Behandling
Behandling mot stora leverflundran görs för att förhindra sjukdom
hos smittade djur. För att resultatet av behandlingen ska bli effektiv krävs kunskap och en genomtänkt strategi.
Innan en behandling övervägs
ska följande frågor ställas:
• Har stora leverflundran konstaterats i besättningen?
• Finns blöta områden, vattendrag eller vattensamlingar på betet?
• Hur stor andel av de slaktade djuren har registrerats med kod
79/80 vid sjukdomsregistreringen på slakteriet?
• Har nyinköpta djur avmaskats mot stora leverflundran?
Behandlingsstrategin bestäms av hur sjukdomsbilden ser ut och
hur högt smittrycket bedöms vara i besättningen. De avmaskningsmedel som används mot stora leverflundran har olika effekt
på olika utvecklingsstadier av parasiten. Därför har behandlingstidpunkten betydelse vid val av preparat.
Om behandling mot leverflundrans omogna stadier krävs ska
behandlingen sättas in tidigare under hösten med till exempel triclabendazol (Fasinex®). Om det räcker med att senare utvecklingsstadier och vuxna flundror behandlas kan Closantel i kombination
med Ivermektin (Closamectin vet pour-on ) användas i stället.
Mjölkkor kan behandlas med albendazol (Valbazen vet) med fyra
dagars mjölkkarens. Det är viktigt att notera att effekten av avmaskning, oavsett preparat, aldrig är hundraprocentigt. Samtliga
avmaskningsmedel är receptbelagda.
För att undvika utveckling av resistens mot avmaskningsmedel är
det viktigt att behandlingarna anpassas till behovet i den aktuella
besättningen.
Om du misstänker sjukdom
Om det finns anledning att misstänka att stora leverflundran
orsakar sjukdom i besättningen ska man tillsammans med sin
veterinär planera och diskutera:
• Sjukdomstecken och lämplig provtagning av djuren.
• Betesplanering för rotation och undvikande av blöta och
sanka områden.
• Behandling: val av avmaskningsmedel, tidpunkt och dosering.
AVMASKNINGSPERIODER
Om avmaskning mot stora leverflundra behövs för att förhindra
sjukdom hos djuren kan avmaskningsperioderna ovan bli aktuella.
Behandlingstidpunkterna ska dock alltid anpassas till syftet i varje
specifik besättning.
Höstavmaskning (figur november-december):
Avmaskning av djur som har smittats tidigt under betesperioden.
Vinteravmaskning (figur februari):
Avmaskning av djur som har smittats sent under betesperioden.
OBS!
Eftersom forskning pågår kan rekommendationerna
av de optimala behandlingstidpunkterna komma att
revideras.
Tack till arbetsgruppen för stora leverflundran från SLU, SVA och Svenska
Djurhälsovården.
Ett särskilt tack till Adam Novobilsky, SLU, för forskningsinsatser.
• Behandling av inköpta djur mot stora leverflundran.
• Uppföljning av avmaskningsresultat.
Svenska Djurhälsovården
Kungsängens gård
753 23 Uppsala
Tel 0771-21 65 00
www.svdhv.se
SVENSKA DJURHÄLSOVÅRDEN I SAMARBETE MED:
Stora leverflundran
hos nötkreatur
Stora leverflundran hos nötkreatur
Stora leverflundran (Fasciola Hepatica) är en parasit som kan
infektera alla betande djur. Men det är en plåga som kan undvikas!
Den vuxna flundran lever i gallgångarna i levern.
Gallgångarna blir förtjockade och förkalkade.
Foto Nanna Kjellingbro.
5 mm
Illustration Lotta Pettersson
Stora leverflundrans förstadier utvecklas i vissa
sötvattensnäckor. De trivs i sanka, översvämmade
marker. Foto Adam Novobilsky.
