VAD ÄR RETORIK?
Retorik betyder talarkonst, vältalighet och vältalighetslära. Aristoteles kallade
retoriken läran om konsten att övertyga. Det är också den tolkningen som vi gör på
denna sida. Låt oss säga att retorik är läran om hur man på bästa sätt övertygar
människor. Det viktiga är då inte att vara sann utan att vara sannolik nog att bli
trodd. Retorik är det sannolikas konst, där är alla medel är tillåtna. Detta synsätt,
som ytligt sett ser ut att ta lätt på sanningen, är förmodligen också orsaken till att
retoriken under lång tid varit i vanrykte.
Retoriken skapades i Grekland under 400-talet f Kr. Vid denna tid var demokratin
ung och parollen "en man en röst" gällde. Den parollen hade dock sitt pris. Den
innebar att varje vuxen man deltog i folkförsamlingen, men den innebar också att han
där var tvungen att föra sin egen talan. På samma sätt var en man som anklagats för
något brottsligt tvungen att personligen försvara sin sak inför rätten. Systemet
skapade ett behov av kunskap om hur man talar inför andra och hur man vinner
deras stöd. Ur detta behov uppkom retoriken.
Under medeltiden ansågs retoriken vara den högre utbildningens förnämsta ämne.
Retoriken var ett av de obligatoriska ämnena i många av västerlandets skolor ända in
på 1800-talet. Retoriken fick ett uppsving i Sverige under 1990-talet och idag
undervisas det åter i retorik på flera universitet och högskolor.
Den klassiska retoriken handlar om att tala övertygande inför en grupp åhörare. Den kan ses som en
del av dagens bredare retorikbegrepp där fler sätt att övertyga, även med hjälp av bilder och text,
ingår. Det mesta av den klassiska retoriken går dock att tillämpa även på annat än rena
talarsituationer
RETORIKENS DELAR
Retoriken brukar indelas i fem delar, som alla dessutom är delar på vägen mot att
skapa och genomföra ett tal. Dessa delar kallas: inventio, dispositio, elocutio,
memoria och actio.
Samlandet
(inventio)
I inventio samlar man in de ämnen och argument som man kan tänkas behövas för
sitt tal. Ofta använder man sig av metoden att ställa frågor som: vad?, vem?, när?,
var?, hur?, varför? och med hjälp av vad?
Strukturerandet (dispositio)
I dispositio disponerar man sitt tal. Man funderar över ordningsföljd och innehåll. Vi
återkommer till dispositio i nästa stycke.
Formulerandet (elocutio)
I elocutio skapar man ett språk som är passar. Man väljer uttryck och ord som passar
för den avsikt man har. Man skapar, kort sagt, sin text.
Instuderandet (memoria)
I memoria är det dags att lära sig sitt talet utantill så att man kan tala fritt som om
man talade utan manus. Retoriken utvecklade ett antal minnestekniker för att
möjliggöra inlärningen.
Utförandet (actio)
I actio, slutligen, framför man talet med hjälp av passande tonfall, kroppsspråk och
text. Ibland kallas den rent textmässiga delen av framförandet pronuntiatio.
TALETS DELAR
I dispositio (retorikens andra del) diskuteras hur ett tal ska disponeras. Den klassiska
ramen för ett tals disposition är följande:
Inledningen (exordium)
I ett tals inledning lär oss retoriken att man i första hand ska väcka publikens välvilja,
uppmärksamhet, nyfikenhet och vilja att lära.
Berättelsen (narratio)
Talets andra del kallas berättelsen. Här ska man ge en bakgrund till det man ska tala
om. Det betonas att berättelsen skall vara sannolik, klar, kort och koncentrerad.
Tesen (propositio)
Nu kommer vi till talets kärna. Här ska du presentera din tes, det du vill ha sagt. Var
tydlig och kortfattad!
Argumentationen (argumentatio)
Nu är det dags att argumentera för din tes. Försök bevisa eller belägga. Försök också
visa att motståndarnas argument inte håller. Vädja till lyssnarnas förnuft!
Avslutningen (peroratio)
Här ska du repetera och sammanfatta det viktigaste av ditt tal, hävdar retoriken. Roa
gärna dina åhörare och försök återigen att vinna publikens välvilja.
KONSTEN ATT ÖVERTYGA
I sin bok Retorica beskrev Aristoteles de tre bevis- och övertalningsgrunderna, de sätt
att övertyga, som finns att tillgå. Dessa kallade han: etos, logos och patos.
