Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
1(13)
511-22541-2005
1272,1290
Bevarandeplan för Natura 2000-område
Ivösjön-Oppmannasjön
SE 0420319
pSCI beslutat av Regeringen 2003-11
SCI fastställt av EU-kommissionen 2004-12
Bevarandeplan kungjord av Länsstyrelsen i Skåne län 2005-12-16
Kommun:
Bromölla och Kristianstad
Läge:
En mil öster om tätorten Kristianstad och vid tätorten Bromölla
Markägare: Enskilda, Svenska kyrkan, Statens Fastighetsverk, Samfälligheter.
Totalareal Natura 2000 område: 6 165,2 ha (innefattar hela Ivösjön och ca halva
Oppmannasjön, se karta bilaga 1).
Ivösjön - Oppmannasjön Natura 2000-område är ett område;
• Med Skånes till ytan största och tillika djupaste sjö.
• Med en potentiell dricksvattenresurs för regionen.
• Av stor betydelse för Humleslingan.
• Där Ivösjön utpekas som ”annat fiskevatten” i NFS 2002:6 under EU:s fiskvattendirektiv i
enlighet med förordning 2001:554 om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten.
• Av riksintresse för naturvården (N22 Oppmanna-Ivösjöområdet)
• Av riksintresse för friluftsliv (område L:F3 Ivösjön-Immeln-Ryssberget)
• Av riksintresse för kulturmiljö (med stränder inom område L:K20 Bäckaskog-Kjugekull
och område L:K24 Näsum)
• Av riksintresse för yrkesfiske (område L:Y7 Ivösjön och område L:Y8 Oppmannasjön)
• Med nationell bevarandeplan för odlingslandskapet (med stränder inom område L6201
Allarp-Norreskog och område L8010 Söndraby-Bäckaskog)
• Med två fiskevårdsområden (Ivösjöns fvo och Oppmannasjöns fvo)
• Med strandskydd runt hela området (100 m upp på land och 100 m ut i sjön)
Vad betyder Natura 2000?
Natura 2000-områdena ska bidra till att skyddsvärda naturtyper och arter får ett långsiktigt
bevarande. Att en mark brukas på ett lämpligt sätt är i många fall en förutsättning för att
skyddsvärda naturtyper och arter ska kunna bevaras. Bevarandeplanen ska peka ut
naturvärdena för ett område och beskriva vad som krävs för att värdena långsiktigt ska finnas
kvar.
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
2(13)
511-22541-2005
1272,1290
Naturtyper och arter enligt Natura 2000
Tabell 1. Ivösjön - Oppmannasjöns naturtyper med arealer 2005, Natura 2000-arter samt Natura 2000-koder
inom parantes.
Naturtyp
Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på
exponerade stränder (3130)
Naturligt eutrofa sjöar med nate-eller dyblads vegetation (3150)
Totala arealen naturtyper:
Arter
Areal (ha)
5186,0
979,2
6165,2
Egentliga benfiskar
Nissöga - Cobitis taenia (1149)
Fåglar* från bilaga 1 i fågeldirektivet för vilka särskilda skyddsområden skall avsättas
Brun kärrhök - Circus aeruginosus (A081)*
Fiskgjuse - Pandion haliaetus (A094)*
Fisktärna-Sterna hirundo (A193)*
Havsörn - Haliaeetus albicilla (A075)*
Kentsk tärna - Sterna sandvicensis (A191)*
Kungsfiskare - Alcedo atthis (A229)*
Rördrom - Botaurus stellaris (A021)*
Skräntärna - Sterna caspia (A190)*
Storlom - Gavia arctica (A002)*
Småtärna - Sterna albifrons (A195)*
Bevarandesyfte och bevarandemål
Det övergripande bevarandesyftet är att upprätthålla ovan nämnda naturtyper och arter i
gynnsam bevarandestatus inom den biogeografiska regionen.
För Ivösjön-Oppmannasjön innebär detta följande bevarandemål:
Areal:
•
•
Naturtypen Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation
på exponerade stränder (3130) i Ivösjön skall fortsatt utgöra minst 5186,3 ha.
Naturtypen naturligt eutrofa sjöar med nate- eller dybladsvegetation skall utgöra minst
978,7 ha av Oppmannasjöns yta.
Struktur och funktion för Ivösjön
• Att Ivösjöns vattenkvalitet med låg närsaltsnivå och klart vatten inte försämras.
• Att Ivösjöns strandbiotoper med sina stora minerogena inslag inte förändras mot en
ökad andel organogena inslag.
• Att näringsbelastningen från Oppmannasjön minskar och att sedimentet i båda sjöarna
är syresatt så att internbelastningen av fosfor inte ökar.
