Kulturmiljö
179
180
KULTURMILJÖ
Kulturmiljö
Fornlämningar
MÅLSÄTTNING
-
Kommunens värdefulla kulturmiljöer ska bevaras och säkerställas
-
Kommunen ska inta en restriktiv hållning vid tillståndsgivning för ändringar av kulturhistoriskt intressant bebyggelse samt av byggnader och miljöer i anslutning till sådan bebyggelse. I vissa fall kan nya verksamheter eller funktioner inrymmas om byggnadernas skyddsmotiv inte påverkas
-
Kommunens kulturmiljövärden ska vara tillgängliga för allmänheten
-
Kulturhistoriska spår i landskapet ska bevaras i största möjliga utsträckning och i synnerhet ska Mackleans skifteslandskap värnas i planeringssammanhang
Riksantikvarieämbetet har sedan 1930-talet inventerat och registrerat
landets fornlämningar. Fornlämningar kan t.ex. vara gravar, gravfält, ruiner,
lämningar av boplatser och arbetsplatser samt kulturlager. Fornlämningar
kan vara synliga, men kan också ligga dolda under matjorden. Det är
förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller på
annat sätt ändra eller skada en fornlämning eller dess fornlämningsområde.
Kulturminneslagen är en bevarandelag, vilket innebär att fornlämningar ska
bevaras för framtiden. Hänsyn till fornlämningar ska tas vid planering av ny
bebyggelse.
Att Skurups kommun sedan länge varit bebott av människor märks på det
rika antal fornlämningar och kulturhistoriska lämningar. I Skurups kommun
finns i dagsläget 777 kända fornlämningar och övriga kulturhistoriska
lämningar.
NULÄGESBESKRIVNING
KULTURMILJÖPROGRAM
Byggnadsminne
Skurups kommun har skiftande karaktär från Romeleåsens sluttningar i norr
via det sydskånska backlandskapet ner till Söderslätt och kusten i söder. Det
innebär att topografi, jordarter och bördighet också varierar inom kommunen,
något som genom tiderna haft betydelse för mänsklig bosättning och
aktivitet. Naturligtvis finns en hel del objekt och miljöer kvar som visar den
rika kulturhistorien i Skurups
kommun. De här områdena
behöver uppmärksammas för
att de ska kunna bevaras och
Länsstyrelsen har därför tagit
fram ett kulturmiljöprogram
för Skåne. På följande sidor
redovisas en sammanfattning
ur detta kulturmiljöprogram
för Skurups kommun.
Kungagravar utanför Skivarp
Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan
skyddas som byggnadsminnen. Syftet med byggnadsminnen är att bevara
spår av historien samt garantera att kulturarvet finns kvar för kommande
generationer. För att reglera
hur
det
kulturhistoriska
värdet ska tas tillvara
fastställs skyddsbestämmelser
eller föreskrifter för varje
byggnadsminne.
I Skurup finns i dagsläget ett
byggnadsminne och det är
Svaneholms slott.
Svaneholms slott
13
181
Områden av riksintresse
1 Svaneholm, Stjärneholm och Skurup
Miljöerna kring Svaneholm och Stjärneholm består av ett godsdominerat
kulturlandskap med vidsträckta åkerfält, betesmarker, ädellövskog, alléer,
arrendegårdar och torp.
Riksintresse för
kulturmiljövården
Den jordbruksreform och landskapsomvandling som Rutger Macklean
initierade under slutet av 1700-talet är en av de mest radikala förändringarna
i svenska jordbruks- och landskapshistorien. Denna reform skapade ett nytt
landskap med förutsättningar för förändrad och intensifierad jordbruksdrift,
ny bebyggelsebild samt nya sociala och ekonomiska förhållanden. Strukturer
såsom tomter, pilevallar, vägar och gränser är viktiga var för sig, men det
stora värdet ligger i helheten av området. Särskilt framträdande är detta i
området runt Saritslöv och söder och öster om Skurup.
