The Quest for Cosmic Justice
Published on Samtiden.com (https://www.samtiden.com)
The Quest for Cosmic Justice
Författad av Fähstorkh sön, 22/11/2015 - 14:42
Thomas Sowell är en av USA:s mest kända svarta, konservativa debattörer. Han har
författat en närmast oändlig mängd böcker. I föreliggande artikel skall vi kika lite
närmare på The Quest for Cosmic Justice (Touchstone, 1999).
"Rättvisa" och "jämlikhet" är förvisso populära ord
De flesta människor är för rättvisa och jämlikhet. Problemet är att det ofta handlar
om en mycket ytlig konsensus. Människor menar olika saker med dessa ord.
Det sägs t.ex. att social rättvisa är bättre än så kallad formell rättvisa, men all
rättvisa är väl social? Inte heller är det sant att endast socialister bekymrar sig över
orättvisor. Konservativa intellektuella som Milton Friedman och Friedrich Hayek
kritiserade ofta orättvisa förhållanden.
En annan fråga är om all ojämlikhet beror på orättvisor. I The Bell Curve [1] pekar
Charles Murray och Richard Herrnstein på en jämlikhetsparadox. Eliminerandet av
sociala orättvisor kommer inte med nödvändighet att leda till ett jämlikt samhälle. I
takt med att sociala orättvisor utgallras, blir biologiskt grundade olikheter allt
Page 1 of 5
The Quest for Cosmic Justice
Published on Samtiden.com (https://www.samtiden.com)
synligare, olikheter som vi inte kan göra något åt.
Sowell förefaller mena att en ojämlikhet endast är orättvis om den är resultatet av
en avsikt. Den amerikanske fysikern Steven Weinberg har sagt att de allra flesta
platser i universum är mycket ogästvänliga. Det innebär emellertid inte att kosmos
är orättvist mot oss människor. Naturen är varken rättvis eller orättvis.
Hayek har sagt samma sak om marknadsekonomin. Det resultat som en fri marknad
genererar är varken rättvist eller orättvist eftersom priset på varor är konsekvenser
av transaktioner som aldrig har haft som målsättning att påverka priserna. Detta
har lett kritiker av det moderna samhället till att personifiera det. Om samhället är
en individ, kan vi tillskriva det moraliskt ansvar och utkräva rättvisa. Den term som
brukar användas i dylika sammanhang är "social rättvisa". Sowell menar att social
rättvisa bara är ett annat namn för det som han kallar "kosmisk rättvisa".
Traditionell och kosmisk rättvisa
Sowells diskussion utgår ifrån en distinktion mellan traditionell och kosmisk rättvisa.
Traditionell rättvisa handlar om processer, kosmisk rättvisa betonar resultat.
Schack är inte endast ett spel med bestämda regler, det är också fallet att samma
regler gäller för alla spelare. Det faktum att spelet är rättvist i den meningen att alla
deltagare måste följa samma regler, är emellertid ingen garanti för att alla matcher
skall sluta oavgjort. Många gånger är det möjligt att kora en vinnare.
Lika regler garanterar inte lika resultat.
För de som förespråkar kosmisk rättvisa, är det faktum att lika regler inte
garanterar lika resultat ett problem. Att bara insistera på samma regler, är, hävdar
de, att nöja sig med formell jämlikhet. De som kämpar för social rättvisa vill ersätta
formell jämlikhet med så kallad sann jämlikhet, eller det som Sowell kallar "kosmisk
rättvisa".
Sowell betonar att kosmisk rättvisa inte innebär mer traditionell rättvisa. Tvärtom:
de två uppfattningarna är inkompatibla med varandra.
Att kräva kosmisk rättvisa innebär inte att vi kräver att bli kompenserade för att vi
har utsatts för t.ex. diskriminering. Diskrimineringsmål kan hanteras av den
traditionella rättvisan. Kraven på kosmisk rättvisa är krav på att samhället skall
kompensera individen för att universum hindrar denne från att förverkliga sina
ambitioner.
Låt oss illustrera detta resonemang med två exempel.
Att universum inte är strukturerat med utgångspunkt i socialistiska
jämlikhetsideologier, blir tydligt när vi jämför individer.
Ofta är människor olika varandra. Kvinnor är t.ex. inte lika starka som män. Därför
är det, ur det kosmiska rättviseperspektivet, orättvist att fysiskt testa kvinnliga
polisaspiranter och blivande brandmän lika hårt som manliga dito. Vi kan ju inte
lasta den enskilda kvinnan för att hon inte orkar göra lika många armhävningar som
hennes manlige medsökande.
