Verktyg för Achievers Bengt Elmén Sothönsgränd 5 123 49 Farsta Tel 08-949871 Fax 08-6040723 http://www.bengtelmen.com mailto:[email protected] 1.4. Gå din egen väg För att vi ska känna att våra liv betyder något måste således var och en vara beredda att gå sin egen väg. Men att välja sin egen väg leder tyvärr inte sällan till att ens omgivning känner avundssjuka. De kanske inte vågar göra samma sak. De kanske inte vågar kliva av ekorrhjulet och göra det där som de innerst inne drömmer om. I dessa sammanhang kan det vara till hjälp att känna sig medveten om att du inte är beroende av andras gillande. Tyvärr har vi ibland en tendens att tycka att folk är dumma bara för att de inte gillar det vi håller på med. Men det faktum att folk tycker olika är ju bland det naturligaste i världen. Icke desto mindre så ger vi andra människor ibland alldeles för stort inflytande på våra egna liv. Vi kanske säger till dem att: "Nu sårade du mig." eller "Nu gjorde du mig riktigt ledsen." Det vi då gör är att vi inte tar ansvar för våra egna känslor. Vi försöker lägga över ansvaret för våra känslor på andra. Istället för att erkänna att de är avundsjuka visar de förakt och ser ner på människor som vågar ta det steget. Tyvärr är det mycket möjligt att du kan bli föremål för det föraktet. Det gäller då att kunna vara trygg i sig själv och veta var man står och inte låta sig påverkas av andra människors skepsis. Det är bland annat inte säkert att man ska berätta allt för alla. En del av sina planer ska man kanske låta gro inom sig så att de rotar sig innan man går ut och berättar om dem för envar. Det gäller alltså att man har en inre styrka och en känsla av integritet, så att man vet var gränsen går för det man inte vill dela med sig av till andra. Speciellt för kvinnor kan detta resonemanget kännas främmande då man kan vara van vid att dela alla sina funderingar med sina nära och kära. I många fall kan detta visst vara en styrka. Men då det gäller idéer som ännu inte riktigt är förankrade så kan det vara en svaghet. Ingen annan kan vara ansvarig för hur du känner dig. Säger jag något som gör dig arg eller ledsen så är jag självklart ansvarig för vad jag har sagt, men inte för de känslor som detta väcker inom dig. Vi människor är ibland ganska dåliga på att hålla isär ditt och mitt ansvar, inte minst i nära relationer. Det kan många gånger leda till en enda röra där man till slut varken vet ut eller in. Det faktum att du blir arg på det som någon annan säger visar också att det finns en instabilitet hos dig själv – något som du inte är färdig med. Står du inför att sätta något nytt i verket så är det helt naturligt att känna en osäkerhet. Du undrar hur det hela ska gå. Denna osäkerhet kan förvärras av andras skepsis. Vi kanske inte är redo för att besvara alla frågor. Vi kanske bara har en maggropskänsla av att det hela kommer att gå bra. Men hur argumenterar man utifrån en maggropskänsla. Det går ju inte. Om någon till exempel menar att du inte kommer att klara det rent ekonomiskt, så är det naturligtvis svårt att svara med: "Jamen, jag har en känsla av att det kommer att gå bra." Sådana argument biter inte. Bättre då att avstå från den 2 argumentationen överhuvudtaget. Bättre att sätta sin tillit till sin egen maggropskänsla. Den berättar vanligtvis mycket mera för oss än vad kilovis med faktauppgifter någonsin kan förmedla. Vill vi göra oss en uppfattning om framtiden så är vi många gånger hänvisade till just vår känsla, eftersom det aldrig går att få fram alla fakta på bordet. Det är för många bollar som hänger i luften, och för att kunna göra en sammanfattning av läget finns det bara våra känslor som vi kan lita på. Att välja sin egen väg genom livet innebär just att välja sin egen väg. Det är således ett val som ingen annan kan göra. Det måste komma inifrån och det måste bygga på en inre känsla. Ett sådant beslut måste därför bygga mer på en inre kommunikation än en yttre. I många fall kan den yttre kommunikationen störa den inre. Det kan till exempel vara vanligt att vi söker en yttre bekräftelse på en inre övertygelse. Vi kanske inte riktigt litar på vår egen känsla. Tyvärr är det inte ovanligt att den yttre bekräftelsen uteblir. Det är som om någon försöker säga till oss att det räcker med att vi lyssnar till vårt hjärta. Vi behöver inte vänta på att andra ska berätta för