2001 - Lyckebyåns Vattenförbund

Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
0
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1
2
3
4
5
6
7
8
SAMMANFATTNING .......................................................................................................... 1
1.1
VATTENUTNYTTJANDE INOM LYCKEBYÅNS AVRINNINGSOMRÅDE .................................... 1
1.2
LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD................................................................................. 1
1.3
VATTENFÖRING ................................................................................................................. 1
1.4
NÄRINGSÄMNEN FOSFOR OCH KVÄVE ............................................................................... 2
1.5
SYRETILLSTÅND OCH SYRETÄRANDE ÄMNEN .................................................................... 2
1.6
LJUSFÖRHÅLLANDEN ........................................................................................................ 3
1.7
FÖRSURNING ..................................................................................................................... 3
1.8
METALLER I VATTEN ......................................................................................................... 3
1.9
METALLER I SEDIMENT ..................................................................................................... 4
BAKGRUND ........................................................................................................................ 10
2.1
LYCKEBYÅNS VATTENFÖRBUND ..................................................................................... 10
2.2
RECIPIENTKONTROLL ...................................................................................................... 11
2.3
MILJÖMÅL RELEVANTA FÖR LYCKEBYÅN ....................................................................... 12
2.3.1
Nationella miljömål................................................................................................ 12
2.3.2
Länsstyrelsernas miljömål ..................................................................................... 14
2.3.3
Övriga miljömål ..................................................................................................... 16
AVRINNINGSOMRÅDE .................................................................................................... 18
3.1
ALLMÄNT........................................................................................................................ 18
3.2
BESKRIVNING .................................................................................................................. 19
3.3
MARKANVÄNDNING ........................................................................................................ 19
3.4
BEFOLKNING ................................................................................................................... 20
3.5
VATTENUTNYTTJANDE .................................................................................................... 20
PROVTAGNINGSPUNKTER............................................................................................ 22
METODIK ............................................................................................................................ 24
5.1
ALLMÄNT........................................................................................................................ 24
5.2
PROVTAGNINGSFÖRFARANDE ......................................................................................... 24
5.3
ANALYSMETODER ........................................................................................................... 25
5.4
VATTENFÖRING ............................................................................................................... 25
5.5
BERÄKNING AV TRANSPORTMÄNGDER ............................................................................ 26
RESULTAT .......................................................................................................................... 27
6.1
LUFTTEMPERATUR OCH NEDERBÖRD............................................................................... 27
6.2
VATTENFÖRING ............................................................................................................... 28
6.3
FYSIKALISKA OCH KEMISKA UNDERSÖKNINGAR ............................................................. 30
6.3.1
Näringsämnen/eutrofiering .................................................................................... 30
6.3.2
Syretillstånd och syretärande ämnen ..................................................................... 34
6.3.3
Ljusförhållanden .................................................................................................... 36
6.3.4
Surhet/försurning ................................................................................................... 39
6.3.5
Metaller i vatten ..................................................................................................... 42
6.3.6
Sediment ................................................................................................................. 43
REFERENSER ..................................................................................................................... 45
BILAGEFÖRTECKNING DEL I ...................................................................................... 45
875107544
Martina Lönnbom
1
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
1 SAMMANFATTNING
På uppdrag av Lyckebyåns vattenvårdsförbund har HS Miljölab AB i Kalmar utfört
recipientkontrollen i Lyckebyåns avrinningsområde år 2001. Uppdraget utfördes av HS
Miljölab AB. Martina Lönnbom, Lönnbom VA-teknik AB har skrivit Del I innehållande
allmänna uppgifter samt sammanställningar och utvärderingen av den fysikaliska och
kemiska undersökningen. Lena Vought är författare av Del II och har ansvaret för
botten- och littoralfauna undersökningen och utvärdering. Gertrud Cronberg står för
Del III, växtplanktonundersökningar och utvärdering. Nät- och elfiske som rapporteras i
Del IV utfördes av Thomas Lennartsson.
1.1 Vattenutnyttjande inom Lyckebyåns avrinningsområde
Vatten från Lyckebyån används idag av fyra vattenverk i Lessebo, Emmaboda och
Karlskrona kommun. Sammanlagt uppgick det genomsnittliga vattenuttaget per dygn
till 19 270 m3 varav det största uttaget sker i Lyckeby med 15 580 m3/d i genomsnitt år
2001.
Samtidigt utnyttjas Lyckebyån som recipient för kommunala reningsverk och dagvatten.
Den sammanlagda avloppsvattenmängden som släpptes ut under 2001 var 2 644 800
m3/år motsvarande 7 246 m3/d. Dagvattenutsläppet från våtmarken vid ITT Flygt AB
uppgick till totalt 673 880 m3 år 2001 motsvarande 1 846 m3/dygn.
Utsläppsmängderna för år 2001 angående totalkväve och totalfosfor kunde beräknas till
22,8 ton totalkväve per år och 1,08 ton totalfosfor per år.
1.2 Lufttemperatur och nederbörd
Vädret för år 2001 kan beskrivas som varmt och blött med fin sommar och rekordregn.
Medeltemperaturen i Bredåkra var 7,4 grader vilket var 0,6 grader varmare än normalt.
Vid samma meteorologiska station uppmättes årets nederbörd till 683 mm vilket kan
jämföras med medelvärdet 615 mm som är normalvärdet. I september månad kom 160
mm vilket motsvarar 25 % av hela årets nederbörd. Den kraftiga nederbörden orsakade
översvämningar i framför allt i den norra delen av Lyckebyåns avrinningsområde.
1.3 Vattenföring
År 2001 inleddes med tämligen höga flöden som låg i medel för januari månad på 15,9
m3/s. Högsta vattenföringen i mätstationen vid Mariefors uppnåddes i början av denna
månad med 19 m3/s. Därefter sjönk nivåerna successivt ända fram till mitten av
september och nådde sitt minimivärde i början av augusti med 0,39 m3/s. I
mitten/slutet av september ökade vattenföringen dramatiskt på grund av kraftig
nederbörd och det noterades årets maxvärde i början av oktober med 22 m3/s.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
2
Medelvattenföringen för hela året var 8,1 m3/s vilket är tydligt högre än medelvärdet
för perioden 1991 till 2000 som låg på 6,5 m3/s.
1.4 Näringsämnen fosfor och kväve
Undersökningarna visar att Lyckebyån har ett kväveöverskott i övre delen av sitt avrinningsområde som längre ner ändras till ett måttligt kväveunderskott i Västersjön och
Kyrksjön. I sjön Törn som tillhör delavrinningsområdet Linneforsån förelåg kvävefosforbalans. Dessa bedömningar utgår från Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder.
Fosforhalterna i sjöarna var i övre avrinningsområdet (Getasjön) måttligt höga och
ökade till höga i Kyrksjön och Västersjön. Också i Törn var halterna höga. Kvävehalterna i samma sjöar bedömdes som höga i Getasjön och Kyrksjön och var måttligt
höga i Törn och Västersjön.
De arealspecifika förlusterna angående totalfosfor beräknades för provpunkterna
Rövaredalen och Lyckeby till måttligt höga och för provpunkten Fur till låga förluster.
Beräkningen av de arealspecifika förlusterna med avseende på totalkväve visade att
förlusterna i de tre provpunkterna där prov tas 12 gånger per år var måttligt höga.
Tillståndsklassificeringen av årsmedelvärden för totalfosfor och totalkväve framgår av
figur I respektive figur II.
Den sammanlagda årstransportmängden vid mynningen var för år 2001 angående
totalfosfor 7,78 ton per år och angående totalkväve 256 ton/år.
1.5 Syretillstånd och syretärande ämnen
Lägst syrehalt under år 2001 uppmättes i sjön Törns bottenvatten med 0,1 mg/l. I övrigt
låg 53 % (9 stycken) av provpunkterna med sitt lägsta under året mätta syrehalt över
7 mg/l och kan därmed betecknas som syrerika. 6 provpunkter återfanns inom området
måttligt syrerikt tillstånd. Lägsta halt i huvudfåran konstaterades i Långemåla med
3,8 mg/l. I provpunkten uppströms Löften var den lägsta syrehalten så låg att provpunkten bedömdes som syrefattig.
Halten totalorganiskt kol är nästan i samtliga provpunkter mycket hög och ligger över
16 mg/l, vilket utgör gränsen till klass 5. Bara de två stationer som ligger högst upp i
avrinningsområdet (inflöde Transjön och Riksväg 25) ligger under detta värde.
Den sammanlagda årstransportmängen vid mynningen av organiskt material (mätt som
TOC) var 5 541 ton per år.
Det visade sig att halten organiskt material är proportionell mot flödet i Lyckebyån. Ju
högre flöde desto högre är också halten organiskt material i vattnet. Detta var särskild
tydligt i samband med de kraftiga nederbörden och det efterföljande höga flödet i
början av hösten.
875107544
Martina Lönnbom
3
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
1.6 Ljusförhållanden
Ljusförhållandena mäts genom färgtal och grumlighet dvs. partikelmängden. Färgtalet i
Lyckebyåns vatten samt i biflödena är mycket högt. En korrelationsanalys visade ett
starkt sammanhang mellan halten organiskt material och färgtal där korrelationskoefficienten var 0,89 för värdena mätta år 2001. Till denna utvärdering användes mätvärden från vattenverket i Lyckeby.
Samtliga provpunkter utom en (Getasjökvarn) låg i grumlighetsklassen 4 (betydligt
grumligt vatten). I Getasjökvarn bedömdes grumligheten till måttlig.
1.7 Försurning
Nedfallet av svavel har tydligt minskat under den senaste tjugoårsperioden och närmar
sig med 4 kg/ha/år i Blekinge län gränsen 3 kg/ha/år. 3 kg/ha utgör belastningsgränsen dvs.mängden som känslig natur beräknas tåla på lång sikt. För kvävenedfallet
syns ingen tydlig tendens och där ligger det aktuella värdet 9 kg/ha/år ganska långt
från belastningsgränsen 5 kg/ha/år.
Försurningskänsligheten är dock inte så stor i Lyckebyåns avrinningsområde vilket
säkert till stor del beror på kalkningsinsatserna. 16 av de 18 provpunkter hade god till
mycket god buffertkapacitet utgående från årsmedelvärdet. Bara tre av punkterna låg
med det lägsta alkalinitetsvärdet under 0,05 mekv/l. Mätvärdena underskred dock
aldrig 0,02 mekv/l vilket utgör gränsen till ingen eller obetydlig buffertkapacitet.
Kalkeffektuppföljningen som utfördes i Länsstyrelsernas regi visade dock att det finns
problem i framför allt mindre biflöden i norra avrinningsområdet som t.ex. Bjurbäcken
vid Gudarsmåla.
En liknande bild ger också analysen av pH-mätningarna. Lägsta värdet av mätningarna
inom recipientkontrollprogrammet var 5,5 i bäcken från Långasjö. Lägsta pH-värdet
som konstaterades i samband med kalkeffektuppföljningen var 4,7 i Bjurbäcken,
Gudarsmåla.
Tillståndsklassificeringen av årsmedelvärden för alkalinitet och pH-värde framgår av
figur III respektive figur IV.
1.8 Metaller i vatten
För de metallhalter där det finns bedömningsgrunder bedöms halterna från
undersökningarna år 2001 som låga i nästan alla punkter. Blyhalterna låg dock på en
nivå som bedöms som måttligt höga utom i punkten Lyckeby där halterna var låga.
