Varia 593 - Statens geotekniska institut

STATENS GEOTEKNISKA INSTITUT
SWEDISH GEOTECHNICAL INSTITUTE
Växter som skydd mot erosion och
ytliga ras i branta jordslänter
Demonstrationsförsök i
Bispgården och Bydalen
Varia 593
Karin Lundström
Mattias Andersson
LINKÖPING 2008
STATENS GEOTEKNISKA INSTITUT
SWEDISH GEOTECHNICAL INSTITUTE
Varia 593
Växter som skydd mot erosion och
ytliga ras i branta jordslänter
Demonstrationsförsök i
Bispgården och Bydalen
Karin Lundström
Mattias Andersson
LINKÖPING 2008
Varia
Beställning
ISSN
ISRN
Dnr SGI
Proj.nr SGI
Statens geotekniska institut (SGI)
581 93 Linköping
SGI – Informationstjänsten
Tel: 013–20 18 04
Fax: 013–20 19 09
E-post: [email protected]
Internet: www.swedgeo.se
1100-6692
SGI-VARIA--08/593--SE
1-0303-0130
12372
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord................................................................................................................ 5
Sammanfattning ............................................................................................... 6
Summary ........................................................................................................... 9
1
Inledning................................................................................................. 11
2
Demonstrationsförsök i Bispgården .................................................... 12
2.1 Bakgrund ......................................................................................................12
2.2 Geologisk, geoteknisk och hydrologisk beskrivning av området runt
Bispgården ...........................................................................................................12
2.2.1 Geologi..............................................................................................12
2.2.2 Geoteknik..........................................................................................13
2.2.3 Hydrologi ..........................................................................................15
2.3 Beskrivning av erosionsskyddande åtgärder ................................................18
2.3.1 Byggmetoder.....................................................................................18
2.3.2 Plantor och växtmaterial ...................................................................20
2.4 Beskrivning av utförandet av de ingenjörsbiolgiska metoderna...................21
2.4.1 Yta A, häck-grenlagermetoden .........................................................21
2.4.2 Yta B, avbaningsmassor täckta av erosionsmatta.............................26
2.4.3 Yta C, samkross täckt av förnan .......................................................28
2.5 Metoder för mätning av nederbörd, portryck och ytavrinning .....................28
2.5.1 Nederbördsmätare.............................................................................28
2.5.2 Portrycksmätare ................................................................................29
2.5.3 Ytvattenavrinning .............................................................................30
2.6 Resultat och analys av samtliga mätningar...................................................32
2.6.1 Nederbörd – översikt åren 2004 till 2006 .........................................32
2.6.2 Analys och resultat av samtliga mätningar 2004 ..............................33
2.6.3 Analys och resultat av samtliga mätningar 2005 ..............................34
2.6.4 Analys och resultat av samtliga mätningar 2006 ..............................35
2.7 Uppföljning av växtligheten och erosion......................................................35
2.7.1 Översiktlig besiktning 28-30 juni 2004 ............................................35
2.7.2 Uppföljning 10 augusti 2004 ............................................................38
2.7.3 Uppföljning 6–7 september 2004 .....................................................42
2.7.4 Uppföljning 13–14 oktober 2004......................................................47
2.7.5 Uppföljning 2005..............................................................................50
2.7.6 Uppföljning 2006..............................................................................52
3
Demonstrationsförsök i Bydalen.......................................................... 53
3.1 Bakgrund ......................................................................................................53
3.2 Geologisk, geoteknisk och hydrologisk beskrivning av området runt
Bydalen.........................................................................................................53
3.3 Beskrivning av erosionsskyddande åtgärder ................................................55
3.3.1 Slänt 2 ...............................................................................................57
3.3.2 Slänt 4 ...............................................................................................58
3 (132)
3.4
3.5
3.6
3.7
3.3.3 Slänt 5 ...............................................................................................58
3.3.4 Slänt 7 ...............................................................................................58
3.3.5 Slänt 8 ...............................................................................................59
3.3.6 Slänt 9 ...............................................................................................59
Beskrivning av utförandet av de ingenjörsbiologiska metoderna ................59
Metoder för mätningar av nederbörd, temperatur mm. ................................61
3.5.1 Vattenkvot.........................................................................................62
3.5.2 Skrymdensitet ...................................................................................64
3.5.3 Nederbörd .........................................................................................65
Resultat och analys av samtliga mätningar...................................................66
3.6.1 Nederbörd – översikt åren 2005 till 2007 .........................................66
3.6.2 Analys och resultat av mätningar 2005.............................................68
3.6.3 Analys och resultat av mätningar 2006.............................................68
3.6.4 Analys och resultat av mätningar 2007.............................................69
3.6.5 Sammanfattning och kommentarer av mätresultaten........................70
Uppföljning av växtlighet och erosion .........................................................71
3.7.1 Slänt 2 ...............................................................................................73
3.7.2 Slänt 4 ...............................................................................................76
3.7.3 Slänt 5 ...............................................................................................79
3.7.4 Slänt 7 ...............................................................................................81
3.7.5 Slänt 8 ...............................................................................................84
3.7.6 Slänt 9 ...............................................................................................86
4
Diskussion och Slutsatser .................................................................... 89
4.1 Inledning.......................................................................................................89
4.2 Växtmaterial .................................................................................................89
4.3 Ingenjörsbiologiska byggmetoder ................................................................90
4.4 Mätningar......................................................................................................91
4.5 Slutsatser.......................................................................................................92
5
Referenser .............................................................................................. 93
BILAGA 1.
BILAGA 2
BILAGA 3
BILAGA 4
RESULTAT FRÅN NEDERBÖRDSMÄTNINGAR 2004 – 2005,
BISPGÅRDEN.
RESULTAT FRÅN PORTRYCKSMÄTNINGAR 2004 – 2005,
BISPGÅRDEN.
MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN.
MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN.
4 (132)
FÖRORD
Räddningsverket, Vägverket Region Mitt, Sveriges Lantbruksuniversitet och Statens
geotekniska institut, drev gemensamt under åren 2002 till 2007 projektet Vegetation
som förstärkningsmetod, etapp 2. Projektet föregicks av en litteraturstudie inom ämnesområdet ingenjörsbiologi.
Arbetet har skett i en arbetsgrupp bestående av Margareta Nisser, Räddningsverket,
Barbro Näslund-Landenmark, Räddningsverket, Kaj Rolf, Sveriges Lantbruksuniversitet, Mikael Ånäs, Vägverket Region Mitt, Mattias Andersson, SGI, och Karin Lundström, SGI.
Författarna vill tacka alla som på olika sätt har bidragit till genomförandet av demonstrationsförsöken i Bispgården och i Bydalen. Ett speciellt tack riktas till:
−
−
−
−
−
−
−
Alf Hurtigh och Bengt Hannersjö, Vägverket Region Mitt
Peter Norrbom och Andreas Andersson, PEAB
Tord Åström och Urban Haqvinsson, NCC
Kjell Hidsjö, FM Geo
Karina Jakobsson, Fjällfoten
Stig Granbom, Bydalen
samt alla byggarbetare i Bispgården och Bydalen som alltid ställde upp med en
hjälpande hand.
Foton är tagna av författarna om annat ej framgår av bildtexten.
Linköping september 2008
Karin Lundström och Mattias Andersson
5 (132)
SAMMANFATTNING
Inledning
Räddningsverket, Vägverket Region Mitt, Sveriges Lantbruksuniversitet och Statens
geotekniska institut, drev gemensamt under åren 2002 till 2007 projektet Vegetation
som förstärkningsmetod, etapp 2. Projektet föregicks av en litteraturstudie inom ämnesområdet ingenjörsbiologi, etapp 1.
Ingenjörsbiologi avser läran om olika metoder att använda levande växtmaterial, eventuellt i kombination med dött växtmaterial, som byggmaterial. Exempelvis kan växter
användas för att minska erosion från regn och vind, förhindra snölaviner och ytliga ras
och för att motverka nedkylning av de övre jordlagren.
Syftet med etapp 2 var att introducera ingenjörsbiologiska metoder i Sverige genom två
demonstrationsprojekt. Dessutom var syftet att inhämta kunskap om växters funktion
och effekt på stabiliteten från två projekt i Sverige.
Två områden valdes ut som demonstrationsförsök; Bispgården och Bydalen i Jämtlands
län, se kartan nedan. I dessa områden studerades växt- och markförhållanden under augusti 2002. I Bispgården utfördes arbetet med de ingenjörsbiologiska metoderna i maj
2004 och installation av mätutrustning under sommaren. I Bydalen etablerades växter
under februari och mars 2005 och installation av mätutrustning under våren 2006. Mätningar och uppföljning avslutades under hösten 2006 i Bispgården och under hösten
2007 i Bydalen.
Resultat och erfarenheter från de första åren, 2002–2004, finns redovisade av Rankka
(2005) och av Rankka et al (2006). Erfarenheter från det första året av demonstrationsförsöket i Bispgården finns även beskrivet i ett examensarbete utfört av Strand Hübinette
(2004). I denna rapport redogörs för resultat och erfarenheter från alla åren i Bispgården
och i Bydalen.
Trondheim
Östersund
87
630
Bydalen
Indalsälven
Bispgården
86
E14
Härnösand
321
Sundsvall
Karta visande läge för demonstrationsförsöken i Bispgården och Bydalen.
6 (132)
E4
Demonstrationsförsöket i Bispgården
Vägverket Region Mitt byggde ny sträckning av länsväg 87 mellan Döda Fallet och
Bispgården i Jämtlands län under åren 2001–2005. Projektet omfattade totalt 7,5 km
nybyggnad av väg, byggande av fem broar, samt 2,1 km ombyggnad av befintlig väg.
Vägen går över ett starkt kuperat ravinområde längs norra sidan av Indalsälven. Jorden i
området visar tecken på stark benägenhet för flytning och erosion. Olika typer av erosionsskydd angavs i Vägverkets förfrågningsunderlag för skärningsslänterna.
Arbetsgruppen för föreliggande projekt tog kontakt med byggherren, Vägverket Region
Mitt, och entreprenören, PEAB, vilka båda ställde sig positiva till ett demonstrationsförsök. Under våren 2004 stabiliserades en skärningsslänt med hjälp av såväl orotade som
rotade växter planterade i 4 terrasser grävda tvärs över slänten och mellan terrasserna
såddes gräs. Angränsande slänter stabiliserades med konventionella metoder.
Skärningsslänten utanför Bispgården är en erosionskänslig silt- och sandslänt med en
höjd som varierar mellan 4 och 7 meter. Under vårvintern 2004, före etableringen av
växter, orsakade tjällossning och regn hävning och erosion i slänten.
Ett övervakningssystem bestående av nederbörds- och portrycksmätare samt ett system
för ytvattenavrinning installerades under 2004 i slänten.
I försöket utanför Bispgården klarade växterna den första säsongen mycket bra. I stort
sett alla de rotade plantorna klarade etableringen och grönskade. De orotade grenarna
som hade en relativt stor diameter, över 1–2 cm, grönskade bra medan flera klenare grenar torkade ut under etableringen och dog senare. Gräset grodde dåligt och erosion
skedde mellan terrasserna under första sommarhalvåret. En av anledningarna till att gräset grodde dåligt var att fröna troligen spolades bort. Vid torr väderlek blir släntens yta
hård och fröna blåser lätt bort eller sköljs bort vid regn.
Under tjällossningen våren 2005 inträffade jordflytning i två områden. En halmmatta
förstördes ersattes med ett skydd av samkross och avbaningsmassor. I en del av slänten
blev plantor begravda under nedkanad jord. Det flesta plantorna överlevde dock tjällossningen och grönskade fint i maj. Nytt gräs såddes i juli 2005 och det grodde betydligt bättre jämfört med den första sådden året innan.
Tjällossningen under våren 2006 blev dock för svår för växterna och i stort sett alla
plantor gled nedför slänten och rötterna slets av. Detta berodde troligtvis på ett stort
tjäldjup och en mycket varm period vid tjällossningen i början av maj. Demonstrationsförsöket avslutades och slänten täcktes med ett lager av samkross och avbaningsmassor.
Demonstrationsförsöket i Bydalen
Vägverket Region Mitt byggde under 2005 om en cirka 4 km lång sträcka av väg 630
vid Bydalen mellan Överhallen och Höglekardalen i Jämtlands län. Vägen går i skärning på södra sidan om sluttningar i nord-sydlig riktning ner från Västerfjället och begränsas i söder av Lekarån. Delar av den aktuella sträckan utgörs längs den norra sidan
av bergsskärningar men den största delen går i jordskärning. Jorden i området utgörs av
erosionsbenägen siltig morän.
I flera av dessa jordskärningar syntes spår efter aktiv erosion. Området ligger i ett av de
mer nederbördsrika områdena i Sverige och vid kraftig nederbörd rinner ytvatten ner
7 (132)
från sluttningarna mot vägen och drar med sig den lätteroderade jorden i skärningsslänterna. Grundvatten sipprar fram ur den skiktade jorden och förorsakar inre erosion och
yterosion. Totalt sex skärningsslänter var i behov av erosionsskyddande åtgärder.
Slänterna erosionskyddades under vårvintern 2005 med byggmetoder föreslagna av arbetsgruppen. Arbetet inleddes med att släntkrön avjämnades, barrväxter fälldes, lövträd
över 5-6 meters höjd sågades ner ca 20–30 cm över markytan (däremot gallrades inte
sly bort) och lösa block avlägsnades.
På sträckor där lutningen var stor utfördes häcklagermetoden i kombination med sprutsådd av gräs. På sträckor där antingen lutningen var mindre eller där naturlig vegetation
fanns i delar av slänten utfördes ett erosionsskydd med kokosmatta, sprutsådd av gräs
och färdigrotade plantor i ett rutmönster. De utförda åtgärderna har följts upp 3-4 gånger
varje sommar under åren 2005, 2006 och 2007. Uppföljningen har bland annat visat att:
•
•
•
•
•
•
Inga större problem med jordflytning och ytlig erosion har förekommit i samband
med tjällossningsperioderna.
Trots stora nederbördsmängder vissa perioder skedde ingen eller obetydlig erosion.
Lövträd som sågats ner 20–30 cm över markyta sköt under den första växtsäsongen
många nya skott, som på en del ställen är upp till två meter höga.
Det sprutsådda gräset växer bra där erosionsmatta har lagts ut. I övriga partier har
gräset haft svårt att etablera sig.
Tillväxten för de i häcklagren etablerade plantorna var god både på längden och
bredden under de tre första åren. Svartvide och mandelpil hade vuxit mest.
Tillväxten för de i kokosmattan enskilt planterade växterna var dålig. Många är klena och torra. Detta kan bero på dålig tillgång på vatten vid etableringen eller på konkurrens om vattnet från gräset.
8 (132)
SUMMARY
The Swedish Rescue Services Agency, the Swedish Road Administration, the Swedish
University of Agricultural Sciences and the Swedish Geotechnical Institute ran together
a project named “Vegetation as mean for slope stabilisation” during the years of 20022007. The project was preceded by a literature survey in the field of soil-bioengineering.
In the field of soil-bioengineering living plants are used as building material, either
alone or in combination with non-living material. For instance plants may be used as
shallow erosion protection, as avalanches prevention and to reduce the freezing depth in
soils.
The aim of the project was to introduce soil-bioengineering methods in Sweden through
two demonstration-projects and to get experiences regarding the function and effect of
plants on slope stability for Swedish conditions.
Two areas were selected as demonstration sites; Bispgården and Bydalen in the county
of Jämtland in the middle part of Sweden. In these sites the plant- and soil conditions
were studied in August 2002. The slopes in Bispgården were stabilised and measuring
equipment were installed in the Spring of 2004. In Bydalen the slopes were protected in
the beginning of 2005 and measuring equipment installed in 2006. Measurements and
inspections of the soil bioengineering works were proceeded until the Autumn of 2007.
In this report the results from the whole project are given.
The test site in Bispgården
On the north side of the river Indal the Swedish Road Administration built a new part of
county road 87. The new road passes through a gully area. The gullies consist of erodible silt, silty clay and sand material. The soil shows strong tendency for solifluction and
frost heaving. The maximum frost depth is around 2–2.5 meters. Problems with solifluction and frost heaving were observed during the first spring in 2004 after the excavation
of the slope. The slope surface heaved and much soil material was found in the ditch
below the slope. It was concluded that the site showed difficult conditions for stabilisation by using soil bio-engineering methods but the project group decided to make a try.
One of the cuttings was selected as test site. The selected cutting has a height between 4
and 7 meters. The cutting was divided into three areas where different methods were to
be tested. Four hedge-brushlayers with a length of 50 meters each, were build in one
part of the slope. On the area in-between the layers grass was seeded. The other parts
were protected by a more traditional method, crushed stones and topsoil. A measuring
system consisting of a precipitation gauge and several pore pressure devices was installed in May 2004.
Several inspections of the vegetated area were performed during 2004 and 2005. The
plants in the hedge-brushlayers managed the first summer season (2004) very good.
Almost all bare-roted plants survived the replanting and verdured. Those cuttings having a relatively large diameter, 1–2 cm and more, verdured whilst many thinner cuttings
died after planting, probably due to desiccation. The best growth occurred for the Salix
species (up to 75 cm of growth), the Grey elder and the Rowan (35 cm) while the Dogwood had grown poorly (up to 11 cm of growth). The grass planted in-between the lay-
9 (132)
ers did not sprout successfully and erosion took place between the layers. In the layers,
though, only small parts have were affected by erosion during the first year. Precipitation and pore pressure reading were taken during the warm season.
During the thawing period in the beginning of May 2005 large problems with solifluction occurred between the hedge- and brushlayers of the slope. Some plants had slided
downhill and died and some plants were covered by soil material. Most of them were
though in their original positions and spruced nicely. A digger removed the eroded silt,
which had been deposited in the less inclined area. New grass was seeded in August
2005 and it grew better compared with the season before.
In May 2006 even larger problems with solifluction occurred during the thawing period.
Almost all hedge- and brushlayers were buried by eroded soil material and many plants
in the uppermost layer flowed downhill. The demonstration project was therefore terminated and the slope was protected by crushed stones and topsoil.
The test site in Bydalen
The Swedish Road Administration rebuilt during 2005 around 4 km of country road 630
around Bydalen, in the county of Jämtland. The road is situated on the south side of the
mountain Västerfjället and on the north banks of the river Lekarån. The road is cut into
the mountain side, mostly consisting of soil cuttings but also rock cuttings. The soil is
built up by easily eroded silty till.
In many of these cutting scars from active erosion was seen. The area has one of the
highest annual precipitation amount found in Sweden and during heavy rain falls surface water runs on the slope surfaces towards the road bringing soil material. Groundwater is percolating also horizontally out to the slope surface due to heavily layered
soils. Altogether six cuttings were in need of preventive measures.
The slopes were protected against erosion in the winter of 2005 by different soil bioengineering methods. The work started by smoothening of all slope crests, removal of
boulders, cutting of all coniferous trees and deciduous trees with a height of more than 5
to 6 meters were cut down 20 to 30 cm above the groundsurface. A measuring system
consisting of precipitation gauge and soil moisture gauges was installed in June 2006.
•
•
•
•
•
•
•
The following conclusions can be drawn from the test site:
No or only small problems with solifluction and erosion have taken place during
frost heaving periods.
Despite large amount of precipitation during August 2005 (150–200% of the normal
monthly values) and August 2006 (100–150% of the normal monthly values) no or
only insignificant solifluction/erosion took place.
Almost all plants established in hedge-layers survived the replanting and verdured.
High growing rates were observed for these plants (for the prevailing climate conditions).
Many plants established solitarily in the coconut dried and very low growing rates
were measured for those who survived.
The grass established by hydroseeding covered by a coconut mat grow very well.
The deciduous trees which were cut down 20-30 cm above the ground-surface got
plenty of new sprouts during the first summer months.
10 (132)
1
INLEDNING
I denna rapport redogörs för resultaten från arbeten, mätningar och uppföljningar av två
släntområden som erosionsskyddats med hjälp av så kallade ingenjörsbiologiska metoder. Ingenjörsbiologi avser läran om olika metoder där man använder levande växtmaterial, eventuellt i kombination med dött växtmaterial, som byggmaterial. Exempelvis kan
växter användas för att minska erosion genom regn och vind, förhindra snölaviner och
ytliga ras och för att motverka nedkylning av de övre jordlagren. Ingenjörsbiologiska
byggmetoder finns bland annat beskrivna av Florineth (2004), Schiechtl och Stern
(1996), Gray och Sotir (1996), Piga (1996) och Rankka (2002).
Intresset för att öka kunskapen om ingenjörsbiologi framkom i början av 2000-talet i
samband bland annat med ett flertal problem med skred och ras i de branta silt- och
sandslänterna längs norrlandsälvarna. I dessa slänter förekommer ofta relativt ytliga
rörelser orsakade av tjällossning, ytvattenerosion och inre erosion. Konventionella förstärkningsmetoder har visat sig inte alltid vara effektiva i dessa förhållanden.
Ett forskningsprojekt startades därför 2002 i syfte att öka kunskaperna i Sverige. Projektet inleddes med en litteraturstudie inom ämnesområdet och resultatet av denna finns
presenterat av Rankka (2002). Därefter startade två demonstrationsprojekt i syfte att
introducera ingenjörsbiologiska metoder i Sverige och att inhämta kunskap om växters
funktion och effekt på stabiliteten. Räddningsverket, Statens geotekniska institut, Vägverket Region Mitt och Sveriges Lantbruksuniversitet har gemensamt drivit projektet.
Projektet avslutades 2007.
Två områden valdes ut som demonstrationsförsök; Bispgården och Bydalen i Jämtlands
län, se kartan nedan. I dessa områden studerades växt- och markförhållanden under augusti 2002. Demonstrationsförsöket i Bispgården startade på allvar under våren 2004.
Etablering av vegetation utfördes i maj 2004 och installation av mätutrustning under
sommaren. I Bydalen installerades växter under februari och mars 2005 och installation
av mätutrustning under våren 2006. Mätningar och uppföljning avslutades hösten 2006 i
Bispgården och hösten 2007 i Bydalen.
Resultat från projektet finns tidigare rapporterat av Strand Hübinette (2004), Rankka
(2005) och av Rankka et al (2006).