Att övertyga genom etos handlar om att skapa förtroende. Man försöker visa att man
är en sympatisk figur och därför bör bli trodd. Man försöker, med andra ord, vara en
person du gärna skulle köpa en begagnad bil av.
Att övertyga genom logos går ut på att tala till folks förnuft. Här undervisar man och
argumenterar. Resonemanget bygger på logiska samband, därmed förstås inte sagt
att påståendena är sanna.
Att övertyga genom patos slutligen, går ut på att tala till folks känslor. Här gäller det
att röra sin publik. Det gäller att tala till gemensamma bilder och upplevelser. Här
fungerar personliga berättelser utmärkt som teknik.
Ett gott tal innehåller, enligt Aristoteles, en blandning av alla dess bevis- och
övertalningsgrunder.
MÄNSKLIG KOMMUNIKATION
Vanans makt är stor. Vi beter oss som vi vant oss att bete oss. Detta kan återspegla
vår sinnesstämning, men det är långt ifrån säkert. Vi kan se ilskna ut utan att vara
det, liksom vi kan se sorgsna ut även då vi är glada.
Att ofta få höra "är du ledsen?"
utan att man känner sig ledsen kan ju faktiskt betyda att du ser ledsen ut. Den stora
utmaningen ligger i att bli mer medveten om det man faktiskt sänder för att - om man
nu så önskar - få detta mer i överensstämmelse med det man skulle vilja sända.
Mottagaren är kungen
I all kommunikation är det mottagaren som bestämmer. Det som slutligen blir det
uppfattade budskapet, är det som är kvar efter att ha filtrerats genom hans eller
hennes referensramar, fördomar och erfarenheter. Han eller hon kan av olika skäl - t.
ex. på grund av allehanda fördomar - uppfatta det du förmedlar på ett helt annat sätt
än det du avsett. En mottagare som inte tror unga kvinnor om mycket, kan välja att
inte lyssna alls då han möter en sådan.
Mottagaren kan du inte göra om
Det kan kännas lite deprimerande att själv ha så liten kontroll över det som
mottagaren uppfattar. Men man kan självfallet också se detta som en utmaning. Åt
mottagaren kan man inte göra mycket. Åt ditt eget budskap kan du göra desto mer.
UNDERTEXT OCH TEXT
I den enkla modell vi använder oss av låter vi undertext och text vara de kanaler vi
människor använder för vår kommunikation.
Undertexten är det enkla samlingsbegrepp som får representera den del av
budskapet som inte uttrycks genom våra ord. Med undertext menar vi allt som ligger
under och bakom texten. Till undertexten räknar vi kroppsspråket, rösten och
ansiktsuttrycken. Dessutom räknar vi dit titel, statussymboler, kön, ålder m m. De
flesta kommunikationsforskare verkar vara eniga om att undertexten i de allra flesta
fall står för en större del av det överförda budskapet än texten, särskilt i situationer
då texten och undertexten är motstridiga.
Texten är helt enkelt de ord vi använder.
I de närmaste avsnitten ska vi titta närmare på dessa två dimensioner.
UNDERTEXTEN
Den flitigt citerade amerikanske forskaren Albert Mehrabian hävdar att det vi
förmedlar med hjälp av våra ord, av texten, står för i grova drag 10% av det
kommunicerade budskapet. De resterande 90% står kroppsspråk, röst och andra
icke-verbala signaler för, enligt honom. De flesta forskare verkar också vara rätt eniga
om att den största delen av vår mellanmänskliga kommunikation sker icke-verbalt,
även om åsikterna går isär om hur stor del av budskapet som detta står för. Vi kan
säkert alla föreställa oss såväl situationer både där undertexten står för närapå hela
budskapet som situationer där vi lyssnar mer till texten. Fundera själv över hur
snabbt du formar en uppfattning om en person som just kommit in i rummet. Innan
han eller hon har yttrat ett enda ord har du registrerat kön, utseende, säkerhet, ålder,
utstrålning, kläder, grupptillhörighet, om han eller hon liknar dig själv, ... Listan kan
göras lång.
Vi låter undertexten primärt bestå av kroppsspråket, ansiktsuttrycket och rösten.
Dessutom tillkommer en mängd övriga faktorer såsom kön, ålder, dofter, dialekt,
kläder, yrkestitel m m. I många fall är dessa faktorer väl så viktiga.
