ACÖ - Välkommen till Websrv4 i Göteborgs Kommun

Yttranden 2004 nr 2
Torsdagen den 26 februari 2004
§2
Bordlagd interpellation av Jonas Ransgård (m) till ordföranden i stadsdelsnämnden
Tuve-Säve om nämndens hantering av den ekonomiska situationen (2003 nr 153)
Interpellationssvaret finns i GKH 2003 nr 153
Jonas Ransgård (m)
Ordförande, stadsfullmäktige! Först ett tack till Liselott för svaret vi fick. Bakgrunden till den
här interpellationen är att stadsdelsnämnden i Tuve-Säve har haft en lång period av underskott
bakom sig. En sådan här lång period av underskott leder lätt till handlingsförlamning vilket
också visat sig i Tuve-Säves fall.
Det här är allvarligt inte bara ekonomiskt sett utan också för motivationen bland de anställda
och deras förutsättningar att ge god service åt göteborgarna. Hur ska man planera sin
verksamhet för framtiden om man inte vet hur de ekonomiska ramarna ser ut? Hur ska man
förhålla sig till sin verksamhet om det bollas förslag från förvaltningsledning till nämnd fram
och tillbaka?
När stadskansliet och företrädare för kommunstyrelsen mötte stadsdelsnämnden i Tuve-Säve
2003 var det en uppgiven nämnd man mötte. Flera ledamöter från majoriteten och oppositionen
betvivlade budgeten öppet, den budget man själv hade tagit.
När jag läser igenom årsredovisningen för Tuve-Säve från 2003 kan jag konstatera att man har
goda rutiner för hur man hanterar avvikelser, både när det gäller verksamheten och när det gäller
ekonomin inom förvaltningen. Men när väl ärendena kommer upp fungerar inte relationen
mellan förvaltningsledning och nämnd. Det är där det har blivit handlingsförlamning i systemet.
Jag lämnade in den här interpellationen den 15 oktober, och sedan dess har det hänt en hel del
positiva saker i Tuve-Säve. Jag återkommer gärna till det. Men jag vill en liten stund uppehålla
mig vid tiden dessförinnan.
Som avslutning på sitt svar konstaterar Liselott att vid budgetarbetet kan man bara utgå från
det man vet och tror om framtiden. Därför skulle jag vilja följa upp med en fråga. Budgeten var
lagd så att man skulle nollställa det egna kapitalet till årets utgång 2003. Redan i februari
verkade resultatet bli 2 miljoner sämre och i mars var det ytterligare 2 miljoner, alltså 4 miljoner
sämre än budget.
Det var saker som vi i det läget visste och kunde tro om framtiden. Ändå lade varken
förvaltningen eller ni i nämnden fram några förslag på åtgärder som reaktion på de här
försämrade prognoserna. Hur reagerade du, Liselott Lindgren, inför de här försämrade
prognoserna, och hur ser du själv på att ni inte föreslog några åtgärder i det läget?
Liselott Lindgren (s)
(ej granskat av talaren)
Jonas, jag tycker att de frågor som du ställer är intressanta och viktiga, och jag är glad för att du
har ställt dem. Det som har hänt i vår stadsdel under hösten är att vi har bjudit in
stadsrevisionen, diskuterat med dem och med kommunledningen.
Det vi känner är att vi gärna vill bli belysta och veta om vi ligger rätt till, om vi tänker rätt –
helt enkelt ”benchmarka”.Där saknar jag dig, Jonas, för där hade vi kunnat dyka djupare in i
frågeställningarna. Interpellationen sträcker sig från 1999 till 2004. Det är många frågor man
behöver titta på, och alla kräver de sin tid och analys.
Min bild är att det är en ansvarsfull nämnd och förvaltning som har tagit tag i frågorna. Vi har
inte riktigt hunnit med eller sett resultatet av det vi har beslutat.
Jag håller med dig om att det blev ett misslyckande 2003, det finns inget annat att säga om
det. Det jag försöker beskriva och skicka med här är att misslyckandet har lett till en
handlingskraft. Som det nu är känner vi oss bättre rustade, och vi har en tro på framtiden.
Förvaltningen har redan infört vissa förbättringar, till exempel att vi ytterligare har förbättrat
ekonomistyrningssystemet så att vi ska kunna se saker snabbare.
Det finns en helt annan framförhållning i ledningsgruppen. Redan i dag diskuterar man vad vi
har för möjligheter att åtgärda saker och ting om prognoserna slår fel. Samtidigt vill jag säga att
det ser ut som om vi i januari och februari kommer att hålla oss till våra prognoser. Det är helt
annorlunda mot vad det har varit tidigare.
Vi vågar också satsa och tänka på framtiden, vilket jag tror är viktigt när man befinner sig i
den situationen. Man har inom äldreomsorgen startat vad vi kallar ”kom-hem-team”. Syftet med
dem är att vi ska kunna minska korttidsplatserna.
Jonas Ransgård (m)
Ordförande, stadsfullmäktige! Jag avslutade mitt förra inlägg med att ställa ett par frågor till
Liselott om hur ni reagerade inför månadsrapporterna i februari och mars 2003. Att jag inte får
svar på den frågan och med den beskrivning du ger, tolkar jag det som att vi är överens om att ni
borde ha lagt ett förslag i det läget och att det var olyckligt att det inte blev så.
Låt oss inte uppehålla oss vid historien utan rikta oss framåt. Det ni har gjort eller låtit bli att
göra i Tuve-Säve kommer ju ändå både ni, anställda och brukare i Tuve-Säve att få leva med
under lång tid framöver.
Jag tar fasta på det du säger om att ni har utarbetat strategier som ni tror på. När jag talar med
föreningsrådet i Tuve-Säve säger de att nämnden fortfarande är sen med sina handlingar och
dialogen är obefintlig.
Från SKTF säger man att Tuve-Säve är en av de sämsta stadsdelsnämnderna på
samverkansavtalet. SACO, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund har till och med lagt en
protokollsanteckning i samband med nämndens sammanträde. Man konstaterar att hanteringen
av budgeten för 2004 inte sker i överensstämmelse med det samverkansavtal vi har med de
fackliga organisationerna.
Du säger: Vi har utarbetat strategier och vi tror på dem. Mot den bakgrunden vill jag fråga
dig: Vilka är det som är ”vi” och hur hanterar ni samverkan med personalföreträdare och
allmänhet?
Liselott Lindgren (s)
(ej granskat av talaren)
Jonas, vi har en tanke och en idé som långsiktigt handlar om att få med inte bara de fackliga
organisationerna utan även invånarna i vårt arbete kring budgeten. På så sätt försöker vi skapa
delaktighet och möjlighet att vara med och försöka föreslå eller förändra det budgetförslag vi
sedan lägger fram.
Det är helt klart att vi var sena, s, v och mp, med att ta fram budgeten. Det ska vi bli bättre på
nästa år. Vi hade en heldag med de fackliga organisationerna där vi försökte ha en så bred
diskussion som möjligt. Vi presenterade siffermaterial och annat, och det som kom sedan var
inte någon överraskning för dem. Vi får diskutera gemensamt med de fackliga hur man hittar
samarbetsformer kring detta. Tydligen var det inte tillräckligt. Vi kan bara bli bättre där också.
Gunilla Dörner Buskas (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Jonas Ransgård har interpellerat ordföranden i Tuve-Säve om
hur nämnden har hanterat den ekonomiska situationen i stadsdelen. Jag kan förstås inte
ytterligare belysa den, men jag kan mycket väl sätta mig in i den situation som Liselott och
nämnden i Tuve-Säve har haft under de här åren.
Mycket av Jonas kritik handlar så att säga om den här följden av år då nämnden har uppvisat
ett ekonomiskt underskott. Jag tycker att Liselott i sitt svar väldigt utförligt och på ett rakt och
ärligt sätt beskriver hur nämnden har agerat. Därigenom belyser hon de avvägningar och
prioriteringar som vi politiker i SDN och andra nämnder hela tiden står inför.
Det handlar naturligtvis om nivån på service till Tuve-Säveborna, Biskopsgårdsborna,
Lundbyborna eller var det nu är. Här har det funnits en situation hos de lokala politikerna där
man har dragit ned på servicenivån. Det hyser jag den allra största respekt för. Ändock är, precis
som Liselott säger, utvecklingsarbete och kvalitetsarbete enormt viktigt. Det är det som har
kommit lite för sent, kanske.
Det är enormt viktigt. Det kräver styrka att arbeta med det här, det kräver uthållighet och rätt
mycket envishet. Jag är säker på att Tuve-Säve har kommit en bit på vägen och jag tror att vi
kommer att klara detta på ett alldeles ypperligt sätt under 2004.
Detta är en resa som många av stadsdelsnämnderna har varit igenom, och det ger gärna en bild
av en sektor i gungning och ekonomisk oordning. Så är det inte. Den bilden vill jag inte ställa
mig bakom eller förmedla till göteborgarna.
SDN är en tung ekonomisk sektor inom Göteborgs stad. Vi pratar ofta om mjuka områden,
men våra verkligheter är ofta nog så hårda. De osäkerhetsmoment av ekonomisk karaktär som
finns inom SDN får stora ekonomiska konsekvenser om de slår fel. Ni känner själva till det här.
Planeringen är viktig. Därför vill jag i det här perspektivet understryka hur små avvikelser
som SDN har i sitt utfall i förhållande till den prognos som faktiskt är gjord. Det är snarare den
bilden som jag skulle vilja skicka med här i dag.
Jonas Ransgård (m)
Anledningen till att jag ställde den här frågan just till Liselott Lindgren som ordförande i TuveSäve är att hanteringen i nämnden av den här situationen skiljer sig ganska mycket åt från SDNsektorn i övrigt. De svårigheter som Gunilla beskriver har jag full respekt för. Det finns dock
olika sätt att hantera dem på. Det har man inte gjort på ett särskilt skickligt sätt i Tuve-Säve.
Vi pratar om en nämnd som har skickat tillbaka förslag utan att ange alternativ, avslagit
förslag utan att ange alternativ och själv beställt utredningar som man sedan skickat tillbaka när
de återkommit. Under 57 av de 63 månader som Liselott har varit ordförande har man inte gjort
det som Liselott nu beskriver.
Jag lovprisar gärna utvecklingen under de tre sista månaderna 2003. Men historiken visar att
både personal och invånare i Tuve-Säve har fått utstå mycken osäkerhet, arbete och misströstan
för att nämnden har varit handlingsförlamad. Det tycker jag att man inte kan vifta bort med ett
par månaders utveckling. Sedan hoppas jag innerligt att den utvecklingen fortsätter.
Samtidigt tycker jag att det är viktigt att man har fokus på de viktiga frågorna. Det här
interpellationssvaret är väldigt framåtriktat. Samtidigt är jag bekymrad över att det fortfarande
är så svajigt. Jag beskrev tidigare hur de fackliga organisationerna i Tuve-Säve och centralt ser
på detta.
Jag har talat med två rektorer i Tuve-Säve som känner sig oerhört osäkra inför vad som gäller
framöver. Här fanns bland annat ett förslag om att utreda nedläggning av en skolenhet som man
inte ville gå vidare med. Detta ligger naturligtvis kvar i diskussionen: Vilken skola är det man
har tänkt sig? Kommer förslaget igen? Hur kommer man att hantera det framöver?
Därför hoppas jag verkligen att ni i Tuve-Säve fortsätter på den inslagna vägen. Den har inte
varit särskilt lång i förhållande till den långa period av misskötsamhet som har varit
dessförinnan.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag vill bara fråga Jonas Ransgård, när du talar om handlingsförlamning och så vidare. Tycker
du att de har varit ointresserade och genom dålig närvaro inte visat engagemang? Det är en
intressant fråga.
Vladimir Jerosimic (v)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Jag sitter i Högsbo SDN. Vi hade under en period ett
underskott på 22 miljoner som vi lyckades vända och i dag är vi på plussidan. Jag känner igen
problematiken i Tuve-Säves förvaltning och att de under en viss period hade låg motivation och
saknade riktig målsättning. Jag kan inte låta bli att tänka på idrottsliga sammanhang. Det är
mycket lättare att få laget att gå åt samma håll om alla strävar och har samma mål och intresse.
Det är en ledningsfråga att få medarbetare att jobba som troende och samtidigt tänka som
skeptiker. Det är inte det lättaste.
Sedan har vi olika socioekonomiska förutsättningar i 21 stadsdelsnämnder. Det är min
uppfattning när det gäller hela SDN i Göteborg att det behövs mer pengar i systemet. Det finns
inga färdiga lösningar som gäller för all framtid.
Jag kan inte heller låta bli att konstatera att när det gäller SDN-frågan har moderaterna hamnat
på samma linje som KFML(r).
Jonas Ransgård (m)
Göran ställde en fråga till mig om nämndens engagemang och närvaro. Jag har ingen anledning
att tro att man är vare sig oengagerad eller frånvarande. Det intressanta är vad man gör när man
är på plats.
Om man tar det som ett uttryck för intresse så har man i Tuve-Säve något av den rikaste floran
av råd med politisk representation som jag kan finna i den här staden. Man har demokratiråd,
brottsförebyggande råd, handikappråd, föreningsråd, pensionärsråd, alla med politisk
bemanning. Mitt i den här djupaste ekonomiska krisen inrättar man också ett nytt förskole- och
skolråd med politisk bemanning. Man har vidare gett förvaltningen i uppdrag att utreda
förutsättningarna för ett manligt nätverk.
Jag vågar inte uttala mig om det är en rimlig fokusering med den ekonomi man hade i det här
läget. Jag hade nog ägnat mig åt annat.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag bara frågar, eftersom Jonas Ransgård har ägnat sig åt att undersöka närvaron hos vissa
ledamöter i nämnden. Varför undersöker du inte alla?
§3
Bordlagd interpellation av Agneta Granberg (m) till ordföranden i stadsdelsnämnden Älvsborg om fritidsklubbar (2003 nr 179)
Interpellationssvaret finns i GKH 2003 nr 179
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Ordförande, stadsfullmäktige! Jag tackar dig, Bengt Arne, för svaret på min interpellation även
om jag inte tror att du prickade riktigt rätt.
Anledningen till att jag interpellerade var att det finns två friskolor i Älvsborg som vill starta
fritidsklubbar. Det är en av dem som jag indirekt hänvisar till i min interpellation. Dessa
friskolor vill starta fritidsklubbar vilket nämnden har avslagit. De hänvisar barn med
omsorgsbehov till stadsdelens befintliga fritidsklubb som finns på fritidsgården.
Detta kan man förstå om man har uppfattningen att det handlar om att behöva tillskjuta medel
från stadsdelsnämnden i Älvsborg, som har dåligt med pengar, eller att man kanske saknar
lokaler. Nu är regelverket besvärligt, mycket besvärligt och snårigt. Jag har lagt en del tid på att
försöka begripa mig på det och att återge det i interpellationen för att inte få detta att bli onödigt
krångligt.
Det är inte så att stadsdelsnämnden behöver tillskjuta pengar till den fristående skolans
fritidsklubb. Det ansvaret har skolan själv. Framför allt är det så att hemmastadsdelen ska betala
för de barn som går på fritidsklubben. Är det ett barn som bor i Högsbo och går på en friskola
och sedan går på en fritidsklubb i Älvsborg, är det Högsbo som ska betala för detta. Den som
ansvarar för fritidsklubben måste gå till respektive stadsdel för att hämta hem pengarna, så inte
ens administrationen ligger i Älvsborg.
Det var den diskussionen jag hade hoppats att få med dig och klara ut detta. Jag tycker att det
är olyckligt att barn som behöver omsorg inte får en chans att få det. Det hade varit en annan sak
om ni hade behövt betala pengarna för det. Det må vara att Älvsborgs barn som går på friskolor
inte kan åtnjuta detta med hänvisning till er ekonomi.
Återigen en fråga, om du tar till dig denna kunskap eller kan få en närmare beskrivning av
tjänstemännen i stadsdelen: Är du beredd att ompröva besluten att bevilja tillstånd till
fritidsklubben?
Bengt Arne Reinholdson, ordförande SDN Älvsborg (s)
Vi har hört en lång diskussion om hur viktigt det är att stadsdelsnämnderna håller sin budget. Vi
talade då om Tuve-Säve, men jag antar att det gäller alla stadsdelar, exempelvis Högsbo som du
nämnde.
Fritidsklubben i Engelska skolan, som det gäller, är det enda förslaget och det enda beslutet
som vi har fattat. Barnen i Engelska skolan som är i behov av en fritidsklubb erbjuds plats i den
fritidsklubb jag nämnde tidigare. Den ligger i Önnereds handbollsklubbs lokaler. Därför ser jag
ingen anledning till att vi ska etablera en ny verksamhet när vi redan har en att erbjuda de här
barnen.
Det ligger också en annan friskola alldeles i närheten, Montessoriskolan Skäret. Den använder
sig av kommunens fritidsklubb. För dem går det bra.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Det är fortfarande så att Älvsborg inte behöver betala för fritidsklubben. Detta tycker jag är A
och O, för jag har all respekt för att även Älvsborg behöver hålla sin budget. Jag ifrågasätter det
inte på något sätt, och jag vet att ni har trångt om pengar.
Att Skäret använder den kommunala fritidsklubben tror jag hänger ihop med att Skäret i
huvudsak har Älvsborgsbarn. När det gäller Engelska skolan har man hela Göteborg som
upptagningsområde och kanske till och med kranskommunerna. Där är det annorlunda. Det är
mycket begärt att ett barn ska gå från Engelska skolan till en kommunal fritidsklubb med helt
främmande barn som man inte har någon anknytning till.
Vad jag återigen vill komma åt är att om ni tillstyrkte eller godkände fritidsklubben på
Engelska skolan eller vilken skola det nu må vara, räckte det med att det fanns ett godkännande.
Då är det sedan upp till skolan att se om man får loss pengar från andra stadsdelar. Då är det
andra stadsdelsnämnder som får bedöma om de har råd att satsa på barnen som har
omsorgsbehov som inte går i de egna skolorna.
Marie-Louise Hänel Sandström (m)
Ordförande, stadsfullmäktige och Bengt Arne Reinholdson! I majoritetens budgettext för 2004
står det att ”skolan och fritidsverksamheten i stadsdelarna ska arbeta integrerat och också
inbjuda föreningslivet att medverka till att erbjuda eleverna fysiska och kulturella aktiviteter i
skollokalerna vid skoldagens slut”.
Detta är precis vad Engelska skolan vill göra. Ändå fick de avslag av majoriteten på sin
ansökan den 19 augusti 2003 i SDN Älvsborg. Den borgerliga gruppen ville tillstyrka ansökan
om tio fritidshemsplatser och tio platser till en fritidsklubb.
Den befintliga kommunala fritidsklubben i Älvsborg är populär. För närvarande finns det ca
100 barn som är inskrivna och ca 60 är för tillfället aktiva. Det är också den enda fritidsklubben
som finns i SDN Älvsborg, så valmöjligheten är inte särskilt stor. Alla barnen på den här
fritidsklubben bor i SDN Älvsborg.
De barn som bor i en annan stadsdel, till exempel närliggande stadsdelsnämnden Tynnered,
och som går på Engelska skolan eller Montessoriskolan Skäret får inte komma till
fritidsklubben. Många bor väldigt nära gränsen till SDN Älvsborg och har kanske många av sina
vänner där. Hemmastadsdelen kan bevilja barnen plats på fritidsklubben i Älvsborg, men då
måste man betala för barnen. Detta har hela tiden avslagits med hänvisning till stadsdelens egen
fritidsklubb.
Min fråga till Bengt Arne är: Hur ska barnen som går i en friskola i Älvsborg, men inte bor
där, få tillgång till en fritidsklubb tillsammans med sina kompisar?
Dario Espiga (s)
Ordförande, stadsfullmäktige! Det var bra att Agneta Granberg sade att detta inte handlar om
budget. Jag anade i början att det faktum att Älvsborg försöker hålla sin budget skulle möta
kritik. Vi är överens om att detta är viktigt. Man gör allt vad man kan – det gör vi alla – för att
hålla budgeten i balans. I den förra interpellationen kunde vi se att även ni tycker det är viktigt.
Vad jag inte förstår i själva interpellationen är varför barnen från andra stadsdelar inte kan gå i
den kommunala fritidsklubben. Vad är det för speciellt med det? Jag är ordförande i Centrum.
Det finns centrumbor som går i Engelska skolan i Älvsborg. Jag förstår inte varför dessa inte
ska kunna gå i den kommunala fritidsklubben.
Som Bengt Arne skriver kan vi inte öppna fritidsklubbar i alla skolor. För mig låter det rimligt
att man ska kunna erbjudas kommunal fritidsklubb om sådan finns. Om man här öppnar vägen
med Engelska skolan kommer kanske rättmätiga krav från alla skolor på att öppna egna
fritidsklubbar. Jag tror inte Älvsborg skulle ha någon som helst ekonomisk möjlighet att hantera
detta. Hur man än vänder och vrider på detta är det kopplat till ekonomin vilket ni inte vill säga.
Jag tycker det är väldigt strongt från Älvsborgs sida att kunna stå pall och ta ett beslut där
ekonomin står i centrum.
Kerstin Andersson (v)
Ordförande, fullmäktige! Jag har stor förståelse för Bengt Arne Reinholdsons synpunkter. I
Älvsborg finns en fritidsklubb där alla barn mellan tio och tolv år är välkomna. Detta gäller
även barnen i Engelska skolan. Principen att ge barn i fristående skolor större möjlighet till
fritidsklubbar tycker jag inte är att ge invånarna likställighet. Jag vet att i Tynnered betalas inte
heller sådan ersättning som här talas om för barn i fristående skolor. De hänvisas till stadsdelens
fritidsklubbar.
Jag ser att vi i hela kommunen har ett stort behov av att utveckla fritidsverksamheten precis
som vi skrivit i vår budget. Just nu är emellertid de ekonomiska möjligheterna begränsade.
Dock finns det stadsdelar som gjort detta vilket jag tror är en stor fördel för barnen. Men då får
detta gälla alla stadsdelens barn – inte bara de som går i fristående skolor.
Agneta Granberg kommunalråd (m)
Dario Espiga undrade varför jag inte tycker att barn från en annan stadsdel kan gå i en
kommunal fritidsklubb. Vi talar om en tioåring som inte har föräldrar på hemmaplan utan
behöver omsorg efter skoltid. Det är inte alltid så roligt att vara ensam hemma utan det skulle
fungera jättebra att vara kvar på den skola man går på tillsammans med skolkamraterna. Det går
ju inte om man blir hänvisad till en annan fritidsklubb. Svårare än så är det inte. Det är det jag
vill komma åt. Kopplat till detta är att det inte kostar Älvsborg några pengar. Min fråga till
Dario blir då: Om nu SDN Centrum har barn som går på friskola i Älvsborg – har ni då en
fritidspeng som följer med barnen till den fritidsklubb de går på, oavsett huvudman?
Birgitta Degerström (v)
Ordförande, kommunfullmäktige! Mitt inlägg i debatten är följande: Som jag ser det har
majoriteten i SDN Älvsborg fattat ett beslut. Jag kan inte för mitt liv begripa varför det beslutet
ska överprövas här i kommunfullmäktige. Det måste väl ändå vara så att stadsdelens politiker
vet vilka beslut de fattar och gör det på goda grunder. Jag tycker detta är något osmakligt. Även
om Moderaterna inte tycker om den har vi en SDN-reform. Tills vi ändrar på den saken är det
den som gäller.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Det är spännande att höra detta försvar av varandras stadsdelsnämnder. Jag vill
än en gång säga att jag har respekt för att man ska hålla sin budget. Det är inte den diskussionen
jag för här. Överpröva stadsdelsnämndernas beslut – nej, det gör inte fullmäktige.
Jag har ställt en fråga till SDN Älvsborgs ordförande för jag vill veta mer om bakgrunden till
varför man fattar det beslut man gör, eftersom jag tycker man kunde gjort på något annat sätt.
Jag vill ha klarhet i vad som gäller. Men överpröva – det gör inte fullmäktige. Ordningen är
alldeles kristallklar. Om vi skulle fattat ett nytt beslut här hade jag väckt en annan typ av fråga.
Marie-Louise Hänel Sandström (m)
Herr ordförande, stadsfullmäktige! Två gånger har frågan väckts varför barnen från exempelvis
Engelska skolan inte kan gå till den kommunala fritidsklubben. Det är alltså bara barnen som
bor i Älvsborg och går på Engelska skolan som får gå till den kommunala fritidsklubben. De
andra får inte det eftersom de inte får betalt från sin hemstadsdel. Det är alltså bara barnen som
bor i Älvsborg som kan gå till den kommunala fritidsklubben.
Dario Espiga (s)
Agneta frågar om vi betalar när man går på fritidsklubb i en annan stadsdel. Vi följer
kommunens riktlinjer. Så är det när det gäller fritidsklubbar. Det är precis på samma sätt som
om vi hade barn som exempelvis gick i Majorna. Frågan är inte om vi från Centrum betalar eller
inte. Frågan är om beslutet som Älvsborg tar är lagligt eller inte. Jag har förstått att grunden för
beslutet är att hålla budgeten vilket jag tycker är strongt.
Bengt Arne Reinholdson, ordförande SDN Älvsborg (s)
Som vi tidigare hört har Älvsborg en svag ekonomi. Den har dock avsevärt förbättrats på grund
av att vi förra året tog ett antal besvärliga beslut. Vi har fått näst intill balans i vår ekonomi. När
jag säger vi menar jag majoriteten – alltså inte den borgerliga gruppen. De har deltagit i
diskussioner men inte i beslut. Sedan är jag medveten om att kostnaden för fritidsklubb inte är
speciellt stor för Älvsborgs stadsdel. Men det medför kostnader för kommunen att etablera
verksamhet när vi redan kan erbjuda platser i Önnereds handbollsklubb.
