MÄNSKLIG KOMMUNIKATION Vanans makt är stor. Vi beter oss som vi vant oss att bete oss. Detta kan återspegla vår sinnesstämning, men det är långt ifrån säkert. Vi kan se ilskna ut utan att vara det, liksom vi kan se sorgsna ut även då vi är glada. Att ofta få höra "är du ledsen?" utan att man känner sig ledsen kan ju faktiskt betyda att du ser ledsen ut. Den stora utmaningen ligger i att bli mer medveten om det man faktiskt sänder för att - om man nu så önskar - få detta mer i överensstämmelse med det man skulle vilja sända. Mottagaren är kungen I all kommunikation är det mottagaren som bestämmer. Det som slutligen blir det uppfattade budskapet, är det som är kvar efter att ha filtrerats genom hans eller hennes referensramar, fördomar och erfarenheter. Han eller hon kan av olika skäl - t. ex. på grund av allehanda fördomar - uppfatta det du förmedlar på ett helt annat sätt än det du avsett. En mottagare som inte tror unga kvinnor om mycket, kan välja att inte lyssna alls då han möter en sådan. Mottagaren kan du inte göra om Det kan kännas lite deprimerande att själv ha så liten kontroll över det som mottagaren uppfattar. Men man kan självfallet också se detta som en utmaning. Åt mottagaren kan man inte göra mycket. Åt ditt eget budskap kan du göra desto mer. UNDERTEXT OCH TEXT I den enkla modell vi använder oss av låter vi undertext och text vara de kanaler vi människor använder för vår kommunikation. Undertexten är det enkla samlingsbegrepp som får representera den del av budskapet som inte uttrycks genom våra ord. Med undertext menar vi allt som ligger under och bakom texten. Till undertexten räknar vi kroppsspråket, rösten och ansiktsuttrycken. Dessutom räknar vi dit titel, statussymboler, kön, ålder m m. De flesta kommunikationsforskare verkar vara eniga om att undertexten i de allra flesta fall står för en större del av det överförda budskapet än texten, särskilt i situationer då texten och undertexten är motstridiga. Texten är helt enkelt de ord vi använder. I de närmaste avsnitten ska vi titta närmare på dessa två dimensioner. UNDERTEXTEN Den flitigt citerade amerikanske forskaren Albert Mehrabian hävdar att det vi förmedlar med hjälp av våra ord, av texten, står för i grova drag 10% av det kommunicerade budskapet. De resterande 90% står kroppsspråk, röst och andra icke-verbala signaler för, enligt honom. De flesta forskare verkar också vara rätt eniga om att den största delen av vår mellanmänskliga kommunikation sker icke-verbalt, även om åsikterna går isär om hur stor del av budskapet som detta står för. Vi kan säkert alla föreställa oss såväl situationer både där undertexten står för närapå hela budskapet som situationer där vi lyssnar mer till texten. Fundera själv över hur snabbt du formar en uppfattning om en person som just kommit in i rummet. Innan han eller hon har yttrat ett enda ord har du registrerat kön, utseende, säkerhet, ålder, utstrålning, kläder, grupptillhörighet, om han eller hon liknar dig själv, ... Listan kan göras lång. Vi låter undertexten primärt bestå av kroppsspråket, ansiktsuttrycket och rösten. Dessutom tillkommer en mängd övriga faktorer såsom kön, ålder, dofter, dialekt, kläder, yrkestitel m m. I många fall är dessa faktorer väl så viktiga. KROPPEN Vi beter oss som vi vant oss att bete oss. Detta kan återspegla vår sinnesstämning, men det är långt ifrån säkert. Vi kan se ilskna ut utan att vara det, liksom vi kan se sorgsna ut även då vi är glada. Kroppsspråket ljuger Att ofta få höra "är du ledsen?" utan att man känner sig ledsen kan ju faktiskt betyda att du ser ledsen ut. Den stora utmaningen ligger i att bli mer medveten om det man faktiskt sänder för att - om man nu så önskar - få detta mer i överensstämmelse med det man skulle vilja sända. Kroppsspråkets två dimensioner Kroppens språk - hur ser då det ut? Vad kan vi uttrycka med vår kropp? Det enkla svaret är naturligtvis att det beror på