KROPPEN
Vi beter oss som vi vant oss att bete oss. Detta kan återspegla vår sinnesstämning,
men det är långt ifrån säkert. Vi kan se ilskna ut utan att vara det, liksom vi kan se
sorgsna ut även då vi är glada.
Kroppsspråket ljuger
Att ofta få höra "är du ledsen?" utan att man känner sig ledsen kan ju faktiskt betyda
att du ser ledsen ut. Den stora utmaningen ligger i att bli mer medveten om det man
faktiskt sänder för att - om man nu så önskar - få detta mer i överensstämmelse med
det man skulle vilja sända.
Kroppsspråkets två dimensioner
Kroppens språk - hur ser då det ut? Vad kan vi uttrycka med vår kropp? Det enkla
svaret är naturligtvis att det beror på vem som talar. Att kommunicera och att
använda sitt kroppsspråk väl är en färdighet. För att utveckla denna färdighet krävs
träning och det finns både otränade och vältränade kroppsspråkare.
I vår enkla modell kommunicerar kroppsspråket två saker, som vi kallar status
respektive kontakt.
STATUS
Det vi menar med status betyder ungefär detsamma som säkerhet. Begreppet har
beskrivits mer ingående av Keith Johnstone, en av upphovsmännen till teatersport
och författaren till boken Impro.
Status i denna betydelse får inte förväxlas med social status.
Hög status
Vi har alla mött högstatuspersonen. Hon kännetecknas av att liksom äga sin
omgivning. Den kroppsspråksmässiga förklaringen är sammansatt, men oftast finns
följande kännetecken: Högstatuspersonen rör sig långsamt och mjukt. Hon har inte
bråttom, hon vågar ta tid på sig, även i små gester och rörelser. Hon vågar stanna
upp. Vidare är högstatuskroppen noggrann med ögonkontakten.
Hennes hållning är
rak men kroppen är likafullt inte överspänd. Då hon sitter ned, sitter hon
uppmärksamt ofta utan att använda stolens arm- och ryggstöd.
Låg status
Lågstatuspersonen beter sig i stället hastigt och ryckigt. Han är i ständig rörelse.
Händerna far och flyger. Lågstatuspersonen håller också ofta händerna i ansiktet då
han talar. Blicken fäster han sällan, utan låter den flacka upp, ner och åt sidorna.
Hållningen är ofta dålig eller stel med böjd nacke. Lågtatuspersonen har ofta en
sluten kroppshållning, han står med armarna hårt lindade kring kroppen som om
han ville försäkra sig om att det verkligen finns en kropp där innanför.
Verklighetens gråskala
Låg- eller högstatus är inte något man är, utan något man blir. Det som avgör vilken
av rollerna vi spelar kan vara exempelvis graden av nervositet eller, inte minst, våra
vanemönster. Inför en svår uppgift, som att tala för en stor publik, kan vi anta ett
lågstatusbeteende, även om vi bland vänner agerar högstatus.
Det finns självfallet
människor som uppvisar flera lågstatusbeteenden men ändå framstår som
högstatuspersoner. Det är nämligen det sammantagna uttrycket som är intressant
och de olika statusmarkörerna har något olika vikt. En flackande blick kan till
exempel göra att vi ser en lågstatuskropp även om hållningen är god och rörelserna
mjuka.
KONTAKT
Låt oss nu flytta oss till den andra dimensionen i vårt kroppsspråk, den vi valt att
kalla kontakt. Denna motsvarar det vi i vardagligt tal ofta kallar publikkontakt eller
utstrålning.
God kontakt
Det vi kallar god kontakt präglas, först och främst, av riktning mot den man talar
med. Ögonkontakten är också grundläggande. Att uppmärksamt, men vänligt, se den
man talar med i ögonen skapar god kontakt.
En av de viktigaste faktorerna för att åstadkomma god kontakt är det som ibland
kallas spegling. I speglingen kopierar man helt enkelt rörelser och kroppsställning
hos den man talar med. Vi ser detta dagligen hos personer som talar förtroligt med
varandra. Oftast har de ett liknande kroppsspråk. Sitter den ena framåtlutad över
bordet gör förmodligen den andre också det. Lutar den ene huvudet i händerna står
det inte på förrän den andre gör likadant. Det bör dock påpekas att det är oerhört
svårt att medvetet använda sig av spegling för att ta kontakt, du avslöjas lätt som
medvetet manipulativ.
En förutsättning för god kontakt är respekt för reviret hos den eller de man talar med.
