………………...……………….2
3. Geologi………………………………………………………..………………..3
3.1 Berggrund…………………………………………………………..…………………...3
3.2 Jordlager……………………………………………………………………………..….3
4. Historia………………………………………………………………….….….4
5. Nyckelbiotop…………………………………………………………………..5
6. Inventeringar………………………………………………………………….7
4.1 Skogsbiologernas naturvärdesbedömning………………………………………….…7
4.2 Skogsstyrelsens nyckelbiotops inventering……………………………………………7
4.3 Kvantitativ inventering av epifytiska lavar…………………………………………...8
4.4 Mossinventering………………………………………………………………………...8
7. Signalarter i ”reservatet”………………………….........................................9
5.1 Lavar…………………………………………………………………………………….9
5.2 Mossor…………………………………………………………………………………...9
5.3 Svampar………………………………………………………………………………..10
8. Resultat och diskussion……………………………………………………...11
9. Skötselplan för ”reservatet”………………………………………………...13
10. Referenslista………………………………………………………………..16
Bilaga 1: Skogsbiologernas naturvärdebedömning, värdekärnan (A)
Bilaga 2: Skogsbiologernas naturvärdebedömning, område (B)
Bilaga 3: Skogsstyrelsens nyckelbiotops inventering, värdekärnan (A)
Bilaga 4: Skogsstyrelsens nyckelbiotops inventering, område (B)
Bilaga 5: Kvantitativ inventering av epifytiska lavar, ruta 1 och 2
Bilaga 6: Kvantitativ inventering av epifytiska lavar, ruta 3 och 4
2
1. Inledning
Inventeringsobjektet ligger i friluftsområdet Bockeboda, 1.7 mil väster om Kristianstad på
kommunal mark (se figur 1). Östra delen av objektet utgörs av det som kallas för ”reservatet”,
fortsättningsvis kommer vi att benämna hela inventeringsobjektet för ”reservatet”.
”Reservatet” är ett ca 2 ha stort äldellövbestånd insprängt i ett område som annars mest utgörs
av planterad granskog. Området är speciellt på så vis att det innehåller en synnerligen märklig
blandning av bok och grova tallar som av någon anledning sparats när gran planterades i
omgivningen. Den östra delen av området är registrerad som nyckelbiotop enligt
Skogsstyrelsens nyckelbiotops inventering (1996).
Syftet med denna rapport är att inom kursen ”Inventeringsmetodik och fördjupade
vegetationsstudier”, höstterminen 2006, på Högskolan Kristianstad utföra inventeringar i
”reservatet” i Bockeboda och att arbeta fram ett förslag på en skötselplan över området. Där
igenom har vi fått en bredare och djupare förståelse för de inventeringsmetoder vi använt,
vilka signal- och indikatorarter det finns knutna till ”reservatet” och områdets historiska
markanvändning
Inventeringen av området innefattar enbart mossor och lavar, eventuella intressanta insekter
och kärlväxter redovisas därför inte i rapporten.
Fig. 1 Den blå stjärnan på kartan visar ”reservatets” läge
väster om Kristianstad. Källa: Digitala kartbiblioteket.
3
2. Beskrivning av området
Eftersom området inte är helt homogent så har vi delat upp det i två delområden (se fig. 2).
Det östra utgörs av det vi kallar värdekärnan, delområde A, det vill säga nyckelbiotopen. Det
västra delområdet, delområde B, är en lite mindre intressant bokskog. De båda områdena
skiljer sig åt då det trivialare området inte hyser lika många gamla träd och det är också
troligtvis lite yngre. Värdekärnan i ”reservatet” har betydligt fler intressanta arter än
delområde B. I värdekärnan har vi hittat flera signalarter och det finns gott om nyckelelement
så som gamla träd, halvdöda träd, högstubbar och lågor.
Skogen är en så kallad hedbokskog med bok som dominerande träslag. Boken bildar väldigt
slutna bestånd och bidrar till en kraftig beskuggning av marken som gör det svårt för andra
arter att växa upp i. Utöver boken finns även ek, tall och gran i trädskiktet. Vid ett första
besök av ”reservatet” slås man av de grova tallarna som reser sig en aning oväntat som pelare
i ädellövskogen. En del av tallarna är riktigt grova och mäter upp till nära en meter i diameter
och bidrar i hög grad till områdets karaktär. Granen uppträder främst som små grupper med
relativt unga träd eller i kantzonerna där de tränger på och sprider sig från de omkringliggande
granskogarna.
I buskskiktet finner man inga nya arter utan detta skikt som inte är särskilt utbrett består utav
unga bokplantor.
Trädskiktet är slutet och gör att fältskiktet i sin tur är relativt fattigt och i stora delar är marken
bara täckt av löv. På sina ställen växer smalbladiga gräs. De stenar och stubbar som sticker
upp ur marken är i nästan varje fall täckta utav mossor. Marken är relativt kuperad och frisk i
svackorna och fuktig i närheten av källan som finns i området. Öster och väster om
”reservatet” löper två kraftledningar som bildar öppna spår utan högre vegetation i landskapet.