Klassificeringen för de provpunkter där det gjordes metallundersökningen framgår av
tabell I.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
4
1.9 Metaller i sediment
De högsta halterna kadmium, arsenik bly och zink hittades i sediment från Getasjön.
Högsta halten koppar analyserades i sedimentet från Törn där också kvicksilver halten
var högst av de tre sjöar där det togs sedimentprover. De högsta halterna klassifiderades
som måttligt höga. Lägst av metallhalterna enligt bedömningsskalan var kvicksilverhalterna där det hittades mycket låga halter i Getasjön och Kyrksjön samt låga halter i
Törn.
Angående summa PAH var halterna högst i Törn med 6,9 mg/kg TS. Halterna i de
andra två sjöar låg rund 1 mg/kg TS.
875107544
Martina Lönnbom
5
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
FIGUR I: Fosfortillstånd i Lyckebyåns avrinningsområde (bedömt utifrån årsmedelvärden 2001)
54
56
57
55
Klass
1
2
3
4
5
875107544
Benämning
Låga halter
Måttligt höga halter
Höga halter
Mycket höga halter
Extremt höga halter
Totalfosfor (μg/l)
< 12,5
12,5 – 25
25 - 50
50 – 100
> 100
3
2
5
2
6
7
3
8
3
9a
3
10
3
11
12
3
13
3
14
3
15
16a
3
17
3
2
3
3
2
2
3
3
Färgkod
blå
grön
gul
orange
röd
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
6
FIGUR II: Kvävetillstånd i Lyckebyåns avrinningsområde (bedömt utifrån årsmedelvärden 2001)
Klass
1
2
3
4
5
875107544
Benämning
Låga halter
Måttligt höga halter
Höga halter
Mycket höga halter
Extremt höga halter
Totalkväve (μg/l)
< 300
300 – 625
625 – 1250
1250 – 5000
> 5000
54
2
56
57
55
2
3
3
2
5
2
6
7
2
8
3
9a
3
10
3
11
12
3
13
2
14
3
15
16a
3
17
3
3
3
3
3
Färgkod
blå
grön
gul
orange
röd
Martina Lönnbom
7
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
FIGUR III: Försurningskänslighet (bedömt utifrån årsmedelvärden 2001)
54
56
57
55
Klass
1
2
3
4
5
875107544
Benämning
Mycket god buffertkapacitet
God buffertkapacitet
Svag buffertkapacitet
Mycket svag buffertkapacitet
Ingen eller obetydlig buffertkapacitet
Alkalinitet (mekv/l)
> 0,20
0,10 – 0,20
0,05 – 0,10
0,02 – 0,05
< 0,02
3
3
5
1
6
7
1
8
1
9a
1
10
2
11
12
2
13
2
14
2
15
16a
2
17
2
1
2
3
2
2
2
2
Färgkod
blå
grön
gul
orange
röd
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
8
FIGUR IV: Försurningstillstånd (bedömt utifrån årsmedelvärden 2001)
Klass
1
2
3
4
5
875107544
Benämning
Nära neutralt
Svagt surt
Måttligt surt
Surt
Mycket surt
pH-värde
> 6,8
6,5 – 6,8
6,2 – 6,5
5,6 – 6,2
< 5,6
54
3
56
57
55
4
2
3
3
5
1
6
7
1
8
2
9a
2
10
1
11
12
2
13
2
14
2
15
16a
2
17
1
2
1
2
2
Färgkod
blå
grön
gul
orange
röd
Martina Lönnbom
9
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
TABELL I: Tillstånd ang. metaller i vatten (bedömt utifrån årsmedelvärden 2001)
Nr Station
Arsenik
Kadmium
Koppar
Bly
Zink
3 Infl. Transjön
2
2
2
3
2
5 Riksväg 25
2
2
2
3
2
Målaregården8
2
2
2
3
2
Västraby
12 Fur Rv 123
2
2
2
3
2
13 Långemåla
2
2
2
3
2
17 Lyckeby
2
2
2
2
2
Klass
1
2
3
4
5
875107544
Benämning
Mycket låga halter
Låga halter
Måttlig höga halter
Höga halter
Mycket höga halter
Cu
< 0,5
0,5-3,0
3-9
9-45
>45
Zn
<5
5-20
20-60
60-300
>300
Cd
<0,01
0,01-0,1
0,1-0,3
0,3-1,5
>0,5
Pb
<0,2
0,2-1
1-3
3-15
>15
Cr
<0,3
0,3-5
5-15
15-75
>75
Ni
<0,7
0,7-15
15-45
45-225
>225
As
<0,4
0,4-5
5-15
15-75
>75
Färgkod
blå
grön
gul
orange
röd
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
2
BAKGRUND
2.1
Lyckebyåns vattenförbund
10
Lyckebyåns vattenförbund bildades 1988 vid en förrättning enligt lagen om vattenförbund. Vattenförbundet är en sammanslutning av kommuner, kraftföretag, markavvattningsföretag och fiskevårdsföreningar dvs. intressenter som på något sätt har tillstånd
att påverka Lyckebyåns vatten. Medlemmarna i förbundet enligt den senaste förrättningen (2000) framgår av tabell 1.
TABELL 1: Medlemmar i Lyckebyåns vattenförbund
Kommuner
Emmaboda kommun
Karlskrona kommun
Lessebo kommun
Kraftföretag
Mästarmåla kraftstation
Strömbergs kraftstation
Lyckebyåns vattenregleringsförening u p a
Biskopsbergs kraftstation
Lyckeåborgs kraftstation
Augerums Kraftverk
Markavvattningsföretag Löften, Harebosjön torrläggningsföretag
Bjurbäckens torrläggningsföretag 1924
Långasjö torrläggningsföretag 1929
Emmaboda, Gusemåla m fl reglering i Lyckebyån
Ödevata torrläggningsföretag 1929
Vattenledningsföretaget Lyckebyån mellan
Bånga damm och Fursjön 1938
Domänverket
Sammanslutningar av
fiskerättsägare
Kårahults fiskevårdsförening
Algutsboda södra fiskevårdsförening
Kyrksjöns fiskevårdsförening
Ljudersjöns fiskevårdsförening
Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Kalmar län
Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening Blekinge län
Törn-Törngöls fiskevårdsområdesförening
Ödevatens fiskevårdsområdesförening
Västersjön-Lyckebyåns fiskevårdsområdesförening
Industri/företag
ITT Flygt
Orrefors Kosta Boda AB
Emmaboda Energi & Miljö AB
Förbundets uppgift är att genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvårdande
åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av
vattnet i Lyckebyåns vattensystem. Bl.a. har följande projekt genomförts:
875107544
Martina Lönnbom
11
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001







2.2
Del I
Samordnad recipientkontroll i vattendraget varje år
Undersökning av Lyckebyån med avseende på förekomst av bly, kvicksilver,
PCB, DDT m.m.
Utredning om behandling av Lyckebyån med selen för att motverka förekomst av
kvicksilver
Inventering av möjlig kraftutvinning
Utredning om vattenhushållning
Hydrologisk förstudie angående projektet KGH-områdets vattenresurser
”Markandsföring” av Lyckebyåns dalgång genom anordnande av exkursioner,
Lyckebyåns Dag samt 10-års jubileum av Lyckebyåns vattenförbund
Recipientkontroll
Recipientkontrollen utfördes och sammanställdes av Karlskrona kommuns laboratorium
fram till år 1995. Svelab Miljölaboratorier AB i Kalmar hade ansvaret för provtagning
och rapportering från 1996 till våren 2000 då ansvaret flyttades till KM Lab AB i Växjö i
samband med ALcontrols förvärv av de båda företagen.
I slutet av år 2000 genomfördes en ny upphandling av recipientkontrollen i Lyckebyån
för 2001 till och med 2005. Underlaget för upphandlingen utgjordes av ett Program för
samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde inom Blekinge, Kalmar
och Kronobergs län. Förslaget till program upprättades av Lars Bengtsson, Malin Kanth,
Björn Theorin och Elisabeth Thysell (Länsstyrelsen i Kalmar, Kronoberg och Blekinge)
och har diarienumret 247-9098-00 (daterat 2000-10-26).
Uppdraget gick till HS Miljölab AB med följande organisation:
Huvudansvar:
HS Miljölab AB, Johan Sonesson
Ansvarig för provtagning:
HS Miljölab AB, Johan Sonesson
Ansvarig för kemiska analyser:
HS Miljölab AB, Johan Sonesson
HS Miljölab AB är ackrediterat laboratorium med ackrediteringsnummer 1748
För metallanalyser i vatten anlitas SGAB i Luleå, ackrediteringsnummer 1087
Analys av TOC analyseras av Cenox AB i Lund, ackrediteringsnummer 1737
PAH och kvicksilver i sediment analyseras av Analycen i Lidköping, ackr.nr. 1125
Ansvarig för nät- och elfiske
inklusive utvärdering:
Fiskerikonsulent Thomas Lennartsson
HS Kalmar-Kronoberg
Ansvarig för växtplanktonundersökningar
inklusive utvärdering:
Gertrud Cronberg, Tygelsjö
Ansv. för botten- och littoralfauna undersök
ningar, inkl. provtagningar och utvärdering:
Lena Vought, Hörby
Ansvarig för rapportering av fys./kem undersökningar och utvärdering:
Martina Lönnbom,
Lönnbom VA-teknik AB
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
2.3
Miljömål relevanta för Lyckebyån
2.3.1
Nationella miljömål
12
Riksdagen fastställde ”De svenska miljömålen” den 28 april 1999. Enligt miljöministern
är det övergripande målet för miljöpolitiken att nästa generation ska kunna överta ett
samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Av den anledningen fattade
riksdagen beslut om 15 nationella miljökvalitetsmål som bör vara uppfyllda om en
generation, det vill säga år 2025.
Målen omfattar följande:
1.
2.
3.
4.
5.
Frisk luft
Grundvatten av god kvalitet
Levande sjöar och vattendrag
Myllrande våtmarker
Hav i balans samt levande kust
och skärgård
6. Ingen övergödning
7. Bara naturlig försurning
8. Levande skogar
9. Ett rikt odlingslandskap
10. Storslagen fjällmiljö
11. God bebyggd miljö
12. Giftfri miljö
13. Säker strålmiljö
14. Skyddande ozonskikt
15. Begränsad klimatpåverkan
Flera av dessa miljömål berör Lyckebyåns avrinningsområde. Främst är mål 3, mål 6 och
mål 7 av betydelse. Mål 3 formuleras på följande sätt:
Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer
ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt
landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som
förutsättningar för friluftsliv värnas.
Målet innebär:
 Belastningen av näringsämnen och föroreningar får inte minska förutsättningarna
för den biologiska mångfalden.
 Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den
biologiska mångfalden får inte introduceras.
 Sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kulturupplevelser
samt bad- och friluftsliv ska värnas så långt som möjligt.
 Fiskar och andra arter som lever i eller direkt beroende av sjöar och vattendrag
kan fortleva i livskraftiga bestånd.
Delmål angivna i regeringens proposition
 Sjöar och vattendrag bör kunna användas som dricksvattentäkt.
 Biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden i sjöar och vattendrag
samt deras nära omgivningar, bör skyddas i möjligaste mån.