Revirets storlek bestäms av kulturen men har också en individuell sida. Storleken
avgörs också av vilka som möts. En människa som står en nära släpps in i reviret. Det
måste, så att säga, finnas en ömsesidig acceptans om att närhet är tillåten i er
relation. Fysisk beröring kan vara den ultimata kontakten såväl som den ultimata
kränkningen - det beror helt på hur relationen ser ut.
Dålig kontakt
Dålig kontakt är präglad av att den som talar inte alls riktar sig till de han talar med.
Såväl kroppen som blicken är riktad någon annanstans. Detta används ibland
manipulativt genom att den person som vill skaffa sig kontroll medvetet osynliggör
en annan människa. Att kliva in i någons revir är ett annat sätt att skapa dålig
kontakt. Det behövs ofta mycket lite för att gå över gränsen till någons revir, att t. ex.
flytta ett dricksglas in på din bordshalva under en middag kan upplevas som en
kränkning.
RÖSTEN
Vår röst uttrycker mycket vid sidan av de ord vi låter den forma. Tonläge, pausering
och volym bidrar till röstens uttrycksmöjlighet. Människans röst är bra på att
uttrycka status.
Hög status
Hög status signaleras hos rösten genom ett avspänt röstläge. Detta röstläge, som
brukar kallas det naturliga röstläget, är ett tonläge där det känns bekvämt att tala och
där man inte blir trött även om man talar en stund. Hög status signaleras också
genom att man talar tydligt och genom att tempot, fraseringen och satsmelodin flyter.
Det kanske allra tydligaste kännetecknet på en högstatusröst är emellertid konsten att
pausera, att våga vara tyst. Detta är oerhört effektivt och kanske den enskilt starkaste
egenskapen hos en högstatusröst. En bärande och stark röst, slutligen, uttrycker
också hög status.
Låg status
Motsatsen, låg status, uttrycks genom ett spänt, ofta gällt, tonläge. Att sluddra är ett
annat kännetecken på lågstatusrösten. Att tala hackigt med mycket långa eller mycket
korta fraser eller en monoton satsmelodi uttrycker även det låg status.
En faktor som hamnar mitt emellan text och undertext är användandet av små
utfyllnadsord som ööh, hmm, va', liksom och flera andra. Om vi kategoriserar de till
rösten så kan man enkelt säga att flitigt bruk av utfyllnadsord representerar låg
status.
ANSIKTET
Om kroppen och rösten står för den mer grovkalibriga
kommunikationen så är ansiktets gjort för de finare
nyanserna. Ansiktet är själens spegel brukar det heta. En vän och
kollega brukade i stället kalla ansiktet för skälens spegel och kanske
är det mer sant.
I ansiktet tycker vi oss läsa ett antal avsikter. Ofta överensstämmer
dessa avsikter med vad personen i fråga verkligen vill förmedla men
lika ofta sänder vi något helt annat. Har vårt ansikte vant sig att se
argt ut, så ser vi arga ut, oavsett hur vi nu för tillfället råkar känna.
Det tycks dock finnas en samsyn kring ett antal av våra
ansiktsuttryck, dessa tolkas på ett likartat sätt var man än kommer i
världen.
Med ansiktet kan vi bl. a. uttrycka följande avsikter: angripa genom
att låta våra ögon smalna; dominera genomlyftade ögonbryn, smala
ögon och hakan i vädret; samverka genom glada rynkor kring
ögonen och en leende mun; söka, genom vidgade lyssnande ögon;
avvisa genom rynkad näsa; fly genom vilt uppspärrade ögon och
vidöppen mun och kapitulera genom öppen mun, nedslagen blick.
TEXTEN
Med texten menar vi här på sidan rätt och slätt orden - den verbala delen av språket.
Det talade språket utgörs av till bland annat ordval, ordlängd, fackuttryck,
meningslängd och meningsbyggnad.
Att smycka språket
När det gäller texten och behandlingen av texten kan den gamla retoriken kan ge oss
många redskap. Man ägnade nämligen mycken tid åt att diskutera hur man på ett
lämpligt sätt utformar sin text så att den blir mer funktionell. Variationerna av
språket kallades troper och figurer.
En uppdelning - av många - skiljer mellan fyra olika sätt att variera och smycka sin
text och dessa är: Bilder, Vändningar, Upprepningar och Jämförelser.
BILDER
Språkliga bilder får representeras av de bildlika omskrivningarna. Vanligast är
metaforen men där finns också flera andra tekniker.