Dessa två skär av ”reservatet från omgivningarna med undantag i norr där en planterad
granskog tar vid.
4
Fig. 2. Karta över inventeringsområdet (markerat med heldragen röd linje)
3. Geologi
Värdekärnan (A) och intill liggande bokskogs område (B) (avgränsas med
streckad röd linje)
3.1 Berggrund
Berggrunden i Skåne är väldigt varierande. Från norr sträcker sig det sydsvenska
urbergsområdet in i landskapet. I de södra och västra delarna finner man lagrade bergarter,
vilket knyter an till Mellaneuropas bördiga jordbruks områden. Det som utgör gräns mellan
dessa områden är Tornqvistzonen som sträcker sig diagonalt genom Skåne från nordväst mot
sydost (Emanuelsson et al. 2002).
Tornqvistzonen är en långlivad rörelsezon i kontinentalplattan, och den sträcker sig från
rumänska Svarta havskusten i sydost till Nordsjön i nordväst. I Skåne ses den som
förkastningar i nordvästlig-sydostlig riktning, så kallade urbergshorstar. En av dessa horstar är
Nävlingeåsen, och på dess nordvästsluttning ligger friluftsområdet Bockeboda vari
”reservatet” ligger (Lundqvist & Bygghammar 2002).
De skånska bergåsar alternerar med sänkor där man kan finna yngre fossilförande lager, ofta
av betydande mäktighet (Lundqvist & Bygghammar 2002). Horstarna var från början täckta
av yngre sedimentlager, men dessa lager har med tiden eroderats bort. Den skånska
berggrunden är annars i stort sett täckt av ett mer eller mindre tjockt jordlager med undantag
av några områden där berget går i dagen (Emanuelsson et al. 2002).
3.2 Jordtäcket
När inlandsisen för drygt 10 000 år sedan drog sig tillbaka från Skåne, lämnades transporterat
material som brutits loss från underliggande berggrund och malts sönder mer eller mindre
kraftigt som moräner. Beroende på vilken eller vilka bergarter materialet brutits loss från
kan moränen ha varierande sammansättning. Nordostisen avsatte morän huvudsakligen
bestående av urbergsmaterial. Denna morän, som är relativt näringsfattig och storblockig
avlagrades i mellersta/norra Skåne. Den morän som avsattes i söder och väster däremot har
sitt ursprung i de baltiska länderna och är mer finkornig, närings- och kalkrik. I mellersta
5
Skåne avsattes en medelrik morän som härstammar från sedimentär berggrund (Emanuelsson
et al. 2002).
4. Historia
I norr avgränsas reservatet av ett stengärde som tjänar som ägogräns. Övriga kulturelement
som finns i området är en stengrund efter ett torp eller annan byggnad. Odlingsrösen har även
hittats tidigare vid nyckelbiotops inventeringen utförd av Skogsstyrelsen. Kulturlämningarna
tyder på att människor har varit i området tidigare och att marken använts i
jordbrukssammanhang för längesedan (Skogsstyrelsen 1996).
De gamla tallarna är ett tecken på att ”reservatet” tidigare varit mer öppet eftersom tallarna
inte skulle trivas och växa upp i ett slutet lövträdsbestånd som det är idag. Fastän det troligtvis
har varit mer öppet tidigare så talar de signalarter som påträffats för en skoglig kontinuitet i
reservatet (se artlista s. 11). Enligt de studerade kartorna har ”reservatet” varit skogsmark i
alla fall 150 år bakåt i tiden. På den ekonomiska kartan från 1975 är området lövskog,
ytterligare cirka 45 år bakåt i tiden visar kartans symboler att området bestått av lövskog med
enstaka inslag av barrskog. Och i den äldsta kartan som undersökts, från 1857, är området
skogsmark. Omgivningen bestod 1975 till stor del av lövskog då granskog norrut ej ännu
blivit planterad (se figur 3) (Ekonomiska kartan 1975; Ekonomiska kartan 1928-29;
Skepparslöv 58 1857).
6
Fig. 3. Området i de centrala delarna mellan kraftledningarna
visar ”reservatet” som det såg ut 1975. Notera att omgivningarna
bestod till största delen av lövskog.
5. Nyckelbiotop
Ordet nyckelbiotop beskriver i princip vad det innebär: biotop, ett homogent naturområde och
nyckel som betyder att det är viktigt och ibland till och med avgörande för hotade arters
överlevnad. En nyckelbiotop är ett naturområde där man finner eller åtminstone förväntar sig
finna rödlistade arter. Området kan vara viktigt för arters överlevnad i ett större skogsområde
(Skogsstyrelsen u.å.).
Definitionen av nyckelbiotop enligt Skogsstyrelsen är:
”En nyckelbiotop är ett skogsområde som från en samlad bedömning av biotopens struktur,
artinnehåll, historik och fysiska miljö idag har mycket stor betydelse för skogens flora och
fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter."