Sedan det här med fritidsklubb: Som jag tidigare sade har vi fattat ett antal beslut för att få
ordning på vår ekonomi. När vi diskuterade sparbeting på aprilmötet tog vi – 8,2 tror jag det
var. Då handlade ett förslag om att införa fritidsklubbar på flera av våra skolor, det vill säga
göra om vår ordinarie fritidsverksamhet till fritidsklubbar. Då blev det ett himla liv! Och när jag
säger himla så var det också det. Vi hade en anstormning av folk på våra möten, TV var hemma
hos några och gjorde hemma hos-reportage, folk skulle få lämna hus och hem och sluta arbeta
för att vi skulle införa fritidsklubbar. Sedan tycker Moderaterna nu att det är så himla käckt att
man på Engelska skolan ska införa fritidsklubb.
Jag tänker då gärna tillbaka på vad som hände i april.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Min replik riktas egentligen till dig Dario. Tyvärr hörde jag inte riktigt allt vad du sade men du
kan ju nicka om jag uppfattade rätt. Ni betalar för barn som går på fritidsklubb i annan stadsdel?
Det var så. Och det gällde även om man går i en fristående verksamhet? Det var så också. Det
innebär då att om Engelska skolan fått tillstånd att öppna en fritidsklubb hade de barn som bor i
Centrum fått med sig pengar medan de barn som bor i Tynnered inte får det. Kanske är det så att
Tynnered har sämre ekonomi, så man har valt att inte tillgodose de barnen och inte uppfylla sina
lagliga skyldigheter när det gäller att ge skolbarnsomsorg. Men det verkar lite överdrivet från
Bengt Arne att då ha avslagit denna ansökan för det lät som att du gjorde det med hänsyn till de
andra stadsdelarnas ekonomi. Någon form av solidariskt ansvarstagande!
Men det håller ju inte rakt igenom eftersom man ändå löst det på olika sätt i olika stadsdelar.
Det är där jag skulle vilja vädja till dig att respektera de ansökningar som kommer. Jag lägger
inga egna värderingar i detta. Detta är upp till barnen, deras familjer och dem som vill starta
fritidsklubbar att man ska kunna ha den rätten och möjligheten oavsett vilken skola man går i
och var man bor.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
(ej granskat av talaren)
Ett tag verkade det råda lite förvirring om vad diskussionen egentligen handlar om – nämligen
om huruvida de barn som bor i Älvsborg skulle gå på fritidsklubb i Älvsborg eller om barnen
som går i skola i Älvsborg måste gå i den kommunala befintliga fritidsklubben eller inte. Nu
verkar detta vara utrett. Men då har jag ännu mindre förståelse för varför SDN Älvsborg sade
nej till Engelska skolans ansökan eftersom det handlar om barn som kommer från hela staden.
Man kan tänka så här: Vi har flera gånger fått kritik från Skolverket för att vi inte lever upp till
lagens krav om att erbjuda barn upp till tolv år omsorg på eftermiddagarna. Om man då bor
långt ifrån sin valda skola – man har faktiskt rätt att göra ett aktivt val – ska man dessutom
tvingas att själv åka spårvagn, buss eller både och hem till sin stadsdel för att där kanske gå i en
fritidsklubb. Är man tio år är det inte säkert att man klarar av det.
Det är detta jag vänder mig emot. Varför fattar SDN Älvsborg ett sådant beslut och nekar
Engelska skolan att starta en fritidsklubb för de barn som har lång resväg? Jag tycker inte du
svarat på detta, Bengt Arne. Därför efterlyser jag ännu en gång ett svar.
§6
Stadsrevisionens revisionsrapport Upphandlingsrutiner och riktlinjer – tillämpning
och förbättringsmöjligheter
Jörgen Linder, ordförande (s)
Jag vill uppmärksamma ledamöterna på ett tryckfel i huvudrapporten. Säkert har ni redan
upptäckt det. På sidan 9 ska en parentes strykas i det fjärde stycket där det står "(ca. 500
mnkr/år)" På raden efter ska det inte stå "750 mnkr/år" utan "750 mnkr". Det har alltså blivit ett
litet fel i den skrivelsen. Men det förändrar ingenting i sak i övrigt.
Roland Rydin (m)
Ordförande, fullmäktige! För ett år sedan hade jag en interpellationsdebatt med Göran
Johansson i samma ämne. Då frågade jag vilka möjliga volymer man kunde tänka sig för
gemensam upphandling för att man skulle kunna spara mycket pengar åt kommunen, för att
upphandlingen skulle bli mer miljöriktig, med mera, med mera. Göran Johansson svarade att
inga särskilda uppdrag till stadskansliet för detta behövs – det här kan vi ta reda på genom
Upphandlingsbolaget. Nu skriver stadsrevisionen i den aktuella rapporten att de totala
upphandlingsvolymerna i Göteborg uppgår till mellan 5 och 10 miljarder. Så stort är alltså
spannet – 5–10 miljarder! Så lite vet vi om hur mycket vi upphandlar. Då är det naturligtvis
oerhört svårt att kunna ha någon ledning och styrning på det här området när det inte klaras av
via ekonomirapportering eller på annat sätt.
Däremot vet Upphandlingsbolaget att man handlar upp ungefär 1,5 miljarder via avrop från
kommungemensamma avtal. Det tycker jag är väldigt lite med tanke på de totala volymerna på
mellan 5 och 10 miljarder kronor. Stadsrevisionen pekar i rapporten också på att väldigt stora
direktupphandlingar görs – i strid såväl mot fullmäktiges tidigare fastlagda riktlinjer som mot
lagen om offentlig upphandling. Först är det väl intressant att kommunens förvaltningar och
bolag inte bryr sig om fullmäktiges riktlinjer och beslut. Detta kräver en diskussion. Att man
sedan inte följer gällande lagstiftning på området kan kosta väldigt stora summor i skadestånd
och annat. Anledningen till detta är enligt stadsrevisionens rapport att upphandlingsfrågorna har
mycket låg status. Detta gäller kanske i den här församlingen men definitivt ute i förvaltningar
och bolag.
Tjänstemän som vanligen inte arbetar med dessa frågor gör också stora upphandlingar. Den
kompetens som på vissa håll i kommunen finns utnyttjas heller inte. Detta är allvarligt, stora
faror finns i inköps- och upphandlingsverksamhet om man inte följer de inom kommunen
framarbetade avtalen. Man går via bekanta, släktingar och andra. I detta ligger stora faror
förutom att man då inte utnyttjar möjligheterna till att tjäna stora pengar. Vi skulle kunna lägga
mycket pengar på kärnverksamhet som nu i stället rinner vid sidan om. Som jag förut sade
bortser man också från den miljöfaktor som tjänstemän arbetat fram i de ramavtal man inte bryr
sig om att följa.
Detta är lite grann en debatt i repris. Flera av de senaste debatterna vi haft i dessa frågor har
föranletts av rapporter från stadsrevisionen. Så stadsrevisionen har gjort väldigt mycket på det
här området. Men det verkar hända väldigt lite ute i kommunens olika delar. Vi får se om det
hänt något om ett eller två år när debatten återkommer. Jag är pessimistisk.
Ture Jakobsson (kd))
Herr ordförande, fullmäktige! Med stort intresse har jag genom åren följt denna fråga. Jag vill
börja med att ge stadsrevisionen en eloge för ett jättefint arbete. Jag vet inte riktigt hur jag ska
uttrycka mig men resultatet av ert fina arbete visar hur dålig kommunen är på att följa
upphandlingsrutiner och riktlinjer. När jag läser inlagan skrämmer det mig lite att förstå hur
kommunen burit sig åt genom åren när det gäller upphandling.
Jag var faktiskt med och drog i gång den här debatten för ett antal år sedan när det gällde
kartellbildningen. Det uppdagades att i Östergötland förekom kartellbildningar gällande
asfaltering av vägar och gator. Då undrade jag om det fanns risk för sådant även i Göteborg.
Rapporten har visat att man inte kan hitta sådana kartellbildningar i Göteborg. Jag undrar ändå
om det inte ligger en liten fara i att vi i Sverige, vad jag vet, endast har en enda leverantör av
asfalt. Det vore något för kommunen att ta i. Där behövs konkurrens.
Några iakttagelser som gjorts framgår av rapporten. Man har använt felaktiga
utvärderingskriterier som kan gynna vissa leverantörer. När det gäller hur aktiva upphandlarna
är på att utnyttja konkurrensen är variationerna stora. Dokumentationen av viktiga steg i
upphandlingsprocessen är ofta bristfällig eller obefintlig. Det är skrämmande! Genomförda
granskningar ger vid handen att större hänsyn bör tas till vilken entreprenadform som kan ge
bäst konkurrens. Inte sällan förekommer att val av entreprenadform styrs av den tid som finns
till förfogande för att genomföra ett projekt. Det är alltid bråttom och en viss stress. Då går man
förbi för att man inte hinner.
Man säger också att redovisade förhållanden innebär väsentliga risker avseende
affärsmässighet och konkurrensutnyttjande. Det står också att stadsrevisionens uppfattning är att
alla nämnder och bolag bör åläggas att upprätta upphandlingsriktlinjer som omfattar all
upphandlingsverksamhet. Därför bör även riktlinjer för handläggning av husbyggnadsärenden
omarbetas och utvidgas till att gälla även bolag. Så står det. Jag tycker nästan att det borde stått
"ska" i stället för "bör". Det är lite väl milt. Jag undrar lite försynt om detta möjligen kan få
Göran Johansson att ändra ståndpunkt när det gäller om kommunens bolag är upphandlande
enhet eller ej. Vi har tidigare haft ganska tuffa diskussioner där Göran står för uppfattningen att
de inte är upphandlande enheter. De skulle därför vara undantag. Men enligt vad jag förstår
säger revisionen att även kommunens bolag nu ska inordnas i detta. Jag hoppas det tas på allvar
och att man verkligen ser till att man även i bolagen sköter upphandlingarna på ett riktigt sätt.
Jag tänkte ta upp ett annat ärende men tiden tillåter inte det så jag får återkomma.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Ordförande! Att varje bolag och förvaltning ska ha regler för upphandling är väl ställt utom allt
tvivel. Jag tror också att de volymer som går genom Upphandlingsbolaget kan öka.
Till Ture Jakobsson vill jag säga: Jag är inte beredd att i dag säga att alla våra bolag är
upphandlande enheter. Ett beslut fattades 1999 om att vi skulle förklara alla våra bolag för
upphandlande enheter. Fortfarande finns ingen rättspraxis för vad som är upphandlande och
icke-upphandlande enheter. Därför har varje bolag fått behandla frågan själva. Vissa har sagt att
de anser sig vara det. Andra har sagt att de inte anser sig vara det. Jag tänker inte överpröva
bolagens beslut i det avseendet. Det är konstigt att man under alla år från det att brevet skrevs
från upphandlingsmyndighetens sida inte sett till att utarbeta en praxis som vi kan följa när det
gäller kommunala bolag. Sedan har varje bolag naturligtvis gjort sina ställningstaganden vilka
man agerar utifrån.
Man får vara väldigt försiktig med att dra slutsatsen att för att man inte anser sig vara
upphandlande enhet kan man slarva med upphandlingen. Det är inte alls liktydigt. Man kan göra
väl så bra upphandlingar som icke-upphandlande enhet enligt LOU.
Jag tror också, som Rydin säger, att volymen och efterlevnaden inom upphandlingsbolaget
kan bli bättre, från dem som är upphandlande enheter. Det pekar också revisorerna på. Jag
hoppas att det tas på allvar från dem som är upphandlande enheter.
Arne Hasselgren (s)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag kan först korrigera Ture Jakobsson på en punkt. Det är att
rapporten inte tar ställning till vilka enheter som ska vara upphandlande eller ej. Det har vi inte
ansett att det tillhör uppdraget.
Jag vill erinra om att uppdraget rörde kartellbildning. Vissa kan fråga sig varför revisionen nu
kommer att hantera ett uppdrag som rör riktlinjerna för upphandling. Jag vill erinra om att
fullmäktige i maj 2002 delade på det uppdraget, så att revisionen faktiskt fick ett
fullmäktigeuppdrag om att utreda i vad mån riktlinjerna för upphandling följdes medan
stadskansliet fick det konkreta uppdraget att utreda i vad mån Göteborgs stad har varit utsatt för
kartellbildning. Vi anser därmed att vi har arbetat precis inom det område som fullmäktige
tilldelade oss.
Det är helt klart att detta är ett område där stora besparingar kan göras. Det styrks också av
den hittillsvarande debatten. Det kan inrymma en stor besparingspotential. Naturligtvis kräver
det arbete på en rad områden. Upphandlingsbolaget har nämnts. Jag har under hand fått höra att
det kan röra sig om så mycket som 500 miljoner som i dag upphandlas som skulle kunna ligga
inom ramavtal. Där känner Upphandlingsbolaget att man behöver ha lite mer stöd från
fullmäktige och koncernens centrala ledning.
Vi kan konstatera att upphandlingen totalt ligger mellan 5 och 10 miljarder. Det är klart att det
inom kommunen finns mycket god kunskap om upphandling, men den är inte lika väl utvecklad
på alla områden. En förbättringspotential är faktiskt utbildningsinsatserna.
Var och en i den här salen inser att det vid en mer professionell upphandling blir svårare att bli
utsatt för kartellbildning och annat. Jag vill understryka att utbildningsinsatserna måste vara en
viktig del för att arbeta vidare med det här området.
En annan del, som också markeras i rapporten, är att statistiken inte är fullt utvecklad. Inköp
där pengar rinner ut ur kommunen är naturligtvis ett av de mest centrala områdena ur
ekonomisk synpunkt. När vi säger 5–10 miljarder är det ett spann som är oerhört stort. Det bör
naturligtvis preciseras, både till omfånget och vilka produkter som inhandlas där man kan göra
insatser.
Jag vill säga en sak till. Erfarenheterna och slutsatserna från denna rapport är i linje med
tidigare rapporter som stadsrevisionen har gjort på det här området. Det är flera stycken. Vi
känner stor tillfredsställelse med att en inköps- och upphandlingspolicy nu håller på att arbetas
fram från kommunstyrelsen. Vi har haft den ute på remiss. Jag vet inte exakt var den är
någonstans. Men det är naturligtvis helt i linje med den diskussion som förs och slutsatserna
från föreliggande rapport.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Jag har fått beskedet av våra tekniker att systemet har hängt sig, som det heter. Man försöker få
ordning på det hela. Jag föreslår att vi fortsätter mötet trots att de tekniska bitarna inte funkar.
Det innebär att ledamöterna får tala högt och tydligt och begära ordet på det gammaldags sättet
genom att räcka upp handen.
Mitt förslag är alltså att vi fortsätter mötet och har förhoppningen att vi kan laga systemet. I
värsta fall får vi fortsätta på det gammaldags sättet. Eventuella voteringar får då ske genom
namnupprop. Om det inte finns några invändningar uppfattar jag att vi är ense om detta.
Roland Rydin (m)
Ordförande, fullmäktige! Vi konstaterar att de regelverk som har funnits, en del väldigt länge,
inte följs ute i kommunen. Det är allvarligt. Det gäller dels fullmäktigebeslut och riktlinjer, dels
lagen om offentlig upphandling, dels ett beslut i kommunstyrelsen från 1994 som alla partier i
kommunstyrelsen då var överens om. Det gällde att om en förvaltning av någon anledning inte
ville vara med och göra avrop på det gemensamma avtalet så skulle man vända sig till
kommunstyrelsen och få ett medgivande. Såvitt jag vet har ingen kommit in med en sådan
begäran under de tio år som har gått.
Det är väldigt allvarligt. Upphandlingsbolagets ledning har sagt att det handlas utanför
ramavtalen men få bryr sig alltså om det. Då har jag en fråga till Göran Johansson: Vad tänker
ni göra åt det? Regelverket har funnits länge. Vad tänker ni göra?
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Det är alldeles solklart att beslut som är tagna i fullmäktige ska följas. Därför har vi revisorer.
Rapporten pekar på LOU, som du säger, och att det har varit tveksamt med åtskillnaden mellan
vilka som är upphandlande enheter och vilka som inte är det. De som inte är det behöver
naturligtvis inte följa LOU, om de anser sig inte vara upphandlande enheter.
Arne har berättat att en ny policy är på gång. Vi är inte revisorer som kontrollerar huruvida
nämnder och bolag följer fullmäktiges beslut. Det är revisorernas uppgift. Nu ligger det ett
förslag, och då får man ta det på allvar och se till att det följs. Om det inte följs kommer det
antagligen en revisionsrapport nästa år som pekar på det. Då är det väl våra partivänner, från
olika partier, som sitter i ledningen för bolagen som får ta sitt ansvar. I den meningen sitter vi
alla någonstans, i något bolag eller någon nämnd, som är upphandlande enhet. Om ledningarna
inte följer bestämmelserna får man väl på politisk väg se till att det som fullmäktige beslutar ska
fullföljas. Kanske revisionen måste bli lite tydligare och peka ut dem som inte följer de
besluten. Det kan inte vara kommunstyrelsens uppgift att vara revisorer.
Fullmäktige utser revisorer för att se till att fullmäktiges beslut följs. Här har vi en rapport
som visar att de inte följs. Vi får väl fortsätta gnetandet. Jag kan inte se att det finns något
trollspö som man kan ta till, så att alla följer våra regler. Men de ska följas. Har fullmäktige
beslutat, så gäller det.
Roland Rydin (m)
Det sista som Göran Johansson sade var väldigt intressant, att det inte är kommunstyrelsens
uppgift. Det måste väl vara kommunstyrelsen som har den samordnande uppgiften. Jag kan inte
se annat.
Det går inte att hänvisa till nästa års revisionsrapport från stadsrevisionen och säga att vi får se
vad vi ska göra åt det. Det måste naturligtvis komma åtgärder från er i majoriteten, från
ledningen, hur vi ska komma till rätta med någonting som är ett problem som stadsrevisionen
pekar på år efter år och det verkar inte hända någonting.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Vi har revisorer för att följa. Därför är revisorerna underställda fullmäktige. Sedan ska vi ta
fram en sådan policy. Kommunstyrelsen har en uppsynsplikt som gäller om vi ser någonting
uppenbart. Det var därför som vi gav möjligheten att man skulle kunna komma till
kommunstyrelsen och få undantag. Om man inte har gjort det så har man brutit mot regelverket.
Revisorerna har sin uppgift och kommunstyrelsen har sin. Om du sitter i en nämnd eller ett
bolag har du faktiskt ansvar. Hela kommunstyrelsen har ansvar, oavsett vilket parti man
representerar. Hela nämnden har ansvaret enligt LOU. Är man ett upphandlande bolag så har
hela bolagsstyrelsen det ansvaret. Gör inte det här till en fråga om majoritet och minoritet, för då
är du ute och cyklar. Det är faktiskt hela nämnden.
Roland Rydin och andra är precis lika ansvariga som jag och mina kompisar.
Arne Hasselgren (s)
Herr ordförande! Det är så som Göran Johansson anför här: Det ligger på oss alla i nämnder och
styrelser att ha koll på läget, som man brukar säga. Det handlar om den interna kontrollen. Det
området hör hit. Det åligger varje styrelse i bolag och nämnder att ha kontroll över på vilket sätt
upphandling sker på den enheten. Det tror jag är det primära.
Om vi vill föra frågorna sakligt framåt måste vi alla ta till oss det här och börja arbeta med de
här frågorna i de bolag och nämnder som vi faktiskt sitter i. Det är det bästa sättet för oss att
komma vidare.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Man kan prata om hur det skulle kunna vara. När vi har våra årsredovisningar i bolagen är både
revisorerna från stadsrevisionen och de auktoriserade revisorerna med och drar allt. Man ska
berätta inför styrelsen om det är någon avvikelse från policyn och om förbättringsåtgärder.
Jag skulle kunna tänka mig en liknande ordning i nämnderna. Det är sällan revisorerna
uppträder i nämnderna och gör samma sak där. Man kan gå igenom med nämnden vad som har
följts och vad som inte har följts. Revisorerna kan på så sätt bli ett stöd i nämndarbetet, på
samma sätt som för styrelsearbetet i ett bolag. Det går säkert att utveckla.
Det är viktigt att klargöra vem som har ansvaret. Det är nämnder och bolag som har ansvar för
att följa ett beslut som fullmäktige har fattat.
Peter Rundström (v)
Fullmäktige, ordförande! Jag tackar för en bra rapport från revisionen och yrkar bifall till
kommunstyrelsens förslag till beslut.
Det är en värdefull rapport. Mina år i stadsdelsnämnden i Gunnared har också gett mig en viss
erfarenhet av frågan. Det har inte funnits tillräckliga kunskaper, varken i ledningen eller hos
politikerna, om hur man hanterar framför allt direktupphandling. Det är en fråga som nästan
aldrig har diskuterats bland politiker. Det finns inte tillräcklig kunskap hos ledningen om hur det
fungerar.
Det är bra att vi ständigt får den här diskussionen i fullmäktige och att vi kan lyfta frågan och
peka på de regler som gäller.
Framför allt är det en fråga om ledning, styrning, och utbildning, precis som Arne sade. Det är
vad det handlar om, att skaffa sig mycket kunskap och förstå hur man ska använda det
värdefulla instrument som upphandlingen är.
Många kan tycka att det är en juridisk spetsfundighet. Men jag har, bland annat i mitt arbete i
vuxenutbildningsnämnden, sett att det är en lag som kan ge utrymme för mycket praktisk
koppling och ett effektivt sätt att styra upphandlingen så att den blir bra för medborgarna. Det är
ju vad det handlar om i slutändan.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Det är som vanligt mycket intressant läsning i revisorernas rapport.
Det gäller speciellt den rapport vi nu diskuterar, därför att den pekar på väldigt många brister.
Jag är glad över att man också gör en ansats i rapporten och inte bara lägger den till
handlingarna. Man gör en ansats och säger att den ska följas.
Jag vill kommentera en punkt. Man säger att kvalitetsuppföljningen i upphandlingen är
bristfällig och att man fortfarande går på lägsta pris. Det är allvarligt, inte minst när det gäller
miljökriterier. De kommer inte fram tillräckligt bra.
Det var också intressant att höra ordväxlingen mellan s och m om uppföljning och kontroll.
Det har inte varit helt klart för mig. Kommunstyrelsen ingår i revisorernas granskningsobjekt.
Det krävs alltså ett annat organ. Vi kan enas om att det är upp till varje ledamot i styrelser för
bolag och nämnder. Men det är inte alla som sitter här i fullmäktige och får den informationen.
Informationsspridningen måste göras på ett annat sätt, anser jag, så att man tar upp det som sägs
här. Jag har inte uppfattat att det är allmänt känt bland ledamöterna. Det gäller dels revisorernas
arbete, dels rapporterna, dels vad som fordras av dem. Det tror jag att man måste jobba mycket
mera med.
Ture Jakobsson (kd)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag använde ordet ”upphandlande enhet”. Jag vet att det hela
tiden har varit en källa till diskussion, om man är upphandlande enhet eller inte. Men det är en
ganska tydlig markering att bolagen behöver använda upphandlingsmetoder mer än hittills och
att det förekommer tvister om ifall man är upphandlande enhet eller inte. Jag tycker att det är
väldigt konstigt att det kan gå år efter år utan att man tar i det här och på något sätt prövar om en
enhet är upphandlande enhet. Det skulle vara intressant att få se något resultat av det.
Det som oroar mig mera, som jag inte tycker har belysts så mycket, är den kritik som framförs
i rapporten från revisionen. Man har undersökt en del upphandlingar sedan 1996, och kritiken
mot det sätt på vilket kommunen gör upphandlingar är massiv.
Det är inte så många som har berört den frågan. Jag undrar om alla verkligen har läst
revisionsrapporten, för jag anser att den är en massiv kritik mot kommunen. Jag skulle vilja att
vi tog tag i frågan och konkret fick i gång en diskussion om hur vi ska göra upphandlingar, så
att det inte går ett par år till och vi får en ny revisionsrapport som är lika kritisk. Jag har med
mig ett par rapporter sedan 1998, och det uttalas samma kritik som 1998 i alla. Inte så hemskt
mycket har hänt.
Därför skulle jag vilja att vi efter den diskussion som vi har haft här i dag verkligen fattar ett
beslut som konkret åstadkommer en förbättring i kommunens sätt att hantera frågan.
Jan H Nilsson (kd)
Herr ordförande, fullmäktige! Det har redan sagts att revisionen har riktat en ganska bister kritik
mot hur kommunen hanterar upphandlingen inom såväl den egna förvaltningen som inom delar
av bolagssektorn. Det är anmärkningsvärt att en kommun av Göteborgs storlek inte klarar av att
hantera de här frågorna i enlighet med gällande rätt.
Det talas om 5–10 miljarder som ligger på bl a Upphandlingsbolaget. Det är stora summor och
tillsammans med den kommunala bolagssektorn utgör koncernen Göteborg en betydande aktör
på marknaden. Många undersökningar har visat att det finns goda möjligheter att göra
kostnadsbesparingar på upp till 10 %, om man utsätter en verksamhet för effektiv konkurrens.
Med uppgiven upphandlingsnivå kan det finnas effektivitetsvinster som uppgår till flera hundra
miljoner kronor.
Det finns alltså en betydande besparingspotential att inhämta om vi får ordning och reda på
upphandlingen i kommunen och i bolagen.
Göran Johansson sade tidigare att han inte är beredd att säga att de kommunala bolagen skulle
vara upphandlande enheter. Vi syftar i första hand på bostadsföretagen. Det är en diskussion
som vi har haft här tidigare, Göran och jag.
