www.skaneleden.se Skåneleden 1 Kust till Kustleden Etapp 17 Knösen ­ Torekov
Distans: 11 km Etappen bjuder på vandringsupplevelser av hög klass. Små stigar leder dig genom ett sagolandskap där drakar och troll förväntas dyka upp bland klippor och språng. Här finns boende med komfort och sensationer för smaklökarna. Betade strandängar, klapperstensfält och pölar för den botaniskt intresserade, skålgropar och ovanliga gravar för historikern. På små stigar genom skog och över strandängar, med buskar och stenar i överflöd. Betande tamdjur, vana vid både folk och fä, tittar nyfiket på förbipasserande. Stigning i nordost, övergångar och grindar i sydväst. Små gölar och blötområden. Denna etapp är ett gott val för den som önskar lite mer. Skåneledens ordinarie vindskydd kan ersättas med First Camp Torekov eller sträckans kronjuveler Värdshuset Hovs hallar och Kattegat Gastronomi & Logi. Vilket du än väljer blir det en fröjd att vakna. Frystorkade portioner kan bytas ut mot nyrökt fisk eller krogmat tillagad med största omsorg. Är du road av lek och spel – varför inte utmana den helvilda äventyrsgolfbanan. West Field hästsafari tar hand om dem som vill kombinera vandringen med ridning – på irländskt manér. Allt från ett par timmar till närmare en vecka i sadeln. Vid Hovs hallar möter urbergshorsten Hallandsåsen havet. Här finns, förutom den rödaktiga gnejsen, 1,8 miljarder år gammal amfibolit inlagrad. Den tillkom när magma trängde upp genom sprickor i berggrunden. Havets vågor har i årtusenden slagit mot bergväggen och utmejslat egendomligt formade raukar och grottor. Stenblock har lossnat och bildat mäktiga rasbranter. En del har malts sönder och slipats av vågorna till runda klapperstenar. Flera av strandpelarna och klipporna har använts som riktmärke av fiskare och fått fantasifulla namn som Arilds port, Lappgubben och Stora Kråkosten. Vegetationen är karg och vindpinad. Vid den östra delen av Hovs hallar finns ett flackt klapperstenfyllt område vid namn Smygeslätt. Här har man funnit lämningar efter äldre fiskebosättning med spår efter stolpar som troligen använts vid torkning av nät. www.skaneleden.se Den norra kusten av Bjärehalvön präglas av de hävdade strandängarna, kallade strandmalar. De fungerade tidigare som byarnas allmänningar. Här gick byns ungdjur, får och gäss på bete. Byborna fick fritt hämta tång och grus. Stormar vräkte upp tång på stranden. Den samlades ihop och forslades hem för att bli gödning på de magra jordarna. Ingen fick hämta tång före solens uppgång. Bröt man mot detta fick man “panta”, d v s ta ett föremål från den som inte hållit överenskommelsen. Betningen av strandmalarna har pågått under lång tid och en speciell flora och fauna har utvecklats. Som ett fantasifullt lapptäcke blandas de karga strandängarna med väld‐
iga klapperstensfält. Här och var ser man tydliga vallar av klappersten. Dessa strandvallar avsattes i flera höjdnivåer av Litorinahavets salta vågor, mellan 6000‐3000 f. Kr. På krönet av några stora stenblock nordväst om restaurang Hovs hallar
finns skålgropar. Den sydligaste klippformationen vid Hovs hallar heter Svartehall efter dess mörka färg. Den består till stor del av amfibolit. På 1890‐talet gick en lantbrukare och hans 10‐årige son utmed stranden och samlade tång efter en storm. Pojken snokade bland stenarna och hittade en uppsvälld fläskbit. Han sökte vidare och fann flera fläskbitar och andra ilandflutna föremål. Han ropade på sin far och snart upptäckte de orsaken till röran. Utanför Svartehall stod ett fartyg med fören uppkörd på en undervattensklippa. Den hopsamlade tången kastades av vagnen och i galopp for de iväg längs stranden. Bakom en klippa fann de en hop blåfrusna danskar som lyckats rädda sig efter kampen med bränningarna. Sjömännen blev omhändertagna och det hölls vrakauktion på stranden. Dessa auktioner var vanliga. När fartyg gått på grund tog byborna bort rigg och samtliga bultar och lät nästa storm fördela resterna. Efterhand bildades vrakbolag som tog hand om skeppsvrak och bogserade dem på deras sista färd till stranden vid Segeltorp. Vrakauktionerna spred de gamla fartygens delar till nya platser och ändamål. Viken söder om Sänkudde kallas Norrebrohamn. Mellan 1829 ‐1848 byggdes fartyg på denna plats. Vid två flyttblock i viken, kallade Stora och Lilla Ringasten, fastgjordes de nytillverkade fartygen. I och vid den lilla pölen Ilasjön finns spännande växter. Kärrstjärnblomma, dyveronika, sällsynt flocksvalting och insektsfångande tätört liksom klotgräs, trindstarr och gulkavle. På de betade strandängarna växer kustarun, kalkälskande vildlin, ögontröst och den sällsynta krypflokan. www.skaneleden.se Ljumma vårkvällar kan man få höra den hotade stinkpaddans ljudliga ringande eller drillande sång från dammen. Sydost om växer örter som gullviva, ängsviol och puktörne. Gröthögarna består av åtta gravrösen i rad, en ovanlig typ av fornlämning i de skånska kusttrakterna. Rösen anlades främst under den äldre bronsåldern. I gravrösets inre finns oftast en kista av stenblock. Kistan är sedan täckt av mindre stenar, i detta fall av klappersten. Strax norr om golfbanan, finns en av de botaniskt mest intressanta lokalerna på nordvästra delen av Bjäre. Regniga somrar bildas smågölar och kärr. Här växer olika arter halvgräs som sällsynt rödsäv. På försommaren blommar knölsmörblomma, ängsviol och mandelblomma. Lite senare kan man avnjuta jordtistel och den på Bjäre sällsynta backnejlikan. Bland nyponbuskarna träffar man på väldoftande äppelros och under enebuskarna vackra buskvioler. I den nordliga gölen finns ett par exemplar av rödblommig nordnäckros. Text: Cia Larsson