(Skogsstyrelsen Nr. 1)
Inventeringar av nyckelbiotoper har skett sedan 1990, inventeringarna går ut på att lokalisera,
bedöma, beskriva och avgränsa områden med höga naturvärden. Inventeringarna omfattar
bland annat markhistorik, strukturer och värdefulla arter som blivit funna. Skogsstyrelsen har
hand om inventeringen av småskogsbruket medan de stora skogsbruken sköter det själva. Alla
inventeringar används sedan som hjälp vid rådgivning av markskötsel (Skogsstyrelsen Nr. 2).
7
Upprättning av nyckelbiotoper är bland annat ett led i bevarandearbetet med biologisk
mångfald i Sverige. Då riksdagen likställer målen miljö och produktion i skogen med
varandra så har samhället ett gemensamt ansvar att ta hand om de områden som klassats som
nyckelbiotoper. Olika nyckelbiotoper behöver olika vård, vissa behöver lämnas orörda medan
vissa behöver speciell skötsel. Gemensamt för nyckelbiotoper är att de inte klarar av normalt
skogsbruk. Därför är markägare som äger mark klassad som nyckelbiotop alltid skyldiga
enligt miljöbalken att samråda med skogsstyrelsen innan man gör några större ingrepp i
biotopen. Om en nyckelbiotop ska få ett formellt skydd krävs det att myndigheter beslutar om
att det ska bli biotopskyddsområde eller som för större områden, naturreservat. Dock är
”reservatet” för litet för biotopskydd (Skogsstyrelsen u.å.).
Nedan följer Skogsstyrelsen protokoll för nyckelbiotopsinventering i delområde A:
Registrerad nyckelbiotop
Fastighet
BOCKEBODA 1:1
Utskriftsdatuum
Sida
2006-10-17
1
Inventerare
Ingvar Olsson
Inventeringsdatum
1996-05-21
Län
Kommun
Församling
Distrikt
Ekonomisk karta
Nr Del
Areal
12
90
06
09
03D 2h
02 1
0.8
Beskrivning och allmän bedömning
Beståndet kallas för "reservatet" och består av grov tall, ek och bok med enstaka vindfällda träd och ett flertal
grova avblåsta högstubbar av bok. Torpruin och odlingsröse vittnar om tidigare odling, men trädens
dimensioner och ålder visar att det var länge sen. Unikt område i dagens moderna skogsbruk och bör därför
lämnas orört tills vidare, på sikt kommer dock boken att ta över helt om inga ingrepp sker.
2001-07-05 Vid fältbesök noterades bl.a. bokvårtlav, bokkantlav, gulnål, stiftklotterlav, grå vårtlav,
havstulpanlav, fällmossa, krusig ulota, klippfrullania, västlig hakmossa, platt fjädermossa och
guldlocksmossa./UB
Biotoptyp
Biotopkaraktär
Sekundär ädellövnaturskog
Gammal färdled/stig
Odlingsröse
Stengärdesgård
Torpläge, torpruin
Rikligt med döda träd och
högstubbar
Rikligt med grova träd
Stort inslag av senvuxna träd
Vedsvamp, tickor, rik förekomst
8
Frekvens
Gammal tall
Senvuxen ek
Högstubbe
Rotvälta
Källa
Gammal bok
Mossblock
2
2
2
1
1
1
2
Nyckelelement
Åtgärdsbehov
Inga åtgärder
Signalarter och rödlistade arter
Art - Svenskt namn
Art - Vetenskapligt namn
Gammelgranslav
Grå vårtlav
Fällmossa
Gulnål
Klippfrullania
Guldlockmossa
Bokkantlav
Platt fjädermossa
Stiftklotterlav
Bokvårtlav
Havstulpanlav
Krusig ulota
Västlig hakmossa
Lecanactis abietina
Acrocordia gemmata
Antitrichia curtipendula
Chaenotheca brachypoda
Frullania tamarisci
Homalothecium sericeum
Lecanora glabrata
Neckera complanata
Opegrapha vermicellifera
Pyrenula nitida
Thelotrema lepadinum
Ulota crispa
Rhytidiadelphus loreus
Frekvens
3
1
1
1
2
1
1
1
1
2
2
1
2
Frekvens: 0 = ej bedömd 1= enstaka-sparsam 2 = tämligen allmän 3 = allmän-riklig 9 = spår
6. Inventeringar
6.1 Skogsbiologernas naturvärdesbedömning
Skogsbiologernas inventering, en utav de fyra inventeringar vi utfört i ”reservatet”, använder
man för att göra en översiktlig bedömning av de naturvärden som kan tänkas finnas i en
skogsmiljö och försöka se den biologiska mångfalden. Dels ger inventeringen underlag för om
området är värt att undersöka närmare, eller skyddas. Inventeringen hjälper även till då man
skall precisera skogstyp, till exempel ädellövskog eller sekundär ädellövskog. Ett färdigtryckt
protokoll (se bilaga 1 och 2) används där man kryssar i för att visa om de olika parametrarna
finns i inventeringsområdet eller inte. Man börjar med att välja mellan 7 olika biotopgrupper:
N = Nystörda miljöer (hyggen, brandfält med mera)
P = Pionjärlövtrödsdominerat (uppkomna på torr – frisk mark efter störningar)
T = Tallskogar
G = Granskogar
S = Sumpskogar
B = Betade skogsmiljöer
Ä = Ädellövskogar
För varje kryss (= ja) i protokollet erhålls 1 poäng, och beroende på hur många poäng man får
ihop kan man avgöra hur värdefullt området är, maximalt antal poäng är 50. Generellt kan
man säga att skogar med över 30 poäng har mycket höga naturvärden, de över 20 har höga
9
värden och de under 10 har låga värden. Även områden med låga poäng kan naturligtvis hysa
element viktiga för biologisk mångfald. Bedömningen av området är subjektiv och man skall
inte dra allt för stora slutsatser, det kan också vara vanskligt att jämföra inventeringar gjorda i
olika delar av landet då poängsumman får anses gälla regionalt och inom de olika
skogstyperna (Skogsbiologerna AB 1996).