Det är inte så att man kan invänta något slags övergripande rättspraxis från EG-domstolen
innan man följer den lag som vi har tagit i Sveriges riksdag, det vill säga lagen om offentlig
upphandling. Man kan stödja sig på vad till exempel SAbO har sagt, som jag tidigare har sagt i
denna församling, att de kommunala bolagen ska vara upphandlande enheter. Jag har tidigare
hänvisat till Nämnden för offentlig upphandling, som har regeringens uppdrag att sköta de här
frågorna utifrån statsmakternas perspektiv. De har också tydligt sagt att de kommunala
bostadsbolagen är upphandlande enheter och därför ska följa lagen om offentlig upphandling.
Mot den bakgrunden är det förvånansvärt att Göran inte klart säger ifrån att det är dags för
bolagen att följa lagstiftningen.
Som revisionen mycket riktigt skriver finns det ”betydande risker i att inte tillämpa LOU.
Anbudsgivare som uppfattar sig som missgynnade kan rikta skadeståndsanspråk och nyttjandet
av befintlig konkurrens riskerar att inte ske optimalt.”
Här föreligger alltså ganska stora risker för de kommunala bolag som inte tillämpar lagen om
offentlig upphandling. Vad skulle hända om det riktades ett skadeståndsanspråk mot bolaget på
kanske åtskilliga miljoner kronor, därför att man inte har följt lagstiftningen?
Arne Hasselgren har tidigare sagt att revisionen inte tar klar ställning till huruvida det är si
eller så. Men när revisionen var på besök i Familjebostäders styrelse ställde jag frågan till
revisorerna, om de ansåg att kommunens bostadsbolag är upphandlande enhet och fick ett
tydligt svar från de närvarande revisorerna att så är fallet.
Jag har också en annan fråga. Man hade önskat att det fanns en lite tydligare beslutskläm i
slutet på kommunstyrelsens förslag, nämligen det som följer revisionens förslag att man ger i
uppdrag till kommunstyrelsen att utarbeta den koncernövergripande upphandlingspolicy som
har efterlysts. Det finns en liten rad i revisionsrapporten om att det finns något slags beslut om
det. Jag vill faktiskt fråga Göran om det finns ett sådant uppdrag till stadskansliet, att utarbeta
en koncernövergripande upphandlingspolicy. Om så inte är fallet kommer jag att yrka att
fullmäktige beslutar på det sättet. Men först vill jag ha ett svar.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Den sista frågan är enkel: Ja, det finns ett förslag som nu är ute på remiss. Det uppdraget har vi
fullföljt enligt det beslutet. Det är ute på remiss och kommer tillbaka. Sedan får vi hantera det i
kommunstyrelsen. Du behöver inte göra något mer, Jan H Nilsson. Det är redan åtgärdat.
När vi sedan kommer till den andra frågan: Det är lätt att stå här inne och ställa frågor till
andra. Alla vi som sitter här har förmodligen uppdrag i bolag och nämnder. Det är vi som har
ansvaret. Vi pratar alltid i tredje person, som om det är någon annan. Det är ni som sitter här
som ska svara för era bolag och nämnder.
Man frågar mig vad jag ska göra. Ska jag springa runt och kolla allt det här? Revisorerna har
påpekat sedan 1994, säger ni. Javisst. Vad har ni gjort åt det i era styrelser och nämnder? Har ni
efterfrågat utbildning, för att ni kan för lite? Vi hade för första gången en
bolagsstyrelseutbildning som var på två dagar. Hur många var på den? Det gällde att lära sig
aktiebolagslagen. Man pratar om att man inte har tid. Men det är inte någon som finns där borta
som inte har tid utan det är vi. Vi får väl ta eget ansvar någon gång och inte prata om andra.
När det gäller om man ska vara upphandlande bolag eller inte så finns ingen rättspraxis. Jag
efterlyser det. Varje bolag måste naturligtvis fatta beslut enligt aktiebolagslagen, eftersom det
inte är klart uttalat vad vi ska vara. Sedan får SABO säga vad de vill. De kan ha rätt. Jag säger
inte att de har fel. De kan ha rätt. Men enligt aktiebolagslagen ska styrelsen göra det som är bäst
för bolaget och Göteborg och därutöver ta hänsyn till de ägardirektiv som vi utfärdar i
kommunstyrelsen. Det är ett bolags uppgift. Det kan i ett bolag vara så att man gör en
avvägning av om det är bolagets bästa att ansluta sig till LOU eller att stå fri från LOU. Den
bedömningen får varje bolag göra. Jag tänker inte ta över det ansvaret och göra det i
fullmäktige.
Det är också en ansvarsfördelning som finns i lagstiftningen om vilka uppgifter en
bolagsstyrelse har. Sedan kan vi ha riktlinjer i kommunstyrelsen och fullmäktige. De är antaga
och de ska följas. Det gäller att det ska finnas en upphandlingspolicy för varje bolag och varje
nämnd. Men vi ska ta vårt eget ansvar som individer och inte skylla på någon annan.
Roland Rydin (m)
Ordförande, fullmäktige1 Den debatt vi har haft kan förhoppningsvis bidra till att
upphandlingsfrågorna får en bättre status som revisorerna efterfrågar i sin rapport och att
frågorna prioriteras bättre ute i nämnder och styrelser. Jag håller med Göran Johansson om att
det naturligtvis är ett ansvar för alla oss som sitter här och många andra ute i kommunens delar
att det förs ut på ett vettigt sätt.
Vi får fundera på, efter den här debatten, om det krävs mera av initiativ och aktivitet än att vi
bara lämnar det i och med den här debatten.
Jan H Nilsson (kd)
Herr ordförande! Jag vill bara kommentera det sista som Göran sade om ansvaret. Det är
alldeles riktigt att det finns ett samfällt ansvar enligt aktiebolagslagen för alla beslut som fattas i
en bolagsstyrelse. Mot den bakgrunden har jag också reserverat mig, när jag satt i
Familjebostäders styrelse, mot styrelsens beslut att inte i sin policy säga att bolaget ska följa
lagen om offentlig upphandling.
Din uppfattning kanske har spritt sig bland bolagen, Göran, att man inte behöver göra det. Då
kanske det blir så att bolagen följer husbondens röst. Det kanske inte alltid är så bra ur
skadeståndssynpunkt.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Det vore förmätet om vi här i fullmäktige överprövade beslutet som styrelsen i Familjebostäder
har fattat. Det beslutet får ni fatta och ta ansvar för. Om du har reserverat dig mot det
respekterar jag det. Men det finns en majoritet i styrelsen som har uppfattat någonting, och de
får stå för det.
En sak till, Jan H Nilsson. Försök inte påstå att jag bakvägen skulle ha diskuterat eller ha gett
ut någon order om hur man ska göra. Har någon i Familjebostäders styrelse åberopat Göran
Johansson när ni tog det beslutet? Eller vad grundar du dessa grumliga formuleringar på? Det du
säger är väldigt allvarligt. Antingen tar du tillbaka det eller också får du leda i bevis att du har
någonting för detta grumliga påstående. Jag köper inte det.
Jan H Nilsson (kd)
Herr ordförande! Jag har inte sagt att du, Göran, har varit ute och lämnat något direktiv till
någon styrelse. Vad jag har sagt är att om kommunledningen har en bestämd uppfattning i en
fråga föreligger det en risk för att den uppfattningen också sprider sig till majoriteten i olika
nämnder och styrelser. Det är inget ovanligt att det är på det sättet.
Jag menar att det är bättre att kommunledningen tar klar ställning för att vi ska tillämpa
gällande lagstiftning i stället för att bryta mot den. Vi har ett gemensamt ansvar. Det innebär
trots allt en stor risk för att vi blir skadeståndsskyldiga om någon startar en process därför att vi
inte har följt lagen om offentlig upphandling.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Det här liknar brännvinsadvokatyr. Du säger: Om inte du gör som jag som reservant i
Familjebostäders styrelse vill finns det risk för att detta av alla uppfattas som att man förklarar
sig som icke-upphandlande enhet. Jag har stått här och förklarat att det är var och en av oss som
i det bolag vi sitter har ansvaret. Kan det bli tydligare? Hur kan du tolka in en risk i vad jag
sagt? Du har ansvaret. Endrick har ansvaret. Ni sitter i samma styrelse. Ni har olika uppfattning.
Då får ni väl ta det ansvaret! Det har inte med mig att göra. Men de där smygande
formuleringarna – de tycker jag inte om. Du gör dig dessutom ytterligare en gång till tolk för att
det finns en risk om jag säger något. Därför ska vi sätta oss över aktiebolagslagen och alla andra
lagar och bestämma hur det ska vara. Du menar att vi ska bestämma över allt som du gör i
Familjebostäder där du sitter. Vem har då ansvaret?
Vi hade en lång diskussion här om hur det går till med den nya lagstiftningen – om hur
fullmäktige yttrar sig över stora investeringar. Det var jättesvårt att formulera för att faktiskt ta
hänsyn till ansvarstagandet mellan fullmäktige och ett aktiebolag. Men vad du nu tar upp är att
vi ska gå ner på den nivån där det är alldeles solklart vem som har ansvaret. Det är inte vi! Det
är ni i Familjebostäder. Jag tänker inte lägga mig i det. Den dag lagen säger att detta gäller då
ska vi tillämpa den. Men det fanns ingen rättspraxis utan då kom myndigheten in och sade att
det ska ni vara allihop. Då svarade jag: Nej, det kan vi inte. Tala om vem som har ansvaret och
på vilka grunder. De har ännu inte kommit tillbaka.
Det kan ju hända att allihop ska vara upphandlande enheter. Men då får man faktiskt tala om
på vilka grunder man kommit fram till det. Om de gör det är det er skyldighet i Familjebostäder
att följa den lagen. Konstigare är det inte.
Endrick Schubert, kommunalråd (s)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Jag kan upplysa fullmäktige och före detta ledamoten i
Familjebostäder Nilsson om att vi för lite drygt en vecka sedan hade styrelsesammanträde. Då
fick vi också ta del av de synpunkter både de auktoriserade och förtroendemannarevisorerna
haft. Vid detta tillfälle fick styrelsen inte någon som helst anmärkning eller något påpekande när
det gäller hur vi hanterat aktiebolagslagstiftning vid beslutsfattandet eller någon annan
lagstiftning inklusive lagen om offentlig upphandling. Så du kan vara alldeles lugn på denna
punkt! Vi hanterar våra beslut i den styrelsen på avsett sätt.
§7
Ansökan från SDN Majorna om anstånd med återbetalning av lån samt
återställande av negativt eget kapital
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag börjar med att yrka bifall till yrkandet i kommunstyrelsen från
m, fp och kd. Majorna har här diskuterats ett antal gånger. Det har varit rätt så bekymmersamma
och ibland utsiktslösa tider vi sett fram emot. Nu kan vi, vilket görs i dokumentet, konstatera att
Majorna gjort ett ganska bra och rejält arbete även om de inte lyckats på det sätt man önskat och
haft för avsikt.
Jag förstår om majoriteten skulle vilja förstärka den rådande positiva trenden och med
liggande beslut avskriva det befintliga lånet. Jag tycker man får väga det mot de budgetriktlinjer
som fullmäktige satt upp. Vi har beviljat dem ett lån och förlängt det. Nu begär de ytterligare
förlängning. Precis som stadskansliet här resonerar finns en påtaglig risk när budgetriktlinjer
inte är förutsägbara och man inte är konsekvent.
Jag vill då säga att varje gång en sådan här fråga kommer upp i olika stadsdelsnämnder
riskerar vi genom att göra avsteg den budgetdisciplin som vi samtidigt vill åstadkomma.
Fullmäktige bör vara medvetet om detta och också ha detta med när vi sedan stöter på
stadsdelsnämnder som på ett eller annat sätt tvekar att följa de riktlinjer församlingen här
beslutat. Herr ordförande, jag vill med dessa ord bara peka på att det inte är självklart – tvärtom.
Det hade kanske varit mer konsekvent, som stadskansliet antyder i sitt tjänsteutlåtande, att
upprätthålla den budgetmoral och de budgetriktlinjer som vi här beslutat än det beslut
majoriteten fastnat för. Jag förstår i och för sig bevekelsegrunderna.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Budgetriktlinjerna ska följas. Sedan konstaterar vi ibland, i den vardag vi lever i, att man måste
ta ett beslut som kanske svider ganska ordentligt. Vi har folkopinionen och det är ganska svårt
och tufft. Jag säger inte att det ursäktar, men jag kan förstå att det som lokalpolitiker ibland kan
vara svårt att känna den pressen på sig. Jag tycker att det vi i går fick föredragning om var
glädjande. Det känns som att det här nya arbetet när vi träffats regionvis – de 50 miljoner som
var ett smörjmedel för att komma i gång med ett lite nytt tänk – faktiskt har påverkat. Man säger
nu att en större beslutskraft finns. Denna sorts följsamhet har förbättrats. Majorna har haft en
alldeles speciellt svår situation. Då har vi sagt: De får sitt lån. Vi gör ett avsteg från
budgetriktlinjerna. Det är ett avsteg. Men tro inte att det innebär att en dammlucka öppnats. Den
är lika stängd efter som före beslutet.
Majorna har utsatts för många diskussioner. De har sitt lån. Naturligtvis finns det mentalt att
de ska börja ta in pengarna. Vi gjorde den bedömningen. Nu är de på god väg. De har gjort ett
jättebra arbete – både nämnden och den nya ledningen. En väldig backning finns också från
andra SDN. Jag tror inte du kan fråga någon av SDN-ordförandena i majoriteten och få till svar
att de skulle åberopa likabehandling med Majorna. Man känner för deras situation. Då vill vi på
detta sätt markera att vi tycker de gjort ett bra jobb. De är på god väg. Det är en markering.
Vi tror heller inte att det är fysiskt möjligt för Majorna att hämta hem även de 25 miljonerna i
sitt besparingsbeting. De har nog med det egna aktuella läget och det negativa underskottet
utöver de 25 miljonerna. Det är ett ställningstagande, men det kan aldrig tas till intäkt för att
dammluckorna helt plötsligt skulle anses öppna. De är nog hyggligt stängda och har varit det
ganska länge.
Birgitta Degerström (v)
Ordförande, kommunfullmäktige! För den händelse någon inte känner till det börjar jag med att
tala om att jag är andre vice ordförande i Majorna, så min objektivitet kan väl ifrågasättas. Jag
håller med Jan Hallberg om att man ska ha budgetmoral och att det är viktigt att man betalar
tillbaka sina skulder. Det kan naturligtvis finnas en risk i efterskänkning. Men jag vill ändå säga
att när det gäller majoritetens budgetmoral i Majorna är den i dag hög. Vi har också en
fantastisk budgetdisciplin. Vi har fattat och stått fast vid beslut. Det har många gånger svidit.
Framför allt har Majborna fått vara med och betala. Men vi har gett oss den på att vi ska komma
till rätta med vår ekonomi. Vi kommer att fortsätta detta arbete lika intensivt som vi gjort under
2002 och 2003.
§9
Antagande av detaljplan för studentbostäder vid Långströmsgatan inom stadsdelen
Kyrkbyn i Göteborg
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Oordförande, fullmäktige! Detta ärende gäller byggande av studentbostäder på en plats där man
kommer att överskrida bullernivåerna. Därför yrkar Miljöpartiet återremiss. Alltså: Bifall till
Miljöpartiets yrkande, herr ordförande.
Vi vill återremittera ärendet för att vi tycker det är bra att bygga studentbostäder men vi finner
av handlingarna också att det borde gå att också följa gällande miljönormer när det gäller buller.
Om man justerar planen och sänker husbyggnaderna med någon våning – överskridandet gäller
bara en tredjedel av husen – skulle det gå bra. Men det gör det inte i dag. Det handlar alltså om
buller. Vi kan inte medverka till att medvetet gå emot gällande riktvärden så att människor
utsätts för detta buller – även om det är studenter. Det är ju inte så att studentbostäder alltid ska
vara studentbostäder. Vi har sagt att vi måste ha flexibla byggnader som efter hand ska kunna
göras om.
Hur påverkar då buller människor? Det är det intressanta. Kroppen reagerar med stress och
högre varvtal på hjärtat som till och med kan åstadkomma hjärtproblem. I Stockholm har man
samma problem när man vill förtäta i centrum. Regeringen har där sagt nej när man överskrider
de här föreslagna bullernivåerna. Enligt en stor internationell sammanställning av aktuell
forskning kan trafikbuller öka risken för högt blodtryck och hjärtinfarkt. Nu kartlägger forskare
i Stockholm sambandet mellan trafikbuller och hjärtinfarkt. Oavsett ljudkällan orsakar konstant
buller kronisk stress hos de drabbade. Binjurarna producerar högre halter av stresshormoner och
adrenalin. Det i sin tur ökar åderförkalkning i blodkärlen. Även bullertoppar spelar roll.
Detta kan vi inte gå emot. Också vår miljönämnd har i enighet slagit fast detta. Vi ska följa de
värden vi har. Miljönämnden avstyrker förslaget att bygga dessa bostäder. Även en enig
trafiknämnd säger att bullret måste åtgärdas och att vi inte kan bygga på detta sätt.
Stadsdelsnämnderna i Biskopsgården och Lundby säger att man ska ha sänkt höjd. I detta fall
sammanfaller detta med bullerkvaliteten – jag sade att om man sänkte höjden kunde man bygga
dessa bostäder. Väldigt många boende i småhusen runt om tycker att man ska sänka höjden på
bostäderna. I samrådsförfarandet har man inte tagit hänsyn till detta.
Med detta motiv till varför vi vill återremittera, herr ordförande, yrkar jag bifall till
Miljöpartiets yrkande.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Herr ordförande! Jag börjar med att yrka bifall till studentbostäderna vid Långströmsgatan. Jag
tycker detta är ett uttryck för stadens försök att bygga på ett ur alla tre perspektiv hållbart sätt.
Vi vet också att ett av majoritetens och kommunfullmäktiges främsta prioriterade mål är att
bygga fler bostäder – 8 000 bostäder i Göteborg under mandatperioden. En av de grupper som i
dag har brist på bostäder, någonstans att bo, är studenter. Om vi tar detta förslag tillskapas 150
bostäder på Långströmsgatan. Självklart är detta inte utan problem! Varje bygge, varje ny
konstruktion vi gör i staden orsakar naturligtvis en påverkan på redan existerande miljö.
Konstigt vore det väl annars. Annars byggde vi bara luftslott.
Naturligtvis påverkar detta de människor som bor runt omkring. Man får lite sämre solljus
under de mörka månaderna. Mer skugga hamnar på redan existerande hus. Men man får också
förbättringar i området genom att man tillskapar bullerplank och genom att vi själva har
möjlighet att påverka hastigheterna på gatorna utanför. Vi kan sänka hastigheten från nuvarande
nivå till 10 km mindre i timmen. Det handlar om att se utmaningen i att bygga på ett hållbart
sätt. Det handlar inte bara om att se problemen – problemen med de regler vi själva skapat för
ganska länge sedan på 60-talet med att säga att vi har ett fast värde på 55 decibel vid fasad på
våra hus. Till och med regeringen själv har börjat tveka om detta är ett mått som är vettigt att
använda. De rekommenderar att vi inte använder det på det statiska sätt vi faktiskt hittills gjort
utan undviker begreppet "vid fasad" så som vi själva beskrivit det i våra handlingar.
Här vill jag också göra lite reklam för en av de andra husbyggarmotionerna som i dag finns på
kommunfullmäktiges agenda. Det är den som bland annat Kjell Björkqvist utformat. Vi måste
se detta som en samverkansprocess för att över huvud taget kunna bygga i en stad. Annars kan
vi hänga upp skylten och säga: Här är färdigbyggt. Ni är inte välkomna. Vi klarar inte mer. Men
det gör vi inte. Bullret kan inte vara den enda avgörande orsaken till hur eller var folk ska bo. Vi
måste också erkänna att människor redan bor här. Vi tillåter dem att leva i en miljö med ett
buller som nytillkommande inte kan ha. Däremot gör vi åtgärder för att alla ska få en lägre
bullernivå. Då har vi vunnit väldigt mycket. Jag tycker Kia Andreasson ska ta och fundera över
det och se utmaningen i stället för att se problemen.
Jag har full förståelse och respekt för de kringboende som känner att detta är ett ingrepp i
deras nuvarande miljö, för det är det. Men jag säger att detta är ett av de bästa förslagen till
studentbostäder i Göteborg hittills. Därför tillstyrker jag det också.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Herr ordförande, fullmäktige! Det pratas om en hållbar utveckling. Detta är inte en hållbar
utveckling. Riksdagen har stipulerat dessa gränser och också angivit att skälet är att människor
blir sjuka. Att människor blir sjuka är ingen hållbar utveckling. Med den kunskap vi har kan vi
inte göra på detta sätt när vi bygger nya bostäder. Naturligtvis måste vi sanera det som orsakar
bullret.
Om det är för mycket trafik där man ska bygga måste man åtgärda trafiken så det inte stör på
det viset. Bullerskalan i decibel är svår att förstå. Det är en logaritmisk skala. Om bullret ökar
med tre steg innebär det dubbel skala energimässigt sett som då påverkar människor. Så vi anser
inte att detta är hållbart. Det gör inte miljönämnden heller. I miljönämnden sitter de människor
som har kunskap om miljökvalitetsnormerna. Jag ska läsa upp vad de säger: De avstyrker
fortsatt planarbete. De ser gärna studentbostäder i området. Det är precis som Miljöpartiet säger.
Men de anser att bullersituationen först måste lösas. Det anser vi också – därför återremiss.
Miljöförvaltningen anser det olämpligt med bostäder där riktvärdet för vägtrafikbuller på 55
decibel ekvivalent överskrids. Förvaltningen anser det viktigt att förtäta staden men det måste i
detta fall vägas mot bullersituationen och den störningsrisk denna kan orsaka för de boende.
Precis så anser också vi.
Trafiknämnden, genom trafikkontoret, påpekar att bullernivån vid fasad även efter åtgärder
kommer att överskrida gränsvärdet för ekvivalent bullernivå. De avstyrker.
Vi anser att man kan bygga bostäder, men man måste göra om planen för att tillmötesgå detta.
Även länsstyrelsen har lyft detta ärende eftersom man inte tycker hanteringen varit godtagbar.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Herr ordförande! Jag ber om ursäkt om jag som amatör i hållbarhets- och miljödebatten lägger
mina synpunkter på hur vi kan bygga staden på ett bättre sätt. Jag vill bara passa på och citera ur
den bullerutredning som legat till grund för varför vi ändå tar steget och bygger detta. Det första
jag ska citera ur är det senaste regeringsuppdraget när det gäller just riktvärden för trafikbuller
vid nyanläggning. "När det gäller begreppet vid fasad är det oklart om detta begrepp tillkommit
för att beskriva bullernivån utomhus, inomhus eller bådadera. Eftersom det ges särskilda
bullerriktvärden för både inomhusnivå och utomhusnivå synes det enbart vara vilseledande att
ha kvar begreppet vid fasad." Det är precis detta vi håller på med.
Om vi nu ska vara lite raljanta – och jag ber om ursäkt om jag är både okunnig och raljant – är
det så att på Långströmsgatan får man hänga med huvudet utanför på femte våningen för att
känna sig ordentligt störd av bullernivåerna. Om man går in och stänger fönstret kommer ingen
av de boende att ha överskridande bullernivåer inomhus. Därmed yrkar jag åter igen bifall till
detta.
Kristina Bergman Alme (fp)
Precis som Anneli vill jag understryka att detta är bra bostäder – både kommunikations- och
servicemässigt. Men i en perfekt värld är det inte alltid helt lätt att få alla faktorer att falla på
plats när man ska förtäta. Då bortser jag ändå från om vi verkligen är hundra på att vi använder
rätt mätmetoder när vi diskuterar buller. Jag skulle vilja säga att det är lite som när man hittat
den perfekta tröjan med rätt storlek och färg men man märker att en av knapparna är på väg att
lossna. Då gör man ju en förhandling med säljaren! Man kommer fram till att båda två är
beredda att tänja lite på vad man är ute efter.
Här är det exakt samma sak. Visa mig den student som säger: Nej, jag tror jag väljer himlen
som tak i natt också i stället för att få en bostad. Kia säger: Javisst, vi kan ta och sänka en
våning på huset – då blir det inte de beskrivna problemen. Det är bara det att lägenheterna som i
sådana fall försvinner måste byggas någon annanstans. De måste byggas någonstans där vi
måste ta nya steg för att hitta det perfekta läget för att göra avkall på det vi måste göra avkall på.
Förtätning är klurigt, men förtätning är ett måste för att kunna bifalla de krav göteborgarna
ställer på oss. Varför ska man då inte gå på Kias idé om återremiss? Jo, det är viktigt att detta
inte drar ut på tiden. Vi kan inte alltid säga att vi tänker lite till på detta, vi ritar lite till. Någon
gång måste man sätta ner foten och bestämma sig. Precis som Anneli säger är det så att om mina
partikollegor Helenas och Kjells motion hade funnits redan vid processen där man lite bredare
tittar på hur man planerar bostäder hade denna situation kanske inte uppkommit. Åtminstone
hade den inte blivit så infekterad. Jag känner mig fullständigt tillfredsställd med detta.
Jag tror Miljöpartiet drar lite för stora växlar på det när man i sitt yrkande skriver: ”I
förlängningen innebär det att vi måste godkänna alla byggnationer oavsett hur mycket det än
bullrar vid husfasad dagtid och vem vill det?” Jag tror inte det är dit vi kommer. Detta gäller
enstaka fall i förfluten tid tills eventuella regler ändrats. Så bifall till studentbostäderna!