• Att kvarvarande, naturliga sjöstränder inte exploateras.
• Att kortskottsväxternas utbredning i djup och sida inte minskar.
• Att sjöns mycket höga biologiska mångfald inte minskar.
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
3(13)
511-22541-2005
1272,1290
Struktur och funktion för Oppmannasjön
• En kraftigt minskad näringsbelastning och långsiktigt syresatta bottensediment.
• Ett ökat siktdjup som tillåter undervattensvegetationen att öka i sida och djup
Typiska 3130 arter i Ivösjön
• Att styvt braxengräs (Isoetes lacustris) förekommer (åtminstone lokalt) till tre meters
djup.
• Att notblomster (Lobelia dortmanna) förekommer (åtminstone lokalt) till två meters
djup.
• Att strandpryl (Littorella uniflora) förekommer (åtminstone lokalt) till en halv meters
djup.
• Att sylört (Subularia aquatica) förekommer (åtminstone lokalt) till en och en halv
meters djup.
Natura 2000 arter
Dessa skall bevaras och utvecklas, så att de kan föryngra sig i långsiktigt i livskraftiga
populationer.
• Att nissöga förkommer i sjöarna.
• Att nissöga förekommer i stickprov från samtliga lokaler där den fanns vid tidigare
inventering.
• Att nissöga ökar sin utbredning, framförallt i Oppmannasjön.
• Att fiskgjuse häckar årligen.
• Att fisktärna häckar årligen.
• Att storlom häckar årligen.
• Att brun kärrhök häckar årligen.
• Att rördrom häckar årligen.
• Att havsörn, kentsk tärna, kungsfiskare och skräntärna årligen födosöker i sjöarna.
Framtida uppföljning av planen kan medföra att nuvarande bevarandemål ändras och att nya
mål läggs till.
Beskrivning
Områdesbeskrivning
Ivösjön är Skånes största (ca 52 km2 sjöyta) och djupaste (ca 50 m) sjö. Även Oppmannasjön
har en efter skånska förhållanden betydande storlek (14,5 km2 sjöyta och 15 m: s djup).
Sjöarna ligger inom en brytningszon mellan boreonemoral och nemoral zon. Norra delen av
Oppmannasjön når in i urbergsområdena genom smala sund och vikar. Arkelstorpsviken är
påverkad av tidigare och pågående utsläpp och en restaurering har länge varit angelägen.
Södra sjödelen består av en stor, öppen bassäng med ett största djup på 15 m, omgiven av ett
glest befolkat jordbrukslandskap. Större delen av Ivösjöns avrinningsområde avvattnar
emellertid urbergsbergrunden på det småländska höglandets morän- och barrskogsbeklädda
sydsida. De båda sjöarnas bäcken ligger dock på Kristianstadsslättens kritberggrund med
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
4(13)
511-22541-2005
1272,1290
kalk- och karbonatrika tillflöden från stora grundvattensmagasin. Sjöarna avvattnas via
Skräbeån till Östersjön Hanöbukten, en sträcka på ca blott 4 km. Närheten till havet medför
att sjöytorna endast ligger på ca 6 meter över detta och därmed klart under högsta kustlinjen.
Dessutom sänktes sjöarna 1874 genom Ivösjöns och Vintela sjös sänkningsföretag med ca en
manslängd (1,7-1,8 m) och Oppmannasjön 1887 med 3, 5 alnar (2,1 m) och vattnen är
reglerade sedan dess. Regleringen ändrades dock genom en vattendom 1966 i samband med
att Nymölla pappersmassaindustri fick en ny vattendom för Oppmannasjön eller Skräbeåns
avrinningsområde, vilken innebar att dämningsgränsen sattes till intervallet 5,70-6,00 m.ö.h.
(beroende på årstid) och med en lägsta sänkningsgräns på 5,00 m.ö.h. En lägsta tappning om
1,8 m3/s och en högsta om 4 m3/s måste dock till under perioden 1 juni till 15 oktober.