1 Svaneholm, Stjärneholm
och Skurup
Sjörup
Charlottenlund
Snårestad
Stationssamhället Skurup växte upp kring stationen vid den så kallade
Grevebanan mellan Malmö och Ystad som anlades 1872-1874. Samhället
utvecklades i snabb takt under 1800-talets senare del och blev bygdens
centralort med handel, industri och service. Här uppstod en stadspräglad
bebyggelse, ofta med dekorerade fasader. Speciellt framträdande är det
stora antalet byggnader i maskinslaget rött tegel och den modifierade
rutnätsplanen, där kvarteren öster om stationen har fått en oregelbunden
form. Skurups stationssamhälle är av riksintresse för kulturmiljövården och
representerar väl sekelskiftets
skånska
stationssamhällen.
Ett kulturhistoriskt intresse
är också knutet till skolorna,
Folkets hus och park samt den
funktionalistiska bebyggelsen.
2 Västra och Östra Vemmenhög,
Tullstorp, Dybäck och Hörte
Tegelbebyggelse i Skurup
182
Långt
innan
Skurups
stationssamhälle utvecklades,
var Skurups kyrkby en
centralort. Detta märks med
Kulturmiljö
bland annat sockenkyrkan i byns norra del med prästgården och skolorna
i nära anslutning. Sockenkyrkan uppfördes redan under 1100-talet men
präglas till stor del av senare ombyggnader.
2 Västra och Östra Vemmenhög, Tullstorp, Dybäck och Hörte
Området ligger i ett landskap med utpräglad jordbruksmark. Terrängen
är kraftigt kuperad i nordväst för att mot kusten i söder övergå i flacka
marker. I dalgången vid Dybäcksån samt vid kusten breder betesmarker
och strandängar ut sig. Dagens landskapsbild skapades till stor del genom
enskiftet på 1800-talet. Spridda gårdar, ett rätvinkligt vägnät och pilevallar
är effekter av jordbruksreformerna. Enstaka gårdar har en äldre karaktär
med kringbyggd stensatt gårdsplan och längor i korsvirke och tegel.
Västra Vemmenhög ligger i en dalgång ner mot Vemmenhögsån. En av
källorna i dalen nyttjades som hälsokälla och här bedrevs en hälsobrunn
fram till år 1874. Kyrkan i Västra Vemmenhög anlades år 1867 och ersatte
en medeltida anläggning. I nära anslutning till kyrkan finns det gamla
bymönstret med skola och bebyggelse bevarat.
Kyrkan i Östra Vemmenhög är från 1100-talet men har genomgått betydande
ombyggnader. Dess nuvarande utseende är från restaureringen 1960. I
anslutning till kyrkan ligger en arrendatorsbostad och byarna Västra och Östra
Vemmenhögs gemensamma prästgård. Byn delas av landsvägen i två delar
och här finns tre broar från olika tidsåldrar. Den äldsta, Herremannabron
från 1850, visar vägens äldre sträckning.
Tullstorps gamla sockenkyrka ersattes vid mitten av 1800-talet med en ny
kyrka, ritad av C G Brunius. Den är byggd i rött tegel och märklig genom
sin grekiska korsform och sitt åttakantiga torn. Kyrkobyggnaden bryter
tvärt mot skånsk byggnadstradition och har närmast bysantinska drag.
På kyrkogården finns dessutom en runsten. Byn omfattar endast ett fåtal
gårdar och gatehus, varav några är av äldre byggnadsskick.
13
Dybäck är känt i skriftliga källor
sedan 1300-talet. Enligt folklig
tradition ska en hög i parken vara
anlagd över gårdens grundare.
Slottskomplexet
omfattar
idag ett flertal byggnader av
varierande ålder från 1400talets slut fram till 1800-talet.