11 (132)
2
2.1
DEMONSTRATIONSFÖRSÖK I BISPGÅRDEN
Bakgrund
Vägverket Region Mitt byggde under åren 2001 och 2005 en ny sträckning av länsväg
87 mellan Döda Fallet och Bispgården i Jämtlands län. Projektet omfattar totalt 7,5 km
nybyggnad av väg, 2,1 km ombyggnad av befintlig väg och nybyggnad av fem broar.
Vägen går över ett starkt kuperat ravinområde längs norra sidan av Indalsälven. Jorden i
området visade tecken på stark benägenhet för flytning och erosion varför olika typer av
erosionsskydd angavs i Vägverkets handlingarna för skärningsslänterna.
Arbetsgruppen tog kontakt med byggherren, Vägverket Region Mitt, och entreprenören,
PEAB, vilka båda ställde sig positiva till ett demonstrationsförsök. På grund av olika
omständigheter blev vägbygget försenat och demonstrationsförsöket startade först under
våren 2004.
2.2
Geologisk, geoteknisk och hydrologisk beskrivning
av området runt Bispgården
2.2.1 Geologi
Följande beskrivning bygger på ”Beskrivning till jordartskarta över Jämtland län” av
Jan Lundquist (1969).
Bispgården ligger längs Indalsälvens dalgång, vilken är nedskuren till mellan 90 och
200 m över havet i det norrländska bergkullelandskapet. Bergkullelandskapet stupar
ställvis med tvära sidor ner i dalgången exempelvis vid Hammastrand, cirka två mil norr
om Bispgården. Indalsälven är i området orienterad i huvudsak i NNV-SSO riktning.
Vid senaste istidens avsmältning utgjordes den aktuella delen av Indalsälvens dalgång
av en fjord. Högsta kustlinjen ligger på 247 meter över dagens havsyta medan Bispgården ligger omkring 160 m över havet. Isen retirerade uppför älven för cirka 7000 år sedan.
Jorden i området utgörs i huvudsak av havs- och sjösediment avsatt i den fjord, som
efter landisens avsmältning intog Indalsälvens dalgång och dess större bidalar. Isälvavlagringar finns endast obetydligt och då endast dolda under yngre sediment. På vissa
ställen längs Indalsälvens stränder kommer dock sådana avlagringar i dagen. Älvsediment återfinns endast som rester efter den tappningskatastrof som drabbade Ragundasjön 1796.
Jordlager når betydande mäktighet i Indalsälvens dalgång. Havs- och sjösedimenten
återfinns i huvudsak med de grövsta sedimenten djupast belägna - oftast en rullstensås.
Därefter tilltar åter kornstorleken uppåt, motsvarande den tid, då vattendjupet på grund
av landhöjning och sedimentutfyllnad avtog. Ytlagren kan vara relativt grovkorniga,
eftersom de är avsatta mycket nära den forna Indalsälvens mynning, då denna successivt
förflyttades mot sitt nuvarande läge.
Morän återfinns också inom området, då i huvudsak längs bergssidorna och på höga
nivåer. Moränen är övervägande moig. Svallad morän, grusig morän, är vanlig under
HK i vissa trakter, exempelvis norr om Bispgården.
12 (132)
Enligt jordartskartan (Jordartskarta över Jämtlands län, SGU 1969) består jordlagren
närmast markytan strax uppströms Bispgården av, från norr mot söder, grusig svallad
normalblockig (i ytan) morän, finmo (grovsilt) eller mjäla (fin- och mellansilt), grovmo
(finsand) och grus.
Lundquist (1969) redovisar följande jordlagerföljd (från markytan och nedåt) vid Svarhålsforsen, cirka en kilometer uppströms platsen för demonstrationsförsöket i Bispgården (jorddjup totalt cirka 35 meter):
3 m moiga, postglaciala sediment
1–1,5 m mörk postglacial lera övergående neråt i tunnvarvig glaciallera
1,1 m grå varvig lera
5,7 m rödbrun skiktad mo
6–7 m mellansand, grovsand och fingrus
15–20 m isälvsgrus med sandiga skikt
Enligt bergrundskartan över Jämtlands län (Gorbatschev, 1997) består berggrunden i
området av gråvackor, glimmerskiffer och glimmerrik sedimentgnejs, vilka är starkt
migmatiserade. Ett mindre område med äldre grönsten (innehållande gabbro, diorit och
metabasit) förekommer också.
2.2.2 Geoteknik
Undersökningar utförda inför ombyggnaden av väg 87
Inför ombygganden av länsväg 87 utfördes, på uppdrag av Vägverket, ett antal geotekniska undersökningar bland annat i syfte att fastställa jordarter och jorddjup. Följande
uppgifter är hämtade från dessa undersökningar. Demonstrationsförsöket utfördes i en
150 m lång skärningsslänt mellan sektion 23/340 till 23/490, se Kapitel 2.3.
Väglinjen ligger i stora delar på gränsen mellan sediment- och moränområden. Söder
om vägkorridoren (mot älven) förekommer områden med isälvsavlagringar.
Vid bro 3 (km 23/500) utgörs jordlagren på ravinhöjderna av cirka 10–20 m i huvudsak
fasta sediment av siltig sand/sandig silt som mot djupet övergår i sand och grus. Mycket
fasta skikt av sand och grus finns i sedimenten. I ravinbottnen utgörs jordlagren av
1–3 meter fasta sediment av sand och silt vilande på fast friktionsjord av sand, grus och
morän. Grundvattenobservationer visade att inga fria grundvattenytor kunde konstateras
ner till som mest 20 m under nipplatåerna. Vid CPT (cone penetration test)- och hejarsonderingar inom nipområdet har den relativa fastheten i sedimenten av sand och silt
uppmätts varierande mellan medelhög och hög.
CPT-sonderingar utförda i skärningsslänten i sektionerna 23/290, 23/390, 23/490,
23/495, 23/510 visar på en skiktad jord uppbyggd av silt, sand och siltig sand. Fastheten
varierar mellan ett par MPa och 20 MPa, med ett medelvärde kring 10 MPa. Jorddjupet
är inte bestämt men det överstiger 20 meter.
I sektion 23/490 och 23/495 visar CPT-sonderingarna vidare att de översta cirka 4 metrarna består av 4 skikt med varierande fasthet. Överst ett löst skikt, följt av ett fast till
13 (132)
mycket fast skikt, så återigen ett lösare skikt följt av ett fast skikt. Därunder återfinns en
jord vars fasthet ökar med djupet från medelfast till fast.
En skruvprovtagning i sektion 23/340 visade på en jordlagerföljd från markytan
(+148.93 ) ned till 11 m djup bestående av silt, sand, sandig silt och silt med finsandskikt.
Jorden i området är, på grund av det stora innehållet av silt, starkt erosionskänslig, flytbenägen och tjälskjutande. Undersökningar, utförda på uppdrag av Vägverket i området
för demonstrationsförsöket, visade för den sandiga silten och för silten tjälfarlighetsklass 4 (mycket tjällyftande jordarter, Vägverket 2004). Problem med flytbenägenhet
och tjälskjutning noterades under första våren (2004) efter framschaktning av slänten.
Slänten jäste och flöt ut på flera ställen och en stor mängd jordmaterial låg i diket nedanför slänten efter tjällossningen, se Figur 2-1.
I nipområdet har ingen fri grundvattenyta återfunnits till ett djup av 20 m under nipplatåerna, se Kapitel 2.2.3. Ett öppet rör installerat i sektion 23/495 till 21 m djup visade
inget vatten. Vattenkvoten (så kallad gravimetrisk vattenkvot) för jordprover i det aktuella släntområdet har bestämts och resultaten visas i Tabell 2-1. En beskrivning av begreppet vattenkvot (gravimterisk och volymetrisk) ges i Kapitel 3.5.1.
Figur 2-1. Starkt flytbenägen och tjälskjutande siltjord i Bispgården.
Foto taget 17 maj 2004 i riktning mot bro 3.
Tabell 2-1. Vattenkvotsbestämning på störda prover, Bispgården (efter Vägverket, 1999)
Sektion
23/350
23/370
23/410
23/500
Djup
(m)
2,6
3,0-4,0
1,0-2,0
4,0-5,0
Jordart
lerig silt
siltig finsand
siltig lerig finsand
siltig finsand
14 (132)
Vattenkvot
(%)
30
21
27
19
Undersökningar utförda inom projektet vegetation som
förstärkningsmetod
Inom föreliggande projekt utfördes en CPT-sondering i sektion 23/480 i syfte att bestämma jordlagerföljd och djup till eventuella täta skikt i de översta jordlagren (ner till
12 meters djup), vilket låg till grund för placering av portrycksspetsar, se Kapitel 2.5.2.
Resultaten, utvärderade med programmet Conrad och som redovisas i Figur 2-2 och
Figur 2-3, visar på en tydligt skiktad jord, framförallt i de översta 5 metrarna (vilket
stämmer väl överens med Vägverkets sonderingar, se ovan). Jorden är i huvudsak uppbyggd av silt och sand men även siltig lera förekommer. Spetstrycket varierar mellan 2
och 20 MPa vilket innebär en lös till fast lagrad jord. Sonderingen visar vidare på tätare
skikt på djupen 1,5–2 m och 2,5–3 m.
2.2.3 Hydrologi
I Bispgården finns en nederbördsstation som drivs av Sveriges Meteorologiska och
Hydrologiska Institut, SMHI. Stationen avläses manuellt en gång per dygn. Data från
stationen finns bland annat redovisat av Alexandersson & Eggertsson-Karlström (2001).
Enligt denna rapport är årsnederbörden relativt måttlig med 530 mm som medelvärden
under åren 1961–1990. Referensnormaler för nederbörd per månad under åren 1961–
1990 redovisas i Tabell 2-2. Med referensnormaler avses medelvärden som hänför sig
till aktuella förhållanden på mätplatsen. Högsta månadsnederbörden, 75 mm, inträffar
statistiskt i juli.
Tabell 2-2.
År
530
Jan
34
Referensnormaler för nederbörd (mm) i Bispgården under åren 1961-1990
(enligt Alexandersson och Eggertsson-Karlström, 2001).
Feb
26
Mar
27
Apr
27
Maj
38
Jun
53
Jul
75
Aug
63
Sept Okt
59
43
Nov
43
Dec
44
Under perioden 1992-01-01 till 2002-12-31 föll den högsta dygnsnederbörden,
63,2 mm, i augusti 2001 (enligt statistik beställd från SMHI). Hela månadsnederbörden
för augusti, statistiskt sett, föll under ett dygn. Höga dygnsnederbörder, mellan 35 och
40 mm, föll under samma 10-årsperiod även i juni, juli och augusti.
I nipområdet inom den aktuella vägsträckan ligger grundvattenytan långt under markytan. Vid undersökningar i området utförda på beställning av Vägverket kunde inget
fritt vatten noteras i rör ner till som mest 20 m djup under nipplatåerna. Nederbörden
rinner antingen av direkt som ytavrinning, avdunstar, tas upp av vegetationen eller så
infiltreras den ned i jordlagren och bildar vanligtvis så småningom grundvatten. Eftersom jorden är skiktad med omväxlande mer respektive mindre genomsläpplig jord sker
vattenströmningen i jordlagren inte enbart vertikalt utan i många fall även horisontellt.
Resultaten från CPT sondering i sektion 23/480 visade på tätare skikt på djupen 1,5–2 m
och 2,5-3 m. En stor del av nederbörden över nipområdet når alltså inte grundvattnet.
Grundvattnet får istället det mesta av sitt tillflöde från i norr högre liggande jord- och
bergspartier. Detta resonemang överensstämmer med resultaten från portrycksmätningar
utförda i slänten under hösten 2004, se Kapitel 2.5.2.
Vid inspektion av slänten under vår och sommar 2004 konstaterades att de övre
3–4 metrarna är blötare än övriga delar. Efter nederbörd är släntens yta vattensjuk.
15 (132)
Figur 2-2. Resultat från utvärdering av CPT i sektion 23/480 i Bispgården ovan släntkrön.
16 (132)
Figur 2-3. Resultat från utvärdering av CPT i sektion 23/480 ovan släntkrön i Bispgården.
17 (132)
2.3
Beskrivning av erosionsskyddande åtgärder
Den för demonstrationsförsöket aktuella slänten är en skärningsslänt varierande mellan
5 och 7 meter hög, belägen på vägens södra sida (höger i vägens riktning, som går från
Östersund mot Sundsvall). Slänten är 150 meter lång och sträcker sig mellan sektion
23/340 och 23/490 mellan en planerad rastplats och vägen.
Enligt bygghandlingarna skulle skärningsslänten få en lutning av 1:2,5 och erosionsskyddas med helt erosionsskydd. Ett dike skulle grävas mellan slänten och den planerade vägen. Projektgruppen föreslog att slänten skulle få en brantare lutning än vad som
framgick av bygghandlingarna, 1:1,7.
Slänten delades upp i tre olika ytor, vardera cirka 50 meter långa (se Figur 2-4), med
olika föreslagna erosionsskydd. För yta A föreslog projektgruppen häck-grenlagermetoden, för yta B avbaningsmassor (det naturliga förnanskiktet som schaktats bort från
närliggande område) täckta av kokos- eller jutematta och för yta C fick entreprenören
eget ansvar för val av metod. De olika metoderna beskrivs utförligt i Kapitel 2.3.1.
Entreprenören utförde framschaktning av slänten under senhösten 2003, enligt projektgruppens brantare förslag. Jordmaterialet visade sig vara mycket flytbenäget och under
vårvintern eroderade slänten kraftigt på vissa ställen, se Figur 2-1.
Yta B
Yta A
23/500
23/400
23/300
Yta C
Figur 2-4. Plan som visar längdsektioner och indelning av slänten i ytorna A, B, och C i Bispgården.
(underlagsmaterial: ritning 1 01 TL 05 04, Vägverket Region Mitt, 2002-08-30).
2.3.1 Byggmetoder
Yta A. Häck-grenlagermetoden
Yta A erosionsskyddades med häck-grenlagermetoden. Metoden beskrivs här kortfattat.
Lagermetoderna innebär att man i grävda diken placerar lager av rotade och/eller orotade grenar. Metoderna indelas i häck-, gren- och häckgrenlagermetoderna. I häckgrenlagermetoden använder man sig av både orotade kvistar och grenar samt redan rotade plantor. Metoderna finns beskrivna i Rankka (2002) samt mer utförligt av Schiechtl
och Stern (1996), Piga (1996) och Svensson (1991).
18 (132)
Terrasser med en bredd (= djup) av 0,7 – 0,8 m grävs i slänten. Terrassen bör luta 5–10o
in mot slänten så att grenarnas rotände kommer lägre än toppen och därigenom växer åt
rätt håll. Det är vanligast med horisontella terrasser som följer höjdkurvorna men vid
problem med blöta slänter görs terrasser som löper diagonalt över slänten. Anläggningen bör ha 10 orotade kvistar och 1–5 plantor per löpmeter. Plantorna placeras i terrasserna så att ca ¼ av plantan sticker ut. Terrassen fylls sedan igen med jordmaterial. Detta bör ske omedelbart efter att grenarna lagts ut för att förhindra uttorkning av såväl jord
som grenar. Jorden skall packas ihop så att inga luftfickor blir kvar mellan grenarna. För
att de skall kunna bilda adventivrötter måste de ha en god markkontakt. Pionjärväxterna,
de orotade kvistarna, skall endast fungera som stabilisering under de första åren efter
planteringen till dess att plantorna hunnit etableras sig. Därför är valet av pionjärväxter
inte så väsentligt. Tidigast 3 år efter planteringen har sekundärarterna hunnit etablera sig
och kan ta över. Vanligtvis konkurreras pionjärarterna ut genom naturlig succession.
Plantering skall endast göras under växternas viloperiod. I Figur 2-5 visas en principskiss över häckgrenlager-metoden.
I branta slänter kan geotextiler eller nät av jute eller kokos användas som ett komplement.
Redovisning av häck-grenlagrets utformning och använt växtmaterial i Bispgården görs
i Kapitel 2.4.
Häck-gren lager
grenlager
Stockar
Rotade plantor
Salixgrenar
Figur 2-5. Principskiss över lagermetoden.
Yta B. Återföring av förnan och täckning av erosionsmatta
För yta B hade projektgruppen föreslagit att förnaskikt från den planerade närliggande
rastplatsen skulle läggas ut och därefter täckas av en erosionsmatta av jutefibrer eller
kokosfiber. Arbetena skulle utföras av entreprenören.
På den avsedda ytan läggs ett ca fem (5) cm tjockt lager av förna från omgivningen ut.
Materialet samlas in genom avschaktning av de översta 5–7 cm av befintlig jordmån.
Större rötter och annat material avskiljs i samband med utläggning. Utlagt material
täcks därefter med erosionsmatta av jute eller kokos med minst 250 g/m2 (till exempel
JJ-2, Thulica AB). Erosionsmattan utläggs i släntens fallriktning och de läggs med ett
överlapp på 20-30 cm. Mattorna skall förankras med träkilar eller bockade armeringsjärn av minst 30 cm längd. Kilar sätts med ett avstånd på 75 cm vid krön och släntfot
och ett avstånd på 1,5 meter vid kanter och överlapp. Vådens övre respektive nedre kant
grävs ner och täcks med jord till en bredd av ca 30 cm.
Redovisning av erosionsmattornas utformning i Bispgården görs i Kapitel 2.4.2.
19 (132)
Yta C. Stenkross täckt med avbaningsmassor
Yta C, utfördes genom av entreprenören utsedd lämplig metod, vilket innebar stenkross
täckt med avbaningsmassor.
Redovisning av utformningen av stenkross täckt med avbaningsmassor i Bispgården
görs i Kapitel 2.4.3.
2.3.2 Plantor och växtmaterial
Typ
Växtmaterialet som skall användas i häck-grenlagren skall dels bestå av så kallade landskapsväxter (redan rotade växter) samt grenar och kvistar av snabbväxande pionjärarter,
exempelvis olika salix-arter. Val av växtmaterial sker efter en inventering av naturlig
växtlighet i området, vattenförhållanden, jordförhållanden, väderstreck och läge i topografin. Vid val av växtmaterial är inte enbart art av vikt utan även frökälla. En sammanställning av lämpliga växter ges i Rankka (2002) samt i Schiechtl och Stern (1996). De
arter som presenteras i utländsk litteratur och som finns naturligt i det aktuella området
kan användas även i Sverige.
Kapning grenar (längd, krav etc)
Grenar och kvistar skördas och transporteras till arbetsplats tidsmässigt i nära anslutning
till att grenarna läggs in i slänten, helst samma dag. Detta görs för att minimera risken
för uttorkning. Grenarna kapas i bitar med en längd av en meter. Grenarnas diameter
skall inte understiga 10 mm.
Lagring av landskapsväxter
Träd och buskar är ett levande material och måste behandlas som färskvara när de lämnat plantskolan. Efter leverans och avlastning på en plats med lä och skugga vattnas och
täckes växterna omedelbart med presenning, plastfolie, säckväv eller likvärdigt material
för att förhindra avdunstning. Vid förvaring mer än en dag skall växterna skyddas genom jordslagning (rotsystem täcks med jord eller sand för att skydda rotsystemet mot
uttorkning). Jordslagning skall ske på en plats som är skyddad mot sol och vind.
Plantor som utvisar symptom på torka sänks ned i vatten (helst hela växten) några timmar före plantering eller jordslagning.
Före plantering skall skadade grenar och rotpartier skäras bort och eventuella enstaka
långa rötter kortas in. Några andra beskärningar skall inte utföras på växten i samband
med planteringen.
Växtetablering
Etablering av växtlighet bör endast utföras under växtens viloperiod, det vill säga under
senhösten eller på våren före lövsprickning.
20 (132)
2.4
Beskrivning av utförandet av de ingenjörsbiolgiska metoderna
2.4.1 Yta A, häck-grenlagermetoden
Växtmaterial
Under augusti 2002 utfördes en inventering av växtlighet och växtförhållanden runt
Indalsälven vid Bispgården av Kaj Rolf, SLU, och Barbro Näslund-Landenmark, SRV.
Inventeringen låg till grund för val av växtmaterial, såväl orotade som rotade plantor.
Inventeringen bestod i fältbesök och stereotolkning av infraröda flygbilder i färg (IRbilder).
Inventeringen visade att Salix cinerea, Salix glauca, Salix caprea, Salix triandra och
Salix myrsinifolia (nigricans) är vanligt förekommande i området. Salix Caprea fanns i
stor mängd men är inte vegetativt förökningsbar. Projektgruppen valde Salix triandra
(mandelpil) och Salix myrsinifolia (svartvide) då dessa trivs på näringsrika och fuktiga
marker och har en mycket bra ingenjörsbiologisk lämplighet (70–90 % för Salix triandra respektive 70–80 % för Salix myrsinifolia). Procenttalen anger hur stor andel av utlagda grenar som normalt utvecklar rötter och skott. Cirka 1 500 grenar av de två olika
salix-arterna användes.
Markens pH uppmättes till 5,5 vilket innebär att det är en svagt sur rektion i marken
Inventeringen på niporna visade vidare förekomst av de arter som presenteras i Tabell 2-3. Arterna är antecknade i den ordning de påträffades i naturen, inte alfabetisk
eller systematisk ordning. Ingen frekvens eller uppskattad mängd av förekomst anges.
Tabell 2-3. Förekommande arter i nipområdet i Bispgården enligt inventering utförd
i augusti 2002 (i bokstavsordning).
Asp (trädskikt)
Linnea
Björk
Majbräken
Björk (träd- och buskskikt)
Mjölkört
Blåbär
Nordisk stormhatt
Blåsippa
Nordisk stormhatt
Brudborste
Ormbär
Brännässla
Prästkrage
Calamagrostis sp (rörarter, gräs)
Revsmörblomma
Daggkåpor
Röda vinbär (buskskikt)
Druvfläder (buskskikt)
Rödblära
Ekbräken
Rönn (träd- och fältskikt) många småplantor
Ekorrbär
Skogsfräken
Epilobium sp (dunört)
Skogsfräken
Gran (trädskikt)
Skogsstjärna
Gråal
Skogstry(buskskikt)
Gullris
Skogsvicker
Hallon
Smultron
Hallon
Stenbär
Harsyra
Strutbräken
Hultbräken
Sälg (trädskikt)
Husmossa
Tall (trädskikt)
Hägg (träd-, busk- och fältskikt)
Tussilago sp
Högörttyp
Vårärt
Kranshakmossa
Väggmossa
Kruståtel
Älgört
Krypven
Ängsklocka
Liljekonvalj
Överåldrig granskog
21 (132)
De arter av rotade plantor som användes i häck- grenlagren i Bispgården presenteras i
Tabell 2-4. Alla de utvalda arterna finns naturligt i området och lämpar sig för ingenjörsbiologiska arbeten, se Rankka (2002). Schiechtl och Stern (1996) rekommenderar
dock att gråal inte används eftersom den har visat varierande resultat. Projektgruppen
valde dock att ha med gråal eftersom den finns rikligt i området och är kvävefixerande.