 Hotade arter bör ges möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga
utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga populationer säkras.
875107544
Martina Lönnbom
13
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Mål 6 har följande lydelse:
Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på
människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till
allsidig användning av mark och vatten.
Målet innebär:
 Belastningen av näringsämnen får inte ha någon negativ inverkan på människors
hälsa eller minska förutsättningar för biologisk mångfald.
 Grundvatten ska inte bidra till ökad övergödning av ytvatten.
 Sjöar och vattendrag i skogs- och fjällandskap ska ha ett naturligt
näringstillstånd.
 Sjöar och vattendrag i odlingslandskap ska ha ett naturligt tillstånd, vilket högst
kan vara näringsrikt eller måttligt näringsrikt.
 Näringsförhållandena i kust och hav ska i stort motsvara det tillstånd som rådde
under 1940-talet och tillförsel av näringsämnen till havet får inte orsaka någon
övergödning.
 Skogsmark ska ha ett näringstillstånd som bidrar till att bevara den naturliga
artsammansättningen.
 Jordbruksmark ska ha ett näringstillstånd som bedrar till att bevara den naturliga
artsammansättningen.
Delmål angivna i regeringens proposition
 Tillförsel av näringsämnen till kustvatten, sjöar och vattendrag samt grundvatten
bör långsiktigt i huvudsak underskrida nivåer där de har en negativ effekt på
människors hälsa, biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning.
 De svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven
söder om Ålands hav ska minska med 40 % jämfört med 1995 års nivå.
 Skyddsområden för vattentäkter och deras väsentliga influensområden bör
fastställas.
Mål 7, Bara naturlig försurning, har följande lydelse:
De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för
vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka
korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader.
Målet innebär:
 Onaturlig försurning av marken motverkas så att den naturgivna
produktionsförmågan och den biologiska mångfalden bevaras.
 Sverige verkar för att depositionen av försurande ämnen på lång sikt inte
överskrider den kritiska belastningen för mark och vatten..
 Halterna i luft understiger 5 mg svaveldioxid/m3 och 20 mg kväveoxid/m3
(årsmedelvärden) för att skydda tekniska material.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
14
Delmål angivna i regeringens proposition
 I enlighet med EU:s försurningsstrategi ska Sverige verka för att EU-länderna
gemensamt uppnår målet att arealen av ekosystem där kritiska belastningar
överskrids minskar med minst 50 % i Europa till år 2010 jämfört med 1990 års
nivå.
 Sverige ska vara berett att inom ramen för EU:s försurningsstrategi acceptera att
minska de svenska utsläppen av svaveldioxid till luft i Sverige med
storleksordningen 25 % till år 2010 från 1995 års nivå.
 Utsläpp av kväveoxider från transporter i Sverige bör ha minskat med minst 40 %
år 2005 räknat från 1995 års nivå. För utsläpp inom övriga sektorer behövs
ytterligare åtgärder i syfte att minska utsläppen till sådana nivåer att miljön inte
tar skada.
 Utsläppen av ammoniak i Sverige bör fortsatt minska från 1995 års nivå.
2.3.2
Länsstyrelsernas miljömål
Länsstyrelsen i Kalmar län har den 14 mars 1994 genom sin styrelse fastställt regionala
mål för Kalmar län inom 13 områden. De områdena som är relevanta för Lyckebyån är:
Område 3: Försurning av mark och vatten pga. nedfall från luften. Kvalitetsmålet för
detta område är att länets sjöar och vattendrag håller en biologiskt acceptabel vattenkvalitet (pH 6,0 och alkalinitet 0,05 mekv/l som lägsta nivå under alla delar av året, i
den mån värdena inte är lägre i naturligt tillstånd). Därutöver ska kvoten i markvatten
mellan kalcium + magnesium + kalium å den ena sidan och aluminium å den andra
vara större än ett. Som resultatmål formulerades att klara kvalitetsmålet i 95 % av de
kalkade vattnen samt att se till att det inom varje avrinningsområde finns åtgärdade
vatten som klarar kvalitetsmålet även under perioder med surstötar.
Område 6: Övergödning av hav, sjöar och vattendrag. Kvalitetsmålet som gäller för
Lyckebyån som räknas till övriga avrinningsområden är att påverkan ska begränsas till
högst påverkansgrad 1 enligt Naturvårdsverkets ”Bedömningsgrunder för sjöar och
vattendrag”. Detta mål skall uppnås så snart som möjligt men skall i vatten där stora
hinder föreligger vara uppnått senast år 2020.
Resultatmålet inom område 6 angående avloppsreningsverk är att vid inlandsreningsverk uppnå 50 % kvävereduktion om uttransporten av kväve till havet överstiger 20 ton
eller verket är >10 000 pe och ligger inom 3 mil från kusten och inga större sjöar eller
sjösystem ligger mellan utsläppspunkten och havet.
Område 7 + 8: Påverkan genom metaller och organiska miljögifter. Kvalitetsmålet för
mark, sediment och slam var på kort sikt, dvs. före utgången av år 1999 att belastningen
nedbringas till att högst motsvara klass 1 i följande tabell eller högst 6 gånger bakgrundshalten. Områden som idag befinner sig i klass 1 eller lägre får ej belastas så att de
hamnar i en högre klass. Mål på längre sikt är att belastningen nedbringas till att högst
875107544
Martina Lönnbom
15
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
motsvara klass 0 i följande tabell eller högst 2 gånger bakgrundshalt. Målen gäller bl.a.
sjösediment.
TABELL : Påverkansklasser ang. metaller och org. miljögifter
Påverkansklass
0
1
Kvicksilver
µg/g TS
<0,15
0,15 – 0,6
Kadmium
µg/g TS
<0,45
0,45 - 1,8
Bly
µg/g TS
<15
15 – 60
PCB ”7-kongener”
µg/g TS
<0,04
0,04 – 0,15
PAH ”6-kongener”
µg/g TS
<0,3
0,3 – 1,2
Länsstyrelsen i Kronobergslän har utarbetat ett förslag till regionaliserade miljökvalitetsmål under rubriken ”Miljömål för Kronobergs län”. Förslaget har inte fastställts än utan
finns i en samrådsversion. Skrivelsen utgår från de nationella målen. I denna sammanställning tas bara de regionala mål med som berör Lyckebyån.
3. Bara naturlig försurning:
 2010 skall högst 15 % av länets sjöar vara drabbade av försurning som orsakats av
människan.
 Senast 2004 har försurningen av vattendrag kartlagts med sådan noggrannhet att
ett regionalt mål kan fastställas, uttryckt som % av totala sträckan rinnande
vatten i länet som högst skall vara drabbad av försurning orsakad av människan.
7. Ingen övergödning:
 Till år 2010 skall samtliga vatten uppvisa oförändrade eller sjunkande
fosforhalter.
 Under 2002 inleds ett samarbete med Jönköpings, Hallands och Blekinge län
kring behovet av att minska kväveutsläppen till havet från avrinningsområden
gemensamma för länen. Det påbörjade samarbetet med Kalmar län fortsätter.
8. Levande sjöar och vattendrag
 2010 skall minst 50 % av de mest skyddsvärda natur- och kulturmiljöerna i eller i
anslutning till sjöar och vattendrag ha ett långsiktigt skydd.
 2005 skall Länsstyrelsen ha identifierat och tagit fram en strategi för restaurering,
skydd och skötsel av särkskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer i eller i
anslutning till sjöar och vattendrag.
 Senast 2010 skall 50 % av de skyddsvärda kvarnarna och sågarna bevarats.
 Senast 2010 har 50 % av de kvarnar och sågar som har ett synnerligen stort
kulturhistoriskt värde liksom de kvarnar och sågar som fått statliga bidrag för
renovering fått ett långsiktigt skydd.
 2010 skall minst 25 % av de värdefulla vattendragsträckorna ha restaurerats med
avseende på natur- och kulturmiljöer.
 2005 skall Länsstyrelsen ha redovisat en utredning om konsekvensen av
vattendomar som tillåter s.k. nolltappning.
875107544
Martina Lönnbom
Del I




LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
16
2005 skall Länsstyrelsen, kommunerna och berörda fiskevårdsområdesföreningar
ha tagit fram och inlett ett åtgärdsprogram för de hotade arter och fiskstammar
som har behov av riktade åtgärder.
2005 skall utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att
biologisk mångfald inte påverkas negativt.
2005 bör kommunerna ha redovisat resultat av genomförda
ytvatteninventeringar med avseende på tätorternas och glesbygdens
vattenbehov, tillgång på lämpliga vattenresurser och brister i
vattenförsörjningen.
2009 skall vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestämmelser ha upprättats för alla allmänna och större enskilda ytvattentäkter.
Med större ytvattentäkter avses ytvatten som nyttjas för vattenförsörjning till fler
än 50 personer eller distribuerar mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt.
2.3.3
Övriga miljömål
Emmaboda Energi och Miljö AB som har hand om fjärrvärme, vatten och avloppsförsörjning samt avfallshantering i Emmaboda kommun jobbar med ett miljöledningssystem. Det kommunala bolaget är certifierat enligt standarden SS-EN ISO 14001:1996.
Inom miljöledningssystemet arbetar företaget med mål. Det som har tagits upp i
handlingsplanen för detaljerade mål för Lyckebyån är att ta bort bräddningen av
avloppsvatten i Johansfors reningsverk. Bakgrunden till målet: Emmaboda Energi och
Miljö kommer att som nyutveckling bygga nytt vattenverk i Getasjö för bättre vattenkvalitet till kunder, samtidigt ska en ny avloppsledning förläggas mellan Broakulla och
Emmaboda. Johansfors spillvatten ska istället ledas till Emmaboda avloppsreningsverk.
Dessutom blir det ny vattenledning mellan Broakulla – Getasjö – Lindås.
Karlskrona kommun har upprättat en miljöplan som godkänts av Miljö- och byggnadsnämnden 2001-11-07 och av Kommunstyrelsen 2001-12-04. De nationella miljömålen
ligger också här till grund för planen och de kommunala delmål och åtgärder:
3. Levande sjöar och vattendrag:
 Avlägsna vandringshinder för fisken (till exempel genom byggande av
fiskvägar). Inga hinder skall kvarstå 2010 i de vatten där förutsättningar för
reproducerbara bestånd. Finns. År 2020 förekommer fisk i reproducerande
bestånd där naturliga förutsättningar finns.
 Enskilda avlopp inom avrinningsområdena åtgärdas
 Kalkning
 År 2020 är samtliga sjöar och vattendrag på topografiska kartan opåverkade av
försurning och föroreningar vad avser bottenfaunan.
 Alla kommunens badsjöar har badvatten av godtagbar kvalitet
 Vid planläggning och bygglovgivning inom strandnära områden skall stor hänsyn tas till att säkra värdefulla områden för rekreation och biologisk mångfald.
 Kommunen verkar för att skyddszoner med vegetation på minst 10 och helst 30
meter anläggs utmed exponerade vattendrag.
875107544
Martina Lönnbom
17
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
6. Ingen övergödning:
 Rutinerna för städning av lokaler bör ses över så att kemikalieanvändningen
minimeras, med bibehållen eller ökad städeffekt, samt att lokaler anpassade för
nuvarande städmetoder.