De vitputsade fasaderna och Dybäcks slott
den
renässansinfluerade
utsmyckningen ger anläggningen en enhetlig prägel medan vallgraven
påminner om gårdens tidigare försvarsfunktion. Ett kraftigt gråstensmagasin
från 1700-talet ligger kvar på ursprunglig plats medan gårdens övriga
ekonomibyggnader har tillkommit senare. Enskiftet innebar att flera
gårdar utskiftades från byn nordväst om godset och numera utbreder sig
odlingsmarker och allékantade vägar kring Dybäck.
Hörte lydde tidigare under
Dybäcks gods och här fanns
redan under medeltiden en
hamnanläggning som var knuten
till godset. Även en vattendriven
kvarn fanns i området.
Under 1800-talet förekom
att högreståndspersoner i
romantikens anda uppförde
Hamnen i Hörte
monument av mer eller mindre
antik karaktär. Öster om Hörte står en ”gavel” i gråsten och tegel, byggd som
ruin under 1800-talet.
183
Områden med särskilt värdefulla kulturmiljöer
1 Hassle Bösarp, Örsjö, Torsjö och Skivarp
Mellan Skurup och Skivarp utbreder sig ett öppet kuperat odlingslandskap
med markerade dalgångar och höjdryggar. Det finns större sammanhängande
betesmarker i området och gravhögar som visar på en omfattande aktivitet i
bygden under bronsåldern. Speciellt framträdande är det stora höggravfältet
vid Steglarp i områdets södra del med ett tiotal högar av imponerande storlek.
Området norr om Skivarp är för skånska förhållanden rikt på runstenar som
är resta under vikingatid men troligtvis står dock ingen av dem kvar på sin
ursprungliga plats. Det finns dessutom ett stenblock med skålgropar inne
i Skivarp. Öster om Skivarps samhälle finns bron över Skivarpsån där fyra
stendelar har fått tjäna som byggnadsmaterial. I samband med senare tids
förstärkning har partier i brovalvet sparats för att synliggöra stenarna.
4
Hassle-Bösarp visar upp en något annorlunda bybild där kyrkan och
bybebyggelsen ligger åtskilda. Den vitputsade 1860-talskyrkan, som ersatt
den medeltida kyrkobyggnaden, har ett fritt läge på en höjdrygg. Byns
kvarvarande gårdar och gatehus är av varierad ålder och utseende med
exempel på traditionellt byggnadssätt.
1
3
2
184
I Örsjö är den äldre bykaraktären med kyrkan i centrum bevarad och
Örsjögården ligger kvar på sin ursprungliga plats vid kyrkan. Det välbevarade
boningshuset och äldre ekonomibyggnaderna hör till 1800-talets
byggnadsbestånd och hela anläggningen påminner om en mindre herrgård.
Bymiljön med gatehusen och skolan nära kyrkan är karaktäristisk för hur
kyrkbyarna kom att gestaltas efter skiftets genomförande.
Torsjö har medeltida anor som sätesgård. En mindre kulle i parken utgör
resterna av den en gång vattenomgivna borgen. Vidsträckta åkrar och alléer
utgör viktiga komponenter i herrgårdslandskapet kring Torsjö. En mindre
sjö med ett rikt fågeliv framstår som en rest av ett äldre och betydligt större
sjö- och sankmarksområde.
Kulturmiljö
Kyrkbyn Skivarp har medeltida
anor och är belägen utmed gamla
landsvägen mellan Malmö och
Ystad. Orten utvecklades tidigt
till centralort för omlandet.
Sockenkyrkan är belägen på en höjd
i samhällets mitt och merparten av
den äldre bebyggelsen är samlad
utmed landsvägen. Här ligger även Kyrkan i Skivarp
gästgiveriet med tradition sedan
1600-talet. Milstolpen i Skivarps västra utkant har inskriften ”1/2 M 1817”
och markerar vägens forna status som landsväg av större betydelse. Förutom bostadshus finns i Skivarp en rad byggnader för service och handel,
vilket förstärker intrycket av centralort. Till dessa hör brandstationen men
också banklokalerna från mitten av 1900-talet. Merparten av det äldre
byggnadsbeståndet hör dock till 1800-talets senare del. Holländarekvarnen
på en höjd nordväst om kyrkan är byggd omkring 1840 och utgör ett typiskt
inslag i 1800-talets spannmålsproducerande bygd.
