Naturstig – Station 1
Detta är en typisk gotländsk myrstrandäng. Stranden är här
mycket flack, vilket medför att även små variationer i
myrens vattenstånd får stor betydelse. Det är just dessa
variationer som är en av förutsättningarna för den naturtyp
vi ser här.
Under försommaren kan du på dessa strandängar hitta
flera olika arter orkidéer. En av dessa är ängsnycklar, som
finns i flera olika former, vilka ibland betraktas som skilda
arter. Vanligast är en form med rödvioletta eller rosafärgade blommor och ofläckade blad. De "ängsnycklar" som
har mörkröda blommor och mörkfläckiga blad brukar kallas
blodnycklar, medan den med ljust gula blommor kallas vaxnycklar. Gemensamt för alla formerna av ängsnycklar är de
långa stödbladen i blomaxet.
Andra arter orkidéer som växer på dessa strandängar är
brudsporre, kärrknipprot, flugblomster samt såväl vanlig
som grönvit nattviol (det är den vanliga som doftar så gott!).
Fortsätt stigen norrut över stättan och vidare fram till
myrens utflöde.
Ängsnycklar Dactylorhiza incarnata
Kärrknipprot Epipactis palustris
Naturstig – Station 2
Vi står nu vid det dike som avvattnar myren. Utflödet har
fördjupats genom sprängning, och vattenståndet i myren är
därför numera lägre än vad det en gång var. Från myren
rinner vattnet under landsvägen väster om Muskmyr och
försvinner därefter ned i ett s.k. slukhål.
Det parti av strandängen som du nu har framför dig är
förhållandevis rikt på örter. Så kan man t.ex. under senvåren och försommaren här se en liten violett blomma som
vid första påseendet liknar en viol. Vid närmare betraktande ser man att blomstjälken kommer ur en rosett av
gulgröna, klibbiga blad. Det är en av våra få insektsfångande växter, tätörten. Dess små ljusgröna rosetter kan
ses under en stor del av året.
Blodroten, lätt igenkännlig på sina fyra gula kronblad,
blommar hela sommaren.
Tätört Pinguicula vulgaris
Blodrot Potentilla erecta
Naturstig – Station 3
Trots att du inte gått så många steg från strandängen har du
nu nått fram till en helt annan och betydligt kargare naturtyp
– ett grusalvar. På den här typen av alvarmarker överlever
bara sådana växter som kan klara dels långa torrperioder
under sommaren, dels kraftiga frysrörelser i jorden under
vinterhalvåret. De fleråriga växter som finns här har därför
alla kraftiga rotsystem.
Ett annat sätt att överleva på alvaret är att vara ettårig,
d.v.s. att tillbringa en stor del av året som frö. Dessa ettåriga
växter blommar främst tidigt på våren men ibland, efter
blöta somrar, även på sensommaren. De växter vi ser här på
högsommaren, då de ettåriga arterna normalt har vissnat ner,
är därför i första hand fleråriga arter som t.ex. grenig sandlilja, som har smala, gräslika blad och långsträckt jordstam.
Tulkörten, med sina mörkgröna blad, är en annan karaktärsväxt för alvaret. Den är giftig och lämnas därför av betande
djur, varför de kvarstående tulkörtstuvorna utgör en karakteristisk syn på många torra betesmarker.
Fortsätt vidare mot stättan
över stängslet och sikta sedan
mot den höga radarmasten tills
du kommer fram till en gammal bruksväg. Följ därefter
denna mot söder (=åt höger)
över ytterligare en stätta vid en
grind.
Tulkört Vincetoxicum hirundaria
Naturstig – Station 4
Under högsommaren kan du på flera ställen längs vägen se
stora bestånd av såväl vanlig brunört som praktbrunört.
Praktbrunörten liknar den vanliga men har dubbelt så stora
blommor.
Under den fortsatta vandringen kan du här och var se att
det i övergången mellan den mer slutna vegetationen av tall
och en och den mer öppna och alvarbetonade finns en
ljusgrön bård av ett icke tuvat gräs. Det är backskafting, en
art som förekommer allmänt på Gotland men mer sällsynt i
övriga Sydsverige.
Fortsätt vidare söderut längs vägen.
Praktbrunört Prunella grandiflora
Naturstig – Station 5
Den väg som du går på har gamla anor. Det berättas att
huvudvägen mellan Sundre och Vamlingbo förr liksom i
dag gick väster om myren. Från sen höst till tidig vår fanns
det emellertid väster om myren ett stort vätområde som
gjorde att det ofta var svårt att ta sig fram där. Snörika
vintrar blev vägen väster om myren dessutom oframkomlig
p.g.a. kraftigt snödrev. Under sådana förhållanden nyttjades
i stället den väg du nu står på – "Sundres vinterväg".
Titta under den fortsatta vandringen på hur olika enarna
ser ut: en del växer tätt tryckta till marken, andra är smala
och högresta. Det låga växtsättet var tidigare det vanligaste,
troligen till följd av betet. Linné noterade vid sitt besök på
Storsudret sommaren 1741 att: "Enebuskarna voro föga
över ett kvarter höga, ofta en famn breda, helt täta liksom
klippte".
