NYA ÅLAND 17
FREDAGEN DEN 28 NOVEMBER 2014
Jordnära ting som sällan ägnas en tanke
Ibland när man vandrar i våra bergsområden, funderar man kanske över hur
växterna som trots allt lever där, på de högsta höjderna, får sitt vatten.
FRÖVÄXTER Efter att ha dominerats av lavar och mossor tar så småningom fröväxterna över – här kruståtel som bildar ett rutnät i sprickorna.
MOSSOR Så småningom börjar raggmossan dominera efter att ha
trängt undan renlavarna.
VITTRING Rotsprängning tillsammans med frostsprängning sönderdelar berggrunden ganska snabbt. Här ett litet granitblock som
frigjorts genom rotsprängning.
En annan, kanske knepigare
fråga att besvara, är varifrån
den lilla jorden som finns på
bergen kommer eftersom vi
ju dels vet att klippor närmast
havsstränder är kala och dels
vet vi också att bergen blev
renspolade i samband med
landhöjningen efter istiden
lavar utsöndrar så kallade lavsyror och vanliga exempel på
skorplavar är exempelvis olika
kantlavar (Lecanora spp.) och
kartlav (Rhizocarpon geographicum). På klippor i skärgården
kan man dessutom se strandorangelav (Caloplaca marina).
Om vi vandrar vidare i bergen
kan vi åtminstone få svar på en
del av våra undringar. Plötsligt
kan vi finna en ganska tjock
tall, omgiven av granitblock,
eller en omkullfallen tall där
granitblock är inkilade i rotvältan. I sådana fall handlar
det om rotsprängning, en form
av mekanisk vittring, där träden genom sin blotta växtkraft
lyckas vidga sprickor och bit
för bit bryta sönder berget,
ungefär på samma sätt som
maskrosor kan växa upp genom tjock asfalt. Helt säkert
är också en annan form av
mekanisk vittring inblandad
i processen, nämligen frostsprängning. Vatten sipprar in i
sprickor i berget och när vattnet fryser till is, utvidgas det
och utövar sprängkraft.
Även vittring genom mindre
växter och lavar bidrar till att
berget faller sönder. Dels utsöndrar trädens rötter organiska syror, som sakta men
säkert bidrar till att lösgöra
mineral från varandra och dels
kan man konstatera att det även
på de kalaste berg brukar växa
skorplavar av olika slag. Alla
När dessa synnerligen marknära lavar har påbörjat vittringen
av berget tar andra lavar som
färglav (Parmelia saxatilis)
och den dekorativa vinterlaven (Parmelia centrifuga) vid
och så småningom börjar man
även hitta busk- och bladlavar
såsom exempelvis olika renlavar (Cladonia spp.) brosklavar
(Ramalina spp.) och tuschlav
(Lasallia pustulata) på sipperytor där vatten rinner vid regn.
Vid torka stiger renlavskakornas kanter upp och hela kakan
krymper i storlek. Förna blåser in mot kakan och vid fukt
utvidgas den och då ”slukar”
den förna som ligger i närheten. På detta sätt ökar andelen
organiskt material hela tiden.
Vartefter lavarna växer, kommer också mängden organisk
substans att öka och snart är det
dags för mossorna att ta vid.
En av de första mossorna som
växer på dessa hällmarker är
raggmossan
(Racomitrium
lanuginosum) som ger ett ludet
intryck genom att bladen har
fina hårduddar i spetsen. Raggmossan börjar ofta sitt liv i en
renlavskaka som så småningom konkurreras ut; först finns
LAVAR De flesta lavar utsöndrar lavsyror som sönderdelar mineraler
i berggrunden. Vinterlav dominerar på bilden (mitten, vänster) och
färglav till höger.
mossan som en ö i mitten av
renlaven, sedan ökar mossan i
storlek och renlaven kommer
att bilda en krympande tonsur
kring mossan. Så småningom
kommer gräs och andra högre
växter att börja växa på platsen, vilket ytterligare späder
på jordarna. Man brukar kalla
växternas och lavarnas inverkan på berggrunden organogen
vittring. Ovanstående är ett
bra exempel på hur till synes
oberoende faktorer inverkar
på varandra, eller hur de stora
händelserna är beroende av de
små!
När jord väl har börjat bildas
kan vegetationen på kala klippor utgöras av ett nätverk av
exempelvis gräset kruståtel
(Deschampsia flexuosa), som
växer i sprickorna. Mellan
sprickorna fyller lavar eller
mossor upp de kala ytorna. När
jorden i sprickorna ökar ytterligare tar andra växter såsom
kärleksört (Sedum telephium)
över och så småningom dyker
även andra växter upp.
Ralf
Carlsson
NATURLIGTVIS
Text och foto: Ralf Carlsson
[email protected]
