Saudiarabien, MR-rapport 2011

Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte
ge en fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Saudiarabien 2011
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Saudiarabien är en absolut monarki där monarken har enväldig makt. Statschef
och premiärminister sedan 2005 är kung Abdullah bin Abd Al-Aziz Al-Saud.
Val till lokala församlingar har hittills hållits endast vid två tillfällen, senast i
september 2011. I övrigt utses landets ledning av kungen. Landets konstitution
utgörs officiellt av Koranen och sunnan (islamisk tradition). Sedan 1992 finns
en skriven grundlag, Basic Law of Government, som reglerar hur landet ska styras
samt stadgar vissa personliga rättigheter.
Situationen för de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien är allvarlig och
föremål för omfattande internationell kritik. Församlings- eller religionsfrihet
existerar inte. Politiska partier och fackföreningar är inte tillåtna och det finns
inte någon strejkrätt. Den arbetsrättsliga situationen för många gästarbetare
rapporteras fortfarande vara bristfällig. I vissa frågor med koppling till
mänskliga rättigheter förekommer dock en viss intern debatt.
Kvinnor förblir diskriminerade och står under manligt förmyndarskap, vilket
begränsar deras möjligheter att självständigt forma sina liv. Omfattande
traditionsbundna och juridiska restriktioner inskränker kvinnors rörelsefrihet,
ställning inom familjerätten och det politiska livet, liksom kvinnors möjlighet
till arbete.
Reformtakten har förblivit långsam även om kung Abdullahs trontillträde lett
till gradvisa förändringar. Vissa reformer vad gäller kvinnors rättigheter,
2
yttrande- och mötesfrihet, och på det rättsliga och sociala området kan skönjas.
Samtidigt är de konkreta exemplen på legalt genomförda förbättringar få.
Rättssäkerheten brister och frånvaron av kodifierad lag ger oförutsägbarhet.
Domstolars individuella tolkning av sharia, islamisk rätt, präglar domsluten.
Antalet dödstraff har efter flera års nedgång ökat markant sedan 2010.
Amnesty International rapporterar att minst 82 personer avrättades under 2011
men menar att den verkliga siffran sannolikt är betydligt högre. Under 2011 har
personer bland annat blivit dömda till döden för häxeri. Offentliga avrättningar
förekommer fortfarande, liksom kroppsbestraffning, såsom spöstraff.
Korsamputation, det vill säga amputation av höger hand och vänster fot som
straff för rån, utdömdes under 2011.
Saudiarabien har en stor och lönsam petroleum- och oljeindustri, vilket ger
betydande intäkter till staten. Alla medborgare har tillgång till kostnadsfri
sjukvård och utbildning. Vidare ger staten frikostiga bostadslån för att främja
en hög levnadsstandard.
Omvälvningarna i Tunisien, Egypten, Libyen och andra arabiska länder har
påverkat situationen i Saudiarabien under 2011. Missnöje har yttrats i flera
sammanhang, protester har förekommit och debatten har varit livlig på
internet. Sociala medier, som Facebook och Twitter, har varit de forum där
folkets protester främst kommit till uttryck.
Kommunalval till hälften av platserna i de 178 kommunala församlingarna
skulle ha hållits 2009, men i februari samma år meddelades att valet skjutits
upp. Valet hölls i stället den 29 september 2011 med begränsat valdeltagande. I
september 2011 kungjorde Kung Abdullah att kvinnor skulle få rösta och
kandidera i lokalvalen vid nästa tillfälle, 2015, samt att kvinnor ska få rätt att
kandidera till den rådgivande församlingen Majlis ash-Shura.
De saudiska myndigheterna har fört en aktiv och repressiv politik för att stävja
protester och tecken på missnöje. Ledargestalter i olika sammanhang har
frihetsberövats, utan brottsrubricering eller åtal. Massiva polispådrag har satts
in för att förhindra offentliga protester. Bloggar, Twitter och andra
internetforum har bevakats. Ett förslag på en ny antiterrorismlag har lagts
fram. Lagförslaget har fått mycket stark kritik från bland andra Amnesty
International. Amnesty menar att förslaget i princip, om det antas, skulle leda
till en legalisering av möjligheten till godtyckliga frihetsberövanden av
människor som på fredligt vis försöker uttrycka samhällskritik eller politiskt
missnöje.
3
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Saudiarabien har ratificerat följande centrala konventioner om de mänskliga
rättigheterna:
- Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Saudiarabien har reserverat sig mot
artikel 20, och anser sig inte vara bundet av artikel 30, paragraf 1. Saudiarabien
har inte ratificerat det fakultativa protokollet om att förebygga tortyr.
Saudiarabien ligger efter med de två senaste periodiska rapporterna till FN.
- Konventionen om att avskaffa alla former av diskriminering mot kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women
(CEDAW). Saudiarabien har reserverat sig mot artikel 9, paragraf 2 samt artikel
29, paragraf 1.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC). Saudiarabien har även anslutit sig till de tillhörande protokollen om
barn i väpnade konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi.
- Konventionen om att avskaffa alla former av rasdiskriminering, Convention on
the Elimination of All Forms of Racial Discrimination (CERD). Saudiarabien har
reserverat sig mot artikel 22. Saudiarabien ligger efter med de två senaste
periodiska rapporterna till FN.
- Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities. Saudiarabiens första rapport
skulle lämnats in under hösten 2010.
Alla ovanstående konventioner har ratificerats med förbehållet att Saudiarabien
endast anser sig bundet av åtagandena i konventionerna i den mån dessa inte
strider mot landets religiösa lagstiftning.
Saudiarabien har inte undertecknat eller ratificerat:
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International
Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR).
- Konventionen om flyktingars rättsliga ställning, Convention related to the Status of
Refugees samt tilläggsprotokollet från 1966.
- Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICAPED).
- Romsstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC).