 Enskilda avlopp inventeras och åtgärdas med början i kustzonen, i skärgården
och inom Lyckebyåns avrinningsområde. Ekologiska lösningar eftersträvas.
Återkommande inspektioner säkerställer en hög funktionsgrad hos befintliga
enskilda anläggningar. Samtliga enskilda anläggningar inom kommunen skall
vara åtgärdade senast 2010.
 Informationskampanj för att få hushåll med enskild avloppsanläggning att
använda miljömärkta tvätt- och rengöringsmedel.
 Stöd till anläggande av våtmarker och fång-/bevattningsdammar i anslutning till
”jordbruksåar”.
 I kommunal fysisk planering ange åtgärder för att förebygga och minska
närsalttillförseln till vatten. Bland annat skall lokalt omhändertagande av
dagvatten införas där så är möjligt.
 Restriktioner införs mot att tvätta bilen på plats där förorening till havet eller
insjö kan riskeras.
7. Bara naturlig försurning
 Intensifierad tillsyn och rådgivning för att minska ammoniakavgången från
lantbrukets gödselanvändning.
 Kalkning enligt den regionala kalkningsplanen uppmuntras. Kommunen skall
vara aktiv vid upprättande av planen. Målet är att områden med stora behov
skall vara åtgärdade för år 2020.
 En plan för vitaliseringsgödsling av skogmark skall upprättas före 2010.
 Askan från kommunens biobränsleeldade fjärrvärmeverk återförs på ett
näringsbalanserat sätt senast år 2005.
 Målet är att lövträdsandelen i den kommunala skogen kraftigt ökas framöver.
Därutöver innehåller ett dokument, upprättat av Eva Steiner på uppdrag av
vattenverket i Lyckeby, Karlskrona kommun, förslag till miljömål som bör gälla för
Lyckebyån. Detta förslag har dock inte fastställts av kommunen.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
3
AVRINNINGSOMRÅDE
3.1
Allmänt
18
Med avrinningsområde avses ett avgränsat område varifrån vatten avrinner till havet
via ett gemensamt vattendrag i det här fallet Lyckebyån. Angränsande avrinningsområden skiljs från varandra genom vattendelare, vanligtvis höjdryggar i terrängen.
Redan 1922 numrerades Sveriges vattendrag. De nummerbeteckningar och namnangivelser som används är hämtade från SMHI, Svenskt Vattenarkiv, Avrinningsområden
i Sverige, Del 3. Figur 1 visar en översiktskarta med vattendelaren inritade för huvudavrinningsområdet.
FIGUR 1: Översiktskarta Lyckebyåns avrinningsområde inkl. delavrinningsområden
875107544
Martina Lönnbom
19
3.2
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Beskrivning
Lyckebyåns avrinningsområde utgörs av ett 810 km2 stort område i östra Blekinge och
sydöstra Småland. Området hör till sju kommuner i tre län, Blekinge, Kalmar och
Kronobergs län. Kommunerna Lessebo, Uppvidinge, Tingsryd, Emmaboda, Torsås,
Nybro och Karlskrona ät berörda. Den största delen av avrinningsområdet återfinns i
Karlskrona, Emmaboda och Lessebo kommun.
Lyckebyån har sitt källflöde i närheten av Kosta samhälle. Ån passerar sjöarna Visjön,
Transjön och Yggerudssjön innan den rinner vidare till Getasjön som används som
vattentäkt. I samhället Emmaboda tillkommer flödet från Bjurbäcken vars delavrinningsområde omfattar 74,5 km2. Strax söder om Emmaboda ansluter Gusemålabäcken
(49,2 km2) från nordöst. Efter att Lyckebyån rinner under väg 28 tillkommer Lyckebyåns
största tillflöde Linneforsån (184,2 km2). Strax innan mynningen i Lyckebyån passerade
Linneforsån den största sjön inom avrinningsområdet, sjön Törn, som regleras av
Karlskrona kommun för vattenförsörjningsändamål.
Lyckebyån fortsätter sitt lopp söderut förbi Vissefjärda genom Kyrksjön och vidare
genom Västersjön intill Saleboda samhälle. Därefter är ån tämligen sjöfattig pga. omfattande dikningsföretag. Uppströms Kättilsmåla ligger ett sjösystem vars största sjöar är
Stora Åsjön och Stora Havsjön. Vid Kättilsmåla tillkommer Lillån (40,7 km2) varefter
Lyckebyån passerar Mariefors, där SMHI har en mätstation för vattenflödet. Före
utloppet i Lyckebyfjärden i Karlskrona skärgård passerar ån Augerum och Lyckeby
med intaget till Lyckeby vattenverk.
Lyckebyån är drygt 100 km lång och startar på en höjd av 234 m över havet. Ån har
störst fallhöjd i början och i slutet av sitt lopp. I mitten på en sträcka av ca 35 km mellan
Lindås och Bånga finns ett flackare parti.
3.3
Markanvändning
Skogsmarken dominerar avrinningsområdet med 73 % av avrinningsområdets yta och
endast en liten del, knappt 7 % av området utgörs av åker och betesmark. Vattnets andel
av avrinningsområdet är ca 5 %.
Åkerarealen utnyttjas till största del för vall och grönfoderväxter (77 %), omkring 15 %
för spannmål (12 % vårsådd och 3 % höstsådd) och på de återstående 8 % odlas oljeväxter, potatis, sockerbetor samt övriga växtslag.
Inom avrinningsregionen finns 3 800 djurenheter vilket ger en djurtäthet på 0,49. Djurtätheten har beräknats utifrån erforderlig spridningsareal i förhållande till faktiska åkeroch betesarealer. Djurhållningen utgörs främst av nötkreatur (2 375 djurenheter) höns (1
000 djurenheter) och får (160 djurenheter). (SCB, 1995)
875107544
Martina Lönnbom
Del I
3.4
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
20
Befolkning
Inom Lyckebyåns avrinningsregion bor 20 500 personer, 15 800 i tätort (77 %) och 4 700 i
glesbygd (23 %). Av glesbygdsbefolkningen är 400 anslutna till kommunalt avlopp (8,5
%), 3 600 personer har enskilt avlopp (77 %) och 200 personer saknar avloppsanordning.
För 500 personer finns inga uppgifter. Antalet bebyggda fritidsfastigheter inom regionen
är 600. (SCB, 1995)
3.5
Vattenutnyttjande
Lyckebyån används idag främst till vattenförsörjning för kommuner och industrier
(dricks-, process- och kylvatten), till recipientändamål för kommunala avloppsreningsverk och dagvatten, naturvård samt rekreation och friluftsliv. Därutöver utnyttjas
Lyckebyåns vatten i viss mån till bevattning inom jordbruket, för privat bruk och till
sportanläggningar av olika slag.
Tabell 2 visar en sammanställning av aktuella kommunala och industriella vattenuttag
ur Lyckebyån.
TABELL 2: Vattenuttag år 2001
Kommun
Ort/företag Vattenuttag Aktuellt uttag (m3/d)
Kommentar
Lessebo
Kosta
Djupgöl
140
Konstgjord infiltr.
Emmaboda Emmaboda Getasjökvarn
2 070
Konstgjord infilt.
Lindås
Lindås
1 480
Konstgjord infiltr.
Karlskrona Karlskrona Lyckebyån
15 580
Tabell 3 visar en sammanställning över utsläppsmängderna från kommunal
avloppsrening till Lyckebyån samt vilka reningsmetoder används vid de olika
reningsverken.
TABELL 3: Kommunala avloppsutsläpp år 2001 (B=biologisk rening, K=kemisk rening,
inf.=infiltration, F=sandfilter)
Kommun
Ort
Recipient
Rening Avloppsvattenmängd
(m3/år)
Lessebo
Kosta
Bäck till Förlången
B+K
341 225
Skruv
Moamålaån
B+K
495 786
Emmaboda Åfors
Lyckebyån
B
85 000
Johansfors Lyckebyån
B
160 000
Emmaboda Lyckebyån
B+K
1 238 000
Långasjö
Linneforsån
B
83 000
Vissefjärda Kyrksjön
B+K
165 000
Karlskrona Saleboda
Lyckebyån
B+K+inf.
19 563
Kättilsmåla Dike-Havsjöbäcken B+K+F
41 470
Strömsberg Dike-Lyckebyån
B+K
15 769
875107544
Martina Lönnbom
21
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Bland industrier är det endast Lyckeby fiskodlingar AB som har tillstånd för utsläpp i
vattensystemet. Fiskodlingens avloppsvatten går dock numera till det kommunala
reningsverket. Övriga industrier med utsläpp av betydelse är anslutna till det kommunala avloppsnätet.
ITT Flygt släpper ut sitt dagvatten efter passage genom en nyanlagd våtmark. Totalt var
den utgående vattenmängden 673 880 m3 under år 2001, vilket motsvarar 1 846 m3 per
dygn. Lägsta mängd släpptes i juli månad med 384 m3/d i medeltal och största mängden var 196 950 m3/månad resp. 6 353 m3/dygn i medeltal i december.
Av tabell 4 framgår de utsläppsmängder för föroreningsbelastande verksamheter inom
Lyckebyåns avrinningsområde för år 2001.
TABELL 4: Utsläppsmängder år 2001
Kommun
Verksamhet
Provpkt
nedstr.
Lessebo
Kosta ARV
3
Skruvs ARV
54
Emmaboda Åfors ARV
5
Johansfors ARV
6
ITT Flygt
8
Emmaboda ARV
8
Långasjö ARV
56
Vissefjärda ARV
10
Karlskrona Saleboda ARV
12
Strömsberg ARV
14
Kättilsmåla ARV
16a
CODcr
(ton/år)
8,7
19
3,5
14,3
33,7
47,6
7,0
4,8
BOD7
(ton/år)
0,82
1,6
0,25
5,3
6,2
0,68
0,66
<0,1
<0,08
<0,11
tot-N
(ton/år)
1,90
0,61
2,4
3,9
0,46
5,0
3,4
4,1
0,25
0,21
0,59
tot-P
(ton/år)
0,065
0,163
0,21
0,24
0,008
0,056
0,20
0,12
0,006
0,005
0,002
Reningsverket i Johansfors lades ner under december 2001 och avloppsvattnet leds
istället till Emmaboda reningsverk via en överföringsledning.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
4
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
22
PROVTAGNINGSPUNKTER
Provtagningspunkternas nummer, beteckning, x- och y-koordinat samt undersökningarna och deras frekvens framgår av tabell 5. Provpunkternas läge ses i figur 2.
FIGUR 2: Provpunkternas läge
Nr
3
5
6
7
Beteckning
Inflöde Transjön
Riksväg 25
Getasjökvarn
Getasjön
Målaregården8
Västraby
9A Rövaredalen
54 uppstr. Löften
56 bäck från Långasjö
57 Törn
55 Linnefors
10 Kyrksjön
11 Västersjön
12 Fur Rv 123
13 Långemåla
14 Viökvarn
Kättilsmåla
15
uppstr.Havsjödiket
Kättilsmåla
16A
Lillåns tillflöde
16B Mariefors
17 Lyckeby
875107544
Martina Lönnbom
23
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Frekvenserna i tabellen definieras enligt följande:
6
12
1
4
6 gånger per år
12 gånger per år
1 gång per år
4 gånger per år
1/3
4/3
1/6
1 gång vart tredje år
4 gånger per år vart tredje år
1 gång vart sjätte år
TABELL 5: Provtagningspunkter och undersökningsfrekvens
Nr
3
5
6
7
Beteckning
Inflöde Transjön
Riksväg 25
Getasjökvarn
Getasjön
Målaregården8
Västraby
9A Rövaredalen
54 uppstr. Löften
56 bäck från Långasjö
57 Törn
55 Linnefors
10 Kyrksjön
11 Västersjön
12 Fur Rv 123
13 Långemåla
14 Viökvarn
Kättilsmåla
15
uppstr.Havsjödiket
Kättilsmåla
16A
Lillåns tillflöde
16B Mariefors
17 Lyckeby
X-Koord. Y-Koord.
