24 flugfiske_feber #4.2012 RUBR IK: Thomas Berggren ”En vetenskapsman i flugfiske” NAM N: ist Text & foto: Marcus de Zayo Hallqu ”Han fiskar strategiskt, med huvudet. Och varje kast är ett trappsteg närmare en lösning på dagens problem.” INGR ESS: s Berggren Flugfiske-feber hälsade på Thoma och flugkast för att bli lite klokare på flugfiske r vi ett porträtt – samt mannen själv. Här teckna med sedan av en kille som i princip har varit det moderna flugfiskets början. nyårsnattens fyverkerier har tystnat, och i år, som alla... ...första-januarimornar, kliver Thomas Berggren ut på verandan framför sitt hus i Lilla Malma, drar på sig vadarkängorna och går vidare uppför garageuppfarten för att hämta ett spö i det rödmålade magasinet, som han själv refererar till som ”verkstan”. Han väljer en fluga och knyter den på tafsen med en ögleknut innan han stänger den kärvande dörren och pulsar genom snön ned mot dammarna. Där har utloppsströmmarna, trots den bistra kylan, ätit sig igenom isen och ett stråk öppet vatten glittrar under den bleka vinterhimlen. Inte mer än fyra meter långt och en meter brett, men det räcker tydligen, för där tar Thomas årets första regnbåge. Så som han tar en regnbåge varje nyårsmorgon. Jag önskar jag kunde säga att jag var där, det var jag inte, men jag vet det för att det här är vad Thomas gör varje år och för att han nu berättar om det över telefonen. – Den fisken lagas till och så äter vi familjemiddag. Det känns rätt på något sätt, då man har fiskevattnen på gårdsplanen, att börja året så. Fiske åren runt på gårdsplanen Och han överdriver inte. Genom fönstren på deras hus ser man dammarna och bäcken som binder dem samman. På sommaren kan man sitta där vid köksbordet med en kopp kaffe i näven, och sträcker man lite på nacken så ser man regnbågar och öringar gå och glufsa i sig sjösandsländor från ytan. Så här års, i midvinterkylan, är det trevligare att kura ihop sig vid öppna spisen och då isen ligger tjock kan man i alla fall få se räven komma tassande längs dammkanten. Det är säkert, jag har suttit där. Både på sommaren och vintern. – Fiskeåret här i Lilla Malma stänger den 31 december och börjar igen den 1 januari och då är det jag som står för invigningen. Är det is överallt så borrar jag ett hål, berättar Thomas. Jag frågar honom om de har öppet jämt. – Om det går. Det är klart att om det är is på dam¬marna så går det ju inte att flugfiska, men så länge det finns öppet vatten kommer folk hit. Om det är dåliga förhållanden så säger jag det till dem innan och så får de själva välja om de vill komma hit eller inte. Alla fiskar ju inte för att få så många fiskar som möjligt. En del tycker att just utmaningarna i svåra förhållanden är lika roligt som att komma den där dagen då det hugger på varje kast. En vetenskapsman i flugfiske Thomas Berggren är en vetenskapsman inom flugfiske. En sådan där rastlös själ som aldrig kan tänkas sig sjunka ner i TV-soffan och bara tänka på ingenting. Ibland har han två snusar inne samtidigt och jag kanske ska tillägga att så länge jag känt Thomas, har han haft magsår, eller varit mellan magsår. Och oftast har han också varit på väg någon annanstans då vi setts och liksom skakat hand i farten. I förbipasserande. Han är också en person som jag lite slarvigt brukar beskriva som ”en av de där med minkgener i kroppen”. Det där släktet som kan få en fisk i en grumlig vattenpöl mitt på vägen. Som alltid lyckas få något, oavsett om ingen annan får det. Men det beror inte på minkgener. Och det är inte tur. Det är det eftertänksamma fisket som ger resultat. För vart Thomas än fiskar så gör han det med en teori, en teori som sedan bekräftas av resultatet, eller förkastas för en ny, mer lämpad, till dess att önskat resultat uppnås. Han fiskar strategiskt, med huvudet. Och varje kast är ett trappsteg närmare en lösning på dagens problem. – Kommer jag till Gaula och det inte är så många andra som fiskar för att det är lågvatten, så fiskar jag. Och då får jag fisk. Det kanske inte är optimala förhållanden, men eftersom de andra sitter i stugorna och surar, så har den