4
Under februari 2008 genomförde FN:s specialrapportör för våld mot kvinnor
ett besök i Saudiarabien. I slutkommentarerna medgavs att frågan om våld mot
kvinnor fått större uppmärksamhet, men att situationen fortfarande var
problematisk, samt att reformtakten förblir långsam.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter förekommer om godtyckliga eller politiskt motiverade
avrättningar. Gränsdragningen förblir dock svår då religiöst motiverade straff
till sin natur kan vara politiska. Flera former av kroppsbestraffning
förekommer, inklusive amputation av kroppsdelar och spöstraff. Brott som
kan föranleda kroppsbestraffning omfattar stöld, narkotikainnehav,
homosexuella handlingar och våldtäkt.
Den saudiska processlagstiftningen förbjuder tortyr. Domare har enligt shariarätten inte rätt att acceptera erkännanden avgivna under tortyr. Trots detta och
trots att FN:s tortyrkonvention ratificerats förekommer uppgifter om att våld
utövas av myndighetspersoner i häkten och fängelser, liksom uppgifter om
frihetsberövanden under lång tid utan rättegång. Det förekommer uppgifter
om bristande förhållanden i fängelserna. Problemen omfattar överbeläggning
och bristande hygien. Frihetsberövade som klagat offentligt över förhållandena
rapporterats ha blivit misshandlade.
Tillämpningen av amputationsstraffet har minskat under senare år. Inga
bekräftade uppgifter om verkställda amputationsstraff finns för denna period. I
slutet av december 2011 dömdes dock sex män till korsamputation för ett rån
de begått. Det innebär att de, om straffet verkställs, får höger hand och vänster
fot amputerade. Amputering ses av det internationella samfundet som en form
av tortyr och kroppsstraff liknande dessa kritiseras hårt av
människorättsorganisationer, bland annat Amnesty International som vädjade
till Kung Abdullah att ändra straffsatsen.
4. Dödsstraff
Saudiarabien tillämpar dödsstraff. I enlighet med landets sharia-rätt bestraffas
bland annat mord, våldtäkt och narkotikarelaterade brott med döden. Även
vad som betecknas som häxeri kan bestraffas med döden. Avrättningarna sker
vanligen offentligt, genom halshuggning för män och arkebusering för kvinnor.
Kvinnor kan även dömas till stening, men straffet tillämpas inte i praktiken.
Mellan 2007 och 2010 minskade Saudiarabien stadigt användningen av
dödsstraff. Denna trend bröts under 2011 då minst 82 personer avrättades
5
enligt Amnesty International, vilket var en kraftig uppgång från 2010 då 27
avrättningar bekräftades. Det uppskattas finnas ett stort mörkertal i statistiken
om antalet avrättade.
Kungen har möjlighet att omvandla dödsstraff till fängelsestraff, utom om den
åtalade dömts för mord. Kungen kan istället uppmana till medling mellan de
inblandade familjerna som förfogar över straffet enligt i Saudiarabien gällande
uttolkning av sharia-rätten. Brottsoffrets familj tillfrågas om den kan förlåta
gärningsmannen mot ersättning (så kallade blodspengar). Enligt
medieuppgifter förekommer i många fall långvariga förhandlingar, där stora
belopp utkrävs för att spara gärningsmannens liv.
Saudiarabien genomför avrättningar för brott som begicks när gärningsmannen
var under 18 år, i strid mot konventionen om barns rättigheter. Dödsstraffet
verkställs inte förrän gärningsmannen uppnått 18 år.
I ett uppmärksammat fall från 2010 fastställdes dödsdomen mot Rizana
Nafeek. Nafeek är en barnflicka från Sri Lanka som dömdes till döden som
ansvarig för ett spädbarns död. Detta ska ha skett 2005 när Nafeek endast var
17 år gammal. Fallet har rönt internationell kritik från såväl Europeiska
unionen (EU) som internationella icke-statliga organisationer. Rättegången mot
Nafeek präglades av bristande rättssäkerhet, enligt trovärdiga rapporter. Till
exempel rapporterar Amnesty International att Nafeek inte hade tillgång till
rättsligt biträde vare sig under förundersökningen eller under den första
rättegången. Generellt är utländska arbetstagare betydligt mer utsatta i det
saudiska rättsväsendet och dödsstraff utdöms i högre utsträckning i fall mot
utlänningar som ofta inte förstår systemet eller språket. Dessutom har de
betydligt svårare att få benådning.
Under 2011 har dödsstraff utdömts för häxeri, en brottsrubricering som
hämtas från en i Saudiarabien gällande uttolkning av sharia-rätten.
Tillämpningen av sharia-rätten präglas av godtycklighet. Sharia-rätten kan även
åberopas för att straffa oliktänkande.
Någon offentlig diskussion om dödsstraffet förekommer inte. Det betraktas
enligt i Saudiarabien gällande uttolkning av sharia-rätten som ett av gud
instiftat straff. National Society for Human Rights (NSHR - en icke-statlig
organisation finansierad av kungafamiljen) har kritiserat avrättningar av
minderåriga. Därtill debatteras om dödsdömda får en fullvärdig rättslig
prövning och om den rättstekniska bevisningen varit entydig.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
6
Gästarbetare har ofta en utsatt position i Saudiarabien. Deras rättigheter är
starkt kringskurna och inte sällan missbrukar arbetsgivare sin position
gentemot denna grupp. Sponsorsystemet, kefala, är för närvarande föremål för
debatt. Detta system innebär att varje icke-saudier oavsett från vilket land han
eller hon kommer måste ha en sponsor. Enligt tidigare gällande system kunde
sponsorn beslagta gästarbetarens pass, vilket nu är under förändring.
Arbetsmarknadsministeriet har kungjort att det numera inte är tillåtet att
beslagta utländska arbetares pass.