6296240
6290040
6282780
6282500
1476540
1482180
1484780
1485500
Fys.kem.
6
6
6
6
6275800 1485770
6
627210
6280460
6273680
6270740
6271190
6267480
6261260
6260670
6251600
6242300
1486650
1475530
1480160
1483620
1485290
1487440
1486640
1487320
1492710
1491750
12
6
6
6
6
6
6
12
6
6
6238550 1494800
6
6237100 1495450
6
6232750 1492100
6229950 1491050
12
Metaller Botten- Plank- Sedii vatten fauna
ton
ment
6
6
1
1
1/3
6
1/6
6
1
Fiske
Klorofyll
6
1
1
6
6
1
1/3
1/3
1
4/3
1/6
4/3
1/6
4
1/6
1
1
1
1
4
4
6
Vid en närmare kontroll av provpunkternas lägen uppmärksammades att det finns olika
uppgifter angående tre provpunkter. Det gäller punkt 8, Målaregården-Västraby, punkt
56, bäck från Långasjö och punkt 16A, Kättilsmåla Lillåns tillflöde.
Provpunkt 8 borde egentligen heta Emmabosjön eftersom Målaregården-Västraby
beskriver en punkt lite längre uppströms där vägen från riksväg 28 korsar Lyckebyån.
Vid SMHI:s PULS-beräkningarna används punkten Målaregården-Västraby. Däremot
motsvarar koordinaterna i recipientkontrollprogrammet en punkt som är belägen strax
före Emmabosjön.
Enligt uppgift från Svelab, ALcontrol och HS Miljölab har proverna i punkt 16A,
Kättillsmåla Lillåns tillflöde hittills tagits i Lyckebyåns huvudfåra. Enligt Länsstyrelsen i
Blekinge län var det tänkt att provet ska tas i Lillån istället. Detta kommer att ske fr.o.m.
provtagningarna år 2002.
Punkt 56 har valts för att följa upp utsläppen från reningsverket i Långasjö. I bilaga 2 till
Program för samordnad recipientkontroll i Lyckebyåns avrinningsområde är punkt 56
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
24
inritat som provtagningspunkt i nordligaste spetsen av sjön Törn dvs. tillflödet som kan
beskrivas som ”nedströms Löften” (i figur 3 pkt 56A). Koordinaterna i bilaga 1, samma
dokument, markerar som provtagningspunkt bäcken som kommer från Grimsgölen
norr om samhället Långasjö (i figur 3 pkt 56). Recipient för reningsverket är dock enligt
Emmaboda Energi och Miljö, huvudmannen för reningsverket, en bäck som rinner från
söder via Plaggebo och Trollemåla vidare till sjön Törn (i figur 3 pkt X).
Åren före år 2000 togs proven av Svelab i punkten ”56A”. År 2000 och 2001 togs proven
av ALcontrol och HS Miljölab i punkt ”56”.
56A
56
X
FIGUR 3: Karta från området vid Långasjö
5
METODIK
5.1
Allmänt
Vid provtagning har anvisningarna i Naturvårdsverkets ”Recipientkontroll vatten”
Allmänna råd 86:2 och ”Recipientkontroll vatten, Metodunderlag” Rapport 3075 följts.
Angående minsta provvolym, konservering, hantering och längsta lagringstid har
uppgifterna i ”Vattenundersökningar – Förteckning över svensk standard (SIS 10)”
tillämpats.
5.2
Provtagningsförfarande
För att få prov från större respektive bestämda djup användes en Ruttnerhämtare. I
grunda vattendrag eller där prov tas från strandkanten har en provhämtare används.
Provtagningsflaskan sätts fast med gummiband och hämtaren doppas 20 till 50 cm
under vattenytan.
875107544
Martina Lönnbom
25
5.3
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Analysmetoder
Parametrarna, tillhörande enheter, analysmetoder och ackrediteringsnummer för aktuellt laboratoium redovisas i tabell 6.
TABELL 6: Parameterförteckning, analysmetod H = plasma-masspektrometri, F =
Atomfluoreskens och E = plasma-emissionsspektrometri
Parameter
Analysmetod
Enhet
Lab.ackr.nr.
Aluminium (Al)
H
μg/l
1087
Arsenik (As)
H
μg/l resp.mg/kg TS
1087
Kadmium (Cd)
H
μg/l resp.mg/kg TS
1087
Koppar (Cu)
H
μg/l resp.mg/kg TS
1087
Järn (Fe)
E
μg/l
1087
Kvicksilver (Hg), vatten
F
μg/l
1087
Kvicksilver Hg), sed.
F
mg/kg TS
1125
Mangan (Mn)
E
μg/l
1087
Bly (Pb)
H
μg/l resp.mg/kg TS
1087
Zink (Zn)
H
μg/l resp.mg/kg TS
1087
Barium (Ba)
H
μg/l
1087
Antimon (Sb)
H
μg/l
1087
Klorofyll
SS 02 81 70
μg/l
1748
pH
SS ISO 103 90, utg 1
1748
Torrsubstans
SS ISO 114 65 utg 1
%
1748
Glödgningsförlust
SS ISO 114 65 utg 1
% av TS
1748
Alkalinitet
SS 02 81 39, utg 2
mekv/l
1748
Konuktivitet
SS EN 27 888, utg 1
mS/m
1748
Turbiditet
SS EN 27 027, utg 1
FNU
1748
SS EN ISO 7887, utg 1 del 4
Färg
mg Pt/l
1748
TOC (C), vatten
SS EN 1484
mg/l
1748
TOC (C), sediment
SS ISO 10 694, utg 1
% av TS
1748
Syrgashalt (O2)
In situ
mg/l
1748
Syremättnad
In situ
%
1748
Nitrat-kväve (NO3-N)
Tecator ASN 110-01/92
mg/l
1748
Total-kväve (N)
Tecator ASN 110-03/92
mg/l
1748
Total-fosfor (P)
SS EN 1189, utg 2
mg/l
1748
PAH (6 st)
SNV 3829
mg/kg TS
1125
5.4
Vattenföring
Vid Mariefors, punkt 16B, finns en flödesmätstation. Därutöver har SMHI beräknat
vattenföringen med hjälp av PULS-modellen i 4 punkter. Dessa punkter kallas LY01,
LY07, LY12 och LY51. LY01 är en station belägen uppströms Åfors avloppsreningsverk
vid Kvarnemålen. LY07 finns nedströms Emmaboda avloppsreningsverk vid Målaregård och LY12 är Fur vägbro. LY51 är en station belägen i Linneforsån vid bron nedströms dammen. Tabell 7 visar en lista över provtagningspunkterna i rinnande vatten
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
26
som ingår i recipientkontrollen samt SMHI:s PULS-stationer med koordinater och
tillhörande avrinningsområde för respektive punkt.
TABELL 7: Punkter med tillhörande avrinningsområde
Nr
Beteckning
X-Koord.
Y-Koord.
Areal km2
3
LY01
5
6
LY07
8
9A
54
56
LY51
55
LY12
12
13
14
15
16A
16B
17
Inflöde Transjön
Uppstr. Åfors ARV Kvarnemålen
Riksväg 25
Getasjökvarn
Nedstr. Emmaboda ARV Målaregård
Målaregården-Västraby
Rövaredalen
uppstr. Löften
bäck från Långasjö
Linneforsån bro nedströms damm
Linnefors
Fur vägbro
Fur Rv 123
Långemåla
Viökvarn
Kättilsmåla uppströms Havsjödiket
Kättilsmåla Lillåns tillflöde
Mariefors
Lyckeby
6296240
6261910
6290040
6282780
6276230
6275800
6272100
6280460
6273680
6271190
6271190
6260850
6260670
6251600
6242300
6238550
6237100
6232750
6229950
1476540
1480700
1482180
1484780
1485020
1485770
1486650
1475530
1480160
1485290
1485290
1487230
1487320
1492710
1491750
1494800
1495450
1492100
1491050
54
109,04
115
174
270,53
275
344
62
3
187,86
188
589,51
590
644
705
733
785
801
810
Vattenföringen i punkter där det inte funnits uppgifter från mätning eller PULS-beräkning har tagits fram med hjälp av punkter, där vattenföringen är känd och förhållandet
mellan tillhörande avrinningsareal enligt ovanstående tabell. För beräkningen av vattenföringen i provpunkten 9A användes närmaste pulsberäkningsvärde från station LY07,
nedstr. Emmaboda avloppsreningsverk, Målaregård.
5.5
Beräkning av transportmängder
Upphandlingen av recipientkontrollen, Lyckebyån, blev inte klar förrän i februari. Därför togs inga prover i januari månad. För beräkningen av transportmängder för januari
där inga vattenprov tagits har ett medelvärde tagits fram med hjälp av halten den föregående och den efterföljande månaden. Januari månads värde har alltså tagits fram som
medelvärdet mellan halten i december 2000 och halten i februari 2001.
Årstransporten resp. månadstransporten har beräknats med hjälp av den beräknade
månadsmedelvattenföringen enligt avsnitt 5.4 och de uppmätta/beräknade halter i resp.
provpunkt.
EXEMPEL: I provpunkt 17 vid vattenverket i Lyckeby analyserades en totalkvävehalt
den 11 december 2000 på 0,98 mg/l och den 13 februari 2001 på 1,50 mg/l. Medelvärdet
kan då beräknas till 1,24 mg/l. Det uppmätta flödet i Mariefors var som månadsmedelvärde i januari 15,9 m3 per sekund. Avrinningsarealen vid Mariefors är 801 km2 och vid
mynningen vilket motsvarar provpunkt 17, Lyckeby är arealen 810 km2.
875107544
Martina Lönnbom
27
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Månadsmedelavrinningen vid mynningen blir då 16,1 m3/s. Transportmängden vid
mynningen angående totalkväve beräknas till: 1,26 g/m3 x 16,1 m3/s x 60s x 60min x 24h
x 31d = 53,5 ton/månad.
6
RESULTAT
6.1
Lufttemperatur och nederbörd
SMHI rubricerar årets väder 2001 som ”Varmt och blött med fin sommar och rekordregn”. År 2001 dominerade de varma perioderna. Som helhet fick landet 0,7 grader
högre medeltemperatur än normalt och följde därmed i samma mönster som de flesta år
gjort sedan 1988. Avvikelsen var dock måttlig och ligger långt ifrån exempelvis förra
årets medeltemperatur (2000). När det gäller nederbörden, som för landet som helhet
var 12 procent högre än normalt, så följer även den samma tendens som de föregående
fem åren. Men också angående nederbörden var året innan (2000) ett blötare år och även
1998 föll mer nederbörd.
Den klimatstationen som lufttemperatur och nederbörd redovisas för är SMHI:s
meteorologiska station i Bredåkra i närheten av Ronnebys flygplats.
