Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 0 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 2 3 4 5 6 7 8 SAMMANFATTNING .......................................................................................................... 1 1.1 VATTENUTNYTTJANDE INOM LYCKEBYÅNS AVRINNINGSOMRÅDE .................................... 1 1.2 LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD................................................................................. 1 1.3 VATTENFÖRING ................................................................................................................. 1 1.4 NÄRINGSÄMNEN FOSFOR OCH KVÄVE ............................................................................... 2 1.5 SYRETILLSTÅND OCH SYRETÄRANDE ÄMNEN .................................................................... 2 1.6 LJUSFÖRHÅLLANDEN ........................................................................................................ 3 1.7 FÖRSURNING ..................................................................................................................... 3 1.8 METALLER I VATTEN ......................................................................................................... 3 1.9 METALLER I SEDIMENT ..................................................................................................... 4 BAKGRUND ........................................................................................................................ 10 2.1 LYCKEBYÅNS VATTENFÖRBUND ..................................................................................... 10 2.2 RECIPIENTKONTROLL ...................................................................................................... 11 2.3 MILJÖMÅL RELEVANTA FÖR LYCKEBYÅN ....................................................................... 12 2.3.1 Nationella miljömål................................................................................................ 12 2.3.2 Länsstyrelsernas miljömål ..................................................................................... 14 2.3.3 Övriga miljömål ..................................................................................................... 16 AVRINNINGSOMRÅDE .................................................................................................... 18 3.1 ALLMÄNT........................................................................................................................ 18 3.2 BESKRIVNING .................................................................................................................. 19 3.3 MARKANVÄNDNING ........................................................................................................ 19 3.4 BEFOLKNING ................................................................................................................... 20 3.5 VATTENUTNYTTJANDE .................................................................................................... 20 PROVTAGNINGSPUNKTER............................................................................................ 22 METODIK ............................................................................................................................ 24 5.1 ALLMÄNT........................................................................................................................ 24 5.2 PROVTAGNINGSFÖRFARANDE ......................................................................................... 24 5.3 ANALYSMETODER ........................................................................................................... 25 5.4 VATTENFÖRING ............................................................................................................... 25 5.5 BERÄKNING AV TRANSPORTMÄNGDER ............................................................................ 26 RESULTAT .......................................................................................................................... 27 6.1 LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD............................................................................... 27 6.2 VATTENFÖRING ............................................................................................................... 28 6.3 FYSIKALISKA OCH KEMISKA UNDERSÖKNINGAR ............................................................. 30 6.3.1 Näringsämnen/eutrofiering .................................................................................... 30 6.3.2 Syretillstånd och syretärande ämnen ..................................................................... 34 6.3.3 Ljusförhållanden .................................................................................................... 36 6.3.4 Surhet/försurning ................................................................................................... 39 6.3.5 Metaller i vatten ..................................................................................................... 42 6.3.6 Sediment ................................................................................................................. 43 REFERENSER ..................................................................................................................... 45 BILAGEFÖRTECKNING DEL I ...................................................................................... 45 875107544 Martina Lönnbom 1 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I 1 SAMMANFATTNING På uppdrag av Lyckebyåns vattenvårdsförbund har HS Miljölab AB i Kalmar utfört recipientkontrollen i Lyckebyåns avrinningsområde år 2001. Uppdraget utfördes av HS Miljölab AB. Martina Lönnbom, Lönnbom VA-teknik AB har skrivit Del I innehållande allmänna uppgifter samt sammanställningar och utvärderingen av den fysikaliska och kemiska undersökningen. Lena Vought är författare av Del II och har ansvaret för botten- och littoralfauna undersökningen och utvärdering. Gertrud Cronberg står för Del III, växtplanktonundersökningar och utvärdering. Nät- och elfiske som rapporteras i Del IV utfördes av Thomas Lennartsson. 1.1 Vattenutnyttjande inom Lyckebyåns avrinningsområde Vatten från Lyckebyån används idag av fyra vattenverk i Lessebo, Emmaboda och Karlskrona kommun. Sammanlagt uppgick det genomsnittliga vattenuttaget per dygn till 19 270 m3 varav det största uttaget sker i Lyckeby med 15 580 m3/d i genomsnitt år 2001. Samtidigt utnyttjas Lyckebyån som recipient för kommunala reningsverk och dagvatten. Den sammanlagda avloppsvattenmängden som släpptes ut under 2001 var 2 644 800 m3/år motsvarande 7 246 m3/d. Dagvattenutsläppet från våtmarken vid ITT Flygt AB uppgick till totalt 673 880 m3 år 2001 motsvarande 1 846 m3/dygn. Utsläppsmängderna för år 2001 angående totalkväve och totalfosfor kunde beräknas till 22,8 ton totalkväve per år och 1,08 ton totalfosfor per år. 1.2 Lufttemperatur och nederbörd Vädret för år 2001 kan beskrivas som varmt och blött med fin sommar och rekordregn. Medeltemperaturen i Bredåkra var 7,4 grader vilket var 0,6 grader varmare än normalt. Vid samma meteorologiska station uppmättes årets nederbörd till 683 mm vilket kan jämföras med medelvärdet 615 mm som är normalvärdet. I september månad kom 160 mm vilket motsvarar 25 % av hela årets nederbörd. Den kraftiga nederbörden orsakade översvämningar i framför allt i den norra delen av Lyckebyåns avrinningsområde. 1.3 Vattenföring År 2001 inleddes med tämligen höga flöden som låg i medel för januari månad på 15,9 m3/s. Högsta vattenföringen i mätstationen vid Mariefors uppnåddes i början av denna månad med 19 m3/s. Därefter sjönk nivåerna successivt ända fram till mitten av september och nådde sitt minimivärde i början av augusti med 0,39 m3/s. I mitten/slutet av september ökade vattenföringen dramatiskt på grund av kraftig nederbörd och det noterades årets maxvärde i början av oktober med 22 m3/s. 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 2 Medelvattenföringen för hela året var 8,1 m3/s vilket är tydligt högre än medelvärdet för perioden 1991 till 2000 som låg på 6,5 m3/s. 1.4 Näringsämnen fosfor och kväve Undersökningarna visar att Lyckebyån har ett kväveöverskott i övre delen av sitt avrinningsområde som längre ner ändras till ett måttligt kväveunderskott i Västersjön och Kyrksjön. I sjön Törn som tillhör delavrinningsområdet Linneforsån förelåg kvävefosforbalans. Dessa bedömningar utgår från Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder. Fosforhalterna i sjöarna var i övre avrinningsområdet (Getasjön) måttligt höga och ökade till höga i Kyrksjön och Västersjön. Också i Törn var halterna höga. Kvävehalterna i samma sjöar bedömdes som höga i Getasjön och Kyrksjön och var måttligt höga i Törn och Västersjön. De arealspecifika förlusterna angående totalfosfor beräknades för provpunkterna Rövaredalen och Lyckeby till måttligt höga och för provpunkten Fur till låga förluster. Beräkningen av de arealspecifika förlusterna med avseende på totalkväve visade att förlusterna i de tre provpunkterna där prov tas 12 gånger per år var måttligt höga. Tillståndsklassificeringen av årsmedelvärden för totalfosfor och totalkväve framgår av figur I respektive figur II. Den sammanlagda årstransportmängden vid mynningen var för år 2001 angående totalfosfor 7,78 ton per år och angående totalkväve 256 ton/år. 1.5 Syretillstånd och syretärande ämnen Lägst syrehalt under år 2001 uppmättes i sjön Törns bottenvatten med 0,1 mg/l. I övrigt låg 53 % (9 stycken) av provpunkterna med sitt lägsta under året mätta syrehalt över 7 mg/l och kan därmed betecknas som syrerika. 