Sedlighetspolisens (mutawa’) över 4 500 medlemmar har rätt att genomföra
frihetsberövanden för moral- och sedlighetsbrott och hålla personer
frihetsberövade i upp till 24 timmar. Därefter måste den frihetsberövade
släppas eller överlämnas till vanlig polis. Inrikesministern, tillika kronprinsen,
har i uttalanden uppmanat sedlighetspolisen att vara mer överseende och
respektera människors frihet, att respektera hemmets okränkbarhet och att
upphöra med opåkallad övervakning. Ledande myndighetspersoner framhåller
samtidigt offentligt att sedlighetspolisen har en viktig roll i samhället och att
den har regeringens fulla stöd. Som en statlig institution ska den följa
samhällets lagar och regler. Kritik mot sedlighetspolisens sätt att arbeta
förekommer numera ofta i medierna. Den tidigare chefen för sedlighetspolisen
avsattes i januari 2012, bland annat efter kritik för att inte ha hörsammat
kungens påbud om reformer. Den nye chefen för sedlighetspolisen har
kungjort att sedlighetspoliser måste agera strikt i enlighet med gällande lag.
Saudiarabiens organisation för inrikes säkerhet, mabahith, har arresterat politiska
och religiösa aktivister, advokater och akademiker under de senaste åren. Fall
förekommer där personer hållits frihetsberövade upp till tio år utan rättegång.
Saudisk lagstiftning föreskriver inte religionsfrihet. Frihetsberövanden på
religiösa grunder förekommer.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättssystemet, förutom arbets- och handelsrätten, vilar på den religiösa shariarättens grund. Rättsväsendets självständighet är inskriven i lag.
Justitieministeriet utövar dock administrativ och finansiell kontroll över
domstolarna och äger också indirekt inflytande över rättsutövningen. Det
högsta rättsliga rådet, vars medlemmar tillsätts av kungen, har rätt att utdela
disciplinstraff och att avsätta domare. Brott inom den militära yrkeskåren
hanteras av militärdomstolar, som står under direkt överinseende av
försvarsministern. Även kungen övervakar deras beslut.
Justitieministeriet överser alla domstolar i landet. Justitieministern är vanligen
en högt uppsatt medlem av det höga religiösa rådet (The Council of Senior Islamic
Scholars). Till sin hjälp i översynen har justitieministeriet det högsta lagrådet,
7
bestående av elva medlemmar från det höga religiösa rådet. Justitieministern är
också ordförande i högsta lagrådet.
Omkring 300 sharia-domstolar i landet utgör första instans. Överklaganden
sker till granskningsdomstolen, som finns i Riyadh och Mecka.
Granskningsdomstolen lyder direkt under justitieministeriet. Kungen är sista
instans i det juridiska systemet och har rätt, förutom i civilmål, att benåda.
Kung Abdullah har sedan 2007 genomfört vissa reformer av rättväsendet, inte
minst kapacitetsmässigt. Målet är att fler fall ska granskas inom utsatta
tidsgränser samt att rättsäkerheten ska förbättras. Fram till 2008 hade
Saudiarabien endast 723 domare, två granskningsdomstolar och det högsta
rättsliga rådet. Reformen av rättsystemet innebär att de två
granskningsdomstolarna ska ersättas av 13 regionala domstolar för
överklaganden, en i varje provins. Förstainstansdomstolar ska också reformeras
med nya specialiserade domstolar för straff- och civilrätt. Ett lagförslag som
ger alla rätt till offentlig försvarare godkändes av den rådgivande församlingen i
januari 2010.
Den i Saudiarabien tillämpande sharia-rätten är inte grundlagsfäst eller
standardiserad utan baseras på domarnas egna tolkningar av sharia, vilket
försämrar rättssäkerheten. Tillämpningen av sharia leder till godtycklighet i
rättsutövningen och internationella människorättsorganisationer anklagar
systemet för bristande transparens. Sedan 2005 har försök gjorts att
dokumentera och samla fall för att få en större enhällighet när straff utmäts. I
april 2010 kom det högsta religiösa rådet överens om att grundlagsfästa delar
av sharia-rätten men det är oklart om det kommer att resultera i skriven lag.
Den sittande justitieministern Muhammad al-’Issa har ställt sig positiv till en
skriven civil lag baserad på sharia.
Utländska medborgare, särskilt de många gästarbetarna, har ofta svårare att
försvara sig inför domstol än saudiska medborgare. Den saudiska tolkningen av
sharia ger ofta mildare straff för brott som begås mot icke-muslimer. Utländska
medborgare klagar på att det är mycket svårt att få rätt mot en saudisk motpart
i rättstvister.
Kvinnor har särskilt små möjligheter att få en rättssäker prövning. I domstol
väger en kvinnas vittnesmål hälften så tungt som en mans.
Kvinnor får utbilda sig till jurister men får inte lov att praktisera eller framställa
fall inför domstol. Avsikten är att kvinnor inom en snar framtid ska få
framställa fall inför domstol med förbehåll för att de endast får företräda
kvinnliga klienter i familjemål. Kvinnor får fortfarande inte bli domare,
åklagare eller verka som fullvärdiga advokater.
8
Enligt Human Rights Watch prövas misstänkta terrorister i slutna rättegångar.
Ofta får de vänta lång tid på att få sina fall prövade. Uppemot tusentalet
personer hålls frihetsberövade utan prövning anklagade för inblandning i
attentat 2003-04. Enligt saudiska myndigheter är det omöjligt att ge alla
misstänkta för terroristbrott en öppen rättegång av säkerhetshänsyn. Totalt
sitter över 3 000 fängslade, misstänkta för terrorism eller förberedelse av
terroristbrott. Terroristmisstänkta fångar hålls i specialfängelser med inskränkta
rättigheter. Myndigheterna förhindrar eller försenar ofta besök från familjen.
Internationellt har Saudiarabien fått uppmärksamhet för sitt
rehabiliteringsprogram, där dömda terrorister, villiga till förändring, fått hjälp.
Fångar har genomgått ett socialt rehabiliteringsprogram inför frisläppandet. De
konkreta resultaten av programmet har dock ifrågasatts.