Nackdelen är att alar lätt går upp i stamform men detta åtgärdas genom att de skärs ner
till basen varefter de vanligtvis utvecklar en buskform. Skogstry, hägg och skogskornell
bildar alla adventivrötter och tål att jord fylls upp vid stammen. Rönn bildar dessutom
ett djupt rotsystem där jordlagren är djupa vilket är positivt i dessa sammanhang.
Det rotade växtmaterialet beställdes från Splendor Plant och transporterades med lastbil
till bygget.
Skörden av mandelpil och svartvide utfördes dels av inhyrd personal och av arbetsgruppen den 16 och 17 maj 2004. Buskagen fälldes med motorsåg och delades i 1 meter lång
bitar. Grenarna hade en diameter varierande mellan 1 och 7 cm, se Figur 2-6. Delningen
utfördes för de grova grenarna med motorsåg och handsåg medan de klenare delades
med grensax och sekatör. För att underlätta transporten från växtplatsen till slänten, cirka 5 km, föredrogs kvistlösa grenar. Buskaget med mandelpil var relativt ungt och grenarna var därför förhållandevis klena, omkring 1 cm i diameter. Lämplig grovlek är
5–10 cm eftersom grenarna då är mindre känsliga för uttorkning. Mandelpilen användes
ändå i projektet för att erhållen en mångfald i växtsamhället.
Tabell 2-4. Landskapsplantor använda i Bispgården.
Art
Storek
(längd, cm)
80–120
Antal
Skogskornell – (Cornus sanguinea)
50–80
250
Skogstry – (Lonicera xylosteum)
50–80
250
50–80
150
50–80
350
Gråal (Alnus incana)
250
Frökälla Deje E
Frökälla Åmål E
Hägg (Prunus padus)
Frökälla Ultuna E
Rönn – (Sorbus aucuparia)
Frökälla Västeråker E
22 (132)
Figur 2-6. Kapade grenar av Salix trianda (mandelpil) och Salix myrsinfolia
(svartvide) utanför Bispgården.
Vid skörden hade mandelpilen och svarvidet redan grönskat och börjat sava. Etablering
med växter bör dock ske under växtens vilosäsong för att undvika uttorkning vid exempelvis barkskador. Vid en barkskada under växtsäsongen skärs växtens transportkanalen
för näring och vatten av, vilket kan leda till att växten dör. Det var dock inte möjligt för
arbetsgruppen att utföra etableringen tidigare och därför fick arbetena utföras försiktigt.
Flera av de klena grenarna klarade dock inte etableringen, se Kapitel 2.7.
Utformning och grävning av terrasserna
Arbeten med häck-grenlagren utfördes 17–19 maj 2004 av personal från SLU, SGI, en
inhyrd skogsarbetare och en inhyrd grävmaskin med förare.
Häck-grenlager utfördes i fyra hela terrasser och mellan det översta och det näst översta
lagret etablerades några mindre häcklager enligt Figur 2-7. Släntens höjd vid yta A är
omkring 6,5–7 meter med en medellutning på 1:1,7 (30,5o) och bredden är drygt 50 meter. Första terrassen var tänkt att bli placerad någon meter över släntfot men på grund av
felschaktning placerades den i släntfot, drygt 5 meter från vägkant. Den översta terrassen placerades cirka 2,5 meter från släntkrön. Det inbördes avståndet mellan terrasserna
varierade mellan knappt 4 m upp till 5,4 m, vilket framgår av Figur 2-7.
I Bispgården utfördes terrasserna med visst fall som följer vägens längsriktning, cirka
(3 %, motsvarande 1,2 m på 40 m). Terrasserna grävdes med grävmaskin uppdelat i tre
delar. Först grävdes halva längden av terrass nummer tre, två och ett. Växter och jord
lades i allt eftersom. Därefter flyttades grävmaskinen närmare bro 3 (åt vänster i Figur 2-7) och resten av terrasserna tre, två och ett anlades. Så flyttades maskinen till
släntkrön varifrån terrass 4 samt de mindre häcklagren anlades.
I terrasserna placerades cirka 10 stycken orotade kvistar och grenar av salixarterna
korsvis så att max 10 cm stack ut utanför terrasshyllan. Den tjockare ändan placerades
inåt slänten för att rosystemet skall utvecklas rätt. Grenlagret kompletteras med
5 stycken rotade plantor per löpmeter. Plantorna placerades så att ca 20–25 cm av plantan stack ut. I det övre häck-grenlagret placerades dock landskapsplantorna längre ut, ett
23 (132)
utstick av 30–40 cm, i syfte att de skulle vegetera fortare och börja dra vatten från toppen av slänten. De lågväxande plantorna (skogstyr och skogskornell) placerades i huvudsak i de nedre terrasserna medan de mer högväxande placerades högre upp. I övrigt
placerades plantorna inte ut efter något speciellt system. I de extra häcklagren etablerades enbart rotade plantor, cirka 6 stycken per grupp. Totalt 9 stycken extra terrasser anlades.
Mätstation
Släntk rön
2,5 m
5,4 m
Häck-grenlager 4
E1
E2
E3
E4
E5
E6
E7
E8
2,6-3,8 m
E9
Häck-grenlager 3
Extra häckgrenlager
15,5 m
3,6 m
Häck-grenlager 2
4,0 m
Häck-grenlager 1
Släntfot
23/480
51 m
Figur 2-7. Plan över häck-grenlagren i yta A i Bispgården.
Efter utläggning av växtmaterialet fylldes terrassen igen och slätades till. Grävskopan
tryckte lätt till jorden för att inga luftfickor skulle uppstå mellan jord och växtmaterial.
Detta eftersom det annars kan leda till uttorkning av växten. Jorden runt grenarna stampades även till manuellt för att ytterligare förhindra uttorkning. De salixgrenar som
stack ut mer än 10 cm slogs in med slägga eller klipptes av med grensax (diameter under 3 cm).
Marken mellan terrasserna, totalt 775 m2, handsåddes med gräs. Sådden utfördes så att
frön slungades ut i vindens riktning med början i släntens nedre del och därefter myllades de ner med en kratta. Krattningen var dock inte lätt att utföra eftersom markytan var
torr och hård på flera ställen i slänten. Bevattning krävdes inte eftersom ett lätt regn föll
under sådden. Weibulls fröblandning ”Sol- och tallbakke” användes. Blandingen innehåller smalbladiga gräsarter (rödsvingel, ängsgröe, fårsvingel och hårdsvingel).
Några foton från etablering visas i Figur 2-8, Figur 2-9 och i Figur 2-10.
24 (132)
Figur 2-8. Arbete med häck-grenlager i Bispgården.
Figur 2-9. Placering av sticklingar och rotade plantor i häck- och grenlagren i Bispgården.
25 (132)
Figur 2-10. Färdigt häck-grenlager i Bispgården.
2.4.2 Yta B, avbaningsmassor täckta av erosionsmatta
Yta B utfördes av entreprenören. Slänten planades till och cirka 100 mm avbaningsmassor från ovanförliggande område lades ut. Detta täcktes med en Greenfix, BG Biomatta,
typ S, med polypropen-nät, se Figur 2-11 och Figur 2-12. Matta är uppbyggd av ett lager halmstrå som omgärdas av ett polypropen-nätet. Denna matta används vanligtvis i
syfte att förhindra vegetation, exempelvis runt nyplanterade träd i en anlagd grönyta.
Halmstråna förhindrar solljuset från att nå markytan och därigenom försvåras växtetablering. På sikt förmultnar halmen och växtligheten kan komma igång men då har den
planterade vegetationen redan hunnit etableras och är inte längre så känslig för konkurrens.
SGI/SLU hade föreskrivet en matta av jute eller kokos, se Kapitel 2.3.1. En sådan matta
är glest vävd och släpper således igenom solljuset. Mattan skyddar jordytan mot nederbördens och vindens eroderande krafter till dess att den naturliga växtligheten täcker
ytan. Bristande kommunikation mellan projektgruppen och entreprenören medförde att
en felaktig matta lades ut, halmmatta. Misstaget innebar att växtligheten var sparsam
första växtsäsongen eftersom en halmmatta hindrar solljuset från att nå markytan, se
Kapitel 2.7.
26 (132)
Figur 2-11. Erosionsskydd för yta B, avbaningsmassor täckta med halmmatta.
Figur 2-12. Halmmatta av fabrikat Greenfix, BG biomatta, typ S, i Bispgården.
27 (132)
2.4.3 Yta C, samkross täckt av förnan
För yta C ansvarade entreprenören både för val av metod och utförande. Slänten erosionsskyddades genom utläggning av ett 300 mm tjock lager av samkross (krossat bergmaterial med dimensionen 0–150 mm), som täcktes med ett 100 mm tjock skikt av förnan från omgivande område, se Figur 2-13.
Figur 2-13. Erosionsskydd på yta C, samkross och förnaskikt, i Bispgården.
2.5
Metoder för mätning av nederbörd, portryck och ytavrinning
I syfte att studera effekten av de olika stabiliseringsmetoderna installerades under sommaren och hösten 2004 mätare för registrering av nederbörd, portryck och ytvattenavrinning. Nederbörds- och portrycksmätare installerades omkring sektion 23/480, samma
sektion som tidigare CPT sondering utförts.
2.5.1 Nederbördsmätare
I syfte att registrera nederbörd med kort varaktighet, omkring 1 minut, installerades en
nederbördsmätare ovan slänten i sektion 23/480, i juli 2004.
Nederbördsmätaren är av typen Casella med en vippskålgivare om 0,2 mm. Datainsamlaren drivs att ett batteri och lagrar data motsvarande cirka 2 månaders nederbörd. För
att skydda insamlingsenheten mot köld och fukt, placerades den i samma mätskåp som
portrycksenheterna, se Kapitel 2.5.2. Tömning av inläsningsenheten utföres manuellt.
Mätaren är installerad på en 3,5 m hög stolpe, se Figur 2-14. Stolpens överyta är försedd
med en stålplatta vari mätaren skruvas fast. Mätaren har ett vattenpass som möjliggör
horisontell injustering.
28 (132)
Figur 2-14. Nederbördsmätare i Bispgården. Till vänster i bilden syns portrycksrören.
2.5.2 Portrycksmätare
I syfte att studera förekomst av permanenta och temporära grundvattenakvifärer och
negativa portryck i slänten installerades 5 stycken portrycksmätare till olika djup i sektion 23/480. Mätningarna startade den 14 oktober 2004. Enligt tidigare undersökningar
skulle inget grundvatten finnas i de översta 20 metrarna av slänten, se 2.2.3. Eftersom
jorden är skiktat med omväxlande mer respektive mindre genomsläpplig jord, bedömdes
att perkolerande regnvatten eventuellt kan bli stående i de övre jordlagren och strömma
horisontellt.
De olika djupen valdes så att mätvärden skulle erhållas i de mer genomsläppliga lagren
ner till 10 meters djup under släntkrön. Djupen valdes på basis av resultaten från CPT
sonderingen och de framgår av Tabell 2-5. Den närmast markytan placerade mätaren
sitter just ovanför det översta tätare skiktet.
Portrycksspetsarna är av typen GeoNor med keramiskt så kallat ”high entry” filter.
Denna typ av filter valdes eftersom flera mätare troligen skulle mäta kontinuerligt, eller
periodvis, i ett område i jorden där portrycken är negativa (sug). Kablar från portrycksspetsarna drogs till ett mätskåp med en enhet för datainsamling. Insamlingsenheten
kopplades till ett modem för automatisk överföring av mätresultat till SGI i Linköping.
Mätskåpet utrustades med ett värmeelement och isolering för att skydda mot kyla och
fukt. Då lufttrycket har en viss betydelse för mätresultaten mäts även lufttrycket med en
portrycksspets. Även denna är placerad i mätskåpet.
29 (132)
2.5.3 Ytvattenavrinning
Ett erosionsskydd har till uppgift att skydda det känsliga jordmaterialet i ytan från att
rivas loss och transporteras vidare ner för slänten. Vegetation kan dessutom påverka
förhållanden i de ytliga jordlagren. Erosionsskydd av växter kan verka på följande sätt:
•
•
•
•
•
•
•
Upptagning av regndroppar så att dessa inte träffar jordmaterialet
Regndroppar träffar jordytan med dämpad kraft
Reducera ytavrinngen genom ökad infiltrationskapacitet
Reducera avrinningshastigheten genom att göra ytan mindre slät
Minska vatteninnehållet i jorden genom att rottrådar suger vatten
Öka hållfastheten i jorden genom starka rottrådar som korsar glidytan
Förankra jordmassor genom att rotklumpar kan verka som pelare och mellan dessa
kan valvbindning uppstå
I syfte att studera erosionsskyddens effekt på ytavrinningens volym och hastighet i ytorna A och B byggdes ett avrinningssystem sommaren 2004. Längs en horisontell sträcka
av 10 m i släntens nedre del placerades en stupränna i respektive yta, se Figur 2-15 och
Figur 2-16. Mitt på stuprännan installerades ett stuprör för avledning av vattnet.
Stuprännor av galvaniserat plåt med en diameter av 150 mm och stuprör med en diameter av 100 mm användes. Jorden plattades till och rännorna förankrades med ståljärn.
För att förhindra ytvatten från att rinna in under rännorna monterades en plåt i rännans
överkant, se Figur 2-17. I skarven mellan plåt och jord placerades en sträng med bentonit. I stuprörens nedre ände monterades plastslangar som leddes till det plana området
nedanför släntfot. Plastslangarna leddes till två nergrävda plasttunnor, vardera med en
volym av cirka 200 l, se Figur 2-15.
30 (132)
Figur 2-15. Ytavrinningssystem i yta A, bestående av en 10 m lång stupränna med ett stuprör på mitten
som leder vattnet till nergrävda tunnor.
Figur 2-16. Ytavrinningssystem i yta C, Bispgården.
31 (132)
Figur 2-17. En plåt monterades i rännornas överkant i syfte att förhindra ytvatten från att rinna in
under rännorna, Bispgården.
Tanken var att den första studien av ytvattenavrinningen skulle genomföras under hösten 2005. De båda försöksytorna skulle då ha utsättas för artificiella regn under kontrollerade former och avrinningen studerats och jämförts mellan ytorna A och B. Denna
studie kunde dock inte genomföras vilket beskrivs vidare i Kapitel 2.7.5 och 2.7.6.
2.6
Resultat och analys av samtliga mätningar
2.6.1 Nederbörd – översikt åren 2004 till 2006
Mätning av nederbörd utfördes under 2004 mellan 6 september 2004 och 11 november.
För perioden maj till och med augusti har statistik från SMHI används för att analysera
nederbördssituationen.
Enligt SMHI föll mellan 75 och 100 % av normalnederbördsmängden i maj, juni, juli,
september och oktober. Endast i augusti föll mer nederbörd än normalt, mellan 100 och
150 % av referensnormalen.
I september föll cirka 58 mm nederbörd, se Bilaga 1-1. Detta motsvarar den nederbörd
som statistiskt brukar falla i september, se Kapitel 2.2.3. Högsta dygnsnederbörden,
18,6 mm, föll den 15 september. I oktober föll totalt 28 mm nederbörd, se Bilaga 1-2.
Detta är en mindre mängd nederbörd en vad som statistiskt brukar falla i området under
denna månad (medelnederbörden under perioden 1961–1990 är 43 mm, se Kapitel
2.2.3). Högsta nederbördstillfället, som gav 6,2 mm, föll på natten mellan 25 och 26
oktober. Under november registrerades nederbörden endast fram till den 11 november.
Därefter togs mätaren in för vintern. Under dessa elva dagar kom totalt cirka 5 mm ne-
32 (132)
derbörd, se Bilaga 1-3. Medelnederbörd under perioden 1961–1990 för november är
43 mm, se Kapitel 2.2.3.
Under 2005 utfördes nederbördsmätning från 19 maj till16 oktober. Resultaten redovisas i Bilaga 1-4 till Bilaga 1-9. Sommarmånaderna var nederbördsrika med mellan
127 % och 200 % av normalmängderna. Däremot var maj, september och oktober nederbördsfattiga med mellan 40 % och 50 % av normalmängderna.
Under 2006 installerade nederbördsmätaren i slutet av maj. Några resultat från mätningen redovisas inte här då problem uppstod nästan omgående med portrycksspetsarna, se
Kapitel 2.6.4, vilket innebär att en analys av kopplingen mellan nederbörd och portryck
inte kan utföras.
2.6.2 Analys och resultat av samtliga mätningar 2004
Portrycksmätningen pågick mellan 14 oktober och 9 november med avbrott från den 22
till 27 oktober på grund av strömavbrott. Tyvärr erhölls därför inga mätresultat i samband med nederbörd.
Portrycksmätningen visar att positiva portryck råder på nivån 3,2 meter motsvarande ett
tryck ungefär i markytan, se Tabell 2-5. Tidigare grundvattenmätningar visade dock inte
på någon fri grundvattenyta i de översta 20 metrarna, se Kapitel 2.2.3. De uppmätta positiva trycken tyder därför på att regnvatten blir stående i de översta 3-3,5 metrarna på
grund av att vertikal strömning förhindras av det underliggande tätare skiktet. Det
stämmer också väl med iakttagelser vid inspektioner i slänten då de översta 3–4 metrarna alltid har varit fuktigare än övriga delar av slänten. Vid avschaktning bakom släntkrön för en rastplats i oktober 2004 noterades stående vatten motsvarande cirka 0,5 meter under ursprunglig markyta, se Figur 2-18.
Figur 2-18. Stående vatten på markytan efter avschaktning ovan släntkrön i Bispgården.
Foto taget i november 2004.
33 (132)
Alla de övriga 4 mätarna registrerade negativa tryck respektive 0 kPa med små variationer, någon kPa, under mätperioden. Mätaren på nivån 6,5 meter registrerade inga variationer och det visade sig vid nedmontering i november 2004, inför vintern, att mätaren
inte fungerade korrekt. I och med att variationerna uppmätta med de andra mätarna är så
små under mätperioden, har resultaten från mätaren på 6,5 meters djup ändå tagits med.
Portryckens variation med djupet under släntkrön den 19 oktober framgår av Bilaga 2-1
Som framgår av figuren råder ett tryck motsvarande en hydrostatisk linje från markytan
i de översta 3–3,5 metrarna. Därunder råder negativa tryck som minskar kontinuerligt
med djupet. Minskningen är dock mindre än 10 kPa mer meter. På 10 meters djup råder
nolltryck.
Luftfttrycket varierade under mätperioden med motsvarande 2,6 kPa. Alla fungerande
mätare som mätte i den negativa zonen svängde med lufttrycket.
Tabell 2-5. Portryck 14 oktober till 9 november 2004 i Bispgården
redovisade som max- och minvärden under mätperioden.
(mätvärden saknas från den 22 till 27 oktober).
Djup
(m)
3,2
4
4,5
6,5
10
Portryck (kPa)
Max
34,8
-31,8
-27,9
-18,3
1,9
Portryck (kPa)
Min
31,0
-34,2
-30,0
-3,1
2.6.3 Analys och resultat av samtliga mätningar 2005
Problem med strömtillgången gjorde att resultat från portrycksmätningar under 2005
endast finns för några korta perioder. I Bilaga 2-2 till Bilaga 2-6 redovisas resultaten
från portrycksmätningarna tillsammans med nederbördsmätningarna. Som framgår av
diagrammen visade alla mätare negativa tryck under perioden maj till juli. I september
visar däremot mätaren på 3,2 m djup positiva tryck. Från de korta mätperioderna går det
inte att se några direkta kopplingar mellan nederbörd och portryck mer än att det efter
en nederbördsrik sommar har bildats grundvatten i september månad i det översta jordlagret (ner till 3,2 m djup).
I Bilaga 2-6 visas portrycken som funktion av djupet för september 2004 och maj, juni,
juli och september 2005. Som framgår var de negativa trycken lägre 2005 än 2004 på
djupen 4 och 4,5 m, ungefär lika stora på djupet 6,5 m medan de var högre på 10 m djup
under 2005 jämfört med 2005. Då nederbördsmängderna var större än normalt under
2005, medan de var något under normala 2004, borde de negativa trycken vara mindre
under 2005. De högre värdena på 10 m djup är svåra att förklara och mätaren slutade
fungera i juli varför mätresultaten kan vara felaktiga för maj och juni.
Resultaten från 2004 på 3,2 m djup visade på en grundvattenyta i markytan (ett portryck
på ungefär 32 kPa). Under 2005 varierade trycken på samma djup mellan -15 och
+4 kPa. Då det kom mer nederbörd 2005 jämfört med 2004 hade ett högre tryck 2005 än
2004 varit mer troligt. Eventuellt kan avschaktningen för en rastplats bakom område A
och B samt jordrörelserna i slänten under maj 2005 ha gett en avlastning av jorden som
gav ett sug i porstrukturen och därmed lägre portryck på 3,2 m djup.
34 (132)
2.6.4 Analys och resultat av samtliga mätningar 2006
Portrycksspetsar och nederbördsmätare installerades även under 2006 trots det som inträffat med växterna. Detta utfördes för att få långa mätserier och en möjlighet att studera nederbördens påverkan på portrycken i siltslänter som denna. Ett troligt blixtnedslag i
eller i närheten av mätstationen under juli månad och en stöld av sim-korten den 12 juli
satte dock stopp för detta och inga mätresultat finns därför att redovisa från 2006.
2.7
Uppföljning av växtligheten och erosion
I syfte att kontrollera växternas och grenarna etablering och växande utfördes två inventeringar under 2004. Dessutom utfördes översiktlig besiktning av försöksområdet vid
ytterligare två tillfällen under året.
Allmänt kan man konstatera att de rotade plantorna överlevde etableringen mycket bra.
Av sticklingarna satte de med stor grovlek många skott under sommaren medan många
av de som hade liten grovlek torkade vid etableringen och dog. Häck-grenlagren har
stabiliserat den översta halvmetern av jord bra. Dock har en förflyttats av de extra häckgrenlagren skett neråt i slänten.