vem som talar. Att kommunicera och att använda sitt kroppsspråk väl är en färdighet. För att utveckla denna färdighet krävs träning och det finns både otränade och vältränade kroppsspråkare. I vår enkla modell kommunicerar kroppsspråket två saker, som vi kallar status respektive kontakt. STATUS Det vi menar med status betyder ungefär detsamma som säkerhet. Begreppet har beskrivits mer ingående av Keith Johnstone, en av upphovsmännen till teatersport och författaren till boken Impro. Status i denna betydelse får inte förväxlas med social status. Hög status Vi har alla mött högstatuspersonen. Hon kännetecknas av att liksom äga sin omgivning. Den kroppsspråksmässiga förklaringen är sammansatt, men oftast finns följande kännetecken: Högstatuspersonen rör sig långsamt och mjukt. Hon har inte bråttom, hon vågar ta tid på sig, även i små gester och rörelser. Hon vågar stanna upp. Vidare är högstatuskroppen noggrann med ögonkontakten. Hennes hållning är rak men kroppen är likafullt inte överspänd. Då hon sitter ned, sitter hon uppmärksamt ofta utan att använda stolens arm- och ryggstöd. Låg status Lågstatuspersonen beter sig i stället hastigt och ryckigt. Han är i ständig rörelse. Händerna far och flyger. Lågstatuspersonen håller också ofta händerna i ansiktet då han talar. Blicken fäster han sällan, utan låter den flacka upp, ner och åt sidorna. Hållningen är ofta dålig eller stel med böjd nacke. Lågtatuspersonen har ofta en sluten kroppshållning, han står med armarna hårt lindade kring kroppen som om han ville försäkra sig om att det verkligen finns en kropp där innanför. Verklighetens gråskala Låg- eller högstatus är inte något man är, utan något man blir. Det som avgör vilken av rollerna vi spelar kan vara exempelvis graden av nervositet eller, inte minst, våra vanemönster. Inför en svår uppgift, som att tala för en stor publik, kan vi anta ett lågstatusbeteende, även om vi bland vänner agerar högstatus. Det finns självfallet människor som uppvisar flera lågstatusbeteenden men ändå framstår som högstatuspersoner. Det är nämligen det sammantagna uttrycket som är intressant och de olika statusmarkörerna har något olika vikt. En flackande blick kan till exempel göra att vi ser en lågstatuskropp även om hållningen är god och rörelserna mjuka. KONTAKT Låt oss nu flytta oss till den andra dimensionen i vårt kroppsspråk, den vi valt att kalla kontakt. Denna motsvarar det vi i vardagligt tal ofta kallar publikkontakt eller utstrålning. God kontakt Det vi kallar god kontakt präglas, först och främst, av riktning mot den man talar med. Ögonkontakten är också grundläggande. Att uppmärksamt, men vänligt, se den man talar med i ögonen skapar god kontakt. En av de viktigaste faktorerna för att åstadkomma god kontakt är det som ibland kallas spegling. I speglingen kopierar man helt enkelt rörelser och kroppsställning hos den man talar med. Vi ser detta dagligen hos personer som talar förtroligt med varandra. Oftast har de ett liknande kroppsspråk. Sitter den ena framåtlutad över bordet gör förmodligen den andre också det. Lutar den ene huvudet i händerna står det inte på förrän den andre gör likadant. Det bör dock påpekas att det är oerhört svårt att medvetet använda sig av spegling för att ta kontakt, du avslöjas lätt som medvetet manipulativ. En förutsättning för god kontakt är respekt för reviret hos den eller de man talar med. Revirets storlek bestäms av kulturen men har också en individuell sida. Storleken avgörs också av vilka som möts. En människa som står en nära släpps in i reviret. Det måste, så att säga, finnas en ömsesidig acceptans om att närhet är tillåten i er relation. Fysisk beröring kan vara den ultimata kontakten såväl som den ultimata kränkningen - det beror helt på hur relationen ser ut. Dålig kontakt Dålig kontakt är präglad av att den som talar inte alls riktar sig till de han talar med. Såväl kroppen som blicken är riktad någon