CAS-grupp Europa, Asien, Mellanöstern
Magdalena, Maarit och Fjodor.
"What are the views on workers rights across the world."
Många CAS-fall 2016 handlar i Europa, Asia och Mellanöstern om föreningsfrihet och
skydd för organisationsrätten (nr 87).
ILOs kärnkonventionerna är
nr 29 (1930) Förbud mot tvångs- och straffararbete
nr 87 (1948) Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
nr 98 (1949) Rätten att organisera sig och förhandla kollektivt
nr 100 (1951) Lika lön
nr 105 (1957) Avskaffande av tvångsarbete
nr 111 (1958) Diskriminering vid anställning och yrkesutövning
nr 138 (1973) Minimiålder för arbete
nr 182 (1999) Mot de värsta formerna av barnarbete
Alla nordiska länder har ratificerat kärnkonventionerna. Protokoll till konvention 29 om
tvångarbetet gjordes 2014. Finlands regering har gett proposition till riksdagen om
godkännande av ett protokoll till konventionen om tvångsarbete och med förslag till
lag om sättande i kraft av de bestämmelser i protokollet som hör till området för
lagstiftningen.
Finland och Sverige har ratificerat alla kärnkonventioner (nr. 29, 87, 98, 100, 105,
111, 138, 182).
ILO:s huvudprincip i utvecklingen av arbetslivet är trepartssamarbetet, d.v.s.
samarbete och förhandlingar mellan arbetsgivarorganisationerna,
fackföreningsrörelsen och regeringen.
Sverige blev medlem av ILO år 1920 genom sin anslutning till Nationernas Förbund
(NF). Den svenska ILO-kommittén finns sedan 1927 och har till uppgift att bereda
vissa ärenden som rör samarbetet med ILO.
Den svenska ILO-kommittén är en självständig, trepartiskt sammansatt myndighet
som lyder under Arbetsmarknadsdepartementet.
Arbetsuppgifter och sammansättning regleras i förordning (1977:987) med instruktion
för ILO-kommittén. ( Instruktionen bygger på ILO:s konvention (nr 144) om samråd
på trepartsbasis för att främja genomförande av ILO:s normer samt ILO:s
rekommendation (nr 152) i samma ämne.)
Enligt ILO-kommitténs instruktion ska kommittén bland annat behandla förslag om
uppsägning av ratificerade konventioner, främja ökad kunskap om ILO och dess
verksamhet samt årligen lämna en verksamhetsberättelse till chefen för
Arbetsmarknadsdepartementet. Även pågående utredningar söker information hos
ILO-kommittén om åtaganden enligt ratificerade konventioner.
Sedan den ekonomiska krisen i Europa började 2008 har arbetsvillkoren för
löntagare i många medlemsländer försämrats och arbetslösheten skjutit i höjden.
Detta har lett till att försämra de fackliga organisationernas förhandlingsposition och
skapat större utrymme för aktörer som önskat försämra anställningstrygghet och
fackliga rättigheter. Skuldsatta länder inom EU har fått lån och krediter från EU och
Internationella valutafonden (IMF). I förhandlingarna med de skuldsatta länderna har
EU-kommissionen, Europeiska centralbanken (ECB) och IMF deltagit. Denna
gruppering har kallats för Trojkan. Trojkan har ställt krav på omfattande
neddragningar av ex. besparingar i pensionssystemen och nedskärningar av löner,
men Trojkan har också krävt förändringar av arbetsmarknadslagarna. Syftet har varit
att göra arbetsmarknaden mer ”flexibel”. Men det har egentligen ofta handlat om att
försvaga de fackliga organisationernas inflytande.
Internationella fackliga samorganisationen, IFS, ger varje år ut en rapport över
kränkningar av fackliga rättigheter i länder och världsdelar. Där finns också korta
genomgångar av arbetsmarknadslagstiftningen samt kommentarer om hur
lagstiftningen fungerar i praktiken. IFS är en paraplyorganisation för världens fria och
demokratiska fackliga organisationer och representerar 170 miljoner arbetstagare i
157 länder. De svenska centralorganisationerna LO, TCO och Saco är alla med i IFS.