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Det som är anmärkningsvärt i ärendet är att stadsbyggnadskontoret tar
på sig en roll som expert när det gäller dessa frågor. Man kör faktiskt över miljöförvaltningen
där expertisen finns. För trots att miljöförvaltningen och miljönämnden säger absolut nej, vilket
jag läst högt, säger man att stadsbyggnadskontorets bedömning är att platsen är väl lämpad.
Kontoret bedömer inte att ljudnivåerna är för höga. Men det är ju för sjutton inte det kontoret
som ska bedöma. Vi ska väl ha den instans som har experterna? Eller har vi plötsligt ändrat
fokus?
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Jag tror vi alla får ändra fokus från att se allting statiskt och i någon slags krigsförhandling
mellan olika förvaltningar i Göteborgs kommun. Om vi över huvud taget ska forma staden
måste vi se samverkan som grunden. Det är en dialog och diskussion i remissförfarandet.
Högsta beslutande organ i hela processen är sällskapet som sitter här – kommunfullmäktige. Det
är de och vi som ska bedöma om vi tycker att detta blir ett bra bygge eller inte. Inga, vare sig
den ena eller andra, är bättre. Så jag tycker vi ska se det på det holistiska sättet att detta är
hållbart ur alla tre perspektiven. Det är bara tre procent av dessa bostäder som vid fasad – ett
begrepp som är något förvirrat och egentligen inte borde användas – har nivåer som överstiger
55 decibel.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Herr ordförande, fullmäktige! Tydligen ska vi ha en annan sorts ordning. Ytterligare ett ärende
med Folkpartiets motion kommer här fram igenom. Ett helt byte av fokus på vem som är expert
och har kunskap håller på att ske. Det är allvarligt. Jag återkommer med det i nästa ärende.
I Stockholm har länsstyrelsen alltså stoppat sådana här byggen – stoppat! Och det har även
regeringen gjort. Vad man där kommit fram till är att om man ska ge dispens för byggande av
hus där bullernivån vid fasad överskrider 55 decibel ska det i så fall finnas en tyst och lugn sida.
Människor ska ändå ha en reträttplats där man inte utsätts. Det här med att vara inomhus helt
intakt är väl inte vad vi menar med en bra bostad? Man måste väl kunna öppna fönstret. Vi
måste väl kunna sova med öppet fönster under den årstiden utan att påverkas så starkt som man
enligt alla utredningar gör.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Jag tror inte att någon av oss här utnämner sig till expert. Jag tror att vi alla har en vilja att lösa
de problem som finns i staden, både när det gäller att få någonstans för folk att bo och att se en
utmaning i att lösa problemen i stället för att stanna kvar och trampa runt i dem. Det är viktigt
att se, Kia. Annars kommer vi aldrig vidare. Vi måste se vilka lösningar vi har på problemen. Vi
måste vara kreativa när vi försöker skapa framtidens boende och byggande. För vi bor i en stad!
Här finns ju föroreningar, bilar och många delar som kommer att påverka oss som individer.
Men vi ska göra det på bästa sätt.
Detta är ett hållbart sätt. Det är ingen som är expert i den här församlingen på hur världen
kommer att se ut i framtiden.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Det är inte det att vi här ska vara experter. I miljöförvaltningen har vi anställt personer som är
experter på mätningar och på att avgöra. Dessutom har vi rapporter från forskare att ta del av. Vi
ska ta del av den forskning som finns och det som sägs av experter i vår egen förvaltning. Det är
det viktiga, att vi tar hänsyn till det när vi sedan tar beslut. Det ska ligga till grund. Experterna
finns inte inom stadsbyggnadskontoret. Där finns experter på att ta fram byggnader men inte när
det gäller miljökvalitetsnormer.
Marie Lindén (v)
Fullmäktige, ordförande! Jag ska villigt erkänna att jag i början kände en viss tveksamhet till
den här planen. Jag håller i princip med mp när de säger att vi har fastställda riktvärden att
förhålla oss till. Men just den här planen tycker jag genererar så många goda värden, så det tål
att gå före.
150 studentlägenheter, det är ett bra tillskott. Det behövs i den här delen av staden också.
Läget är mycket bra ur kollektivtrafiksynpunkt. Det är en bra knutpunkt. Servicen är god. Det
finns ett bra utbud av kommersiell och kommunal service. Det finns inga riksintressen, inga
kända fornlämningar. Det finns ingenting vi måste riva för att bygga nytt. Det är platt och
lättbyggd mark. Det kräver få sprängningar. SDN är positiva. En enig byggnadsnämnd ställer
sig bakom. I planen regleras faktiskt att bullerskärmar och fasaddämpande åtgärder ska till.
Om vi verkligen vill förtäta staden, om vi vill bygga utefter kollektivtrafikstråken, så är det
här en plats som är suveränt väl lämpad.
Om vi ska ta hänsyn till miljövärdena, och det ska vi, men om vi ska göra det strikt i alla
ärenden har vi snart ingen plats kvar i Göteborg där vi kan förtäta. Trafiken tenderar att öka
alltmer och med det bullret. Jag anser inte att vi ska bromsa bostadsbyggandet, i synnerhet inte
med den här planen.
Om prioritet 1 är biltrafiken, då får vi snart svårt att bygga någonstans i Göteborg. Jag tycker
att trafiken ska ha en underordnad ställning i det här fallet.
Det går också att vidta bullerdämpande åtgärder i trafiken, med annan asfaltsläggning, annan
hastighet och så vidare. Det är det vi ska ta tag i och inte acceptera att det bullrar för mycket och
därmed stoppa bygget. Det är trafiken som är problemet, inte husen. Därför yrkar jag bifall till
kommunstyrelsens förslag.
Owe Nilsson (s)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktige! Det är klart att det bullrar i Göteborg. Det är en stor stad med
spårvagnar, biltrafik och så vidare. Kia säger att man blir sjuk av buller. Jag ställer mig frågan:
Vad ska vi göra med alla de som bor i centrala Göteborg i dag? Ska de flytta, eftersom det
tydligen är omöjligt att ha byggnation där med de här bullernivåerna?
Precis som Anneli och flera andra har varit inne på står vi inför utmaningar för att förtäta vår
stad. Vi har varit överens om att förtätning är en viktig del för att vi ska kunna klara det ansvar
vi har för bostadsförsörjningen. Att förtäta innebär ofta att många människor har synpunkter.
Det ska man ha respekt för. Det får ligga i den ena vågskålen. I den andra vågskålen får vårt
uppdrag ligga.
Många säger till oss: Det är bra att ni bygger. Bygg för studenter! Bygg för våra barn! Bygg
för de gamla! Ja, bygg till och med för dem som i natt inte kryper ned i en säng utan går och
lägger sig i en svale eller under en presenning. Men bygg inte där jag bor! Bygg någon
annanstans! Den här debatten får vi varje gång. Det får ligga i den andra vågskålen när vi ska
bedöma hur vi ska klara bostadsförsörjningen i Göteborg.
Precis som Anneli var inne på står vi inför jätteutmaningar vad gäller förtätningar, och vi
måste ha en öppen attityd. Vi måste vara flexibla. Det står tusentals lägenheter på spel i centrala
lägen i Göteborg. Om vi ska vara så strikta vid varje tillfälle, utan att försöka gå in i problemen
för att hitta en lösning, kommer vi att lägga en död hand över en stor del av bostadsbyggandet i
Göteborg.
Kia talar om experterna och säger att vi inte lyssnar på dem. Jo, det är klart att vi gör det. Det
får ligga i den ena vågskålen. Men fokus är inte på experterna. Fokus är på oss som är
förtroendevalda. Det är nämligen vi som bestämmer, i slutändan.
Leif Blomqvist (s)
(ej granskat av talaren)
Jag tror att man ska ha respekt för de olika facknämnder som finns och lyssna på de olika
yrkanden de har. Men till syvende och sist är det bland nämnderna byggnadsnämnden som får
göra en total avvägning och det kommer hit till fullmäktige. Det är lite grann av
stadsbyggnadskonsten. Om vi tittar på alla de områden, bostadsmiljöer och annat i Sverige och
ute i världen som vi tycker är trevliga att besöka och tänker oss att vi skulle tillämpa alla våra
regler och normer på dem, skulle merparten av dem aldrig ha byggts.
Självfallet ska man inte bygga där det bullrar om det är långt till kollektivtrafik, om det ligger
långt ut. Då ska man välja lägen som är lugna och avskilda. Men om man kan bygga på ställen
där trafiken går att ordna på ett bra sätt och vi vet att det finns ett behov och önskemål att bo där
– ja, då är buller en faktor av många andra. Sedan ska vi ha respekt för dem som påpekar
problemet. Men det kan inte vara det enda.
Jag brukar ta som ett exempel kustvägen mellan Köpenhamn och Helsingör. Där bor
fotbollsstjärnan Laudrup och andra, i mångmiljonvillor. Ingen av dem skulle kunna byggas i
Sverige, med de regler vi har. På ena sidan har man en väg och på den andra en järnväg.
Samtidigt är det kanske ett av Skandinaviens mest attraktiva bostadsställen. Det visar att man
måste göra en helhetsbedömning. Vill man bo centralt kanske man accepterar att det bullrar vid
ytterkanten av huset om man har en anständig miljö inne i lägenheten. Men om man skaffar sig
ett radhus eller en villa och vill ha en uteplats då gör man en annan bedömning. De ligger inte
heller i centrala lägen. Jag tror därför att man med gott samvete kan anta den här planen. Jag tror
också att den kan hjälpa till att lösa några av de bostadsproblem som vi har.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Fullmäktige, ordförande! Det vi skulle kunna göra i detta ärende är att tillsammans se till att det
blir en återremiss och sänka höjden på bostadshusen. Då får vi både studentbostäder och
bullernivån säkrad. Det är det som vi yrkar på. Det hade vi kunnat lösa tillsammans.
Men man vill inte göra några förändringar. Vänsterpartiets representant säger här att SDN är
positiva. Men läs svaret från Lundby och Biskopsgården! De har precis samma synpunkter som
jag: Sänk höjden på bostäderna. Alla de som bor i området har sagt samma sak. Förtäta – ja.
Men man kan inte förtäta till varje pris. Jag tycker bättre om ordet ”komplettera”. Komplettera,
men med hållbar utveckling och hållbart byggande som norm. Det kan man göra. Det är ett
förslag, att vi kan göra både–och.
Vi ska väl inte medvetet överskrida bullernivåerna. Anser majoriteten här i fullmäktige att vi
vid nybyggande ska överskrida bullernivåerna som vi har satt i riksdagen, som jag har kämpat
för i riksdagen? Buller är ett stort problem i detta samhälle. Ska vi medvetet, på kommunal nivå
gå emot det som man kämpar för på ett annat plan? Det är med sorg jag åser detta.
Karin Pleijel (mp)
Herr ordförande, Göteborgs stads beslutsfattare och göteborgare! Flera talare har nämnt roten
till det problem som vi står inför. Anneli Hulthén sade: Vi måste ha åtgärder för lägre
bullernivåer. Owe Nilsson sade: Vad ska vi göra med dem som redan bor i centrala staden och
utsätts för mycket buller? Marie Lindén sade, väldigt tydligt: Trafiken är problemet.
Allt det skulle vara mycket mer trovärdigt om ni i de andra partierna hade förslag på hur vi
ska komma till rätta med bullret. Ni säger: Vi bygger först, sedan ska vi få ned bullret. Om det
fanns några förslag i pipeline skulle det vara mer trovärdigt.
Vi i Miljöpartiet tycker att vi ska införa trängselavgifter för att komma till rätta med
trafiksituationen och därmed också bullret som en bieffekt. Jag välkomnar verkligen kreativa
förslag från er andra partier, men jag har tyvärr inte sett dem ännu.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Det blir på något sätt en diskussion där vi inte över huvud taget lyssnar till vad motparten säger.
Jag har hört om bullret och jag har förstått budskapet från Kia Andreasson och Miljöpartiet.
Vi har bestämt oss för bullret, såsom det är definierat som buller vid fasad, och det är ett
problem för Miljöpartiet. Men det är inte det enda problem som ska lösas. Det är inte det enda
problem som existerar när vi ska se på byggandet av ett hus miljömässigt eller
hållbarhetsmässigt.
Vi kan bläddra framåt i dokumentet. Från början var det förslag på hus med sex–åtta våningar.
Hushöjden är sänkt till fem våningar. Nu är det också föreslaget att den femte våningen ska dras
in, för att ytterligare sänka bullernivåerna. Den indragningen är inte medräknad i de
undersökningar man har gjort. De undersökningar man har gjort ifrågasätter, precis som så
många andra, den definition och det uttryckssätt som vi har när vi mäter bullernivåerna.
Vi har tillskapat bullerplank vilket alla boende i området, både nytillkomna och de som redan
bor där, kommer att få nytta av. Vi diskuterar lägre hastigheter på gatorna runtomkring, något
som säkert har andra positiva miljökonsekvenser, det vill säga att det kanske också blir lägre
utsläppsnivåer när det gäller bilavgaser.
Jag tror att vi har visat oss väldigt kreativa, framför allt utifrån studenternas och de
nytillkomnas perspektiv. Man får någonstans att bo, en plats som väl överensstämmer med alla
de kriterier vi har för hållbar utveckling.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Vi får nog ta oss en rejäl funderare, som Karin Pleijel ger uttryck för,
på vad som krävs av oss politiker för att få till stånd en hållbar utveckling. Då kan vi inte bara
överskrida normer och riktvärden utan vi får ta tag i det som orsakar problemen.
Redan 2006 kommer en ny lagstiftning som innebär att man inte får överskrida värden för
kväveoxider som bilarna släpper ut. På vissa ställen i Göteborg kan vi redan mäta att de
överskrids. Vi måste ta hänsyn till det och sanera trafiken. Vi kan inte bara låtsas som ingenting
och fortsätta bygga och överskrida gränsvärden. Det är där vi måste ta krafttag, få bort trafiken,
minska antalet bilar inne bland huskroppar. Det är det som krävs. Det kommer bara fler krav i
framtiden. Det är nästan för sent – vi skulle ha börjat för länge sedan. Börja nu!
Susanna Haby, kommunalråd (m)
Ordförande, kommunfullmäktigeledamöter! Det är roligt att vi har den här diskussionen, och jag
tror att det är bra att vi har den nu. Vi kommer att få många fler sådana ärenden där vi diskuterar
vad trafiknämnden och miljönämnden har sagt, vilka olika kriterier vi måste hålla oss till och så
vidare.
Det är bra att vi har de här experterna i kommunen som kan ge sin syn på saken. Men det är
precis som ni andra har sagt, det som kommer fram från de professionella kunskaperna – inte
bara tyckandet – måste sammanvägas med många andra aspekter så att man får en helhet som
bidrar till det som vi är ute efter. Vi behöver komplettera vår stad för att kunna utnyttja vår
kollektivtrafik mycket mer, för att använda de gator vi har, för att vi inte ska behöva bygga ny
logistik som gör att det blir väldigt dyrt för oss. Då klarar vi inte det. Samtidigt vill vi att många
fler människor ska komma hit.
Kia har pratat mycket om bullret. Jag läste i budgetunderlaget som vi får inför de budgetar vi
ska ta framöver. Där kan man läsa att det är väldigt få individer i Göteborgs stad som över
huvud taget är utsatta för buller, i jämförelse med Nordens större städer: Oslo, Stockholm,
Helsingfors, Reykjavik och så vidare. Det vi diskuterar här med buller är något som vi har i ett
i-land. Hur ser det ut i världen i övrigt? Flera miljoner människor lever på ett helt annat sätt än
vi gör här, i Sverige och Göteborg. Vi lever i en liten stad. Man få också ta in andra dimensioner
i beslutet om hur och var man ska förlägga nya bostäder.
Vi bor faktiskt i en stad, och där kommer det att finnas både det ena och det andra. Det vet
man när man flyttar hit. Jag tror att de studenter som kommer att flytta in i de här bostäderna
tycker att det kommer att bli ett bra, kvalitativt boende.
Husen var högre från början. Vi har lyssnat på de närboende. Nu är de lägre. Till och med den
sista femte våningen är indragen. Vi tycker att vi kan klara 55 decibel inomhus, Kia. Det är det
som vi måste göra, och det gör vi med de åtgärder som vidtas.
Vi yrkar också bifall till kommunstyrelsens förslag.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Susanna jämför Göteborg med andra städer i världen och berättar hur eländigt det är där. Visst,
det vill vi inte ha här. Skillnaden är att det står i vår budget att målet för Göteborg är att vi ska
vara en av världens mest miljöprogressiva städer. Det är det vi måste hålla uppe.
Virpi Ring (s)
Ordförande, fullmäktige! När jag har lyssnat ett tag börjar jag fundera på en sak. Det viktigaste
måste väl ändå vara att folk får tak över huvudet. Det måste vara det absolut viktigaste. Vi kan
inte låta folk bo på gatan tills vi får bukt med trafiken. Jag tycker i alla fall att det viktiga är att
folk får någonstans att bo.
§ 10 Förslag till modell för bidrag till byggande av lägenheter till stora barnfamiljer
Owe Nilsson (s)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktige! Fastighetsnämnden fick ett uppdrag från fullmäktige att försöka
utarbeta en modell så att vi på ett effektivare sätt skulle kunna hantera frågan om att skaffa
lägenheter till stora barnfamiljer. Vi har sedan en tid vetat ungefär hur många personer det rör
sig om och att det är ett allvarligt problem som orsakar kommunen stora kostnader, på det sätt
som vi hittills har försökt lösa det.
Vi har gjort ett par försök i fastighetsnämnden där vi har hjälpt ett par fastighetsägare. Det har
utfallit på ett så positivt sätt att vi gärna vill gå vidare med modellen. Det är alltså den vi nu
föreslår i kommunfullmäktige. Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.
Susanna Haby, kommunalråd (m)
Ordförande, fullmäktige! Jag tycker precis som Owe att det är väldigt angeläget att vi löser den
här situationen med stora barnfamiljer som bor under förutsättningar som inte är bra, varken för
familjerna eller stadens ekonomi. Däremot tycker jag inte att det förslag som man bestämde sig
för i fastighetsnämnden var det allra bästa alternativet. Vi borgerliga föreslog i stället att man
skulle välja alternativ c, det vill säga att de enskilda familjerna, de enskilda individerna, ska vara
mottagare av bidragen i stället för att man stoppar in pengar direkt till fastighetsägare. Vi menar
inte att det handlar om att subventionera en bostad utan om att människor i vissa lägen under en
livstid inte själva klarar av sin ekonomi. Då måste de ha hjälp från samhället. Vi menar att det är
mycket mer pedagogiskt om man ser att man själv bär kostnaden och att vi inte bara hystar in
pengar i byggnader.
Vi är inte över huvud taget för att man lägger investeringspengar i bostadsbyggande. Det är
människor som ska få subventioner när de har det behovet.
Kjell Björkqvist (fp)
Herr ordförande, fullmäktige! Vi tycker alla i salen att det är viktigt att vi får de här bostäderna.
Där har vi ingen annan mening. Men precis som Susanna sade tycker vi att vi inte ska göda
fastighetsägarna. Det är de enskilda som bor i lägenheterna som ska få det direkt. Man ska söka
det direkt hos socialtjänsten.
Det är en svaghet att det bara är i norr som man har sett att det behövs den här typen av
lägenheter. Vi tror och vet med oss att behovet finns på andra ställen i staden också, där den här
typen av problem finns. Vi vill att man tittar även i söder, väster och öster.
Mitt förslag från Folkpartiets sida är att vi går på det förslag som Folkpartiet och Moderaterna
lade fram i fastighetsnämnden. Det går ut på att den enskilde själv får ansöka om bidraget och ta
emot det och att vi ser över behovet av lägenheter för stora barnfamiljer i övriga berörda
stadsdelar också.
Birgitta Degerström (v)
Ordförande, kommunfullmäktige! Under många år, fram till för ett par år sedan, arbetade jag i
Göteborgs nordöstra stadsdelar. På så vis kunde jag på nära håll följa hur det var för alla de
stora barnfamiljer som saknade en vettig bostad, som tvingades bo tillsammans med andra
familjer i minimala utrymmen eller också var vi tvungna att punga ut med stora belopp till mer
eller mindre seriösa hyresvärdar. Nu är det i och för sig inte riktigt vad det handlar om här i dag.
Nu är vi på gång att försöka lösa de här problemen, och det är jättebra. Om det har varit en
katastrof för de vuxna så är det ingenting mot vad det var för barnen, som tvingades tränga ihop
sig på de minimala ytorna.
Nu handlar det om en modell för hur kostnaderna ska regleras. Jag föreslår naturligtvis
alternativ a. Jag kan inte riktigt förstå hur man kan föreslå alternativ c, men det är möjligt att jag
har missförstått alltihop. Det är inga andra försörjningsstödsmottagare som måste ansöka om
investeringsbidrag för att kunna bo. Om jag har förstått det rätt så gäller det de extra
kostnaderna för att färdigställa bostäderna så att de blir större och därmed tillgängliga för våra
stora barnfamiljer. Jag utgår från att de här familjerna, i den mån de är berättigade till eller har
försörjningsstöd, får ansöka om hyra och uppehälle precis som alla andra. Jag kan inte se att de
ska särbehandlas i förhållande till övriga bidragstagare. Det tycker jag är en konstig
människosyn.
Det som jag säger nu förutsätter alltså att jag har förstått alternativ c rätt. Jag förordar
alternativ a och yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.
Owe Nilsson (s)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktige! Det finns flera skäl till att jag tycker att alternativ a är det bästa. För
det första är det ohanterligt administrativt om vi skulle gå på till exempel alternativ c. Det här är
det mest praktiska. Jag kan se framför mig att personer som bor i de här lägenheterna varje
månad ska hämta pengar på ett ställe och lämna dem på ett annat. Det är sådana
osäkerhetsfaktorer i det, så jag undrar om vi skulle få med fastighetsägarna på det. De måste
vara våra medspelare här.
För det andra säkrar vi med den här modellen möjligheten för kommunen att under minst en
tioårsperiod använda lägenheterna för de behov vi har. På det sättet anser jag att den modellen
är den absolut enklaste och bästa. Jag tycker inte att det är att göda fastighetsägarna, Kjell. Det
är en möjlighet som vi får att leva upp till den skyldighet vi har, att erbjuda stora barnfamiljer en
möjlighet till ett hyggligt boende. Det gör vi i samspel med fastighetsägarna genom avtal som vi
kan reglera med den här modellen.
Självklart är inte detta ett problem bara i de norra stadsdelarna, även om det kanske är störst
där. Vi har prövat på ett par ställen. Vi har undersökt behovet i ännu en del av staden. Det är
möjligt att vi sedan får gå vidare. Men vi måste sätta ned foten och få en modell, så att vi vet hur
vi ska hantera detta i framtiden.
Susanna Haby, kommunalråd (m)
Birgitta orienterade sig kanske inte riktigt mot det som jag och Kjell talade om. Om en
fastighetsägare får investeringsbidrag innebär det att den hyra som sätts inte är beroende av den
investering fastighetsägaren har gjort för att göra en stor lägenhet tillgänglig. I stället för att ge
pengarna till fastighetsägarna menar jag att man, samtidigt som man får socialbidrag, får betala
den hyra som det har blivit, efter att fastighetsägaren har gjort en renovering och investering för
att göra lägenheterna större. Det är så jag menar. Det är det bättre att man som
socialbidragstagare ser vad det är för pengar man får. Jag tycker att det är renare så.
Sedan kan man göra på det andra sättet. Men jag tycker att c-alternativet hade varit bättre rent
pedagogiskt. Det gör det enklare för människor att se vilka kostnader de står för, när de har
behov av hjälp av oss andra i samhället. Det tycker jag är bra och tydligt.
Jag vet att Familjebostäder har gjort större lägenheter i Majorna, av gamla daghem till
exempel. Det pågår arbete även utanför nordost, och det tycker jag är väldigt bra.
Jag tycker också att man från staden kan säga, när det gäller en stor familj som har rätt till
socialbidrag, att man kan tänka sig att ta en hög hyra om ni fastighetsägare är beredda att göra
de investeringarna. Jag ser inte att det ena måste utesluta det andra.
Man kan göra på två olika sätt. Ni tycker att det ena är bättre. Vi tycker att det andra är bättre.
Kjell Björkqvist (fp)
Det är väl inte så att vi övertygar varandra om detta. Det intressanta tycker jag är att vi är
överens om att det är en viktig målgrupp och att vi ska göra något åt det. Sedan har vi lite olika
administrativa system och olika uppfattningar om hur det ska göras.
Vi tycker det är viktigt att den enskilde socialbidragstagaren är medveten om vad det handlar
om. Jag kan hålla med Owe om att det kan vara något knöligt. Man kan säkert hitta en bättre
modell än en gång i månaden. Det ifrågasätter jag inte. Men jag ser också fram emot att vi kan
se över hela staden. För du sade att även om vi ser detta som ett försöksprojekt ska vi
naturligtvis även titta på hela staden. Vi vet att stora barnfamiljer finns i Tynnered, Frölunda
och lite överallt. Så det tar jag som ett löfte.
§ 13 Fördelning av 2002 års avkastning ur Olof och Caroline Wijks donationsfond
Ture Jakobsson (kd)
Herr ordförande, fullmäktige! Tidigare har jag agerat lite ensamt i sådana här ärenden. Det
gäller beredningen av utdelning ur fonder. Som det nu är sitter två gentlemän och delar – här får
du och här tar jag. Det är lite svårt och lite sent att komma in med synpunkter om man har en
avvikande mening. Då får man gå in och buga och försöka få dem att ändra sig. Alla har inte så
lätt för att buga sig.