Sjöarna är förbundna genom en år 1887 grävd kanal vid Bäckaskog slott som ägs av
Oppmannasjöns Sjösänkningsbolag. Här har ett fast ålfiske förekommit ända sedan
premonstratensermunkarna etablerade sitt kloster här på 1270-talet. Klosterköket placerades
rakt över det korta flödet från Oppmannasjön till Ivösjön för att munkarna därifrån skulle
kunna hämta in fisk och dricksvatten. Efter sjösänkningen har ett fast fiske bedrivits i kanalen
med hävdrätt till de tidigare uppgifterna. Sjösänkningsbolaget fick lösa fisket från staten som
ägde det genom Bäckaskog Slott/Kungsgård. Runt slottet odlade man medicinalväxter och
införde vinbergssnäckor, arter som efter hand spridit sig i området. Linné konstaterade vid
slutet av sin skånska resa den 29 juli 1749 att ålfisket vid Bäckaskog är ett av de
fördelaktigaste i riket. Han får här veta att det icke skall vara ovanligt att var morgon få 10 à
30 lispund ål. Fisket har betytt oerhört mycket för folk i dessa trakter och under mycket lång
tid, både som protein- och som näringskälla under vinter och under andra svåra tider. Om den
långa kontinuiteten vittnar t.ex. fiskarkvinnans skelett från Barum, Sveriges äldsta bevarade
skelett. Bronsåldersgravar, slipstensrännor och andra arkeologiska fynd i området som den
sägenomspunna och storslagna Gudahagen samt mer nygamla ting som stenvalvsbroar vittnar
om en kulturbygd med lång, kontinuerlig mänsklig närvaro. Denna närvaro har satt tydliga
spår runt sjöarna och i deras närmiljö och är av stor betydelse för tillståndet i dagens
sjöekosystem.
Naturtyper
Ivösjön är i huvudsak oligotrof (näringsfattig) medan Oppmannasjön är eutrof (näringsrik).
Båda sjöarna, men framförallt Ivösjön har klart vatten med en rik flora av perenn
kortskottsvegation på vind- och våg- exponerade stränder som efter skånska förhållanden
breder ut sig till ett ansenligt djup (5-6 m).
Natura 2000-arter i vattnet
Oppmannasjön och Ivösjön hyser en mycket stor mängd växt- och djurarter. Ett flertal av
dessa är klassificerade som Natura 2000 arter och/eller rödlistade (bilaga 2). Här finns t.ex. ett
exceptionellt stort antal fiskarter (ca 25 st. av Sveriges totalt ca 50 arter i sötvattensmiljö).
Bland dessa fiskarter finns Natura 2000 arten nissöga (1149 i habitatsdirektivets bilaga 2,
även skyddad av Bernkonventionen) med sin sannolikt starkaste population i Sverige. Denna
art är sällsynt i Europa och har varit central för beslutet att göra området till Natura 2000
område då Sverige har ett stort ansvar för artens fortlevnad. En inventering sommaren 2001
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
5(13)
511-22541-2005
1272,1290
visade att Ivösjön har ett stort antal förekomstlokaler, flera av dessa är knutna till Ivösjöns
östra strand men arten finns över hela sjön. Trots detta tyder lokala uppgifter på att nissögat
har minskat under senare årtionden. I Oppmannasjön förekommer nissöga endast i det stora
sjöbäckenet och i det sydöstra området närmast Ivösjön. Lokalerna där arten uppträder
sommartid är mjukbottnar som består av fin sand eller fint slam. Vid lägre vattentemperaturer
(< 10°C) drar fiskarna sig ned mot djupare vatten. Vid leken som sker i maj-juni simmar
fiskarna parvis in i den tätaste tillgängliga långskottsvegetationen för att lägga sina ägg. Även
om nissöga klarar att luftanda med hjälp av svald luft i tarmen så får den som art betraktat
anses vara relativt syrekrävande och känslig för eutrofiering.
Andra vattenlevande arter
Området hyser Sveriges sydligaste förekomst av laxfisken siklöja och rariteter som det
sårbara flodnejonögat och den glaciala och gurkdoftande relikten nors. Även bland de
ryggradslösa djuren finns flera glaciala relikter, såväl uppe i vattenmassan som nere vid
bottnarna. Bland djurplankton-arterna hittar vi sådana sällsyntheter som Leptodora kindtii och
Holopedium gibberum. På djupbottnarna förekommer bottendjuret, det ”fyrhornade”
kräftdjuret och den glaciala relikten fyrtandad reliktmärla, Pallasea quadrispinosa. Uppe i
sjövattnet med planktiskt leverne finns äldre uppgifter om glacialrelikterna pungräka, Mysis
relicta. Denna art kräver vattentemperaturer under 15 grader och en syrehalt av minst 3-4
mg/l, vilket innebär att artens livsutrymme krymper i takt med att lagret av syrefattigt
bottenvatten stiger allt högre upp i vattenmassorna. Längs bottnarna har åtminstone tidigare
funnits en god förekomst av vitmärla, Pontoporeia affinis. Flat dammussla (Pseudanodonta
complanata) finns i sjöarna men i övrigt är vertebratfaunan i sjöarnas litoral dåligt känd och
bör uppdateras så snart det är möjligt.