En våldtäktsman kan ha invandrat från en kultur med en negativ kvinnosyn och då
måste detta tas med i kalkylen när vi värderar vederbörande. Ann Coulter ger
följande exempel i Adios America. The Left's Plan to Turn Our Country Into a Third
World Hellhole [2]:
Page 2 of 5
The Quest for Cosmic Justice
Published on Samtiden.com (https://www.samtiden.com)
After another Hmong rape in Fresno, the Times sympathetically explained
that in Hmong culture, "no" means "yes" ... that this was how the Hmong
propose marriage.
Våldtäktsmän som kommer från en kultur i vilken kvinnor betraktas som objekt,
skall inte behandlas på samma sätt som inhemska våldtäktsmän eftersom den
enskilda individen knappast kan hållas ansvarig för sin kulturella bakgrund. Kosmisk
rättvisa innebär att faktorer liknande dessa måste vägas in i kalkylen för att undvika
att slutsatsen blir diskriminerande.
Förkärlek för abstraktioner
Även om vi ofta kan känna sympati för personer som kämpar med självförvållade
problem, kan vi också anse att det är viktigt att människor tvingas att leva med
konsekvenserna av sina handlingar. Förespråkarna för social rättvisa har
naturligtvis noterat denna komplikation och har istället valt att utkräva social
rättvisa för hela grupper av individer.
Sowell menar att detta ofta har varit klassbegreppets syfte. Klassbegreppet gör det
möjligt att gömma undan människor som faktiskt är upphovsmän till sitt eget
elände i en större grupp och utkräva rättvisa för gruppen.
I USA definieras "fattig" i termer av de 20 procent som tjänar minst. Utgör de en
social klass? Nej, det gör de inte, menar Sowell. Klassanalysen baseras på det
felaktiga antagandet att det hela tiden är samma individer i denna grupp, men det
är det dessbättre inte. Social mobilitet gör att den stora majoriteten av amerikaner
har lämnat gruppen efter 8 år. Bottensatsen är faktiskt inte större än 3 procent.
Trots att 97 procent av befolkningen befinner sig ovanför fattigdomsstrecket,
utkämpas det veritabla politiska slag om detta problem som om denna lilla grupp
skulle spegla det amerikanska samhällets sanna natur.
När svarta aktivister i Amerika argumenterar för att det vita USA skall betala
landets svarta skadestånd för slaveriet, kräver de kosmisk rättvisa. Rättvisan är
kosmisk därför att alla slavar och slavägare är döda sedan länge. Det är endast om
man behandlar svarta som ett slags intertemporala gruppabstraktioner som
skadeståndsanspråket blir möjligt att förstå.
Likaså: när amerikanska universitet kvoterar in svarta studenter, försöker man
åvägabringa kosmisk rättvisa. I realiteten har man naturligtvis ingen aning om de
inkvoterade studenterna verkligen har gjort sig förtjänta av sina platser. De har
aldrig varit förslavade och de vita, asiatiska och judiska ungdomar som får stå
tillbaka står inte i skuld till dem på något sätt. Trots att det är svarta som tilldelas
privilegier, behandlar det kosmiska perspektivet de övriga studenterna som särskilt
gynnade.
Ett omöjligt projekt
Förespråkarna för kosmisk rättvisa antar att grupper skulle vara lika representerade
i olika aktiviteter om det inte vore för diskriminering, men historien ger oss inga
exempel på detta. Vi skall, menar Sowell, inte förvåna oss över att vi hela tiden
hittar skillnader mellan individer, grupper och nationer. Dispariteter är inte
Page 3 of 5
The Quest for Cosmic Justice
Published on Samtiden.com (https://www.samtiden.com)
historiska undantag, utan regel.
Dessutom finns det alltför många exempel på grupper som är för små för att de
skulle ha kunnat uppnå sin överrepresentation med orättmätiga medel. I början på
20-talet uppgick judarna till 6 procent av Polens befolkning, men de utgjorde hälften
av landets läkare. Det förefaller knappast rimligt, menar Sowell, att anta att de
uppnådde sin dominerande position genom att diskriminera den polska
folkmajoriteten.
Sowell menar att orsakerna till ojämlikhet är så många och våra möjligheter att
råda bot på dem så undermåliga att det egentligen är märkligt att det fortfarande
finns intellektuella som tror att jämlikhet är mänsklighetens standardkonfiguration.
Kostnader
Den finns inte någon lösning på rättvise- och jämlikhetsproblemet, endast
avvägningar. Antag att vi befinner oss på en sjunkande båt tillsammans med 300
personer och att det endast finns flytvästar och livbåtar för 200 människor. Den
enda rättvisa lösningen är i så fall att alla drunknar. I realiteten accepterar vi därför
orättvisa lösningar därför att kostnaderna för principiell rättvisa anses vara för
höga. Problemet med kosmisk rättvisa är alltså inte endast att den är omöjlig att
uppnå, utan att försöken att förverkliga den medför kostnader för samhället.