Jag skulle för Kristdemokraterna vilja att vi ser över någon annan form av beredning så att de
som har en avvikande åsikt kan komma in i ett lite tidigare skede och att man i sin förklaring till
vilka som fått och inte fått lämnar någon liten motivering varför ifrågavarande bedömning
gjorts. Därför vill jag ha antecknat till protokollet att ärendeberedningen justeras så att någon
form av diskussion i ett tidigare skede kan komma i gång. Vi ämnar återkomma lite senare med
ett sådant förslag.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Så vitt jag förstår pågår ett samarbete i kommunstyrelsegrupperna i dessa ärenden. Men det är
en fråga för kommunstyrelsen som är beredningsorganet hur man vill hantera detta.
Jonas Ransgård (m)
Ordförande, stadsfullmäktige! Jag har i år inte varit med och berett dessa ärenden, men den
tidigare gällande ordningen har i alla fall innefattat att förslagen skickats runt till
fullmäktigegruppernas politiska sekreterare för en sådan avstämning som Ture efterlyser. Så om
samma praxis följts i år tycker jag nog möjligheten att diskutera dessa förslag funnits.
Ture Jakobsson (kd)
Jag vet inte hur detta gått till. Men oavsett detta är det så att när förslagen presenteras för de
olika partigrupperna är det mestadels kört om man inte kryper i stoftet och försöker förändra det
hela. Det tycker jag inte är riktigt rätt. Man bör något kunna diskutera tidigare.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Herr ordförande! Jag tror det är viktigt att man skiljer på beredningar. Där ska fattas beslut.
Partierna förbehåller sig rätten att själva bereda dessa ärenden. Personligen har jag väldigt svårt
att tänka mig att stadskansliet ska lägga ett förslag. Alltså är det de politiska partierna som äger
frågan. Fram till nu har partierna under alla år varit överens om denna beredning. Som Jonas
säger går det faktiskt ut för kännedom till de politiska sekreterarna.
Om vi skulle gå in på en annan typ av beredning förstår jag inte hur den skulle se ut. Jag
kommer aldrig att kunna acceptera att vi överlåter till tjänstemännen att göra dessa värderingar.
När det gäller de donationer som Göteborgs Stad fått tycker jag vi ska ta politiskt ansvar för att
leva upp till donatorernas önskemål. På det sättet har vi gjort i alla år.
Ni kan lägga ett förslag men jag tror det är väldigt viktigt att ni funderar igenom hur det
förslaget utformas. Detta får inte blir något som går över till en annan beredning än den jag tror
donatorerna avsåg, nämligen att vi som politiker ska ta ansvar för deras donationer.
Ture Jakobsson (kd)
Jag vill inte att några tjänstemän ska bereda detta. Men jag tror att de partier som inte sitter i
presidiedelegationen måste ha en chans att komma in lite tidigare. Det ska då inte vara låst. Man
ska kunna diskutera för och emot.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Den ende här i salen med erfarenhet från de senaste åren är väl Jonas. Men jag tror inte det var
en korrekt upplysning. Jag tror alla partier i kommunstyrelsen och deras politiska sekreterare får
det förslag som ska upp i presidiedelegationen. Annars skulle det bara vara moderaterna och
sossarna som skulle få det. Så är det inte. Jag tror samtliga partiers sekreterare får titta på
förslaget. Jonas får rätta mig om jag har fel, men min minnesbild är att det är så vi arbetar.
Jonas Ransgård (m)
Som sagt har jag inte deltagit i beredningen i år eftersom det är budgetsekreterarna som börjar
med ärendena. Men under de år jag var med och beredde detta fick de politiska sekreterarna se
förslagen från början och jag tror också vi gjorde ändringar varje år jag medverkade. Så att om
Ture uppfattar detta som att man får krypa i stoftet handlar det mer om gångstil och städning!
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Nu tycker jag detta är ganska bra utrett och även med knorr! Men, Ture, som
har sagts här är detta politiska nomineringar eller förslag och de ska beredas politiskt. Därför
blir det naturligtvis en ganska subjektiv bedömning och en diskussion. Här finns ingen absolut
rättvisa. Dessutom är förslagen så oerhört olika. Man försöker väga samman
fullmäktigeförslagens olika delar till en helhet som ryms inom penningramarna. Sedan, precis
som sagts, cirkuleras detta i partigrupperna via politiska sekreterare. Jag kan inte säga precis
exakt om detta skett i år precis som tidigare men jag utgår från det. Du har långt ner om du ska
krypa, det inser jag. Därför är det möjligen bättre, Ture, att söka någon ledig politisk
sekreterartjänst när det kan komma någon i kd. Det är mitt enda tips. Då kommer du direkt i
beröring med det.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Jag hörde just att en av våra sekreterare här sett det mejl som gick ut till samtliga politiska
sekreterare. Så det har säkerligen varit samma procedur i år som tidigare.
Ture Jakobsson (kd)
Ja, det var det här med att krypa. Jag har aldrig varit för att krypa. Jag tänkte bara avvärja talet
om att jag skulle krypa för någon, för det har jag definitivt inte tänkt göra. Det är andra som ska
göra det.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Herr ordförande! Vi ska inte ha en lång debatt, men jag kan inte låta bli att ta upp en väldigt
viktig principiell fråga här. Den har varit uppe ett antal gånger tidigare och vi ska inte väcka upp
den debatten. Men frågan är: Vi sitter här i fullmäktige, Göteborgs Stads officiella högsta
beslutande organ. Ska detta fullmäktige beordra partierna i fråga om hur de behandlar politiska
frågeställningar? Detta är inte ett ärende av vanlig karaktär utan en principiell frågeställning.
Dessa ärenden bereds av partierna. Det är en sak om de bereds av den kommunala
organisationen med remiss.
Men återigen är vi där att fullmäktige ska besluta över hur partierna kommer överens om hur
de bereder ett sådant här ärende som utdelning ur denna fond. Återigen är det ett läge där
fullmäktige bestämmer över partierna. I varje fall i vårt parti har vi inställningen att fullmäktige
aldrig kan sätta sig över partiernas suveränitet att träffa överenskommelser om hur man har det
sinsemellan – de inbördes förhållandena. Jag tror det är väldigt farligt om vi inför detta. Det har
kommit upp ett par gånger tidigare. Fundera också på den allvarliga delen. Sedan får ni krypa åt
vilket håll ni vill – det är en sak. Men gör det inte bara till en rolig fråga. För jag tycker det
också demokratiskt är av väldigt allvarlig dimension.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Det handlar inte om att fatta ett sådant beslut här utan Ture har haft synpunkter på hur
beredningen i kommunstyrelsen ska skötas. Det materiella innehållet i Tures synpunkt innebär
såvitt jag förstår att handhavandet ska vara på samma sätt som nu. Det handlar mest om intern
kommunikation mellan partigrupperna och deras politiska sekreterare. Möjligtvis har
kommunikationen inte fungerat i alla partigrupper. Det går säkert att lösa.
§ 15 Motion av Kjell Björkqvist (fp) och Helena Holmberg (fp) angående byggande
genom uppfyllande av miljömål samt uppdrag att ta fram miljödeklaration som
hjälp till bostadssökande
Kjell Björkqvist (fp)
Ordförande, fullmäktige! Först tillstyrkan till kommunstyrelsens förslag. För en liten stund
sedan var det en mycket intressant debatt om studentbostäder på Långströmsgatan. Det var kul
att lyssna på den. Jag skulle egentligen gärna varit med, men det var Kristina som förde
debatten från vår sida. Debatten bådar gott inför framtiden. Jag tycker det kändes väldigt bra att
så många deklarerade åt vilket håll vi vill med vår stad. I varje fall är jag väldigt glad att
samtliga partier utom Miljöpartiet anslutit sig till vår motion och vårt yrkande som Helena
Holmberg och jag skrivit gällande den här motionen. Helenas och min utgångspunkt var att vi
behöver fler bostäder i staden. I förra debatten var det också flera som sade det. Vi behöver
också bostäder där folk vill bo. Vi vet att det finns väldigt många människor som vill bo i vår
innerstad och i stadens centrala delar.
Då behöver vi förtäta. Vi vet att det inte är lätt. Som flera talare tidigare sade kommer vi
säkert att debattera förtätningar framöver. Tyvärr överklagas mycket. Vi skulle behöva få fram
dessa bostäder mycket tidigare än vad som är möjligt. En stad består av hus. Så är det faktiskt.
Det är rätt intressant, för ibland när man pratar med folk förstår man att de inte tror att det finns
hus i staden. Men så är det. Det är där man bor. Det är därför det är en stad. Om man inte vill bo
i en stad får man bo någon annanstans – ute på landet.
Ett av syftena med vår motion var att vi ville ha en hållbar tillväxt. Nu hoppar väl Kia på mig
så det skvätter, men så var det. Vi ville att byggande och miljö skulle gå hand i hand. Vi tycker
det är viktigt att vi får bygga. Vi tycker också det är viktigt att man får en bra miljö och att man
gör detta från början. Man ska tänka sig för innan man tar nästa steg.
Vi vill se möjligheterna i stället för problemen. Ofta har vi gjort tvärtom. Vi har sett för
mycket problem och inte sett möjligheterna. Naturligtvis är det så här man ska arbeta framöver
– lägga alla kort på bordet på en gång eller lägga alla ägg i samma korg och sedan samla alla
goda krafter och se till att man på ett eller annat sätt kommer fram med möjligheterna.
Också en annan del fanns i motionen som bifallits. Det handlar om att man ska miljödeklarera
bostäderna, och det tycker vi är bra och viktigt. I dag är det så att nästan alla sorters varor vi
köper är deklarerade vad gäller miljö och annat. Det är bra att veta vilken produkt man köper.
Därför är det viktigt att du kan vara med och påverka var du ska bo – att du utifrån en kunskap
känner till innehållet. Det är den världen vi som konsumenter i dag varje dag lever i.
Därför tycker vi också att det är väldigt bra, roligt och viktigt att vi i framtiden kan veta var vi
kan slå ner våra rötter. Kanske ska vi bo ute på vischan. Kanske ska vi bo långt ut på Hisingen
nära Rödbo för vi tycker det är skönt att bo där. Men vi kanske också ska bo i innerstaden. Vi
ska också veta att alla som i dag jobbar med trafikfrågor och liknande hyllar principen om
förtätning. Det är enda möjligheten att få bort trafikinfarkterna som vi möjligen kan emotse i
framtiden. Då kan man också vara klar över att Göteborg är oerhört väl anpassat på den fronten.
Vi har inte alls de problem som många, många andra städer har.
Göteborg är en stor glesbebyggd stad med mycket villabebyggelse. Det genererar mycket
biltrafik. Därför tycker vi motionen är viktig. Bygg där folk vill bo. Just nu vill folk mycket
gärna bo i innerstaden och centrala staden. Detta ger möjligheter. Med det vill jag tillstyrka
kommunstyrelsens förslag.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Folkpartiets motion går bara ut på en enda sak. Det ser man om man
läser den väldigt noga. Det är att ifråga- och åsidosätta existerande miljökrav. Dessa miljökrav
som vi jobbat hårt för att få fram – jag som miljöpartist har jobbat oerhört hårt i hela mitt liv för
att få dem till stånd – vill man åsidosätta. Man ser dem som ett hinder för förtätning. Det är ju
ett häpnadsväckande uttalande! Om man vill bo i en stad ska det inte finnas några som helst
regler. Bygg där folk vill bo och åsidosätt totalt allting! Jag häpnar! Visst ska vi bygga nytt i
centrum men med miljökraven som utgångspunkt. Det är väl självklart, och det trodde jag var
en självklarhet för majoriteten här. Men så är det tydligen inte vilket uppdagas här i dag.
I motionen står det tydligt: ”Vårt klart uttalade syfte med denna motion är att få till stånd en
förtätning med uppfyllande av rimliga” – jag repeterar rimliga – ”miljömål”. Vad är ”rimliga”?
De existerande är alltså inte rimliga utan någon annan ska sätta dessa rimliga miljömål. Vilken
grupp och vem? Jo tydligen – om jag refererar till det andra ärendet – stadsbyggnadskontorets
tjänstemän och byggnadsnämndens politiker. De ska sätta rimliga miljömål! Jag protesterar
väldigt starkt emot detta synsätt. I stället för att fråga: Hur ska det bli möjligt att bygga? Vad är
det vi ska sanera? Vad måste vi ta hänsyn till? så är det totalt besinningslöst. Den tolkningen ska
göras. Trixande genom samarbete kan man också utläsa av motionen. Ett samarbete ska ske så
att man kan komma överens om att gå förbi gällande miljökrav. Förvaltningarna ska samarbeta
på det viset. Det är det man tar i första att-satsen som majoriteten här yrkar bifall till.
Miljöpartiet är det enda partiet som inte ställer upp på detta.
Herr ordförande, jag yrkar bifall till Miljöpartiets yrkande. Byggnadsnämnden får i uppdrag
att ta fram en arbetsordning med inriktning mot ett bättre samarbete mellan berörda
förvaltningar. Samtliga dessa berörda förvaltningar svarar i sina remissvar att ett samarbete som
är fullt till fyllest finns. Nu ska man arbeta på ett annat sätt vilket majoriteten säger ja till.
Motionens andra del är att man ska ha en miljödeklaration av bostäder. Precis som sagts av
Folkpartiets representant ska man bygga där folk vill bo. Man ska tala om att här är det så
mycket utsläpp och här är det så mycket buller, men det spelar ingen roll. Det är upp till den
enskilde att välja. För mig är det otroligt underligt att höra detta. Vem kan välja och vem kan
inte välja? De unga, de gamla, de som har dåligt ställt – har de möjlighet att välja? Nej, men det
ska bli en total frihet. Vi här ska inte bestämma. Miljökraven ska inte gälla utan det ska vara
upp till folk själva. Vi har endast skyldighet att upplysa om det förfärliga tillståndet som vi nu
ska medverka till genom att bygga.
Sedan får vi ta konsekvenserna när folk blir sjuka. Jag hoppas länsstyrelsen inte går med på
det som håller på att ske. Det är ändå de som kan sätta ner foten och tala om att det inte ska ske.
Miljöpartiet instämmer i följande remissyttranden som gjorts i ärendet: Trafiknämnden säger att
det är viktigt att lagkrav, riktvärden och överenskomna normer efterlevs. Staden kan aldrig
friskriva sig från ansvar gällande exempelvis bullerfrågor. Vid planering av bebyggelse är det
viktigt att denna har förutsättning att uppfylla riktvärden för bland annat ren luft och godtagbar
miljö.
Helena Holmberg (fp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktigeledamöter! Det känns bra att få träda in i debatten! För det första vill jag
uttrycka min tillfredsställelse över hur majoriteten i kommunstyrelsen behandlat motionen. Det
känns jättebra och spännande inför framtiden.
Sedan måste jag med förlov säga att jag tror att Kia Andreasson läst den här motionen som en
dignitär som brukar vistas några våningar neråt läser Bibeln. Min egen ingång i frågan är min
plats i miljönämnden. Själv tycker jag verkligen förtätning är viktig. Naturligtvis gör jag det för
att människor behöver någonstans att bo och för att många människor vill bo i centrala staden i
attraktiva områden och så vidare – men också ur en miljöaspekt.
Endast genom en tätare stad kan vi exempelvis ha en fungerande kollektivtrafik. Endast
genom en tätare stad kan det vara attraktivt för människor att lämna bilen och låta bli att
använda den varje dag mellan bostad och arbete och i stället använda kollektiva medel eller
varför inte apostlahästarna eller cykel.
Jag sitter som sagt i miljönämnden. Där är vi satta att bevaka just exempelvis aspekterna kring
buller och andra miljöfrågor. För en sådan som jag som både vill se förtätning och
nybyggnation och som tycker att de miljörelaterade normerna är viktiga – som vi förstår att
även Kia tycker – är situationen ofta oerhört frustrerande. Ärenden dyker upp. Man kan ofta
nästan med blotta ögat se att här hade det varit fullt möjligt att bygga med en god boendemiljö
och i enlighet med normerna om ärendet behandlats på ett annat sätt än det framkomna
förslaget. Jag vet att när miljönämnden kommer med dessa synpunkter blir frustrationen ofta
lika stor på andra håll i andra nämnder när de får tillbaka dessa remissyttranden. De tycker att
miljönämnden bara säger nej.
Just därför måste arbetssättet ses över. Dessa ärenden kommer Kia. Vi får dem på
miljönämndens bord. Dagens arbetssätt fungerar inte tillfredsställande. Tidigare i dag lyfte Kia
fram sin egen respekt för miljöförvaltningens expertis i dessa frågor. Jag delar den vad gäller
miljöfrågorna. Just därför finner jag det så angeläget att den expertisens kreativitet ska komma
in på ett tidigt stadium – med en gång i dessa ärenden – för att lösa problemen. Inte för att sopa
problemen under mattan utan för att hitta kreativa lösningar på dem.
I det tidigare ärendet rörande Långströmsgatan hänvisade Kia också till länsstyrelsen som inte
sällan överprövar dessa planärenden och kanske säger nej. Ja, men det är ju just för att
förebygga det som vi behöver förändra arbetssättet. Vi måste hantera problemen på ett tidigt
stadium. Inte så sällan går det att hitta lösningar som ger goda och hälsosamma boendemiljöer,
möjlig förtätning och bostäder för dem som vill ha det. Därför förvånar det mig faktiskt lite att
Kia och Miljöpartiet har tagit den ställning till ärendet som ni gjort.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Det är inte bara Kia Andreasson och Miljöpartiet som har tagit denna
ställning. Samtliga facknämnder som har uttalat sig i frågan tar exakt samma ställning som Kia
Andreasson och Miljöpartiet.
Miljönämnden säger: Samarbetet sker redan i dag med stadsbyggnadskontoret,
miljöförvaltningen samt andra kommunala förvaltningar. Ständig dialog med
stadsbyggnadskontoret för att utveckla samarbetet. Vi ser inte något behov av det föreslagna
uppdraget till byggnadsnämnden om att förändra samarbetsformerna. – Detta säger din egen
miljöförvaltning och din egen miljönämnd, Helena Holmberg.
Kulturnämnden har ett väldigt bra yttrande i det här ärendet. I motionen talas om ett mera
konstruktivt samarbete mellan de kommunala förvaltningarna. Kulturnämnden säger: ”Ett
bostadsbyggande som skulle kunna innebära avsteg från de uppsatta miljömålen. – – – Att
förenkla kommunens planprocess i enlighet med den föreliggande motionen kan leda till en
okritisk förvanskning av vårt gemensamma kulturarv” och våra grönytor. Detta säger
kulturnämnden. Trafiknämnden är inne på samma spår som miljönämnden och kulturnämnden.
Kjell Björkqvist (fp)
På något sätt verkar det som om ni inte har läst vår motion, Kia. Det verkar som om ni inte har
läst yrkandena som alla vi fem andra partier är överens om. Det är som Helena säger, vi vill
uppnå en god miljö och samtidigt bygga. Det är det vi vill. Det trodde jag var Miljöpartiets
signum, att de vill ha en god miljö där man bor. Det är det vi vill. Vi försöker inte trassla oss
förbi några smidiga vägar, som det står i ert yrkande. Det är inte vad det handlar om. Det gäller
att ta saker i rätt tid, när de ska tas.
Skillnaden mellan er och oss är att vi vill förtäta i Göteborg. Det vill inte ni. Det hörde man i
den andra debatten.
Skillnaden är också att vi vill pröva möjligheterna, men det vill inte ni. Om ni plötsligt
kommer fram till att det inte går, på grund av att ni intar en annan ståndpunkt kan ni väl
åtminstone pröva möjligheterna. Varför ska man slänga ut barnet med badvattnet? Ni vill inte
ens försöka. Ni vill inte förtäta. Det är det värsta: Ni vill inte ens försöka. Det upprör mig
oerhört.
Helena Holmberg (fp)
(ej granskat av talaren)
Kia refererar bland annat till det tjänsteutlåtande som miljöförvaltningens tjänstemän skrev när
ärendet var ute på remiss. Jag har, som sagt, den största respekt för miljöförvaltningens
tjänstemän. Men det är inte miljöförvaltningens tjänstemän eller några andra tjänstemän som
ska bestämma hur vi ska göra i den här staden. Det är faktiskt ett politiskt ansvar.
Vi diskuterade tidigare ett ärende om Långströmsgatan på Hisingen. Jag var inte med i den
diskussionen. Där yrkade Kia och Miljöpartiet på en återremiss av ärendet, eftersom de
föreslagna studentlägenheterna inte skulle uppfylla gällande bullernormer.
Det som är så märkligt med Miljöpartiets ställningstagande till den här motionen är att om det
arbetssätt som vi vill eftersträva hade varit etablerat, hade bullernormerna varit tillgodosedda
när ärendet kom till kommunfullmäktige. Det är precis det vi vill eftersträva: Lös problemen
tidigt i processen. Kom inte med yrkanden om återremisser när ärendena har kommit så långt
och handlingarna omfattar uppemot hundra sidor. Lös problemen tidigt i processen i stället.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Fullmäktige, ordförande! Jag fattar inte vad Kjell Björkqvist säger om att jag inte har läst
motionen. Det är ju den jag argumenterar mot. Det är väl snarare så att Kjell Björkqvist inte har
läst remissvaren. Det är dem jag citerar ur. Jag läser högt ur dem. Samtliga remissvar från
trafiknämnden, park och natur, miljönämnden och kulturnämnden har samma uppfattning som
vi. Det är väldigt konstigt fokus på oss, som om vi skulle ha en väldigt apart åsikt. Vi
representerar alla dessa nämnders åsikter.
Tjänstemännen har tagit fram yttranden, men de politiskt valda ledamöterna i nämnderna har
bifallit dem, Helena. Jag förstår inte vad ni anklagar oss för. Det är fruktansvärt att höra. Vi
säger bara att vi instämmer i alla dessa nämnders remissvar, för de säger precis samma sak, att
vi inte kan hantera ärendet på detta vis.
Andra facknämnder säger: I motionen framhålls också möjligheten till att i viss mån
åsidosätta miljöfaktorer som vägledande för nytt boende. Det här med deklarationen innebär
åsidosättande av alla gällande regler.
Kjell Björkqvist (fp)
Miljöpartiet har gjort väldigt mycket bra i svensk politik för miljön. Det tycker jag man ska
säga. Ni har satt fokus på den och jobbat hårt. Därför trodde jag, när vi väckte motionen, att ni
skulle tycka att den var bra. Det är fullständigt ärligt. Vi lyfter fram miljöfrågorna.
Helena sitter i miljönämnden och har sin kompetens. Jag sitter i fastighetsnämnden och jobbar
med boendefrågor. Vi slog våra kloka huvuden ihop och sade: Hur ska vi kunna få en bra
boendemiljö och samtidigt kunna förtäta staden? Jag tänkte då att Miljöpartiet kommer att tycka
att det är bra, för det är de frågorna vi jobbar med. Därför är det för mig så oerhört
häpnadsväckande att ni inte vill vara med, att ni inte ens vill försöka. Det begriper inte jag.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Ordförande! Jag vill börja med att säga att jag tror att vi har kommit långt bara genom att ha ett
så brett samförstånd som vi har om den här motionen i dag. Det visar att vi är många som har
insett att dialogen är det enda sättet att komma vidare på och framför allt att garantera att det vi
vill ha, det vill säga att få delarna att gå ihop, kommer att leva vidare oavsett vem som innehar
regeringsmakten i Göteborg. Det garanterar en hållbar utveckling.
På samma sätt som vi bland politiker har en dialog och en diskussion som inte är konfliktfri
men ändå leder framåt, måste vi ha dialogen och diskussionen bland våra egna förvaltningar. De
är inte satta där för sin egen saks skull utan för att tjäna göteborgarna, stadens nytta och de mål
vi har satt upp i samverkan. Den samverkan kan alltid göras bättre, det är jag övertygad om.
Det är inte bara vi i Göteborg som funderar på hur vi ska få det här med miljön och byggandet
att gå ihop. Det är mängder av städer. I hela Europa sitter man och funderar. Man försöker nu
gemensamt att ta fram ett dokument för hur det ska gå till. Däremot kanske vi har funderat
längst. Det kanske är så att vi i Göteborg har kommit lite längre än många andra. Det gäller
trafiklösningar, även om vi skäller på dem. Det gäller vårt byggande och vår miljöstrategi.
Därför borde vi finnas lite närmare de goda lösningarna, även om de inte kommer att vara för
evigt.
Det är en bra utgångspunkt, framför allt därför att motionen har samlat så många partier. Det
är också ett uttryck för att vi ser att tekniken, till exempel det framtida GIS-systemet, kan vara
ett sätt för medborgarna att få svar på frågor: Var ska jag bo? Var vill jag bo? Hur stämmer det
överens med mina egna intressen? Jag ser ingen större skillnad på det och på att gå in i butiken
och välja det tvättmedel som är det mest miljövänliga. Till slut är det individens eget val som
gäller. Bifall till motionen!
Jochen Schützdeller (mp)
Ordförande, fullmäktige! Jag ser den här motionen som en tydlig signal att den ekonomiska
segregeringen ska få öka. Låt mig citera: ”Den boende skall veta vad den får och själv kunna ta
ställning till var och hur den vill bo. Vi vill att den enskilda människan mycket mer skall kunna
påverka var och hur hon vill bo.” Valfrihet, alltså – vi måste ju ha ett grundsortiment av tjänster
och produkter, bostäder som håller kvalitet, som följer de kvalitetsnormer som vi har kommit
överens om, som vi har bestämt tidigare.
Vad får då en sådan så kallad miljömärkning för effekter? Troligen att de som inte har råd får
ta det som blir över, medan de som har gott om deg på fickan flyr till de lite finare områdena.
Det förvånar mig att sammanhållningen i vår majoritetsgrupp inte är större i den här frågan,
faktiskt. Vi har faktiskt bestämt att vissa kvaliteter ska gälla, inte bara när det gäller miljön. Till
exempel har vi sagt att Meros camping inte är något bra boende. Folk väljer att bo där, men det
gör de för att de inte har något val. Vi skulle kunna se det som ett utslag av valfrihet: De här
människorna väljer faktiskt. De har friheten att välja att bo på Meros camping. Nej, vet ni vad.