Fågelliv
I sjöarna häckar t.ex. Natura 2000 arterna rördrom (A 021) och brun kärrhök (A 081) samt
uppehåller sig/häckar grågås, vattenrall, mindre hackspett och flera sångare som är knutna till
vass. Runt sjöarna förekommer ett stort antal andra arter som antingen häckar eller rastar i
sjöarna. Bland dessa finns natura 2000 arterna storlom (A 002), fiskgjuse (A 094),
kungsfiskare (A 229), fisktärna (A193), skräntärna (A190), kentsk tärna (A191) och havsörn
(A075).
Växter knutna till vattenmiljö Ivösjön
Vegetationstyper i Norden: 6411 Nålsäv-typ och 6412 Strandranunkel-sylört-typ.
Typiska arter: Braxengräs, notblomster, strandpryl och sylört.
Karaktärsarter: Strandpryl, bäcknate, nålsäv, borstsäv löktåg, , dvärgag, dvärgarun, ,
klotgräs, dvärgigelknopp, kryptåg, ävjebrodd, slamkrypearter.
En nyligen (2004) gjord inventering av undervattensväxter i norra Ivösjön visade att
artsammansättningen i stora delar är typisk för näringsfattiga förhållanden och dessutom
mycket artrik. Vidare var djuputbredningen, efter skånska förhållanden mätt, mycket god
eftersom det klara vattnet tillåter ljuset att tränga ned förhållandevis djupt. Inventeringen
visade dock att det kan förekomma stora lokala variationer i en och samma växtarts
djuputbredning mellan olika lokaler. Här kan nämnas att en del växter som breder ut sig till
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
6(13)
511-22541-2005
1272,1290
sex meters djup vid södra Enö och norra Ivetoftalandet bara återfinns ned till två meter vid
Holjeåns utflöde vid Kalvön. De ökande mängderna organiskt material som tillförs sjön ger
rimligtvis störst påverkan i grundområdena med begränsad vattenomsättning. Det är därför
ytterst viktigt att följa utvecklingen i dessa områden noggrant.
Växter knutna till vattenmiljö Oppmannasjön
Vegetationstyper i Norden: 632, 6511
Karaktärsarter: Dyblad, ålnate och andra naten, andmat, stor andmat, vattenaloe,
vattenbläddra, gul näckros, kransslinga och hornsärv.
Inplanterade och främmande arter
I sjöarna finns tyvärr även icke-inhemska arter. Den breda binnikemasken Diphyllobothrium
latum invandrande till Ivösjön redan 1963 och nyttjade vissa rovfiskar (abborre, gädda, lake)
som mellanvärd. Vid undersökning 2005 av 100 aborrar påträffades inte denna parasit. Efter
pestutbrottet på flodkräfta 1981 startade 1983 en lyckad utplantering av signalkräfta
(Pasifastacus leniusculus) men beståndet har minskat drastiskt under de senaste åren och
samma utveckling av signalkräftbestånden ses i närliggande Holjeån och Skräbeån.. Redan
tidigare, från 1972, bedrev fiskevårdsföreningen en aktiv utplantering av kanadaröding
(Salvelinus namaycush) från Semco i Kanada men inget tyder på att beståndet har
reproducerat sig. Sedan 1994 har gullspångslax (Salmo salar) från Vänern utsatts vid ett
flertal tillfällen. En rad studier har visat att inplantering/invandring av främmande arter kan få
stora och svåröverskådliga effekter på sjöekosystem vilket gör att Länsstyrelsen kommer att
vara mycket restriktiv till att ge tillstånd till framtida utsättningar. Dock bör malen
återinsättas. Ett flertal fågelarter som kanadagås (Branta canadensis) och storskarv
(Phalacrocorax carbo) som tidigare inte använde området för födosök eller häckning har
under de senaste decennierna kraftigt ökat i antal och enligt uppgift använder upp till 3000
kanadagäss sjöarna regelbundet för dagvila och övernattning under vinterhalvåret.
Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus
Ett nära samarbete mellan berörda myndigheter och den som äger eller brukar en mark är en
av de viktigaste förutsättningarna för att ett områdes värdefulla livsmiljöer och arter ska
finnas kvar.
Gynnsam bevarandestatus för biotopen kräver att relativ näringsfattigdom upprätthålls i
Ivösjön. Oppmannasjön har en högre näringsnivå än Ivösjön beroende på sitt, relativt sett,
stora inslag av jordbruksmark (29 %) i sitt jämfört med Ivösjön begränsade
avrinningsområde. Det är viktigt att så långt möjligt minska tillflödet av näringsämnen till
Oppmannasjön och därigenom undvika att sjöns sediment vid syrebrist börjar fungera som en
intern källa för fosfor. Om inte, riskeras en kraftigt ökad näringsbelastning i både
Oppmannasjön och Ivösjön. En grundförutsättning för att undvika detta är att de syrekrävande
planktonblomningarna i Oppmannasjön helt upphör eller kraftigt minimeras i omfattning.