Kvinnor är inte lika starka som män och därför har Räddningstjänsten sänkt kraven
på fysisk styrka för brandmän. Det ser naturligtvis bra ut på papperet, men frågan
är om en kvinnlig brandman orkar bära ut en brandskadad person ur en brinnande
lägenhet. Kvinnliga poliser sägs ha en lugnande inverkan på män som har brusat
upp sig, men rättsapparatens primära funktion är inte att hålla medborgarna lugna
utan att avskräcka dem från brott och kvinnliga poliser kanske inte är lika
respektingivande som sina storväxta och betydligt starkare manliga kollegor. Om så
är fallet, innebär kravet på en jämlik poliskår att samhällets kapacitet att skydda sig
mot brottslingar undermineras. Det faktum att det är mycket svårt att kvantifiera
kostnader som dessa innebär inte att de inte existerar.
Traditionell rättvisa hanterar rättvise- och jämlikhetsproblemet genom att insistera
på ett regelsystem för alla. Det är ingen perfekt lösning eftersom den har så kallade
disparata konsekvenser, men det är en kompromiss som Sowell menar att vi måste
acceptera. Det finns inget bättre alternativ. Gud dömer inte de halta för att de
haltar, men vi människor kanske inte har något val.
Varför har vi en jämlikhetskult?
Engelsmän har ett unikt förhållningssätt till ojämlikhet. De betraktar det inte som
ett socialt ont som skall avlägsnas, utan snarare som ett tecken på distinktion.
Sociala hierarkier är för dem inte alltid ett uttryck för privilegiestrukturer.
Den amerikanske filosofen Ronald Dworkin har sagt att ett jämlikt samhälle är
bättre än ett ojämlikt även om ingen vill ha det. Vi finner ett jämförbart argument
hos John Rawls. Rawls ansåg att jämlikhetssträvanden exkluderar en politik som
gynnar folkmajoriteten även om den inte försämrar ställningen för de minst
bemedlade.
För Sowell är frågan inte om mer jämlikhet är bättre, utan om jämlikhet är
eftersträvansvärt oavsett kostnaderna. Den moderna jämlikhetskulten är
Page 4 of 5
The Quest for Cosmic Justice
Published on Samtiden.com (https://www.samtiden.com)
problematisk av flera skäl. Jämlikhet kan endast uppnås genom att vi separerar
prestation från belöning. Den underminerar traditionell rättvisa, hotar
egendomsordningen och undergräver incitamentsstrukturen i ekonomin. Eftersom
kosmisk rättvisa inte kan förverkligas leder det till en närmast oändlig expansion av
statsmakten. Den politiska makten koncentreras, allt fler blir klienter i relation till
staten, vilket leder till en bitter kamp mellan olika samhällssegment för statliga
favörer, vilket, i sin tur, tär på den sociala sammanhållningen.
Mot den bakgrunden frågar man sig hur Sowell förklarar den moderna
jämlikhetskulten. Sowells svar är att kosmisk rättvisa är populärt bland intellektuella
därför att de förser dem med en känsla av moralisk överlägsenhet. Man är inte
intresserad av verkligheten, man vill ådagalägga sin moraliska storhet genom att
transformera komplexa, empiriska problem till moraliska melodramer. Denna
ambition uttrycker en intellektuell passion som vi sällan hittar hos gemene man.
Att hinna med herr Sowell är ingen enkel sak
Thomas Sowell är en synnerligen produktiv författare. Endast under de senaste 10
åren har professorn publicerat 15 böcker. Det är ett skäl till att redaktören har varit
lite skeptisk till herr Sowell. Är det verkligen möjligt att upprätthålla kvaliteten med
en så massiv publikation? Sowell har sagt att han ofta arbetar på flera böcker
samtidigt. Tegelstenen Basic Economics tog drygt 10 år att färdigställa. För det
mesta låg manuskriptet i en byrålåda och samlade damm, men när Sowell stötte på
något som han ansåg illustrerade en viktig ekonomisk princip, plockade han upp det
igen. Till slut blev det en 600 sidor tjock bok.
Nog sagt om herr Sowells författarrutiner. The Quest for Cosmic Justice är definitivt
värd att läsas, liksom den av redaktören tidigare recenserade boken Intellectuals
and Society [3].
Source URL: https://www.samtiden.com/?q=node/418
Links
[1] https://www.samtiden.com/node/101
[2] https://samtiden.com/node/417
[3] https://www.samtiden.com/node/399
Page 5 of 5