6 provpunkter återfanns inom området måttligt syrerikt tillstånd. Lägsta halt i huvudfåran konstaterades i Långemåla med 3,8 mg/l. I provpunkten uppströms Löften var den lägsta syrehalten så låg att provpunkten bedömdes som syrefattig. Halten totalorganiskt kol är nästan i samtliga provpunkter mycket hög och ligger över 16 mg/l, vilket utgör gränsen till klass 5. Bara de två stationer som ligger högst upp i avrinningsområdet (inflöde Transjön och Riksväg 25) ligger under detta värde. Den sammanlagda årstransportmängen vid mynningen av organiskt material (mätt som TOC) var 5 541 ton per år. Det visade sig att halten organiskt material är proportionell mot flödet i Lyckebyån. Ju högre flöde desto högre är också halten organiskt material i vattnet. Detta var särskild tydligt i samband med de kraftiga nederbörden och det efterföljande höga flödet i början av hösten. 875107544 Martina Lönnbom 3 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I 1.6 Ljusförhållanden Ljusförhållandena mäts genom färgtal och grumlighet dvs. partikelmängden. Färgtalet i Lyckebyåns vatten samt i biflödena är mycket högt. En korrelationsanalys visade ett starkt sammanhang mellan halten organiskt material och färgtal där korrelationskoefficienten var 0,89 för värdena mätta år 2001. Till denna utvärdering användes mätvärden från vattenverket i Lyckeby. Samtliga provpunkter utom en (Getasjökvarn) låg i grumlighetsklassen 4 (betydligt grumligt vatten). I Getasjökvarn bedömdes grumligheten till måttlig. 1.7 Försurning Nedfallet av svavel har tydligt minskat under den senaste tjugoårsperioden och närmar sig med 4 kg/ha/år i Blekinge län gränsen 3 kg/ha/år. 3 kg/ha utgör belastningsgränsen dvs.mängden som känslig natur beräknas tåla på lång sikt. För kvävenedfallet syns ingen tydlig tendens och där ligger det aktuella värdet 9 kg/ha/år ganska långt från belastningsgränsen 5 kg/ha/år. Försurningskänsligheten är dock inte så stor i Lyckebyåns avrinningsområde vilket säkert till stor del beror på kalkningsinsatserna. 16 av de 18 provpunkter hade god till mycket god buffertkapacitet utgående från årsmedelvärdet. Bara tre av punkterna låg med det lägsta alkalinitetsvärdet under 0,05 mekv/l. Mätvärdena underskred dock aldrig 0,02 mekv/l vilket utgör gränsen till ingen eller obetydlig buffertkapacitet. Kalkeffektuppföljningen som utfördes i Länsstyrelsernas regi visade dock att det finns problem i framför allt mindre biflöden i norra avrinningsområdet som t.ex. Bjurbäcken vid Gudarsmåla. En liknande bild ger också analysen av pH-mätningarna. Lägsta värdet av mätningarna inom recipientkontrollprogrammet var 5,5 i bäcken från Långasjö. Lägsta pH-värdet som konstaterades i samband med kalkeffektuppföljningen var 4,7 i Bjurbäcken, Gudarsmåla. Tillståndsklassificeringen av årsmedelvärden för alkalinitet och pH-värde framgår av figur III respektive figur IV. 1.8 Metaller i vatten För de metallhalter där det finns bedömningsgrunder bedöms halterna från undersökningarna år 2001 som låga i nästan alla punkter. Blyhalterna låg dock på en nivå som bedöms som måttligt höga utom i punkten Lyckeby där halterna var låga. Klassificeringen för de provpunkter där det gjordes metallundersökningen framgår av tabell I. 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 4 1.9 Metaller i sediment De högsta halterna kadmium, arsenik bly och zink hittades i sediment från Getasjön. Högsta halten koppar analyserades i sedimentet från Törn där också kvicksilver halten var högst av de tre sjöar där det togs sedimentprover. De högsta halterna klassifiderades som måttligt höga. Lägst av metallhalterna enligt bedömningsskalan var kvicksilverhalterna där det hittades mycket låga halter i Getasjön och Kyrksjön samt låga halter i Törn. Angående summa PAH var halterna högst i Törn med 6,9 mg/kg TS. Halterna i de andra två sjöar låg rund 1 mg/kg TS. 875107544 Martina Lönnbom 5 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I FIGUR I: Fosfortillstånd i Lyckebyåns avrinningsområde (bedömt utifrån årsmedelvärden 2001) 54 56 57 55 Klass 1 2 3 4 5 875107544 Benämning Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Totalfosfor (μg/l) < 12,5 12,5 – 25 25 - 50 50 – 100 > 100 3 2 5 2 6 7 3 8 3 9a 3 10 3 11 12 3 13 3 14 3 15 16a 3 17 3 2 3 3 2 2 3 3 Färgkod blå grön gul orange röd Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 6 FIGUR II: Kvävetillstånd i Lyckebyåns avrinningsområde (bedömt utifrån årsmedelvärden 2001) Klass 1 2 3 4 5 875107544 Benämning Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Totalkväve (μg/l) < 300 300 – 625 625 – 1250 1250 – 5000 > 5000 54 2 56 57 55 2 3 3 2 5 2 6 7 2 8 3 9a 3 10 3 11 12 3 13 2 14 3 15 16a 3 17 3 3 3 3 3 Färgkod blå grön gul orange röd Martina Lönnbom 7 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I FIGUR III: Försurningskänslighet (bedömt utifrån årsmedelvärden 2001) 54 56 57 55 Klass 1 2 3 4 5 875107544 Benämning Mycket god buffertkapacitet God buffertkapacitet Svag buffertkapacitet Mycket svag buffertkapacitet Ingen eller obetydlig buffertkapacitet Alkalinitet (mekv/l) > 0,20 0,10 – 0,20 0,05 – 0,10 0,02 – 0,05 < 0,02 3 3 5 1 6 7 1 8 1 9a 1 10 2 11 12 2 13 2 14 2 15 16a 2 17 2 1 2 3 2 2 2 2 Färgkod blå grön gul orange röd Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 8 FIGUR IV: Försurningstillstånd (bedömt utifrån årsmedelvärden 2001) Klass 1 2 3 4 5 875107544 Benämning Nära neutralt Svagt surt Måttligt surt Surt Mycket surt pH-värde > 6,8 6,5 – 6,8 6,2 – 6,5 5,6 – 6,2 < 5,6 54 3 56 57 55 4 2 3 3 5 1 6 7 1 8 2 9a 2 10 1 11 12 2 13 2 14 2 15 16a 2 17 1 2 1 2 2 Färgkod blå grön gul orange röd Martina Lönnbom 9 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I TABELL I: Tillstånd ang. metaller i vatten (bedömt utifrån årsmedelvärden 2001) Nr Station Arsenik Kadmium Koppar Bly Zink 3 Infl. Transjön 2 2 2 3 2 5 Riksväg 25 2 2 2 3 2 Målaregården8 2 2 2 3 2 Västraby 12 Fur Rv 123 2 2 2 3 2 13 Långemåla 2 2 2 3 2 17 Lyckeby 2 2 2 2 2 Klass 1 2 3 4 5 875107544 Benämning Mycket låga halter Låga halter Måttlig höga halter Höga halter Mycket höga halter Cu < 0,5 0,5-3,0 3-9 9-45 >45 Zn <5 5-20 20-60 60-300 >300 Cd <0,01 0,01-0,1 0,1-0,3 0,3-1,5 >0,5 Pb <0,2 0,2-1 1-3 3-15 >15 Cr <0,3 0,3-5 5-15 15-75 >75 Ni <0,7 0,7-15 15-45 45-225 >225 As <0,4 0,4-5 5-15 15-75 >75 Färgkod blå grön gul orange röd Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 2 BAKGRUND 2.1 Lyckebyåns vattenförbund 10 Lyckebyåns vattenförbund bildades 1988 vid en förrättning enligt lagen om vattenförbund. Vattenförbundet är en sammanslutning av kommuner, kraftföretag, markavvattningsföretag och fiskevårdsföreningar dvs. intressenter som på något sätt har tillstånd att påverka Lyckebyåns vatten. Medlemmarna i förbundet enligt den senaste förrättningen (2000) framgår av tabell 1. TABELL 1: Medlemmar i Lyckebyåns vattenförbund Kommuner Emmaboda kommun Karlskrona kommun Lessebo kommun Kraftföretag Mästarmåla kraftstation Strömbergs kraftstation Lyckebyåns vattenregleringsförening u p a Biskopsbergs kraftstation Lyckeåborgs kraftstation Augerums Kraftverk Markavvattningsföretag Löften, Harebosjön torrläggningsföretag Bjurbäckens torrläggningsföretag 1924 Långasjö torrläggningsföretag 1929 Emmaboda, Gusemåla m fl reglering i Lyckebyån Ödevata torrläggningsföretag 1929 Vattenledningsföretaget Lyckebyån mellan Bånga damm och Fursjön 1938 Domänverket Sammanslutningar av fiskerättsägare Kårahults fiskevårdsförening Algutsboda södra fiskevårdsförening Kyrksjöns fiskevårdsförening Ljudersjöns fiskevårdsförening Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Kalmar län Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Blekinge län Törn-Törngöls fiskevårdsområdesförening Ödevatens fiskevårdsområdesförening Västersjön-Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Industri/företag ITT Flygt Orrefors Kosta Boda AB Emmaboda Energi & Miljö AB Förbundets uppgift är att genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i Lyckebyåns vattensystem. Bl.a. har följande projekt genomförts: 875107544 Martina Lönnbom 11 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 2.2 Del I Samordnad recipientkontroll i vattendraget varje år Undersökning av Lyckebyån med avseende på förekomst av bly, kvicksilver, PCB, DDT m.m. Utredning om behandling av Lyckebyån med selen för att motverka förekomst av kvicksilver Inventering av möjlig kraftutvinning Utredning om vattenhushållning Hydrologisk förstudie angående projektet KGH-områdets vattenresurser ”Markandsföring” av Lyckebyåns dalgång genom anordnande av exkursioner, Lyckebyåns Dag samt 10-års jubileum av Lyckebyåns vattenförbund Recipientkontroll Recipientkontrollen utfördes och sammanställdes av Karlskrona kommuns laboratorium fram till år 1995. Svelab Miljölaboratorier AB i Kalmar hade ansvaret för provtagning och rapportering från 1996 till våren 2000 då ansvaret flyttades till KM Lab AB i Växjö i samband med ALcontrols förvärv av de båda företagen. I slutet av år 2000 genomfördes en ny upphandling av recipientkontrollen i Lyckebyån för 2001 till och med 2005. Underlaget för upphandlingen utgjordes av ett Program för samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde inom Blekinge, Kalmar och Kronobergs län. Förslaget till program upprättades av Lars Bengtsson, Malin Kanth, Björn Theorin och Elisabeth Thysell (Länsstyrelsen i Kalmar, Kronoberg och Blekinge) och har diarienumret 247-9098-00 (daterat 2000-10-26). Uppdraget gick till HS Miljölab AB med följande organisation: Huvudansvar: HS Miljölab AB, Johan Sonesson Ansvarig för provtagning: HS Miljölab AB, Johan Sonesson Ansvarig för kemiska analyser: HS Miljölab AB, Johan Sonesson HS Miljölab AB är ackrediterat laboratorium med ackrediteringsnummer 1748 För metallanalyser i vatten anlitas SGAB i Luleå, ackrediteringsnummer 1087 Analys av TOC analyseras av Cenox AB i Lund, ackrediteringsnummer 1737 PAH och kvicksilver i sediment analyseras av Analycen i Lidköping, ackr.nr. 1125 Ansvarig för nät- och elfiske inklusive utvärdering: Fiskerikonsulent Thomas Lennartsson HS Kalmar-Kronoberg Ansvarig för växtplanktonundersökningar inklusive utvärdering: Gertrud Cronberg, Tygelsjö Ansv. för botten- och littoralfauna undersök ningar, inkl. provtagningar och utvärdering: Lena Vought, Hörby Ansvarig för rapportering av fys./kem undersökningar och utvärdering: Martina Lönnbom, Lönnbom VA-teknik AB 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 2.3 Miljömål relevanta för Lyckebyån 2.3.1 Nationella miljömål 12 Riksdagen fastställde ”De svenska miljömålen” den 28 april 1999. Enligt miljöministern är det övergripande målet för miljöpolitiken att nästa generation ska kunna överta ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Av den anledningen fattade riksdagen beslut om 15 nationella miljökvalitetsmål som bör vara uppfyllda om en generation, det vill säga år 2025. Målen omfattar följande: 1. 