Saudiska myndigheter lade 2011 fram ett förslag till ny antiterrorismlag som i
mångt och mycket skulle innebära en försämrad rättssäkerhet. Generellt skulle
lagförslaget enligt initial lydelse innebära att fredliga missnöjesyttringar som till
exempel demonstrationer skulle kunna rubriceras som terrorbrott. Minst
tioåriga straff skulle kunna utdömas för kritik mot kungen. Myndigheter får
enligt förslaget rätt att frihetsberöva människor utan åtal och rättegång.
Lagförslaget har rönt stark kritik både internationellt och inom Saudiarabien
för att ge långtgående befogenheter att slå ner mot dissidenter och
samhällskritiker. Lagförslaget har dragits tillbaka mot bakgrund av kritiken för
ytterligare beredning.
7. Straffrihet
Kungafamiljen åtnjuter en hög grad av såväl straff- som civilrättslig immunitet.
Fall där medlemmar av kungafamiljen fått stå till svars för brottsliga handlingar
har dock förekommit. Rättsskipningen inom kungafamiljen hanteras av en för
ändamålet särskilt utsedd, senior medlem av kungafamiljen. Andra
myndighetspersoner har inte straffrihet, men det kan till exempel vara svårt att
fälla medlemmar av sedlighetspolisen för överträdelser. Liksom kungen har
guvernörerna (som i regel är medlemmar av kungafamiljen) i landets olika
regioner rätt att mildra av domstolar utdömda straff.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Ett tiotal dagstidningar ges ut i Saudiarabien, såväl arabisk- som
engelskspråkiga. De är privata men får statsstöd. Vanligen ägs de av
medlemmar av kungafamiljen eller andra inflytelserika personer. Staten –
genom kultur- och informationsministeriet – utövar inflytande över
9
tidningsredaktionerna. Staten godkänner tillträdande chefredaktörer och kan
avsätta dem. Den teknologiska utvecklingen, exempelvis satellitmottagare för
TV och internet, har ofrånkomligt öppnat upp saudiernas medievärld. Kulturoch informationsministeriet förbjuder försäljning av vissa skönlitterära titlar i
landet, men den skriftliga censuren håller generellt på att minska.
Kritik mot ledande personer och politiska institutioner förekommer i måttlig
grad och tolereras så länge den inte utmanar det politiska systemet, religionen
eller kungafamiljen. Känsliga ämnen, som situationen för shiamuslimer och
material som riskerar att underminera den religiösa legitimiteten publiceras inte,
ofta som en följd av omfattande självcensur.
Under 2011 har många saudier och framförallt saudiska aktivister använt sig av
sociala medier för att ventilera regimkritiska tankar. Det förekommer rapporter
om att aktivister och samhällskritiker hålls under bevakning av saudiska
myndigheter. Några har enligt uppgifter arresterats och dömts till böter och
fängelsestraff. Fenomenet med ökade internet-aktiviteter har pågått under en
längre tid, med bland annat en bred kritik mot staten i bloggosfären. Bloggar
och sociala medier övervakas och rapporter om arresteringar har även under
tidigare år uppmärksammats. Vidare är övervakningsföreskrifterna för
internetcaféer mycket omfattande.
Internet censureras generellt sett mycket hårt och sidor med material som
anses vara politiskt kontroversiellt eller stötande, exempelvis organiserat
hasardspel och pornografi, är blockerade. Reportrar utan gränser rapporterar
att saudiska myndigheter bekräftat att över 400 000 webbsidor är blockerade.
När Amnesty International publicerade utkastet till ny terroristlag med
medföljande kritik blockerade saudiska myndigheter hela Amnestys hemsida i
en vecka.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och församlingsfriheten är starkt inskränkt och de offentliga möten
som hålls är könssegregerade. För att anordna offentliga möten krävs tillstånd
från lokala myndigheter, vilket tidvis är svårt att få. Politiska partier är inte
tillåtna, inte heller fackföreningar eller någon form av oppositionsgrupper.
Demonstrationer är olagliga. Trots detta har mindre protester anordnats runt
om i landet under 2011, som ofta resulterat i arresteringar. Rapporter beskriver
hur fredliga demonstranter kallats till förhör för att sedan frihetsberövas på
vaga grunder.
10. Religions- och övertygelsefrihet
10
Saudisk lagstiftning föreskriver inte religions- eller övertygelsefrihet.
Frihetsberövanden på religiösa grunder förekommer. Det händer att ickemuslimska gästarbetare som samlas privat för att hålla gudstjänst och bön
frihetsberövas, även om privata religiösa sammankomster generellt tolereras
enligt den oskrivna praxis som råder. Att söka sprida en annan religion än islam
är ett allvarligt brott i Saudiarabien
Offentliga symboler som har sitt ursprung i andra religioner accepteras inte.
Att konvertera från islam är belagt med dödsstraff, även om omvandling av
straffet förekommer. Från officiellt håll sägs dock att det tolereras att i privata
hem och inom den egna familjens ram utöva annan religion än islam. Inga
andra religiösa byggnader än moskéer tillåts.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Saudiarabien är en absolut monarki utan vald, folklig representation eller
politiska partier. Statschef är kung Abdullah, son till kung Abdul Aziz Al Saud,
som grundade Saudiarabien år 1932. Näst i tronföljden är Abdullahs bror,
kronprins Naif, som tog över titeln efter att kronprins Sultan avled i oktober
2011. Kungen innehar även posten som premiärminister och kronprinsen
posten som vice premiärminister. Medlemmar ur kungafamiljen innehar
centrala minister- och guvernörsposter. Flera viktiga ministerposter, till
exempel energiminister- och finansministerposterna innehas dock av
teknokrater.
Den verkställande makten ligger hos kungen och dennes kabinett, vanligen
kallat ministerrådet. Förutom kungen som premiärminister, ingår 22 ministrar
med olika ämnesområden samt fem särskilda ministrar med speciella
ansvarsområden. Ingen kvinna innehar en ministerpost, men i februari 2009
utnämndes Nora bint Abdullah Al-Fayez till viceminister för utbildningsfrågor.