Det är någonting som har sagts i debatten om detta ärende och i debatten om punkt 12 på
föredragningslistan, som bådar gott för bevarandet av gamla Gårda. Ture Jakobsson har lämnat
salen. Han var hemma hos mig, och jag tror att han upplevde att det var ett ganska trevligt och
välfungerande boende där. Vi satt i mitt kök och pratade lite grann om Gårda bland annat.
Boendet där är det inget fel på. Den stora stinkande och larmande skurken är plåtlavinerna på
E 6:an.
Egentligen borde det råda en stor enighet i den här frågan. Därför vill jag yrka bifall till mp:s
förslag i kommunstyrelsen.
Kjell Björkqvist (fp)
Jag skulle vilja ställa en fråga till Miljöpartiet: Är ni inte för valfrihet? Det har jag ibland trott
att ni faktiskt är. Vad är skillnaden mellan att välja en bostad som man själv vill bo i och att
välja det diskmedel man vill diska i? Kan ni tala om det för mig? Vad är skillnaden mot andra
varor som man tittar på i butiken, som deklareras? Ni är väldigt mycket för miljödeklarationer.
Vi vill faktiskt ha det här. Jag begriper inte alls varför ni är emot det. Jag kan inte få in det i min
skalle.
Tänk en gång till, så får ni gärna vara med, ni också.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
I miljörörelsen och Naturskyddsföreningen, som jag också ingår i, har Svanenmärkning,
Rättvisemärkning och all möjlig märkning för att konsumenten ska veta, varit ett av de främsta
sätten att komma vidare. Det har varit ett sätt att se till att de här produkterna kommer fram. Det
är precis som Kjell säger, det handlar om alltifrån diskmedel till bilar. Det handlar om sådant
där konsumenten kan göra ett aktivt val.
När det gäller bostäder handlar det inte enbart om buller. Det kan handla om kemikalier, vilka
material bostaden är byggd av. Det kan handla om energiförsörjningen, att ha möjlighet att
påverka tydligare vilken energiförsörjning huset har. Det kan handla om kollektivtrafik. Det kan
handla om att någon är allergiker och inte kan bo bredvid en hästhage utan är tvungen att bo
någon annanstans, eller det kan vara någon som är hästvän och gärna vill bo bredvid en
hästhage, för att man tycker att det är ett viktigt inslag i livet.
Gör inte detta till något slags fattigdomsfråga, för det är det inte. De som har varit mest aktiva
och använt sig av Kravmärkning och annat är förståndiga damer i den förståndiga åldern mellan
25 och 45 år som inte är höginkomsttagare men som kanske har ett annat fokus. Jag vet inte om
Helena Holmberg är kvar, men det är väl synligt på henne – det vill säga man har sitt eget barn
framför sig och tänker på vad som är bäst för att den individen ska växa upp på det bästa sätt
man kan erbjuda. Då är det inte främst ekonomin som spelar roll utan en medvetenhet. Den
medvetenheten bör Miljöpartiet ha med sig.
Jochen Schützdeller (mp)
Ordförande, fullmäktige! Möjligtvis är det så att vi i vårt parti har valt fel namn. Det kan vara
lite vilseledande ibland, jag håller med om det.
Miljöpartiet handskas inte bara med frågor som handlar om miljön utan det täcker ekonomiska
aspekter, samhällsaspekter, ja, hela politiken – självklart. Detta är en sådan fråga där de olika
sakerna måste vägas ihop. Det är därför vi tar ställning som vi gör.
Vad gör vi med de undermåliga boendena, boendena i klass B, klass C, klass D? Har vi någon
plan för det? Är det så att vi ska stänga hela innerstaden och fälla upp trottoarerna och gå hem
till förorterna? Jag vet inte om det är lösningen.
Miljömärkningen är säkert bra, men vi måste ha en plan. Den planen kan jag inte skönja i det
här dokumentet, det här tjänsteutlåtandet. Det måste dras ett varv till.
Precis som Anneli säger har man varit framgångsrik med vissa miljömärkningar. Det kan jag
hålla med om. Men då hade man också från början en plan för vad man vill göra när man har
gjort miljömärkningen, för vad det ska resultera i. Det handlar om ”benchmarking” mot andra
organisationer, mot andra företeelser. Det finns inte med i detta dokument.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Miljödeklarationer har varit en fråga även för Boverket och
Stadsmiljörådet när det gäller byggnadens och omgivningens kvaliteter. Men de har inte kunnat
komma fram till hållbara kriterier, för det har varit så svårt. Jag tror att det kommer att bli
stränga normer om de kommer fram till någonting. Regeringen utreder byggnadsdeklarationerna
och syftet är att följa upp de nationella miljömålen, att de ska avspeglas i deklarationerna.
Herr ordförande! Jag skulle vilja avsluta den här debatten för min del genom att citera
kulturnämndens yttrande igen. De ord som de har skrivit överensstämmer så bra med det vi
anser. Lägg nu märke till att det inte är våra egna ord, utan det är vad majoriteten av nämnderna
säger. Så här säger kulturnämnden: ”Även om ett boende miljödeklareras och människor
medvetandegörs om dåliga miljöfaktorer är det inte en åtgärd som pekar mot ett miljömässigt
långsiktigt hållbart samhälle utan får snarare karaktären av kortsiktiga åtgärder inför ett akut
temporärt problem. Många av de miljömässiga vinster som en förtätning innebär enligt
motionen kan man också nå genom attraktivare boende i våra redan etablerade stadsdelar…
Kulturnämnden inser vidden i dagens bostadsproblematik men kan inte acceptera en lösning
som åsidosätter de miljöfaktorer som bör vara grundläggande för en god bebyggd miljö inför ett
långsiktigt hållbart samhälle. Motionens intentioner kolliderar med kulturminneslagen och
naturresurslagen” – ja, alla de gällande miljölagar och miljönormer som finns i dag.
Jan H Nilsson (kd)
Herr ordförande! Miljöpartiet säger att om vi bifaller motionen så skulle kommunen avveckla
viktiga miljömål i den fortsatta planeringen och bostadsbyggandet. Så allvarligt tror jag inte
man ska tolka motionens intentioner och fullmäktiges kommande beslut. Om det hade varit så
illa hade i varje fall inte vi från Kristdemokraterna ställt upp bakom kommunstyrelsens förslag.
Diskussionen om förtätning är en diskussion som pågår ständigt i kommunen. Folkpartiet har
jobbat intensivt med förtätningsfrågorna både här och där, har jag förstått. Det är inte alltid som
det finns anledning att sjunga förtätningens lov, skulle jag vilja påstå. Det är viktigt att komma
ihåg att det alltid måste bli en avvägning mellan en rad olika faktorer när man kommer till
beslut om ett område ska byggas eller inte.
Jag har för min del tolkat motionens intentioner så att man på ett tidigt stadium ska klarlägga
om ett visst område är möjligt att bebygga, med hänsyn till de miljömål som kommunen ska ha.
Om det visar sig att kraven inte uppfylls ska man inte lägga ned resurser på just det området
utan i stället satsa på ett annat. Det är i varje fall min tolkning av de intentioner som ligger
bakom motionen och det beslut som kommunstyrelsen kommer att ta.
Det finns också andra faktorer som inte har diskuterats så mycket i debatten, nämligen hur
förtätningen påverkar våra kulturmiljöer, stadens kulturhistoriska bebyggelse. Det är också en
fråga som är precis lika viktig som miljöfrågorna. Den har stor betydelse för hur framtiden ska
se ut i Göteborg. För Kristdemokraternas del vet ni att vi har slagit vakt om stadens
kulturhistoriska bebyggelse när det har kommit upp exploateringsplaner som på ett allvarligt
sätt förvanskar den befintliga miljön.
Vi har en debatt om Skanstorget, och vi ska inte ta upp den nu. Det är ett bra exempel som
visar att förtätning ibland kan gå ganska snett med hänsyn till kulturmål och kanske också andra
miljömål. Snart kommer vi också att ta ställning till ett område ute i Älvsborg, Stora Billingen,
där man också kommer i konflikt med viktiga miljömål. Det gäller att beakta de här frågorna.
Oavsett vilket beslut vi tar i dag kan man inte bortse från miljömål. Jag tror att Miljöpartiet har
överdrivit faran en aning.
Kjell Björkqvist (fp)
Du har rätt i att vi ska börja jobba med frågorna på ett tidigt stadium, Jan. Däremot kan man
säga att vårt syfte också är att försöka göra det bästa möjliga av det. Om vi ser problem från
början så vill vi se möjligheter. Det är därför man ska gå in på ett så tidigt stadium som möjligt.
Det är inte bara det att vi slänger in handduken om det inte går, utan då försöker vi faktiskt göra
något bra av det.
Jochen Schützdeller (mp)
Ordförande, fullmäktige! Det är klart att Miljöpartiet överdriver faran – självklart! Vi överdrev
faran när vi talade om växthuseffekten på 70-talet. Vi överdrev faran när vi flaggade för
försurningsproblematiken. Vi överdriver alltid faran. Sådana är vi. Det är vår art. Vi är livrädda
för allt.
Nej, hör ni, jag tror att det finns ganska mycket kompetens och bredsyn i det här partiet. Det
är den vi ger uttryck för när vi inte vill bifalla motionen, som vi inte tror leder åt rätt håll. Det är
möjligt att de som skrev motionen hade goda intentioner. Men det är vårt uppdrag att granska
och ta ställning till det. Det fanns säkert godhjärtade grundtankar i detta. Men det förfelar sitt
syfte. Det är därför vi reagerar så starkt med den erfarenhet vi har, att vi alltid har varit rädda för
saker som sedan aldrig hände – eller hur?
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag ska inte lägga mig i principdebatten. Jag fick bara ett behov av att
gå in när man nämnde Meros camping, när vi pratar om valfrihet. Det kan finnas lyssnare kvar
vid radion, och det sitter några på läktaren som har kraft kvar.
Lagstiftningen är sådan att de med dubbeldiagnos kan få bo var de vill. Jag tycker att det är en
lucka i lagstiftningen. På Meros camping bor de på kommunens bekostnad. Jag har svårt att
tänka mig att man ska bo på kommunens bekostnad under sådana omständigheter som Meros
camping erbjuder. Det är därför vi har satt i gång ett jättestort program för att försöka erbjuda
bostäder. Tyvärr har vi inte tillräckligt många bostäder för dessa utsatta människor så att vi har
kunnat upphandla allt. Därför bor en del på Meros camping. Men låt oss inte använda Meros
camping som ett uttryck för valfrihet, att man har rätt att bo under sådana omständigheter för
skattebetalarnas pengar. Jag vill bara göra klart det. Jag tror att Jochen är ganska överens med
mig om det. Någonstans går det en gräns för vilka exempel man tar i debatten om valfrihet.
Helena Holmberg (fp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Jag har under senare tid lärt mig ett nytt ord, överburen. De
flesta kanske känner till att det betyder att en liten bebis stannar inne i sin mammas mage alltför
länge för att det ska vara riktigt nyttigt för den lilla bebisens hälsa. Vi vet alla att det finns
väldigt många unga människor som är överburna på ett helt annat sätt i vår stad i dag. De kan
inte släppa taget om sina föräldrar, de kan inte skaffa ett eget boende och ta ansvar för sina egna
liv fastän de kanske är uppemot 25 och mer därtill.
Jag vet att alla i den här salen delar synen att vi måste hantera situationen för alla dessa
överburna ungdomar, för inflyttande studenter, inflyttande arbetande och alla andra som
behöver en bostad, inte minst hemlösa. Med den utgångspunkten är jag glad över att vi har haft
en så bred samsyn i den här fullmäktigeförsamlingen kring motionen, så att de boenden som
tillkommer i vår stad framöver blir goda boenden.
Jag ser också fram emot att vi i miljönämnden fortsättningsvis, i möjligaste mån ska få
ärenden till oss där man har kunnat hantera miljökraven och löst dem på ett kreativt, bra och
vettigt sätt så att det blir enkelt för oss som miljönämnd att tillstyrka fortsatta planarbeten. Med
det vill jag tillstyrka kommunstyrelsens majoritets inställning till motionen.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Gör inte oss i Miljöpartiet till motståndare mot att bygga bostäder för
folk, för så är det inte. Vi har en uppgörelse med s och v om att vi ska bygga bostäder. Det här
handlar inte om det utan om var vi bygger på lämpligaste sätt för att uppfylla miljökrav, för att
inte göra människor sjuka. Men bostäder går att utforma på ett bra sätt, det är vi övertygade om.
Det går att bygga bostäder i den här staden också utan att överskrida de normer som vi har pratat
så mycket om.
Helene Stiernstrand (mp)
(ej granskat av talaren)
Jag följer Göran Johanssons exempel och väljer att ta upp en liten detalj som har kommit upp i
diskussionen. Det är frågan om valfrihet. Det har diskuterats om det är någon skillnad mellan att
välja på olika sorters diskmedel och att välja på olika sorters boenden. Jag vill bara upplysa om
att det är lite skillnad mellan att välja ett diskmedel som är 15 kronor dyrare per flaska än att
vara tvungen att välja en lägenhet som kostar 5 000 kronor mer i månaden, eller vad det kan bli.
Det är möjligt att det kan vara ett svårare val att göra. Jag kan inte heller låta Helena Holmberg
vara ensam representant för det gravida kvinnokollektivet.
§ 16 Motion av Helene Odenjung (fp) och Rocio Fernandez (fp) om framtagande av
modell för avidentifiering av personuppgifter för arbetssökande hos Göteborgs Stad
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktige! Jag ska be att få tacka för svaret på min och Rocíos motion. Det är
ganska precis ett år sedan vi lämnade in motionen. Idén väcktes efter kontakt under flera år med
flera personer som vittnade om hur många arbeten de hade sökt utan att ens få komma på
intervju. För många var det uppåt ett hundratal arbeten. Deras frustration och frågor – ska man
behöva byta namn eller operera sig för att få ett jobb? – var en av anledningarna till att vi
bestämde oss för att väcka den här motionen
Man kanske kan tycka att det är lite av ett misslyckande att den här motionen ens skulle
behöva väckas. Men det är alldeles för många som har bra utbildning, antingen som de har med
sig hit eller som de har skaffat sig här, som sedan inte får arbete efter de kvalifikationer de har.
Göteborgs Stad har alldeles för få med annan etnisk bakgrund på ledande positioner.
Sverige blir för varje år ett samhälle alltmer präglat av etnisk mångfald. Ökad globalisering,
internationalisering och IT-samhället har lett till stora förändringar i både samhället och
arbetslivet. Under de närmaste åren kommer vi att ha ett enormt stort rekryteringsbehov. Många
av dem som i dag förvärvsarbetar kommer att pensioneras eller av andra skäl lämna det aktiva
arbetslivet bakom sig.
Arbetsgivare som vill klara sin personalförsörjning framöver kommer att bli tvungna att på ett
helt annat sätt vända sig till hela befolkningen i sitt rekryteringsarbete. Då gäller det att vara
attraktiv också för personer i grupper som arbetsgivare inte tidigare har vänt sig till när man har
rekryterat. Även Göteborgs Stad kommer att ha ett stort rekryteringsbehov de kommande åren.
Det är otroligt viktigt att ta till vara människors kompetens och utgå från vad människor kan
och inte vad de eventuellt saknar. Diskrimineringslagstiftningen tar fasta just på det, att man till
exempel inte får lov att kräva mer svenska än vad jobbet kräver. Därför är det roligt att en enig
kommunstyrelse nu föreslår att man dels ska ta fram en ny modell för rekrytering, bland annat
utformning av annonser och intervjuer så att arbetssökande inte blir diskriminerade, dels ska
pröva Mellerudsmodellen eller en annan modell för avidentifiering i tre nämnder.
Det behövs ett samarbete och en samsyn för att bryta segregationen. För att lyckas med
integration krävs att fler kommer i arbete. Även om det inte blir så ofta som jag får säga det är
det med stor glädje jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.
Rocío Fernández (fp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktige! Jag vill först säga att jag är väldigt glad över den positiva respons som
vår motion har fått – min första motion. Därför är det särskilt kul. Vi kan nu visa med handling
och inte bara ord att vi verkligen på allvar vill ha mångfald i kommunen, på alla nivåer och inte
bara bland exempelvis vårdbiträden.
Det är inte bara etnisk mångfald som vi får när vi introducerar det här redskapet. Mångfalden
gäller också ålder och kön. När jag en dag hörde på P 1 att Melleruds kommun hade infört ett
system för avidentifiering vid rekrytering blev jag glad och lycklig. Nu ska vi ha det i Göteborgs
kommun, tänkte jag. Det har skett relativt fort, jämfört med behandlingen av andra motioner,
och det gör mig väldigt glad. Det här är dessutom min första period.
Jag ser fram emot utvärderingen av försöket. På sätt och vis hoppas jag att den visar att det
inte blir någon skillnad jämfört med förut. Det skulle visa att vi redan innan har haft mångfald i
tankarna.
Endrick Schubert, kommunalråd (s)
(ej granskat av talaren)
Ordförande! Om man tittar på de anmälda talarna, inklusive undertecknad, kan man inte tro att
vi är ense när det gäller hanteringen och svaret på motionen. Jag vill inte gå in i en
sakdiskussion, för jag misstänker att vi om en stund i samband med en interpellation kommer
tillbaka till sakfrågan. Jag vill dock konstatera att det är oerhört glädjande att vi kan nå en bred
samsyn i grunden när det gäller den här typen av frågeställningar plus att vi ska genomföra ett
arbete i ett antal olika steg. Det är min förhoppning att vi, när vi har fått tag i det som jag kallar
för rekryteringsverktyg och gjort de försöksaktiviteter som vi ska fatta beslut om om en liten
stund, kan nå exakt den enighet som vi har nu. Men det återstår att se.
Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.
Juhani Kivinen (v)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag vill också börja med att yrka bifall till kommunstyrelsens
förslag. Det är positivt att det blir ett uppdrag för tre nämnder plus personaldelegerade att prova
avidentifiering av personuppgifter vid rekrytering av medarbetare. Det tycker jag är positivt.
En del talare har redan sagt detta. Vår stad är präglad av etnisk och kulturell mångfald. Jag
skulle ändå vilja påpeka att det är viktigt att mångfalden tas till vara och integreras på bästa
möjliga sätt inom arbetslivet i vår kommun. Samtidigt måste all diskriminering motverkas.
Rätten till likabehandling och därmed skyddet mot diskriminering på grund av etnisk och
religiös tillhörighet måste verkligen beaktas. Det är en mänsklig rättighet att man beaktar den
biten.
Ute på kommunernas arbetsplatser behöver man lägga fokus på det som har diskuterats
tidigare i fullmäktige, nämligen en attitydförändring. Det är viktigt att man får till stånd en
diskussion om attityder. Det finns ett stort arbete att göra på det området.
Det talas bland annat om den modell som används i Malmö. Den modell som föreslås i
tjänsteutlåtandet tror jag skulle ge den arbetssökande en rättvis bild och en objektiv behandling
som bygger på att meriter, utbildning och arbetslivserfarenheter är avgörande vid en ansökan.
Samtidigt skapas möjlighet till en mer allsidig rekrytering, och därmed underlättas
personalförsörjningen i vår kommun.
Avslutningsvis: I hela vår organisation och verksamhet ska hela Göteborgs befolkning
speglas. Detta är också en viktig demokratifråga för människorna.
Anna Johansson (s)
(ej granskat av talaren)
Fullmäktige, ordförande! Jag har inget yrkande i det här ärendet men kan ändå inte låta bli att
begära ordet för att uttrycka att jag har svårt att känna en så stark glädje över att förslaget
bifalls. Det är ett stort misslyckande att människor tvingas gömma sina personuppgifter för att
komma i fråga för en anställning i Göteborgs Stad. Om det är på det viset har vi misslyckats
allihop.
Jag tror dessutom att vi missar ett par poänger med förslaget. Vi talar om att det är ett hinder
att ha en annan bakgrund. Det är inte bara på grund av att vi kommer att ha arbetskraftsbrist
framöver, utan över huvud taget för att vi har behov av den kompetens som människor som har
andra erfarenheter besitter. Jag tror att vi får bättre organisationer på det sättet.
Jag tror också att vi missar den viktiga lärdom som vi som tillhör majoritetsbefolkningen
skulle behöva göra, nämligen att tänka om. Att människor som har annorlunda klingande namn
eller ser annorlunda ut – vad nu annorlunda är i det här fallet, men det är så vi säger – sorteras
bort är ett uttryck för att vi värderar människor olika beroende på vad de har för efternamn och
utseende. Med det här förslaget tvingas inte vi som tillhör majoritetsbefolkningen att möta våra
egna fördomar på riktigt och omvärdera vårt sätt att värdera. Det tycker jag är allvarligt.
Ture Jakobsson (kd)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag delar naturligtvis Anna synpunkter, att det är ett misslyckande
att den här motionen över huvud taget har behövt väckas. Men nu är vi eniga om att något
behöver göras, och jag tycker att det är en mycket bra motion som har kommit i rätt tid.
Naturligtvis yrkar jag bifall.
Jag skulle gärna ha sett i dag vilka nämnder som försöken ska göras i, men det kommer väl så
småningom. I övrigt så kommer det en interpellationsdebatt om en liten stund där vi kan beröra
ämnet vidare.
Firas Almesri (mp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Att ta fram en modell för avidentifiering av personuppgifter
kan vara positivt. Men det är tveksamt om det kan förändra mycket i arbetet för mångfald i
arbetslivet. Avidentifiering av arbetssökande är en liten del av rekryteringsprocessen som bland
annat omfattar anställningsintervjuer som är avgörande. Samtidigt kan personer med utländsk
utbildning och erfarenhet inte dra nytta av en sådan modell av uppenbar anledning.
Förslaget om avidentifiering av personuppgifter kan innebära, som andra har sagt, ett
misslyckande med attitydförändringen. Därför kombineras detta förslag med
rekryteringsverktyg och vägledning för mångfald, för att förhoppningsvis kunna förändra
attityder och mentalitet hos chefer. Vi vet inte hur dessa verktyg ser ut och hur mycket
rekryterares attityder kan förändras mot större mångfald. Jag hoppas dock att vi inte behöver
vänta i hundra år på en attitydförändring. Sparka i så fall dessa chefer i stället!
Dario Espiga (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Jag har inte heller något yrkande. Jag tycker att detta kanske
är ett steg för att förbättra situationen för människor som mig, som kommer från ett annat land.
Men jag är inte stolt över motionen. Jag vill inte gömma mitt ursprung och mitt namn. Den dag
jag får ett jobb vill jag få det för mina meriter, min personlighet och det jag vill åstadkomma.
För att detta ska bli bra måste vi fortsätta att arbeta. Jag hoppas att vi någon gång i framtiden
inte ska behöva den här typen av motion. Vi ska ändra på det, så att alla människor kan känna
sig stolta över vad de heter och varifrån de kommer.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
(ej granskat av talaren)
Jag inledde också med att säga att det egentligen är ett misslyckande att motionen behövs. Men
vi har försökt på så många sätt, över partigränserna, och varit väldigt tydliga med att det ska
vara meriterande att ha andra erfarenheter, språkkunskaper, att ha mycket med sig när man
söker jobb i kommunen. Det har inte hjälpt. Jag blir desperat då och vill pröva andra metoder.
Jag hoppas att det här kan vara ett sätt att öppna ögonen på dem som inte tror att de har några
fördomar, som sitter och rekryterar och sorterar bort. Om du kan komma in på dina meriter men
inte på ditt namn, precis som Dario säger – det viktiga är vad du har för kunskaper och
erfarenheter med dig till ett arbete – så kan det i sig leda till att man får bort en hel del fördomar.
Jag skulle verkligen önska att en göteborgare är någon som är född i Göteborg eller någon
annanstans.
§ 19 Bordlagd interpellation av Ture Jakobsson (kd) till kommunstyrelsens ordförande
om svårigheten för nya svenskar att få jobb inom Göteborgs Stad (2003 nr 168)
Interpellationssvaret finns i GKH 2003 nr 168
Ture Jakobsson (kd)
Herr ordförande, fullmäktige! Som jag sade tidigare var motionen i samma anda som den här
interpellationen. Motionen hade väckts redan innan jag skrev min interpellation. Anledningen
till att jag ställde interpellationen var att jag inte visste hur långt ärendehanteringen var
kommen. Jag träffade dessutom ett antal människor som befann sig i den här situationen och var
förtvivlade intill nervsammanbrott för att de inte lyckades få ett jobb.
De som sökte jobb gick naturligtvis till arbetsförmedlingen för att få hjälp. Det lyckades dock
inte, för på arbetsförmedlingen sade de: Det är inte vårt jobb att skaffa dig ett arbete utan det får
du göra själv. Vi bara talar om för dig hur du ska göra. Ett gott råd i sammanhanget är att du
utbildar dig. Om man har en utbildning så är det mycket lättare att få ett arbete. Ett bra område
att utbilda sig inom är sjukvården, för där finns ett skriande behov av utbildad personal.
Ett antal människor som får dessa råd går då och sätter sig på skolbänken och kommer ut och
praktiserar på våra sjukhus och andra ställen. De skaffar sig en gedigen utbildning i hopp och
tro om att de ska kunna få ett arbete. Så börjar de söka sommarjobb, eftersom de är färdiga på
våren. När de kommer dithän att de ska söka jobb reser sig redan då ett visst motstånd mot att
de inte är infödda svenskar. Till slut är behovet så skriande ute i nämnder och på andra ställen så
de får sommarjobb. Många av dem som jobbar som sommarvikarier gör ett utomordentligt fint
jobb och får goda betyg när de slutar. Kanske ska vi komma tillbaka till dig, så att du ska få ett
jobb så småningom, sägs det. Men det är bara tomma löften. Det ligger någonting dolt som gör
att de inte får någon chans.