2. 3. 4. 5. Frisk luft Grundvatten av god kvalitet Levande sjöar och vattendrag Myllrande våtmarker Hav i balans samt levande kust och skärgård 6. Ingen övergödning 7. Bara naturlig försurning 8. Levande skogar 9. Ett rikt odlingslandskap 10. Storslagen fjällmiljö 11. God bebyggd miljö 12. Giftfri miljö 13. Säker strålmiljö 14. Skyddande ozonskikt 15. Begränsad klimatpåverkan Flera av dessa miljömål berör Lyckebyåns avrinningsområde. Främst är mål 3, mål 6 och mål 7 av betydelse. Mål 3 formuleras på följande sätt: Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Målet innebär: Belastningen av näringsämnen och föroreningar får inte minska förutsättningarna för den biologiska mångfalden. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden får inte introduceras. Sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kulturupplevelser samt bad- och friluftsliv ska värnas så långt som möjligt. Fiskar och andra arter som lever i eller direkt beroende av sjöar och vattendrag kan fortleva i livskraftiga bestånd. Delmål angivna i regeringens proposition Sjöar och vattendrag bör kunna användas som dricksvattentäkt. Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden i sjöar och vattendrag samt deras nära omgivningar, bör skyddas i möjligaste mån. Hotade arter bör ges möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga populationer säkras. 875107544 Martina Lönnbom 13 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Mål 6 har följande lydelse: Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Målet innebär: Belastningen av näringsämnen får inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa eller minska förutsättningar för biologisk mångfald. Grundvatten ska inte bidra till ökad övergödning av ytvatten. Sjöar och vattendrag i skogs- och fjällandskap ska ha ett naturligt näringstillstånd. Sjöar och vattendrag i odlingslandskap ska ha ett naturligt tillstånd, vilket högst kan vara näringsrikt eller måttligt näringsrikt. Näringsförhållandena i kust och hav ska i stort motsvara det tillstånd som rådde under 1940-talet och tillförsel av näringsämnen till havet får inte orsaka någon övergödning. Skogsmark ska ha ett näringstillstånd som bidrar till att bevara den naturliga artsammansättningen. Jordbruksmark ska ha ett näringstillstånd som bedrar till att bevara den naturliga artsammansättningen. Delmål angivna i regeringens proposition Tillförsel av näringsämnen till kustvatten, sjöar och vattendrag samt grundvatten bör långsiktigt i huvudsak underskrida nivåer där de har en negativ effekt på människors hälsa, biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning. De svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ska minska med 40 % jämfört med 1995 års nivå. Skyddsområden för vattentäkter och deras väsentliga influensområden bör fastställas. Mål 7, Bara naturlig försurning, har följande lydelse: De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Målet innebär: Onaturlig försurning av marken motverkas så att den naturgivna produktionsförmågan och den biologiska mångfalden bevaras. Sverige verkar för att depositionen av försurande ämnen på lång sikt inte överskrider den kritiska belastningen för mark och vatten.. Halterna i luft understiger 5 mg svaveldioxid/m3 och 20 mg kväveoxid/m3 (årsmedelvärden) för att skydda tekniska material. 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 14 Delmål angivna i regeringens proposition I enlighet med EU:s försurningsstrategi ska Sverige verka för att EU-länderna gemensamt uppnår målet att arealen av ekosystem där kritiska belastningar överskrids minskar med minst 50 % i Europa till år 2010 jämfört med 1990 års nivå. Sverige ska vara berett att inom ramen för EU:s försurningsstrategi acceptera att minska de svenska utsläppen av svaveldioxid till luft i Sverige med storleksordningen 25 % till år 2010 från 1995 års nivå. Utsläpp av kväveoxider från transporter i Sverige bör ha minskat med minst 40 % år 2005 räknat från 1995 års nivå. För utsläpp inom övriga sektorer behövs ytterligare åtgärder i syfte att minska utsläppen till sådana nivåer att miljön inte tar skada. Utsläppen av ammoniak i Sverige bör fortsatt minska från 1995 års nivå. 2.3.2 Länsstyrelsernas miljömål Länsstyrelsen i Kalmar län har den 14 mars 1994 genom sin styrelse fastställt regionala mål för Kalmar län inom 13 områden. De områdena som är relevanta för Lyckebyån är: Område 3: Försurning av mark och vatten pga. nedfall från luften. Kvalitetsmålet för detta område är att länets sjöar och vattendrag håller en biologiskt acceptabel vattenkvalitet (pH 6,0 och alkalinitet 0,05 mekv/l som lägsta nivå under alla delar av året, i den mån värdena inte är lägre i naturligt tillstånd). Därutöver ska kvoten i markvatten mellan kalcium + magnesium + kalium å den ena sidan och aluminium å den andra vara större än ett. Som resultatmål formulerades att klara kvalitetsmålet i 95 % av de kalkade vattnen samt att se till att det inom varje avrinningsområde finns åtgärdade vatten som klarar kvalitetsmålet även under perioder med surstötar. Område 6: Övergödning av hav, sjöar och vattendrag. Kvalitetsmålet som gäller för Lyckebyån som räknas till övriga avrinningsområden är att påverkan ska begränsas till högst påverkansgrad 1 enligt Naturvårdsverkets ”Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag”. Detta mål skall uppnås så snart som möjligt men skall i vatten där stora hinder föreligger vara uppnått senast år 2020. Resultatmålet inom område 6 angående avloppsreningsverk är att vid inlandsreningsverk uppnå 50 % kvävereduktion om uttransporten av kväve till havet överstiger 20 ton eller verket är >10 000 pe och ligger inom 3 mil från kusten och inga större sjöar eller sjösystem ligger mellan utsläppspunkten och havet. Område 7 + 8: Påverkan genom metaller och organiska miljögifter. Kvalitetsmålet för mark, sediment och slam var på kort sikt, dvs. före utgången av år 1999 att belastningen nedbringas till att högst motsvara klass 1 i följande tabell eller högst 6 gånger bakgrundshalten. Områden som idag befinner sig i klass 1 eller lägre får ej belastas så att de hamnar i en högre klass. Mål på längre sikt är att belastningen nedbringas till att högst 875107544 Martina Lönnbom 15 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I motsvara klass 0 i följande tabell eller högst 2 gånger bakgrundshalt. Målen gäller bl.a. sjösediment. TABELL : Påverkansklasser ang. metaller och org. miljögifter Påverkansklass 0 1 Kvicksilver µg/g TS <0,15 0,15 – 0,6 Kadmium µg/g TS <0,45 0,45 - 1,8 Bly µg/g TS <15 15 – 60 PCB ”7-kongener” µg/g TS <0,04 0,04 – 0,15 PAH ”6-kongener” µg/g TS <0,3 0,3 – 1,2 Länsstyrelsen i Kronobergslän har utarbetat ett förslag till regionaliserade miljökvalitetsmål under rubriken ”Miljömål för Kronobergs län”. Förslaget har inte fastställts än utan finns i en samrådsversion. Skrivelsen utgår från de nationella målen. I denna sammanställning tas bara de regionala mål med som berör Lyckebyån. 3. Bara naturlig försurning: 2010 skall högst 15 % av länets sjöar vara drabbade av försurning som orsakats av människan. Senast 2004 har försurningen av vattendrag kartlagts med sådan noggrannhet att ett regionalt mål kan fastställas, uttryckt som % av totala sträckan rinnande vatten i länet som högst skall vara drabbad av försurning orsakad av människan. 7. Ingen övergödning: Till år 2010 skall samtliga vatten uppvisa oförändrade eller sjunkande fosforhalter. Under 2002 inleds ett samarbete med Jönköpings, Hallands och Blekinge län kring behovet av att minska kväveutsläppen till havet från avrinningsområden gemensamma för länen. Det påbörjade samarbetet med Kalmar län fortsätter. 8. Levande sjöar och vattendrag 2010 skall minst 50 % av de mest skyddsvärda natur- och kulturmiljöerna i eller i anslutning till sjöar och vattendrag ha ett långsiktigt skydd. 2005 skall Länsstyrelsen ha identifierat och tagit fram en strategi för restaurering, skydd och skötsel av särkskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer i eller i anslutning till sjöar och vattendrag. Senast 2010 skall 50 % av de skyddsvärda kvarnarna och sågarna bevarats. Senast 2010 har 50 % av de kvarnar och sågar som har ett synnerligen stort kulturhistoriskt värde liksom de kvarnar och sågar som fått statliga bidrag för renovering fått ett långsiktigt skydd. 2010 skall minst 25 % av de värdefulla vattendragsträckorna ha restaurerats med avseende på natur- och kulturmiljöer. 2005 skall Länsstyrelsen ha redovisat en utredning om konsekvensen av vattendomar som tillåter s.k. nolltappning. 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 16 2005 skall Länsstyrelsen, kommunerna och berörda fiskevårdsområdesföreningar ha tagit fram och inlett ett åtgärdsprogram för de hotade arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder. 2005 skall utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att biologisk mångfald inte påverkas negativt. 2005 bör kommunerna ha redovisat resultat av genomförda ytvatteninventeringar med avseende på tätorternas och glesbygdens vattenbehov, tillgång på lämpliga vattenresurser och brister i vattenförsörjningen. 