Medeltemperaturen år 2001 var 7,4 grader vilket följer trenden för hela Sverige, dvs.
medeltemperaturen låg över normaltemperaturen. Medeltemperaturen för åren 1961 till
1990 (=normalvärde) var 0,6 grader lägre med 6,8 grader.
FIGUR 4: Månadsmedeltemperatur för år 2001 och för åren 1961-1990 (=normalvärde)
Lufttemperatur, Bredåkra
20
2001
1961-90
o
( C)
15
10
5
0
jan
feb mar apr maj jun
jul
aug sep
okt
nov dec
-5
I Bredåkra föll under år 2001 683 mm nederbörd vilket kan jämföras med medelvärdet
631 mm för åren 1961 – 1990 (=normalvärde). Under september månad kom 160 mm
vilket motsvarar 25 % av hela årets nederbörd. Den kraftiga nederbörden ledde till
översvämningar längs Lyckebyån.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
28
FIGUR 5: Månadsnederbörd för år 2001 och för åren 1961-1990 (=normalvärde)
Nederbörd, Bredåkra
180,0
(mm)
2001
160,0
1961-90
140,0
120,0
100,0
80,0
60,0
40,0
20,0
0,0
jan
6.2
feb
mar apr
maj
jun
jul
aug sep okt
nov dec
Vattenföring
Tabell 8 redovisar månadsmedelvärden för mätstationen Mariefors och PULS-data för
stationerna Åfors, Målaregård, Linnefors och Fur vägbro.
TABELL 8: Månadsmedelflöden i m3/s
Nr
Station
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
LY01 Åfors
1,52
1,26
0,955 0,898 0,559 0,284 0,118 0,075
1,81
2,12
1,22
0,79
LY02 Målareg.
3,50
3,00
2,20
2,10
1,25
0,683 0,270 0,176
4,62
4,84
2,92
1,74
LY51 Linnefors 2,66
2,48
1,95
1,70
1,22
0,773 0,414 0,259 0,805
2,53
2,08
1,64
LY12 Fur
7,86
6,97
5,19
4,77
2,93
1,73
0,811 0,540
7,53
8,88
6,09
3,93
Mariefors 15,9
14,9
10,3
7,8
4,7
1,95
0,96
5,3
17,3
9,2
7,9
16B
0,62
Flödesmönstret under året för ett vattendrag varierar beroende på infiltrationskapacitet
och nederbörd inom avrinningsområdet. Normalt är ytavrinningen störst under tidig
vår, i samband med snösmältningen och/eller vårregn, under senhösten och milda
vintrar. Under sommaren är ytavrinningen i regel låg eftersom vattnet avdunstar
respektive tas upp av vegetationen.
875107544
Martina Lönnbom
29
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
FIGUR 6: Månadsmedelflöden i m3/s
Månadsmedelflöden
(m 3/s)
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
LY01 Åfors
LY02 Målareg.
LY51 Linnefors
LY12 Fur
16B Mariefors
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
Flödestoppen i oktober månad orsakades av de mycket kraftiga nederbörden i
september se Figur 5, där nederbördsmängderna redovisas.
Årsmedelvattenföringen i Mariefors mätstation var år 2001 8,1 m3/s vilket är tydligt
högre än medelvärdet för perioden 1991 till 2001 (6,5 m3/s). Figur 7 visar Årsmedelvattenföringen i Mariefors 1991 till 2001.
FIGUR 7: Årsmedelvattenföring i Mariefors för 1991 till 2001
inkl. medelvärdet för hela perioden
Årsmedelföring i Mariefors
3
m /s
12
10
8
6
4
2
0
1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Figur 8 illustrerar vattenflödet i Lyckebyån vid mätstationen i Mariefors under hela året
2001. Vattenföringen var hög i början av året med värden på drygt 19 m3/s den 8 och 9
januari. Medelvärdet för hela januari var 15,9 m3/s. I oktober månad uppnåddes årets
högsta flöden efter de kraftiga nederbörden under september månad med ett maximalt
värde på 22 m3/s och ett månadsmedelvärde på 17,3 m3/s. Lägsta värdet noterades den
6 augusti med 0,39 m3/s och ett månadsmedelvärde för hela augusti på 0,62 m3/s.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
30
FIGUR 8: Dygnsmedelvattenföring i Lyckebyån vid Mariefors, år 2001
6.3
Fysikaliska och kemiska undersökningar
I de efterföljande avsnitten kommenteras analysresultaten från de fysikaliska och
kemiska vattenundersökningarna i Lyckebyån under år 2001. Bedömningar gjordes
enligt Naturvårdsverkets rapport 4913, ”Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag,
1999”.
Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunderna finns förklarade i Bilaga 1.
Samtliga analysparametrar från vattenundersökningarna tillsammans med medel-, minmax- och medianvärdet redovisas i Bilaga 2. Vattenföring, transportberäkningar och
arealspecifika förluster framgår av Bilaga 3. Bilaga 4 innehåller resultaten från metallanalyserna i vattenproverna och i Bilaga 5 sammanställs resultaten från analyserna av
sedimentproverna. Bilaga 6 utgörs av en sammanställning av kalkeffektuppföljningen
som genomfördes av Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Kronoberg.
Diagrammen för illustrationen av värdena för de olika parametrarna redovisar resultaten från provpunkt 3, inflöde Transjön till provpunkt 17, Lyckeby. Huvudfårans
värden markeras genom en mörkare schattering, biflödena med en ljusare gråton och
vattendrag som mynnar i biflöden illustreras genom ofärgade staplar.
6.3.1
Näringsämnen/eutrofiering
Ett näringsrikare tillstånd, eller eutrofiering, skapas av ökad tillförsel eller ökat tillgängliggörande av växtnäringsämnen i sjöar och vattendrag. Eutrofiering leder till ökad produktion och biomassa av växter och djur, ökad vattengrumling, ökad syrgasförbrukning
vid nedbrytning av organiskt material samt till ändrad artsammansättning och diversitet hos växt- och djursamhällen. De växtnäringsämnen som reglerar växtsamhällenas
utveckling i sötvatten är i de flesta fall fosfor och ett mindre antal fall kväve.
875107544
Martina Lönnbom
31
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Vilket av dessa två ämnen (fosfor eller kväve) som är begränsande för tillväxten avgörs
enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder av förhållandet mellan totalkväve och
totalfosfor i sjöar beräknat med medelvärdet för månaderna juni till september (ytvatten).
Kvoten för Getasjön beräknades till 31 dvs. sjön hamnar i klass 1, kväveöverskott, vilket
innebär att enbart fosfortillgången reglerar produktionen. Sjön Törn hade en kvot på 22
och klassificeras därmed till klass 2 (kväve-fosforbalans), där det kan finnas en tendens
till att cyanobakterier (”blågröna alger”) kan bilda massförekomster. Såväl Kyrksjön
som också Västersjön hamnade med kvoter på 14,5 respektive 12,5 i klass 3, måttlig
kväveunderskott. I klass 3 är förekomsten av kvävefixering och kvävefixerande cyanobakterier sannolik.
6.3.1.1
Fosfor
Bedömningen av sjöar som utgår från säsongsmedelvärdet för maj till oktober i ytvattnet visar att Getasjön och Törn innehöll måttligt höga halter (klass 2) med 22 µg/l och
att Kyrksjön och Västersjön hamnade i klass 3 (höga halter) med 38 resp. 33 µg/l.
Beräkningen av de arealspecifika förlusterna i provpunkterna 9A (Rövaredalen), 12
(Fur) och 17 (Lyckeby) gav som resultat att punkterna 9A och 17 klassificerades som
klass 3 (måttlig höga förluster) med 0,096 kg/ha/år och punkt 12 hamnade i klass 2
(låga förluster) med 0,066 kg/ha/år.
Figur 9 visar medelvärden för hela året 2001 och samtliga provtagningspunkter.
FIGUR 9: Medelvärden, totalfosfor år 2001
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
32
Transporten beräknades för de stationer, där provtagning sker 12 gånger per år, dvs. för
provpunkt 9a, Rövaredalen, punkt 12, Fur och punkt 17, Lyckeby. Figur 10 illustrerar
fosfortransporten i ton per månad för dessa tre stationer. Den sammanlagda årstransportmängden var vid Rövaredalen 3,31 ton, vid Fur 3,87 ton och i Lyckeby 7,78 ton
totalfosfor.
FIGUR 10: Månadstransport av totalfosfor år 2001
Fosfortransport
1,600
1,400
9a Rövaredalen
1,200
ton/m ån
12 Fur
1,000
17 Lyckeby
0,800
0,600
0,400
0,200
0,000
jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
Under de första två månaderna och i september var transportmängden i Fur lägre än
vid provtagningspunkten Rövaredalen som ligger uppströms. Samma fenomen uppträdde månaderna juni och juli om fosfortransportmängden vid Fur och i Lyckeby
jämförs. Orsaken för den lägre transportmängden nedströms kan vara en utspädningseffekt eller också att retentionen dvs. nedbrytning/upptagning av fosfor var högre just
de månaderna.
6.3.1.2
Kväve
Bedömningen av sjöar som utgår från säsongsmedelvärdet för maj till oktober i ytvattnet visar att Getasjön och Kyrksjön innehöll höga halter (klass 3) med 718 resp. 702 µg/l
och att Törn och Västersjön hamnade i klass 2 (måttligt höga halter) med 624 resp. 537
µg/l.
Beräkningen av de arealspecifika förlusterna i provpunkterna 9A (Rövaredalen), 12
(Fur) och 17 (Lyckeby) gav som resultat att samtliga provpunkter klassificerades som
klass 3 (måttligt höga förluster) med 2,8 (pkt. 9A), 2,3 (pkt.12) och 3,2 (pkt.17) kg/ha/år.
Figur 11 visar medelvärden för hela året 2001 och samtliga provtagningspunkter.
875107544
Martina Lönnbom
33
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
FIGUR 11: Medelvärden, totalkväve och nitratkväve år 2001
Transporten beräknades för de stationer, där provtagning sker 12 gånger per år dvs. för
provpunkt 9a, Rövaredalen, punkt 12, Fur och punkt 17, Lyckeby. Figur 12 illustrerar
kvävetransporten i ton per månad för dessa tre stationer. Den sammanlagda årstransportmängden var vid Rövaredalen 95 ton, vid Fur 133 ton och i Lyckeby 256 ton totalkväve.
FIGUR 12: Månadstransport av totalkväve år 2001
Kvävetransport
60,00
50,00
9a Rövaredalen
12 Fur
ton/m ån
40,00
17 Lyckeby
30,00
20,00
10,00
0,00
jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
dec
Transportmängderna ökade under första halvåret ju längre nedströms provpunkterna är
belägna. Störst är ökningen mellan Fur och Lyckeby i januari och februari där öknings875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
34
faktorn nästan var tre. Under sommaren i juli och augusti ligger transportmängden i alla
tre stationer på samma nivå dvs. kväve förbrukas genom biologiska processer. I september skedde t.o.m. en minskning av transportmängderna.
