Bildkommunikation
Det visuella språket handlar om kommunikation.
Meddelande (Budskap) – Sändare – Mottagare
Man brukar prata om bild som språk – Bildspråk.
Detta bildspråk är fullt av koder. Vi som betraktare förhåller oss till dessa koder
och ser dessa som ledtrådar (regler) för hur vi uppfattar budskapet.
Bild – Monolog = Envägskommunikation
Bild är inte verkligheten men kan likna verkligheten. När vi som mottagare
känner igen något i en bild som liknar verkligheten, så blir bilden ett tecken.
Kommunikation innebär alltså att framställa och tolka tecken.
Deltecken: Skjorta, byxor, skor, strumpor, = Klädsel
Symbol: Behöver inte påminna om eller efterlikna det den avbildar, den har ett
Symbolvärde. Ex. vägskylten stop som alla lär sig vad den betyder.
Äpple = Syndafallet
Uggla = Klokhet
Röd ros = Kärlek
Varje tecken har en grundbetydelse som i bildtolkningssammanhang kallas
Denotation= innehåll, komposition, ljussättning, färg osv.
Denotationerna är alltså vad som finns i bilden och hur det visas.
Tecken har också bibetydelser vilket gör att man associerar till olika saker man
har erfarenheter om.
Associationer som är gemensamma för många kallas för konnotationer.
Tecken sammankopplingar – förstärker budskapet
Ex. Badboll, badare, glass, sol, strand, hav = Sommar.
Privata associationer baseras på mottagarens egna erfarenheter.
Mytbildning = övertydliga tecken som generaliserar och ger upphov till
myttecken.
Teckenbetydelser:
Piktorala – Betydelser vi känner igen genom egna och inlärda erfarenheter.
Plastiska – Medel som skapar betydelse ex. form, riktning, färg, balans, tyngd
m.m. Detta skapar ytan som man betraktar.
Ikon – Avbildning av verkligheten, den betyder det den ser ut att likna. En
blomma kan vara många olika typer, ros, tulpan, blåsippa. Dessa är alla ikoner
för betydelsen blomma.
Index – Tecken som skapar betydelse och samband mellan varandra, som vi
associerar till.
Metonym sammankoppling – Tecken som skapar en realistisk och verklig bild
av hur man uppfattar helheten.
Metaforisk sammankoppling – Tecken som presenterar en inte helt klar bild av
budskapet utan snarare är som en liknelse och kan tolkas på olika sätt.
Konst brukar man säga är sändarorienterad då konstnären förmedlar ett
budskap, känsla, uttryck, men inte räknar med att få tillbaks någon direkt
respons från betraktaren.
Reklam däremot är mer mottagarorienterad eftersom tolkningsprocessen och
reaktionen på budskapet är avgörande för reklamens syfte.
Massbilden har ett specifikt syfte - bildretorik, övertalningsförmåga,
informativt. Man kan dela upp det i följande: Nyhetsbild – pressbild –
dokumentärbild.
Reklambild: Mottagaren måste ta ställning och värdera informationen.
Underhållningsbild: Spänning, dramatik, humor, våld, erotik m.m.
Propaganda: Förknippat med politik och ideologi, ger sken av sanning,
förhärligar eller demoniserar verkligheten.
Kommunikationens uppdelning:
Budskap – Bild, musik eller dans- idé, dvs. vad man har tänkt förmedla som
helhet. En känsla, tanke, uttryck.
Medium – På vilket sätt som idén framställs genom bild, musik, dans.
Ex. Oljemålning, gitarrstycke, jazzdans
Meddelande – Vad man vill framföra till mottagaren. Idéns olika delar
samverkar för att föra fram budskapet.
Kanal – På vilket sätt som budskapet är tänkt att framföras och hur det ska nå
fram till mottagaren. Ex. Utställning med upphängda konstverk, musikstycke
som framförs i en kyrka, dansuppträdande på en kulturfestival.
Mottagare – Person som betraktar eller lyssnar på budskapet och tolkar detta.
Effekt – Mottagarens reflektion och reaktion på budskapet.