Då man skall bedöma exempelvis kvantiteten av lågor och döda träd använder man begreppen
flera, rikligt och påtagligt. De kan ses som att representera följande: påtagligt = sätter sin
prägel på området, rikligt = mycket men sätter inte sin prägel och slutligen flera = mer än två
(Skogsbiologerna AB 1996).
6.2 Skogsstyrelsens nyckelbiotops inventering
Den andra inventeringen som gjordes var Skogsstyrelsens inventering av nyckelbiotoper. En
nyckelbiotop är ett område, eller ett objekt (till exempel ett dött träd), som är viktigt och har
en central roll för skogens flora och fauna, och inte minst då för de sällsynta och hotade
arterna i dess närhet (Skogsstyrelsen Nr. 3).
Nyckelbiotopsinventeringen skiljer sig en del från Skogsbiologernas och är främst ett redskap
för att avgöra om ett område är en nyckelbiotop eller inte. För att komma fram till detta
använder man ett protokoll(se bilaga 3 och 4) där man i fält noterar skogens eventuella
signalarter, nyckelelement och andra faktorer som till exempel kontinuitet och trädslag.
Slutligen beskriver man i klartext området och gör en allmän bedömning där man mer
utförligt kan precisera vilka värden objektet har samt beskriva eventuella skyddszoner som
behöver upprätthållas för att skydda naturvärdena (Skogsstyrelsen 2005).
Det föreligger som sagt en del skillnader mellan de två stora inventeringarna som gjordes i
Bockeboda. Skogsstyrelsen får ses som en mer ingående inventering där man mer ordagrant
preciserar vilka rödlistade arter samt signalarter som man påträffas. Den kräver mer
artkunskap av inventeraren, medans skogsbiologernas inventering är mer övergipande och
förenklad.
6.3 Kvantitativ inventering av epifytiska lavar
Vi gjorde även en kvantitativ inventering av lavar i området baserad på Hultengren et al.s
Lavar och Luftföroreningar (2005). Fyra bokar valdes ut och en rutram, på vardera träd, med
måtten 40 * 40 cm innehållande 100 smårutor placerades ut med nederkanten 1 meter över
trädbasen. I enlighet med Hultengren et al. (2005) placerades i rutramens nederkantsmitt en
skruv för att markera rutans position på de inventerade träden och därefter fotograferades
provträden, detta för att underlätta möjlig uppföljning.
Ruta 1, 2 och 4 placerades i sydlig riktning medan ruta 3 placerades i nordlig riktning. Ett
koordinatsystem med A-J längs y-axeln och 1-10 längs x-axelns användes. Därefter
undersöktes området med lupp och vid varje skärningspunkt noterades de lavarter som
eventuellt förekom. (Hultengren et al. 2005). Vid de skärningspunkter där ingen lav noterades
antecknades i stället eventuell mossförekomst eller kal bark.
Syftet med inventeringen var dels att se vilken frekvens de olika lavarna hade (se bilaga 5 och
6) men även att det ska vara möjligt att återkomma till samma träd och ruta för att göra om
inventeringen och därmed kunna undersöka om lavsammansättingen förändrats (Hultengren et
al. 2005).
10
Fig. 4. Till vänster inventeringsträd nummer 3 som var artfattigt men som har god potential att
utveckla en rik lavflora. Till höger träd nummer 4 där lunglav påträffades.
6.4 Mossinventering
Vid den sista inventeringen som gjordes inventerade vi förekomsten av områdets mossarter,
helt enkelt för att undersöka hur vanliga de olika arterna var. Vi tillämpade en 3-gradig skala
enligt Biologiska inventeringsnormer (1987), 1=dominerande, 2=vanlig och 3=enstaka. Den
3-gradiga skalan, V02103, är snabb och ger oftast en måttligt noggrann beskrivning av
mängdförhållanden mellan arter.
