Aktualitetsdatum: 160615
Å 585
Spökarebacken lövskog
Naturvärdesklass:
1b
Skyddsmotiv:
Bi
Referenser:
34, 41, 95
Naturvärdesbedömning
Det höga värdet motiveras främst av att området hyser flera grova ekar av mycket stort värde för insekter
och lavar knutna till gammal ek. Gamla träd är generellt en brist i landskapet och många hotade och
sällsynta arter är knutna till gamla träd. Området hyser även grov asp och ask samt en del död ved av
bland annat ek. Gamla aspar har värden knutna till att de är bra boträd för fågel. Solexponerade aspar har
också visat sig vara intressanta för vedlevande insekter. Här finns både värdefull lundflora och
hävdgynnade arter. Delområde i riksintresset Eklandskapet.
Beskrivning
Spökarebacken ligger strax nordväst om Norrby Storgård en dryg kilometer norr om Grebo kyrka.
Området vid vägen är en ekskog som gränsar mot åkermark i söder och skog i norr. Terrängen är flack
till lätt kuperad. Vägen löper genom området. Röjning har skett i området i naturvårdande syfte. Skogen
är flerskiktad och ek i olik ålder dominerar i området. Många av ekarna är gamla och har tämligen vida
kronor och en stamdiameter på 6-10 dm. Även äldre tall med pansarbark med diametern 4-5 dm
förekommer i området samt ask och lind med diametern 5-8 dm. I buskskiktet växer yngre hassel allmänt
med arter som rönn, lönn och ask. I fältskiktet växer lundväxterna blåsippa, liljekonvalj, lundgröe,
hässlebrodd och lundstarr men även hävdgynnade arter som gullviva och stor blåklocka. Den rödlistade
ängsskäran(NT) har också påträffats här. Flera av de äldre träden har håligheter med mulm och
savflöden. På enstaka gammal ek växer den rödlistade ektickan(NT).
Mot sydväst, mellan vägen och Käringberget, finns en blandlövskogskulle som består av bergig och
kuperad mark med branta sluttningar. Trädskiktet är tätt och flerskiktat. I området ges karaktär av grova
ädellövträd av ek och lind med inslag av lönn. Många av ekarna är vidkroniga men området är tämligen
tätt och igenväxande. De grövre träden har en stamdiameter på 6-9 dm. Även grövre asp med diametern
4-6 dm förekommer allmänt och bohål från hackspettar finns i dessa. Stora delar av området har
lundkaraktär och i buskskiktet växer hassel allmänt till rikligt. I brynen mot åkern växer även här den
rödlistade och hävdgynnade ängsskäran(NT) med andra hävdgynnade arter som revfibbla, stor blåklocka,
vårbrodd och gulmåra. Längre in i området, där området är tätare, växer lundväxter som blåsippa och
trolldruva. På stenblock växer signarten fällmossa. Död ved förekommer allmänt i området och består
ofta av asp men även andra trädslag. Den döda veden finns i olika nedbrytningsstadier. Håligheter i
gamla träd förekommer glest.
Mot väster, på åkermarken söder om vägen, finns en åkerholme som är igenväxande och blockig. På
åkerholmen växer vidkroniga ekar med en stamdiameter på 6-8 dm. Tillsammans med lind med en
diameter på 4 dm. Buskar växer allmänt i området och det domineras av hassel och ek. Marken är i stort
näringsrik men i kanterna av åkerholmen är marken magrare. Även här finns den rödlistade
ängsskäran(NT) tillsammans med gulmåra och stor blåklocka. Död ved förekommer som grov ved av ek,
både stående och liggande.
Bibehållande av värdena
För att bevara och öka värdet sparas de grova lövträden. Granar och ungt löv tas ned, främst runt grova
ekar. Återkommande röjningar krävs för att hindra igenväxning. Slåtter är positivt för hävdgynnade arter.
Inre delar bör dock ha lundkaraktär. Död ved ska lämnas och man bör sträva mot flerskiktning men
genom att behålla de värdefulla gamla träden.
Skydd:
Åkerholmar omfattas av generellt biotopskydd i jordbrukslandskapet. I övrigt saknas skydd.
633