2009 skall vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestämmelser ha upprättats för alla allmänna och större enskilda ytvattentäkter. Med större ytvattentäkter avses ytvatten som nyttjas för vattenförsörjning till fler än 50 personer eller distribuerar mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt. 2.3.3 Övriga miljömål Emmaboda Energi och Miljö AB som har hand om fjärrvärme, vatten och avloppsförsörjning samt avfallshantering i Emmaboda kommun jobbar med ett miljöledningssystem. Det kommunala bolaget är certifierat enligt standarden SS-EN ISO 14001:1996. Inom miljöledningssystemet arbetar företaget med mål. Det som har tagits upp i handlingsplanen för detaljerade mål för Lyckebyån är att ta bort bräddningen av avloppsvatten i Johansfors reningsverk. Bakgrunden till målet: Emmaboda Energi och Miljö kommer att som nyutveckling bygga nytt vattenverk i Getasjö för bättre vattenkvalitet till kunder, samtidigt ska en ny avloppsledning förläggas mellan Broakulla och Emmaboda. Johansfors spillvatten ska istället ledas till Emmaboda avloppsreningsverk. Dessutom blir det ny vattenledning mellan Broakulla – Getasjö – Lindås. Karlskrona kommun har upprättat en miljöplan som godkänts av Miljö- och byggnadsnämnden 2001-11-07 och av Kommunstyrelsen 2001-12-04. De nationella miljömålen ligger också här till grund för planen och de kommunala delmål och åtgärder: 3. Levande sjöar och vattendrag: Avlägsna vandringshinder för fisken (till exempel genom byggande av fiskvägar). Inga hinder skall kvarstå 2010 i de vatten där förutsättningar för reproducerbara bestånd. Finns. År 2020 förekommer fisk i reproducerande bestånd där naturliga förutsättningar finns. Enskilda avlopp inom avrinningsområdena åtgärdas Kalkning År 2020 är samtliga sjöar och vattendrag på topografiska kartan opåverkade av försurning och föroreningar vad avser bottenfaunan. Alla kommunens badsjöar har badvatten av godtagbar kvalitet Vid planläggning och bygglovgivning inom strandnära områden skall stor hänsyn tas till att säkra värdefulla områden för rekreation och biologisk mångfald. Kommunen verkar för att skyddszoner med vegetation på minst 10 och helst 30 meter anläggs utmed exponerade vattendrag. 875107544 Martina Lönnbom 17 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I 6. Ingen övergödning: Rutinerna för städning av lokaler bör ses över så att kemikalieanvändningen minimeras, med bibehållen eller ökad städeffekt, samt att lokaler anpassade för nuvarande städmetoder. Enskilda avlopp inventeras och åtgärdas med början i kustzonen, i skärgården och inom Lyckebyåns avrinningsområde. Ekologiska lösningar eftersträvas. Återkommande inspektioner säkerställer en hög funktionsgrad hos befintliga enskilda anläggningar. Samtliga enskilda anläggningar inom kommunen skall vara åtgärdade senast 2010. Informationskampanj för att få hushåll med enskild avloppsanläggning att använda miljömärkta tvätt- och rengöringsmedel. Stöd till anläggande av våtmarker och fång-/bevattningsdammar i anslutning till ”jordbruksåar”. I kommunal fysisk planering ange åtgärder för att förebygga och minska närsalttillförseln till vatten. Bland annat skall lokalt omhändertagande av dagvatten införas där så är möjligt. Restriktioner införs mot att tvätta bilen på plats där förorening till havet eller insjö kan riskeras. 7. Bara naturlig försurning Intensifierad tillsyn och rådgivning för att minska ammoniakavgången från lantbrukets gödselanvändning. Kalkning enligt den regionala kalkningsplanen uppmuntras. Kommunen skall vara aktiv vid upprättande av planen. Målet är att områden med stora behov skall vara åtgärdade för år 2020. En plan för vitaliseringsgödsling av skogmark skall upprättas före 2010. Askan från kommunens biobränsleeldade fjärrvärmeverk återförs på ett näringsbalanserat sätt senast år 2005. Målet är att lövträdsandelen i den kommunala skogen kraftigt ökas framöver. Därutöver innehåller ett dokument, upprättat av Eva Steiner på uppdrag av vattenverket i Lyckeby, Karlskrona kommun, förslag till miljömål som bör gälla för Lyckebyån. Detta förslag har dock inte fastställts av kommunen. 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 3 AVRINNINGSOMRÅDE 3.1 Allmänt 18 Med avrinningsområde avses ett avgränsat område varifrån vatten avrinner till havet via ett gemensamt vattendrag i det här fallet Lyckebyån. Angränsande avrinningsområden skiljs från varandra genom vattendelare, vanligtvis höjdryggar i terrängen. Redan 1922 numrerades Sveriges vattendrag. De nummerbeteckningar och namnangivelser som används är hämtade från SMHI, Svenskt Vattenarkiv, Avrinningsområden i Sverige, Del 3. Figur 1 visar en översiktskarta med vattendelaren inritade för huvudavrinningsområdet. FIGUR 1: Översiktskarta Lyckebyåns avrinningsområde inkl. delavrinningsområden 875107544 Martina Lönnbom 19 3.2 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Beskrivning Lyckebyåns avrinningsområde utgörs av ett 810 km2 stort område i östra Blekinge och sydöstra Småland. Området hör till sju kommuner i tre län, Blekinge, Kalmar och Kronobergs län. Kommunerna Lessebo, Uppvidinge, Tingsryd, Emmaboda, Torsås, Nybro och Karlskrona ät berörda. Den största delen av avrinningsområdet återfinns i Karlskrona, Emmaboda och Lessebo kommun. Lyckebyån har sitt källflöde i närheten av Kosta samhälle. Ån passerar sjöarna Visjön, Transjön och Yggerudssjön innan den rinner vidare till Getasjön som används som vattentäkt. I samhället Emmaboda tillkommer flödet från Bjurbäcken vars delavrinningsområde omfattar 74,5 km2. Strax söder om Emmaboda ansluter Gusemålabäcken (49,2 km2) från nordöst. Efter att Lyckebyån rinner under väg 28 tillkommer Lyckebyåns största tillflöde Linneforsån (184,2 km2). Strax innan mynningen i Lyckebyån passerade Linneforsån den största sjön inom avrinningsområdet, sjön Törn, som regleras av Karlskrona kommun för vattenförsörjningsändamål. Lyckebyån fortsätter sitt lopp söderut förbi Vissefjärda genom Kyrksjön och vidare genom Västersjön intill Saleboda samhälle. Därefter är ån tämligen sjöfattig pga. omfattande dikningsföretag. Uppströms Kättilsmåla ligger ett sjösystem vars största sjöar är Stora Åsjön och Stora Havsjön. Vid Kättilsmåla tillkommer Lillån (40,7 km2) varefter Lyckebyån passerar Mariefors, där SMHI har en mätstation för vattenflödet. Före utloppet i Lyckebyfjärden i Karlskrona skärgård passerar ån Augerum och Lyckeby med intaget till Lyckeby vattenverk. Lyckebyån är drygt 100 km lång och startar på en höjd av 234 m över havet. Ån har störst fallhöjd i början och i slutet av sitt lopp. I mitten på en sträcka av ca 35 km mellan Lindås och Bånga finns ett flackare parti. 3.3 Markanvändning Skogsmarken dominerar avrinningsområdet med 73 % av avrinningsområdets yta och endast en liten del, knappt 7 % av området utgörs av åker och betesmark. Vattnets andel av avrinningsområdet är ca 5 %. Åkerarealen utnyttjas till största del för vall och grönfoderväxter (77 %), omkring 15 % för spannmål (12 % vårsådd och 3 % höstsådd) och på de återstående 8 % odlas oljeväxter, potatis, sockerbetor samt övriga växtslag. Inom avrinningsregionen finns 3 800 djurenheter vilket ger en djurtäthet på 0,49. Djurtätheten har beräknats utifrån erforderlig spridningsareal i förhållande till faktiska åkeroch betesarealer. Djurhållningen utgörs främst av nötkreatur (2 375 djurenheter) höns (1 000 djurenheter) och får (160 djurenheter). (SCB, 1995) 875107544 Martina Lönnbom Del I 3.4 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 20 Befolkning Inom Lyckebyåns avrinningsregion bor 20 500 personer, 15 800 i tätort (77 %) och 4 700 i glesbygd (23 %). Av glesbygdsbefolkningen är 400 anslutna till kommunalt avlopp (8,5 %), 3 600 personer har enskilt avlopp (77 %) och 200 personer saknar avloppsanordning. För 500 personer finns inga uppgifter. Antalet bebyggda fritidsfastigheter inom regionen är 600. (SCB, 1995) 3.5 Vattenutnyttjande Lyckebyån används idag främst till vattenförsörjning för kommuner och industrier (dricks-, process- och kylvatten), till recipientändamål för kommunala avloppsreningsverk och dagvatten, naturvård samt rekreation och friluftsliv. Därutöver utnyttjas Lyckebyåns vatten i viss mån till bevattning inom jordbruket, för privat bruk och till sportanläggningar av olika slag. Tabell 2 visar en sammanställning av aktuella kommunala och industriella vattenuttag ur Lyckebyån. TABELL 2: Vattenuttag år 2001 Kommun Ort/företag Vattenuttag Aktuellt uttag (m3/d) Kommentar Lessebo Kosta Djupgöl 140 Konstgjord infiltr. Emmaboda Emmaboda Getasjökvarn 2 070 Konstgjord infilt. Lindås Lindås 1 480 Konstgjord infiltr. Karlskrona Karlskrona Lyckebyån 15 580 Tabell 3 visar en sammanställning över utsläppsmängderna från kommunal avloppsrening till Lyckebyån samt vilka reningsmetoder används vid de olika reningsverken. TABELL 3: Kommunala avloppsutsläpp år 2001 (B=biologisk rening, K=kemisk rening, inf.=infiltration, F=sandfilter) Kommun Ort Recipient Rening Avloppsvattenmängd (m3/år) Lessebo Kosta Bäck till Förlången B+K 341 225 Skruv Moamålaån B+K 495 786 Emmaboda Åfors Lyckebyån B 85 000 Johansfors Lyckebyån B 160 000 Emmaboda Lyckebyån B+K 1 238 000 Långasjö Linneforsån B 83 000 Vissefjärda Kyrksjön B+K 165 000 Karlskrona Saleboda Lyckebyån B+K+inf. 19 563 Kättilsmåla Dike-Havsjöbäcken B+K+F 41 470 Strömsberg Dike-Lyckebyån B+K 15 769 875107544 Martina Lönnbom 21 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Bland industrier är det endast Lyckeby fiskodlingar AB som har tillstånd för utsläpp i vattensystemet. Fiskodlingens avloppsvatten går dock numera till det kommunala reningsverket. Övriga industrier med utsläpp av betydelse är anslutna till det kommunala avloppsnätet. ITT Flygt släpper ut sitt dagvatten efter passage genom en nyanlagd våtmark. Totalt var den utgående vattenmängden 673 880 m3 under år 2001, vilket motsvarar 1 846 m3 per dygn. Lägsta mängd släpptes i juli månad med 384 m3/d i medeltal och största mängden var 196 950 m3/månad resp. 6 353 m3/dygn i medeltal i december. Av tabell 4 framgår de utsläppsmängder för föroreningsbelastande verksamheter inom Lyckebyåns avrinningsområde för år 2001. TABELL 4: Utsläppsmängder år 2001 Kommun Verksamhet Provpkt nedstr. Lessebo Kosta ARV 3 Skruvs ARV 54 Emmaboda Åfors ARV 5 Johansfors ARV 6 ITT Flygt 8 Emmaboda ARV 8 Långasjö ARV 56 Vissefjärda ARV 10 Karlskrona Saleboda ARV 12 Strömsberg ARV 14 Kättilsmåla ARV 16a CODcr (ton/år) 8,7 19 3,5 14,3 33,7 47,6 7,0 4,8 BOD7 (ton/år) 0,82 1,6 0,25 5,3 6,2 0,68 0,66 <0,1 <0,08 <0,11 tot-N (ton/år) 1,90 0,61 2,4 3,9 0,46 5,0 3,4 4,1 0,25 0,21 0,59 tot-P (ton/år) 0,065 0,163 0,21 0,24 0,008 0,056 0,20 0,12 0,006 0,005 0,002 Reningsverket i Johansfors lades ner under december 2001 och avloppsvattnet leds istället till Emmaboda reningsverk via en överföringsledning. 