annanstans. Detta används ibland manipulativt genom att den person som vill skaffa sig kontroll medvetet osynliggör en annan människa. Att kliva in i någons revir är ett annat sätt att skapa dålig kontakt. Det behövs ofta mycket lite för att gå över gränsen till någons revir, att t. ex. flytta ett dricksglas in på din bordshalva under en middag kan upplevas som en kränkning. RÖSTEN Vår röst uttrycker mycket vid sidan av de ord vi låter den forma. Tonläge, pausering och volym bidrar till röstens uttrycksmöjlighet. Människans röst är bra på att uttrycka status. Hög status Hög status signaleras hos rösten genom ett avspänt röstläge. Detta röstläge, som brukar kallas det naturliga röstläget, är ett tonläge där det känns bekvämt att tala och där man inte blir trött även om man talar en stund. Hög status signaleras också genom att man talar tydligt och genom att tempot, fraseringen och satsmelodin flyter. Det kanske allra tydligaste kännetecknet på en högstatusröst är emellertid konsten att pausera, att våga vara tyst. Detta är oerhört effektivt och kanske den enskilt starkaste egenskapen hos en högstatusröst. En bärande och stark röst, slutligen, uttrycker också hög status. Låg status Motsatsen, låg status, uttrycks genom ett spänt, ofta gällt, tonläge. Att sluddra är ett annat kännetecken på lågstatusrösten. Att tala hackigt med mycket långa eller mycket korta fraser eller en monoton satsmelodi uttrycker även det låg status. En faktor som hamnar mitt emellan text och undertext är användandet av små utfyllnadsord som ööh, hmm, va', liksom och flera andra. Om vi kategoriserar de till rösten så kan man enkelt säga att flitigt bruk av utfyllnadsord representerar låg status. ANSIKTET Om kroppen och rösten står för den mer grovkalibriga kommunikationen så är ansiktets gjort för de finare nyanserna. Ansiktet är själens spegel brukar det heta. En vän och kollega brukade i stället kalla ansiktet för skälens spegel och kanske är det mer sant. I ansiktet tycker vi oss läsa ett antal avsikter. Ofta överensstämmer dessa avsikter med vad personen i fråga verkligen vill förmedla men lika ofta sänder vi något helt annat. Har vårt ansikte vant sig att se argt ut, så ser vi arga ut, oavsett hur vi nu för tillfället råkar känna. Det tycks dock finnas en samsyn kring ett antal av våra ansiktsuttryck, dessa tolkas på ett likartat sätt var man än kommer i världen. Med ansiktet kan vi bl. a. uttrycka följande avsikter: angripa genom att låta våra ögon smalna; dominera genomlyftade ögonbryn, smala ögon och hakan i vädret; samverka genom glada rynkor kring ögonen och en leende mun; söka, genom vidgade lyssnande ögon; avvisa genom rynkad näsa; fly genom vilt uppspärrade ögon och vidöppen mun och kapitulera genom öppen mun, nedslagen blick. TEXTEN Med texten menar vi här på sidan rätt och slätt orden - den verbala delen av språket. Det talade språket utgörs av till bland annat ordval, ordlängd, fackuttryck, meningslängd och meningsbyggnad. Att smycka språket När det gäller texten och behandlingen av texten kan den gamla retoriken kan ge oss många redskap. Man ägnade nämligen mycken tid åt att diskutera hur man på ett lämpligt sätt utformar sin text så att den blir mer funktionell. Variationerna av språket kallades troper och figurer. En uppdelning - av många - skiljer mellan fyra olika sätt att variera och smycka sin text och dessa är: Bilder, Vändningar, Upprepningar och Jämförelser. BILDER Språkliga bilder får representeras av de bildlika omskrivningarna. Vanligast är metaforen men där finns också flera andra tekniker. Metafor Metaforen är ett bildligt uttryckssätt. Metaforen kommer ofta till genom att man blandar uttryck från olika genrer. Man skapar uttryck som egentligen, i strikt mening är omöjliga, men som i stället talar till vår fantasi. Det är till exempel mycket vanligt att politiken lånar uttryck från sportens eller från hushållets värld. Så kunde Mona