Tyvärr kan man även i Ivösjön börja skönja tecken på en ökad näringsnivå. Sådana tecken är
t.ex. en ökad utbredning av vattenväxter i norra delen av sjön, lokala planktonblomningar
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
7(13)
511-22541-2005
1272,1290
framför allt i norr och låga syrehalter i bottenvattnet under sensommaren (mitten av augustibörjan av oktober). Detta är oroande och visar att en klar risk för internbelastning av fosfor
finns. En allmänt ökad tillförsel av syreförbrukare syns också i sjöarna i form av utifrån
tillfört organiskt material. När halten av organiskt material ökar finns risk att siktdjupet
påverkas negativt.
Nissöga gräver ner sig och har därför krav på mjuka bottnar. Vi har indikationer på att
bottnarna företrädesvis bör vara sandiga/lätt slammiga. Även om arten klarar perioder med
låga syrgashalter verkar den ha ett behov av en allmänt syrerik livsmiljö. Flera av fågelarterna
som fiskgjuse och storlom är också beroende av näringsfattigt och klart vatten med god
fisktillgång.
Ytterligare information om naturtyper och Natura 2000-arter i tabell 1 kan hämtas från
Naturvårdsverkets art- och biotopvägledningar under rubrikerna ”Förutsättningar för gynnsam
bevarandestatus” och ”Ekologiska krav”. Se Naturvårdsverkets webbplats
www.naturvardsverket.se.
Risk för skada
De största riskerna för områdets naturtyp är:
• Övergödning med syrgasbrist i bottenvattnet och internbelastning av fosfor från
sediment.
• Ytterligare försämrat ljusklimat orsakat av planktonblomningar, ökad tillförsel av
oorganiskt eller organiskt material samt färgade substanser.
• Att vattenkvaliteten förändras så att de ekologiska systemen går från det
naturtypsrepresentativa till mer näringsrika naturtyper.
• Tillförsel av främmande gifter eller hormoner/hormonliknande ämnen.
• Alla former av ökad markbearbetning i sjöarnas avrinningsområden framför allt nära
sjöstränder och stränder hos tillflödande vatten, dvs. i första hand inom strandskyddat
område.
• Att utbredningen av vass- och långskottsväxter negativt förändrar livsförutsättningarna
för sjöarnas kortskottsväxter.
• Att de ökande mängderna gäss för näringsämnen till sjöarna och betar ned vass, säv
och undervattenväxterna på grunda djup.
• Kraftiga mänskliga avverkningar av vass- och långskottsväxter kan resultera i ökad
växtplanktonbiomassa och blomningar vilka kan riskera att negativt förändra
livsförutsättningarna för sjöarnas kortskottsväxter.
• Minskad förekomst av täta långskottsväxter som är en förutsättning för lyckad lek hos
nissöga
• Att nissögats reproduktionspotential minskar och arten försvinner från sjöarna.
• Att strandzonens oorganiskt dominerade bottnar förändras mot mer organiskt
dominerade.
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
•
•
8(13)
511-22541-2005
1272,1290
Inplantering av främmande arter som kan få stora och svåröverskådliga konsekvenser
för sjöekosystemet.
Stödutsättningar av sjöegna arter utan genomförd riskanalys.
Ytterligare information om naturtyper och Natura 2000-arter i tabell 1 kan hämtas från
Naturvårdsverkets art- och biotopvägledningar under rubriken ”Hotbild”. Se
Naturvårdsverkets webbplats www.naturvardsverket.se.
Bedömning av bevarandestatus
Vid fältbesök 2004 respektive vid en inventering 2001 konstaterades bevarandestatusen för
områdets naturtyper och arter (se tabell 2).
Tabell 2. Bevarandestatus för områdets naturtyper och natura 2000-arter.
Naturtyper
Bevarandestatus
Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell
vegetation på exponerade stränder (3130)
Naturligt eutrofa sjöar med nate- eller dyblads- vegetation (3150).
Fiskar
Gott bevarande
Nissöga – Cobitis taenia (1149)
Ordinärt bevarande
Mycket gott bevarande
Fåglar
Brun kärrhök – Circus aeruginosus (A081)
Mycket gott bevarande
Fiskgjuse – Pandion haliaetus (A094)
Mycket gott bevarande
Fisktärna – Sterna hirundo (A193)
Mycket gott bevarande
Havsörn – Haliaeetus albicilla (A075)
Mycket gott bevarande
Kentsk tärna – Sterna sandvicensis (A191)
Gott bevarande
Kungsfiskare – Alcedo atthis (A229)
Gott bevarande
Rördrom – Botaurus stellaris (A021)
Mycket gott bevarande
Skräntärna – Sterna caspia (A190)
Gott bevarande
Storlom – Gavia arctica (A002)
Gott bevarande
Skydd och bevarandeåtgärder
Ingrepp som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver
tillstånd av länsstyrelsen enligt 7 kapitlet 27-29 § miljöbalken. Detta gäller oavsett om
ingreppet sker inom eller utanför ett Natura 2000-område. Bevarandeplanen ska också
fungera som underlag för bedömningen av om tillstånd behövs och om tillstånd kan ges.