Metafor
Metaforen är ett bildligt uttryckssätt. Metaforen kommer ofta till genom att man
blandar uttryck från olika genrer. Man skapar uttryck som egentligen, i strikt mening
är omöjliga, men som i stället talar till vår fantasi. Det är till exempel mycket vanligt
att politiken lånar uttryck från sportens eller från hushållets värld. Så kunde Mona
Sahlin ta time out (här finns ett ljudexempel från det talet) eller så kunde Carl Bildt ta
oss med på den enda vägen.
Det har sagts att makten dessa bilder utövar över oss är påtaglig. I den svenska
maktutredningen från 1980-talet heter en av böckerna i serien just Metaforernas
makt. Låt oss ta metaforen storm på aktiemarknaden som ett exempel. Vad ger oss
denna storm för implikationer? Kanske känner vi känslan av naturkraft, av något
utanför människors kontroll. Jämför detta med verkligheten bakom: finansmannen
Soros sålde svenska aktier för en halv miljard. Intrycket blir onekligen ett annat.
Metonymi
I metonymin låter man ett uttryck bytas mot ett annat tydligare och mer konkret
uttryck eller ett namn. Så kan vi tala om att bin Laden attackerade USA, fast vi
mycket väl vet att det inte var bin Laden personligen som gjorde detta.
I ett tal som Olof Palme höll under Vietnamkriget jämför han detta krig med
Guernica, Babi Jahr och Sharpville i stället för att rakt ut tala om massakrer eller
bombningar. Namnen skapar bilder inom oss som är mycket starkare än de direkta
beskrivningarna.
Synekdoke
I synekdoken låter man en liten del stå för det hela. Synekdoken liknar metonymin
och kan sägas vara ett specialfall av den. Man kan till exempel tala om att bo inom
fyra väggar där vi låter väggarna representera hela huset. Så kan också de svallande
vågorna representera hela havet.
Liknelse
Liknelsen är ett bildspråk där ett begrepp klargörs med ett annat. Liknelsen skiljer sig
från metaforen genom att det klart utsägs vad något liknar eller är som. Så kan
trädens rötter vara som tentakler i marken.
Allegori
En allegori är en liten berättelse byggd av "bilder". Ofta har man staplat flera
metaforer på varandra, och så att säga, tagit konsekvensen av metaforerna. Sverige
har kört i diket. Nu måste vi bogsera upp landet på rätt väg. Vi vet hur man kör!
Då
Carl Bildt sa sig se ljuset i tunneln byggde ståupparen Lasse Eriksson vidare på
allegorin med att tänk om det nu bara är ett annat tåg.
VÄNDNINGAR
Vändningar bygger de på att de är underhållande eller kanske rent utav roliga
ordvändningar. Här finns ironin såväl som över- och underdrifterna.
Ironi
I ironin säger man motsatsen till det man menar och ger därigenom extra stor kraft
till sitt uttalande. En kommentar som det där var ju en väldigt fin klänning kan inte
förstås om man inte lyssnar till undertexten. Små barn har ofta svårt att förstå ironi.
På samma sätt verkar vi ha kulturella gränser för vad man får vara ironisk om.
Gränser som i västvärlden ständigt flyttas, vi talar ju till och med om dagens unga
som den ironiska generationen.
Paronomasi
I paronomasin bygger man på ordlikheter. I en bilannons hittade jag följande ordlek
som beskrev ett annat bilmärke contra det egna: container eller entertainer. Den
politiska debatten kan ibland rymma lustigheter som valet mellan svångremspolitik
och svängrumspolitik. Under sommarhalvåret finns också säkert här och var
förespråkare för älskog i älgskog.
Eufemism
Eufemismen är en förskönande omskrivning. Man byter helt enkelt ett uttryck mot
ett annat som låter bättre, ofta uppfinner man helt nya ord, med en klang man tycker
passar. Så kan man förmoda att lokalvårdare och gemensam sektor kommit till. Att
genom eufemismen byta ett ord mot ett annat kan efterhand också komma att ändra
själva ordets innehåll.
Hyperbol
Hyperbol är en medveten överdrift. Man tar i mer än vad som egentligen är riktigt
sant. Jag är fullständigt dödstrött kan man höra sig själv säga utan att man egentligen
håller på att dö.
Litotes
Litotesen är raka motsatsen till hyperbolen. Den kallas ofta understatement. Här
underdriver man i stället kraftigt: Jag tror att jag fått en liten släng av aids.
