Fakta ledgångsreumatism
Vad är reumatoid artrit?
Reumatoid artrit (RA) kallas också för ledgångsreumatism och är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom
som drabbar cirka en halv till en procent av befolkningen. RA förekommer i hela världen och bland alla
folkslag men är vanligare hos kvinnor än män, två av tre som insjuknar är kvinnor. Ledgångsreumatism
kan börja i alla åldrar, men vanligtvis debuterar sjukdomen lite senare i livet, i ungefär 50-års ålder.
Inflammatoriska ledsjukdomar, främst RA, kostar det svenska samhället 3 miljarder kronor årligen. Enligt
WHO beräknas utbredningen av RA i Europa öka de närmaste årtiondena i takt med att befolkningen blir
äldre.
RA är en autoimmun sjukdom
RA är en av de stora autoimmuna sjukdomarna och kännetecknas av att det egna immunsystemet börjar
angripa kroppsegna vävnader. Normalt aktiveras immunförsvaret vid infektioner och andra angrepp
utifrån men vid autoimmuna sjukdomar har kroppen förlorat sin förmåga att skilja på vad som är den egna
kroppen och vad som är främmande. Dessa rubbningar i immunsystemet leder till att kroppens egna organ
och strukturer skadas. RA påverkar ofta händer och handleder, men även armbågar, axlar, nacke, knän,
höfter och fötter kan påverkas.
Orsaker
Forskning har inte kunnat klarlägga vad som orsakar ledgångsreumatism. Det finns vissa ärftliga anlag
som innebär att man har en ökad risk att drabbas, men troligtvis är det flera olika faktorer som samverkar
när sjukdomen blossar upp. Det förekommer att sjukdomen bryter ut i samband med graviditet och
infektion. Rökning är en annan viktig riskfaktor kopplad till reumatiska sjukdomar, och rökare drabbas
oftare av ledgångsreumatism än icke-rökare. Hormonella faktorer kan också ha betydelse.
Sjukdomsförlopp och symptom
Insjuknandet kan se väldigt olika ut från person till person men gemensamt för alla som drabbas är
ledvärken. Hos de flesta patienter börjar symptomen gradvis under en period på en vecka till några
månader. RA går ibland i så kallade skov, med växlande hög och låg sjukdomsaktivitet, medan i andra fall
kan sjukdomen vara konstant högaktiv.
Inflammationen börjar i ledhinnan som blir tjock och breder ut sig mot brosk, ben och senor, som med
tiden skadas. Ledvätskan förändras och påskyndar förstörelsen, istället för att smörja och ge näring till
brosket. Skadorna gör att leden fungerar allt sämre, samtidigt som musklerna runt den blir svagare.
Lederna blir svullna, ömma och man får ont. Inflammationen gör också att lederna blir stela, särskilt när
man stiger upp på morgonen eller har varit stilla en längre stund. Det vanligaste är att lederna drabbas lika
mycket på båda sidor av kroppen. Symtomen ökar ofta vid infektioner, när man anstränger sig och belastar
lederna, när det är kallt och ibland också när det är varmt. Minskad aptit, feber, blodbrist och ökad trötthet
är andra symptom som är vanliga. RA är en kronisk och försvagande inflammatorisk sjukdom som orsakar
smärta, svullnad, stelhet och ledförstörelse, i samma leder på båda sidor av kroppen, med förlorad rörelse i
lederna som följd.
RA börjar oftast som en inflammation i små leder i händer och fötter men är en sjukdom som drabbar hela
kroppen och många gånger leder till funktionshinder och försämrad livskvalitet. Man kan till exempel få
inflammation i organ som lungor, hjärtat, ögonen, bukhinnan eller blodkärlen. Både hjärtat och lungorna
ligger inuti varsin ”säck” i kroppen som kallas hjärt- respektive lungsäcken. Säckarna är byggda av ett
material som inflammationen ibland ger sig på. Blodbrist är vanligt vid RA och orsakas oftast av den
allmänna inflammationen i kroppen. I allvarliga fall kan inflammationen i och runt ögonen leda till
synrubbningar. RA ger ofta upphov till olika nervsymptom som nedsatt känsel, pirrningar i benen och
svårigheter att röra armar och ben. Det beror på att nerverna, som är beroende av blodförsörjningen, inte
får tillräckligt med näring från blodkärl som inflammerats. En annan orsak till rörelsesvårigheter är att
nackkotorna på grund av inflammation är instabila och trycker mot viktiga nerver som styr armar och ben.