Genom grundlagen från 1992 instiftades den rådgivande församlingen (Majlis
al-Shura). För närvarande har den 150 ledamöter. Ledamöterna är utnämnda
och inte direktvalda. Församlingen har ingen lagstiftande makt utan agerar som
rådgivande instans till kungen. På senare tid har verksamheten ökat i omfång
och församlingen kan initiera lagförslag som beslutas av ministerrådet. Inga
kvinnor är ledamöter i rådet, men tolv kvinnor tjänstgör som rådgivare.
Lokalval hölls första gången 2005 till hälften av de 178 platserna i lokala
församlingar. Nästa val skulle ha genomförts 2009 men sköts upp. Den
officiella anledningen till att valet sköts upp var administrativa svårigheter.
Kvinnor fick inte kandidera eller rösta i valet 2005. Det uppskjutna valet hölls
tillslut i september 2011. Kvinnor var exkluderade även denna gång från att
delta.
11
Kung Abdullah kungjorde i september 2011 att kvinnor ska få rätt att
kandidera till nästa val som hålls 2015. De ska också få rätt att rösta. Detta ses
som ett försök till reform. Kungen beslutade vid samma tillfälle att kvinnor ska
kunna bli fullvärdiga ledamöter i nästa uppsättning av den rådgivande
församlingen, som ska utses 2013.
Av tradition är det religiösa inflytandet stort. Det högsta religiösa rådet utgör
en inflytelserik rådgivande församling. Rådet granskar regeringens och den
rådgivande församlingens förslag och beslut ur ett religiöst perspektiv. Rådet
kan också publicera fatwa, ett juridiskt utlåtande baserat på sharia.
I Transparency Internationals korruptionsindex (CPI) 2011 hamnar
Saudiarabien på 57:e plats av 182, med ett indextal på 4,4 där 10 betyder ingen
korruption. Detta är en försämring sedan 2010 då Saudiarabien hade ett
indextal på 4,7 vilket gav dem plats 44 på listan.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Befolkningstillväxten i Saudiarabien är hög och det blir allt svårare att finna
sysselsättning för de växande ungdomskullarna. Ett stort mörkertal finns vad
gäller den arbetsföra befolkningens storlek och därmed även den totala
arbetslösheten. Arbetslösheten är omkring tio procent enligt offentliga källor,
men kan vara betydligt högre i verkligheten. Vissa lokala bedömare ger så höga
siffror som 25 procent. Siffrorna gäller endast män. Närmare 40 procent av
ungdomar i åldern 20-24 år är utan arbete. Arbetslöshetssiffrorna för kvinnor
är okända. Andelen yrkesarbetande kvinnor är låg och medierna har alltmer
uppmärksammat detta. Inga säkra siffror på antalet yrkesarbetande kvinnor
existerar, vanligen varierar de mellan 20-35 procent. Många vuxna kvinnor har
varken arbetat eller söker arbete.
En lokal butikskedja började under 2010 anställa kvinnliga kassabiträden vilket
ledde till krav på bojkott från konservativt håll. I en fatwa fördömde det högsta
religiösa rådet yrkesarbetande saudiska kvinnor som kommer i kontakt med
män i arbetet. Kvinnliga kassabiträden förekommer dock fortfarande och det
får anses som osäkert om det klerikala etablissemanget kommer att kunna
förhindra denna utveckling.
Den saudiska staten arbetar aktivt sedan flera år tillbaka för att öka
sysselsättningen bland saudier. Dels genom större variation i och privatisering
av ekonomin, men även genom en gradvis så kallad ”saudisering” av de
12
arbeten som hitintills innehafts av gästarbetare. Av totalt 28 miljoner invånare
beräknas åtta miljoner vara utländsk arbetskraft, men mörkertalet är stort och
många papperslösa gästarbetare finns i landet.
Saudiseringen, som regeringen satt upp som en av sina viktigaste uppgifter,
omfattar i första hand exklusiv rätt för saudiska medborgare att utöva vissa
yrken samt krav på privata företag att varje år öka andelen saudier bland sina
anställda. Privata företag sysselsätter till övervägande del utländska medborgare
och endast ett fåtal kvinnor även om en märkbar ökning av antalet kvinnor på
arbetsmarknaden kan noteras.
I juni 2011 initierades Nitaqat, ett program för saudisering med regler för
privata företag som går ut på att företag måste ha ett visst antal saudier
anställda. Kvoten skiljer sig mellan olika branschområden men sanktionerna
mot de företag som inte når upp till kraven är lika – de får inte förnya
viseringarna för icke-saudiska anställda. Inom ramen för saudiseringssystemet
uppmuntras aktivt till anställning av kvinnor.
Fackföreningar är inte tillåtna, men det är tillåtet att i företag med mer än
hundra anställda inrätta arbetstagarkommittéer. Dessa arbetstagarkommittéer
är dock strikt reglerade. Arbetsmarknadsministeriet kan upplösa dem om det så
önskar. Dessutom förbehåller man sig rätten att närvara vid möten och föra
protokoll. Strejker är förbjudna.
Gästarbetare från utvecklingsländer diskrimineras. De avlönas inte sällan sämre
än saudier och har ofta osäkra anställningar. Genom det hittills gällande
sponsorsystem som tillämpas i Saudiarabien knyts uppehållstillstånd till
arbetsgivaren. Gästarbetare kan fråntas sina pass även om en lag nu förbjuder
detta utan arbetstagarens medgivande. Den som förlorar sitt arbete förlorar
ofta även sitt uppehållstillstånd.
Situationen för hushållsarbetande kvinnor är dålig. Deras arbete är inte reglerat
genom saudisk arbetslagstiftning på samma sätt som i den öppna privata
sektorn. Medierapporter om misshandlade, våldtagna och utnyttjade kvinnor
förekommer ofta. Teoretiskt kan hushållsanställda vända sig till
arbetsdomstolar för att få sin rätt, till exempel för att få ut utebliven lön, men i
realiteten är detta en krävande process som få hushållsanställda kvinnor har
möjlighet att driva. De kan inte heller vara säkra på att ha lagen på sin sida. I ett
fall 2008 dömdes en indonesisk hushållerska till ett års fängelse efter en
våldtäkt. I fängelset födde hon ett barn och dömdes till hundra spöstraffsslag
för detta.