2.7.1 Översiktlig besiktning 28–30 juni 2004
Första besöket efter etableringen utfördes i slutet av juni (28–30 juni). Häck-grenlagren
hade då grönskat och slänten var torr på ytan, se Figur 2-19. Plantor och grenar växte till
största delen rakt ut från terrassen och endast få tecken till fototropism (fenomenet då
växter böjer sig mot solljuset) kunde noteras, se Figur 2-20. Ingen större tillväxt av
plantor eller salixarter hade skett.
Små ytliga rörelser hade skett i slänten under häck-grenlager nummer 3 (nerifrån sett)
på den halva som ligger närmast yta B. I övrigt var släntens yta slät. En förskjutning
neråt av de extra häcklagren närmast bro 3 hade skett, se Figur 2-21.
Entreprenören hade fyllt igen det dike som fanns då häck-grenlagren etablerades. Detta
innebar att det nedersta häck-grenlagret låg i släntfot, se Figur 2-22, vilket inte var avsikten. Häck-grenlagret borde legat några meter upp från släntfot. Ett misstag hade begåtts av entreprenören vid framschakningen av slänten varvid diket hade grävts för
djupt. Efter etableringen av häck-grenlagren la entreprenören tillbaka jord i diket och
häck-grenlagret hamnade för långt ner.
Vid inspektionen hade entreprenören påbörjat utläggning av halmmattan på yta B. Dessa arbeten färdigställdes i början av juli 2004.
35 (132)
Figur 2-19. Gröna häck-grenlager i slänt C, Bispgården, drygt en månad efter etablering.
Figur 2-20. Skottsatta salixgrenar och grönskande plantor, Bispgården.
36 (132)
Figur 2-21. En nedåtriktad förskjutning av de extra häcklagren närmast bro 3 (längst bort i bilden) i
Bispgården.
Figur 2-22. Häck-grenlager nummer 1 i Bispgården hamnade i släntfot efter det att ett diket fyllts igen.
37 (132)
2.7.2 Uppföljning 10 augusti 2004
Strand Hübinette (2004) utförde ett examensarbete vid SLU under 2004 i vilket demonstrationsbesöket i Bispgården studerades. Strand Hübinette utförde en inventering av
demonstrationsförsöket den 10 augusti 2004. Följande är en kort beskrivning av denna
inventering och dess resultat.
Yta A
En noggrann studie av häck-grenlagren på demonstrationsyta A utfördes för två utvalda
provytor i varje häck-grenlager. Ytorna var 3 meters långa. Platserna valdes helt
slumpmässigt ut utan något speciellt system. Eftersom arterna i planteringsstadiet ej var
systematiskt placerade, är vissa arter mer representerade i resultatet. För varje yta noterades art, antal skott på salixarterna, längd på nytillväxt och totalt utstick från slänten
(angivet som medeltal för respektive art). Resultaten presenteras i Tabell 2-6.
Tabell 2-6. Resultat från inventering av yta A i Bispgården, 10 augusti 2004
(efter Strand Hübinette, 2004).
HäckYta
Art/namn
Antal
Ny tillväxt
Totalt utstick
grenlager
skott
(cm)
från terrass
(cm, medeltal)
1
1
Mandelpil –Salix
6
10-35
triandra och Svartvide
Salix myrsinifolia
Skogskornell7-8
50
Cornus sanguinea
Skogstry –
3-10
40
Lonicera xylosteum
Salix sp
27
20-75
2
Skogstry
5-20
30
Rönn7-12
45
Sorbus aucuparia
2
3
Salix sp
2
3
Hägg 1-12
50
Prunus padus
4
Salix sp
14
10-52
Gråal –
15-21
54
Alnus incana
Skogskornell
1-5
50
Skogstry
2-21
30
Rönn
13-29
35
3
5
Salix sp
19
4-63
Gråal
3-35
50
Skogskornell
4-11
25
Salix sp
19
1-83
6
Gråal
12-21
40
4
7
Salix sp
5
5-37
Gråal
3-25
60
Hägg
4-23
60
Salix sp
15
3-47
8
Skogskornell
1-11
60
Gråal
9-22
20
Rönn
15-32
65
Skogskornell (Cornus sanguineum) var tillsynes den art som hade minst tillväxt och såg
ut att må sämst, utan några specifika tecken på bristsymtom. De övriga arterna hade en
38 (132)
frisk tillväxt och såg ut som de hade fått en god etablering. De två olika salix-arterna
samt gråal (Alnus incana) och rönn (Sorbus aucuparia) var de arter som hade störst
tillväxt, se Figur 2-23. Inga av de rotade landskapsplantorna hade dött, däremot fanns
vissa glesa partier i terrasserna där etableringen var dålig, se Figur 2-24.
Figur 2-23. Gråal med god tillväxt i yta 5 i Bispgården. Den mindre
plantan i förgrunden är skogskornell. (foto Strand Hübinette)
Figur 2-24. Glesare partier i häck-grenlager 2,3 och 4 i områdets
centrala del där salixgrenarna inte hade överlevt etableringen.
(Foto Strand Hübinette)
I den övre delen av slänten, vid terrass 3 och 4, var tillväxten som helhet bättre än i terrass 1 och 2. Detta beror antagligen på att tillgången på vatten och solljus är större i den
övre delen av slänten jämfört med den nedre. Punktvis fanns det fuktiga sektioner längre
ned i slänten där det tydligt syntes att fukten trängde ut och på dessa ytor kunde en tendens till bättre tillväxt synas.
Mandelpil (Salix triandra) och svartvide (Salix myrsinifolia) hade slagit rot och satt
skott med en något ojämn tillväxt i slänten. På de flesta grenarna hade många skott brutit från den gamla veden och de hade en god tillväxt, vissa på upp mot 70 cm, se Figur 2-25 och Figur 2-26. Men det fanns också grenar som inte hade klarat etableringen
39 (132)
och sådana som endast skjutit enstaka små skott. Ingen skillnad i tillväxt eller etablering
kunde dock konstateras mellan de olika salix-arterna. Däremot var det till stor del de
grova sticklingarna som slagit nya skott. De tunna sticklingarna, med en diameter ned
mot 1 cm, hade inte på samma sätt skjutit nya skott och många grenar såg intorkade ut.
Dessa grenar hade alltså inte klarat etableringen på grund av att de var för klena.
Skillnaden i etablering och tillväxt av sticklingarna, förutom grovlekens inverkan, kan
antas bero på variationen i vatten- och ljustillgång i slänten. De övre delarna av slänten
är fuktigare och får fler soltimmar än de nedre delarna.
Figur 2-25. God tillväxt av salix i Bispgården (foto Strand Hübinette)
Figur 2-26. Grov salixgren (Salix myrsinifolia) som brutit skott i Bispgården.
Måttbandet är utdraget 10 cm. (foto Strand Hübinette)
En dålig etablering av grässådden noterades. På flera ytor i slänten hade fröna runnit ner
i gropar och på de flata ytorna var etableringen därför dålig. På de ställen där gräset
hade etablerat sig var det vid återbesöket mellan 2–3 cm högt. På någon yta med mycket
fukt fanns det gräs som etablerat sig bättre och var upp mot 5 cm högt.
40 (132)
Den allra översta delen av slänten, ovanför terrass 4, bestod av naturlig förna som
kommit i dagen vid schaktningen. I denna del av slänten hade tillväxten varit god, både
för det sådda gräset och den befintliga fröbanken. Det sådda gräset och mjölkört (Epilobium angustifolium) täckte stora delar av ytan. Mjölkört är vanligt på öppen, frisk, näringsrik mark och förekommer på hyggen, i gläntor, brandfält, vägkanter, berg- och rasbranter och på ruderatmark (Mossberg & Stenberg, 2003). Överst i området fanns även
enstaka fräkenväxter (Equisetum) men de var för små för att artbestämmas.
Tydliga spår efter yterosion fanns i slänten. Silt hade runnit ner för slänten, vilket syntes
i de avrinningsrännor som installerats för ytavrinningskontroll, se Kapitel 2.5.3.
I det område av slänten där etablering av växter skett var marken torrare än vad den var
i den icke växtetablerade ytan, se Figur 2-27. Speciellt gällde det den del av slänten som
är ovanför det översta häck- och grenlagret.
Figur 2-27. Skillnad i markfuktighet mellan växtetablerad och icke växtetablerad
(närmast kameran) yta i Bispgården. (foto Strand Hübinette)
Ytorna B och C
På de två ytorna B och C, som entreprenören färdigtställt under början av juli, fanns
vid besöket inte mycket vegetation. Ytorna var sent färdigställda på växtsäsongen och
endast de växterna med snabbast etablering hade gröna synliga delar. På yta B, se Figur 2-28, hade framför allt Epilobium angustifolium (mjölkört) etablerat sig, men även
någon enstacka bräkenväxter, fräkenväxter och bredbladigt gräs. Gräset hade dock ej
gått i blom vilket gjorde det svårt att artbestämma. På yta C hade endast mjölkört etablerat sig, se Figur 2-29.
41 (132)
Figur 2-28. Mjölkört har etablerat sig på yta B i Bispgården.
(foto Strand Hübinette).
Figur 2-29. Yta C i Bispgården där mjölkört till viss del har etablerat sig.
(foto Strand Hübinette).
2.7.3 Uppföljning 6–7 september 2004
Yta A
God tillväxt hade skett i häck-grenlagren sedan senast inventeringen, se Figur 2-30.
Framförallt salix-arterna och gråalen hade tillvuxit kraftigt med totala utstick från terrassen omkring en meter på vissa ställen. Någon detaljerad inmätning av skottens längd
utfördes inte. Många växter hade nu klara tecken på fototropism och växte uppåt, se
Figur 2-31. Skogkornellen hade, precis som vid inventeringen en månad tidigare, den
minsta tillväxten, se Figur 2-32.
42 (132)
Figur 2-30. Yta A i Bispgården tre och en halv månad efter etablering. Foto taget 2004-09-06.
Figur 2-31. God tillväxt av Salix myrsinifolia i Bispgården samt
tydlig fototropism hos rönn. Foto taget 2004-09-06.
43 (132)
Figur 2-32. Liten tillväxt av skogskornell i Bispgården. Foto taget 2004-09-06.
I varje häck-grenlager studerades salix-grenarna vad gäller antalet skottsatta grenar samt
längre partier utan skottsatta grenar. Resultatet visar, se Tabell 2-7, att betydligt fler
skottsatta grenar återfinns i de övre häck-grenlagren jämfört med de nedre. Troligen
beror detta till största delen på den större tillgången på vatten och ljus i de övre delarna
av slänten. En något större mängd grova salix-grenar användes i häck-grenlager 4 jämfört med övriga lagren vilket också kan vara en förklaring. Detta eftersom de grova grenarna har klarat etableringen bättre än de tunna.
Tabell 2-7. Antal skottsatta salixgrenar i de olika häck-grenlagren i Bispgården.
HäckAntal
grenlager skottsatta
salixgrenar
1
2
3
63
73
104
4
103
Längre sträckor utan skottsatta
salix-grenar
Antal
Total
% av
längd (m)
grenlagrets
längd
7
20,5
34
6
25,6
50
0
0
0
3
9,6
Kommentar
Skottsatta grenar jämt
fördelat över sträckan
19
Bland de rotade plantorna hade ingen utgått men däremot var etableringen sämre på
vissa ställen. I den mot bro 3 närmast belägna delen av häck-grenlager 2 var etableringen av både salix och rotade plantor dålig.
Längs häck-grenlager 3 noterades erosion under terrassen cirka 9 m från gränsen till yta
B (fanns även vid inspektion i juni) samt ett brant parti under terrassen längs en 4 m
44 (132)
lång sträcka 21 m från yta B, se Figur 2-33. Från ytan under terrass 3 hade jordmaterial
runnit ner i avrinningsrännan och bildad ett hål samt en kanal i slänten, se Figur 2-34
och Figur 2-35. Mellan terrasserna 3 och 4, cirka 13 m från yta B, noterades också erosion och jordmaterialet hade flutit ner mot terrass 2.
En inmätning av de extra häck-grenlagrens placering utfördes vilken visar att de åt
vänster, mot bro 3, liggande lagren har rört sig nedåt mot terrass 3. Avståndet mellan
terrass 4 och extra terrasserna varierar mellan 2,6 och 3,7 m. En jämförande studie av
terrassernas lägen efter tjällossning 2005 kommer att utföras.
Figur 2-33. Förskjutning av slänten vid häck-grenlager 3
i Bispgården. Foto taget 2004-09-06.
Figur 2-34. Erosion under terrass 3 i Bispgården som flutit ner i avrinningsrännan.
45 (132)
Figur 2-35. Erosion mellan terrass 2 och 3 i Bispgården.
Ytorna B och C
Vegetationen på ytorna B och C bestod till största delen fortfarande av mjölkört. Dessutom växte där olika gräsarter, bland annat vårbrodd, samt ängsfräken och mossor.
Mjölkörten hade vuxit till på höjden rejält sedan inventeringen i augusti, se Figur 2-36.
En del av halmen i halmmattan hade förmultnat. Avbaningsmassorna i område C var
mycket torra vilket också kan vara en orsak till den glesa vegetationen.
46 (132)
Figur 2-36. Yta B i Bispgården i september 2004. Mjölkörten har vuxit till och halmmattan
har börjat förmultna.
2.7.4 Uppföljning 13–14 oktober 2004
En översiktlig inventering av försöksytorna utfördes den 13–14 oktober 2004.
Yta A
Vid inventeringen var det frost och vegetationen hade börjat få höstfärger. Speciellt
skogskornellen och rönnen lyste vackert röda, se Figur 2-37. Ytterligare erosion hade
skett framförallt under dike nummer 3, i den högra delen. Terrasserna låg dock fortfarande intakta. På de ytor som inte stabiliserats, ett smalt parti mellan yta A och B och
till vänster om yta A (mot bro 3), hade dock kraftigare erosion skett, se Figur 2-38 och
Figur 2-39.
Yta B och C
Erosion hade skett under halmmattan i skarven mellan två våder, cirka 25 m från yta A.
Erosionen hade troligen startat i den övre delen av slänten och fortsatt nedåt och därmed
fört med sig jord, se Figur 2-40. En del av silten och sanden hade runnit ut på det plana
partiet nedanför halmmattan. Halmmattan var dock intakt.
47 (132)
Figur 2-37. Höstfärger i häck-grenlagren. Foto taget i oktober 2004.
Figur 2-38. Erosion till vänster om yta A i Bispgården, mot bro 3.
48 (132)
Figur 2-39. Erosion mellan yta A och B i Bispgården.
Figur 2-40. Erosion under halmmattan i yta B i Bispgården.
49 (132)
2.7.5 Uppföljning 2005
Under tjällossningen våren 2005 inträffade jordflytning i område A och B. Halmmattan
i område B förstördes delvis och på flera ställen syntes tydliga spår av erosion, se Figur
2-41. I område A gled jordmaterial ner för slänten och på vissa ställen följde plantorna i
häckgrenlagren med. Några plantor blev begravda under nedkanad jord och hängrännan
som installerats för avrinningsmätningar fylldes med jord, se Figur 2-42. I mitten av maj
utförde referensgruppen en inmätning av skador i slänten och kvarvarande växter. I
samråd med Vägverket Region Mitt beslutades att halmmattan i område B skulle tas
bort och slänten förstärktes istället med samkross och avbaningsmassor. För område A
beslutades att försöken med häckgrenlager skulle fortsätta ytterligare ett år och att nytt
gräs skulle sås.
Slänten inspekterades i augusti 2005. Det konstaterades att de flesta plantorna hade
överlevt jordflytningen vid tjällossningen och grönskat fint, se Figur 2-43, och en god
tillväxt hade skett under sommaren, se Figur 2-44. Vid detta besök såddes även nytt gräs
mellan grenlagren.
Gräset grodde vid detta tillfälle betydligt bättre jämfört med den första sådden året innan och vid nedplockningen av mätutrustningen i slutet av oktober 2005 hade gräset
rotat sig bra. Troligen var väderleken efter etablering mer gynnsam detta år jämfört med
året innan.
Figur 2-41. Område B i maj 2005 i Bispgården. Erosion under halmmatta och brott i halmmatta.
50 (132)
Figur 2-42. Område A i Bispgården efter tjällossning i maj 2005. Plantor som kanat ner, jord som flutit
ner i ränna för mätning av avrinning.
Figur 2-43. Häckgrenlagren i område A i Bispgården, augusti 2005.
51 (132)
Figur 2-44. God tillväxt av gråalsplantor under sommaren 2005 i Bispgården.
Bilden tagen i augusti 2005.
2.7.6 Uppföljning 2006
Tjällossningen under våren 2006 blev för svår för växterna och i stort sett alla plantor
gled nedför slänten och rötterna slets av. Detta berodde troligtvis på ovanligt stort tjäldjup. Hösten 2005 fram till och med årsskiftet var kall och snöfattig varför tjälen trängde ned djupt. Efter årsskiftet föll mycket snö och vattentillgången blev därför stor i
samband med snösmältningen. Inledningen av maj var mycket varm med sommar temperaturer. Detta orsakade en snabb avsmältning av de ytligaste jordlagren samtidigt som
frusen mark fortfarande fanns under. Den upptinade jorden fick därmed ett stort vatteninnehåll och började glida nerför slänten. Glidytorna hamnade så djupt så att grenlagren
inte klarade av att stabilisera slänten. Gräset som såddes på hösten innan hade heller inte
rotat sig tillräckligt bra för att förhindra den ytliga jordflytningen. Efter samråd med
entreprenören (Peab) och beställaren (Vägverket) grävdes grenlagren bort och slänten
täcktes med ett lager av samkross och avbaningsmassor.
52 (132)
3
3.1
DEMONSTRATIONSFÖRSÖK I BYDALEN
Bakgrund
Under 2005 lät Vägverket Region Mitt bygga om en cirka 4 km lång sträcka av väg 630
vid Bydalen mellan Överhallen och Höglekardalen i Jämtlands län, se Figur 3-1. Vägen
går i skärning på södra sidan om sluttningar i nord-sydlig riktning ner från Västerfjället
och begränsas i söder av Lekarån. Den aktuella sträckan utgörs längs den norra sidan till
största delen av jordskärningar men även bergsskärningar förekommer. Jorden i området utgörs av erosionsbenägen lerig och siltig morän. Finjordsinnehållet varierar längs
sträckan.
Figur 3-1. Bydalen i västra Jämtland.
I flera av dessa jordskärningar fanns spår efter aktiv erosion och rensning av nederoderat jord- och stenmaterial i diken längs vägen fick utföras årligen. Det beslutades därför
att erosionsskyddande åtgärder i skärningsslänterna skulle utföras i samband med ombyggnaden av vägen.
Totalt nio skärningsslänter var i behov av erosionsskyddande åtgärder. Slänterna erosionsskyddades med ingenjörsbiologiska metoder under vårvintern 2005. Arbetsgruppen
föreslog lämpliga byggmetoder och gruppen medverkade vid arbetena och följde sedan
upp växternas funktion på stabiliteten under tre säsonger. Ett övervakningssystem bestående av mätning av nederbörd och markens vattenkvot installerades i juni 2006.
3.2
Geologisk, geoteknisk och hydrologisk beskrivning
av området runt Bydalen
Bydalen ligger i norra delen av Oviksfjällen. Dalen gränsar i norr till Västfjället och i
söder till Drommen. Lekarån rinner från sydväst mot nordostlig riktning genom dalen.
Längs fjällsluttningar finns mäktiga moränavlagringar med hög lerhalt. I avlagringarna
53 (132)
har raviner utbildats, bland annat vid Fjällhalsen där bäcken har skurit ner upp till 15 m.
Ras inträffar också i den erosionkänsliga moränen, se Figur 3-2.
Figur 3-2. Ras vid Lekarån i Bydalen.
Följande geologiska beskrivning bygger på ”Beskrivning till jordartskarta över Jämtlands län” av Jan Lundquist (1969).
Bergrunden i området består i huvudsak av Vemdalskvartsit. Den största mäktigheten
av morän inom västra Jämtland tycks finnas i Oviksfjällen. Moränen är starkt präglad
av Storsjöområdets kambrosilurbergarter. Det innebär att den är mer eller mindre lerig. Raviner, nerskurna till åtminstone ett tiotal meters djup är vanliga.. Isälvsavlagringar förekommer i form av terrasser utmed Lekarån och materialet är ofta sand och
mo medan det öster om Bydalen blir mycket grovt.
Inga geotekniska undersökningar utanför vägområdet har utförts i samband med ombyggnaden av vägen.
I Höglekardalen, cirka 5 km väster om Bydalen, finns en nederbördsstation som drivs av
SMHI. Stationen avläses manuellt en gång per dygn. Data från stationen finns bland
annat redovisat av Alexandersson & Eggertsson-Karlström (2001). Enligt denna rapport
är årsnederbörden relativt hög med 801 mm som medelvärden under åren 1961–1990.
Referensnormaler för nederbörd per månad under åren 1961–1990 redovisas i Tabell 3-1.
Med referensnormaler avses medelvärden som hänför sig till aktuella förhållanden på
mätplatsen. Högsta månadsnederbörden, 108 mm, inträffar statistiskt i juli.
54 (132)
Tabell 3-1. Referensnormaler för nederbörd (mm) i Höglekardalen under åren 1961-1990
(enligt Alexandersson och Eggertsson-Karlström, 2001).
År
801
Jan
49
Feb
39
Mar
44
Apr
52
Maj
52
Jun
77
Jul
108
Aug
94
Sept Okt
102 67
Nov
58
Dec
61
I släntområdet inom den aktuella vägsträckan ligger grundvattenytan troligen nära
markytan. Inga grundvattenmätningar finns gjorda inom området men utsipprande
grundvatten kan noteras i flera av slänterna. Vid kraftig nederbörd rinner ytvatten ner
från sluttningarna mot vägen och drar med sig den lätteroderade jorden i skärningsslänterna. Utsipprande grundvatten förorsakar såväl inre och som yttre erosion.
3.3
Beskrivning av erosionsskyddande åtgärder
De skärningsslänter som var i behov av erosionsskyddande åtgärder, ligger alla på den
norra sidan av vägen längs en sträcka av cirka 4 km, se Figur 3-3. Vid kompletterande
undersökningar beslutades att slänterna 1, 3 och 6 inte behövde erosionsskyddas varför
de inte är redovisade vare sig i Figur 3-3 eller i denna rapport.