Leverflundrans livscykel
Stora leverflundran (fasciola hepatica) är en parasit som kan infektera alla betande djur. De fullt utvecklade flundrorna lever i
gallgångarna i levern. Stora leverflundrans förstadier utvecklas i
en mellanvärd, i vissa sötvattensnäckor som trivs i sanka delar av
betet och i vattensamlingar. Förekomsten av stora leverflundran
hos svenska nötkreatur har ökat under senare år enligt sjukdomsregistreringen som görs vid slakt. Infektioner med stora leverflundran kan orsaka nedsatt tillväxt, sämre fertilitet och sämre
mjölkproduktion hos de drabbade djuren.
Leverflundrans ägg kläcks i vattensamlingar och utvecklas vidare
till larvstadier som tränger in i sötvattensnäckan. I snäckan utvecklas förstadierna vidare och utskiljs från snäckan och fäster
sig till grässtrån på bete. Nötkreatur smittas då de betar gräs som
innehåller larvstadier som kallas för metacerkarier. Mognadsprocessen från ägg till smittsamma metacerkarier kan ta från sex
veckor upp till flera månader. Därför infekteras nötkreaturen som
tidigast från mitten av sommaren och under hösten.
Från tarmen letar sig de omogna leverflundrorna via bukhålan
in i levern och borrar sig genom levervävnaden in i gallgångarna.
Vandringen från tarmen till gallgångarna tar upp till åtta veckor.
Det innebär att smitta från mitten av sommaren ger vuxna leverflundror i gallgångarna först under september månad vilket kan
observeras vid besiktningen på slakteriet.
Flundrorna är cirka 2,5-3,5 cm stora och platta.
De suger blod och kan leva i upp till tre år.
Foto Nanna Kjellingbro.
Ägg av stora leverflundran. Foto Vidilab
Sjukdomssymptom
Diagnos
Symptomen varierar beroende på antalet flundror i levern, djurens
kondition och graden av infektion med andra betes-parasiter. Näringstillstånd, immunförsvar, mineralstatus och hälsostörningar
påverkar sjukdomsbilden. Nötkreatur är generellt inte lika känsliga för stora leverflundran som får.
De stora slakterierna rapporterar förekomst av skador på levrar
orsakade av stora leverflundran på avräkningen till djurägarna
(kod 79/80). Det är för närvarande det vanligaste sättet att få vetskap om att leverflundra förekommer i besättningen.
Symptom som kan förekomma är nedsatt tillväxt hos slaktdjuren
samt tidig utslagning av dikor på grund av dåligt hull, försämrad
fertilitet eller nedsatt mjölkavkastning. Nedsatt kondition på djuren, underhull och i grava fall käftgropsödem och/eller blodbrist
kan uppstå.
Undersökning av träckprover för påvisande av ägg från stora
leverflundran kan användas från och med senhösten. Med hjälp av
blod- eller mjölkprov tagna tidigast två till tre veckor efter infektion, kan antikroppar mot stora leverflundran analyseras. Obduktion är ett viktigt och enkelt diagnostiskt verktyg.
Obduktion säger mest om
allvarlighetsgraden av
smitta med stora leverflundran. Innan en eventuell behandling sätts in ska
de diagnostiska analyserna
noga sammanvägas med
de kliniska symtomen i en
besättning.
Den kroniska, smygande sjukdomsbilden är vanligast hos nöt-kreatur och en låggradig infektion med leverflundror kan före-komma
utan att den ger några specifika tecken på sjukdom. Djuren insjuknar vanligtvis under sensommaren eller hösten då leverflundrorna
vandrar i levervävnaden eller ännu senare under året när de väl är
framme i gallgångarna och suger blod. Djuren kan ha leverflundror av olika utvecklingsstadier och från olika år samtidigt vilket
kan komplicera sjukdomsbilden ytterligare och leda till en försämrad leverfunktion.
Undersökning av träckprover
med mikroskop. Foto SVA.
Smittan kan förebyggas
genom att:
Metoder:
• Sjukdomsregistrering vid slakt.
• Sanka, blöta, översvämmade marker där sötvattensnäckan
trivs undviks eller dräneras.
• Obduktion.
• Rotera beten vid behov.
• Blod- eller mjölkprov för bestämning av antikroppar.
• Karantänsbehandla inköpta djur mot stora leverflundran.
• Äggräkning via träckprov.