Holländaremöllan i Skivarp
Skivarps järnvägsstation utmed
linjen Trelleborg-Rydsgård invigdes
1895 och kring järnvägen växte
det upp industrier och ett mindre
stationssamhälle. År 1901 byggdes
Skivarps sockerbruk som skulle
komma att läggas ner 60 år
senare. Runt bruket växte det fram
en särskild bostadsbebyggelse
med tidstypisk tegelarkitektur.
Bruket kompletterades med en
särskild järnväg, som gick mellan
Skivarp och Ystad, för transporter
till raffinaderiet och hamnen. Järnvägen kom dock att läggas
13
ner 1919. I Skivarp fanns även Folkets hus och park från 1905, men som
genomgick ombyggnader under 1950-talet.
2 Abbekås
Fiskeläget Abbekås har medeltida
ursprung men expanderade framför
allt under 1800-talets senare del.
En djupare muddrad hamn anlades
1889 men efter en storm 1904
kunde den dock bara användas av
mindre båtar innan en ombyggnad Hamnen i Abbekås
genomfördes 1926-1928. Den
nuvarande bebyggelsen är av växlande ålder och gestaltning med enstaka
exempel på äldre fiskarelängor med putsfasader. I fiskeläget finns dessutom
välbevarade skånska allmogeträdgårdar med typiska odlingskvarter,
grusgångar och klippta buxbomshäckar. Vägen delade trädgården i två delar,
något som var vanligt i fiskelägena.
I det flacka kustområdet mellan Skivarpsån och Haken finns flera gravhögar
som visar på aktivitet i området redan under bronsåldern. Senare tiders
skogsplantering och byggnation har dock medfört att fornlämningarnas
tidigare monumentala karaktär delvis gått förlorad. Rester av de ursprungliga
naturbetesmarkerna finns kvar vid Skivarpsåns mynning.
Förutom fornlämningarna är det äldre bebyggelsemönstret, trädgårdarna
och byggnadsskicket av kulturhistorisk betydelse och gör Abbekås
representativt för de skånska fiskelägena.
3 Västra Nöbbelöv och Katslösa
Västra Nöbbelövs by domineras i söder av gårdsbebyggelse medan
gatehusen överväger i norr. Fyra vägar strålar samman nära kyrkplatsen
och betonar kyrkans centrala placering. Själva kyrkan är av romanskt
ursprung och utökades under 1800-talet för att kunna ta emot den växande
befolkningen i socknen. Runstenen vid Västra Nöbbelövs kyrka är från
185
4 Brodda och Slimminge
vikingatid. Tegel- och putsfasader
präglar bybebyggelsen, som till
övervägande del kan dateras till
1800-talet och tidigt 1900-tal.
Katslösa skiftades genom laga
skifte 1817 och byn präglas än idag
av de gatehus som uppfördes på
de gamla gårdstomterna. Katslösa
kyrka byggdes 1872 och ersatte då
den medeltida kyrkan som legat på
Runstenen vid Västra Nöbbelövs
kyrka
samma plats.
Genom ett rikhaltigt och varierat bestånd av monument från olika perioder
speglas flera av kulturlandskapets utvecklingsfaser från förhistorisk tid
till nutid. Det nuvarande landskapet är framför allt präglat av 1800talets jordbruksreformer och storgodsdrift. Viktiga inslag i det skånska
godslandskapet är de stora brukningsenheterna, vägsträckningarna,
och alléerna men också fornlämningarna, kyrkorna och annan äldre
bebyggelse.