Sahlin ta time out (här finns ett ljudexempel från det talet) eller så kunde Carl Bildt ta oss med på den enda vägen. Det har sagts att makten dessa bilder utövar över oss är påtaglig. I den svenska maktutredningen från 1980-talet heter en av böckerna i serien just Metaforernas makt. Låt oss ta metaforen storm på aktiemarknaden som ett exempel. Vad ger oss denna storm för implikationer? Kanske känner vi känslan av naturkraft, av något utanför människors kontroll. Jämför detta med verkligheten bakom: finansmannen Soros sålde svenska aktier för en halv miljard. Intrycket blir onekligen ett annat. Metonymi I metonymin låter man ett uttryck bytas mot ett annat tydligare och mer konkret uttryck eller ett namn. Så kan vi tala om att bin Laden attackerade USA, fast vi mycket väl vet att det inte var bin Laden personligen som gjorde detta. I ett tal som Olof Palme höll under Vietnamkriget jämför han detta krig med Guernica, Babi Jahr och Sharpville i stället för att rakt ut tala om massakrer eller bombningar. Namnen skapar bilder inom oss som är mycket starkare än de direkta beskrivningarna. Synekdoke I synekdoken låter man en liten del stå för det hela. Synekdoken liknar metonymin och kan sägas vara ett specialfall av den. Man kan till exempel tala om att bo inom fyra väggar där vi låter väggarna representera hela huset. Så kan också de svallande vågorna representera hela havet. Liknelse Liknelsen är ett bildspråk där ett begrepp klargörs med ett annat. Liknelsen skiljer sig från metaforen genom att det klart utsägs vad något liknar eller är som. Så kan trädens rötter vara som tentakler i marken. Allegori En allegori är en liten berättelse byggd av "bilder". Ofta har man staplat flera metaforer på varandra, och så att säga, tagit konsekvensen av metaforerna. Sverige har kört i diket. Nu måste vi bogsera upp landet på rätt väg. Vi vet hur man kör! Då Carl Bildt sa sig se ljuset i tunneln byggde ståupparen Lasse Eriksson vidare på allegorin med att tänk om det nu bara är ett annat tåg. VÄNDNINGAR Vändningar bygger de på att de är underhållande eller kanske rent utav roliga ordvändningar. Här finns ironin såväl som över- och underdrifterna. Ironi I ironin säger man motsatsen till det man menar och ger därigenom extra stor kraft till sitt uttalande. En kommentar som det där var ju en väldigt fin klänning kan inte förstås om man inte lyssnar till undertexten. Små barn har ofta svårt att förstå ironi. På samma sätt verkar vi ha kulturella gränser för vad man får vara ironisk om. Gränser som i västvärlden ständigt flyttas, vi talar ju till och med om dagens unga som den ironiska generationen. Paronomasi I paronomasin bygger man på ordlikheter. I en bilannons hittade jag följande ordlek som beskrev ett annat bilmärke contra det egna: container eller entertainer. Den politiska debatten kan ibland rymma lustigheter som valet mellan svångremspolitik och svängrumspolitik. Under sommarhalvåret finns också säkert här och var förespråkare för älskog i älgskog. Eufemism Eufemismen är en förskönande omskrivning. Man byter helt enkelt ett uttryck mot ett annat som låter bättre, ofta uppfinner man helt nya ord, med en klang man tycker passar. Så kan man förmoda att lokalvårdare och gemensam sektor kommit till. Att genom eufemismen byta ett ord mot ett annat kan efterhand också komma att ändra själva ordets innehåll. Hyperbol Hyperbol är en medveten överdrift. Man tar i mer än vad som egentligen är riktigt sant. Jag är fullständigt dödstrött kan man höra sig själv säga utan att man egentligen håller på att dö. Litotes Litotesen är raka motsatsen till hyperbolen. Den kallas ofta understatement. Här underdriver man i stället kraftigt: Jag tror att jag fått en liten släng av aids. Ellips I ellipsen stryker man bort ord och mellanled, allt man kan undvara. Kvar blir det korthuggna. Så föddes citat som Me Tarzan. You Jane. Här gjorde väl språkförbistringen i och för