875107544 Martina Lönnbom Del I 4 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 22 PROVTAGNINGSPUNKTER Provtagningspunkternas nummer, beteckning, x- och y-koordinat samt undersökningarna och deras frekvens framgår av tabell 5. Provpunkternas läge ses i figur 2. FIGUR 2: Provpunkternas läge Nr 3 5 6 7 Beteckning Inflöde Transjön Riksväg 25 Getasjökvarn Getasjön Målaregården8 Västraby 9A Rövaredalen 54 uppstr. Löften 56 bäck från Långasjö 57 Törn 55 Linnefors 10 Kyrksjön 11 Västersjön 12 Fur Rv 123 13 Långemåla 14 Viökvarn Kättilsmåla 15 uppstr.Havsjödiket Kättilsmåla 16A Lillåns tillflöde 16B Mariefors 17 Lyckeby 875107544 Martina Lönnbom 23 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Frekvenserna i tabellen definieras enligt följande: 6 12 1 4 6 gånger per år 12 gånger per år 1 gång per år 4 gånger per år 1/3 4/3 1/6 1 gång vart tredje år 4 gånger per år vart tredje år 1 gång vart sjätte år TABELL 5: Provtagningspunkter och undersökningsfrekvens Nr 3 5 6 7 Beteckning Inflöde Transjön Riksväg 25 Getasjökvarn Getasjön Målaregården8 Västraby 9A Rövaredalen 54 uppstr. Löften 56 bäck från Långasjö 57 Törn 55 Linnefors 10 Kyrksjön 11 Västersjön 12 Fur Rv 123 13 Långemåla 14 Viökvarn Kättilsmåla 15 uppstr.Havsjödiket Kättilsmåla 16A Lillåns tillflöde 16B Mariefors 17 Lyckeby X-Koord. Y-Koord. 6296240 6290040 6282780 6282500 1476540 1482180 1484780 1485500 Fys.kem. 6 6 6 6 6275800 1485770 6 627210 6280460 6273680 6270740 6271190 6267480 6261260 6260670 6251600 6242300 1486650 1475530 1480160 1483620 1485290 1487440 1486640 1487320 1492710 1491750 12 6 6 6 6 6 6 12 6 6 6238550 1494800 6 6237100 1495450 6 6232750 1492100 6229950 1491050 12 Metaller Botten- Plank- Sedii vatten fauna ton ment 6 6 1 1 1/3 6 1/6 6 1 Fiske Klorofyll 6 1 1 6 6 1 1/3 1/3 1 4/3 1/6 4/3 1/6 4 1/6 1 1 1 1 4 4 6 Vid en närmare kontroll av provpunkternas lägen uppmärksammades att det finns olika uppgifter angående tre provpunkter. Det gäller punkt 8, Målaregården-Västraby, punkt 56, bäck från Långasjö och punkt 16A, Kättilsmåla Lillåns tillflöde. Provpunkt 8 borde egentligen heta Emmabosjön eftersom Målaregården-Västraby beskriver en punkt lite längre uppströms där vägen från riksväg 28 korsar Lyckebyån. Vid SMHI:s PULS-beräkningarna används punkten Målaregården-Västraby. Däremot motsvarar koordinaterna i recipientkontrollprogrammet en punkt som är belägen strax före Emmabosjön. Enligt uppgift från Svelab, ALcontrol och HS Miljölab har proverna i punkt 16A, Kättillsmåla Lillåns tillflöde hittills tagits i Lyckebyåns huvudfåra. Enligt Länsstyrelsen i Blekinge län var det tänkt att provet ska tas i Lillån istället. Detta kommer att ske fr.o.m. provtagningarna år 2002. Punkt 56 har valts för att följa upp utsläppen från reningsverket i Långasjö. I bilaga 2 till Program för samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde är punkt 56 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 24 inritat som provtagningspunkt i nordligaste spetsen av sjön Törn dvs. tillflödet som kan beskrivas som ”nedströms Löften” (i figur 3 pkt 56A). Koordinaterna i bilaga 1, samma dokument, markerar som provtagningspunkt bäcken som kommer från Grimsgölen norr om samhället Långasjö (i figur 3 pkt 56). Recipient för reningsverket är dock enligt Emmaboda Energi och Miljö, huvudmannen för reningsverket, en bäck som rinner från söder via Plaggebo och Trollemåla vidare till sjön Törn (i figur 3 pkt X). Åren före år 2000 togs proven av Svelab i punkten ”56A”. År 2000 och 2001 togs proven av ALcontrol och HS Miljölab i punkt ”56”. 56A 56 X FIGUR 3: Karta från området vid Långasjö 5 METODIK 5.1 Allmänt Vid provtagning har anvisningarna i Naturvårdsverkets ”Recipientkontroll vatten” Allmänna råd 86:2 och ”Recipientkontroll vatten, Metodunderlag” Rapport 3075 följts. Angående minsta provvolym, konservering, hantering och längsta lagringstid har uppgifterna i ”Vattenundersökningar – Förteckning över svensk standard (SIS 10)” tillämpats. 5.2 Provtagningsförfarande För att få prov från större respektive bestämda djup användes en Ruttnerhämtare. I grunda vattendrag eller där prov tas från strandkanten har en provhämtare används. Provtagningsflaskan sätts fast med gummiband och hämtaren doppas 20 till 50 cm under vattenytan. 875107544 Martina Lönnbom 25 5.3 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Analysmetoder Parametrarna, tillhörande enheter, analysmetoder och ackrediteringsnummer för aktuellt laboratoium redovisas i tabell 6. TABELL 6: Parameterförteckning, analysmetod H = plasma-masspektrometri, F = Atomfluoreskens och E = plasma-emissionsspektrometri Parameter Analysmetod Enhet Lab.ackr.nr. Aluminium (Al) H μg/l 1087 Arsenik (As) H μg/l resp.mg/kg TS 1087 Kadmium (Cd) H μg/l resp.mg/kg TS 1087 Koppar (Cu) H μg/l resp.mg/kg TS 1087 Järn (Fe) E μg/l 1087 Kvicksilver (Hg), vatten F μg/l 1087 Kvicksilver Hg), sed. F mg/kg TS 1125 Mangan (Mn) E μg/l 1087 Bly (Pb) H μg/l resp.mg/kg TS 1087 Zink (Zn) H μg/l resp.mg/kg TS 1087 Barium (Ba) H μg/l 1087 Antimon (Sb) H μg/l 1087 Klorofyll SS 02 81 70 μg/l 1748 pH SS ISO 103 90, utg 1 1748 Torrsubstans SS ISO 114 65 utg 1 % 1748 Glödgningsförlust SS ISO 114 65 utg 1 % av TS 1748 Alkalinitet SS 02 81 39, utg 2 mekv/l 1748 Konuktivitet SS EN 27 888, utg 1 mS/m 1748 Turbiditet SS EN 27 027, utg 1 FNU 1748 SS EN ISO 7887, utg 1 del 4 Färg mg Pt/l 1748 TOC (C), vatten SS EN 1484 mg/l 1748 TOC (C), sediment SS ISO 10 694, utg 1 % av TS 1748 Syrgashalt (O2) In situ mg/l 1748 Syremättnad In situ % 1748 Nitrat-kväve (NO3-N) Tecator ASN 110-01/92 mg/l 1748 Total-kväve (N) Tecator ASN 110-03/92 mg/l 1748 Total-fosfor (P) SS EN 1189, utg 2 mg/l 1748 PAH (6 st) SNV 3829 mg/kg TS 1125 5.4 Vattenföring Vid Mariefors, punkt 16B, finns en flödesmätstation. Därutöver har SMHI beräknat vattenföringen med hjälp av PULS-modellen i 4 punkter. Dessa punkter kallas LY01, LY07, LY12 och LY51. LY01 är en station belägen uppströms Åfors avloppsreningsverk vid Kvarnemålen. LY07 finns nedströms Emmaboda avloppsreningsverk vid Målaregård och LY12 är Fur vägbro. LY51 är en station belägen i Linneforsån vid bron nedströms dammen. Tabell 7 visar en lista över provtagningspunkterna i rinnande vatten 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 26 som ingår i recipientkontrollen samt SMHI:s PULS-stationer med koordinater och tillhörande avrinningsområde för respektive punkt. TABELL 7: Punkter med tillhörande avrinningsområde Nr Beteckning X-Koord. Y-Koord. Areal km2 3 LY01 5 6 LY07 8 9A 54 56 LY51 55 LY12 12 13 14 15 16A 16B 17 Inflöde Transjön Uppstr. Åfors ARV Kvarnemålen Riksväg 25 Getasjökvarn Nedstr. Emmaboda ARV Målaregård Målaregården-Västraby Rövaredalen uppstr. Löften bäck från Långasjö Linneforsån bro nedströms damm Linnefors Fur vägbro Fur Rv 123 Långemåla Viökvarn Kättilsmåla uppströms Havsjödiket Kättilsmåla Lillåns tillflöde Mariefors Lyckeby 6296240 6261910 6290040 6282780 6276230 6275800 6272100 6280460 6273680 6271190 6271190 6260850 6260670 6251600 6242300 6238550 6237100 6232750 6229950 1476540 1480700 1482180 1484780 1485020 1485770 1486650 1475530 1480160 1485290 1485290 1487230 1487320 1492710 1491750 1494800 1495450 1492100 1491050 54 109,04 115 174 270,53 275 344 62 3 187,86 188 589,51 590 644 705 733 785 801 810 Vattenföringen i punkter där det inte funnits uppgifter från mätning eller PULS-beräkning har tagits fram med hjälp av punkter, där vattenföringen är känd och förhållandet mellan tillhörande avrinningsareal enligt ovanstående tabell. För beräkningen av vattenföringen i provpunkten 9A användes närmaste pulsberäkningsvärde från station LY07, nedstr. Emmaboda avloppsreningsverk, Målaregård. 5.5 Beräkning av transportmängder Upphandlingen av recipientkontrollen, Lyckebyån, blev inte klar förrän i februari. Därför togs inga prover i januari månad. För beräkningen av transportmängder för januari där inga vattenprov tagits har ett medelvärde tagits fram med hjälp av halten den föregående och den efterföljande månaden. Januari månads värde har alltså tagits fram som medelvärdet mellan halten i december 2000 och halten i februari 2001. Årstransporten resp. månadstransporten har beräknats med hjälp av den beräknade månadsmedelvattenföringen enligt avsnitt 5.4 och de uppmätta/beräknade halter i resp. provpunkt. EXEMPEL: I provpunkt 17 vid vattenverket i Lyckeby analyserades en totalkvävehalt den 11 december 2000 på 0,98 mg/l och den 13 februari 2001 på 1,50 mg/l. Medelvärdet kan då beräknas till 1,24 mg/l. Det uppmätta flödet i Mariefors var som månadsmedelvärde i januari 15,9 m3 per sekund. Avrinningsarealen vid Mariefors är 801 km2 och vid mynningen vilket motsvarar provpunkt 17, Lyckeby är arealen 810 km2. 875107544 Martina Lönnbom 27 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Månadsmedelavrinningen vid mynningen blir då 16,1 m3/s. Transportmängden vid mynningen angående totalkväve beräknas till: 1,26 g/m3 x 16,1 m3/s x 60s x 60min x 24h x 31d = 53,5 ton/månad. 