Området ligger i norra delen av
Skurups kommun och har stark
koppling till Svaneholm eftersom
en av Broddas ägare var Rutger
Mackleans bror Gustaf. Broddas
markinnehav omfattade i stort sett
hela Slimminge socken. Odlingsbar Brodda stuteri
jord fanns i södra delen, där både
Brodda och Slimminge var belägna, medan norra delen främst bestod av
skog. Enskiftet genomfördes på delar av godsets marker. Broddas nuvarande
huvudbyggnad är troligen uppförd på 1830-talet. Anläggningen består av
flertalet ekonomibyggnader, träningsbanor och rasthagar anpassade för
gårdens stuteriverksamhet.
Kyrkan i Slimminge byggdes 1807 som ersättare för den medeltida
kyrkan som var för liten och otidsenlig när befolkningen ökade till
följd av effektiviserat jordbruk, industrietableringar och förbättrade
levnadsförhållanden. Bebyggelsen kring byvägen är väl sammanhållen i
både utformning och placering. Gatehus och gårdslängor är förlagda på
äldre gårdstomter tätt intill vägen medan de skiftade gårdarna främst är
belägna utmed vägarna mellan Slimminge, Brodda och Skönabäck.
Området är ett tydligt exempel på skiftesreformernas omvandling av
landskapet och godsens starka inverkan på omgivande miljö. Slimminge
visar delar av äldre byggnadsskick och bebyggelsestruktur kring kyrkan och
vägen.
186
Kulturmiljö
ENSKIFTESLANDSKAPET
Det radikala skiftet av byarna under Svaneholm i Skurups socken genomfördes
1783-85 av Rutger Macklean efter förslag av lantmätaren Carl Gideon
Wadman. Projektet innebar att bebyggelsen i byarna splittrades och gårdarna
flyttades ut till nyutstakade ägolotter. Skiftet förde med sig möjligheterna
att införa och utveckla en rad av tidens nyheter på jordbruksområdet som
exempelvis nya grödor, ändrade växtföljder, uppodling av utmarker samt att
skiftet banade väg för en kommande mekanisering av jordbruket. Men det var
inte bara jordbrukslandskapet som reformerades utan även skogspartierna
runt Svaneholm. Skogspartiernas gränser etablerades av Macklean och
utgör till en stor del fortfarande tydligt avgränsade element i landskapet.
Sammantaget skapade skiftet ett nytt landskap, en ny bebyggelsebild samt
nya sociala och ekonomiska förhållanden som ännu idag präglar Skurups
kommun.
13
Nedan visas en karta med fastighetsgränserna efter enskiftet 1785 i
förhållande till befintlig och föreslagen tätortsutveckling.
Det går att peka ut delar som är särskilt karaktäristiska för enskiftet, till exempel
femvägskorsen, välbevarade utflyttade gårdar, pilevallar och gränserna i
landskapet, men det stora kulturmiljövärdet ligger i den sammanhängande
helhet som de bildar tillsammans med övriga företeelser.
Enskifteslandskapet klassas idag som särskilt värdefull kulturmiljö men
det pågår en diskussion med Länsstyrelsen om enskifteslandskapet ska
klassas som ett riksintresse istället. Området innehåller idag bland annat
moderna rationella jordbruksföretag och andra verksamheter som, i likhet
med Skurups tätort, ska fortsätta att utvecklas. Ett hållbart jordbruk är en
förutsättning för odlingslandskapets fortsatta existens och därmed även för
bevarande av dess kulturmiljövärden. Dessutom ligger det i linje med de
tankegångar som Macklean en gång realiserade.
Att bevara karaktärsdragen i det landskap han skapade innebär dock att
dess former värnas. Till stor del kan det röra sig om relativt enkla åtgärder,
som till exempel att bevara enskifteslandskapets vägar och gränser. I
utvecklingen av Skurups tätort har hänsyn tagits i stor utsträckning till att
bevara enskifteslandskapets gränser.