7. Signalarter i ”reservatet”
7.1 Lavar
Bokvårtlav (Pyrenula nitida)
Bokvårtlav är en karraktärsart för bokskogar med lång kontinuitet. Där denna lav finns hittar
man ganska säkert andra rödlistade lavar. Hotkategori missgynnad (NT).
Havstulpanlav (Thelotrema lepadinum)
Denna lav indikerar alltid skogsbestånd av höga naturvärden och hittas ofta tillsammans med
flera rödlistade mossor och lavar.
Lunglav (Lobaria pulmonaria)
Lunglaven är en av landets främsta signalarter. Den förekommer endast på några fåtal platser i
Skåne och har ett högt signalvärde i hela Sverige. Laven signalerar lång skoglig kontinuitet
och ljusöppna skogsmiljöer med hög och jämn luftfuktighet. Hotkategori missgynnad (NT).
Grynig filtlav (Peltigera collina)
Signalerar gamla lövträd, skogsområden med höga naturvärden och ett mikroklimat med
konstant hög och jämn luftfuktighet (För detta avsnitt: Nitare 2000, Artdatabanken Nr. 1).
7.2 Mossor
11
Trädporella (Porella platyphylla)
Trädporellan förekommer ofta tillsammans med flera andra ovanliga och rödlistade arter. Den
har medelhögt signalvärde och signalerar ädellövskogar med höga naturvärden.
Västlig hakmossa (Rhytidiadelphus loreus)
Västlig hakmossa visar att skogsmiljön har haft stabilt förhållande och fuktigt mikroklimat
under lång tid. Mossan har lågt signalvärde i Skåne och sydvästra Sverige.
Piskbaronmossa (Anomodon longifolius)
Piskbaronmossan är en medelgod signalart i Skåne och signalerar lång skoglig kontinuitet och
höga naturvärden.
Platt fjädermossa (Neckera complanata)
Platt fjädermossa har ett medelgott signalvärde i Skåne och indikerar ett långvarigt stabilt
mikroklimat. Den är långsamväxande och behöver ha skugga från omgivande skog.
Klippfrullania (Frullania tamarisci)
Växer främst på näringsrika klippor, men även på ädellövträd. Mossan är rödbrun och
glänsande. Den indikerar lång kontinuitet av gamla träd i halvöppen terräng (För detta avsnitt:
Nitare 2000).
7.3 Svampar
Koralltaggsvamp (Hericium coralloides)
Mycket bra signalart i hela landet, den indikerar
höga naturvärden som normalt haft ett inslag av
gamla grova lövträd. Den är en vednedbrytare
som växer på lågor av gamla lövträd och orsakar
vitröta. Hotkategori missgynnad (NT).
Eldsopp (Boletus luridus)
Eldsopp tillhör gruppen ädelsoppar, vilka är bra
signalarter på lövträdsmiljöer. Växer gärna i
glesa skogar och indikerar varma lokaler där det
förekommit ädellövsskog under en längre tid
(För detta avsnitt: Nitare 2000,
Artdatabanken Nr.1).
Fig. 5. Koralltaggsvamp i ”reservatet”. Foto:
David Lundgren
12
8. Resultat och diskussion
Utifrån de inventeringar vi gjort i området och tidigare utförda inventeringar anser vi att
värdekärnan har mycket höga naturvärden insprängda i ett tämligen trivialt område dominerat
av granskog och blandskog. Till exempel kan Skogsbiologernas naturvärdesbedömning som
vi gjort nämnas. Denna inventeringsmetod är ett något trubbigt instrument. Tolkningen kan
bli annorlunda beroende på hur man uppfattar hur rikligt eller sparsamt de olika faktorerna
förekommer, denna bedömning är sedan grunden för hur mycket poäng som delas ut.
Vår bedömning visar att värdekärnan fick 19 poäng och den mindre värdefull delen 7 poäng.
Värdekärnan kommer inte riktigt upp till definitionen höga naturvärden enligt antal poäng,
men ligger mycket nära, och om objektet får fortsätta åldras och utvecklas kommer den
gränsen med stor sannolikhet att nås. Den andra delen av området fick som sagt 7 poäng och
innehåller således inte lika mycket förutsättningar för biologisk mångfald som den andra
delen. Detta område är troligen yngre och har förutsättningar att utvecklas.
Angående skogsstyrelsens inventering (se bilaga 3-4) så fann vi en hel del nyckelelement,
såsom gamla tallar, gamla bokar, högstubbar etc. Även signalarter och rödlistade arter var väl
representerade.
Vi anser att vi gjort de viktigaste inventeringarna i området. Då det finns få örter i området
skulle en inventering av kärlväxter troligen inte ge några nya signalarter eller rödlistade arter.
13
Dock skulle man kunna tänka sig en inventering av de ryggradslösa djuren i lågor och
högstubbar. Även en mer ingående inventering för att säkerställa statusen hos lavar och
mossor i området skulle vara önskvärt.
Vad det gäller rutinventeringen så fann vi inte så många hotade arter, utan den gjordes främst
för att kunna följa upp utvecklingen av lavbestånden i respektive ruta i framtiden.