Av den internationella arbetsorganisationens, ILO:s, åtta centrala konventioner
har Saudiarabien ratificerat:
13
- 100 och 111 (icke-diskriminering i arbetslivet)
- 29 och 105 (förbud mot tvångsarbete)
- 182 (förbud mot barnarbete)
Saudiarabien har inte ratificerat:
- 138 (minimiålder för arbete)
- 87 och 98 om föreningsfrihet och förhandlingsrätt.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Saudiarabien har sedan 1980-talet satsat ökade resurser på sjuk- och hälsovård
och detta i hög grad på grund av den höga befolkningstillväxten. Årligen går
cirka tio procent av statsbudgeten till sjukvårdssektorn. Såvitt man kan bedöma
erbjuds grundläggande sjukvård av god kvalitet, åtminstone i tätorterna.
Nya levnadsvanor har ändrat sjukdomsmönstret bland den saudiska
befolkningen och diagnoser som diabetes och övervikt blir allt vanligare.
12. Rätten till utbildning
Drygt en fjärdedel av statsbudgeten satsas i utbildningssektorn. Saudiska
medborgare har tillgång till kostnadsfri, könssegregerad utbildning upp till
universitetsnivå. Islamiska studier utgör fortfarande en betydande del av
läroplanen. Av de som går ut gymnasiet söker sig 90 procent direkt vidare till
högskolenivå. National Society for Human Rights har agerat påtryckande för
att föra upp mänskliga rättigheter på schemat. Uppskattningsvis 60 procent av
universitetsstudenterna är numera kvinnor, på doktorandnivå 40 procent.
Liksom på andra områden går reformen av utbildningssystemet långsamt. Brist
på utbildade och för ändamålet kompetenta lärare råder. Inom ramen för
satsningen på utbildning skickas årligen tusentals studenter utomlands för
universitets- och doktorandstudier. Sammanlagt studerar uppskattningsvis
150 000 saudier utomlands, varav en icke ringa andel är kvinnor. Huvudsakliga
mottagarländer är USA, Storbritannien, Kanada, Nya Zeeland och Australien.
Ett omfattande program med satsning på yrkesinriktade utbildningar av olika
slag har inletts de senaste fyra åren.
Nyinvigda högskoleprojekt omfattar King Abdullah University of Science and
Technology (KAUST), där män och kvinnor studerar tillsammans. Hur detta
universitet, som endast undervisar elever på master- och doktorsnivå inom
teknik och naturvetenskap, kommer att påverka det saudiska
utbildningssystemet återstår att se. Den 15 maj 2011 invigdes även Princess
14
Norah University, världens största universitet för kvinnor med 14 fakulteter
och 40 000 utbildningsplatser.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Saudiarabiens oljeexport ger landet en relativt hög BNP per capita (22 713 USdollar enligt Världsbanken). Välståndet är dock ojämnt fördelat över landet och
de sociala systemen är inte väl utbyggda. I stället spelar informella band som
familj- och stamtillhörighet stor roll.
Av Saudiarabiens befolkning på cirka 28 miljoner är över åtta miljoner
gästarbetare. De befinner sig ofta i botten av den socioekonomiska skalan, med
en lägre levnadsstandard. Många gästarbetare, särskilt från Sydostasien, saknar
fast anställning. Vanliga arbetsuppgifter finns inom servicenäringarna eller som
hushållsanställda, chaufförer med mera. En ännu mer utsatt grupp är de
hundratusentals illegala invandrare som finns i landet, varav en stor del illegalt
stannat kvar efter den muslimska vallfärden (hajj).
Arbetskraftsinvandrare från angränsande grannländer som Egypten, Jordanien
och Syrien har ofta bättre anställningsvillkor och utgör en liten medelklass
bland de utländska medborgarna. Omkring 150 000 västerlänningar lever i
Saudiarabien och arbetar oftast inom mer avancerade sektorer som medicin,
ekonomi och dylikt.
I toppen av samhället finns kungafamiljen och rika handelsfamiljer. I mitten
återfinns en begränsad saudisk medelklass, med anställning huvudsakligen
inom den offentliga sektorn. På grund av traditionella värderingar råder
vanligen ett system med familjelön i landet, vilket innebär att en inkomst från
mannen i ett hushåll ska försörja hela familjen.
I 2011 års rapport från FN:s utvecklingsprogram, UNDP, har Saudiarabien ett
Human Development Index på 0,770, vilket placerar landet på 56:e plats vilket
är en försämring från föregående år.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Det existerar en omfattande socialt institutionaliserad och rättsligt sanktionerad
diskriminering av kvinnor i Saudiarabien. Trots att landet har ratificerat
konventionen om att avskaffa alla former av diskriminering mot kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against
15
Women (CEDAW), arbetar landet inte aktivt för att skapa lika förutsättningar
mellan könen. Principen om lika rättigheter oavsett kön är inte giltig enligt den
i Saudiarabien gällande uttolkningen av sharia-rätten – särskilt inte inom
familjerätten. Kvinnor åläggs strikt klädkod och måste bära fotsid svart dräkt
(så kallad abaya) och täcka sitt hår på allmän plats. Saudiska kvinnor täcker som
regel även ansiktet. Efterlevnaden av dessa regler bevakas av sedlighetspolisen.
Trots hinder har saudiska kvinnor nått betydande framgångar inom utbildning.
Allt fler kvinnor söker högre utbildning. Omkring 60 procent av alla
universitetsstudenter är i dag kvinnor och två tredjedelar av alla avhandlingar
skrivs av kvinnor.