187
Transportvägar som kulturmiljöstråk
Grevebanan - järnvägen mellan Malmö och Ystad
Järnvägssträckan mellan Malmö och Ystad byggdes 1874 av det privata
bolaget Malmö-Ystads Jernvägsaktiebolag i samband med industrialismens
intåg i Skåne. Ägarna till de gods som låg längs järnvägssträckan satt med i
bolagets styrelse och var medfinansiärer till järnvägsbyggandet. Genom deras
inblandning kom sträckan att kallas ”Grevebanan”. De flesta stationerna öster
om Oxie fick namn efter godsen så som Börringe, Näsbyholm, Rydsgård, och
Marsvinsholm. Inledningsvis hade Järnvägsbolaget dålig ekonomi så till en
början var stationshus och banvaktstugor små och oansenliga. Stationernas
läge anpassades till aktieägarnas önskemål och förlades därför så nära
godsen som möjligt.
Till stationshuset hörde ofta andra byggnader som godsmagasin,
pumphus, ställverk, våghus eller bostäder åt järnvägens personal.
Bebyggelseutvecklingen kring de nya stationerna blev mycket olika.
Där godsägaren inte hade någon industri eller produktion tillkom ingen
egentlig bebyggelse förutom byggnader för järnvägens behov. Näsbyholm,
Marsvinsholm och Charlottenlund är sådana exempel. I Svedala och Skurup
uppstod större samhällen med industrier tack vare järnvägen. Stationshuset
var till en början den mest betydande byggnaden i samhället. Därför fick
stationsarkitekturen en mönsterbildande roll för andra byggnader.
Grevebanan visar järnvägens betydelse för framväxten av samhällen och
industrier på landsbygden och har därigenom stort historiskt värde. Väg 101
Väg 101 eller ”Landsvägen” sträcker sig från Malmö till Mossbystrand
och ansluter därefter till kustvägen mot Ystad. Vägen till Mossby passerar
genom de fyra häraderna Oxie, Skytt, Vemmenhög och Ljunit. Vägen
är tydligt återgiven på Skånska rekognosceringskartan 1812-1820 och
överensstämmer väl med dagens sträckning. Karaktäristiskt för vägen
är dess omgivning med det flacka Söderslätt i söder och det kuperade
Backlandskapet i norr.
188
Kulturmiljö
Vägen har gamla anor då den leder genom en jordbruksbygd med gravar och
boplatser från sten- brons- och järnålder och har utvecklats från gång- och
ridstig till transportväg. Sannolikt härstammar väg 101 från omkring 10001100-tal. Det beror på att fasta vägar oftast hör samman med permanenta
bosättningar och det ökade behovet att ta sig till kyrkan. Därigenom fick
vägen karaktär av huvudväg som knöt samman olika byar, bygder och
städer.
Väg 9
Väg 9 är kustvägen som sträcker sig från Trelleborg till Bösarp på ostkusten
via bland annat Abbekås, Ystad, Simrishamn och Kivik. Historiska bevis för
vägen är att denna väg finns med på Skånska rekognosceringskartan och
på Generalstabskartan från 1860-talet. Här finner man att sträckningen är i
stort den samma som idag.
13
UTVECKLINGSFÖRSLAG
Kommunen bör fastställa och precisera skyddet av områden med särskilt
intresse för kulturmiljön genom att upprätta fördjupade översiktsplaner/
områdesbestämmelser för de mest värdefulla eller utsatta områdena.
Kommunen ska uppmärksamma invånare och fastighetsägare på de
kulturmiljövärden som förekommer i den fysiska miljön och genom dialog
försöka förmå fastighetsägare att betrakta de kulturhistoriska inslagen som
en tillgång och bevara/framhäva dem vid renovering och ombyggnad.
En viktig utgångspunkt för bevarandet av kulturhistoriska miljöer är att
inte bara enstaka byggnader och markområden ska skyddas utan att också
sammanhangen mellan dem ska värnas. På 1800-talet uppfördes bebyggelse, fiskelägen och kvarnar utmed vägen.
Namnen på samhällena var de samma som idag som Hörtekvarn, Abbekås,
och Ystad men de hade en helt annan koncentration av bebyggelse. I början
av 1800-talet var bebyggelsen längs med stranden näst intill obefintlig
medan antalet hus utmed vägen hela tiden ökade.