oss vad vi ska göra. Gör vi det så får vi vänta länge. De enda som kan veta något är vi själva. När man väl har fattat sitt beslut så är det naturligtvis bara att hålla sig till den vägen oavsett vad andra säger. Andra må som sagt påstå att du ruinerar dig själv, att du förluper hemmet och att du åsidosätter dina barn. Det är bara du som avgör hur du ska förhålla dig till dessa anklagelser. Det må sluta i att några av dina vänner kanske inte längre är dina vänner. Så är livet. När någon väljer att förändras så är det inte säkert att alla andra i ens omgivning vill hänga med. Detta skapar spänningar som alltså kan leda till att vänskapsband bryts. Det är en naturlig del av livet. Den som inte vill inse detta sätter käppar i hjulet för sin egen utveckling. Tyvärr är många av oss inte särskilt vana vid att lyssna till den egna känslan. Det kan ha börjat i tidig ålder med att våra föräldrar berättade för oss vad de tyckte att vi skulle bli. Någon kanske invänder att detta inte sker i samma utsträckning nuförtiden, men helt nyligen hörde jag på ett radioprogram. Där berättade ungdomar på fullt allvar vad deras föräldrar förväntade att de skulle bli. Som barn vill man inte göra sina föräldrar besvikna. Istället vill man att ens föräldrar ska vara stolta över en. Det vill man ju även i vuxen ålder. Detta kan leda till att man på ett undermedvetet sätt lär sig att göra som de vill, istället för att lyssna till den egna känslan. Många föräldrar är dessvärre duktiga på att utnyttja detta. En mamma kanske säger till sitt barn: "Gör inte så för då gör du mamma ledsen." Och vilket barn vill väl göra sin mamma ledsen? Gudskelov behöver man inte gå tjugo år i analys för att bli kvitt den här negativa manipulationens inverkan. Istället gäller det att förstå att detta fenomen är något universellt som förmodligen förekommer i de flesta familjer. Ska det brytas så måste vi vidtaga konkreta åtgärder istället för att bara gå till en terapeut och prata. Då är det bättre att du frågar dig vad du själv kan göra gentemot dina egna eller andras barn, för att det här mönstret ska brytas. Har du någon gång känt dig hånad av andra bara för att du valde att gå din egen väg? Har du någon gång känt avund gentemot någon annan som har lyckats med ett eget projekt? Har du någon gång avstått från att göra något med tanke på vad andra hade tyckt eller tänkt? Har det hänt dig att du har känt dig manipulerad att göra något som du egentligen inte har känt för? Alla föräldrar vill att det ska gå bra för sina barn, och detta är det inget fel på. Felet uppkommer när vi tror att vi äger våra barn, och när vi förutsätter att de ska gottgöra det som vi misslyckades med. För ibland tänker vi som så att de ska bli något som vi aldrig blev. Vi har då inte riktigt accepterat att de är helt egna individer. Vi har absolut ingen rätt att lägga oss i deras val. Gör vi det så är detta bara en återspegling av hur vi uppfattar våra egna liv. Är vi nöjda med våra liv så finns normalt en mindre benägenhet att vi lägger oss i andras liv. Men är vi inte nöjda med vårt eget sätt att leva, så försöker vi ibland att leva genom andra, istället för att göra något åt den egna tillvaron. Detta blir alltid fel eftersom vi alla är enskilda individer. Detta går aldrig att komma förbi. Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar till Livets längtan efter sig självt. Profeten av Kahlil Gibran Hur nära du än kommer en annan människa så förblir du alltid ensam i det hänseendet att du är en enskild individ med egen kropp, vilja, värderingsgrund, erfarenheter med mera. En stor del 3 av livet går ut på att lära sig leva med denna ensamhet. Det är enbart på så sätt vi kan lära oss att leva tillsammans med andra. Att kunna bejaka denna ensamhet förutsätter naturligtvis att jag har en god kontakt med mig själv, och att jag tycker om att föra ett samtal med mig själv. Gör jag inte det så blir det naturligt för mig att söka trygghet utanför mig själv. Men då hamnar man ovillkorligen på villovägar. Det gäller oavsett om det handlar om att söka trygghet i en partner, en gud, något missbruk, pengar, karriär eller mystik. En äkta trygghet måste alltid komma inifrån och bygga på att man trivs med sig själv. Det är därför som man måste bejaka sin individualitet och hörsamma det som känns mest angeläget att ägna sig åt just för tillfället.