Vid mossinventeringen hittades följande mossor:
•
Trädporella* (Porella platyphylla) (1)
•
Vanlig kvastmossa (Dicranum scoparium) (1)
•
Stor kvastmossa (Dicranum majus) (1)
•
Klippfrullania* (Frullania tamarisci) (1)
•
Stor Tujamossa (Thuidium tamariscinum) (1)
•
Skuggstjärnmossa (Mnium hornum) (1)
•
Piskbaronmossa* (Anomodon attenuatus) (1)
•
Råttsvansmossa (Isothecium myosuroides) (2)
•
Västlig hakmossa* (Rhytidiadelphus loreus) (2)
•
Platt fjädermossa (Neckera complanata) (2)
•
Skogsbjörnmossa (Polytrichum formosum) (3)
•
Cypressmossa (Polytrichum formosum) (3)
•
Husmossa (Hylocomium splendens ) (3)
* = Signalart
1=dominerande, 2=vanlig och 3=enstaka
Vi fann fyra stycken rödlistade mossarter inom området. Vilket får anses som ett bra resultat
med tanke på den lilla ytan som inventerades. De arter som dominerade var dock mer vanliga
arter såsom cypressmossa och skogsbjörnmossa. Den signalart som var mest talrik var västlig
hakmossa, den har dock ett lågt signalvärde i södra Sverige.
För att få en artrik förekomst av olika mossor är följande tre kontinuiteter primärast:
•
Lång kontinuitet i trädskiktet
•
Lång kontinuitet av lågor och död ved
14
•
Lång kontinuitet av hög och jämn luftfuktighet
Lång kontinuitet av lågor och död ved i olika nedbrytningsfaser är önskvärt för att få en rik
mossförekomst. I ”reservatet” finns en del döda träd och lågor, men den första punkten får
dock ses som den största anledningen till en rik mossförekomst (Hallingbäck 1996).
Lång skoglig kontinuitet gör så att många mossarter med dålig spridningsförmåga kan klara
sig, och där deras ekologiska livsbetingelser har varit konstanta under lång tid (Nitare 2000).
Detta är en förutsättning som finns i ”reservatet” och som har långt längre kontinuitet i
trädskiktet än omgränsande skog.
Skogar är bra miljöer för mossor och kan hysa många arter då skogsmiljön bjuder på många
olika substrat att växa på. Blandad ädellövskog, vilket ”reservatet” utgörs av är den skogstyp
som kan uppvisa högst antal arter av mossor.
Anledningen att en artrik mossförekomst även kräver en hög jämn luftfuktighet är att mossor
saknar kutikulan, som är det skyddande lagret som växter och djur har, och som skyddar mot
uttorkning. Anpassningsförmågan hos gruppen mossor gör dock att man kan hitta dessa i en
mängd olika miljöer. Mossor förekommer i de flesta naturtyper med undantag för marina
miljöer som bara hyser ett fåtal arter och artrikedomen är högst i skogar med hög och jämn
fuktighet. Många arter av mossor kan användas som indikatorer på höga naturvärden och i
studier av luftkvalité då de ofta är känsliga för luftföroreningar (Hallingbäck 1996).
9. Skötselplan för ”reservatet”
Följande punkter anser vi vara de främsta hoten mot naturvärdena i området:
•
Intrång av gran
•
Trädslagens olika krav
•
Reservatets storlek
Granens intrång
Till att börja med bör intrånget av gran regleras, dels med punktinsatser inne i ”reservatet” i
form av röjning av gran, men även granar i ytterområdena bör avverkas. Båda dessa gallringar
medför att det kommer in mer ljus samt ger bok och ek en chans att sprida sig. Det
värmeälskande insektslivet i högstubbar och lågor skulle även tjäna på ett sådant ingrepp. I
granplanteringen som omsluter området finns en del lövträd som bör frigöras, resten av
granplanteringen bör sen successivt avverkas vid en eventuell utökning i norr.
Trädslagens olika krav
15
Vi anser att det är bok som främst behöver bevaras då det är här som signalarterna finns, de
stora tallarna bör även bevaras, främst pga. sitt estetiska värde. Det kan vara svårt att
kombinera en gynnsam utveckling för både tall och bok, då tallen behöver mycket öppna ytor
för att kunna sprida sig. Då de stora tallarna som finns inom reservatet dör kan de bli viktiga
biotoper för insekter och fåglar. Att plantera smågrupper av bok och ek vore ett bra sätt att få
dessa arter att etablera sig i de avverkade områdena. För att undvika att unga plantor blir
uppätna vore ett staket runt dessa planteringar önskvärd.
Reservatets storlek
Det stora problemet som vi ser med ”reservatet” är områdets storlek och isolering. Området
hyser många fina arter men alla dessa är inträngda på en yta på ca 1 ha. Enligt studerade
kartor över omgivningarna vet vi att de har varit mer lika ”reservatet” före det att granen
planterades. Det vill säga att det fanns större områden med lövträd i området som var bra
livsrum för lavar och mossor som vi idag finner inträngda i ”reservatet”. Detta fenomen
brukar kallas utdöendeskuld då ett område som tidigare haft en större areal i dagens läge hyser
ett stort antal arter som inte har en chans att överleva i ett långsiktigt perspektiv då området är
för litet (Niklasson & Nilsson 2005).