Vägsträckningen har på flera ställen idag dragits utanför samhällen och i nya
stråk, men till största del är den gamla landsvägen väl bevarad.
Gamla skolan i Västra Vemmenhög
Skånelinjen / Per Albin-linjen
Skånelinjen, eller Per Albin-linjen som den också kallas efter dåvarande
statsministern Per Albin Hansson, började byggas år 1939 och skulle fungera
som en befästningslinje längs den södra kusten. Skånelinjen sträckte sig
från Båstad till Vieryd och skulle förhindra mindre båtar, sjöstridsvagnar och
trupper att nå land. Åren 1939 och 1940 byggdes det över 1000 betongvärn
av olika typer. Vid sidan om byggandet av värn uppfördes även kompani- och
bataljonsförråd och signalförbindelser. Under 1950-talet började värnen
byggas om och torn från stridsvagnar placerades i dem. Försvarslinjen är en
unik företeelse som tydligt visar Skåne som gränsprovins. Samtliga värn är
viktiga delar i den helhet som Skånelinjen utgör.
Ruinen i Hörte
189
KONSEKVENSER
KOPPLING TILL MILJÖMÅLEN
FÖRÄNDRING FRÅN ÖP92
Ett flertal av de nationella/regionala miljömålen berör kulturmiljön. Mest
uttalade är dock:
Nedan anges de målsättningar som angavs för området kulturmiljö i
kommunen i ÖP-92
• Nya byggnader medges restriktivt, förändringar av befintliga byggnader
bör ske med varsamhet och anpassas till omgivande miljö
• Landskapsförändrande åtgärder bör normalt inte medges
• Pilerader och alléer bibehålls och vårdas
3 Bara naturlig försurning
12 Levande skogar
13 Ett rikt odlingslandskap
15 God bebyggd miljö
Läs mer om betydande miljöpåverkan i översiktsplanens miljökonsekvensbeskrivning
GENOMFÖRANDE
I översiktsplanen från 1992 anges att kommunen har som målsättning
att följa rekommendationer i Länsstyrelsens kulturvårdsprogram, vilket
även är aktuellt idag. Detsamma gäller för målsättningen att öka ytan
allemansrättsligt tillgänglig mark.
I översiktsplanen från 1992 utpekas områden som har samma kvaliteter
som de riksintressanta områdena och därmed endast får bebyggas efter
restriktiv bygglovsprövning
• Kuperad odlingsbygd vid V Nöbbelöv (Kh2)
• Villie kyrkby (Kh3)
• Odlingsbygd med fornlämningar (Kh4)
• Öppet landskap med betes- och åkermark (Kh5)
• Området kring Abbekås. Fiskeläget, kustområde samt havet utanför
(Kh6)
• Kustområdet i övrigt (Kh7)
EKONOMISKA, SOCIALA OCH EKOLOGISKA KONSEKVENSER
Åtgärd
Ekonomiska konsekvenser Sociala och kulturella konsekvens- Miljö- och ekologiska konsekvenser Kan medföra
er
betydande
miljöpåverkan
FÖP/Områdesbestämmelser för värdefulla eller
utsatta områden
+ Säkerställa ekonomiska
värden
– Kostnader i samband med
utredningar
+ Säkerställande av kulturmiljöns värde
för framtiden
+ Bevarande av särskilt värdefull miljö
Nej
Uppmärksamma invånarna
om de kulturmiljövärden
som förekommer i kommunen
+ Ökad attraktionskraft till kommunen
– Kostnader för informationsmöten och reklam
+ Ökad medvetenhet om omgivningarna
+ Ökad ansvarskänsla för omgivningen och
naturen
Nej
+ Säkerställa ekonomiska
värden
+ Ökad attraktivitet för större områden
+ Stärker platsens historia och identitet
+ Skydd mot för mycket förtätning, bevarande av grönområden mellan husen
Nej
Skydda sammanhangen
mellan enskilda byggnader
190 och markområden