Markägare har rätt till ersättning om tillstånd inte kan ges och Natura 2000 innebär avsevärda
begränsningar i pågående markanvändning inom den berörda delen av fastigheten. Mer
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
9(13)
511-22541-2005
1272,1290
information finns i Naturvårdsverkets broschyr ”Natura 2000 Värdefull natur i Sverige” och
på Naturvårdsverkets webbplats www.naturvardsverket.se
Skydd
Naturreservat saknas i området.
Bevarandeåtgärder
Staten har det övergripande ansvaret för skötseln av Natura 2000-områden och för att
bevarandemålen uppnås. En förutsättning för att nå målen är ett gott samarbete mellan staten
och den eller dem som äger eller brukar marken. Om skötseln av ett Natura 2000-område
orsakar merkostnader för en markägare eller arrendator kan ersättning fås, till exempel
miljöersättning för betesmarker. Markägaren kan även skriva skötselavtal med Länsstyrelsen.
Mer information om regler, ansvar och ersättningar i samband med Natura 2000 finns i
Naturvårdsverkets broschyr ”Natura 2000 Värdefull natur i Sverige” och på
Naturvårdsverkets webbplats www.naturvardsverket.se.
Det viktigaste för att bibehålla Ivösjön-Oppmannasjön i gynnsam bevarandestatus är att
fortsätta och intensifiera arbetet med att minska tillförseln av eutrofierande, grumlande och
färgande ämnen. Detta innebär utökning av projekt inom jordbruket som ”greppa näringen”,
Näsum projektet, upprättande av skyddszoner mellan åker och vatten där dessa saknas och
anläggning av våtmarker som näringsfällor där detta är lämpligt. Det innebär också fortsatt
översyn av enskilda och kommunala avlopp och utsläpp från industrier. För att åtgärderna
skall få avsedd effekt måste de även utföras runt vattendrag som mynnar i IvösjönOppmannasjön. Här kan kommande arbete inom Eu:s vattendirektiv vara ett kraftfullt
instrument för att komma tillrätta med tillförsel av gödande ämnen från långväga källor.
Det finns också anledning att tro att de kraftigt ökande populationerna av gäss kan ha en
gödande effekt på sjöarna, inte minst när fåglarna äter fånggrödor på fälten och sedan släpper
sin spillning i vattnet. Utifrån de fakta som kommer att genereras av det pågående
forskningsprojektet ”Gässens påverkan på sjöarna i området Kristianstad-Bromölla genom
tillförsel av fosfor” skall Länsstyrelsen ta ställning till om och hur riktade åtgärder mot gässen
bör bedrivas.
Restaureringsåtgärder
En sammanställning av material från rapporter 1993, visade på en ökad förekomst av
undervattensväxter, främst vattenpest och arter av släktet nate (Potamogeton). Man fann att
detta gällde för framför allt Ivösjöns grundare, norra delar. Tolkningen av flygfoton från
1940-talet och från 1987, för Ivösöns norra delar, visade på störst utbredning av vassar i
Näsumsviken (norr om Axeltorpsviken) och i vikarna kring Holjeåns utlopp. En ny tolkning
av flygfoton bör ske för att se om ytterligare förändringar av vassutbredningar skett. Därefter
bör en plan för hanteringen av vattenvegetation, framför allt den runt Holjeåns mynning och
den i Axeltorpsviken tas fram. Vattenvegetationen i Oppmannasjön är dåligt inventerad men
det finns iakttagelser om att baldvassen i Oppmannasjön minskar. Framtida undersökningar i
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
10(13)
511-22541-2005
1272,1290
båda sjöarna skall fungera som underlag för eventuella restaureringsåtgärder och för en
framtida löpande skötsel.
Pågående undersökningar visar att sjöarna redan har nått ett stadium med en internbelastning
av fosfor och därför bör en utredning av möjliga motåtgärder genomföras.
Växtplanktonblomningar uppträder allt oftare i norra Ivösjön. Detta bör utredas. I detta
sammanhang bör man utreda om selektiv ”utfiskning” är en möjlig restaureringsåtgärd för
sjöarna. Mycket talar dock för att Ivösjön med sin stora yta och djup inte är lämplig för denna
typ av utfiskning men det är möjligt att Oppmannasjön skulle lämpa sig för denna åtgärd.