Figur 3-3. Översikt över läget för de med ingenjörsbiologiska metoder stabiliserade slänterna i Bydalen. (I slänterna 1,3 och 6 utfördes inga stabilitetshöjande åtgärder)
Slänterna skiljer sig framförallt åt vad gäller jordart, lutning, längd, naturlig vegetation
och vattenförhållanden. Av denna anledning utfördes olika erosionsskyddande åtgärder i
slänterna, se Kapitel 3.3.1 – 3.3.6. Inga geotekniska undersökningar utfördes i slänterna
före byggnation av vägen, varvid parametrar som djup till fast botten, jordlagerföljd och
grundvattenyta (-or) ej var kända. Valet av åtgärder grundade sig därför enbart på tidigare erfarenheter från området, studier av geologisk karta, okulärbesiktning och inmätning av markytan.
Slänterna har en lutning varierande mellan 35 och 40o och en höjd för den brantaste,
närmast vägen liggande ytan av mellan 10 och 25 m. De flesta slänterna fortsätter med
en flackare lutning ovanför denna höjd.
55 (132)
Före arbeten med etablering av de ingenjörsbiologiska metoderna utfördes följande åtgärder i samtliga slänter längs vägsträckan, alltså även utanför de i Figur 3-3 numrerade
områdena:
•
•
•
•
•
Släntkrön och slänternas kanter avjämnades så att inget ”överhäng” fanns kvar.
Släntkrönen gavs en mjuk avrundning.
Barrväxter i eller i anslutning till erosionsskador fälldes. Denna åtgärd utfördes eftersom barrväxter inte är lämpliga för att skydda mot erosion och ytliga skred och
för att konkurrensen om ljus, näring och vatten minskar, vilket gynnar den önskade
lövvegetationen.
Lövträd över 5–6 meters höjd eller med en diameter vid marken större än 50 mm i
slänterna gallrades ut genom att de sågades ner ca 20–30 cm över marken. De flesta
lövträd som förekommer i slänterna bryter då nya grenar från basen vilket ger en
vegetation med bra vattenupptagande förmåga.
Inget sly gallrades bort.
Lösa block i slänterna togs bort
De olika åtgärderna som valdes framgår av Tabell 3-2 och de presenteras utförligare
Kapitel 3.3.1-3.3.6. Häcklager är en ingenjörsbiologisk metod där rotade plantor etableras i diken grävda tvärs slänten, se Kapitel 2.3.1. Syftet med denna metod är att åstadkomma en mer djupverkande stabilisering jämfört med vad gräsetablering ger. I vissa
slänter utfördes även plantering av enskilda, färdigrotade plantor. För ytterligare beskrivning av olika ingenjörsbiologiska metoder hänvisas till Rankka (2002).
Växterna som skall användas vid arbeten med ingenjörsbiologiska metoder skall var
sådana som växer naturligt i området. En inventering av den naturliga floran i området,
som genomfördes av arbetsgruppen under 2004, låg till grund för valet av växtarter. Det
föreslagna växtmaterialet (art och procentuellt fördelning) framgår av Tabell 3-3. Den
procentuella fördelningen i tabellen avser den från arbetsgruppen föreslagna fördelningen men den exakta etablerade fördelningen saknas uppgift om. Av Kapitel 3.7 framgår
hur många plantor som fanns i häcklagren efter tre växtsäsonger. För att erhålla en
snabb etablering valdes två salixarter; svartvide (Salix myrsinfolia) och mandelpil (Salix
triandra). Båda dessa arter kan etableras som sticklingar men då det inte var möjligt att
skörda materialet i området och då det inte heller gick att köpa sticklingar från någon
plantskola i Sverige beslutades att etablera dem som rotade plantor. I häcklagren föreslog arbetsgruppen att 10 stycken salixplantor och mellan 3 och 5 stycken av övriga
arter per löpmeter skulle etablerades i häcklagren i Bydalen. Efter etablering klipptes
växterna ner så att de inte stack ut mer än 10–15 cm från terrasserna.
I de slänter där erosionsmatta lades ut etablerades färdigrotade plantor av samma arter
som i häcklagren förutom salixarterna. Abetgruppen hade föreslagit att dessa plantor
skulle planteras i ett rutmönster med ett genomsnittligt plantavstånd på 1,25 meter. På
100 m2 skulle det då erfordras ca 70 plantor.
56 (132)
Tabell 3-2. Erosionsskyddande åtgärder valda för de olika slänterna i Bydalen.
Slänt
Yta att bearbeta (m2)
Erosionsskyddande åtgärd
1
Ingen
0
2
Dräneringsdiken, sprutsådd
3
Ingen
4
Häcklager, sprutsådd
200
5
Erosionsmatta, sprutsådd, plantering
600
6
Ingen
7
Sprutsådd, häcklager
200
8
Häcklager, erosionsmatta, sprutsådd, plantering
300
9
Erosionsmatta, sådd, plantering
400
1400
Tabell 3-3. Växtmaterial använt i Bydalen. Längden avser växtens totala längd vid planteringen och
den procentuella fördelningen avser av arbetsgruppen föreslagen fördelning.
Art
Storlek
Svenskt namn och
(längd) Antal eller mängd av total mängd i häcklager
(latinskt namn)
Svartvide (Salix myrsinifolia)
100
Totalt 10 stycken /löpmeter med lika många av
varje sort.
Mandelpil (Salix triandra)
100
Gråal (Alnus incana)
80-120
Skogstry (Lonicera xylosteum)
50-80
Hägg (Prunus padus)
50-80
Rönn (Sorbus aucuparia)
50-80
Måbär (Ribes alpinum)
50-80
Planterades endast i häcklager belägna högre
än 5 m från vägen, 10%
Planterades i alla häcklager enligt följande:
Närmast vägen: 45%
Höjd >5 m från vägen: 35%
Planterades endast i häcklager belägna högre
än 5 m från vägen, 10%
Planterades i alla häcklager, 10%
Planterades i alla häcklager enligt följande:
Närmast vägen: 45%
Höjd >5 m från vägen: 35%
3.3.1 Slänt 2
Slänt 2 har en slänthöjd på 18 m och en medellutning av 32o. Jordmaterialet består av
skiktad siltig morän med omväxlande relativt lägre och högre finjordsmängd. Större
delen av slänten bestod före åtgärd av bar jord med endast några mindre buskar längs
kanterna.
Slänten var årligen utsatt för kraftig erosion med block och stenar som rutschade och
finjord som flöt ner i diket. Anledningen till den kraftiga erosionen var troligtvis de flera vattenförande skikten som är åtskiljda av täta jordlager i kombination med avsaknad
av vegetation. På vissa ställen i släntens ytskikt syntes tydliga tecken på högt vatteninnehåll, se Figur 3-13.
57 (132)
I syfte att minska det höga vattenhinnehållet i jorden och minska mängden ytvatten som
rinner ner längs slänten utfördes ett dräneringssystem i slänten. Dräneringsdiken, med
ett djup av 60–70 cm, grävdes i ett fiskbensliknande mönster och dikena fylldes med
krossmaterial (32–64 mm). I syfte att förhindra inspolning av finmaterial i dräneringen
och därmed igensättning av denna omslöts krossmaterialet av en geotextil.
Slänten sprutsåddes i juni och i oktober 2005 med blandning av gräs, gödning och cellulosa.
3.3.2 Slänt 4
Slänt 4 har en slänthöjd av 10 m, en lutning av 40o närmast vägen och en medellutning
av 36o. Slänten var utsatt för ytlig erosion och den brantaste delen av slänten (närmast
vägen) bestod av bar jord före åtgärd, se Figur 3-16. På krönet och i kanterna av slänten
växte mindre lövträd, blåbärsris och gräs.
Då släntlutningen var så hög som 40o beslutades att åtgärda slänten med fyra häcklager
och sprutsådd. Nedersta delen av slänten förstärktes dessutom med tungt skydd (sprängsten). Sprutsådd utfördes i juni och oktober 2005 med en blandning av gräs, gödning
och cellulosa. De tre nedre häcklagren har en längd av cirka 20 m medan det övre lagret
endast är 5 m långt.
3.3.3 Slänt 5
Slänt 5 är en relativt hög slänt med en höjd av 18 m och en lutning av 38o. Jorden i slänten består av morän med en mindre andel finjord jämfört med slänt 2 och 4. Före åtgärd
bestod stora delar av släntens vänstra yta (sedd från vägen) av bar jord med flera spår
efter ytliga ras, se Figur 3-19. Utsipprande grundvatten noterades vid besiktning i släntens nedre vänstra del. I släntens högra del och längs släntens kanter fanns små buskar
och träd.
Släntens vänstra del täcktes med en matta av vävd kokosnät och i denna planterades
rotade plantor. Som plantor användes de sorter som framgår av Tabell 3-3 förutom salixarterna. Plantorna etablerades med ett inbördes avstånd av 1,25 m. Slänten sprutsåddes med en blandning av gräs, gödning och cellulosa i juni och oktober 2005. I släntens
högra del gallrades alla lövträd över 5–6 meters höjd eller med en diameter vid markytan större än 50 mm ut genom att de sågades ner ca 20-30 cm över marken. Eftersom
det fanns en hel del lövträd och sly hoppades arbetsgruppen på att lövträden skulle bryta
nya grenar och på så sätt ge ett tillräckligt bra erosionsskydd.
3.3.4 Slänt 7
Slänt 7 är en kort men relativt brant slänt med en slänthöjd av 8 m och lutning på 33o.
Jorden består av siltig morän som har högt vatteninnehåll. Slänten var före åtgärd bevuxen med mindre lövträd och fläckvis fanns bar jord mellan träden med spår av erosion, se Figur 3-23.
Lövträden sågades ner ca 20–30 cm över marken och tre stycken häcklager planterades.
Slänten sprutsåddes i juni och oktober 2005 med en blandning av gräs, gödning och
cellulosa. Häcklagren har en längd av cirka 8 meter.
58 (132)
3.3.5 Slänt 8
Slänt 8 är en relativt brant slänt med en slänthöjd av 14 m och lutning av 37o. Ett flackt
parti återfinns ovan släntkrön. Jordmaterialet i slänten är grövre jämfört med övriga
slänter och ser även ut att vara torrare. Före åtgärd var slänten bevuxen med mindre
lövträd och fläckvis fanns bar jord mellan träden, se Figur 3-26. Nedrasat sten-, blockoch annat jordmaterial måste rensas från diket varje säsong.
Lövträden kapades ner 20–30 cm ovan mark och fem stycken häcklager planterades.
Vanligtvis grävs diken för häcklager till ett djup av 1 m in i slänten. Eftersom jorden var
stenig och terrängen brant var det problem med grävningen och djupen blev endast mellan 0,5 och 1 m djupa. I slänten ena kant, där de hade anlagts en uppfartsväg för grävmaskinen, täcktes marken med en kokosmatta som det planterades rotade plantor i.
Slänten sprutsåddes i juni och oktober 2005 med en blandning av gräs, gödning och
cellulosa. Häcklagren har en längd för nedre till övre lagret enligt följande: 15, 13, 11, 5
respektive 6 meter.
3.3.6 Slänt 9
Slänt 9 är en brant slänt med en släntlutning av 39o och en höjd av 14 m. Före åtgärd
syntes spår efter flera ytliga ras och bar jord fanns på stora delar av släntens yta, se Figur 3-29. Enstaka mindre buskar och träd växte på släntkrönet i kanterna av slänten.
Jorden utgörs av morän med stort innehåll av sten och block och ett relativt lågt vatteninnehåll.
Slänten täcktes med en matta av vävd kokosnät som det planterades rotade plantor i.
Slänten sprutsåddes i juni och oktober 2005 med en blandning av gräs, gödning och
cellulosa.
3.4
Beskrivning av utförandet av de ingenjörsbiologiska metoderna
Arbetet i de branta slänterna var förhållandevis svårt att utföra med grävmaskin. För att
underlätta farbarheten i den siltiga moränen utfördes arbetena i februari 2005, då jorden
var tjälad, se Figur 3-4 och Figur 3-5.
Plantering av växter bör helst ske då växten har sin viloperiod, från hösten och fram till
våren före lövsprickning. Om plantering utförs då marken är tjälad krävs att återfyllning
av jord runt växtens rötter sker med otjälad jord så att inga luftfickor bildas runt rötterna. Luftfickor runt rötterna kan leda till att rötterna torkar ut och senare dör. Om plantor
sätts under vintern måste dessutom extra försiktighet tas vid hantering av växten så att
inga frostskador uppkommer.
Etablering av häcklager går att utföra under vintern om rekommendationerna ovan följs.
Däremot går det inte att plantera växter i erosionsmattor under vintern och därför utfördes denna åtgärd i juni 2005. Plantering i erosionsmattor tillgår så att ett krysshål skärs i
mattan och med hjälp av ett planteringsjärn görs ett hål i jorden. I hålet sätts plantan och
jorden runt plantan trycks till med foten. Det är viktigt att rötterna får god kontakt med
jorden annars finns risk att de torkar och dör.
Utförandet av häcklagren utfördes med start i släntens övre del och därifrån skedde arbetet successivt nedåt. Plantorna lades i de grävda dikena och jorden återfylldes och
packades runt rötterna med såväl handkraft som grävmaskinsskopan.
59 (132)
Den vävda kokosmattan rullades ut från släntkrön och nedåt. Den lades med 20-30 cm
överlapp och förankrades med hjälp av ”hullingförsedda” träkilar. Senare under tjällossningen sköts en del av dessa kilar upp, varför en viss efterslagning blev nödvändig.
Det är viktigt att en god anliggning erhålls mellan matta och jord. Problem med dålig
anliggning uppstod i slänt 9, se Kapitel 3.7.6.
Sprutsådden utfördes första gången under juni 2005. Såmaskinen hade dock inte tillräckligt lång räckvidd för att klara alla slänters övre delar. Framförallt slänterna 2, 5 och
9 blev utan grässådd i de övre delarna. Vädret vid och efter sådden i slutet av juni och
början av juli var varmt och torrt. I mitten av juli kom rikligt med nederbörd. Detta
gjorde att flera gräsfrön inte hann etablera sig i slänten före nederbörden och spolades
ner i diket av regnet. Sådden blev därför sämre än väntad och endast fläckvis god. Bäst
etablerades gräset på de ytor som var täckta av erosionsmatta. En ny sprutsådd utfördes
i oktober 2005.
Figur 3-4. Installation av häcklager i slänt 8 i februari 2005 i Bydalen.
Notera den branta och steniga terrängen.
60 (132)
Figur 3-5. Grävning av häcklager i slänt 8 i februari 2005 i Bydalen.
3.5
Metoder för mätningar av nederbörd, temperatur mm.
I syfte att studera några av de planterade växternas miljö avseende mängden nederbörd
och vattenkvot i jorden instrumenterades slänt 4 (Figur 3-3) under våren 2006. Förutom
mätning av vattenkvot och nederbörd har även temperaturen registrerats, samt en manuell mätning av moränens skrymdensitet. Loggning av mätresultaten gjordes var 20:e
minut. Mätvärden skickades sedan via GSM- nätet till SGI en gång per dygn.
Figur 3-6. Mätinstrumentens placering i slänt 4 i Bydalen.
61 (132)
3.5.1 Vattenkvot
Med vattenkvot avses kvoten mellan den i en vissa materialmängd ingående mängden
vatten och vattenfria mängden, se Ekvation 3-1. Mängden kan uttryckas som massa eller
volym. Inom geotekniken används ofta mängden uttryckt i massa och då benämns vattenkvoten som gravimetrisk vattenkvot och betecknas wg. Då mängden uttrycks som
volym kallas vattenvkvoten för volymetrisk vattenkvot och betecknas wv. Volymetrisk
och gravimetrisk vattenkvot förhåller sig till varandra enligt Ekvation 3-2 .
vattenkvot =
wg =
där
vatten(mängd )
vatten + jord (mängd )
wv
ρ − wv
Ekvation 3-1
Ekvation 3-2
wg = gravimetrisk vattenkvot
wv = volymetrisk vattenkvot
ρ = skymdensiteten (kvot massa och volym)
Mätningar av vattenkvoten i jorden utfördes dels för att visa vilken mängd vatten som
finns tillgänglig för växterna och dels för att eventuellt kunna studera växternas vattensugande förmåga och därmed deras positiva effekt på stabiliteten.
Mätning av vattenkvot har utförts på 4 olika djup i två mätpunkter, yta 1 och yta 2 (se
Figur 3-6). Mätarna installerades i början av juni 2006. Vid skruvborrning för installation av mätarna konstaterades att jordmaterialet i slänten vid yta 1 var finkornigt och
hålet stod öppet medan jordmaterialet i yta 2 var grovkornigare och därmed rasade hålet
lätt igen. Vattenkvoterna bör därför vara högre i yta 1 jämfört med yta 2.
Mätproberna som används är av fabrikatet Profile Probe typ PR2, se Figur 3-7. Proben,
som är cirka 80 cm lång och har en diameter av 1 tum, installeras i ett tunt armerat glasfiberrör i jorden. På proben finns för varje mätnivå två stålringar och från dessa ringar
skickas en elektromagnetisk signal ut med en radie på ca en decimeter, se Figur 3-7.
Med hjälp av denna signal kan jordens permitivitet bestämmas, vilket senare kan räknas
om till jordens volymetriska vattenkvot, wv. För mer information om mätutrustningen
se; www.delta-t.co.uk/products.html?product2005092818887 (2007-01-16).
Då man inom geotekniken oftast använder gravimetrisk vattenkvot men mätningarna
gav volymetrisk vattenkvot fanns önskemål en omräkning enligt Ekvation 3-2. För omräkningen krävs dock kännedom om skrymdensiteten vid aktuell vattenkvot. Då skrymdensiteten inte kan mätas via loggning har mätresultaten valts att presenteras som volymetrisk vattenkvot.
62 (132)
Figur 3-7. Principskiss på Profile Probe PR2 (Modellen som installerades för
mätningar i Bydalen klarar fyra nivåer samtidigt, modellen till vänster
kan registrera sex nivåer samtidigt).
Det maximala värdet på den volymetriska vattenkvot som inte kan överskridas i jorden,
kan uppskattas om antagande görs av skrymdensitet vid vattenmättnad. Med hjälp av
Ekvation 3-3 beräknas den gravimetriska vattenkvoten vid mättnadsgraden, Sr, lika med
100 %. För att kunna jämföra detta med uppmätta resultaten räknas den gravimetriska
vattenkvoten om till den volymetriska vattenkvoten enligt Ekvation 3-4.
wg ⋅ ρ ⋅ ρ s
Sr =
där
wv =
ρw
ρ s ⋅ (wg + 1) − ρ
Ekvation 3-3
Sr = vattenmättnadsgraden (kvot porvattnets volym och porvolym)
wg = gravimetrisk vattenkvot
wv = volymetrisk vattenkvot
ρ = skymdensiteten (kvot massa och volym)
ρs = kompaktdensitet (kvot fasta substansens massa och volym)
ρ ⋅ wg
1 + wg
Ekvation 3-4
Om skrymdensiteten vid full vattenmättnad antages till värden mellan 1,8 och 1,95 t/m3
och med en antagen kompaktdensitet på 2,65 t/m3 erhålls värden på den maximala vat-
63 (132)
tenkvoten enligt Tabell 3-4. Enligt mätningar av skrymdensiteten, som utfördes i juni
2006 (se Kapitel 3.5.2), låg skrymdensiteten vid mättillfället på drygt 1,9 t/m3.
Tabell 3-4. Maximala värden på vattenkvoten i Bydalen vid antagande
att vattenmättnadsgrad, Sr =100 %, densitet för vatten, ρw=1,0 t/m3,
kompaktdensitet, ρs=2,65 t/m3.
Skrymdensitet ρ
Gravimetrisk
3
[t/m ]
vattenkvot wg [%]
1,80
40
1,85
35
1,90
31
1,95
28
Volymetrisk
vattenkvot, wv [%]
51
48
45
42
3.5.2 Skrymdensitet
Vetskap om storleken på jordens skrymdensiteten erfordras för att göra omvandlingen
från volymetrisk till gravimetrisk vattenkvot samt för att bestämma jordmaterialets vattenmättnadsgrad, se tidigare avsnitt. Därför utfördes en mätning av skrymdensiteten i de
översta jordmaterialet i slänt 4. Mätningen utfördes i juni 2006 med en isotopmätare av
typen Troxler, se Figur 3-8.
Vid mätningen sänds en radioaktiv strålning genom jorden. Medelvärde för jordens
skrymdensitet från mätdjupet och upp till markytan erhålls. Metoden är enkel och snabb
vilket gör att många mätningar kan utföras på kort tid och därmed fås ett statistiskt bra
underlag, (Vägverket, 1993). Förutom densiteten kan också jordens vattenkvot närmast
markytan bestämmas men denna mätning är oftast ganska osäker.
Figur 3-8. Direkt transmissionsmätning med isotopmätare, (från Vägverket, 1993).
Resultat från utförda mätningar i Bydalen redovisas i Tabell 3-5. Medelvärdet för densiteten som anges på sista raden är beräknat på samtliga mätningar förutom två (inom
parentes i Tabell 3-5), då dessa värden anses som alltför avvikande gentemot övriga
resultat.
Med hjälp av densitetsbestämningarna och mätningar av den volymetriska vattenkvoten
med Profile proberna kan den gravimetriska vattenkvoten under aktuell mätdag, 1 juni
2006, bestämmas. Resultaten presenteras i Tabell 3-6. Enligt tabellen varierade den gravimetriska vattenkvoten mellan 24 och 28 % för yta 1 och mellan 15 och 19 % för yta 2.
64 (132)
En skrymdensitet på 1,9 t/m3 vid fullvattenmättnad innebär en gravimetrisk vattenkvot
på 31 %, se Kapitel 3.5.1, vilket alltså skulle innebära att jorden vid mättillfället inte var
vattenmättad.
Tabell 3-5. Resultat från utförda isotopmätningar i slänt 4, Bydalen.
Yta
(nr)
1
1
1
2
2
2
2
2
Medelvärde
Mätdjup
(meter under markytan)
0,300
0,300
0,175
0,175
0,225
0,300
0,250
0,250
Skrymdensitet, ρ
(t/m3)
1,90
(1,73)
1,94
1,88
1,96
2,04
1,88
(1,51)
1,93
Tabell 3-6. Beräkningar av gravimetrisk vattenkvot från uppmätt densitet och
volymetrisk vattenkvot 1 juni 2006 i Bydalen.