Så länge elementen som arterna är bundna till i form av halvdöda träd, döda träd och
högstubbar finns kvar är heller inte arterna utsatta för något direkt hot. Men om t.ex. en storm
drabbar området och träden blåser ned är det svårt för arterna att överleva då det inte finns
någon passande miljö för dem i närområdet. De flesta värdefulla arter som vi har hittat i
”reservatet” är sådana som lever på döda eller gamla träd. Då dessa gamla träd dör eller så
småningom försvinner är det viktigt för kryptogamfloran att ”nya” gamla träd finns att tillgå
inom inte alldeles för långa avstånd. För moss- och lavfloran i ”reservatet” är det alltså av
största vikt att man satsar på att få fram omgivningar som kan utvecklas till rätta miljöer för
arterna. Detta är ett sätt att motverka utdöendeskulden. Avståndet som mossor och lavar kan
sprida sig varierar mellan olika arter men då det inte handlar om några långa avstånd så ska
utökningsområdena ligga så nära som möjligt (Niklasson & Nilsson 2005).
En åtgärd som är nödvändig på längre sikt är att en expandering av ”reservatet” sker. Detta är
önskvärt därför att annars kommer troligtvis flertalet epifytiska lavar att minska. Riktningen
av expanderingen begränsas av kraftledningsgator i väster och öster, vilka röjs med jämna
mellanrum. Vid inventering av omgivningen noterades att det finns liknande biotoper, om än i
mindre skala, i närområdet.
I nordlig riktning finns det i dag ett litet område med relativt god potential för att utgöra en
expandering (se fig. 4, nr. 1). Detta område hyser redan idag en del lövträd så som ek, bok och
här finns även signalarten blomkålssvamp (Sparassis crispa) som inte påträffats i
värdekärnan. Området är dock i behov av punktinsatser i form av att till exempel gran röjs
bort och att en del äldre idag ”kvävda” ekar friställs. I sydvästlig riktning, längs med vägen
finns även intressanta områden med en del bok, men även här finns en del gran som bör
avverkas (se fig. 4, nr. 2). De två områdena ovan är förslag på utökningsområden som kan
vara ett första steg för att utöka ”reservatet”. Denna utökning innebär inga större insatser då
områdena redan innehåller lövskog. Utökningsområdena 1 och 2 är arealmässigt ganska små
på ca 1,7 ha tillsammans. För att utöka ”reservatet” utöver detta krävs större ingrepp då denna
expansion bör ske norrut, där det idag växer granskog. Granskogen i sig är ingen lämplig
miljö för de arter som önskas bevaras. Detta innebär antingen att någon form av korridorer
behöver upprättas igenom denna till passande områden längre bort. Det andra alternativet är
att granen avverkas med undantag för de små öar av lövträd som finns i planteringen. Därefter
16
bör man satsa på att plantera lövträd, främst bok och ek i små grupper på i den avverkade
marken. Ett framtida mål vore att försöka binda ihop dessa områden för att de olika arterna
lättare skall kunna sprida sig och etablera sig i nya områden.
Fig. 6. Kartan visar inventerings objektet och de två utökningsområdena 1 och 2 (grönt på
kartan) med ett ortofoto som bakgrund. Källa: Digitala kartbiblioteket
Sammanfattningsvis kan sägas att vi tycker att detta område är rikt på höga naturvärden så
som signalarter och rödlistade arter. Det är dock viktigt att inte granen får ta mer plats i
området då den lätt kan ta över med resultat att bokskogen växer igen och många viktiga
naturvärden går förlorade. På sikt tror vi även reservatets storlek kan bli ett problem, vissa
arter, såsom lunglav, lever redan en tynande tillvaro och en expandering av området är därför
önskvärd.
17
10. Referenser
Litteratur
Hallingbäck (1996) Ekologisk katalog över mossor, Uppsala: Artdatabanken.
Hultengren, Andersson & Malmqvist (2005) Lavar och Luftföroreningar. Förändringar av
lavfloran på trädstammar i Göteborgsområdet mellan 1999 och 2004. Göteborgs stad,
Miljöförvaltning.
Nitare, Johan (2000) Signalarter -indikatorer på skyddsvärd skog. Jönköping:
Skogsstyrelsen.
Skogsstyrelsen (2005) Handbok för inventering av nyckelbiotoper. Jönköping:
Skogsstyrelsen.
Skogsstyrelsen (1996) Registrerad nyckelbiotop, Bockeboda 1:1.
Skogsstyrelsen u.å. Nyckelbiotoper –unika skogsområden med höga naturvärden.
Internet
Artdatabanken
Nr. 1 [www.artdata.slu.se/rodlista/RodSvar.cfm] Hämtat 061023.
18
Digitala kartbiblioteket
Nr. 1 [https://geoimager.lantmateriet.se/digibib/index_s.html] Hämtat 061025.