Löpande skötsel
Se ovan under restaureringsåtgärder avseende vegetation.
För övrigt behövs ingen annan typ av löpande skötsel för vattensystemen.
Viktigt att tänka på
Alla som planerar att utföra en åtgärd som man tror kan påverka ett områdes naturvärden ska
på ett tidigt stadium kontakta Länsstyrelsen. Det underlättar eventuell tillståndsprövning som
Länsstyrelsen ska göra. När det gäller åtgärder på skogsmark ska istället Skogsvårdstyrelsen
kontaktas.
Uppföljning
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
Kontroll av naturtypernas areal och hävd vart 5 – 6 år.
Kontroll av Natura 2000-arternas förekomst och deras livsmiljös struktur och funktion vart 5-6 år.
Sammanställning och utvärdering av skydd samt meddelade tillstånd mm.
Fortsatt inventering av djuputbredning av oligotrofa undervattensväxter som indikation på
långtsiktiga förändringar av ljusgenomträngning och näringsstatus vart 5-6 år.
Vegetationsutbredning från flygfoto/sattelitbilder, en gång vart 6:e år.
Syrgas- och fosforhalter i bottenvattnen över sjöarnas djupområden 4 ggr årligen.
Siktdjup- och klorofyllhalter över djupområden samt i sjöarnas norra delar 4 ggr årligen.
Inventering av nissöga, en gång vart 6:e år.
Inventering av evertebrater som inkluderar de maringlaciala relikterna vart 3:e år.
Övrigt
Bevarandeplanen gäller tillsvidare. Bevarandeplanen kommer att revideras om ny kunskap ger
anledning till det.
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
11(13)
511-22541-2005
1272,1290
Referenser
Almer B,. 1973. Bekämpning av binnikemasken Diphyllobothrium latum (L.). Information från
Sötvattenslabratoriet, Drottningholm, nr 15 1973.
Almer B,. 1978. Fiskar i Ivösjöns centrala djupområde. Information från Sötvattenslabratoriet,
Drottningholm, nr 4 1978.
Almer B,. 1990. Befria Ivösjön från reningsverken! Skånes Natur årsbok 1990.
Anabacka (Almer B) 1976. Ivösjöns sänkning anno 1874. Fisksumpen, årsskrift för Ivösjöns
Fiskevårdsförening.
Artdatabankens hemsida (2004). Artfaktablad för rödlistade arter, www.artdata.slu.se .
Eklöv A. 2002?. Nissöga.
Carlberg T. och Å. Strömberg, 1990. Fiskafänge efter nissöga och grönling, groplöja och sandkrypare.
Skånes Natur årsbok 1990.
Emanuelsson U., C. Bergendorff, M. Billqvist, B. Carlsson och N. Lewan. 2002. Det skånska
kulturlandskapet. Årsbok för Naturskyddsföreningen i Skåne 2001.
Erlinge S. 197x. Utter
Fintees J., M. Enell och M. Dahlman, 1993. Oppmannasjön. Projekt 1989-1990. Del 1. Vad skall vi
göra
för att återställa sjön till ett acceptabelt tillstånd. Stencil, Kristianstads kommun.
Fintees J., M. Enell och M. Dahlman, 1993. Oppmannasjön. Projekt 1989-1990. Del 2. Tillstånd och
åtgärder. Stencil, Kristianstads kommun.
Fintees J., M. Enell och M. Dahlman, 1993. Oppmannasjön. Projekt 1989-1990. Del 3. Limnologisk
undersökning. Stencil, Kristianstads kommun.
Fiskeriverkets hemsida (2004). Provfiskestatistik, åtgärdsplaner för hotade arter, www.fiskeriverket.se
Hamrin S.F. och J. Bertillson, 1980. Ivösjön – Limnologisk undersökning 1978-1979 på uppdrag av
Sydsvenska Kraft Aktiebolaget. Stencil, Limnologiska institutionen, Lunds univeristet.
Hamrin S.F. och J. Bertillson, 1981. Ivösjön – Limnologisk undersökning 1980 på uppdrag av
Sydsvenska Kraft Aktiebolaget. Stencil, Limnologiska institutionen, Lunds univeristet.
Humleslingan, 2004. En av Sveriges turistvägar karta och hemsida, www.humleslingan.com .
Institutionen för miljöanalys vid Sveriges lantbruksuniversitets hemsida (2004). Uppgifter om viss
vattenkemi, plankton och bottendjur samt allmän information om övergödning, www.ma.slu.se .
Ivösjöns fiskevårdsförening, 1984. Fiskesumpen 30 år, årsskrift 1983/84. P-E Anderson och A.