6 RESULTAT 6.1 Lufttemperatur och nederbörd SMHI rubricerar årets väder 2001 som ”Varmt och blött med fin sommar och rekordregn”. År 2001 dominerade de varma perioderna. Som helhet fick landet 0,7 grader högre medeltemperatur än normalt och följde därmed i samma mönster som de flesta år gjort sedan 1988. Avvikelsen var dock måttlig och ligger långt ifrån exempelvis förra årets medeltemperatur (2000). När det gäller nederbörden, som för landet som helhet var 12 procent högre än normalt, så följer även den samma tendens som de föregående fem åren. Men också angående nederbörden var året innan (2000) ett blötare år och även 1998 föll mer nederbörd. Den klimatstationen som lufttemperatur och nederbörd redovisas för är SMHI:s meteorologiska station i Bredåkra i närheten av Ronnebys flygplats. Medeltemperaturen år 2001 var 7,4 grader vilket följer trenden för hela Sverige, dvs. medeltemperaturen låg över normaltemperaturen. Medeltemperaturen för åren 1961 till 1990 (=normalvärde) var 0,6 grader lägre med 6,8 grader. FIGUR 4: Månadsmedeltemperatur för år 2001 och för åren 1961-1990 (=normalvärde) Lufttemperatur, Bredåkra 20 2001 1961-90 o ( C) 15 10 5 0 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec -5 I Bredåkra föll under år 2001 683 mm nederbörd vilket kan jämföras med medelvärdet 631 mm för åren 1961 – 1990 (=normalvärde). Under september månad kom 160 mm vilket motsvarar 25 % av hela årets nederbörd. Den kraftiga nederbörden ledde till översvämningar längs Lyckebyån. 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 28 FIGUR 5: Månadsnederbörd för år 2001 och för åren 1961-1990 (=normalvärde) Nederbörd, Bredåkra 180,0 (mm) 2001 160,0 1961-90 140,0 120,0 100,0 80,0 60,0 40,0 20,0 0,0 jan 6.2 feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Vattenföring Tabell 8 redovisar månadsmedelvärden för mätstationen Mariefors och PULS-data för stationerna Åfors, Målaregård, Linnefors och Fur vägbro. TABELL 8: Månadsmedelflöden i m3/s Nr Station 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 LY01 Åfors 1,52 1,26 0,955 0,898 0,559 0,284 0,118 0,075 1,81 2,12 1,22 0,79 LY02 Målareg. 3,50 3,00 2,20 2,10 1,25 0,683 0,270 0,176 4,62 4,84 2,92 1,74 LY51 Linnefors 2,66 2,48 1,95 1,70 1,22 0,773 0,414 0,259 0,805 2,53 2,08 1,64 LY12 Fur 7,86 6,97 5,19 4,77 2,93 1,73 0,811 0,540 7,53 8,88 6,09 3,93 Mariefors 15,9 14,9 10,3 7,8 4,7 1,95 0,96 5,3 17,3 9,2 7,9 16B 0,62 Flödesmönstret under året för ett vattendrag varierar beroende på infiltrationskapacitet och nederbörd inom avrinningsområdet. Normalt är ytavrinningen störst under tidig vår, i samband med snösmältningen och/eller vårregn, under senhösten och milda vintrar. Under sommaren är ytavrinningen i regel låg eftersom vattnet avdunstar respektive tas upp av vegetationen. 875107544 Martina Lönnbom 29 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I FIGUR 6: Månadsmedelflöden i m3/s Månadsmedelflöden (m 3/s) 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 LY01 Åfors LY02 Målareg. LY51 Linnefors LY12 Fur 16B Mariefors 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Flödestoppen i oktober månad orsakades av de mycket kraftiga nederbörden i september se Figur 5, där nederbördsmängderna redovisas. Årsmedelvattenföringen i Mariefors mätstation var år 2001 8,1 m3/s vilket är tydligt högre än medelvärdet för perioden 1991 till 2001 (6,5 m3/s). Figur 7 visar Årsmedelvattenföringen i Mariefors 1991 till 2001. FIGUR 7: Årsmedelvattenföring i Mariefors för 1991 till 2001 inkl. medelvärdet för hela perioden Årsmedelföring i Mariefors 3 m /s 12 10 8 6 4 2 0 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Figur 8 illustrerar vattenflödet i Lyckebyån vid mätstationen i Mariefors under hela året 2001. Vattenföringen var hög i början av året med värden på drygt 19 m3/s den 8 och 9 januari. Medelvärdet för hela januari var 15,9 m3/s. I oktober månad uppnåddes årets högsta flöden efter de kraftiga nederbörden under september månad med ett maximalt värde på 22 m3/s och ett månadsmedelvärde på 17,3 m3/s. Lägsta värdet noterades den 6 augusti med 0,39 m3/s och ett månadsmedelvärde för hela augusti på 0,62 m3/s. 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 30 FIGUR 8: Dygnsmedelvattenföring i Lyckebyån vid Mariefors, år 2001 6.3 Fysikaliska och kemiska undersökningar I de efterföljande avsnitten kommenteras analysresultaten från de fysikaliska och kemiska vattenundersökningarna i Lyckebyån under år 2001. Bedömningar gjordes enligt Naturvårdsverkets rapport 4913, ”Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag, 1999”. Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunderna finns förklarade i Bilaga 1. Samtliga analysparametrar från vattenundersökningarna tillsammans med medel-, minmax- och medianvärdet redovisas i Bilaga 2. Vattenföring, transportberäkningar och arealspecifika förluster framgår av Bilaga 3. Bilaga 4 innehåller resultaten från metallanalyserna i vattenproverna och i Bilaga 5 sammanställs resultaten från analyserna av sedimentproverna. Bilaga 6 utgörs av en sammanställning av kalkeffektuppföljningen som genomfördes av Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Kronoberg. Diagrammen för illustrationen av värdena för de olika parametrarna redovisar resultaten från provpunkt 3, inflöde Transjön till provpunkt 17, Lyckeby. Huvudfårans värden markeras genom en mörkare schattering, biflödena med en ljusare gråton och vattendrag som mynnar i biflöden illustreras genom ofärgade staplar. 6.3.1 Näringsämnen/eutrofiering Ett näringsrikare tillstånd, eller eutrofiering, skapas av ökad tillförsel eller ökat tillgängliggörande av växtnäringsämnen i sjöar och vattendrag. Eutrofiering leder till ökad produktion och biomassa av växter och djur, ökad vattengrumling, ökad syrgasförbrukning vid nedbrytning av organiskt material samt till ändrad artsammansättning och diversitet hos växt- och djursamhällen. De växtnäringsämnen som reglerar växtsamhällenas utveckling i sötvatten är i de flesta fall fosfor och ett mindre antal fall kväve. 875107544 Martina Lönnbom 31 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Vilket av dessa två ämnen (fosfor eller kväve) som är begränsande för tillväxten avgörs enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder av förhållandet mellan totalkväve och totalfosfor i sjöar beräknat med medelvärdet för månaderna juni till september (ytvatten). Kvoten för Getasjön beräknades till 31 dvs. sjön hamnar i klass 1, kväveöverskott, vilket innebär att enbart fosfortillgången reglerar produktionen. Sjön Törn hade en kvot på 22 och klassificeras därmed till klass 2 (kväve-fosforbalans), där det kan finnas en tendens till att cyanobakterier (”blågröna alger”) kan bilda massförekomster. Såväl Kyrksjön som också Västersjön hamnade med kvoter på 14,5 respektive 12,5 i klass 3, måttlig kväveunderskott. I klass 3 är förekomsten av kvävefixering och kvävefixerande cyanobakterier sannolik. 6.3.1.1 Fosfor Bedömningen av sjöar som utgår från säsongsmedelvärdet för maj till oktober i ytvattnet visar att Getasjön och Törn innehöll måttligt höga halter (klass 2) med 22 µg/l och att Kyrksjön och Västersjön hamnade i klass 3 (höga halter) med 38 resp. 33 µg/l. Beräkningen av de arealspecifika förlusterna i provpunkterna 9A (Rövaredalen), 12 (Fur) och 17 (Lyckeby) gav som resultat att punkterna 9A och 17 klassificerades som klass 3 (måttlig höga förluster) med 0,096 kg/ha/år och punkt 12 hamnade i klass 2 (låga förluster) med 0,066 kg/ha/år. Figur 9 visar medelvärden för hela året 2001 och samtliga provtagningspunkter. FIGUR 9: Medelvärden, totalfosfor år 2001 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 32 Transporten beräknades för de stationer, där provtagning sker 12 gånger per år, dvs. för provpunkt 9a, Rövaredalen, punkt 12, Fur och punkt 17, Lyckeby. Figur 10 illustrerar fosfortransporten i ton per månad för dessa tre stationer. Den sammanlagda årstransportmängden var vid Rövaredalen 3,31 ton, vid Fur 3,87 ton och i Lyckeby 7,78 ton totalfosfor. FIGUR 10: Månadstransport av totalfosfor år 2001 Fosfortransport 1,600 1,400 9a Rövaredalen 1,200 ton/m ån 12 Fur 1,000 17 Lyckeby 0,800 0,600 0,400 0,200 0,000 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Under de första två månaderna och i september var transportmängden i Fur lägre än vid provtagningspunkten Rövaredalen som ligger uppströms. Samma fenomen uppträdde månaderna juni och juli om fosfortransportmängden vid Fur och i Lyckeby jämförs. Orsaken för den lägre transportmängden nedströms kan vara en utspädningseffekt eller också att retentionen dvs. nedbrytning/upptagning av fosfor var högre just de månaderna. 6.3.1.2 Kväve Bedömningen av sjöar som utgår från säsongsmedelvärdet för maj till oktober i ytvattnet visar att Getasjön och Kyrksjön innehöll höga halter (klass 3) med 718 resp. 702 µg/l och att Törn och Västersjön hamnade i klass 2 (måttligt höga halter) med 624 resp. 537 µg/l. Beräkningen av de arealspecifika förlusterna i provpunkterna 9A (Rövaredalen), 12 (Fur) och 17 (Lyckeby) gav som resultat att samtliga provpunkter klassificerades som klass 3 (måttligt höga förluster) med 2,8 (pkt. 9A), 2,3 (pkt.12) och 3,2 (pkt.17) kg/ha/år. Figur 11 visar medelvärden för hela året 2001 och samtliga provtagningspunkter. 875107544 Martina Lönnbom 33 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I FIGUR 11: Medelvärden, totalkväve och nitratkväve år 2001 Transporten beräknades för de stationer, där provtagning sker 12 gånger per år dvs. för provpunkt 9a, Rövaredalen, punkt 12, Fur och punkt 17, Lyckeby. Figur 12 illustrerar kvävetransporten i ton per månad för dessa tre stationer. Den sammanlagda årstransportmängden var vid Rövaredalen 95 ton, vid Fur 133 ton och i Lyckeby 256 ton totalkväve. FIGUR 12: Månadstransport av totalkväve år 2001 Kvävetransport 60,00 50,00 9a Rövaredalen 12 Fur ton/m ån 40,00 17 Lyckeby 30,00 20,00 10,00 0,00 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Transportmängderna ökade under första halvåret ju längre nedströms provpunkterna är belägna. Störst är ökningen mellan Fur och Lyckeby i januari och februari där öknings875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 34 faktorn nästan var tre. Under sommaren i juli och augusti ligger transportmängden i alla tre stationer på samma nivå dvs. kväve förbrukas genom biologiska processer. I september skedde t.o.m. en minskning av transportmängderna. 