Kort fakta från rapporten Global Rights 2015:
- i 11 länder har arbetare mördats på grund av sitt fackliga engagemang.
- 70 procent av alla länder förbjuder arbetare från att strejka.
- 55 länder arresterar och frihetsberövar arbetare som organiserar sig fackligt.
- 58 procent av alla länder exkluderar vissa grupper av arbetare (t ex
migrantarbetare) från de rättigheter som arbetsmarknadslagarna ger.
- 60 procent av alla länder ger ingen laglig rätt för arbetare att förhandla kollektivt
med sin arbetsgivare.
Ett land som ofta figurerar vad det gäller brott mot konventioner är Vitryssland och
de har 29 anmälda fall 2016.
ILO koncentrerar sig på att lösa sociala och arbetsrelaterade problem i landet.
Man samarbetar igenom ett så kallad "Country Objectives".
Regeringen i Vitryssland kränker fackliga fri- och rättigheter, enligt en rapport från
FN-organet ILO.
Enligt den internationella arbetsrättsorganisationen ILO är tvångsarbete förbjudet, det
vill säga att under hot om bestraffning kräva att en person ska utföra ett arbete eller
en tjänst mot sin vilja. Vitryssland är sedan länge med i ILO, men bryter systematiskt
mot förbudet.
Nationella, regionala och lokala vitryska myndigheter kräver regelbundet att
befolkningen utför obetalt arbete på sin fritid, i samband med så kallade subbotnikar.
Fenomenet är en kvarleva från sovjettiden, där befolkningen under sin lediga tid
hjälptes åt att bland annat rengöra gator och städa parker. I dag kan
arbetsuppgifterna variera. Pengarnas som tjänas in sparas i en särskild fond och kan
till exempel gå till investeringar i nya polisbilar eller kyrkbygget i en stad. I teorin är
arbetet frivilligt men den som inte deltar riskerar att inte få sitt anställningskontrakt
förlängt alternativt att gå miste om sin lönebonus – ofta en väsentlig del av lönen.
Värnpliktiga tvingas också att under militärtjänstgöringen, utan ersättning, hjälpa till
med skörden på storjordbruk och att jobba på byggarbetsplatser.
Vitryssland har varit medlem i ILO sedan 1954.Enligt den vitryska grundlagen har alla
ungdomar rätt till kostnadsfri statlig gymnasie- och universitetsutbildning. Men sedan
2006 förbinder sig ungdomarna att efter studiernas slut ta ett arbete som tilldelas
dem av en särskild kommitté under ett eller två års tid, ofta till mycket låg lön. De
minst fördelaktiga arbetena på avlägsna platser, där radioaktiviteten är hög efter
Tjernobylolyckan, går till dem som stöder oppositionen. Den som inte vill ta ett
tilldelat jobb blir skyldig att betala för hela sin utbildning, det vill säga för studiemedel,
lärarnas löner, hyra för klassrum etc. Den som vägrar ta jobbet och inte kan betala
för sin utbildning riskerar att få egendom beslagtagen och sättas upp på en lista över
personer som inte får åka utomlands och jobba. Syftet med systemet är, enligt
regimen, att förse landets viktigaste näringar med personal.
Lärarförbundet ansluter sig såväl till FN:s allmänna deklaration om de mänskliga
rättigheterna, enligt vilken alla människor är födda fria och lika i fråga om värde och
rättigheter, som till FN:s barnkonvention enligt vilken barnens bästa ska komma i
främsta rummet vid alla beslut och åtgärder som berör dem.
Lärares yrkesetik är vägledande i den dagliga yrkesutövningen och vi verkar också
för jämställdhet såväl inom samhället, skolan som förbundet.
Lärarförbundets fackliga arbete bygger på solidarisk samverkan och gemensamma
lösningar: solidaritet med kamraterna på arbetsplatsen, med alla medlemmar och
solidaritet med världens lärare. Inom förhandlingsarbetet har ingen tjänsteman ett
särskilt ansvar för ILO. Detta arbete görs genom TCO.
Inom våra utbildningar är heller inte ILO och konventionerna ett särskilt område.