Det tråkigaste är att de inte får en chans att komma på intervju. Den motion som vi tog förut är
ett bra förslag på hur man ska kunna lösa det. Jag vet inte om det är som Göran sade här en
gång, att man ser på postadressen var en människa kommer ifrån eller om det har att göra med
namnet som har skrivit under ansökan, hur man behandlar den inkomna ansökan.
När jag skrev interpellationen hade jag träffat ett antal människor som inte var födda i
Sverige. En av personerna hade sökt 43 jobb, som jag har skrivit i interpellationen, och inte fått
ett enda svar. En annan kvinna tröttnade efter att ha sökt 73 jobb. Hon ändrade namn och
lämnade in falskt namn, ett svenskt namn. Hon blev omedelbart kallad till anställningsintervju.
När hon kom dit så fick hon jobbet, för man kunde inte med att skicka iväg henne. Man sade:
Du är väl inte svensk från början. Hon lyckades komma till en anställningsintervju och fick
jobbet.
Jag känner till ganska många som har fått rådet att utbilda sig och har gjort det. De gör det
naturligtvis i hopp om att kunna få ett jobb, men det lyckas inte. I går träffade jag en av de
personer som är anledning till min interpellation. Denna person har från den 1 september fram
till i dag sökt 230 jobb i Göteborg, i sjukvården i Västra Götaland, i Marks kommun, i Borås
kommun och runt överallt. Inte ett enda svar. Inte en enda intervju. Jo, något svar har hon fått:
Tyvärr är tjänsten tillsatt av annan. Vi tackar för ditt intresse, och du får återkomma. Det
inträffar mestadels om man inte har svensk bakgrund. Det är anledningen till att jag har ställt
interpellationen.
Endrick Schubert, kommunalråd (s)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Jag lovordade för en liten stund sedan att vi får arbeta på ett
konstruktivt sätt med den problematik som finns upptagen i motionen och som nu återkommer i
interpellationen. Det var flera än jag som gjorde det. Vi ska försöka diskutera frågan gemensamt
och hitta konstruktiva, vettiga lösningar på problemen. Jag ska vinnlägga mig om att i det här
korta replikskiftet inte i första hand polemisera mot Ture utan lämna ett antal upplysningar.
För det första är det så när det gäller antalet anställningar inom äldreomsorgen under år 2003
har vi i Göteborgs Stad, i huvudsak ute i stadsdelsförvaltningar och nämnder, anställt 1 681
undersköterskor och vårdbiträden. Det är en uppgift som jag fick i min hand för några dagar
sedan. En uppgift som inte framgår i svaret är att 87–88 % av dem också hade adekvat
utbildning för de jobb som de har anställts för.
Till yttermera visso, Ture, gjorde vi år 1999 här i staden en analys av hur det ser ut när det
gäller antal anställda och hur de var fördelade på svenskfödda och utlandsfödda. År 1999 var
88 % av de anställda i staden svenskfödda och – det säger sig självt – ca 12 % var utlandsfödda.
Vi gav ett uppdrag och fick nya svar, med utgångspunkt från statistiken vid det senaste
årsskiftet. Den 31 december 2003 hade andelen svenskfödda gått ned till 84,6 % och i
motsvarande grad hade andelen utlandsfödda ökat. Vad som har skett under de här fyra åren är
att antalet utlänningar som har fått jobb i staden har ökat med ungefär en fjärdedel.
Ture Jakobsson (kd)
Tack, Endrick. Det här med statistik gläder inte någon som sitter hemma och sliter sitt hår i
förtvivlan för att de inte får något jobb. Om jag skulle säga till dessa personer som jag har träffat
den sista tiden att statistiken säger att andelen som deltar i arbetsmarknadsprogram har minskat
med 1,4 % finns ingen människa som kan glädjas åt detta, mer än möjligen vi som sitter här och
läser statistik.
Det här är en jättegrej, Endrick. Att komma med procent hit eller dit löser inte problemet. Vi
måste ta oss samman, hela församlingen, och försöka lösa det på något sätt. Vi pratar, och det
blir en massa fina ord. Men någon gång måste något hända. Jag tycker att motionsförslaget var
bra.
Jag funderar också på detta med att man aldrig får något riktigt svar när man skickar sina
merithandlingar. Någon av dem som jag har försökt kontakta i samband med interpellationen
har fått fram merithandlingar från dem som fått jobbet i stället för dem. Samtliga de
merithandlingarna visar att den som har fått jobbet var svensk och hade sämre meriter. Detta är
skrämmande.
Firas Almesri (mp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Diskriminering är ett allvarligt problem och det förekommer
inte bara i arbetslivet utan också på olika områden såsom bostadsområdet och
utbildningsområdet. Kan vi föreställa oss hur det känns när man blir utsatt för diskriminering
gång efter gång? Man känner sig djupt kränkt och tappar tilltron till samhället.
Arbetsgivare, såväl offentliga som privata, samt samhället i allmänhet förlorar resurser genom
att inte ta vara på nya svenskars kompetens och kunskap. Samtidigt pratas det om att importera
arbetskraft från Europa, då merparten av arbetslösa nya svenskar i Sverige är icke-européer.
Européer är i mindre utsträckning utsatta för diskriminering jämfört med icke-européer. Tyvärr
har Göteborgs kommun varit passiv och släpphänt vid hanteringen av diskrimineringsfrågan.
Jag kan inte hitta något konkret exempel på någon aktiv åtgärd från kommunens sida förutom
pappersprodukter.
Det krävs nolltolerans och hårdare tag mot diskriminering. Nya svenskar behövs, inte bara
som städare utan på olika nivåer och befattningar.
Juhani Kivinen (v)
Herr ordförande, fullmäktige! Som en fråga i interpellationen står ”Känner du till verkligheten i
Göteborg?”. Jag blev lite förvånad när jag läste den och började nästan undra vilken verklighet
Ture lever i. Jag har hört lite av vad du säger, Ture. Om det är så är det inte bra.
Ture refererade till att Endrick tog upp procentsatser och sade att det inte var intressant. Men
någon vägledning ger det väl. Vi ska se vad du svarar om jag ger dig lite annan statistik.
Förra året var det 300 arbetslösa medborgare som hade introduktionsanställningar, i samarbete
mellan kommunen och arbetsförmedlingen. Av dem var över 55 % invandrare. Flertalet av dem
fick anställning. Du har pekat på äldreboenden, Ture. Flera fick anställning vid äldreboenden,
inom skola, förskola och i olika föreningar.
Feriesatsningen är också något som kommunen gör tillsammans med arbetsförmedlingen för
gymnasieungdomar. Förra året var det över 1 350 ungdomar. Av dem var över 50 %
invandrarungdomar. En del har hoppat av. De började jobba och fick en chans. Visst gör vi
någonting som är positivt, Ture.
Den satsning som man gör nu ger gymnasieungdomar som har missat möjlighet att läsa upp
sina gymnasiebetyg. Där gör vi mest satsningar på invandrarungdomar för att de ska komma ut
senare på arbetsmarknaden. I dag krävs betyg för att få en chans. Om man väl har läst upp sina
gymnasiebetyg har man lättare att gå vidare till studier på högskola.
Jag vet inte hur många du har varit i kontakt med, Ture. Det har talats om att man måste fuska
sig till att komma på intervju. Jag tror inte riktigt på det, för det är egentligen förbjudet enligt
lag att vi i kommunen skulle syssla med någonting sådant här. Det ser jag allvarligt på. Om det
är så, Ture, tycker jag att du ska ta fram bevisen, för det är verkligen allvarligt.
Ture Jakobsson (kd)
Ordförande, fullmäktige! En liten replik till Juhani: Du tror inte att jag lever i verkligheten. Jag
har träffat verkligheten. Återigen, statistik tröstar inte någon som är i en förtvivlad situation. Om
man har lyckats med att 40–50 som har gått i introduktionsanställning har fått jobb så är det
okej. Jag funderar bara på hur många av dem som verkligen är invandrare och vilka som är
svenska skolungdomar. Jag vet inte.
Endrick säger att det är 1 681 som har fått jobb under 2003. Det står ingenting om hur många
av dem som har invandrarbakgrund. Det skulle ha varit intressant att få reda på hur statistiken
slår även när det gäller dessa siffror.
Tänk noga efter, Juhani. Det som du säger nu är ett försvar för att ni har gjort allt vad ni kan,
på något sätt. Det finns väldigt mycket mer att göra. Situationen är inte bra i dag. Då hade inte
människor suttit på akuten, mer eller mindre med nervsammanbrott för att de inte får jobb. De
har lockats av arbetsförmedling och andra att skaffa sig en utbildning.
Juhani Kivinen (v)
Vi ska göra mer, Ture! Men då skulle jag också vilja att du kommer och säger hur ni vill ha det.
Det har jag ingenting emot. Vi tar emot alla uppslag som kan leda till att det blir bättre. Jag vet
att det kan bli bättre. Men vi gör ändå vad vi kan.
Endrick Schubert, kommunalråd (s)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Just nu tycker jag att vi här i fullmäktigeförsamlingen
debatterar ett av de i särklass största samhällsproblemen som vi har i landet. För en liten stund
sedan hade vi en samsyn när det gäller utgångspunkten för hur vi ska försöka jobba med
frågorna på ett mera aktivt, genomtänkt sätt. Då var vi ense om det.
När vi nu kommer över till interpellationsdebatten hamnar vi i en situation som jag tror är
fruktansvärt kontraproduktiv. Ture Jakobsson vill inte, av skäl som jag inte känner till och inte
bryr mig om, acceptera sakförhållandet att antalet utlandsfödda människor i Göteborgs kommun
som jobbar i staden på fyra år har gått från 3 171 till 5 475 vid årsskiftet. Han vill inte inse att
det är en trendmässig förändring som har skett. Men det är inte samma sak som att det är ett
försvar för att många människor fortfarande är utan jobb. Det kan vi väl åtminstone vara ense
om.
Det jag försökte visa är att vi har en utveckling som både du och jag vill ha. Men vi tjänar inte
på att vi använder oss av en argumentering som skadar saken. Jag tycker att du närmar dig det
gränslandet där du skadar saken och det som jag tror att också du vill uppnå. Jag tror att
diskussionen om människornas möjligheter att få ett jobb, särskilt de som har utländsk
bakgrund, som exempelvis jag, tjänar på att man är djupt seriös i debatten. Det finns en risk när
du tar exemplen om hur många jobb människor har sökt. Jag kan inte polemisera emot,
självklart inte. Jag har inte träffat de här människorna och pratat med dem, som du har gjort.
Men gå tillbaka till de ansträngningar som görs! Om jag säger att andelen utlandsfödda
medarbetare i Göteborgs stad har ökat med en fjärdedel på fyra år tycker jag att du ska ha
respekt för att det är en sanning. Du kan få siffrorna av mig. Det är det ena.
Det andra är lite allvarligare, Ture. Det finns en glidning, en antydan om att människor som
rekryterar här i staden genomgående och på ett medvetet sätt diskriminerar. Det är farligt att
säga det, för det kan du inte leda i bevis.
Jonas Ransgård (m)
Ordförande, stadsfullmäktige! När man får chansen att följa debatten lite från sidan kan man
ibland börja fundera över sådant som man kanske inte tänker på när man är mitt i debatten. Ett
par saker jag har reflekterat över här är att vi tar upp de här frågorna främst i samband med
bristyrken. Frågan blir alltså intressant att ta upp när vi inte kan fylla platserna med infödda
svenskar längre. Vi debatterar inte den låga andelen utlandsfödda bland civilingenjörer eller
dataprogrammerare. Det är inte de frågorna vi diskuterar utan det är när vi hamnar i
rekryteringssvårigheter som vi tar upp de här frågorna. Det är ett svaghetstecken i sig.
En annan fråga är den instrumentella synen på diskriminering som till exempel tar sig uttryck
i svaret från Endrick Schubert, att vi tror att servicen till göteborgarna blir bättre om vi inte
diskriminerar och att vi tror att det blir mer kreativt och nyskapande om vi inte diskriminerar.
Men vi utgår egentligen inte från den etiska aspekten, att det helt enkelt är fel att diskriminera.
Det är en instrumentell syn på diskriminering, att vi kan nå vissa fördelar genom att inte
diskriminera. Det är naturligtvis sant, men det är inte det främsta skälet till att vi inte ska
diskriminera.
Ett annat, som jag tycker, tydligt exempel är följande. Vi har genomfört ett antal
rekryteringsutbildningar i kommunen, en del av dem särskilt riktade mot utlandsfödda och med
inriktning på dels äldreomsorg, dels funktionshinder, dels skola. En av motiveringarna för det
var att i många av de här kulturerna har man en god omvårdnadstradition. Hör ni hur det låter?
Vi förutsätter på något sätt att eftersom vi inte är intresserade av de här jobben så hoppas vi att
någon annan är det. Det låter inte särskilt bra.
Några fakta kvarstår ändå. Jag håller med Endrick om att det är ytterst relevant att andelen
utlandsfödda ökar bland kommunens anställda. Men fortfarande är det så att andelen
utlandsfödda i offentlig sektor är lägre än i privat sektor. Vi behöver diskutera vad det beror på.
Beror det på direkt diskriminering, beror det på indirekt diskriminering eller beror det på
faktiskt, sakligt motiverade kompetenskrav, legitimationskrav med mera som finns i en del
kommunala yrken och som kan utestänga den som inte har en svensk utbildning eller fått
validerat att den utländska utbildningen är likvärdig?
När bemanningsföretagen hävdar att andelen utlandsfödda bland de jobb som förmedlas via
bemanningsföretagen är större än bland de jobb som arbetsförmedlingen förmedlar, är det då
uttryck för skrytsam marknadsföring eller ligger det någonting i det, och vad beror det i så fall
på?
Genom försöken med avidentifierade ansökningshandlingar kommer vi att få några
jämförelseobjekt där vi kan se hur stor skillnad som beror på diskriminering, hur stor skillnad
som beror på kompetenskrav, legitimationskrav etcetera, som rimligen bör falla ut även om
handlingarna är avidentifierade.
Slutligen: En av de viktigaste faktorerna här är att få en större andel utlandsfödda bland
ledarna, för där är andelen otroligt låg. Det tror jag kommer att föra med sig en hel del annat
också.
Endrick Schubert, kommunalråd (s)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktige! Jonas, jag vet inte vem du polemiserar emot. Jag utgår från att det inte
är mot mig och mina synpunkter i den här frågan fram till nu. I Göteborgs Stad finns det
förvisso civilingenjörer. Men där finns ett antal färre civilingenjörer än jobb inom vård och
omsorg. Det ligger på något sätt i sakens natur. Därmed är det naturligtvis ett problem som i och
för sig finns, men det är inte primärt ett problem för Göteborgs Stad såsom arbetsgivare. Vi
måste få tag i de människor som har förutsättningar och utbildning för de jobb som vi som
arbetsgivare har att erbjuda. Att detta är ett problem också när det gäller civilingenjörer i
relation till den grupp som vi diskuterar, det vill säga utlandsfödda, är säkert sant.
För det andra är det inte en alldeles relevant jämförelse med bemanningsföretagen. Jag har
som utgångspunkt staden såsom arbetsgivare. Här görs en jämförelse mellan ett antal
bemanningsföretag, som jag inte vet på vems uppdrag de rekryterar för tillfället, och
arbetsförmedlingen.
Låt oss gå tillbaka till den situation som interpellationen handlar om. Jag är inte nöjd. Om det
är någon som har fått intrycket att jag skulle vara nöjd med sakernas tillstånd så har jag uttryckt
mig på ett ytterst obegåvat sätt. Jag är inte nöjd. För en stund sedan var vi överens om att vi ska
jobba konstruktivt i organiserade former med den här frågeställningen.
Till yttermera visso återstår väldigt mycket att göra på området. När jag säger att det har varit
en viss positiv utveckling är det inte på något sätt ett försvar för att förhållandet inte är bra som
det är.
Jonas Ransgård (m)
Jag ska raskt backa: Civilingenjörer var naturligtvis ett mycket illa valt exempel. Men nog har
vi resonerat betydligt mindre om den låga andelen utlandsfödda ledare än om den låga andelen
inom äldreomsorg och funktionshinderomsorg.
Jag ska också gärna avstå från jämförelser mellan arbetsförmedling och Manpower, eller vad
det nu kan vara för bemanningsföretag. Däremot tycker jag att det är en väldigt relevant
jämförelse om andelen utlandsfödda i privat sektor är högre än i offentlig sektor. Då finns det
anledning för oss att fråga oss vad den skillnaden beror på.
Ture Jakobsson (kd)
När jag lyssnar på Endrick tycker jag att det finns en lite anklagande ton, att man över huvud
taget tog upp debatten, att vi skulle vänta och nöja oss med det som är. Jag fattade det lite grann
så, men det är inte säkert att jag fattade rätt.
Jag håller med Endrick och även Juhani om att det görs en del. Naturligtvis är det så. Men vad
gör vi för att hjälpa dessa människor som är så oerhört utsatta? För inte så länge sedan stod
denna Metrolöpsedel på alla håll i staden: Sverige är sämst på att sätta invandrare i jobb. Det
gäller hela landet, naturligtvis, och det inbegriper Göteborg. Det är inte för att vara lustig som
jag drar i gång debatten utan för att jag ser människor som lider en fruktansvärd nöd.
Det har gjorts en undersökning av länsstyrelsen på något av våra boenden här i kommunen för
inte så länge sedan. Av tio anställda på demensavdelningen hade fyra undersköterskeutbildning.
Resten hade ingen utbildning. Endast en av dessa var utbildad för demensvård, alltså en av tio.
När man diskuterar varför det är så svarar chefen att det är svårt att rekrytera utbildad personal.
Det stämmer inte. Jag vet att det går mängder av utbildad personal runtomkring i staden som
inget hellre vill än att få ett jobb, men de kan inte få det. Det är därför jag har reagerat.
Jag har inte hunnit lyssna på allting. Man har nämnt civilingenjörer och andra som inte får
jobb. Det här är ”bara” undersköterskor, om man får lov att använda ett sådant uttryck. Men de
är minst sagt lika viktiga i vårt samhälle.
För ett tag sedan var det ett program på TV där man visade tre personer som hade sökt 800
jobb. Det var inte i Göteborg utan hela Sverige. De var civilekonomer och civilingenjörer. En
och annan av dem körde taxi. I övrigt hade de inte fått några svar på sina ansökningar till
anställningar. Det är detta som vi måste jobba för mer. Vi måste anstränga oss ännu mer
framöver, för att verkligen nå och hjälpa dessa människor. Jag skulle bli glad om jag kunde få
något förslag på hur vi ska lösa det mer än genom den motion som vi diskuterade förut. Den är,
som sagt, ett bra steg på vägen.
Endrick Schubert, kommunalråd (s)
(ej granskat av talaren)
Herr ordförande, fullmäktige! Du säger att du vill ha förslag, Ture. Jag tyckte att vi för en
halvtimme sedan ungefär var överens om hur vi ska försöka jobba med frågan – inte lösa
problemet, för det kommer vi inte att göra. Om vi ska ha som målsättning att vi genom ett beslut
i fullmäktige avvecklar diskrimineringen av människor med annan etnisk bakgrund eller
diskrimineringen av människor på grund av kön eller religion är det totalt meningslöst att tala i
de här termerna. Vi kommer inte att lösa problemet. Vad vi kan göra är att arbeta för att komma
åt det.
Tänk dig själv det orimliga, Ture. Nu tar du som ett exempel en icke namngiven arbetsplats i
Göteborgs Stad. Det finns ungefär 6 000 arbetsplatser i Göteborgs Stad. Du säger att det där
fanns ett visst antal individer och att ett visst antal procent inte hade adekvat utbildning för det
jobb som de utför. Det kan ju vara sant. Jag kan inte leda i bevis att det inte är sant. Grejen är
bara att jag inte har någon som helst möjlighet att kommentera det som du säger. Jag vet inte
vilken arbetsplats du syftar på och var den finns någonstans. Jag får inte ens en möjlighet att
undersöka hur det ser ut där, om det nu skulle vara så.
Släpp de här enstaka exemplen som ibland kan ge ett sken av att det är åt det skrönaktiga
hållet – jag säger inte att det är det, men det kan ge sken av det. Låt oss i stället allvarligt
tillsammans diskutera hur vi gemensamt, över partigränserna, kan komma åt delar av
diskriminering av människor med annan kulturell och etnisk bakgrund. Det tycker jag vi ska
förena oss i.
Men vi gör saken en björntjänst, tror jag, om vi tar enstaka exempel, anonyma. Det för inte
debatten och framför allt inte lösningen framåt. Jag kan inte se det.
Ture Jakobsson (kd)
Släpp de enstaka exemplen, säger Endrick. Det kan jag inte göra som politiker. Min uppgift som
politiker är att försöka göra vad jag kan för varenda individ som kommer till mig och ber om
hjälp. Jag hoppas att du också gör det.
Du säger att jag kommer med procent. Du har ju själv alldeles nyss talat om en massa procent
hit och dit. Det löser inga problem, att vi slänger procentsiffror mot varandra. Tyvärr gör det
inte det. Det är vi här. De som är berörda av detta mår illa. Jag kommer att fortsätta att hjälpa
och försöka hjälpa de enstaka människor som mår illa. Jag hoppas att vi gemensamt kan dra i
gång något större, så att vi löser problemen genom att agera ute i styrelser och nämnder och
även härifrån
Birgitta Degerström (v)
Ordförande, kommunfullmäktige! Ett mycket kort inslag – timmen är sen och jag tror att det är
många som vill gå hem. Jag tänkte bara på en sak som du sade, Ture. Nu vet jag att du är en god
människa. Jag känner dig lite grann. Jag tror kanske inte att du menar annat än väl när du sade:
Vad gör vi för att hjälpa alla dessa människor? Jag skulle heller vilja ställa frågan så här: Varför
vågar vi inte berika våra liv och våra arbetsplatser genom att anställa fler människor från andra
kulturer? När vi har svaret på det vet vi också varför det ser ut som det gör, och då får vi gå
tillbaka till oss själva.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag ska göra ett kort inlägg, med tanke på den debatt vi hade förut om avidentifiering av
personuppgifter. Ture säger: Varför gör ni inte något? Varför löser ni inte det här? Jonas pratar
om de privata arbetsgivarna.
Den motion vi antog förut är jättebra och jag hoppas att det hjälper. Men när det har gått så
långt i Sverige och rasismen sitter så djupt att ungdomar flyttar från Bergsjön till Bohus för att
byta postnummer – tänk den dag vi får diskutera i fullmäktige att avidentifiera adressen för att
någon ska komma till en anställningsintervju. Man måste vara lite ödmjuk och se hur långt ut i
det kalla vattnet som vi har kommit när det gäller rasism i Sverige i stället för att hålla enkla,
glättiga anföranden, för då tror jag att man gör hela frågan en björntjänst.
Det är egentligen rasism det handlar om. Vi har aldrig vågat erkänna hur mycket rasism som
finns. Vi har ju slagits mot apartheid. Vi var mot USA när det gäller de negerproblem som var,
som vi sade när den frågan var aktuell. Vi har varit så internationellt engagerade i hur man har
burit sig åt mot andra människor runtom i världen så vi har aldrig vågat se oss i spegeln. När vi
ser att de tendenserna finns har vi hållit dem borta och sagt: Det kan inträffa.
Det har inträffat. Om en stund kanske vi kommer in på en diskussion med Agneta Granberg,
om asylsökandes situation. Jag ska vara ganska tydlig, för någon gång måste vi bli tydliga om
vad vi politiker kan göra som vi inte har gjort. Vi kan också diskutera vilka beslut riksdagen har
givit oss för att försöka härbärgera denna fråga på ett bra och vettigt sätt. De redskapen har vi
inte fått. Men akta er för förenklingar och skrönor! Det finns skrönor som jag har diskuterat med
folk som är ganska insatta. Man tror att de är från Göteborg men de härstammar från Tyskland
och går som vandringsskrönor i Europa. Sedan står någon i en fullmäktigeförsamling och tar
upp den skrönan, precis som om det var något som hänt i en stadsdel här i staden. Den typen av
argumentation tror jag skapar rasism, och det är väldigt farligt.
Ture Jakobsson (kd)
Ska jag behöva känna mig skamsen för att jag har dragit i gång den här debatten? Det gör jag
verkligen inte. Jag tycker att jag kan fortsätta den med gott samvete. Skulle det vara så att det
urartar på det viset är det naturligtvis helt fel. Jag vill inte det, absolut inte. Men jag kommer att
fortsätta att tillvarata de små människornas intressen.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Du ska inte vara skamsen en sekund för att du drar i gång debatten. Men vi talar bara om hur
man uttrycker sig i debatten och tar exempel. Det är viktigt att veta att de är säkerställda. Man
ska också titta på vilka exempel man har. Du nämnde exempelvis taxichaufförer. Om vi talar
om dem utan att veta mer om dem kan det vara ganska farligt. Det är faktiskt så.
Det går också skrönor om taxichaufförer. Det finns säkert taxichaufförer som sitter med god
utbildning. Men det går också skrönor om taxichaufförer som använder det som ett argument
men som inte har utbildning. Det måste man också våga säga. Jag vet nämligen att man har gjort
en undersökning på ett ställe som påvisade just det. Den tog loven av myterna.
I sådana här frågor som är så oerhört känsliga gäller det att hålla sig till fakta och saklighet.
Det var det jag sade, Ture, inte att det var fel att dra i gång debatten. Men vi måste också föra
debatten på ett sådant sätt att den leder till åtgärder. Då tror jag att man ska vara ganska
noggrann med hur man för debatten.