6.3.2 Syretillstånd och syretärande ämnen Vattnets syretillstånd är av vital betydelse för respirations- och andra mikrobiella och kemiska processer i ekosystemet liksom för den biologiska strukturen. Syretillståndet varierar främst beroende på produktionsförhållandena och den organiska belastningen, inklusive naturligt humus från avrinningsområdet. I skiktade sjöars bottenvatten är syresituationen som sämst vid slutet av stagnationsperioderna sommar och vinter, då för många organismer kritiska förhållanden kan förekomma. I vattendrag kan syresituationen vara sämst vid låg vattenföring, speciellt i förorenade vattendrag. För karakterisering av syretillståndet är halten av syre att föredra framför mättnaden bl.a. på grund av att olika organismers toleransgränser oftast uttrycks i halter. Uppgifter om enbart syrgashalt kan dock ge en missvisande bild av syretillståndet framför allt i rinnande vatten på grund av variationer i syretillförsel och organisk belastning. Man bör därför också beakta uppgifter om förekomsten av syretärande ämnen. Halten av organiskt material tillför därför väsentlig information om risken att låga syrgashalter uppträder mellan de tillfällen då syrgashalten mäts. Bedömningen av syretillståndet görs dels i temperaturskiktade sjöars bottenvatten, dels i den cirkulerande vattenmassan i oskiktade sjöar. Årsvisa minimivärden ligger till grund för bedömningen. Även i vattendrag bedöms årsvisa minimivärden. FIGUR 13: Syreminimihalter år 2001 875107544 Martina Lönnbom 35 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Av de 17 provpunkter klassificeras 53 % dvs. 9 stycken som klass 1 (syrerikt tillstånd) dvs. de lägsta syrehalter som uppmättes under året låg över 7 mg/l. 6 provpunkter hamnade i klass 2 (måttligt syrerikt tillstånd). Lägsta syrehalten under året vid Långemåla var 3,8 mg/l vilket motsvarar klassificeringen i klass 3 (svagt syretillstånd). I klass 4 (syrefattigt tillstånd) återfinns provpunkten 54, uppströms Löften (2,7 mg/l). Lägsta syrehalten i Lyckebyåns avrinningsområde under år 2001 uppmättes i augusti på Törns botten med 0,1 mg/l vilket motsvara klass 5m (syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd). Vid detta provtagningstillfälle var också halten vid ytan i samma sjö mycket låg med 1 mg/l. Bedömningen för TOC görs i sjöar utgående från säsongsmedelvärden maj till oktober (ytvatten). I Vattendrag bedöms årsvisa medelvärden. FIGUR 14: Medelvärden, TOC år 2001 Halterna totalt organiskt kol är i nästan samtliga provpunkter mycket höga dvs. klass 5. Detta gäller också sjöprovtagningspunkterna där medelvärdet för bedömningen grundar sig på säsongsmedelvärden maj till oktober. Bara i provpunkt 3, uppströms Transjön och provpunkt 5, Riksväg 25 ligger halterna under 16 mg/l dvs. dessa två punkter hamnar i klass 4 (hög halt). Det finns ett tydligt sammanhang mellan flödet i Lyckebyån och halten organiskt material. Detta framgår av figur 15 som illustrerar flödet i mätstationen Mariefors och halten organiskt material mätt som CODMn vid vattenverket i Lyckeby. 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 36 FIGUR 15: Flödet och halten organiskt material år 2001 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 25 COD(Mn) 20 15 10 m 3/s Flöde 5 01-12-21 01-12-06 01-11-21 01-11-06 01-10-19 01-10-04 01-09-19 01-09-03 01-08-17 01-08-02 01-07-18 01-07-03 01-06-15 01-05-30 01-05-11 01-04-25 01-04-06 01-03-22 01-03-06 01-02-19 01-02-01 01-01-17 0 01-01-02 mg/l Flöde och org.material i Lyckebyån Diagrammet visar att de höga flödena i oktober påverkade halterna angående organiskt material ända fram till årsskiftet. 6.3.3 Ljusförhållanden Ljusförhållandena påverkar livsbetingelserna direkt för många organismer. Vattnets beskaffenhet i dessa avseenden bedöms utgående från mätningar i färgkomparator med brungul platinaklorid som referens. I sjöar görs klassificering av vattenfärg med säsongsmedelvärde maj till oktober baserat på mätningar i ytvatten. I vattendrag används årsvisa medelvärden. FIGUR 16: Färgtalet, medelvärden år 2001 875107544 Martina Lönnbom 37 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Färgtalet i Lyckebyåns vatten samt i biflödena är mycket högt. Samtliga provtagningspunkter ligger i klass 5 (starkt färgat vatten) med värden över 100 mg Pt/l. De högsta färgtalen med värden omkring 300 mg Pt/l noterades i punkt 54, uppströms löften och i punkt 56, bäck från Långasjö. Medelvärdet i sjön Törn och i Linnefors som ligger nedströms punkterna med de extrem höga värdena ligger dock på en lägre nivå mellan 150 och 200 mg Pt/l vilket visar sjöarnas naturliga reningseffekt. Också angående färgtalet finns ett sydligt sammanhang mellan flödet och färgtal som framgår av figur 17 där flödet och färgtalet vid vattenverket i Lyckeby redovisas. FIGUR 17: Flödet och färgtalet år 2001 Flöde och färgtal i Lyckebyån 400 25 350 Flöde 250 15 m 3/s m g Pt/l 20 Färg 300 200 10 150 100 5 50 01-12-21 01-12-06 01-11-21 01-11-06 01-10-19 01-10-04 01-09-19 01-09-03 01-08-17 01-08-02 01-07-18 01-07-03 01-06-15 01-05-30 01-05-11 01-04-25 01-04-06 01-03-22 01-03-06 01-02-19 01-02-01 01-01-17 0 01-01-02 0 För att analysera sammanhanget mellan halten organiskt material och färgtalet som båda följer flödet på ett liknande sätt gjordes en korrelationsanalys som redovisas i figur 18. Med en korrelationsanalys kan man bestämma sambandet mellan två egenskaper, dvs. se hur två faktorer förhåller sig till varandra. Om korrelationskoefficienten (R2) är lika med 1,0 innebär det att två faktorer följer varandra precis. Analysen av korrelationen mellan halten organiskt material och färgtalet gav en koefficient på 0,89 dvs. nästan 90 % av värdena visar ett samband mellan dessa två faktorer. 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 38 FIGUR 18: Korrelation mellan org. material och färgtal, år 2001 Korrelation mellan org.material och färgtal 400 y = 7,7308x + 1,3719 R2 = 0,8911 350 Färgtal (m gPt/l) 300 250 200 150 100 50 0 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 COD(Mn) (m g/l) För ljusförhållandena i vatten spelar grumligheten (turbiditet) också en viktig roll. Vattnets grumlighet eller turbiditet bedöms med analys av ljusspridning mätt enligt FNUskalan. Mätningarna kvantifierar vattnets partikelinnehåll i form av dels lermaterial dels organiskt material som humusflockar, plankton, m.m. I sjöars ytvatten görs grumlighetskklassificering med säsongsmedelvärde maj till oktober. I vattendrag används till bedömningen årsvisa medelvärden. FIGUR 19: Turbiditet, medelvärden år 2001 875107544 Martina Lönnbom 39 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Samtliga provpunkter utom en låg angående grumlighetsklassen i klass 4 (betydligt grumligt vatten). Enbart medelvärdet för provpunkten 6, Getasjökvarn hamnade i klass 3 (måttligt grumligt vatten). De högsta halterna med värden över 5,0 FNU återfanns i provpunkt 8, Målaregården-Västraby, i provpunkt 9a, Rövaredalen och i provpunkt 54, uppströms Löften. Siktdjupet mättes under år 2001 i sjöarna Getasjön, Törn, Kyrksjön och Västersjön. FIGUR 20: Siktdjup, säsongsmedelvärden år 2001 Västersjön klassificeras med ett säsongsmedelvärde för siktdjupet som klass 5 (mycket litet siktdjup). De övriga tre sjöarna hamnade i klass 4 (litet siktdjup). 6.3.4 Surhet/försurning Vattnets surhet är av betydelse för vattenlevande organismer genom att den påverkar balansen mellan organismernas inre miljö och omgivningen och därmed viktiga omsättningsprocesser. Indirekt har surheten betydelse för vattenorganismerna också genom att den reglerar i vilken kemisk form exempelvis metaller uppträder. De flesta vatten har en viss buffertkapacitet, dvs. förmåga att neutralisera tillskott av sura ämnen. Buffertkapaciteten bestäms i första hand av vätekarbonathalten och först då denna är i det närmaste uttömd kan vattnet bli kraftigt surt. Som mått på buffertkapaciteten används här alkaliniteten. Ett tillskott av syra får större effekt på vattnets surhet ju lägre alkalinitet. De faktorer som orsaker försurning är bl.a. deposition av luftföroreningar, barrskogsplantering, skogs- och myrdikning och användande av försurande gödselmedel. De 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 40 viktigaste föroreningarna är svavel- och kväveföreningar som både verkar försurande och (över)göder skogsmarken (kväve). På uppdrag av Blekinge luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar sedan 1985. Mätningarna visar att nedfallet av försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämför med Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat kraftig samtidigt som nederbörden har blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Nedfallet av svavel till marken i granskogen och på öppet fält låg i samma storleksordning – för år 1999/2000 4 kg/ha i Blekinge. Den kritiska belastningsgränsen (mängden som känslig natur beräknas tåla på lång sikt) för svavelnedfallet ligger i södra Sverige på 3 kg/ha. Nedfallet av kväve var på samma nivå som tidigare år med 9 kg/ha. För kvävenedfallet ligger den kritiska belastningsgränsen på 5 kg/ha. Bedömningen av surhetstillståndet kan göras utgående från alkalinitet och/eller pHvärde. Medan alkaliniteten främst är ett mått på försurningskänsligheten anger pHvärdet den faktiska surheten som sådan. Figur 21 visar medelvärdena för alkaliniteten och minimivärden för år 2001. FIGUR 21: Alkalinitet, medel- och minvärden år 2001 Mycket god buffertkapacitet (klass 1) hade nio provpunkter utgående från årsmedelvärdet. Sju av provpunkterna klassificeras till klass 2 (god buffertkapacitet). Punkt 3, inflöde Transjön och punkt 56, bäck från Långasjö bedöms som klass 3 (svag buffertkapacitet). 