En viktig del av Lärarförbundets internationella arbete är att stödja lärare som
förhindras att arbeta fackligt och genom att främja mänskliga och fackliga rättigheter i
samarbete med lärarorganisationer i andra länder. På så vi verkar vi för en
demokratisk utveckling i enlighet med ILOs kärnkonventioner. Rätten till utbildning
för alla är en utgångspunkt i Lärarförbundets internationella samarbete.
Lärarförbundet är medlem i Education International (EI) med 401
medlemsorganisationer i 171 länder. EI företräder därmed 30 miljoner
lärare.Lärarförbundet deltar aktivt i EIs arbete och de fackliga utvecklingsprojekten
sker i nära samarbete med EI. Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand är
ledamot av EI:s styrelse.
Utvecklingssamarbetets främsta mål är att stödja arbetet med att bygga upp
demokratiska, oberoende och starka fackliga organisationer. De kan i sin tur ställa
krav på sina regeringar att arbeta för att nå målet om utbildning för alla med kvalitet.
Vi vill höja lärarnas status, påverka utbildningspolitiska frågor och utbyta erfarenheter
och kunskap.
Lärarförbundet är engagerat i utvecklingssamarbete med lärarorganisationer i Afrika,
Asien, Europa och Latinamerika och bedriver projektverksamhet i Kamerun, Liberia,
Malawi, Nigeria, Zanzibar, Tanzania, Zimbabwe, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan,
Uzbekistan, Filippinerna, Indien, Indonesien, Colombia och Serbien.
Lärarförbundet bedriver också kvinnonätverk i Indien, Accra (Ghana), Costa Rica,
Filippinerna och Beirut.
Finland har följt trepartsprincipen i flera årtionden. Organisationerna har deklarerad
att lösa konflikter i första hand förhandlingsvägen. Men nu regeringen och Finlands
Näringsliv EK vill glömma det. Regeringen börjat sitt arbete i 2015 med
tvångslagarna. Meningen var sänka Finlands enhetsarbetskostnader genom en
tvingande lagstiftning som försämrar löntagarnas arbetsvillkor. Tvångslagarna var bl.
a. sjukdagskarensen, förkortning den långa semestern inom den offentliga sektorn
och nedskärning i semesterpenning. Centralorganisationerna nådde i februari 2016
ett förhandlingsresultat om konkurrenskraftavtalet.
Konkurrenskraftsavtalets målsättning är förbättra det finländska arbetets och de
finländska företagens konkurrenskraft, öka den ekonomiska tillväxten, skapa nya
arbetstillfällen, stöda anpassningen av den offentliga ekonomin, främja lokala avtal
genom kollektivavtalen och tjänstekollektivavtalen. Förutsättningen för
konkurrenskraftsavtalet är att regeringen drar tillbaka tvångslagarna som den bereder
och de tilläggsnedskärningar och skattehöjningar på 1,5 miljarder.
Konkurrenskraftavtalet är bl.a. förlängs kollektivavtalen och tjänstekollektivavtalen
med ett år, stiger arbetstagarnas socialförsäkringsavgifter, förlängs arbetstiden (24
timmar), inom den offentliga sektorn semesterpenningen minskar tillfälligt (tre år och
30 %), utveckling det lokala avtalandet.
Konkurrenskraftavtalets förhandlingar har börjat inom kommunsektorn. Svåra frågor
är arbetstiden och lokala avtal. Man vet inte hur förhandlingar skulle lönas men det
måste vara färdig den 31 maj 2016. Avtalet träder inte i kraft om
centralorganisationerna på arbetsmarknaden den 1 juni bedömer att avtalet inte har
tillräckligt god täckning. Sedan regeringen vill förbereda andra åtgärder. Troligtvis gör
regeringen det också lagstiftningsvägen lättare att teckna lokala avtal. På hösten
2016 förhandlingarna om löne- och arbetsvillkoren för år 2017 inleds.
Förhandlingarna förs branschvis. Regeringen bereder förändringar i
arbetslagstiftningen och det inkomstrelaterade socialskyddet på trepartsbasis
tillsammans med arbetsmarknadsparterna.