Ringberg ansvariga utgivare, GL-tryck i Kristianstad.
Ivösjöbygdens naturskyddsförening 1978?. Aktuellt från Ivösjöbygden. Föreningsblad, GL-tryck i
Kristianstad.
Krause W. (1981). Characeen als bioindikatoren für den den Gewässerzustand. Limnologica 13. 399418.
Laike I. och B. Åhlsberg, 2001?. Rördrommen i nordöstra Skåne år 2000. I vad?
Lindmark Gunilla (1985). Sjöar och vattendrag. Rapport nr 9. Miljövårdsprogram,
Planeringsavdelningen, Länsstyrelsen i Kristianstads län. (IVÖSJÖN 62-6005)
Länsstyrelsen i Kristianstads län (1996). Från Bjäre till Österlen. Skånska natur och kulturmiljöer.
ISBN 91-972744-1-0
Länsstyrelsen i Kristianstads län (1975). Naturvårdsplan Skåne - del Kristianstads län. (sid. 93-94
Ivösjö 80-6001 och Oppmannasjön 80-6003. LSB 22/SN)
Länsstyrelsen i Kristianstads län (1989). Riksintresse Naturvård - Kristianstads län. Del I
Miljövårdsenheten. (sid. 137-140 Område av riksintresse för naturvård i Kristianstads län nr NL 27
Oppmanna-Ivösjöområdet, Kristianstads och Bromölla kommuner (80) (62))
Länsstyrelsen i Kristianstads län (1989). Riksintresse Friluftsliv - Kristianstads län. Del II
Miljövårdsenheten. (sid. 7-9 Område av riksintresse för friluftsliv i Kristianstads län
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
12(13)
511-22541-2005
1272,1290
nr FL 3 Ivösjö - Immeln -Ryssberget, Bromölla kommun).
Lässtyrelsen i Skåne läns hemsida (2004). Områdesbestämmelser, riksintressen, fiskevårdsområden
m.m., www.m.lst.se .
Lässtyrelsen i Skåne läns hemsida (2004). Regionala artfaktablad för rödlistade fiskar, www.m.lst.se .
Naturvårdsverkets hemsida (2004). Uppgifter om Natura 2000, Bedömningsgrunder för sjöar och
vattendrag m.m., www.naturvardsverket.se .
Persson M., 1932. Morfologiska studier inom nordöstra Skånes sjöområde.
Svensk Geografisk Årsbok 1932.
Ronéus O. och G. Dahlborg, 1975. Larver till människans binnikemask i fisk från svenska vatten och
infektionspotentialen för en del sjöar. Statens Naturvårdsverk P M 616.
Skräbeåns vattenvårdskommitté (2002 m.fl.) Årsrapporter från Skräbeåns recipientkonttroll för
enskilda år under perioden 1975-2002. Stencil, Skräbeåkommittén.
Bilagor
1. Avgränsning Natura 2000 område
2. Rödlistade arter
------------------------------------------------------------------------
Upprättad av Länsstyrelsen i Skåne län
Planförfattare: Lars Collvin
Senast reviderad 2005-12-05 av Nils Carlsson
Bevarandeplan
Ivösjön-Oppmannasjön
2005-12-16
13(13)
511-22541-2005
1272,1290
Bilaga 2
Rödlistade arter i Ivösjön och Oppmannasjön och med
anknytning till sjön inom strandskyddat område
Hotkategori
Namn
Vetenskapligt namn
OLIGO-MESOTROFA SJÖAR MED STRANDPRYL, BRAXENGRÄS ELLER ANNUELL
VEGETATION PÅ EXPONERADE STRÄNDER (3130)
- Ryggradslösa djur
NT
Flat dammussla
Pseudanodonta complanata
- Fisk
CR
NT
CR
VU
VU
VU
NT
NT
VU
VU
Flodnejonöga
Nissöga
Ål
Rördrom
Havsörn
Kungsfiskare
Mindre hackspett
Kentsk Tärna
Skräntärna
Sädgås
Lampetra fluviatilis
Cobitis taenia
Anguilla anguilla
Botaurus stellaris
Haliæetus albicilla
Alcedo atthis
Dendrocopos minor
Sterna sandvicensis
Sterna caspia
Anser fabilis
- Däggdjur
VU
Utter?
Lutra lutra
- Alger/ Kransalger
EN
CR
EN
Stjärnslinke
Trådsträfse
Spetsträfse
Nitellopsis obtusa
Chara filiformis
Chara rudis
- Fågel
Bilaga 1. Natura 2000-området Ivösjön-Oppmannasjön
8
0
8 kilometer
N
Natura 2000 - habitat (SCI)