När man har en pågående inflammation i kroppen blir man ofta trött och kan känna sig sjuk. Efter 10-25 år
kan många patienter inte längre arbeta eller klara sig själva. Risken för en för tidig död är också större för
patienter med ledgångsreumatism. Många RA-patienter upplever depression, ångest och hjälplöshet till
följd av sin sjukdom.
Behandling
Många insjuknar varje år i denna livslånga och funktionsnedsättande sjukdom. Ju tidigare man får
behandling, desto större är möjligheterna att påverka sjukdomen och minska skadorna. Om inte
sjukdomen behandlas i ett tidigt skede riskerar 70-80 procent av patienterna allvarliga leddeformationer.
Tidig behandling minskar också risken för följdsjukdomar och kan ha avgörande effekt på lång sikt för att
minska handikapp och utslagning ur arbetslivet.
Det går fortfarande inte att bota RA. Däremot kan man lindra besvären och förebygga att de blir värre.
Behandlingen inriktas på att dämpa den inflammatoriska aktiviteten och lindra symtomen, begränsa
utveckling av ledskador och aktivitetshinder samt att bibehålla en god livskvalitet. Även vid svår
ledgångsreumatism kan det finnas möjligheter att bromsa sjukdomsförloppet i ett tidigt skede med hjälp
av läkemedel. Behandlingen av RA går ut på att dämpa inflammationen och smärtan och i bästa fall få
dem att försvinna helt. Samtidigt måste muskler och leder hållas i trim så att man inte får bestående skador
i de drabbade lederna. Det görs med hjälp av läkemedel, sjukgymnastik, arbetsterapi och egen träning.
Acetylsalicylsyra och NSAID (Non-Steroidal Anti-Inflammatory Drugs) fungerar för smärtlindring och
inflammationsdämpning men påverkar inte sjukdomsförloppet.
Om man får diagnosen RA är det viktigt att en specialist gör en bedömning om man behöver
antireumatiska läkemedel som påverkar sjukdomsförloppet. Det är läkemedel som ingår i en grupp kallad
LARM, långtidsverkande antireumatiska medel. Dessa sjukdomsmodifierande läkemedel kallas också för
DMARD (Disease Modifying Anti Rheumatic Drugs) och används om man har en pågående inflammation
i lederna. Det finns flera olika mediciner och ibland får patienten flera av medlen i kombination. När man
lyckas dämpa inflammationen lindras symptomen. Effekten brukar märkas efter några veckor, i vissa fall
månader. Några exempel på DMARD-preparat är Methotrexate och Salazopyrin.
Vid kraftig utbredd inflammation kan det bli aktuellt med så kallade biologiska läkemedel.
Här ingår bland annat de så kallade TNF-hämmarna som blockerar TNF-alfa, ett ämne
som bildas av immunförsvarsceller i blodet och som leder till inflammation till exempel vid RA.
Exempel på läkemedel som är TNF-hämmare är Remicade, Enbrel och Humira.
Det finns även idag ett läkemedel som blockerar effekter av IL-6. Överproduktion av IL-6 leder till
inflammation och skador på lederna vid RA. Exempel på läkemedel som hämmar IL-6 är RoActemra
Till gruppen biologiska läkemedel räknas också Mabthera, som verkar selektivt på B-celler. B-celler har
en betydande roll i inflammationsprocessen som uppstår vid autoimmuna sjukdomar.
Ytterligare ett nytt biologiskt läkemedel är Orencia som verkar selektivt genom att blockera den andra av
två signaler som krävs för att uppnå aktivering av T-cellerna. Orencia binder till T-cellen innan
inflammationsutlösande TNF-alfa har bildats.
Källor:
1. Reumatikerförbundet
2. Socialstyrelsen
3. Apoteket
4. Netdoktor (www.netdoktor.se)
5. Sjukvårdsrådgivningen (www.sjukvardsradgivningen.se)
2010-10-26