6.3.2
Syretillstånd och syretärande ämnen
Vattnets syretillstånd är av vital betydelse för respirations- och andra mikrobiella och
kemiska processer i ekosystemet liksom för den biologiska strukturen. Syretillståndet
varierar främst beroende på produktionsförhållandena och den organiska belastningen,
inklusive naturligt humus från avrinningsområdet. I skiktade sjöars bottenvatten är
syresituationen som sämst vid slutet av stagnationsperioderna sommar och vinter, då
för många organismer kritiska förhållanden kan förekomma. I vattendrag kan syresituationen vara sämst vid låg vattenföring, speciellt i förorenade vattendrag.
För karakterisering av syretillståndet är halten av syre att föredra framför mättnaden
bl.a. på grund av att olika organismers toleransgränser oftast uttrycks i halter. Uppgifter
om enbart syrgashalt kan dock ge en missvisande bild av syretillståndet framför allt i
rinnande vatten på grund av variationer i syretillförsel och organisk belastning. Man bör
därför också beakta uppgifter om förekomsten av syretärande ämnen. Halten av organiskt material tillför därför väsentlig information om risken att låga syrgashalter uppträder mellan de tillfällen då syrgashalten mäts.
Bedömningen av syretillståndet görs dels i temperaturskiktade sjöars bottenvatten, dels
i den cirkulerande vattenmassan i oskiktade sjöar. Årsvisa minimivärden ligger till
grund för bedömningen. Även i vattendrag bedöms årsvisa minimivärden.
FIGUR 13: Syreminimihalter år 2001
875107544
Martina Lönnbom
35
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Av de 17 provpunkter klassificeras 53 % dvs. 9 stycken som klass 1 (syrerikt tillstånd)
dvs. de lägsta syrehalter som uppmättes under året låg över 7 mg/l. 6 provpunkter
hamnade i klass 2 (måttligt syrerikt tillstånd). Lägsta syrehalten under året vid Långemåla var 3,8 mg/l vilket motsvarar klassificeringen i klass 3 (svagt syretillstånd). I klass
4 (syrefattigt tillstånd) återfinns provpunkten 54, uppströms Löften (2,7 mg/l). Lägsta
syrehalten i Lyckebyåns avrinningsområde under år 2001 uppmättes i augusti på Törns
botten med 0,1 mg/l vilket motsvara klass 5m (syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd).
Vid detta provtagningstillfälle var också halten vid ytan i samma sjö mycket låg med
1 mg/l.
Bedömningen för TOC görs i sjöar utgående från säsongsmedelvärden maj till oktober
(ytvatten). I Vattendrag bedöms årsvisa medelvärden.
FIGUR 14: Medelvärden, TOC år 2001
Halterna totalt organiskt kol är i nästan samtliga provpunkter mycket höga dvs. klass 5.
Detta gäller också sjöprovtagningspunkterna där medelvärdet för bedömningen grundar sig på säsongsmedelvärden maj till oktober. Bara i provpunkt 3, uppströms Transjön
och provpunkt 5, Riksväg 25 ligger halterna under 16 mg/l dvs. dessa två punkter hamnar i klass 4 (hög halt).
Det finns ett tydligt sammanhang mellan flödet i Lyckebyån och halten organiskt material. Detta framgår av figur 15 som illustrerar flödet i mätstationen Mariefors och halten
organiskt material mätt som CODMn vid vattenverket i Lyckeby.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
36
FIGUR 15: Flödet och halten organiskt material år 2001
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
25
COD(Mn)
20
15
10
m 3/s
Flöde
5
01-12-21
01-12-06
01-11-21
01-11-06
01-10-19
01-10-04
01-09-19
01-09-03
01-08-17
01-08-02
01-07-18
01-07-03
01-06-15
01-05-30
01-05-11
01-04-25
01-04-06
01-03-22
01-03-06
01-02-19
01-02-01
01-01-17
0
01-01-02
mg/l
Flöde och org.material i Lyckebyån
Diagrammet visar att de höga flödena i oktober påverkade halterna angående organiskt
material ända fram till årsskiftet.
6.3.3
Ljusförhållanden
Ljusförhållandena påverkar livsbetingelserna direkt för många organismer. Vattnets
beskaffenhet i dessa avseenden bedöms utgående från mätningar i färgkomparator med
brungul platinaklorid som referens. I sjöar görs klassificering av vattenfärg med säsongsmedelvärde maj till oktober baserat på mätningar i ytvatten. I vattendrag används
årsvisa medelvärden.
FIGUR 16: Färgtalet, medelvärden år 2001
875107544
Martina Lönnbom
37
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Färgtalet i Lyckebyåns vatten samt i biflödena är mycket högt. Samtliga provtagningspunkter ligger i klass 5 (starkt färgat vatten) med värden över 100 mg Pt/l. De högsta
färgtalen med värden omkring 300 mg Pt/l noterades i punkt 54, uppströms löften och i
punkt 56, bäck från Långasjö. Medelvärdet i sjön Törn och i Linnefors som ligger nedströms punkterna med de extrem höga värdena ligger dock på en lägre nivå mellan 150
och 200 mg Pt/l vilket visar sjöarnas naturliga reningseffekt.
Också angående färgtalet finns ett sydligt sammanhang mellan flödet och färgtal som
framgår av figur 17 där flödet och färgtalet vid vattenverket i Lyckeby redovisas.
FIGUR 17: Flödet och färgtalet år 2001
Flöde och färgtal i Lyckebyån
400
25
350
Flöde
250
15
m 3/s
m g Pt/l
20
Färg
300
200
10
150
100
5
50
01-12-21
01-12-06
01-11-21
01-11-06
01-10-19
01-10-04
01-09-19
01-09-03
01-08-17
01-08-02
01-07-18
01-07-03
01-06-15
01-05-30
01-05-11
01-04-25
01-04-06
01-03-22
01-03-06
01-02-19
01-02-01
01-01-17
0
01-01-02
0
För att analysera sammanhanget mellan halten organiskt material och färgtalet som
båda följer flödet på ett liknande sätt gjordes en korrelationsanalys som redovisas i figur
18. Med en korrelationsanalys kan man bestämma sambandet mellan två egenskaper,
dvs. se hur två faktorer förhåller sig till varandra. Om korrelationskoefficienten (R2) är
lika med 1,0 innebär det att två faktorer följer varandra precis. Analysen av korrelationen mellan halten organiskt material och färgtalet gav en koefficient på 0,89 dvs.
nästan 90 % av värdena visar ett samband mellan dessa två faktorer.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
38
FIGUR 18: Korrelation mellan org. material och färgtal, år 2001
Korrelation mellan org.material och färgtal
400
y = 7,7308x + 1,3719
R2 = 0,8911
350
Färgtal (m gPt/l)
300
250
200
150
100
50
0
0
5
10
15
20
25
30
35
40
45
50
COD(Mn) (m g/l)
För ljusförhållandena i vatten spelar grumligheten (turbiditet) också en viktig roll. Vattnets grumlighet eller turbiditet bedöms med analys av ljusspridning mätt enligt FNUskalan. Mätningarna kvantifierar vattnets partikelinnehåll i form av dels lermaterial dels
organiskt material som humusflockar, plankton, m.m.
I sjöars ytvatten görs grumlighetskklassificering med säsongsmedelvärde maj till oktober. I vattendrag används till bedömningen årsvisa medelvärden.
FIGUR 19: Turbiditet, medelvärden år 2001
875107544
Martina Lönnbom
39
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Samtliga provpunkter utom en låg angående grumlighetsklassen i klass 4 (betydligt
grumligt vatten). Enbart medelvärdet för provpunkten 6, Getasjökvarn hamnade i klass
3 (måttligt grumligt vatten). De högsta halterna med värden över 5,0 FNU återfanns i
provpunkt 8, Målaregården-Västraby, i provpunkt 9a, Rövaredalen och i provpunkt 54,
uppströms Löften.
Siktdjupet mättes under år 2001 i sjöarna Getasjön, Törn, Kyrksjön och Västersjön.
FIGUR 20: Siktdjup, säsongsmedelvärden år 2001
Västersjön klassificeras med ett säsongsmedelvärde för siktdjupet som klass 5 (mycket
litet siktdjup). De övriga tre sjöarna hamnade i klass 4 (litet siktdjup).
6.3.4
Surhet/försurning
Vattnets surhet är av betydelse för vattenlevande organismer genom att den påverkar
balansen mellan organismernas inre miljö och omgivningen och därmed viktiga omsättningsprocesser. Indirekt har surheten betydelse för vattenorganismerna också genom att
den reglerar i vilken kemisk form exempelvis metaller uppträder.
De flesta vatten har en viss buffertkapacitet, dvs. förmåga att neutralisera tillskott av
sura ämnen. Buffertkapaciteten bestäms i första hand av vätekarbonathalten och först då
denna är i det närmaste uttömd kan vattnet bli kraftigt surt. Som mått på buffertkapaciteten används här alkaliniteten. Ett tillskott av syra får större effekt på vattnets surhet
ju lägre alkalinitet.
De faktorer som orsaker försurning är bl.a. deposition av luftföroreningar, barrskogsplantering, skogs- och myrdikning och användande av försurande gödselmedel. De
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
40
viktigaste föroreningarna är svavel- och kväveföreningar som både verkar försurande
och (över)göder skogsmarken (kväve). På uppdrag av Blekinge luftvårdsförbund har
IVL mätt nedfall av luftföroreningar sedan 1985. Mätningarna visar att nedfallet av
försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i
Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämför med Kronobergs,
Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har nedfallet av
svavel minskat kraftig samtidigt som nederbörden har blivit mindre sur. För kväve är
det svårt att se tydliga trender.
Nedfallet av svavel till marken i granskogen och på öppet fält låg i samma storleksordning – för år 1999/2000 4 kg/ha i Blekinge. Den kritiska belastningsgränsen (mängden
som känslig natur beräknas tåla på lång sikt) för svavelnedfallet ligger i södra Sverige
på 3 kg/ha. Nedfallet av kväve var på samma nivå som tidigare år med 9 kg/ha. För
kvävenedfallet ligger den kritiska belastningsgränsen på 5 kg/ha.
Bedömningen av surhetstillståndet kan göras utgående från alkalinitet och/eller pHvärde. Medan alkaliniteten främst är ett mått på försurningskänsligheten anger pHvärdet den faktiska surheten som sådan.
Figur 21 visar medelvärdena för alkaliniteten och minimivärden för år 2001.
FIGUR 21: Alkalinitet, medel- och minvärden år 2001
Mycket god buffertkapacitet (klass 1) hade nio provpunkter utgående från årsmedelvärdet. Sju av provpunkterna klassificeras till klass 2 (god buffertkapacitet). Punkt 3,
inflöde Transjön och punkt 56, bäck från Långasjö bedöms som klass 3 (svag buffertkapacitet).
875107544
Martina Lönnbom
41
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
De lägsta alkalinitetsvärden som uppmättes låg på 0,03 respektive 0,04 mekv/l i punkt
3, inflöde Transjön och punkt 54, uppströms Löften respektive punkt 56, bäck från
Långasjö. I övrigt uppmättes ingen halt under 0,05 mekv/l vilket är övre gränsen för
statligt kalkningsbidrag.
En liknande bild ger också kalkeffektuppföljningen som Länsstyrelserna i Kalmar,
Blekinge och Kronobergs län genomförde under år 2001. Uppföljningen visar dock att
skyddet mot försurningen periodvis framför allt i små tillflöden kan vara dåligt i de
norra delarna av tillrinningsområdet. Lägsta alkalinitet dvs. klass 5 (ingen eller obetydlig buffertkapacitet) med värden lägre än 0,02 mekv/l uppmättes i Bjurbäcken vid
Gudarsmåla. Ytterligare 6 provpunkter i mindre vattendrag visade vid något tillfälle en
alkalinitet lägre än 0,05 mekv/l.