Vik nu av från vägen och gå skogsstigen ner mot myren för
ett tillfälligt besök nere vid myrstranden.
Lågväxt en Juniperus communis
Naturstig – Station 6
Ag har här på Gotland sedan lång tid tillbaka använts som
taktäckningsmaterial. I skötselplanen för Muskmyr naturreservat anges att agtäkt bör tillåtas även i framtiden så
länge som den inte påverkar myrens växt- och djurliv på ett
negativt sätt. Sensommaren 1986 togs ag från den här delen
av myren, och fortfarande finns här relativt stora öppna
partier med klarvatten. Dessa öppna partier håller dock
successivt på att växa igen. I täten för denna återkolonisation går vattenklöver, kaveldun samt bunkestarr och
trådstarr. Agen kommer troligen att följa efter och på sikt
konkurrera ut de första kolonisatörerna från större delen av
området.
Gå nu tillbaka till vägen igen och fortsätt söderut.
Ag Cladium mariscus
Vattenklöver Menyanthes trifoliata
Naturstig – Station 7
Från den här platsen har du god utsikt över myren med dess
väldiga agbestånd. Har du matsäck med dig är detta en av de
bästa rastplatserna. Härifrån kan du också studera myrens
fågelliv närmare. Om du har tur kan du t.ex. få se någon
brun kärrhök eller lärkfalk jaga över myren. Andra arter
rovfåglar som ofta jagar över myren eller de omgivande
alvarmarkerna är ormvråk, sparvhök, duvhök och kungsörn.
Antalet fågelarter som häckar i myren är inte speciellt
stort. Under våren och hösten har dock området stor betydelse som rastplats får många olika arter flyttfåglar.
På flera platser längs den östra sidan av vägen växer den
ovanliga gotlandssolvändan. Den är lättast att få syn på på
morgonen, eftersom det bara är då som blommorna är
utslagna. Längre fram på dagen är det ofta de avfallna gula
kronbladen som avslöjar var den risliknande växten finns.
Gör ett försök att finna den!
Naturstigen fortsätter längs "vägen" vidare söderut. Hjulspåren försvinner så småningom, och du kommer att på en
spång passera ett (ofta) fuktigt parti. Därefter dyker hjulspåren upp igen.
Gotlandssolvända Fumana procumbens
Naturstig – Station 8
Om du står med ryggen mot myren, ser du ett öppet parti
som under vinterhalvåret är blött eller t.o.m. helt täckt av
vatten. Vegetationen är sparsam, och under torra somrar
lyser den torkade kalkgyttjan gråvit. Den här typen av
våtmark brukar kallas blekevät. Här växer bl.a. gräset blåtåtel, smalfräken, gåsört och två kransblommiga växter med
karakteristisk lukt: lökgamander och kransmynta. Gå gärna
ut på blekefältet för att närmare bekanta dig med denna
extrema miljö.
Naturstigen fortsätter vidare runt myren. Vik av från vägen
(till höger) vid markering.
Lökgamander Teucrium scordium
Kransmynta Mentha x verticillata
Naturstig – Station 9
Gå härifrån på spången ut till strandängen. Men läs först
igenom texten nedan.
Strandängspartiet vid slutet av spången visar stora likheter
med de strandängar du såg i stigens början. Även här växer
t.ex. tätört och blodrot talrikt. Det som gör detta parti extra
sevärt är den rika förekomsten av kärrlilja. Kärrliljan, som
har små gula blommor och platt, tilltryckt bladrosett, finns i
Sverige endast här på Gotland. Var därför extra försiktig när
du tittar närmare på dem! Lämna helst inte spången.
Andra typiska källkärrsväxter som växer på den här
strandängen är axag (täta tuvor, strån med små mörka ax)
och majviva (rosa blommor, grågrön bladrosett).
Stigen fortsätter härifrån rakt västerut och följer till en
början en gammal, numera nästan försvunnen körväg.
Kärrlilja Tofieldia calyculata
Majviva Primula farinosa
Naturstig – Station 10
På fotografier från 1900-talets början kan man se att
landskapet då var betydligt öppnare än det är i dag. De få
buskar som då fanns här var lågvuxna och hårt tuktade av de
betande djuren. Linné anmärkte bl.a. att: "Fårgräset och
några andra örter växte här helt låga, ty här var nästan ingen
svartmylla. Vi förundrades att fåren, som här gingo i bet på
så utmagert land, voro likväl fetare här än på annat ställe av
Gotland".
Som ett resultat av att betet under 1900-talet successivt
har upphört, har landskapsbilden förändrats. Enarna har fått
ett mer upprätt växtsätt, även om det fortfarande finns kvar
en del krypande och "klippte" exemplar. Större buskar och
träd som rönn, oxel och tall håller på att vandra in på det
tidigare helt öppna alvaret. Lägg märke till hur dessa kolonisatörer ofta växer upp i skydd inne i något enbuskage.