fisk som finns fått stå i fred och lugna ner sig ett tag. Fiskar alla med stora flugor utan att få något så fiskar jag med små. Fiskar de ytligt, fiskar jag tunga linor och försöker kamma av djupgroparna. Fisket handlar alltid om att anpassa sig till förutsättningarna, till de rådande förhållandena. Det är inte statiskt. Sanningar ändras från dag till dag och det är skillnad på att fiska i ett vildmarksvatten och en älv med högt fisketryck. Grundkurs – Men är du alltid motvals? Det blir tyst någon sekund. Blev han förolämpad? flugfiske_feber #4.2012 25 – Nä, vi kan inte sitta och prata om sådant här på telefon. Kan du inte komma hit en sväng? Det är rätt kallt, men vi kanske kan ta några kast uppe i strömmen i alla fall. Jag sneglar på termometern utanför mitt fönster. Minus 14 grader. Det är inte så farligt, jag har varit ute i värre. Försöker övertyga mig själv om att jag är optimist, men realisten i mig är pessimistisk. Det var fyra månader sedan jag sist höll i ett flugspö och det är det som slutligen avgör. Jag vill tro, eller i vart fall låtsas tro, att det går att få fisk en sådan här dag. En timme senare sitter jag i bilen. Två timmar senare kör jag in framför Thomas och hans hustrus hus. Det hänger kvar en del äpplen i de knotiga träden utanför och de har täckts av gnistrande frost. Mellan trädens grenar hoppar småfåglar och hackspettar omkring. Det kvittrar då jag öppnar bildörren. Thomas kommer ut på farstubron och vinkar in mig och så fort jag passerat tröskeln fortsätter samtalet som om jag bara lagt ifrån mig telefonluren några sekunder för att snyta mig och sedan tagit upp den igen. – Nej, det är klart att om man ser att någonting funkar så vore man ju ganska korkad om man inte tog det till sig. Ibland fungerar grundkurs 1A, men andra gånger gör det inte det. Och det är då som erfarenheten och drivet att tänka vidare, utanför de gängse ramarna, blir värt något. Kanske är det egentligen först då som fisket blir verkligt intressant. Anpassning ger framgångar Jag drar av mig skorna i hallen och följer efter honom in i köket. Han trycker en kopp kaffe i handen på mig och fortsätter. – Svart va? – Jo. – Jag menar inte att det inte finns mer eller mindre effektiva tillvägagångssätt, bara att var sak har sin tid. Till och med i en sådan sak som en stor sländkläckning, då man vet att fisken äter just sländor, men ändå gäller det att tajma. Han berättar hur fisken, då de stora sländorna kläcker, först inte riktigt fattar vad som händer, sedan gör de det och då glufsar de i sig allt på ytan. I det läget spelar det ingen roll om man slänger ut en perfekt bunden imitation, eller en dammtuss i ungefär samma storlek. De tar den. Dagen efter kanske det ligger tusen sländor på ytan. Fisken äter fortfarande, men inte lika mycket och framförallt, varför ska den ta just din fluga bland 999 andra? Då kan det vara väldigt svårfiskat, fast man vet att fisken är där och man vet vad den äter. En bra lärare möter eleven halvvägs Thomas är bra på att förklara saker så där. Och är man för långsam för att begripa vad han säger första gången, så flyttar han i stället själv läge och beskriver samma fenomen utifrån en ny infallsvinkel, med ett nytt exempel. Det är så en duktig lärare gör – möter eleven. På halva vägen eller om det så krävs, hemma hos eleven själv. Thomas håller kastkurser här på Lilla Malma och han åker runt på mässor och uppvisningar. Han är certifierad FFF- och EFFA-instruktör och är för närvarande på pappret den högst rankade kastinstruktören i det här landet. – Det enda certifieringarna egentligen säger, är att 26 flugfiske_feber #4.2012 jag klarar av kraven organisationerna själva ställer på en ”Master”. Det betyder inte att jag kastar bättre än alla andra här i landet, men det är en kvalitetssäkring, precis som ett körkort eller en examen i en yrkesutbildning. Då jag ska undervisa elever, vet de i alla fall att jag vet vad jag pratar om. Varför certifiering? Man kanske borde ha den typen av certifieringar även för guider till exempel? Thomas tror att det kommer. Det borde ligga i deras eget intresse om de