sig sitt för tillkomsten av den ellipsen. UPPREPNINGAR I omskrivningen jag kallat upprepning låter man antingen samma ord komma åter, gång på gång, eller också låter man ord med samma betydelse följa på varandra. Anafor Anaforen är en upprepning av samma ord i början av flera satser. En av de mest kända är Martin Luther Kings tal I have a dream, där denna fras upprepas ett mycket stort antal gånger med ökande kraft. Detta skapar en väldig dramatik. Det blir nästan ett mantra. Epifor Epiforen är anaforens raka motsats. Nu sker upprepningen av samma ord i stället i slutet av flera satser. Dessa ord, dessa enkla ord, dessa mina sista ord... Synonymi I synonymin sammanförs många ord med samma innebörd och staplas på varandra: Han har farit, rest sin kos, stuckit... Kiasm I kiasmen spegelvänds två språkliga delar. John F Kennedy frågande amerikanarna följande: Fråga inte vad ditt land kan göra för dig - fråga vad du kan göra för ditt land. Ask not what your country can do for you, ask what you can do for your country. Eller varför inte konstatera att livet är kort, kort är livet ! JÄMFÖRELSER I omskrivningen jag kallat jämförelse kan man till exempel jämföra två sidor, historien med nutiden eller teori med praktik. Paradigm I paradigmen får en händelse eller en person tjäna som förstärkning av texten och att det var en effektiv metod det visste redan de gamla grekerna. Antites I antitesen målar man i svartvitt. Det handlar oftast om två sidor som står mot varandra, medvetet tar man bort alla nyanser där emellan. Dagens Sverige består av fattiga och rika, av mottagare och givare. En annan variant är Upp som en sol, ner som en pannkaka. Churchill talade antitetiskt på detta vis This is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. Oxymoron En antites där ett enstaka ord läggs till ett annat med motsatt betydelse kallas oxymoron. Detta kan ge upphov till ord som bitterljuv och fulsnygg eller uttryck som talande tystnad. Sentens Sentensen är detsamma som talesättet. Här använder man sig av gammal visdom som får förstärka den egna ståndpunkten. Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig! PRESENTATIONSTEKNIK Inför varje presentation finns ett par frågor som det är bra att veta svaret på för kunna sätta samman en bra presentation. Vilken är din publik? Hur ser din publik ut? Är publiken gammal eller ung? Är den redan insatt i det du ska tala om? Är det frivilligt att vara här eller är det obligatorisk närvaro? Är gruppen liten eller stor? Vad vet gruppen om ämnet och om dig? Försök att formulera det du ska säga på ett vis som känns intressant och begripligt för din publik. Samma budskap måste formuleras väldigt olika beroende på vem du ska tala med. Försök att leva dig in i publikens värld. Vem är du för publiken? Vem är du för publiken? Är du känd eller är okänd, önskad eller är du oönskad? Är du ung eller gammal i förhållande till din publik? Är du man eller kvinna och har detta någon betydelse i talarsituationen du just ställts inför? Om din publik inte känner förtroende för dig så måste du ägna tid åt att etablera kontakt och bygga förtroende. Vad är syftet? Vad är syftet med ditt tal? Är uppgiften att underhålla, att undervisa eller informera eller rentav få folk att agera på ett eller annat sätt? Besvara frågorna: - Vad ska publiken VETA? - Vad ska publiken KÄNNA? - Vad ska publiken GÖRA? Vilka är ramarna? Hur mycket tid har du på dig? När ska du tala? Är det strax innan lunch? Är det sent på dagen? Vad vet du om lokalen? Är den liten eller stor? Ska du stå på en scen eller på golvet? Ser folk bra? Se till att de praktiska förutsättningarna är de bästa möjliga, dra dig inte för att möblera om eller kräva trådlös mikrofon. Glöm inte att förutsättningen för att lyckas med en presentation är att publiken har det bra. Detta är viktigare än dig och din egen bekvämlighet. Källa: http://www.retorik.com/retorik (Hämtat 2013-12-09)