Det mesta av den skog som i dag finns kring myren är
planterad. Det gäller alla granar och flertalet björkar samt
det täta tallbeståndet vid parkeringsplatsen.
Sundrealvret nordost om kyrkan 1907. Notera den totala avsaknaden av träd
och högre buskar på alvaret. Foto: H. Hesselman.
Naturstig – Station 11
Under vinterhalvåret pendlar temperaturen här på Gotland
ofta kring nollstrecket, vilket medför att det vatten som
finns i den tunna vittringsjorden här på alvaret omväxlande
fryser och tinar. Detta leder bl.a. till att stenar och grus
kommer i vertikal rörelse. Det är främst mindre stenar som
av dessa frysrörelser förs upp till ytan, vilket ger marken ett
mycket karakteristiskt mönster med olikstora kantiga ringar
av större ljusa stenar som omger finare material med
mörkare färg.
Naturtypen brukar kallas rutmark eller polygonmark
och förekommer på många håll här i den södra delen av
reservatet. När man ser resultatet av de frysrörelser som
förekommer på alvarmarkerna under vintern, inser man
varför man i denna miljö mest finner fleråriga växter med
kraftiga rotsystem.
Naturstig – Station 12
Krisslan är en växt som ser ut som en liten solros. I toppen
av en stjälk med bågböjda, kala och tämligen styva blad har
den en eller ett par 3-4 cm breda, lysande gula blomkorgar.
Den växer talrikt runt myren på såväl torr som fuktig mark.
På den här platsen förekommer krisslan rikligt tillsammans
med tulkört, backskafting, fårsvingel samt slån- och enbuskar.
På sådan här mark, särskilt där den är riktigt karg, kan
man hitta kalknarven. Förutom att den förekommer sparsamt här på Gotland finns arten i Sverige endast i en isolerad förekomst på Kinnekulle i Västergötland. Kalknarven
anpassar sin blomning till de yttre omständigheterna, varför
den kan ses blomma från maj och ända in i september.
Fortsätt mot stenmuren och den stätta som finns där.
Krissla Inula salicina
Kalknarv Arenaria gothica
Naturstig – Station 13
Här på höjdryggen har utbildats ett växtsamhälle med flera
typiska torrängsarter. Fårsvingel, som Linné kallade fårgräs, växer överallt i små täta tuvor, och även gräsen knyloch ängshavre är vanliga. Andra vanliga torrmarksväxter är
småfingerört, fältsippa, gräslök, gulmåra, jordtistel, gråfibbla, blåeld och tulkört. Om tulkörten skrev Linné att den
"... växte i sådan myckenhet med sine vite blommor, som
hade hon här varit sådd över hela landet. Intet djur åt henne.
Om denna skulle användas till någon nytta, kunde man
aldrig få henne lättare och mer än här".
Jordtistel Cirsium acaule
Fältsippa Pulsatilla pratensis
Naturstig – Station 14
Du har nu kommit till ytterligare ett parti av strandängen.
Just här brukar man kunna hitta kraftiga exemplar av brudsporre. Liksom hos flera andra orkidéer, är det hos brudsporren inte ovanligt att finna nästan vita färgvarianter. De
brudsporrar som blommar i slutet av juli-augusti är ofta
kraftigare än de som blommar tidigare på sommaren och
behandlas ofta som en särskild varietet (var. densiflora).
En bit ut i myren finns ett stort bestånd av ett ovanligt
halvgräs som heter trubbtåg. Arten bildar ofta meterhöga
bestånd men är trots detta lätt att förbise, bl.a. på grund av
att den blommar sent, ofta inte förrän en bit in i augusti.
Trubbtåg förekommer i Sverige, förutom här på Gotland,
bara på några lokaler i Skåne och på Öland.
En annan sent blommmande växt är slåtterblomman,
som trivs just på sådana här betade fuktängar.
Detta är naturstigens sista station. Gå härifrån tillbaka upp
på torrmarken och fortsätt sedan norrut tills du kommer
tillbaka till parkeringsplatsen. Om du har ork, kan du avsluta ditt besök här vid Muskmyr med att ta en titt ut över
myren från fågeltornet.
Brudsporre Gymnadenia conopsea
Slåtterblomma Parnassia palustris
Naturstig – Slukhål
Du står nu vid ett s.k. sluk eller slukhål. Från den närbelägna Muskmyr rinner vattnet via ett sprängt dike hit till
slukhålet, där det försvinner ner i underjorden för att åter
komma upp till markytan längre västerut.
Slukhål uppstår genom att ytvatten som tagit upp
koldioxid från luften sipprar ned i vertikala sprickor i kalkberggrunden och successivt löser upp och transporterar bort
kalk från sprickans väggar – sprickan vidgas. Processen går
mycket långsamt, men med tiden kan det bildas en underjordisk gång där vattnet kan rinna fram.
Slukhål utgör exempel på s.k. karstvittring och förekommer på ett flertal platser på Gotland. Karstvittring kan
även ge upphov till underjordiska grottsystem (som Lummelundagrottan) eller sänkor i berggrunden, s.k. doliner.