är seriösa aktörer, att deras kunder ska veta om det. Och det ligger också i deras intresse att de som är oseriösa inte ska kunna konkurrera bara genom att hålla lägre priser. – Med det menar jag inte att de instruktörer eller guider som inte är certifierade eller officiellt utbildade skulle vara sämre än de som är det. Bara att det i vissa fall kan vara svårt för en kund att veta vad man får, utan en certifierad instruktör, förtydligar Thomas. – Men om man som instruktör vet att man kan sin sak, varför ska man då ha ett kvitto på det? Thomas är fortfarande den enda svensk som är certifierad instruktör för klassiskt Spey-kast med tvåhandsspö. RUBRIK: Thomas Berggren ”En vetenskapsman i flugfiske” ”1988 fick Thomas jobb på vad som då hette Karpens Flugfiske, vilket senare kom att bli Loop, med att bygga spön på Sage-klingor. ” Thomas är både uppfinnaren med visionerna, forskaren och labbråttan, som sitter och väger linor och gör stresskurvor och beräkningar för att få fram de optimala linorna till respektive spö. – Den här branschen är en ganska liten ankdamm och det är mycket skitsnack och hörsägen och ganska svårt att veta vad som är sanning eller inte. Och varför inte certifiera sig om man tror, eller vet, att man skulle fixa kraven? Även mästare har att lära Thomas är inte bara bra på att prata fiske, han är ganska duktig på att kasta också. Överjävlig i mina ögon. Jag följde med honom till Irland för något år sedan. Då skulle vi fiska lax och både irländarna och britterna som åkt dit skulle få lära sig ”det skandinaviska speykastet”. Det var februari. Högvatten, och då menar jag högt vatten. Femtio meter upp på fälten längs älven på sina ställen. Mörkt och grumligt. Britterna gick och satte sig på puben, hängde med huvudena över varsin pint med nattsvart Murphy’s och surade, men då Thomas skulle hålla kastkurs, rätade de i alla fall till tweeden och masade sig ned till älven. På två timmar såg jag hur de tweedskräddade mästarna förvandlades till noviser igen. De hade aldrig tidigare fiskat med tunga sjunkklumpar, stora tubflugor och framförallt hade de inte fiskat så långa sträckor av älven, på grund av det enda enkla faktum att det växte träd längs stränderna. Med ett traditionellt ”spey cast” hamnar man nämligen i grenarna, om man kastar med träd tätt bakom sig, medan man med ett skandinaviskt kast, som kräver betydligt mindre utrymme och utförs med en kortare kaströrelse, kan göra det utan problem. Engelsmännen höjde sina gråsprängda ögonbryn och lossade någon besvärande skjortknapp i halsen. Efter en liten stund bemästrade de duktiga kastarna den nya tekniken ganska hyggligt. Tafsarna på lånespöna var försedda med röda ullgarnstottar. Två gånger steg laxar ur det stout-svarta vattnet och nappade åt sig dessa ”kroklösa torrflugor”. Engelsmännen såg ut som om de just förlorat en landskamp. Mot något litet fjärran land de knappt ens hört talas om. Men då dagen var till ända hade de ändå vunnit något – en ny insikt – och då laxarna nappade i ulltottarna så log de. Kastkurs eller fiskekurs? – Det beror på vad kursdeltagarna vill få ut av en kurs, som till största del avgör hur jag lägger upp den, säger Thomas. Han förklarar att antingen kan man fylla eleverna med kunskaper kring att kasta med ett flugspö och sedan låta dem själva utforska variationer i fiskemetoder. En kastkurs med andra ord. Eller så kan man utgå från en konkret situation; med en fisk som befinner sig på en viss plats i vattnet och då börja med att tänka att flugan ska presenteras på rätt ställe framför fisken. Och sedan flugfiske_feber #4.2012 27 tänka sig att man följer fluga, tafs, lina, spö och rulle baklänges därifrån. Slutligen når man fiskaren som kastat dit flugan. Hur fick han eller hon dit den med tanke på de förhållanden som rådde. Hur var vattnet? Vilket väder rådde? Hur kastade fiskaren? Då blir det snarare en fiskekurs. Men man kan också genomföra en kurs som en variation av båda dessa. Allt beror på deltagarnas intresse och personlighet. Flugfiskekurserna i ”att fånga fisk” är starkt förknippade med att hjälpa eleverna att