I artikel tio i CEDAW slås det fast att ingen diskriminering baserad på kön får
förekomma i rätten till utbildning. Saudiarabien bryter mot detta genom att
separera könen. Rapporterade exempel omfattar tillgång till bibliotek och andra
lokaler där tiderna för kvinnor ofta är kortare och färre än för män. Skolor för
flickor och kvinnor har större klasser, mindre resurser och ett begränsat
kursutbud.
Även om kvinnor i allt högre utsträckning studerar, sker detta främst inom
traditionellt kvinnliga områden som utbildning och vårdämnen. Regelverk och
informella normer hindrar dem från att fritt söka utbildning inom de fält de
önskar. Kvinnor har ofta svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Samtidigt
finner kvinnor nya vägar till försörjning, särskilt i städer och tätorter, genom
distansarbete och som egenföretagare i hemmet. Från landets politiska ledning
finns en uttalad ambition att fler kvinnor ska yrkesarbeta i framtiden.
Anställning av kvinnor uppmuntras aktivt inom ramen för
saudiseringsprogrammet.
Analfabetismen är enligt Världsbanken omkring 33 procent bland kvinnor och
17 procent bland män, vilket förklaras av att fler pojkar än flickor deltar i lägre
utbildning. Analfabetismen är främst förekommande bland äldre generationer,
medan yngre som regel lär sig skriva och läsa.
Kvinnors fria rörlighet samt möjlighet att delta i det offentliga livet är starkt
inskränkt och förmyndarskapet begränsar kvinnors rätt och möjligheter att
själva forma sina liv. Förmyndaren är vanligen en ung kvinnas far eller hennes
make. Kvinnor måste få sin förmyndares tillstånd för att kunna arbeta, resa
utomlands, studera eller ingå äktenskap. Konsekvenserna av förmyndarskapet
blir i vissa fall katastrofala, då kvinnor behöver förmyndares tillstånd för att till
exempel uppsöka sjukhus eller offentliga institutioner. Enligt Human Rights
Watch hindras många kvinnor från att lämna sina hem, även om de där far illa
genom misshandel och sexuella övergrepp.
16
Enligt Human Rights Watch har den saudiska staten inte kriminaliserat våld
mot kvinnor i hemmet och frågan är starkt tabubelagd i det stängda saudiska
samhället. Våldtäkt inom äktenskap är inte förbjudet, men frågan debatteras.
Kvinnor får inte köra bil. Det inskränker kvinnors rörelsefrihet kraftigt då
mycket av det saudiska samhället är uppbyggt kring bilen. Under året har
kvinnor och bilkörning varit ett av de största diskussionsämnena när det gäller
kvinnors rättigheter i Saudiarabien. Under 2011 trotsade Mania Al-Sharif, en
33-årig saudisk kvinna, förbudet och valde att filma tilltaget som en protest och
la sedan upp filmen på Youtube. Hon fängslades under tio dagar efter detta,
vilket skapade en häftig mediastorm. Facebook-kampanjen Women2Drive som
uppmanade alla kvinnor att köra bil, fick mycket uppmärksamhet. Rapporter
om att kvinnor kör bil och visar det för allmänheten genom Youtube är
vanliga.
Trots tal om modernisering av förmyndarskapet har inga stora reformer
genomförts av kung Abdullah – annat än att kvinnor ensamma kan bo på
hotell inom landet. Den saudiska staten utlovade 2009 en översyn av systemet,
men få konkreta förändringar har genomförts.
I februari 2009 gavs första gången en kvinna, Nora bint Abdullah Al-Fayez,
ställning som viceminister för utbildningsfrågor. Det är den hittills högsta
posten en kvinna innehaft i det saudiska samhällslivet.
Våren 2010 lades förslag om att kvinnor ska få arbeta som advokater, dock
med begränsningar. De får endast företräda kvinnliga klienter inom
familjerelaterade mål. I domstol väger en kvinnas vittnesmål hälften så tungt
som en mans.
Den 15 maj 2011 invigdes Princess Norah University, världens största
universitet endast för kvinnor med 14 fakulteter och 40 000 utbildningsplatser.
Kvinnlig könsstympning är inte förbjudet i lag. Ingreppet förekommer men i
liten omfattning.
Saudiska kvinnor gifta med icke-saudier kan inte föra vidare sitt
medborgarskap till sina barn, även om denna fråga nu är föremål för översyn.
Gifta kvinnor ärver inte sina fäder.
I september 2011 kungjorde Kung Abdullah att kvinnor skulle få rösta och
kandidera i lokalvalen 2015, samt att kvinnor ska få rätt att kandidera till den
rådgivande församlingen Majlis ash-Shura.
17
15. Barnets rättigheter
Alla barn garanteras i teorin kostnadsfri skolgång och sjukvård men i realiteten
existerar socioekonomiska och regionala skillnader. Barn under 18 år får inte
tjänstgöra som soldater. I det saudiska rättssystemet kan personer dömas för
brott begångna före 18 års ålder, straffskalan inkluderar fängelse och
dödsstraff.
Skillnader mellan pojkar och flickor existerar i tillgång till utbildning och
fritidsaktiviteter, till stor del på grund av traditionella normer för hur flickor
ska uppfostras.
Barnäktenskap förekommer, särskilt på landsbygden där gamla sedvanor lever
kvar. Människorättsorganisationer som den nationella organisationen National
Society for Human Rights har kritiserat saudiska myndigheter för att inte
ingripa mot dessa äktenskap.
Zuhair Al Harthi, ledamot av den rådgivande församlingen, uttalade sommaren
2011 att en majoritet i församlingen nu stödjer en lagstiftning mot
barnäktenskap. Sharia föreskriver ingen minimiålder för äktenskap, men
traditionellt gäller att flickan ska ha nått puberteten.
Hösten 2010 granskades ett nytt lagförslag som syftar till att stärka barns
rättigheter av den rådgivande församlingen. Lagpaketet består av fem kapitel
och 25 artiklar och behandlar ämnen som fysiskt våld, sexuell exploatering och
barnarbete. När lagen väl träder i kraft kommer den att föra Saudiarabien
närmare i linje med FN:s barnkonvention som landet undertecknade 1996.