Figur 22 visar medelvärdena för pH-värden och minimivärden för år 2001
FIGUR 22: pH-värde, medel- och minvärde år 2001
Nära neutralt (klass1) var medelvärdet på pH-värdet i 13 provpunkter. 2 av provpunkterna hamnade i klass 2 (svagt surt) och lika många (2) i klass 3 (måttligt surt). En
provpunkt, punkt 55, bäck från Långasjö bedöms ligga i klass 4 (surt).
De lägsta uppmätta pH-värdena låg utom i en punkt över 5,6. Bara i punkt 55, bäck från
Långasjö visade mätningen ett pH-värde på 5,5 i oktober månad.
Också angående pH-värdet ger Länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning en liknande bild.
Lägsta pH-värden uppmättes på samma provpunkt där också alkaliniteten var som
lägst, nämligen i Bjurbäcken vid Gudarsmåla. pH-värden som mättes där låg t.o.m.
under 5,0. I övrigt hittades pH-värden lägre än 5,6 i tre mindre tillflöden till Lyckebyån.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
6.3.5
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
42
Metaller i vatten
Metaller förekommer naturligt i låga halter i sötvatten. Halterna varierar beroende på
bergrund och jordarter i avrinningsområdet för sjön eller vattendraget. Vattnets surhet
och innehåll av organiskt material m.m. påverkar också metallhalterna så att en betydande variation förekommer redan under naturliga förhållanden.
Halter av metaller i vatten ger den bästa möjligheten att bedöma om det finns risk för
biologiska störningar. Vattenanalyser ger också möjligheter att beräkna transporter av
metaller i vattendrag och därigenom underlag för att bedöma hur olika källor bidrar till
belastningen på ett vattenområde.
Tabell 9 sammanställer medelvärden för de provpunkter där metaller i vatten undersöktes. Vid beräkningen av medelvärdena har tagits de halter som analyserades som
”mindre än” med i beräkningen med sitt halva värde (t.ex. har <0,005 ersatts med
0,0025).
TABELL 9: Medelvärden, metaller i vatten år 2001
Nr Station
Al
As
Cd
Cu
Fe
µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l
3 Infl. Transjön
245 0,45 0,039 0,58 1,80
5 Riksväg 25
222 0,49 0,034 0,60 1,26
Målaregården8
361 0,67 0,025 1,69 1,50
Västraby
12 Fur Rv 123
266 0,57 0,021 1,32 1,54
13 Långemåla
313 0,57 0,027 1,49 2,43
17 Lyckeby
272 0,50 0,024 1,52 1,77
Hg
µg/l
0,002
0,002
Mn
µg/l
157
103
Pb
µg/l
1,46
1,07
Zn
µg/l
8,3
6,9
0,005
76
2,47
7,7
0,003 120
0,005 161
0,009 93
1,45
1,37
0,90
5,8
7,5
6,7
Ba
µg/l
19
19
Sb
µg/l
0,14
0,28
Bedömningsgrunder finns för metallerna arsenik (As), kadmium (Cd), koppar (Cu), bly
(Pb) och zink (Zn). Årsmedelvärdena för dessa metaller utom bly bedöms vara låga i
samtliga provpunkter. Angående bly bedöms tillståndet i punkt 17, Lyckeby som klass 2
(låga halter) och i de övriga provpunkter som klass 3 (måttligt höga halter).
Klass 2 innebär små risker för biologiska effekter. Majoriteten av vattnet inom denna
klass har förhöjda metallhalter till följd av utsläpp från punktkällor och/eller långdistansspridning. Klassen kan dock inrymma halter som är naturliga i t.ex. vissa geologiskt avvikande områden. Haltförhöjningen är sådan att mätbara effekter i allmänhet
inte kan registreras.
Klass 3 innebär att effekter kan förekomma. Risken är störst i mjuka, närings- och
humusfattiga vatten samt i vatten med lågt pH-värde. Med effekter menas här påverkan
på arter eller artgruppers reproduktion eller överlevnad i tidigare livsstadier, vilket ofta
yttrar sig som en minskning av artens individantal. Minskat individantal kan medföra
återverkningar på vattnets organismsamhällen och på hela ekosystemets struktur.
875107544
Martina Lönnbom
43
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
Beräkningen av transportmängden är produkten av årsmedelvärdet och årsavrinningen
enligt tabell 10.
TABELL 10: Årsavrinning år 2001
Nr
Station
3
5
8
12
13
17
Infl. Transjön
Riksväg 25
Målaregården-Västraby
Fur Rv 123
Långemåla
Lyckeby
Avrinningsareal
(km2)
54
115
275
590
644
810
TABELL 11: Årstransport av metaller i vatten
Al
As
Cd
Cu
Nr Station
kg/år kg/år kg/år kg/år
3 Infl. Transjön 3608
7
0,6
9
5 Riksväg 25
6963 15
1,1
19
Målaregården8
25218 47
1,7 118
Västraby
12 Fur Rv 123
38757 83
3,1 192
13 Långemåla
49780 91
4,3 237
17 Lyckeby
68446 126 6,0 382
6.3.6
Årsavrinning
(m3)
14 728 400
31 366 100
69 854 800
145 704 800
159 040 500
251 639 200
Fe
Hg
Mn
Pb
Zn
Ba
Sb
kg/år kg/år kg/år kg/år kg/år kg/år kg/år
27 0,03 2312 22 122 280 2,1
40 0,06 3231 34 216 596 8,8
105
0,35
5309
173
538
224
445
386
0,44 17485 211 845
0,80 25606 218 1193
2,26 23402 226 1686
Sediment
Halter av metaller i sediment ger en god återspegling av metalltillförseln till ett vattenområde. Provtagningsförfarande och analyser är förhållandevis enkla och tillförlitliga
och analyser av sediment lämpar sig därför mycket för karteringar av metallpåverkan.
Angående sediment finns bedömningsgrunder för metallerna koppar (Cu), zink (Zn),
kadmium (Cd), bly (Pb), kvicksilver (Hg) och arsenik (As).
Klassificeringen för metaller i sediment baserar sig på variationen av halter i ytsediment
i svenska sjöar. Klassindelningen är utformad så att klass 1 – 3 inbegriper ungefär 95 %
av mätvärdena i underlagsmaterialet. Klasserna 4 och 5 representerar halter som i allmänhet återfinns i lokalt belastade områden. Den högsta klassen inbegriper endast de
högsta uppmätta halterna i Sverige.
Sedimentprov har tagits i Getasjön, Törn och Kyrksjön i september månad. Utöver de
analyser som listades i kontrollprogrammet efterbeställdes analys på PCB. Tyvärr räckte
materialet inte till för att utföra också denna analys.
875107544
Martina Lönnbom
Del I
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
44
FIGUR 23: Metaller i sediment år 2001
Metaller i sediment
500
450
Getasjön
400
Törn
mg/kg TS
350
430
Kyrksjön
300
245
250
208
200
164
150
101
100
53
50
5,7 2 1,2
16 27 18
22
0,14 0,3 <0,1
10 6,7
0
Kadmium
Koppar
Kvicksilver
Arsenik
Bly
Zink
Av tabell 11 framgår i vilken klass de olika sjöar för respektive metall hamnade.
TABELL 11: Tillståndsbedömning för metaller i sediment år 2001
Kadmium Koppar Kvicksilver Arsenik Bly Zink
Getasjön
3
2
1
3
3
3
Törn
2
3
2
2
2
2
Kyrksjön
2
2
1
2
2
2
De högsta metallhalterna angående kadmium-, bly-, zink- och arsenik hittades i sedimentet från Getasjön. Halterna i detta prov bedöms för de aktuella metallerna till klass 3
(måttligt höga halter). Kopparhalten i Getasjön hamnade i klass 2 (låga halter) och
kvicksilverhalten i klass 1 (mycket låga halter). Metallhalterna angående i Törn och
Kyrksjön låg för de flesta metaller i klass 2 (låga halter). Kopparhalten i Törn var högst
och bedöms som klass 3 (måttlig höga halter) och kvicksilverhalten i Kyrksjön låg under
detektionsgränsen vilket innebär en bedömning som klass 1 (mycket låga halter).
Angående PAH (polyaromatiska halogenföreningar) hittades den högsta halten i sedimentet från Törn med 6,9 mg/kg TS. I Getasjön och Kyrksjön var halterna låga med 1,3
resp. 1,0 mg/kg TS.
875107544
Martina Lönnbom
45
7
LYCKEBYÅN – RECIPIENTKONTROLL 2001
Del I
REFERENSER
Bydén, Larsson och Olsson, 1996, Mäta vatten, Undersökningar av sött och salt vatten
Emmaboda Energi och Miljö AB, 2002, Uppgifter ang. vattenuttag och utsläpp år 2001
ITT Flygt AB, 2002, Uppgifter ang. utsläpp från våtmark år 2001
Karlskrona kommun, 2002, Uppgifter ang. vattenuttag och utsläpp år 2001, Miljöplan
Lantmäteriet, 2000, Gröna kartan, Kalmar län
Lessebo kommun, 2002, Uppgifter ang. vattenuttag och utsläpp år 2001
Luftvårdsförbundet i Blekinge län och i Kalmar län, 2002, Uppgifter ang. surt nedfall
Lyckebyåns vattenförbund, 2000, Program för samordnad recipientkontroll i
Lyckebyåns avrinningsområde inom Blekinge, Kalmar och Kronobergs län
Länsstyrelsen i Blekinge län, 2002, Uppgifter ang. kalkning och kalkeffektuppföljning
Länsstyrelsen i Kalmar län, 2002, Uppgifter ang. kalkning och kalkeffektuppföljning
samt Regionala miljömål för Kalmar län
Länsstyrelsen i Kronobergs län, 2002, Uppgifter ang. kalkeffektuppföljning samt
Samrådsversion 2002-03-18, Miljömål för Kronobergs län
Malmquist, Yngve och Svensson, Cecilia, 1992, Översiktlig miljöstudie av Lyckebyåns
avrinningsområde
Naturvårdsverket, 1999, Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag
Regeringen, 1999, De svenska miljömålen
SCB, 1998, Statistiska meddelanden, Statistik för avrinningsområden
SMHI, 1994, Avrinningsområden i Sverige, Del 3, Vattendrag till egentliga Östersjön och
Öresund
SMHI, 2001, Väder och Vatten, Tidning
SMHI, 2002, Nederbörds- och temperaturmätningar vid meteorologiska stationen i
Bredåkra
Steiner, Eva, 2000, Lyckebyåns vattenkvalitet förr och nu
8
Bilaga 1:
Bilaga 2:
Bilaga 3:
Bilaga 4:
Bilaga 5:
Bilaga 6:
875107544
BILAGEFÖRTECKNING DEL I
Analysparametrar och bedömningsgrunder för miljökvalitet
Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar
Vattenföring, transporter och arealspecifika förluster i
provtagningspunkterna 17, Lyckeby, 12, Fur, och 9a, Rövaredalen
Metaller i vatten
Sediment
Kalkeffektuppföljning
Martina Lönnbom