Yta
1
2
Djup (m)
0,3
ca 0,2
ca 0,2
0,3
ρ (t/m3)
1,90
1,94
1,91*
2,04
wv (%)
42
38
30
26
wg (%)
28
24
19
15
* Medelvärde 3 mätningar på cirka 0,2 m djup.
3.5.3 Nederbörd
För mätning av nederbörden installerades i maj 2006 en av SGI tillverkad nederbördsmätare i form av ett en och en halv meter högt plaströr med diametern 200 mm, se Figur 3-9. Inuti plaströret finns ytterligare ett plaströr med en flottör kopplat till en givare.
Mätområde för aktuell givare är ungefär 80 mm nederbörd, därefter måste mätaren
tömmas manuellt. En fördel med denna mätare är att såväl nederbörd som avdunstning
kan registreras. Mätaren kan dock inte registrera snömängd. Under 2007 utfördes dock
nederbördsmätningarna med den nederbördsmätare som tidigare använts i Bispgården.
Denna mätare kan inte registrera avdunstning men fördelen är att den inte behöver
tömmas manuellt.
För 2005, då inga egna mätningar av nederbörd utfördes, har nederbördsmätningar utförda av SMHI i området väster om Storsjön analyserats.
65 (132)
Figur 3-9. Nederbördsmätare, SGI, i Bydalen.
3.6
Resultat och analys av samtliga mätningar
Resultaten från mätningarna av nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur redovisas för 2006 i Bilaga 3-1 till Bilaga 3-10 samt för 2007 i Bilaga 4-1 till Bilaga 4-12.
3.6.1 Nederbörd – översikt åren 2005 till 2007
För perioder då inga mätvärden för nederbörd har registrerats av SGI (2005 och maj och
juni 2006, då SGI:s nederbördsmätare inte fungerade tillfredsställande) har de av SMHI
uppmätta värdena i området väster om Storsjön studerats. Av Tabell 3-7 och Figur 3-10
framgår total mängd nederbörd per månaderna april till oktober för åren 2005 till 2007
redovisad i intervaller. I Tabell 3-7 redovisas förutom total mängd nederbörd per månad, även hur stor nederbördsmängden var i förhållande till den normala mängden (räknat på referensnormaler för åren 1961 till 1990). Av Figur 3-11 framgår normalnederbörden för åren 1961-1990, angett som referensnormaler, för SMHI:s mätstation i Höglekardalen (1 mil väster om Bydalen). Av tabellen och figuren kan följande slutsatser
dras:
•
•
•
•
•
April, maj, september och oktober 2006 var nederbördsrika.
Under juni, juli och augusti föll mer nederbörd 2005 jämfört med de andra två åren.
Under alla de studerade månaderna 2007, förutom maj, föll mindre nederbörd än
normalt.
April var nederbördsfattig både under 2005 och 2007.
September och oktober 2006 var nederbördsrika.
Ytterligare analys av nederbörden för respektive år ges i följande kapitel.
66 (132)
Tabell 3-7. Nederbörd maj-oktober 2005-2007 enligt SMHI för området väster om
Storsjön, Jämtlands län (data från www.smhi.se).
År
Månad
Nederbörd
(mm)
2005
April
10-25
Maj
25-50
Juni
75-100
Juli
75-100
Augusti
150-200
September
25-50
Oktober
25-50
2006
April
50-75
Maj
50-75
Juni
10-25
Juli
50-75
Augusti
100-150
September
75-100
Oktober
150-200
2007
April
10-25
Maj
50-75
Juni
25-50
Juli
75-100
Augusti
50-75
September
50-75
Oktober
25-50
* Stora delar som snö (från och med den 19/10)
Nederbörd
(% av normal)
25-50
75-100
75-100
75-100
150-200
50-75
50-75
100-150
100-150
25-50
50-75
100-150
75-100
250-300*
25-50
100-150
50-75
75-100
50-75
50-75
50-75
mm
150-200
100-150
2005
2006
75-100
2007
50-75
25-50
10-25
april
maj
juni
juli
augusti
september
oktober
Figur 3-10. Mängd nederbörd per månad för åren 2005-2007 i Höglekardalen, enligt mätningar utförda
av SMHI (data från www.smhi.se).
67 (132)
Nederbörd i Höglekardalen,
Referensnormaler 1961-1990
120
110
100
90
80
70
mm
60
50
40
30
20
10
0
april
maj
juni
juli
augusti
september
oktober
Figur 3-11. Nederbörd i Höglekardalen. Referensnormaler för åren 1961-1990 enligt SMHI (Alexandersson & Eggertsson –Karlström, 2001).
3.6.2 Analys och resultat av mätningar 2005
Under 2005 utfördes inga mätningar av SGI. Nederbördsmätningar från SMHI har dock
sammanställts, se Kapitel 3.6.1. Nederbördens betydelse för växternas utveckling under
första året, 2005, ges i kapitel 3.7.
3.6.3 Analys och resultat av mätningar 2006
Under 2006 utförde SGI mätning av vattenkvot, temperatur och nederbörd. Nederbördsmätningarna startade den 8 juli. Resultaten presenteras i Bilaga 3-1 till Bilaga 310.
Enligt SMHI var medeltemperaturen över den normala för alla sommarmånaderna. För
juni var temperaturen 1–2 grader över den normala, 2–2,5 grader över i juli och 3,5–4
grader över den normala i augusti och i september. I oktober var medeltemperaturen
normal.
Vattenkvotsmätarna visar relativt höga vattenkvoter vid installationstillfället i början av
juni. Det kan antas bero på de stora nederbördsmängderna, se Tabell 3-7, samt snösmältningen under maj. Högre värden har avläst för yta 1 jämfört med yta 2 vilket kan
förklaras av det finkornigare jordmaterialet i yta 1. För yta 2 finns på djupet 0,4 m under
markytan någon form av störning, troligtvis en sten, vilket gör att vattenkvoten visas
med ett alltför lågt värde.
Enligt mätningar (se Kapitel 3.5.2) är ett rimligt värde på den vattenmättade skrymdensiteten för jordmaterialet i slänten ca 1,95 t/m3 vilket ger att den volymetriska vattenkvoten högst bör kunna uppnå ett värde av drygt 40 %, se Tabell 3-4. För yta 1, Bilaga 3-1, visar mätningarna att jorden är vattenmättad medan något lägre värden uppmätts
för yta 2. Enligt mätningarna behåller jorden en hög vattenkvot under juni månads första
68 (132)
tio dygn. Därefter stiger temperaturen och vattenkvoten minskar successivt då nederbördsmängden för juni är relativt låg. Liknande tendenser går att utläsa av resultaten för
yta 2, se Bilaga 3-6, även om vattenkvoten är något lägre i detta fall.
Mindre mängd nederbörd än normalt föll även i juli. SGI:s nederbördsmätaren fungerar
från och med den 8 juli och från detta datum och resterande del av månaden uppmättes
små mängder nederbörd, knappt 10 mm. Vattenkvoterna för yta 1, se Bilaga 3-2, varierar mellan 16–30 % och för yta 2, se Bilaga 3-7, mellan 13–23 %. Variationen för varje
enskild nivå är dock inte lika stor. Vattenkvotsnivåerna är även en bit in i augusti relativt konstanta, se Bilaga 3-3 och Bilaga 3-8. Den 15 augusti och ett par dygn framåt
kommer rikligt med nederbörd, ca 65 mm. Detta gör att vattenkvotsmätarna reagerar i
stort sett momentant och vattenkvoterna stiger med ca 10 procentenheter på samtliga
nivåer. En vecka senare kommer ytterligare ca 30 mm nederbörd, reaktionen denna
gång på vattenkvoten är dock mindre (ca 2 procentenheter), vilket kan förklaras med
tidigare resonemang att vattenkvoten börjar närma sig ett maximalt värde och därför
inte kan öka mera. Totalt faller under augusti ca 110 mm regn.
Under september faller ca 80 mm regn. På grund av ett strömavbrott under de första
dygnen i augusti finns inga mätvärden för denna period. Under månadens första 6 dygn
faller knappt 60 mm regn vilket resulterar i något stigande vattenkvoter. På grund av
den höga temperaturen under resterande delen av månaden sjunker vattenkvoterna något, se Bilaga 3-4 och Bilaga 3-9. Oktober är också nederbördsrik, under de två första
veckorna faller ca 65 mm regn. Resterande del av månaden kommer den mesta nederbörden i form av snö och är därför med aktuell mätutrustning ej mätbar, se Bilaga 3-5
och Bilaga 3-10. Vattenkvoten påverkas inte nämnvärt denna månad och jorden antas
därför ha en nära 100 % vattenmättnadsgrad. I slutet av månaden är temperaturen under
noll och mätvärdena för vattenkvoten är därför inte tillförlitliga.
3.6.4 Analys och resultat av mätningar 2007
Under 2007 utförde SGI mätning av vattenkvot, temperatur och nederbörd. Mätningarna
startade 1 maj. Resultaten presenteras i Bilaga 4-1 till Bilaga 4-12.
Enligt SMHI var medeltemperaturen omkring normal under de flesta sommarmånaderna
2007. För juni och juli uppmättes dock mellan 1 och 2 grader högre temperatur än normalt.
April var enligt SMHI, se Tabell 3-7, nederbördsfattig med endast 10–25 mm nederbörd, vilket är 25–50 % av den normala nederbördsmängden under april. Startvärdena
för vattenkvotsmätarna i de bägge ytorna är därför låga om en jämförelse görs med mätvärdena för 2006. För yta 1, se Bilaga 4-1, varierar den volymetriska vattenkvoten mellan 6–27 % och för yta 2, se Bilaga 4-7, är motsvarande siffror 6–24 %. I mitten på maj
föll 25 mm nederbörd på tre dagar vilket resulterade i ökade vattenkvoter med mellan
1–4 %. Därefter småregnade det under en vecka (16 mm på 8 dagar) vilket inte gav någon effekt på vattenkvoterna. Troligen avdunstade regnet direkt från markytan eller så
togs det upp av växterna.
Första delen av juni inleddes med en varm period med dagstemperaturer på upp emot
30 grader. Vattenkvoterna minskade under denna period med upp till 8 procentenheter
(yta 2, djup 0,3 m). Efter denna torrperiod föll i stort sett hela månadens totala nederbörd (ca 30 mm vilket motsvarar 50–75 % av normala mängden) inom två dygn. Vat69 (132)
tenkvoterna ökade mellan 1–3 %. Ökningen motsvarar dock inte den minskning som
uppmättes i början av månaden, se Bilaga 4-2 och Bilaga 4-8.
Andra veckan i juli faller ca 30 mm nederbörd på 3 dygn vilket ger en ökning av vattenkvoterna på 2–4 %. Under de sista dagarna faller ytterligare 30 mm vilket ger en liten
ökning av vattenkvoterna, totala uppmätta nederbörden under juli är 74 mm. Ökningar
och minskningar som sker under 2007 är långsamma och sker med en större fördröjning
jämfört med resultaten från 2006, se Bilaga 4-3, Bilaga 4-4, Bilaga 4-9 samt Bilaga 4-10.
Det regnar i stort sett under hela september och totalt faller 62 mm regn. Förändringen
av vattenkvoterna är små och troligen sker avdunstning från markytan samt att växterna
tar upp en del av nederbörden.
Under oktober faller fram till mätningarnas avslutande (22 oktober) 25 mm regn någorlunda jämnt fördelat över tiden och vattenkvoterna visar mycket små förändringar. Vid
mätningarnas slut varierar vattenkvoterna för yta 1 mellan 6–28 % och för yta 2 mellan
7–19 %, se Bilaga 4-5, Bilaga 4-6, Bilaga 4-11 och Bilaga 4-12. De uppmätta vattenkvoterna för 2007 är lägre jämfört med 2006 och når inte upp till den då antagna maximala nivån på vattenkvoten någon gång under mätperioden maj till och med oktober.
3.6.5 Sammanfattning och kommentarer av mätresultaten
Mätningen av vattenkvoten kan dels användas rent geotekniskt (beräkningsmässigt) och
förhoppningen var även att det skulle vara möjligt att se växternas påverkan på vattenkvoten i slänten. När jorden närmar sig vattenmättad och ytterligare vattenmängder tillförs höjs successivt grundvattenytan i slänten. En hög grundvattenyta innebär att jordens
hållfasthet minskar och om lasterna överskrider hållfastheten, kan ett ras inträffa.
Syftet med mätningarna var vid projektets upplägg att instrumentera en vegetationsfri
yta och en planterad yta i samma slänt för att jämföra hur växtligheten påverkar vatteninnehållet i jorden. Slänt 4 valdes ut eftersom häcklager och grässådd skulle utföras och
eftersom växtligheten före åtgärd var dålig. En mätare var tänkt att placeras inom det av
häcklager och sprutsådd åtgärdade området och till vänster om häcklagren där vegetationen var dålig. När mätarna skulle installeras våren 2006 hade dock vegetationen i
området till vänster om häcklagren utvecklats mycket bra medan grässådden inte hade
lyckats mellan häcklagren vilket gav ett område med varierande täckningsgrad av vegetation. Det var därför svårt att hitta ett område med bra vegetationstäckning och ett med
dålig varför båda mätarna placerades inom det område där häcklager hade etablerats.
Förhoppning fanns att förändringar i vattenkvoter skulle kunna studeras då plantor och
gräs växte. Tyvärr var dock förändringarna i växtlighet mellan 2006 och 2007 inte tillräckliga stora för att klara samband mellan växtlighet och vattenkvot skulle kunna dras
och projektet var tvunget att avslutades 2007.
Jämförelser mellan 2006 och 2007 är ganska svåra att utföra eftersom olika nederbördsförhållanden rådde. Våren 2006 var blöt och mätperioden började med höga värden medan våren 2007 var torr och således avlästes låga startvärden. Under 2007 kom betydligt
mindre nederbörden under augusti och september jämför med 2006 och den nederbörd
som kom var utspridd under en längre tid. Några riktiga kraftiga regn föll inte i området
under 2007 vilket det gjorde i augusti och september 2006. Skillnaden mellan högsta
och lägsta uppmätta vattenkvoter under 2006 är betydligt större än under 2007.
70 (132)
Växter i slänten kan genom sitt vattenupptag minska vattenmängden i jorden. Växternas
upptag sker dels genom direkt upptag på bladverk varifrån det kan avdunsta (interception) eller genom uppsugning via rötterna och därefter avdunstning (transpiration).
Att från mätresultaten dra slutsatser angående växternas effekt på vattenkvoten är svårt.
Detta kan bero på att växterna inte är tillräckligt stora för att suga upp en ansenlig
mängd vatten som behövs för att påverka vattenkvoten eller så är grundvattenflödet tillräckligt stort för att dels uppfylla växternas behov och att bibehålla eller öka vattenkvoten tills dess att jorden är vattenmättad, se vidare Kapitel 3.7. Möjligen kan de låga värdena och de små förändringarna i vattenkvoter under 2007, förklaras av att växterna tog
upp mer vatten detta år jämfört med året innan. Plantorna i häcklagren växten bra mellan 2006 och 2007, se Tabell 3-8. Vattenkvotsmätarna sitter båda relativt nära häcklagren, se Figur 3-12, varför man kan anta att de har påverkas av växternas större behov av
vatten under 2007 jämfört med 2006. Täckningen av gräs mellan häcklagren var i princip lika stor 2007 som 2006. En analys av hur plantor och gräs växte under åren görs i
Kapitel 3.7.
Yta 1
Yta 2
Figur 3-12. Placering av vattenkvotsmätare i slänt 4 i Bydalen i förhållande till häcklagren.
Kort taget i juli 2007.
3.7
Uppföljning av växtlighet och erosion
I följande avsnitt presenteras med bilder och text resultat från uppföljning av utförda
erosionsskyddande åtgärder för var och en av de olika slänterna. Generellt kan konstateras att åtgärderna har fungerat bra under de första tre växtsäsongerna (2005-2007). Mest
kritiskt ur erosionssynpunkt är tiden vid tjällossning, tiden efter långa nederbördsperioder och vid intensiva regn. Följande slutsatser kan dras efter tre växtsäsonger:
71 (132)
•
Inga större problem med jordflytning och ytlig erosion har förekommit i samband
med tjällossningsperioderna.
•
Stora nederbördsmängder föll under augusti 2005 (150–200 % av den normala månadsnederbörden) och augusti 2006 (100–150 % av den normala månadsnederbörden). Trots detta skedde ingen eller endast obetydlig erosion/jordflytning i slänterna.
•
De i slänterna nedsågade träden har under den första växtsäsongen skjutit många
nya skott, som på en del ställen är upp till två meter höga.
•
Det sprutsådda gräset växer bra där erosionsmatta har lagts ut. I övriga partier har
gräset delvis haft svårt att etablera sig. Detta gäller speciellt utsatta ställen som branta och eller torra partier.
•
En del av de gråalsplantor som planterades i kokosmattorna överlevde inte en den
första växtsäsongen (2005). Anledningen till detta är inte känd men en trolig orsak
kan vara att veckorna direkt efter planteringen var ovanligt torra och varma, vilket
medförde att plantorna torkade ut.
•
Den utlagda erosionmattan (kokosmatta), var efter 3 säsonger fortfarande intakt.
Vanligtvis brukar man räkna med att en kokosmatta har tappat sin hållfasthet efter
5–7 år. Vid inspektion under 2007 var mattan grå men intakt.
•
Tillväxten för de i häcklagren etablerade plantorna var god under de tre första åren,
se Tabell 3-8. Salixplantorna hade vuxit mest och flera plantor hade i september
2007 en längd över 150 cm.
•
I slänt 4 har plantorna i häcklagren brett ut sig och slagit många nya skott samtidigt
som de vuxit på längden. I övriga slänter där häcklager etablerats (slänt 7 och 8) har
plantorna mest vuxit på längden. En trolig förklaring till detta är att slänterna 7 och
8 är mycket torrare än slänt 4.
•
Betydlig färre plantor än vad arbetsgruppen föreslagit återfanns i häcklagren och
erosionsmattan vid inräkning hösten 2007. Troligen har inte så många som föreslagit
planterats.
•
Tillväxten för de enskilt planterade växterna har varit dålig. Många är klena och
torra. Detta kan bero på dålig tillgång på vatten vid etableringen eller på konkurrens
om vattnet från gräset.
72 (132)
Tabell 3-8. Tillväxt av plantor i häcklager i Bydalen.
Plantorna etablerades i mars 2005 och klipptes
då ner till en utstickande längd av 10-15 cm.
Längd al (cm)
Slänt
Rad1
060922
070426
070924
4
1
Inga alar
2
<100
>100
100-200
3
<100
>100
180
4
150
7
1
<90
160
2
<85
160
3
<75
160
8
1
70
70-120
2
100
90-130
3
60
100-130
4
60-90
5
40-70
Slänt
4
7
8
1
2
Rad1
1
2
3
4
1
2
3
1
2
3
4
5
Längd rönn, salix, hägg och skogstry(cm)
051021
060706
060922
070426
2
60
50-70
<70
50-80
40-50
30-50
<60
30-70
30
<60
30-60
070924
60-100
30-60
30-60
40-50
40-70
40-70
40-70
70-90
50-100
40-90
60-90
40-70
Radnumrering börjar med första raden närmast vägen.
Klippning av nedersta häcklagret utfördes av ”vägdriften” våren 2006.
3.7.1 Slänt 2
Slänt 2 ligger ungefär i vägsektion 15/280. Slänten har åtgärdats med dränering (fiberduk och stenkross) enligt ett fiskbensliknande mönster samt sprutsådd. För vidare beskrivning se avsnitt 3.3.1.
I Figur 3-13 visas foton på slänten före och efter åtgärd. Dräneringen som utförts i slänten har minskat vatteninnehållet i de ytliga jordlagren. De tidigare problemen med utströmmande grundvatten som medförde en ytlig erosion har därför minskat avsevärt.
Bäst resultat från dräneringsåtgärden har erhållits i de områden som ligger i direkt anslutning till dräneringsdikena. En viss ytlig erosion har skett i delar av slänten, framförallt i den övre och i den vänstra delen, och en flera stenar har rullat ner i diket. I
Figur 3-14 syns spår efter erosion som inträffat i samband med nederbörd. Ingen erosion
har skett i direkt anslutning till dräneringsdikena.
På grund av en relativt brant slänt och bar jord i slänten hade det sprutsådda gräset till
en början svårt att etablera sig, men Figur 3-13 och Figur 3-15 visar att från och med
september 2006 var stora delen av släntens yta täckt med gräs. En viss självetablering
73 (132)
av träd, främst björk och al, har också skett. Flera kala partier finns dock, framförallt vid
dräneringsdikena.
Figur 3-13. Foton på Slänt 2 i Bydalen. Bilden högst upp till vänster, våren 2003 före åtgärd. Högst upp
till höger, maj 2005 efter åtgärd. Längst ned till vänster augusti 2005. Längst ned till höger
september 2006.
74 (132)
Figur 3-14. Slänt 2 september 2006 i Bydalen.
Figur 3-15. Slänt 2 juli 2007 i Bydalen.
75 (132)
3.7.2 Slänt 4
Slänt 4 ligger ungefär i vägsektion 15/200. Slänten har åtgärdats genom plantering av
häcklager (fyra terrasser) och sprutsådd. Slänten är instrumenterad med vattenkvots-,
nederbörds- och temperaturmätare. För vidare beskrivning se avsnitt 3.3.2.
I Figur 3-16 till Figur 3-18 visas slänten före och efter åtgärd. De fyra häcklager som
anlagts har medfört att erosionen i slänten har minskat, även om en viss utglidning har
skett mellan och över terrasserna med plantor. Framförallt i den nedre terrassen har en
del av plantorna begravts av utglidande jordmassor efter tjällossningen. De flesta av
dessa har dock repat sig bra och skjutit nya skott genom massorna. Plantorna i de tre
övriga terrasserna har klarat sig bra och inga har glidit iväg. Längden på plantorna varierade efter den första växtsäsongen mellan 40– 60 cm och var i stort sett oförändrat efter den andra växtsäsongen förutom vissa gråalar som uppnått en längd av ca 120 cm, se
Tabell 3-8. Störst tillväxt hade plantorna i det nedersta häcklagret. Under andra och
tredje växtsäsong sköt plantorna flera nya skott och plantorna bredde ut sig. Vid en inräkning av häcklagren i oktober 2007 konstaterades att totalt 98 plantor, exklusive salixplantor, levde och att rönn och al verkar vara de arter som klarat sig bäst, se
Tabell 3-9. Som angivits i Kapitel 3.3 saknas uppgift om hur många växtplantor som
verkligen planterades. Vid inspektionen har noterats att endast ett fåtal plantor i häcklagren dog i samband med etableringen och följaktligen etablerades en betydligt större
andel plantor av al och rönn än vad som föreslagits.