Ellips
I ellipsen stryker man bort ord och mellanled, allt man kan undvara. Kvar blir det
korthuggna. Så föddes citat som Me Tarzan. You Jane. Här gjorde väl
språkförbistringen i och för sig sitt för tillkomsten av den ellipsen.
UPPREPNINGAR
I omskrivningen jag kallat upprepning låter man antingen samma ord komma åter,
gång på gång, eller också låter man ord med samma betydelse följa på varandra.
Anafor
Anaforen är en upprepning av samma ord i början av flera satser. En av de mest
kända är Martin Luther Kings tal I have a dream, där denna fras upprepas ett mycket
stort antal gånger med ökande kraft. Detta skapar en väldig dramatik. Det blir nästan
ett mantra.
Epifor
Epiforen är anaforens raka motsats. Nu sker upprepningen av samma ord i stället i
slutet av flera satser. Dessa ord, dessa enkla ord, dessa mina sista ord...
Synonymi
I synonymin sammanförs många ord med samma innebörd och staplas på varandra:
Han har farit, rest sin kos, stuckit...
Kiasm
I kiasmen spegelvänds två språkliga delar. John F Kennedy frågande amerikanarna
följande: Fråga inte vad ditt land kan göra för dig - fråga vad du kan göra för ditt
land. Ask not what your country can do for you, ask what you can do for your country.
Eller varför inte konstatera att livet är kort, kort är livet !
JÄMFÖRELSER
I omskrivningen jag kallat jämförelse kan man till exempel jämföra två sidor,
historien med nutiden eller teori med praktik.
Paradigm
I paradigmen får en händelse eller en person tjäna som förstärkning av texten och att
det var en effektiv metod det visste redan de gamla grekerna.
Antites
I antitesen målar man i svartvitt. Det handlar oftast om två sidor som står mot
varandra, medvetet tar man bort alla nyanser där emellan. Dagens Sverige består av
fattiga och rika, av mottagare och givare. En annan variant är Upp som en sol, ner
som en pannkaka. Churchill talade antitetiskt på detta vis This is not the end. It is not
even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.
Oxymoron
En antites där ett enstaka ord läggs till ett annat med motsatt betydelse kallas
oxymoron. Detta kan ge upphov till ord som bitterljuv och fulsnygg eller uttryck som
talande tystnad.
Sentens
Sentensen är detsamma som talesättet. Här använder man sig av gammal visdom
som får förstärka den egna ståndpunkten. Var mot andra som du vill att andra ska
vara mot dig!
PRESENTATIONSTEKNIK
Inför varje presentation finns ett par frågor som det är bra att veta svaret på för
kunna sätta samman en bra presentation.
Vilken är din publik?
Hur ser din publik ut? Är publiken gammal eller ung? Är den redan insatt i det du ska
tala om? Är det frivilligt att vara här eller är det obligatorisk närvaro? Är gruppen
liten eller stor? Vad vet gruppen om ämnet och om dig?
Försök att formulera det du ska säga på ett vis som känns intressant och begripligt för
din publik. Samma budskap måste formuleras väldigt olika beroende på vem du ska
tala med. Försök att leva dig in i publikens värld.
Vem är du för publiken?
Vem är du för publiken? Är du känd eller är okänd, önskad eller är du oönskad? Är du
ung eller gammal i förhållande till din publik? Är du man eller kvinna och har detta
någon betydelse i talarsituationen du just ställts inför?
Om din publik inte känner förtroende för dig så måste du ägna tid åt att etablera
kontakt och bygga förtroende.
Vad är syftet?
Vad är syftet med ditt tal? Är uppgiften att underhålla, att undervisa eller informera
eller rentav få folk att agera på ett eller annat sätt? Besvara frågorna:
- Vad ska publiken VETA?
- Vad ska publiken KÄNNA?
- Vad ska publiken GÖRA?
Vilka är ramarna?
Hur mycket tid har du på dig? När ska du tala? Är det strax innan lunch? Är det sent
på dagen? Vad vet du om lokalen? Är den liten eller stor? Ska du stå på en scen eller
på golvet? Ser folk bra? Se till att de praktiska förutsättningarna är de bästa möjliga,
dra dig inte för att möblera om eller kräva trådlös mikrofon.
Glöm inte att förutsättningen för att lyckas med en presentation är att publiken har
det bra. Detta är viktigare än dig och din egen bekvämlighet.
Källa:
http://www.retorik.com/retorik (Hämtat 2013-12-09)