Christer Holmgren (m)
Ordförande, fullmäktige! Du ska inte skämmas för att du tog upp den här debatten, Ture, för den
är viktig. Men den mår inte bra av överord eller av skrönor. Jag håller med både Endrick och
Göran i det sammanhanget. Tvärtom motverkar det syftet.
Det går mycket skrönor om taxichaufförer och så vidare. Jag har i och för sig träffat den där
taxichauffören. Men det finns också taxichaufförer som heter Svensson, som också är arbetslösa
civilingenjörer. Det är lika illa vare sig man heter Svensson eller Schubert om man är arbetslös
och har sökt 200 jobb. Det finns de som har gjort det.
Jag har förmånen att till vardags jobba med de här frågorna som chef för en flyktingenhet.
Kommunledningen känner till det här med ”Raka rör”. Det är sprunget ur en skröna att det var
så många högutbildade som bara väntade på att få jobb på Volvo. När vi väl drog i gång
projektet visade det sig att de inte fanns. Det väckte en viss uppmärksamhet och förde det goda
med sig att vi fick i gång debatten om ”Raka rör”, som sedan ledde fram till ett bra samarbete.
Skrönor är inte bra. Det är inte bra att ta till överord över huvud taget, för det hjälper inte den
som söker jobb. I Biskopsgården har vi storstadssatsningen, ett projekt med jobbmatchning som
heter SIV. Vi har i dag fått 142 personer i arbete. Av dessa har åtta svenskt ursprung. Resten
kommer från ett annat land än Sverige. Det är vi rätt stolta över. Sådana här projekt startas nu i
Västra Frölunda. Det kommer också att startas i Lundby. Det kommer säkert att gå lika bra för
dem.
Det görs en hel del, Ture. Det viktiga i sammanhanget är att ta bort överorden, för de hjälper
inte någon.
Anna Johansson (s)
(ej granskat av talaren)
Nej, det hjälper inte med överord och skrönor. Jag tror heller inte att det gagnar vare sig dem
som är arbetslösa som blir diskriminerade eller någon annan att någon tar åt sig äran av att
väcka en debatt som mig veterligen pågår dagligen och stundligen, även om den inte har
kommit som interpellation i fullmäktige tidigare. Den pågår dagligen och stundligen runtom i
vårt samhälle, i våra politiska församlingar, i våra politiska partier och lite varstans. Dessutom
antyds det gång efter annan att ingen annan egentligen har förstått eller vill arbeta med
problemet. Jag känner mig lite kränkt av de inläggen, måste jag erkänna.
Jamshid Jalouli (fp)
Herr ordförande! Göran Johansson vände hela interpellationen till att handla om rasism. Det
gläder mig mycket, för det är viktigt att ändra attityden hos svenskarna. I svaret finns inte ett
enda ord om kompetens. Kompetensen är det som ska gälla, inte hårfärg. Göran Johansson och
hans parti måste erkänna att det är en felaktig flyktingpolitik och invandringspolitik som har lett
till att vi nu har detta kaos. Han tyckte att man kunde lösa problemet med integrationsmiddagar.
Det var lätt för mig att få bidrag i stället för jobb.
Samhället och partiet tog hand om oss i stället för att ge oss arbete. De tog hand om oss som
en snäll farbror och gav oss bidrag. Det är det vi sitter i nu.
Så länge det finns en diskussion om ”vi och dom” blir det så här. Det handlar inte om vem
man är. Endrick pratar om att hitta gemensamma lösningar. Är det när ni lämnar makten eller
skapar forum för att verkligen hitta en lösning? Så länge ni har blockerat finns inte någon chans.
Så länge ni tar hand om oss och ger oss bidrag i stället för arbete blir det inte mer.
Därför måste invandrare byta namn, postadress och allt annat för att komma in på
arbetsmarknaden, eftersom man där anser att vi är invandrare. I interpellationen har man skrivit
nya svenskar, men ni har valt att använda ordet invandrare. Det är attityden. Det är ett dilemma,
och det är jättesvårt. Men vi måste sätta kompetensen först. Man får arbetet för sin kompetens
och inte för något annat. Ta inte hand om mig som en baby! Ge mig kompetensen och använd
mig sedan! Det är vad det handlar om.
Man vet inte hur många människor som ligger bakom siffran 1,4 %. Bortsett från det är det
många invandrare som flyttar härifrån till Kanada och England och där får de lättare jobb. Det
går mycket fortare att få jobb där. Varför det? Jo, där finns inte ”vi och dom”. Den barriär som
ni har skapat finns inte där. Den frågan måste lösas. En felaktig flyktingpolitik har åstadkommit
detta, och jag hoppas att Göran Johansson och hans parti erkänner det. Det är dags att vi gör
någonting annat för att verkligen lösa problemet. I stället för bidrag vill vi ha jobb.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag vill bara kommentera en sak. Integrationsmiddagarna är jag väldigt stolt över. Jag hade
önskat att vi hade fortsatt. Det var inte för att de skulle ge arbete, för det var inte syftet. Men om
man ska motverka rasism finns inget bättre än att människor träffas. Mycket av rasismen
uppstår genom att den kunskap man har om varandra är så låg. När kunskapen är låg får
skrönorna plats, och skrönorna föder rasism.
Jag var på många middagar och njöt när jag såg hur folk från olika stadsdelar i staden träffade
varandra för första gången. Det var väldigt trevande i början, men många fortsatte efteråt. De
blev inte rasister. Det hade ingenting att göra med att skaffa jobb. Jag tror att det är viktigt att
hålla isär syftet med olika aktiviteter. Jag skulle inte ha det minsta emot att ha massor med
integrationsmiddagar i dagens Göteborg, just för att vi ska få respekt för varandra som individer
och inte gå på skrönor.
Henrik Friberg Fernros (kd)
(ej granskat av talaren)
Det efterfrågas fakta och att man ska undvika skrönor. Jag kan inte annat än instämma i det.
Inspirerad av det tänkte jag diskutera lite av de fakta som finns i svaret. För att verkligen
undersöka frågan om diskriminering och andelen utlandsfödda måste man beakta att gruppen
utlandsfödda är mycket heterogen. Det är inte en och samma grupp. De kommer inte från ett och
samma land, en och samma kultur. Dessutom finns en misstanke om att diskrimineringen
varierar beroende på vilken kultur och vilket ursprung man har.
Det är lite svepande att konstatera att andelen utlandsfödda har ökat. Precis som det står i
svaret vill man satsa speciellt mycket på personer med icke-nordiskt ursprung. Det är den
gruppen som är särskilt intressant. Jag saknar en uppgift i svaret, och jag vet inte om Endrick
har den. Jag tror dock att det är relevant att nästa gång redovisa den. Frågan är hur utvecklingen
har varit när det gäller personer som har icke-nordiskt ursprung. Där är en viktig indikator på
hur vi förhåller oss till detta, om det nu är diskriminering. Mycket talar för att det föreligger
någon form av strukturell diskriminering. Jag skulle önska att en nedbrytning av denna
heterogena grupp fanns med nästa gång. Du kanske har den, så då kan du redovisa den, Endrick
Schubert.
Jamshid Jalouli (fp)
Det står i tidningarna att sex av tio fattiga barn bor i Bergsjön. Jag åt också två gånger på de fina
restaurangerna, Göran Johansson. Jag säger tack! Men ingen av de middagarna ledde till arbete.
Ingen av dem ledde till gemenskap. Vägen till det svenska hjärtat går inte genom magen utan
genom hjärnan. Det är där ni har gjort fel. Det har kostat kommunen väldigt mycket men ledde
inte till någonting. Fortfarande finns det i Hjällbo människor som efter 16 år inte har varit i ett
svenskt hem.
Jag tror inte att man kan lösa problemen med middagar, Göran Johansson. Försvara inte en
felaktig politik! Erkänn att detta var fel. När ni erkänner att det var fel kan vi börja prata. Så
länge som ni tror att ni har rätt är det bättre att vara tyst och säga Gud välsigne er.
Anna Johansson (s)
(ej granskat av talaren)
Jag hoppas att jag inte bidrar till att förlänga debatten. Det finns politiska frågor som gäller så
viktiga mera allmänna mänskliga värderingar att de inte bör bli föremål för polemiska debatter i
en fullmäktigesal. Frågan om diskriminering i arbetslivet är en sådan fråga. Vi är inte oense. Vi
vinner ingenting på att det framstår som om vi är oense och att vissa partier mer än andra vill
komma till rätta med diskrimineringen på arbetsmarknaden.
Vi kan ha olika förslag till åtgärder. Vi kan göra olika analyser av samhällsproblem i stort.
Men när det gäller diskriminering av människor med annan bakgrund kan vi väl åtminstone
konstatera att vi är överens. Måste vi polemisera i den frågan?
Endrick Schubert, kommunalråd (s)
(ej granskat av talaren)
Om jag skulle ha gått igenom underlagen när det gäller siffror hade det inte tillfört debatten ett
dugg i sak, Henrik Friberg. Du är hjärtligt välkommen till mig så ska du få kopior av allt
underlag som jag har skaffat mig. Under de senaste fyra åren har andelen arbetstagare anställda
av Göteborgs kommun minskat relativt sett. Den grupp som har ökat mest bland dem som är
födda i utlandet är de som kommer från Asien.
Henrik Friberg Fernros (kd)
(ej granskat av talaren)
Jag tackar för den informationen. Jag tycker att den tillförde något. Jag förstår inte riktigt vad
Endrick menar. Å ena sidan åberopar du just statistiskt material för att visa på att det finns en
positiv utveckling. Jag tycker att det är fullt relevant och en adekvat metod. Å andra sidan säger
du att en nedbrytning av statistiken inte skulle tillföra debatten någonting. Det är en aning
motsägelsefullt.
Det var en intressant uppgift att andelen med asiatiskt ursprung har ökat. Det tycker jag är
jättebra. Det hade mycket väl platsat i svaret.
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Jag vill fånga upp en sak som Göran Johansson sade när vi kom in på
integrationsmiddagarna. Jag ångrar dem inte. Det ska man självklart inte göra. Jag ska erkänna
att jag var lite förundrad inför att vi måste organisera det för att få det till stånd, med
restauranger och pengar. Det förundrade mig. Det är ju något som egentligen borde vara en
naturlig del om vi har kontakter mellan människor i en stad. Jag skulle gärna se många fler
integrationsmiddagar. Vad är det egentligen som hindrar oss? Jag har många gånger funderat på
det. Varför tar vi inte ett initiativ? Vi behöver inte ha några kommunala anslag till detta. Alla
kanske inte kan åstadkomma det, men tusentals människor i den här staden skulle kunna bjuda
in någon som inte har naturliga kontakter med svenskar och vice versa. Jag har varit inbjuden
till människor med annan bakgrund på fantastiska bjudningar hemma.
Jag skulle föreslå att vi gör ett upprop här i dag, Göran. Jag har gått och lurat på detta länge.
Vi gör ett upprop till göteborgarna: Kan vi inte var och en bjuda in åtminstone någon eller några
och träffas? Vi får se om inte det går till hjärtat snarare än till magen. Så får vi i gång en stor
rörelse och bygger broar. Alltid innebär det någonting gott. Låt oss ta det initiativet här i kväll,
Göran, allesammans.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag har inget emot den grundprincipen. Den har vi diskuterat flera gånger. Men jag tror inte att
man ska ta ett sådant här tillfälle och säga: Nu gör vi det. Man ska nog fundera igenom hur det
ska gå till, hur det ska utformas. Att så här, tio över nio på kvällen, säga att fullmäktige gör ett
upprop tror jag inte är rätt sätt att hantera den här typen av frågor.
Jag har inget emot sakfrågan. För ett par år sedan var jag ganska ensam om att hävda att
Göteborgskalaset är ett integrationskalas. Jag har fått mycket mothugg. Jag hävdar fortfarande
att det är ett integrationskalas. Det är ett av de få tillfällen då man träffas i staden från olika
stadsdelar. Vi har mätt det. Vi har frågat dem som vi pratar om här, och de delar min
uppfattning till hundra procent.
Jag tycker fortfarande att det var rätt med integrationsmiddagarna. De var inte speciellt dyra.
Hela hotellbranschen ställde upp. Jag kan tänka mig att göra det i organiserad form. Jag tycker
fortfarande att de var bra. De kostade pengar, det gjorde de. Men vad är alternativet? Risken
med ett upprop är att det bara når dem som inte är rasister. Vi skulle egentligen ha tag i dem
som driver skrönorna, som är problemet. Dem fångar man nog inte. Säkert skulle många bjuda,
som du säger. Men hur kommer vi åt de människor som det verkligen gäller? Det är de som
utgör problemet. Det är inte de som redan umgås utan de som vägrar umgås. Det är det djupa
problemet.
Vi ska akta oss för att göra det till en enkel klyscha en sådan här kväll. Metoden går säkert att
använda men då måste man fundera igenom hur man gör. Kanske det behövs smörjmedel för att
metoden ska bli ett verkligt vapen mot rasism.
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Jag ber om ursäkt om vi glider ifrån ämnet. Jag håller med Göran. Med tanke
på hur få det är som förmodligen lyssnar denna sena timme är det nog ingen risk att detta blir
uppropet. Jag tycker att det vore alldeles utomordentligt om vi kunde sätta oss någon dag och
diskutera ett sådant här initiativ över alla partigränser.
Jag tror att de som behöver de här mötena blir betydligt färre om många som vill och är
engagerade skapar de här broarna och relationerna. Då blir de som står utanför ganska få.
Kanske är det förebilder för många av dem att ta efter.
Jag håller med dig om Göteborgskalaset, Göran. Man kan säga mycket om det. Men en av de
stora, viktiga sakerna är att det är en mötesplats för människor som i vardagen sällan möts
annars, och det är värdefullt.
Christer Holmgren (m)
Ordförande, fullmäktige! Den metod som du nu förespråkar, Jan Hallberg, och som Göran
instämmer i, finns redan. Jag ska med glädje skicka över ett mejl så att ni kan hitta hemsidan där
man kan gå in och anmäla sig för att gå in i projektet. Det kan sedan vidarebefordras till
samtliga.
Firas Almesri (mp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Vi som kommunfullmäktige har rätt att kräva resultat från
ansvariga politiker. Vi har rätt att diskutera allvarliga problem som diskriminering. Vi behöver
inte skämmas för det.
Jamshid Jalouli (fp)
Jag hoppas att jag är sista talare. Jag är invandrare och alltid tacksam mot svenskar och Sverige.
Jag är säker på att alla partier har samma känsla för att verkligen gynna invandrare. Vi har fått
mycket av landet. Den saken har jag inte tvivlat på en enda sekund. Socialdemokraterna,
Vänstern, Miljöpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet – alla
partier vill verkligen utveckla invandrare. Jag tvivlar inte en enda sekund. Men jag tvivlar på
metoden, politiken. Det är fel metod som används. Man har ett gott hjärta men använder ibland
hjärnan fel.
Jag och alla andra invandrare säger att detta är vårt land. Det är ni som har öppnat dörrarna
och gett oss arbete, trygghet och kärlek. Men vi pratar om metoder. Vi vill ha ett utvecklat
Sverige, inte ett underutvecklat Sverige. Vi vill ha ett Sverige som invandrare brinner av kärlek
för.
§ 24 Fråga av Jan Hallberg (m) till kommunstyrelsens ordförande angående klotter
(2004 nr 30)
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Herr ordförande, fullmäktige! Frågan om klotter är en allvarlig fråga. Ibland har man hört
debatter om att det är konst och lite av varje. Det kan säkert vara konst om det utvecklas i en
organiserad form. Men såsom vi ser det på elskåp, husfasader och annat är det allvarligt.
Det finns säkert också ett klart samband mellan klotter och kriminalitetsutveckling som börjar
i det lilla och sedan fortsätter. Om man inte håller efter klotter blir det också ett uttryck för att
det är tillåtet att klottra. Därför är det väldigt viktigt att man tar det på allvar, som Jan Hallberg
säger i sin fråga. Vi har bland annat diskuterat frågan i Rådet Tryggare och mänskligare
Göteborg. Det skulle kunna göras mer.
Jag är inte beredd att i dag svara att vi ska avsätta nya resurser. Vi har diskuterat budgeten
tidigare. Men jag har tagit fram ett underlag. Det är ganska intressant för mig, och säkert för
många andra. När en sådan här fråga kommer får man tillfälle att se på vad som görs i staden.
Det görs ganska mycket.
Projektet Vacker stad har jobbat ett antal år. Där jobbar ett antal bolag, förvaltningar och
föreningar – LFF, trafikkontoret, park och natur, fastighetskontoret, idrott och förening,
Spårvägen, Västtrafik, gatubolaget, Förvaltnings AB Framtiden, Göteborg Energi, polisen,
Vägverket, Banverket, Göteborgs Köpmannaförbund. De antog en gemensam policy redan
2001. Då var inte Vägverket och Banverket med. De har kommit med ganska nyligen. Deras
policy innebär att man ska påverka attityder bland barn och ungdom, sanera och reparera genast
när klotter och skador upptäcks. Det är väldigt viktigt. Man ska försvåra klotterangrepp och
skadegörelse samt beivra brott och utkräva skadestånd.
Man har gjort en handlingsplan mot klotter. Ett projekt som vi har hört talas om i Rådet
Tryggare och mänskligare Göteborg som kan finnas skäl att beskriva är
lokalförsörjningsförvaltningens. Där började man med ett projekt redan för flera år sedan att
försöka nå barnen i skolan. Man lade ut en liten morot och sade att om man kunde få ned
klottret så kommer en del av de pengar som sparas att få användas till exempelvis skolresor. Det
har inneburit att man har fått ned klottret med 50 %. Det är ett mycket gott exempel. Det är för
närvarande 22 skolor som deltar. Man kan fråga sig varför inte fler skolor är med. Är det
resursbrist hos LFF eller är det så att man inte kommer med fast intresse finns? Jag vet inte
vilket. Kerstin Billmark får inte vara med i debatten heller, så hon kan inte berätta. Det vore
trevligt att få höra det efteråt. Det är ett exempel.
Att få barnen intresserade av att Göteborg ska vara vackert, rent och snyggt är viktigt.
Det har gjorts extra saneringsinsatser. Frölunda och Tynnered har gjort extra insatser.
Spårvägen har haft ett alldeles speciellt problem. De hade under en period som målsättning att
ingen vagn som var klottrad skulle gå ut på morgonen. Man kunde då läsa på nätet att
klottergängen hade som målsättning att klottra så sent så att de kunde vara garanterade att
Spårvägen på morgonen skulle vara tvungen att köra med en klottrad vagn. Det var framför allt
från de välbeställda utefter Långedragslinjen. De hade också bestämt sig för att nya vagnar
skulle bombas på premiärturen. Det fick man också veta via nätet. Där var polisen inkopplad.
Som tur var hade de skrivit så pass tydligt på nätet så polisen kunde ta dem, på ett ganska
förtjänstfullt sätt.
Vi har haft teaterprojekt och vagnvärdar. Spårvägen har också instiftat Spårvägens pris som
går ut till framför allt ungdomar som jobbar för att motverka skadegörelse. Det är på 20 000
kronor och gick förra året till Buråsskolans elever.
Nu kommer också ett samlat program mot klotter i Haga.
Det som är principiellt väldigt viktigt är nu polisens nya möjligheter. Jag skulle tro att de har
kommit efter EU-toppmötet. Man såg att gäng skulle göra någonting men polisen fick inget
göra. De var tvungna att göra någonting innan polisen kunde gripa dem. Det var en del i Ingvar
Carlssons rapport. Att polisen nu har fått möjligheten att ta någon som har sprejburkar som ännu
inte har sprejat, men man kan på goda grunder tro att de är på väg att spreja är ett viktigt led i
polisens arbete. Det är möjligt att en och annan råkar illa ut. Men om man går omkring med en
sprejburk på sig på natten får man skylla sig själv. Jag hoppas att det tillsammans med jobbet i
Rådet Tryggare och mänskligare Göteborg leder till ordentliga åtgärder mot klotter och kanske
att vi får diskutera om de insatser vi gör är tillräckligt finansierade.
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Jag vill tacka Göran Johansson för svaret. Jag instämmer på alla punkter i det
han sade. Anledningen till att jag tar upp frågan är inte att jag vill kritisera Göran eller
majoriteten för vad de inte har gjort. Det här är inget problem som är begränsat strikt
organisatoriskt till Göteborgs stad. Det gäller hela Göteborg som territorium, privata och
kommunala verksamheter, överallt där vi ser den här förstörelsen.
Jag upplever att det har gjorts en hel del. Periodvis har det varit nästan rent för något år sedan.
Men det har blivit en liten försämring, på sina ställen ganska kraftig. Det är illavarslande. Det är
inte bara så att det förstör och kostar pengar. Jag fick en siffra på ungefär 13 miljoner kronor.
Det är kommunens uppskattning av vad det kostar. Vi kan räkna på vad det kostar totalt sett, i
pengar kanske över 100 miljoner. Det förfular också och skickar signaler om att vi inte bryr oss
om den här staden.
Det är dessutom brottsligt. Det är kriminellt och numera med skärpt straff. Jag ser också fram
mot att polisen ska kunna komma in tidigare och kanske ta notoriska klottrare i ett skede när de
är på väg till en plats där det klottras.
Det allra allvarligaste är de signaler som det för med sig när det är nedklottrat och nedsmutsat.
Det signalerar till oss alla att man inte bryr sig: Här får man bete sig och ingen är varsam om vår
miljö. Därför är det oerhört viktigt att klotter och skräp tas bort så fort som möjligt, helst
momentant.
I USA har man forskat på ett antal håll och kommit fram till att nedsmutsad och klottrad miljö
är grogrund för brottslighet som föder större brottslighet. Ni vet, det börjar med en sked som
sedan blir något större. Detta är vetenskapligt belagt. Därför är det oerhört viktigt att man får
bort klotter, sönderslagna och vandaliserade grejer, skräp och så vidare för att signalera att
småtjyvar inte ska trivas. Då trivs heller inga stora tjyvar i de sammanhangen. Här finns alltså
en kedja, om man håller undan på den lägsta nivån.
För ett antal år sedan i New York man gick hårt fram med nolltolerans. Man kontrollerade
strikt klotter och dem som inte betalade biljett i tunnelbanan och fick med mycket av det andra
kriminella i det svepet. De var inte särskilt benägna att betala. Många som var ute för att klottra
gjorde också andra saker.
Jag skulle vilja att man tittade på möjligheten för rättsvårdande myndigheter att döma
klottrare till samhällstjänst, vilket är möjligt, med krav på att man ska göra rent och sanera efter
sig, kanske inte själv men att man får delta i ett sådant jobb. Vänersborg lär ha haft försök med
det. Inte nog med att de fick hjälpa till att ta bort klotter, det spred en attityd. Det var helt
plötsligt ganska ute att stå där och tvätta med borsten efter vad man hade gjort. Det skapade en
attityd bland folk i Vänersborg, sägs det, som hade effekt på vidare klotter. Det tycker jag att
man skulle pröva.
Slutligen: Jag kräver inte mera pengar. Vad jag tycker att vi skulle försöka är att samla de
resurser som finns och de som är intressenter och kan jobba med det här. Göran får gärna ta ett
initiativ. Vi skulle ta ett symboliskt krafttag och se om det går att samordna mer och komma ned
till det läge vi hade när det var som bäst häromåret, då det var nästan kemiskt rent på klotter
periodvis. Det skulle vara önskvärt. Det skulle vi ha gott av inte minst tillväxtmässigt. Det finns
goda exempel i en del städer där det visar sig att ekonomin växer när det är rent och snyggt, när
det inte är klottrat. Jag tror att vi har nytta av det på många olika sätt om vi skulle lyckas med
det.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Göta Lejon har tagit fram en siffra som förskräcker. Det är inte bara klotter utan skadegörelse på
kommunal egendom. De beräknar kostnaden till 40 miljoner om året.
Det kan finnas ett samband mellan klotter och övrig skadegörelse. Genom att angripa klottret
kommer man åt en ganska hygglig del av de 40 miljoner som det kostar. Det är ganska
skrämmande att 40 miljoner kronor går åt till det. Var och en här kan se hur vi skulle kunna
använda de pengarna på ett betydligt bättre sätt.
Precis som Janne säger är det signaler. På Liseberg har vi gjort ganska intressanta prov. Om vi
städar de första hundra metrarna väldigt noggrant så slänger folk inte papper i parken. Om man
en dag låter bli att städa de första hundra metrarna, så att det ligger skräp när folk kommer in, är
det en signal som säger att man kan slänga papper. Det är väldigt konstigt, vi människor måste
vara tetiga i huvudet på något sätt. Vi beter oss utifrån hur andra gör, en flockdjursmentalitet.
Antagligen är det samma sak med klottret. Om det är klottrat någonstans och vi inte tar bort det
med en gång tolkas det som att det är tillåtet.
Vi kan ta upp frågan i Rådet Tryggare och mänskligare Göteborg och diskutera den med
fastighetsägarna. Det pågår en diskussion om en gruppering inom Vallgraven, med bland annat
Köpmannaförbundet, för att se hur man kan samordna sina resurser med kommunens resurser.
Det är viktigt i centrum. Men det får inte bara bli en centrumfråga. Om man kommer med båt
eller järnväg till Göteborg blir man inte alldeles happy när man ser hur det ser ut. Det är ganska
fruktansvärt hur det ser ut till vänster när man kommer med tåget från Stockholm. Det är samma
sak när man kommer till Stockholm och ser tunnelbanevagnar som är helbombade. Det är ingen
vacker entré det heller.
Låt oss gärna diskutera det med de andra när vi träffas nästa gång i Rådet Tryggare och
mänskligare Göteborg.