Det sprutsådda gräset har haft svårt att etablera sig i denna branta slänt, framförallt mellan de två nedre liggande terrasserna och i den högra, nedre delen av slänten. Troligtvis
hade fröna blåst, regnat eller kanat bort innan de hann rota sig. Detta hade kunnat förhindras om jorden mellan häcklagren hade täckts med en kokosmatta. En grässvål har
dock bildats i de övre delarna och vänstra delen av slänten, se Figur 3-17. I den grästäckta delen av slänten har en självetablering av små trädplantor skett. Nedkapade större
träd i kanterna av slänten har skjutit många nya skott.
En inmätning av växternas täckningsgrad utfördes i oktober 2007. Av denna framkom
att grenlagren täcker en yta av 35 m2 vilket motsvarar cirka 14 % av hela den från början bara ytan. Gräs och växter täcker tillsammans cirka 60 % av ytan efter tre år. Förutom att växterna skyddar ytan mot erosion bidrar växternas rötter till en armering av jorden och ett upptag av vatten. Som diskuterats tidigare kräver växter vatten för sin tillväxt och den ökande täckningsgraden har inneburit att vatteninnehållet i de övre jordlagren har minskat. Ett minskat vatteninnehåll minskar tjäldjupet och förutsättningarna
för erosion.
Tabell 3-9. Antalet levande plantor (exklusive salixplantor) i häcklagren i slänt 4 i Bydalen,
totalt 98 st. Inräkning oktober 2007.
Häcklager
Nr
1
2
3
4
Längd
(m)
20
20
20
5
Art
Antal och, inom parantes, % av totala antalet i häcklagret
Al
Rönn
Måbär
0
18 (40)
12(32)
3 (38)
4(50)
15(34)
14(37)
2(25)
0
6(24)
1(3)
1(12)
76 (132)
Skogsstry
och hägg
4(50)
5(11)
11(29)
2(25)
Totalt antal
8
44
38
8
Figur 3-16. Foton på Slänt 4 i Bydalen. Bilden högst upp till vänster våren 2003 före åtgärd. Högst upp
till höger maj 2005 efter åtgärd. Längst ned till vänster augusti 2005. Längst ned till höger
september 2006.
77 (132)
Figur 3-17. Slänt 4 juli 2007 i Bydalen.
Figur 3-18. Slänt 4 juli 2007 i Bydalen.
78 (132)
3.7.3 Slänt 5
Slänt 5 ligger ungefär i vägsektion 14/650. Slänten har på den vänstra delen åtgärdats
genom utläggning av kokosmatta, plantering av rotade plantor samt sprutsådd. På den
högra delen utfördes endast nedsågning av stora träd. För vidare beskrivning se avsnitt
3.3.3.
I Figur 3-19 till Figur 3-21 visas slänten före och efter åtgärd. Det sprutsådda gräset har
grott bra och efter andra växtsäsongen var grästäckningen bra i hela slänten förutom en
liten bit högst upp. Anledningen till att gräs saknas längst upp är att trycket i såningsmaskinen ej räckte för att nå detta parti av slänten. Av de planterade plantorna rotade sig
de flesta, men i stort sett alla planterade gråalar dog några veckor efter plantering. Vid
inräkning av antalet plantor i oktober 2007 konstaterades att 115 plantor levde. Av dessa
var 24 måbär, 58 hägg, 16 rönn, 4 al och 13 skogstry.
I de delar av slänten som ej täcks av kokosmattan finns stubbar efter nedkapade träd. På
dessa och i anslutning till dessa, har mängder av nya skott vuxit ut. Ingen synbar erosion
eller utglidningar av jordmassor förekommer i slänten.
Efter tredje växtsäsongen var gräset tätt och frodigt i hela det sprutsådda området, se
Figur 3-21. På några ställen var gräset till och med så högt att vissa plantor riskerar att
kvävas. Plantorna har vuxit dåligt under de tre första säsongerna och flera är klena och
har en del torra grenar, se Figur 3-22.
Figur 3-19. Foton på slänt 5 i Bydalen. Bilden högst upp till vänster, våren 2003 före åtgärd. Högst upp
till höger, maj 2005 efter åtgärd. Längst ned till vänster augusti 2005. Längst ned till höger
september 2006.
79 (132)
Figur 3-20. Slänt 5 i juli 2007 i Bydalen.
Figur 3-21. Tät gräsväxt i slänt 5, september 2007 i Bydalen.
80 (132)
Figur 3-22. Planta i kokosmatta i Bydalen.
Torra grenar, liten tillväxt
efter 2 växtsäsonger.
3.7.4 Slänt 7
Slänt 7 ligger ungefär i vägsektion 14/240. Slänten har åtgärdats genom plantering av 3
häcklager och sprutsådd. För vidare beskrivning se avsnitt 3.3.4.
I Figur 3-23 till Figur 3-25 visas slänten före och efter åtgärd. Plantor i de tre häcklagren klarade etableringen bra och en god tillväxt skedde under de första tre säsongerna,
se Tabell 3-8. Totalt 66 plantor, exklusive salixplantor, levde vid inmätningen i oktober
2007, se Tabell 3-10. Arbetsgruppen hade föreslagit att 10 % av etablerat växtmaterial
skulle utgöras av al men som framgår av tabellen har en betydligt större andel al etablerats.
Det sprutsådda gräset har kommit upp bra och efter tre säsonger är grästäckningen god i
så gott som hela slänten. Bara fläckar finns dock i släntens högra del, nedanför de två
övre häcklagren, där erosion skett, se Figur 3-25. Det sprutsådda gräset har haft svårt att
etablera sig på branta och torra partier. Häcklagren har dock inte påverkats av erosionen. Slänten består av ett relativt grovkornigt material och är därför torr vilket har gjort
att gräset inte är lika tätt och frodigt som i slänt 5.
I släntens högra del utfördes endast en nedkapning av befintlig vegetation. De nedsågade träden har från stubbarna brutit många nya skott, se Figur 3-24, och inga spår efter
erosion förekommer här.
Tabell 3-10. Antalet levande plantor (exklusive salixplantor) i häcklagren i slänt 7 i Bydalen, totalt 66 st.
Inräkning oktober 2007.
Häcklager
Nr
1
2
3
Längd
(m)
8
8
8
Art
Antal och (inom parantes) % av totala antalet i häcklagret
Al
Rönn
Måbär
17(54)
8(47)
9(50)
4(13)
3(18)
4(22)
3(10)
2(12)
2(11)
81 (132)
Skogsstry
och hägg
7(22)
4(24)
3(17)
Totalt antal
31
17
18
Figur 3-23. Foton på slänt 7 i Bydalen. Bilden högst upp till vänster, våren 2003 före åtgärd. Högst upp
till höger, maj 2005 efter åtgärd. Längst ned till vänster augusti 2005. Längst ned till höger
september 2006.
82 (132)
Figur 3-24. Slänt 7 juli 2007 i Bydalen.
Figur 3-25. Slänt 7 juli 2007 i Bydalen.
83 (132)
3.7.5 Slänt 8
Slänt 8 ligger ungefär i vägsektion 13/650. Slänten har åtgärdats genom plantering av
häcklager (fem terrasser), sprutsådd, utläggning av kokosmatta och plantering av rotade
plantor. För vidare beskrivning se avsnitt 3.3.5.
I Figur 3-26 till Figur 3-28 visas slänten före och efter åtgärd. I stort sett alla plantor har
klarat sig bra förutom gråalsplantorna i kokosmattan som dog under den första växtsäsongen. En god tillväxt har skett av plantorna i häcklagren, se Tabell 3-8, medan plantorna i erosionsmattan har haft dålig tillväxt och många har flera torra grenar. Vid en
inräkning i oktober 2007 av antalet levande plantor i häcklagren framkom att en större
andel al hade etablerats än vad arbetsgruppen föreslagit, se Tabell 3-11, men att den
procentuella fördelningen av övriga stämmer bättre med den föreslagna än vad som är
fallet i slänt 4 och slänt 7. I erosionmattan levde vid inräkningen 30 plantor. Av dessa
var ingen al, 3 rönn, 6 måbär, 15 hägg och 6 skogstry.
Slänten är relativt torr och grovkornig i de ytliga jordlagren, vilket har inneburit att det
sprutsådda gräset har haft svårt att etablera sig mellan terrasserna. På den del av slänten
där kokosmattan finns har etableringen av gräs gått bättre. Det är dock dålig täckning i
de övre delarna av slänten, vilket beror på att maskinen som sprutsådde inte hade kapacitet att nå högst upp. En del stenar har rutschat ner för slänten, se Figur 3-28. Några av
dessa har fastnat i häcklagren medan andra har nått diket. Förhoppningsvis kan flertalet
stenar fångas upp av häcklagren när plantorna vuxit till sig ännu mer. I den nedre högra
delen av slänten har en viss själetablering av träd skett.
Tabell 3-11. Antalet levande plantor (exklusive salixplantor) i häcklagren i slänt 8 i Bydalen,
totalt 117 st. Inräkning oktober 2007.
Häcklager
Nr
1
2
3
4
5
Längd
(m)
15
13
11
5
6
Art
Antal och (inom parantes) % av totala antalet i häcklagret
Al
Rönn
Måbär
17(47)
10(38)
9(35)
5(33)
7(50)
5(14)
5(19)
4(15)
3(20)
1(7)
1(3)
2(8)
5(19)
3(20)
1(7)
84 (132)
Skogsstry
och hägg
13(36)
9(35)
8(31)
4(27)
5(36)
Totalt antal
36
26
26
15
14
Figur 3-26. Foton på slänt 8 i Bydalen. Bilden högst upp till vänster, våren 2003 före åtgärd. Högst upp
till höger, maj 2005 efter åtgärd. Längst ned till vänster augusti 2005. Längst ned till höger
september 2006.
Figur 3-27. Slänt 8 september 2007 i Bydalen.
85 (132)
Figur 3-28. Slänt 8 september 2007 i Bydalen.
3.7.6 Slänt 9
Slänt 9 ligger ungefär i vägsektion 12/280. Slänten har åtgärdats genom utläggning av
kokosmatta, plantering av rotade plantor samt sprutsådd. För vidare beskrivning se avsnitt 3.3.6.
I Figur 3-29 till Figur 3-31 visas slänten före och efter åtgärd. Många plantor har klarat
sig bra men bara några få av gråalarna överlevde etableringen. Vid inräkning i oktober
2007 framkom att endast totalt 50 plantor levde. Av dessa var 1 al, 20 måbär, 8 rönn,
12 hägg och 9 skogstry.
Etableringen av gräs har gått bra och i september 2006 var hela slänten, förutom en del
till vänster i området, täckt med en grässvål. Den vänstra delen av slänten är mycket
brant och jordmaterialet stenigt och blockrikt, se Figur 3-31. Ett överhäng finns kvar i
släntkrön och här har mattan inte haft anliggning mot jorden. Erosion har skett under
mattan och mattan har dragits med i rörelsen nedåt. Mattan sträcktes och las an mot jorden under 2006 men samma sak hände igen. Gräset har här haft svårt att etablera sig. På
några andra platser har kokosmattan också haft dålig anliggning mot markytan, då den
varit allt för sträckt och markytan inte är slät. Här har dock gräset vuxit bra under mattan som verkar ha en värmande och skyddande effekt. Ingen eller obetydlig erosion har
inträffat i slänten sedan gräset och plantorna etablerades. Många trädplantor har självetablerats framförallt i släntens högre, nedre del, se Figur 3-31.
86 (132)
Figur 3-29. Foton på slänt 9 i Bydalen. Bilden högst upp till vänster, våren 2003 före åtgärd. Högst upp
till höger, maj 2005 efter åtgärd. Längst ned till vänster augusti 2005. Längst ned till höger
september 2006.
87 (132)
Figur 3-30. Slänt 9 juli 2007 i Bydalen.
Figur 3-31. Slänt 9 juli 2007 i Bydalen.
88 (132)
4
4.1
DISKUSSION OCH SLUTSATSER
Inledning
Genomförandet av demonstrationsförsöken har ökat intresset för användning av vegetation som förstärkningsmetod i Sverige. Förfrågningar om ingenjörsbiologi har kommit
till arbetsgruppen från representanter för Vägverket, Banverket, konsultföretag och
kommuner. Många frågor har kretsat kring problemet hur man ska få en optimal vegetation i en befintlig slänt. Vilken vegetation skall tas ner, vilken vegetation skall gynnas,
hur skall vatten avledas, kan man ha djur som betar i slänten och i så fall vilka och när,
är exempel på frågor som har ställts.
Presentation av arbetet har utförts bland annat vid ”Grundläggningsdagen 2005” (se
Rankka, 2005b) och vid konferensen ”Soil-Bioengineering: Ecological restoration with
native plant and seed material conference” (se Rankka et al, 2006). Ett flertal presentationer har dessutom utförts vid olika möten bland annat inom Vägverket och SGI. Dessutom har artiklar skrivits till Bygg & Teknik (se Rankka, 2003) och till konferensen i
Irdning (Rankka, et al 2006). Erfarenheter har arbetats in i ”Vägverkets handbok för
Vegetation i vägmiljö” (under slutförande) och i Räddningsverkets forskningsrapport
”Förstärkningsåtgärder för slänter och raviner i morän och annan grov sedimentjord” (se
Rankka & Fallsvik, 2003). Arbetsgruppen har, utanför projektet, medverkat vid framtagning av åtgärdsförslag och skötselplan för en del av niplandskapet i Näsåker, Sollefteå kommun.
I följande avsnitt redogörs för de erfarenheter och slutsatser som erhållits inom projektet
mellan åren 2001 och 2008.
4.2
Växtmaterial
Vid projekt där användning av ingenjörsbiologiska metoder övervägs är det av stor vikt
att man planerar arbetet i god tid. Detta bland annat eftersom etablering av växter bör
utföras under växtens viloperiod, det vill säga under vinterhalvåret. Dessutom måste
etableringen föregås av en inventering av befintlig vegetation och växtförhållanden, så
som klimat-, markvatten- och jordförhållanden. Denna inventering underlättas av om
den kan utföras under sommarhalvåret då artbestämning och provtagning är betydligt
enklare än på vintern. Samtliga berörda inom byggprojektet bör i god tid före arbetena
få information om syfte och mål med etableringen samt varför arbetena ska utföras på
angivet sätt.
Vid val av växtarter bör man i första hand välja det som växer naturligt på platsen. För
att erhålla en snabb etablering är det lämpligt att använda olika salixarter i kombination
med annan vedartat vegetation (buskar och träd). De flesta salixarterna klarar övertäckning av jord från exempelvis erosion vilket naturligtvis är en fördel. Vid demonstrationsförsöken var detta tydligt i slänt 4 i Bydalen där flera salixplantor (Salix myrsinifolia och Salix trianda) i nedersta raden blev övertäckta av eroderad jord men som snart
kom upp igen.
Demonstrationsförsöket i Bydalen visade att växter etablerade i häcklager hade större
tillväxt (såväl bredd som längd) än de punktvis etablerade plantorna i erosionsmattan.
89 (132)
Mikroklimatet (klimatet just kring växten) har troligen betydelse i det kärva klimatet
som råder i området runt Bydalen och växter tätt intill varandra ger skydd mot kyla och
vind.
Det är viktigt att växtmaterialet hanteras korrekt från det att det lämnar plantskolan till
dess att det har etablerats i jorden. Plantan får under inga omständigheter torka ut och
därför bör tiden till etablering vara så kort som möjligt och under transport ska växterna
förvaras i plastsäckar. Om växtmaterialet måste förvaras under en tid på arbetsplatsen
bör det täckas över med jord och vattnas regelbundet. Försöket i Bispgården visade att
grova sticklingar löper mindre risk att torka ut och dö före etableringen. Tunna sticklingar, ner mot 1–2 cm, bör inte användas. Vid plantering måste man tillse att jorden
trycks till ordentligt kring rötterna och vid markytan detta för att förhindra luftfickor
som kan torka ut plantan. Om väderleken är torr just efter plantering kan bevattning
vara nödvändig. Svårigheter med olämplig väderlek just efter plantering uppstod i såväl
Bispgården som Bydalen. I Bispgården var släntytan torr och hård vid första grässådden
och gräsfröna blåste bort eller rann ner i diket vid första regnet. I Bydalen var väderleken torr och varm veckorna efter etablering av växter punktvis i erosionsmattan och
flera av dessa dog.
4.3
Ingenjörsbiologiska byggmetoder
De ingenjörsbiologiska byggmetoderna brukar indelas i yterosionsskyddande metoder,
stabiliserande metoder samt kombinerade metoder. Inom projektet användes två olika
yterosionsskyddande metoder; grässådd (handsådd och sprutsådd) och erosionsmatta
(kokosmatta) och två olika stabiliserande metoder; etablering av rotade plantor (solitära)
och lagermetoden.
I befintliga slänter bör arbetet inledas med att släntkrön avjämnas, barrväxter fälls, lövträd över 5–6 meters höjd sågas ner ca 20–30 cm över markytan (däremot lämnas sly)
och lösa block avlägsnas. Barrträd är inte lämpliga i ingenjörbiologiska sammanhang
eftersom de inte har samma höga vattenuppsugande förmåga som lövträd och eftersom
barrträdens rötter inte har samma höga draghållfasthet som lövträdens. Lövträden i Bydalen som sågades ner en bit över markytan slog många nya skott som sög vatten och
som växte till breda buskar som nu skyddar markytan mot de eroderande krafterna.
Sprutsådd av gräs i kombination med erosionsmatta visade sig ge bäst resultat av de
yterosionsskyddande metoderna. Erosionsmattan höll gräsfröna på plats samtidigt som
den gav ett gynnsamt mikroklimat (värme och lä). Handsådd och sprutsådd av gräs visade sig vara svårt i de använda områdena. Vid första handsådden i Bispgården (juni
2004) var släntytan hård och torr och gräsfröna blåste eller spolades bort. Vid andra
handsådden (augusti 2005) då släntytan var mjuk erhölls ett bättre resultat. Sprutsådd av
gräs mellan häcklagren i Bydalen gav inte ett tillfredsställande resultat. Anledningen till
detta är troligen att gräsfröna har svårt att få fäste i de branta slänterna och blåser, rutschar eller spolas bort.
Etablering av rotade plantor (solitära) användes enbart i Bydalen. Flera av de etablerade
plantorna, framförallt gråalen, dog efter planteringen. Troliga orsaker till detta är dålig
hantering av växtmaterialet mellan leverantör och etablering och torr väderlek efter
plantering. I svårtillgänglig terräng är det problematiskt att utgöra bevattning av växterna efter plantering. Man är därför beroende av nederbörd och en viss mängd plantor
som ej klarar etableringen måste därför förväntas i denna situation. Dessutom har dålig
90 (132)
tillväxt noterats för plantorna vilken kan beror på dålig hantering och svårt mikro- och
makroklimat.
Lagermetoden användes i både Bispgården och Bydalen. Utförandet i Bispgården gick
relativt enkelt delvis eftersom lutningen var moderat (30o) och eftersom slänten var tillgänglig både från släntkrön och släntfot. Grävmaskinen kunde stå i slänten och schakta
de tre nedersta terrasserna och vid schaktning av den översta terrasserna var maskinen
placerad ovan släntkrön. I Bydalen var utförandet besvärligt i en av slänterna eftersom
denna (slänt 8) är brant (37o) och hög (14 m). Dessutom består jorden i denna slänt av
grovkornig morän som var tung av schakta i. Arbeten med schaktning av terrasser i Bydalen utfördes med start i den översta terrasserna och därefter arbetade man sig successivt nedåt. Växterna i terrasserna klarade etableringen mycket bra förutom de tunna,
orotade grenar som hade en diameter under 1–2 cm. Dessa grenar kan ha torkat ut under
tiden mellan nedsågning och etablering eller så åstadkoms inte en tillräckligt god anliggningen mellan jord och rötter. I sådana situationer bryter sticklingen nya skott men
energin räcker inte till för att även producera ett tillräckligt stort rotsystem som klarar av
att försörja de nya bladen men vatten och näring. Tillväxten i terrasserna vad god speciellt för gråal och salixarterna. Lagermetoden fungerade tillfredsställande i Bydalen men
den borde ha kombinerats med en erosionsmatta eftersom gräset mellan terrasserna hade
svårt att etablera sig. I Bispgården var dock inte lagermetoden tillräcklig för att motstå
de tjälskjutande krafterna.
För att effekten av utförda metoder ska vara god krävs att växtligheten sköts. Bäst effekt
erhålles med en kombination av tät undervegetation, buskar och små träd. En skötselplan bör därför upprättas som innehåller när, hur och vilka växter som ska klippas ner,
gallras eller avlägsnas.
4.4
Mätningar
I Bispgården var det stora problem med mätutrustningen. Detta berodde på att strömförsörjningen bröts flera gånger, ett blixtnedslag och en stöld av sim-kortet för telefonöverföring av mätdata. Av de få mätdata som erhölls konstaterades att såväl negativa som
positiva portryck råder i slänten trots att grundvattenytan ligger mer än 20 m under
släntkrön. Mätningar och observationer tyder vidare på att grundvatten strömmar horisontellt ut mot släntytan. Den använda nederbördsmätaren fungerade bra men registrerade mätvärden i en logger som måste avläsas manuellt. Detta var till en nackdel eftersom funktionen inte kan kontrolleras och mätvärden inte analyseras förrän avläsningar
är utförda.
I Bydalen fungerade mätningarna väl mycket tack vara välvilligt inställda fastighetsägare som ställde upp med strömförsörjning och kontroll av mätsystemet. Eftersom jorden i
Bydalen bestod av siltig morän (med varierande mängd av finmaterial) var det inte möjligt att installera portrycksmätare. Mätning utfördes av volymetrisk vattenkvot, nederbörd och temperatur och dessa givare fungerade bra. Resultaten visar att trots några
regnrika perioder uppstod ingen eller endast liten erosion i slänterna. Vidare visar resultaten att vattenkvoten i jorden påverkades vid höga temperaturer och rikligt med nederbörd (upp till dess att jorden är vattenmättnad).