Flyktingbarn, särskilt från Jemen och Afrikas horn, utnyttjas som tiggare i
städer som Riyadh och Jeddah, men saudiska myndigheter försöker att
motarbeta denna verksamhet. Enligt Human Rights Watch har saudiska staten
åtalat barn som befunnit sig olagligt i landet och deporterat dem, i strid med
internationella konventioner, till länder i konflikt såsom Jemen och Somalia.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Religions- och övertygelsefrihet finns inte, och religiösa minoriteters rättigheter
respekteras generellt inte. Icke-islamiska grupper har inte laglig rätt att uppföra
egna gudstjänst- eller religiösa samlingslokaler. Det är förbjudet för ickemuslimer att vistas i eller besöka städerna Mecka och Medina.
Kung Abdullah har agerat för ökad tolerans mellan religioner genom att ta
initiativ till internationella möten och konferenser för religiös tolerans
18
(Interfaith Dialogue). På hemmaplan har dock den nationella dialogen inte lett
till att några reella reformer på området genomförts. Att bära icke-islamiska
symboler är inte tillåtet och sedlighetspolisen kan ingripa mot dem som bär
sådana symboler. Det är inte tillåtet att konvertera från islam.
Den största religiösa minoriteten är shiamuslimer. Enligt oberoende bedömare
tillhör mellan 10-15 procent av befolkningen denna grupp. Exakta siffror
saknas då det inte existerar något officiellt register. Shiamuslimerna bor
huvudsakligen i den oljerika östra delen av Saudiarabien.
Shiamuslimer möter ofta diskriminering socioekonomiskt och rättsligt. De
förhindras från att ha egen religiös utbildning. Shiamuslimer har
frihetsberövats i samband med protester mot rådande orättvisor. Inom den
offentliga sektorn återfinns få shia-muslimer på ledande poster.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Inom ramen för den i Saudiarabien gällande uttolkningen av sharia-rätten är
homosexuella handlingar olagliga, vilket också omfattar att klä ut sig till motsatt
kön. Homosexuella handlingar bestraffas oftast med kroppsstraff, såsom
spöstraff. Frågan om homosexualitet är starkt tabubelagd och det existerar inga
organisationer som tillvaratar homo-, bisexuella och transpersoners (HBT)
rättigheter i Saudiarabien.
Utländska hemsidor med HBT-innehåll blockeras.
18. Flyktingars rättigheter
Saudiarabien har inte anslutit sig till FN:s flyktingkonvention. Det finns ingen
skriven lag som reglerar flyktingmottagande och asylrätt. För att söka asyl krävs
uppehållstillstånd vilket i praktiken gör det mycket svårt för flyktingar att
stanna i landet.
Det är svårt att få en överblick över hur många flyktingar det finns i landet då
få officiella register existerar. Den illegala invandringen från oroshärdar i Afrika
och från Jemen är troligen omfattande. Många papperslösa arbetare i landet
kan ha kommit som flyktingar. Omkring 500 000 palestinska flyktingar och
ättlingar till dessa lever i landet. I enlighet med beslut i Arabförbundet ska
dessa behålla sin flyktingstatus.
Flyktingar från Jemen kommer regelbundet över gränsen till Saudiarabien.
Saudiska myndigheter ser i stor utsträckning mellan fingrarna på denna illegala
migration givet den utsatta humanitära situationen i Jemen, även om det
19
förekommer att saudisk militär och polis hindrar eller återsänder jemenitiska
flyktingar.
19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Situationen för personer med funktionsnedsättning är ojämn och till stor del
baserad på den enskildes familjesituation och sociala ställning. Barn med
funktionsnedsättning kan i allmänhet få tillgång till god fysisk och psykisk vård.
Definitionen av vad som utgör en funktionsnedsättning, såväl fysiskt som
psykiskt, skiljer sig från västerländsk norm. Följden blir ett mörkertal där
många lever utan lämplig hjälp. I arbetsmarknadslagen åläggs företag med mer
än 25 anställda att reservera fyra procent av platserna för personer med
funktionsnedsättning.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Den saudiska staten har inrättat en kommission för mänskliga rättigheter,
Human Rights Commission, och dess ordförande har ministers rang. I juni
2010 inrättade man ett larmtelefonnummer, 989, där brott mot de mänskliga
rättigheterna kan anmälas. Utöver denna statliga organisation finns en
registrerad icke-statlig organisation, National Society for Human Rights
(NSHR).
NSHR är en från staten fristående organisation, dock finansierad genom
kunglig donation. Organisationen har publicerat årsrapporter om mänskliga
rättigheter i Saudiarabien 2007 och 2009. NSHR kommenterar regelbundet
aktuella fall och genomför studier, besöker anstalter och agerar påtryckande för
att förbättra situationen. NSHR avböjer att kommentera pågående juridiska fall
men närvarar vid rättegångar.
Ett antal oberoende virtuella organisationer existerar, exempelvis Saudi
Woman’s Voice, Human Rights First Saudi Arabia (HRFS) och Saudi Civil and
Political Rights Association (ACPRA), vilka agerar genom webbsidor och email. Dessa samt flertalet andra enskilda organisationer inom området
mänskliga rättigheter som sökt registrering har fått avslag.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
20
Sverige följer situationen för de mänskliga rättigheterna nära och möten hålls
regelbundet med företrädare för saudiska myndigheter och organisationer
aktiva inom området mänskliga rättigheter. Från EU:s sida tas frågan om
mänskliga rättigheter upp i möten med Gulf-staternas samarbetsråd (GCC), där
sex av länderna i regionen ingår.
Sedan 2008 delar EU ut ett lokalt pris, Chaillot-priset, till en organisation i
någon av medlemsstaterna i GCC för förtjänstfullt arbete inom området
mänskliga rättigheter. Priset delas ut av EU-delegationen i Riyadh.
Human Rights Watch har genomfört flera besök under 2000-talet. FN har
genomfört fältstudierexempelvis inom området våld mot kvinnor.