Kristianstad
Nr. 1 [www.kristianstad.se //kommunen/mhk/rapporter/vattendragen/speciellt.htm] Hämtat
061023.
Skogsstyrelsen
Nr.1 [http://www.skogsstyrelsen.se/minskog/templates/Page.asp?id=11536] Hämtat 061019.
Nr. 2 [http://www.skogsstyrelsen.se/minskog/templates/Page.asp?id=13069] Hämtat 061019.
Nr. 3 [http://karta.svo.se/hansyn/nyckel/defnyckel.htm] Hämtat 061019.
Stencilmaterial från kursen ”Inventeringsmetodik och fördjupade vegetationsstudier”
Skogsbiologerna AB (1996) Beskrivning av Skogsbiologernas naturvärdesbedömning.
Kartor
Ekonomisk karta (1975) Blad: Bockeboda, Lantmäteriarkivet, Kristianstad.
Häradskarta (1928-29) Blad: Önnestad, Lantmäteriarkivet, Kristianstad.
Skepparslöv 58 (1857) Lantmäteriarkivet, Kristianstad.
Värdekärnan (A)
Bilaga 1
19
Område B
Bilaga 2
20
Värdekärnan (A)
Bilaga 3a
21
Värdekärnan (A)
Bilaga 3b
22
Område B
Bilaga 4a
23
Område B
Bilaga 4b
24
25
Bilaga 5
Kvantitativ inventering av epifytiska lavar
Ruta 1
B
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Slånlav
Slånlav
Mjöllav
Mjöllav
Mjöllav
Mjöllav
C
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Mjöllav
Mjöllav
Mjöllav
Mjöllav
Mjöllav
A
B
C
D
E
F
G
1
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Bitterlav
Bitterlav
2
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Bitterlav
Cypressfläta
Bitterlav
3
Cypressfläta
Cypressfläta
Bitterlav
Bitterlav
Bitterlav
Cypressfläta
Slånlav
4
Blåslav
Cypressfläta
Cypressfläta
-
Bitterlav
Cypressfläta
Bitterlav
5
Mjöllav
Cypressfläta
-
Bitterlav
-
Cypressfläta
-
6
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Mjöllav
Cypressfläta
7
Mjöllav
Cypressfläta
Cypressfläta
Bitterlav
Mjöllav
Mjöllav
Cypressfläta
8
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
-
Mjöllav
Mjöllav
9
Mjöllav
Cypressfläta
Cypressfläta
-
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
10
Bitterlav
Blåslav
Cypressfläta
-
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
A
Cypressfläta
Cypressfläta
Porlav sp.
Porlav sp.
Porlav sp.
Slånlav
Slånlav
Mjöllav
Mjöllav
Mjöllav
D
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Slånlav
Slånlav
Mjöllav
Mjöllav
Mjöllav
Mjöllav
E
Slånlav
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Slånlav
Slånlav
Mjöllav
Mjöllav
Mjöllav
Mjöllav
F
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Slånlav
Cypressfläta
Mjöllav
Slånlav
Slånlav
Mjöllav
G
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Slånlav
Cypressfläta
Cypressfläta
Mjöllav
Slånlav
Mjöllav
H
C
C
C
C
C
S
S
M
M
M
Ruta 2
Bilaga 6
Kvantitativ inventering av epifytiska lavar
Ruta 3
9
1
10
2
3
4
5
6
7
8
Havstulpanl
A
av
Havstulpanl
Cypressfläta
av
Cypressfläta
Bandmossa
Havstulpanl
av
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Havstulpanl
av
Cypressfläta
B
Cypressfläta
Cypressfläta
Bandmossa
C
Havstulpanlav
Bandmossa
Bandmossa
D
Cypressfläta
Bandmossa
Bandmossa
E
Cypressfläta
Kantlav
Havstulpanlav
F
Cypressfläta
Kantlav
Bandmossa
G
Havstulpanlav
Havstulpanlav
H
H
C
H
Havstulpanlav
Havstulpanlav
Havstulpanlav
Havstulpanlav
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
C
H
Havstulpanlav
Cypressfläta
Havstulpanlav
Cypressmfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Havstulpanlav
Havstulpanlav
Cypressfläta
Cypressfläta
C
-
Cypressfläta
Cypressfläta
Cypressfläta
Havstulpanlav
Cypressfläta
Havstulpanlav
Cypressfläta
Havstulpanlav
Kantlav
Kantlav
Bandmossa
Kantlav
H
H
26
Ruta 4
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
A
Klotterlav
Mossa 1
Mossa 1
B
Klotterlav
C
Klotterlav
Klotterlav
D
Mjöllav
Mjöllav
Mossa 1
Klotterlav
E
Mjöllav
Mjöllav
Klotterlav
Klotterlav
F
Mjöllav
Klotterlav
G
Mjöllav
Klotterlav
H
Mjöllav
Mjöllav
Klotterlav
I
Mjöllav
Klotterlav
27
J
Klotterlav