91 (132)
4.5
Slutsatser
Denna rapport redovisar erfarenheter och resultat från två demonstrationsförsök utförda
i Sverige och från studien kan följande slutsatser dras:
•
Växtmaterial bör väljas baserat på en inventering av befintlig vegetation och med
kunskap om vilka arter som är lämpliga i ingenjörsbiologiska sammanhang.
•
För att erhålla en god etablering krävs att hantering och etablering av växtmaterial
utförs korrekt och vid rätt tidpunkt.
•
Utförande av ingenjörsbiologiska åtgärder bör föregås av en avjämning av släntkrön, fällning av barrträd, nedsågning ca 20–30 cm över markytan av lövträd över
5–6 meters höjd (däremot gallras inte sly bort) och lösa block bör avlägsnas.
•
Lövträd som sågas ner en bit ovan markytan slår många nya skott som suger vatten
och som brer ut sig till täta buskar som skyddar markytan mot de eroderande krafterna.
•
Det kan vara svårt att få en god etablering av gräs på branta och/eller torra slänter.
Om jorden täcks med en erosionsmatta är förutsättningarna bättre. Etablering av
gräsfrön kan ske antingen före eller efter det att erosionsmattan läggs ut.
•
Lagermetoden fungerade bra i branta slänter i siltig morän.
•
Sticklingar och rotade plantor som etablerades i terrasser (lagermetoden) erhöll en
större tillväxt (bredd och längd) jämfört med de punktvis placerade plantorna.
•
Enbart ingenjörsbiologiska metoder är inte tillräckliga som erosionsskydd i jordar
med stor tjälskjutande förmåga, så som silt och siltig lera. Dock kan de fungera bra i
jordar där silt ingår men inte är huvudjordart, så som siltig morän.
•
Information är mycket viktigt till samtliga inom byggprojektet som på något sätt är
berörda av de ingenjörsbiologiska arbetena. Informationen skall tydligt klargöra syfte med valda metoder och hur och varför arbetena ska utföras på ett visst sätt.
•
En skötselplan bör upprättas och information om och förklaringar till denna bör ges
till utförarna.
Det är värdefullt om dessa erfarenheter och resultat kan kompletteras med ytterligare
objekt där ingenjörsbiologiska metoder har använts, exempelvis i andra delar av Sverige
där andra geologiska, geotekniska, topografiska och hydrologiska förhållanden råder.
92 (132)
5
REFERENSER
Alexandersson, H., och Eggertsson Karlström, C. (2001). Termperaturne och nederbörden i Sverige 1961–1990. Referensnormaler – utgåva 2. Meteorologi nr 99.
SMHI. Norrköping.
Florineth, F. (2004). Pflanzen statt beton. Handbuch zur Ingenieurbiologie und Vegetationstechnik. Patzer Verlag, Berlin-Hannover.
Gorbatschev, R. (1997). Beskrivning till berggrundkartan över Jämtlands län. Sveriges
geologiska undersökning. Uppsala.
Gray, D., H., Sotir, R.B. (1996). Biotechnical and Soil Bioengineering Slope Stabilization. John Wiley and Sons, Inc.
Lundquist, J. (1969). Beskrivning till jordartskarta över Jämtland län. Sveriges geologiska undersökning. Stockholm.
Mossberg, B., och Stenberg, L. (2003). Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand.
Piga, C. (1996). Ingenjörsbiologi, växten som ett levande byggmaterial. Kurslitteratur
Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp.
Rankka, K. (2002). Slå rot och väx upp. Litteraturstudie. Forskningsrapport. Räddningsverket. Karlstad.
Rankka, K. (2003). Vegetation som förstärkning av branta jordslänter. Bygg & Teknik,
vol 95, no 1, pp 27-30.
Rankka, K. Fallsvik, J., (2003). Förstärkningsåtgärder för slänter och raviner i morän
och annan grov sedimentjord. Forskningsrapport. Räddningsverket. Karlstad.
Rankka, K. (2005a). Vegetation som förstärkningsmetod. Statusrapport. Varia 552.
Statens geotekniska institut. Linköping.
Rankka, K. (2005b). Så kan växter utnyttjas för att stabilisera slänter. Grundläggningsdagen 2005: God geoteknik. Stockholm
Rankka, K., Ånäs, M., Rolf, K. (2006). Introduction of soil-bioengineering methods in
Sweden. Experiences from two test sites. Conference in Soil-Bioengineering: Ecological restoration with native plant and seed material conference. Proceedings,
Editor B., Krautzer and E., Hacker. Irding.
Schiechtl, H., M., Stern, R. (1996). Ground Bioengineering Techniques for Slope Protection and Erosion Control. Blackwell Science Ltd.
SGU (1969). Jordartskarta över Jämtlands län. Serie Ca Nr 45. Sveriges geologiska undersökning. Stockholm.
93 (132)
Strand Hübinette, E. (2004). Ingenjörsbiologisk stabilisering av en vägslänt. Demonstrationsförsök på en siltjord i Jämtland. Examensarbeten inom Landskapsingenjörsprogrammet. 2004:32. Institutionen för Landskaps- och trädgårdsteknik. Sveriges Lantbruksuniversitet. Alnarp.
Svensson, L. (1991). Vägslänten som teknikens biotop. Institutionen för landskapsplanering. Stencil 87:8. Sveriges Lantbruksuniversitet. Alnarp.
Vägverket (1993). Bestämning av densitet och vattenkvot med isotopmätare. Metodbeskrivning 605. Vägverket. Borlänge.
Vägverket (1999). Bestämning av vattenkvoter. Ny sträckning länsväg 87 mellan Döda
Fallet och Bispgården. Vägverket Region Mitt, Objekt 351540. Härnösand.
Vägverket (2004). Allmän teknisk beskrivning för vägkonstruktion. Publikation
2004:111. Borlänge.
94 (132)
BILAGA 1, RESULTAT FRÅN NEDERBÖRDSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
September 2004
120
110
100
90
Nederbörd, mm
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1 sep
3 sep
5 sep
7 sep
9 sep
11 sep
13 sep
15 sep
17 sep
Datum och tid
Bilaga 1-1. Uppmätt nederbörd i Bispgården 6 till 30 september 2004.
19 sep
21 sep
23 sep
25 sep
27 sep
29 sep
1 okt
BILAGA 1, RESULTAT FRÅN NEDERBÖRDSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
Oktober 2004
120
110
100
90
Nederbörd, mm
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1 okt
3 okt
5 okt
7 okt
9 okt
11 okt
13 okt
15 okt
17 okt
Datum, tid
Bilaga 1-2. Uppmätt nederbörd, Bispgården i oktober 2004.
19 okt
21 okt
23 okt
25 okt
27 okt
29 okt
31 okt
BILAGA 1, RESULTAT FRÅN NEDERBÖRDSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
November 2004
120
110
100
90
Nederbörd, mm
80
70
60
50
40
30
20
10
0
30 okt
1 nov
3 nov
5 nov
7 nov
9 nov
11 nov
13 nov
15 nov
Datum och tid
Bilaga 1-3. Uppmätt nederbörd i Bispgården 1 till 11 november 2004.
17 nov
19 nov
21 nov
23 nov
25 nov
27 nov
29 nov
BILAGA 1, RESULTAT FRÅN NEDERBÖRDSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
Maj 2005
120
110
100
Nederbörd, mm
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1 maj
3 maj
5 maj
7 maj
9 maj
11 maj
13 maj
15 maj
17 maj
19 maj
Datum och tid
Bilaga 1-4. Uppmätt nederbörd, Bispgården i maj 2005.
21 maj
23 maj
25 maj
27 maj
29 maj
31 maj
BILAGA 1, RESULTAT FRÅN NEDERBÖRDSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
Juni 2005
120
110
100
Nederbörd, mm
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
31 maj
2 jun
4 jun
6 jun
8 jun
10 jun
12 jun
14 jun
16 jun
18 jun
Datum och tid
Bilaga 1-5. Uppmätt nederbörd, Bispgården i juni 2005.
20 jun
22 jun
24 jun
26 jun
28 jun
30 jun
BILAGA 1, RESULTAT FRÅN NEDERBÖRDSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
Juli 2005
120
110
100
Nederbörd, mm
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1 jul
3 jul
5 jul
7 jul
9 jul
11 jul
13 jul
15 jul
17 jul
19 jul
Datum och tid
Bilaga 1-6. Uppmätt nederbörd, Bispgården i juli 2005.
21 jul
23 jul
25 jul
27 jul
29 jul
31 jul
BILAGA 1, RESULTAT FRÅN NEDERBÖRDSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
Augusti 2005
120
110
100
Nederbörd, mm
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1 aug
3 aug
5 aug
7 aug
9 aug 11 aug 13 aug 15 aug 17 aug 19 aug 21 aug 23 aug 25 aug 27 aug 29 aug 31 aug
Datum och tid
Bilaga 1-7. Uppmätt nederbörd, Bispgården i augusti 2005.
BILAGA 1, RESULTAT FRÅN NEDERBÖRDSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
September 2005
120
110
100
Nederbörd, mm
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
31 aug 2 sep
4 sep
6 sep
8 sep 10 sep 12 sep 14 sep 16 sep 18 sep 20 sep 22 sep 24 sep 26 sep 28 sep 30 sep
Datum och tid
Bilaga 1-8. Uppmätt nederbörd, Bispgården i September 2005.
BILAGA 1, RESULTAT FRÅN NEDERBÖRDSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
Oktober 2005
120
110
100
Mätningen avslutades 18/10
Nederbörd, mm
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
30 sep
2 okt
4 okt
6 okt
8 okt
10 okt
12 okt
14 okt
Datum och tid
Bilaga 1-9. Uppmätt nederbörd, Bispgården i oktober 2005.
16 okt
18 okt
20 okt
22 okt
24 okt
BILAGA 2, RESULTAT FRÅN PORTRYCKSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
40
Linje motsvarande
hydrostatiskt tryck
från markytan
30
Linje
moptsvarande 10
kPa:s förändring
per meter
Portryck (kPa)
20
10
0
-10
-20
-30
-40
0
1
2
3
4
5
6
Djup under markytan (m)
Bilaga 2-1. Portryckens variation med djupet under markytan uppmätt i Bispgården den 19 oktober 2004.
7
8
9
10
BILAGA 2, RESULTAT FRÅN PORTRYCKSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
Maj 2005
100
90
Portryck (kPa) / Nederbörd (mm)
80
70
60
3,2m
4m
4,5
6
10
luft
Nederbörd
50
40
30
20
10
0
-10
-20
-30
18 maj
19 maj
20 maj
21 maj
22 maj
23 maj
24 maj
25 maj
26 maj
27 maj
28 maj
Datum och tid
Bilaga 2-2. Portryck för mätare placerade på olika djup, lufttryck och nederbörd under maj 2005 i Bispgården.
29 maj
30 maj
31 maj
1 jun
BILAGA 2, RESULTAT FRÅN PORTRYCKSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
Juni 2005
110
100
3,2
4
4,5
6,5
10
luft
Nederbörd
Portryck (kPa) / Nederbörd (mm)
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
-10
-20
-30
1 jun
3 jun
5 jun
7 jun
9 jun 11 jun 13 jun 15 jun 17 jun 19 jun 21 jun 23 jun 25 jun 27 jun 29 jun
Datum och tid
Bilaga 2-3. Portryck för mätare placerade på olika djup, lufttryck och nederbörd under juni 2005 i Bispgården.
1 jul
BILAGA 2, RESULTAT FRÅN PORTRYCKSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
Juli 2005
100
90
3,2
4
4,5
6,5
luft
Nederbörd
Portryck (kPa) / Nederbörd (mm)
80
70
60
50
40
30
20
10
0
-10
-20
-30
1 jul
3 jul
5 jul
7 jul
9 jul
11 jul 13 jul 15 jul 17 jul 19 jul 21 jul 23 jul 25 jul 27 jul 29 jul 31 jul
Datum och tid
Bilaga 2-4. Portryck för mätare placerade på olika djup, lufttryck och nederbörd under juli 2005 i Bispgården.
BILAGA 2, RESULTAT FRÅN PORTRYCKSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
September 2005
100
90
Portryck (kPa) / Nederbörd (mm)
80
70
60
50
40
3,2
4
4,5
6,5
luft
Nederbörd
30
20
10
0
-10
-20
-30
1 sep 3 sep 5 sep 7 sep 9 sep
11
sep
13
sep
15
sep
17
sep
19
sep
21
sep
23
sep
25
sep
Datum och tid
Bilaga 2-5. Portryck för mätare placerade på olika djup, lufttryck och nederbörd under september 2005 i Bispgården.
27
sep
29
sep
1 okt
BILAGA 2, RESULTAT FRÅN PORTRYCKSMÄTNINGAR 2004 - 2005, BISPGÅRDEN
Portryck 2004 och 2005
Medelvärden för resp månad
Portryck [kPa]
-35
-30
-25
-20
-15
-10
-5
0
5
10
15
20
25
0
1
Linje 10 kPa/m
2
3
Djup [m]
4
5
6
Linje 10 kPa/m
7
8
9
10
Bilaga 2-6. Portryck 2004 och 2005 i Bispgården.
Maj 2005
Juni 2005
Juli 2005
September 2005
September 2004
30
35
BILAGA 3, MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN
60
120
55
110
50
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
-10
1 jun
3 jun
5 jun
7 jun
9 jun
11 jun
13 jun
15 jun
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
17 jun
Datum och tid
Bilaga 3-1. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, juni 2006.
19 jun
21 jun
23 jun
25 jun
27 jun
29 jun
Nederbörd, mm
Temperatur, oC
Volymetrisk vattenkvot, %
Yta 1, juni 2006
BILAGA 3, MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN
Yta 1, juli 2006
120
55
110
50
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
-10
1 jul
3 jul
5 jul
7 jul
9 jul
11 jul
13 jul
15 jul
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
17 jul
19 jul
Datum och tid
Bilaga 3-2. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, juli 2006.
21 jul
23 jul
25 jul
27 jul
29 jul
31 jul
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
60
BILAGA 3, MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN
120
55
110
50
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
0
-5
-10
1 aug
3 aug
5 aug
7 aug
9 aug
11 aug 13 aug 15 aug 17 aug 19 aug 21 aug 23 aug 25 aug 27 aug 29 aug 31 aug
Datum och tid
Bilaga 3-3. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, augusti 2006.
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
Yta 1, augusti 2006
60
BILAGA 3, MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN
60
120
55
110
50
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
-10
1 sep
3 sep
5 sep
7 sep
9 sep
11 sep
13 sep
15 sep
17 sep
Djup 0,1 m
Djup 0, 2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
19 sep
Datum och tid
Bilaga 3-4. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, september 2006.
21 sep
23 sep
25 sep
27 sep
29 sep
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
Yta 1, september 2006
BILAGA 3, MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN
Yta 1, oktober 2006
60
120
55
110
Djup 0,2 m
Djup 0, 3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
-10
1 okt
3 okt
5 okt
7 okt
9 okt
11 okt
13 okt
15 okt
17 okt
19 okt
Datum och tid
Bilaga 3-5. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, oktober 2006.
21 okt
23 okt
25 okt
27 okt
29 okt
31 okt
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
50
Djup 0,1 m
BILAGA 3, MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN
60
120
55
110
50
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
-10
1 jun
3 jun
5 jun
7 jun
9 jun
11 jun
13 jun
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
15 jun
17 jun
Datum och tid
Bilaga 3-6. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, juni 2006.
19 jun
21 jun
23 jun
25 jun
27 jun
29 jun
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
Yta 2, juni 2006
BILAGA 3, MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN
Yta 2, juli 2006
120
55
110
50
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
-10
1 jul
3 jul
5 jul
7 jul
9 jul
11 jul
13 jul
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
15 jul
17 jul
Datum och tid
Bilaga 3-7. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, juli 2006.
19 jul
21 jul
23 jul
25 jul
27 jul
29 jul
31 jul
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
60
BILAGA 3, MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN
60
120
55
110
50
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
-10
1 aug
3 aug
5 aug
7 aug
9 aug
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
11 aug 13 aug 15 aug 17 aug 19 aug 21 aug 23 aug 25 aug 27 aug 29 aug 31 aug
Datum och tid
Bilaga 3-8. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, augusti 2006.
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
Yta 2, augusti 2006
BILAGA 3, MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN
60
120
55
110
50
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
Djup 0,1 m
Djup 0,4 m
-5
-10
1 sep
3 sep
5 sep
7 sep
9 sep
11 sep
13 sep
15 sep 17 sep
Datum och tid
19 sep
Bilaga 3-9. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, september 2006.
Djup 0, 2 m
Temperatur
21 sep
23 sep
Djup 0,3 m
Nederbörd
25 sep
27 sep
29 sep
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
Yta 2, september 2006
BILAGA 3, MÄTRESULTAT 2006, BYDALEN
Yta 2, oktober 2006
60
120
55
110
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0, 3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
-10
1 okt
3 okt
5 okt
7 okt
9 okt
11 okt
13 okt
15 okt 17 okt
Datum och tid
19 okt
Bilaga 3-10. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, oktober 2006.
21 okt
23 okt
25 okt
27 okt
29 okt
31 okt
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
50
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
Yta 1, maj 2007
60
120
55
110
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 maj
3 maj
5 maj
7 maj
9 maj
11 maj 13 maj 15 maj 17 maj 19 maj 21 maj 23 maj 25 maj 27 maj 29 maj 31 maj
Datum och tid
Bilaga 4-1. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, maj 2007.
Nederbörd, mm
Djup 0,1 m
o
Temperatur, C
Volymetrisk vattenkvot, %
50
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
Yta 1, juni 2007
60
120
55
110
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 jun
3 jun
5 jun
7 jun
9 jun
11 jun
13 jun
15 jun
17 jun
Datum och tid
Bilaga 4-2. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, juni 2007.
19 jun
21 jun
23 jun
25 jun
27 jun
29 jun
1 jul
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
o
Temperatur, C
50
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
Yta 1, juli 2007
60
120
55
110
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 jul
3 jul
5 jul
7 jul
9 jul
11 jul
13 jul
15 jul
17 jul
Datum och tid
Bilaga 4-3. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, juli 2007.
19 jul
21 jul
23 jul
25 jul
27 jul
29 jul
31 jul
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
o
Temperatur, C
50
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
Yta 1, augusti 2007
60
120
55
110
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 aug
3 aug
5 aug
7 aug
9 aug
11 aug 13 aug 15 aug 17 aug 19 aug 21 aug 23 aug 25 aug 27 aug 29 aug 31 aug
Datum och tid
Bilaga 4-4. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, augusti 2007.
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
o
Temperatur, C
50
Djup 0,1 m
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
60
120
55
110
50
100
45
90
40
80
35
Djup 0,1 m
Djup 0, 2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 sep
3 sep
5 sep
7 sep
9 sep
11 sep 13 sep 15 sep 17 sep 19 sep 21 sep 23 sep
Datum och tid
Bilaga 4-5. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, september 2007.
25 sep 27 sep 29 sep
1 okt
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
Yta 1, september 2007
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
Yta 1, oktober 2007
60
120
55
110
100
50
45
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0, 3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
90
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
Mätningarna avslutades den 22/10
35
70
30
60
25
50
40
20
30
15
20
10
10
5
0
0
-5
1 okt
3 okt
5 okt
7 okt
9 okt
11 okt
13 okt
15 okt
17 okt
19 okt
Datum och tid
Bilaga 4-6. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 1, oktober 2007.
21 okt
23 okt
25 okt
27 okt
29 okt
31 okt
Nederbörd, mm
80
40
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
Yta 2, maj 2007
60
120
55
110
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 maj
3 maj
5 maj
7 maj
9 maj
11 maj 13 maj 15 maj 17 maj 19 maj 21 maj 23 maj 25 maj 27 maj 29 maj 31 maj
Datum och tid
Bilaga 4-7. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, maj 2007.
Nederbörd, mm
Djup 0,1 m
o
Temperatur, C
Volymetrisk vattenkvot, %
50
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
Yta 2, juni 2007
60
120
55
110
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 jun
3 jun
5 jun
7 jun
9 jun
11 jun
13 jun
15 jun
17 jun
Datum och tid
Bilaga 4-8. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, juni 2007.
19 jun
21 jun
23 jun
25 jun
27 jun
29 jun
1 jul
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
50
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
Yta 2, juli 2007
60
120
55
110
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 jul
3 jul
5 jul
7 jul
9 jul
11 jul
13 jul
15 jul
17 jul
Datum och tid
Bilaga 4-9. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, juli 2007.
19 jul
21 jul
23 jul
25 jul
27 jul
29 jul
31 jul
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
o
Temperatur, C
50
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
Yta 2, augusti 2007
60
120
55
110
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0,3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 aug
3 aug
5 aug
7 aug
9 aug
11 aug 13 aug 15 aug 17 aug 19 aug 21 aug 23 aug 25 aug 27 aug 29 aug 31 aug
Datum och tid
Bilaga 4-10. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, augusti 2007.
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
o
Temperatur, C
50
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
60
120
55
110
50
100
45
90
40
80
Djup 0,1 m
Djup 0,4 m
35
Djup 0, 2 m
Temperatur
Djup 0,3 m
Nederbörd
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 sep
3 sep
5 sep
7 sep
9 sep
11 sep
13 sep
15 sep 17 sep 19 sep
Datum och tid
Bilaga 4-11. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, september 2007.
21 sep 23 sep
25 sep
27 sep 29 sep
1 okt
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
Yta 2, september 2007
BILAGA 4, MÄTRESULTAT 2007, BYDALEN
Yta 2, oktober 2007
60
120
55
110
Djup 0,1 m
Djup 0,2 m
Djup 0, 3 m
Djup 0,4 m
Temperatur
Nederbörd
100
45
90
40
80
Mätningarna avslutades den 22/10
35
70
30
60
25
50
20
40
15
30
10
20
5
10
0
0
-5
1 okt
3 okt
5 okt
7 okt
9 okt
11 okt
13 okt
15 okt
17 okt
19 okt
Datum och tid
Bilaga 4-12. Uppmätt nederbörd, volymetrisk vattenkvot och temperatur för yta 2, oktober 2007.
21 okt
23 okt
25 okt
27 okt
29 okt
31 okt
Nederbörd, mm
Volymetrisk vattenkvot, %
Temperatur, oC
50
Statens geotekniska institut
Swedish Geotechnical Institute
SE-581 93 Linköping, Sweden
Tel: 013-20 18 00, Int + 46 13 201800
Fax: 013-20 19 14, Int + 46 13 201914
E-mail: [email protected] Internet: www.swedgeo.se