875107544 Martina Lönnbom 41 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I De lägsta alkalinitetsvärden som uppmättes låg på 0,03 respektive 0,04 mekv/l i punkt 3, inflöde Transjön och punkt 54, uppströms Löften respektive punkt 56, bäck från Långasjö. I övrigt uppmättes ingen halt under 0,05 mekv/l vilket är övre gränsen för statligt kalkningsbidrag. En liknande bild ger också kalkeffektuppföljningen som Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Kronobergs län genomförde under år 2001. Uppföljningen visar dock att skyddet mot försurningen periodvis framför allt i små tillflöden kan vara dåligt i de norra delarna av tillrinningsområdet. Lägsta alkalinitet dvs. klass 5 (ingen eller obetydlig buffertkapacitet) med värden lägre än 0,02 mekv/l uppmättes i Bjurbäcken vid Gudarsmåla. Ytterligare 6 provpunkter i mindre vattendrag visade vid något tillfälle en alkalinitet lägre än 0,05 mekv/l. Figur 22 visar medelvärdena för pH-värden och minimivärden för år 2001 FIGUR 22: pH-värde, medel- och minvärde år 2001 Nära neutralt (klass1) var medelvärdet på pH-värdet i 13 provpunkter. 2 av provpunkterna hamnade i klass 2 (svagt surt) och lika många (2) i klass 3 (måttligt surt). En provpunkt, punkt 55, bäck från Långasjö bedöms ligga i klass 4 (surt). De lägsta uppmätta pH-värdena låg utom i en punkt över 5,6. Bara i punkt 55, bäck från Långasjö visade mätningen ett pH-värde på 5,5 i oktober månad. Också angående pH-värdet ger Länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning en liknande bild. Lägsta pH-värden uppmättes på samma provpunkt där också alkaliniteten var som lägst, nämligen i Bjurbäcken vid Gudarsmåla. pH-värden som mättes där låg t.o.m. under 5,0. I övrigt hittades pH-värden lägre än 5,6 i tre mindre tillflöden till Lyckebyån. 875107544 Martina Lönnbom Del I 6.3.5 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 42 Metaller i vatten Metaller förekommer naturligt i låga halter i sötvatten. Halterna varierar beroende på bergrund och jordarter i avrinningsområdet för sjön eller vattendraget. Vattnets surhet och innehåll av organiskt material m.m. påverkar också metallhalterna så att en betydande variation förekommer redan under naturliga förhållanden. Halter av metaller i vatten ger den bästa möjligheten att bedöma om det finns risk för biologiska störningar. Vattenanalyser ger också möjligheter att beräkna transporter av metaller i vattendrag och därigenom underlag för att bedöma hur olika källor bidrar till belastningen på ett vattenområde. Tabell 9 sammanställer medelvärden för de provpunkter där metaller i vatten undersöktes. Vid beräkningen av medelvärdena har tagits de halter som analyserades som ”mindre än” med i beräkningen med sitt halva värde (t.ex. har <0,005 ersatts med 0,0025). TABELL 9: Medelvärden, metaller i vatten år 2001 Nr Station Al As Cd Cu Fe µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l 3 Infl. Transjön 245 0,45 0,039 0,58 1,80 5 Riksväg 25 222 0,49 0,034 0,60 1,26 Målaregården8 361 0,67 0,025 1,69 1,50 Västraby 12 Fur Rv 123 266 0,57 0,021 1,32 1,54 13 Långemåla 313 0,57 0,027 1,49 2,43 17 Lyckeby 272 0,50 0,024 1,52 1,77 Hg µg/l 0,002 0,002 Mn µg/l 157 103 Pb µg/l 1,46 1,07 Zn µg/l 8,3 6,9 0,005 76 2,47 7,7 0,003 120 0,005 161 0,009 93 1,45 1,37 0,90 5,8 7,5 6,7 Ba µg/l 19 19 Sb µg/l 0,14 0,28 Bedömningsgrunder finns för metallerna arsenik (As), kadmium (Cd), koppar (Cu), bly (Pb) och zink (Zn). Årsmedelvärdena för dessa metaller utom bly bedöms vara låga i samtliga provpunkter. Angående bly bedöms tillståndet i punkt 17, Lyckeby som klass 2 (låga halter) och i de övriga provpunkter som klass 3 (måttligt höga halter). Klass 2 innebär små risker för biologiska effekter. Majoriteten av vattnet inom denna klass har förhöjda metallhalter till följd av utsläpp från punktkällor och/eller långdistansspridning. Klassen kan dock inrymma halter som är naturliga i t.ex. vissa geologiskt avvikande områden. Haltförhöjningen är sådan att mätbara effekter i allmänhet inte kan registreras. Klass 3 innebär att effekter kan förekomma. Risken är störst i mjuka, närings- och humusfattiga vatten samt i vatten med lågt pH-värde. Med effekter menas här påverkan på arter eller artgruppers reproduktion eller överlevnad i tidigare livsstadier, vilket ofta yttrar sig som en minskning av artens individantal. Minskat individantal kan medföra återverkningar på vattnets organismsamhällen och på hela ekosystemets struktur. 875107544 Martina Lönnbom 43 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I Beräkningen av transportmängden är produkten av årsmedelvärdet och årsavrinningen enligt tabell 10. TABELL 10: Årsavrinning år 2001 Nr Station 3 5 8 12 13 17 Infl. Transjön Riksväg 25 Målaregården-Västraby Fur Rv 123 Långemåla Lyckeby Avrinningsareal (km2) 54 115 275 590 644 810 TABELL 11: Årstransport av metaller i vatten Al As Cd Cu Nr Station kg/år kg/år kg/år kg/år 3 Infl. Transjön 3608 7 0,6 9 5 Riksväg 25 6963 15 1,1 19 Målaregården8 25218 47 1,7 118 Västraby 12 Fur Rv 123 38757 83 3,1 192 13 Långemåla 49780 91 4,3 237 17 Lyckeby 68446 126 6,0 382 6.3.6 Årsavrinning (m3) 14 728 400 31 366 100 69 854 800 145 704 800 159 040 500 251 639 200 Fe Hg Mn Pb Zn Ba Sb kg/år kg/år kg/år kg/år kg/år kg/år kg/år 27 0,03 2312 22 122 280 2,1 40 0,06 3231 34 216 596 8,8 105 0,35 5309 173 538 224 445 386 0,44 17485 211 845 0,80 25606 218 1193 2,26 23402 226 1686 Sediment Halter av metaller i sediment ger en god återspegling av metalltillförseln till ett vattenområde. Provtagningsförfarande och analyser är förhållandevis enkla och tillförlitliga och analyser av sediment lämpar sig därför mycket för karteringar av metallpåverkan. Angående sediment finns bedömningsgrunder för metallerna koppar (Cu), zink (Zn), kadmium (Cd), bly (Pb), kvicksilver (Hg) och arsenik (As). Klassificeringen för metaller i sediment baserar sig på variationen av halter i ytsediment i svenska sjöar. Klassindelningen är utformad så att klass 1 – 3 inbegriper ungefär 95 % av mätvärdena i underlagsmaterialet. Klasserna 4 och 5 representerar halter som i allmänhet återfinns i lokalt belastade områden. Den högsta klassen inbegriper endast de högsta uppmätta halterna i Sverige. Sedimentprov har tagits i Getasjön, Törn och Kyrksjön i september månad. Utöver de analyser som listades i kontrollprogrammet efterbeställdes analys på PCB. Tyvärr räckte materialet inte till för att utföra också denna analys. 875107544 Martina Lönnbom Del I LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 44 FIGUR 23: Metaller i sediment år 2001 Metaller i sediment 500 450 Getasjön 400 Törn mg/kg TS 350 430 Kyrksjön 300 245 250 208 200 164 150 101 100 53 50 5,7 2 1,2 16 27 18 22 0,14 0,3 <0,1 10 6,7 0 Kadmium Koppar Kvicksilver Arsenik Bly Zink Av tabell 11 framgår i vilken klass de olika sjöar för respektive metall hamnade. TABELL 11: Tillståndsbedömning för metaller i sediment år 2001 Kadmium Koppar Kvicksilver Arsenik Bly Zink Getasjön 3 2 1 3 3 3 Törn 2 3 2 2 2 2 Kyrksjön 2 2 1 2 2 2 De högsta metallhalterna angående kadmium-, bly-, zink- och arsenik hittades i sedimentet från Getasjön. Halterna i detta prov bedöms för de aktuella metallerna till klass 3 (måttligt höga halter). Kopparhalten i Getasjön hamnade i klass 2 (låga halter) och kvicksilverhalten i klass 1 (mycket låga halter). Metallhalterna angående i Törn och Kyrksjön låg för de flesta metaller i klass 2 (låga halter). Kopparhalten i Törn var högst och bedöms som klass 3 (måttlig höga halter) och kvicksilverhalten i Kyrksjön låg under detektionsgränsen vilket innebär en bedömning som klass 1 (mycket låga halter). Angående PAH (polyaromatiska halogenföreningar) hittades den högsta halten i sedimentet från Törn med 6,9 mg/kg TS. I Getasjön och Kyrksjön var halterna låga med 1,3 resp. 1,0 mg/kg TS. 875107544 Martina Lönnbom 45 7 LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001 Del I REFERENSER Bydén, Larsson och Olsson, 1996, Mäta vatten, Undersökningar av sött och salt vatten Emmaboda Energi och Miljö AB, 2002, Uppgifter ang. vattenuttag och utsläpp år 2001 ITT Flygt AB, 2002, Uppgifter ang. utsläpp från våtmark år 2001 Karlskrona kommun, 2002, Uppgifter ang. vattenuttag och utsläpp år 2001, Miljöplan Lantmäteriet, 2000, Gröna kartan, Kalmar län Lessebo kommun, 2002, Uppgifter ang. vattenuttag och utsläpp år 2001 Luftvårdsförbundet i Blekinge län och i Kalmar län, 2002, Uppgifter ang. surt nedfall Lyckebyåns vattenförbund, 2000, Program för samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde inom Blekinge, Kalmar och Kronobergs län Länsstyrelsen i Blekinge län, 2002, Uppgifter ang. kalkning och kalkeffektuppföljning Länsstyrelsen i Kalmar län, 2002, Uppgifter ang. kalkning och kalkeffektuppföljning samt Regionala miljömål för Kalmar län Länsstyrelsen i Kronobergs län, 2002, Uppgifter ang. kalkeffektuppföljning samt Samrådsversion 2002-03-18, Miljömål för Kronobergs län Malmquist, Yngve och Svensson, Cecilia, 1992, Översiktlig miljöstudie av Lyckebyåns avrinningsområde Naturvårdsverket, 1999, Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag Regeringen, 1999, De svenska miljömålen SCB, 1998, Statistiska meddelanden, Statistik för avrinningsområden SMHI, 1994, Avrinningsområden i Sverige, Del 3, Vattendrag till egentliga Östersjön och Öresund SMHI, 2001, Väder och Vatten, Tidning SMHI, 2002, Nederbörds- och temperaturmätningar vid meteorologiska stationen i Bredåkra Steiner, Eva, 2000, Lyckebyåns vattenkvalitet förr och nu 8 Bilaga 1: Bilaga 2: Bilaga 3: Bilaga 4: Bilaga 5: Bilaga 6: 875107544 BILAGEFÖRTECKNING DEL I Analysparametrar och bedömningsgrunder för miljökvalitet Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar Vattenföring, transporter och arealspecifika förluster i provtagningspunkterna 17, Lyckeby, 12, Fur, och 9a, Rövaredalen Metaller i vatten Sediment Kalkeffektuppföljning Martina Lönnbom