finna sin egen väg, i valet mellan att fånga många fiskar eller göra det på ett sätt som ger en svår utmaning och med mycket finess. De får en belöning oavsett hur de gör, men den ser olika ut. Thomas förespråkar själv ingen särskilt metod, snarare att varje individ ska göra sitt eget val och finna en balans och frid i sitt fiske. Där allting började Thomas är ursprungligen från Gävle. Han har fiskat så länge han kan minnas och brukade tillbringa sina tidiga somrar i en eka, på en sjö, med att fiska abborre. Då sommaren var slut rodde han i land. När han gick i trean och var nio år åkte familjen upp till Norrland, där Thomas far jobbade med att måla broar. De hyrde ett hus intill Kalixälven och Kamlungeforsarna, av Helmer. Och det var Helmer som visade Thomas hur man fiskade med ett flugspö. Han var fast. – Jag minns att jag plockade dun från kuddarna och band fast dem med sytråd på metkrokar och använde dem att fiska med. De 80 milen hem sa Thomas en enda sak. ”Jag vill ha ett flugspö, jag vill ha ett flugspö, jag vill ha ett flugspö, jag vill ha ett flugspö”. Han fick ett flugspö. Ett Berkley glasfiberspö och en Canadian 444-rulle och sedan dess har han fiskat. Först i Testeboån utanför Gävle och sedan runt så gott som runt hela världen. Fiskebutikerna var den tidens webbforum Då han var 18 flyttade han ner till Stockholm och där fick han plötsligt kontakt med en massa andra flugfiskare. Hemma hade han varit ganska ensam med sitt intresse, men här fanns plötsligt andra man både kunde diskutera flugfiske och fiska med. – Det fanns ju inga nätforum eller så på den här tiden, men alla hängde på samma ställen och butikerna fungerade som mötesplats för nya fiskkompisar och där kunde man också få tips om platser och utrustning. Ute vid sjöarna var det också mer folk som fiskade fluga än det varit under uppväxten och efter något år hade han ett helt kontaktnät med flugfiskare. Sedan gjorde han en resa till Kanadas nordvästra territorium, med dåvarande flickvännens farsa, och de fiskade Arctic Char (ishavsröding) och Lake Trout (kanadaröding). Efter det fanns det ingen väg tillbaka. Han visste att han alltid skulle fiska. 1988 fick Thomas jobb på vad som då hette Karpens Flugfiske, vilket senare kom att bli Loop, med att bygga spön på Sage-klingor. – Det började egentligen med att jag råkade köra förbi Kvarnsjön just som de hade premiär och började prata med de som stod där och kastade. De hade precis bildat Botkyrka Flugfiskeklubb och jag 28 flugfiske_feber #4.2012 sa att jag var intresserad av att vara med. Senare samma år blev jag invald. Spöbyggnad och Loops födelse Thomas berättar att det fanns många duktiga flugfiskare där och han lärde sig jättemycket. När han började bli duktig själv, gav han tillbaka genom att hålla föredrag och hjälpa mindre erfarna fiskare. På klubben fanns det också några som byggde bambuspön. Thomas köpte hyvelformar och började själv med spöbyggnad. 1988 träffade han Göran Andersson (legendarisk kastguru och en av ”Karpens” och sedermera Loops grundare) under en laxfiskekurs i Orkla och började sedan hjälpa till i butiken Karpens Flugfiske. De hade då Europa-agenturen på Sage och custom-byggde spön på Sage-klingor efter kundernas önskemål. Och det gick bra. Spöna sålde snabbare än de kunde färdigställas. Som mest gjorde Thomas över 100 spön på ett år! Sage gjorde inte tvåhandsspön på den tiden och det fanns en efterfrågan på det. I samma veva blev ”Karpens” Loop Tackle and Design, och de bad Sage tillverka en tvåhandsklinga för att kunna tillmötesgå kundernas önskan om ett tvåhandsspö. Direktiven för hur det skulle utformas och fungera förmedlades över telefon och via fax. Det första spöet kanske inte blev alldeles lyckat. Korkhandtaget var en och en halv meter långt, som en huvudfoting ett barn har ritat. Göran åkte över till Sage i USA för att hjälpa dem att få ordning på det hela, och det ledde till att de första tvåhandsspön Sage lanserade, var anpassade för den skandinaviska marknaden och Görans kastteknik. Makaroner på årsbasis Thomas gick vidare till helt andra typer av arbetsuppgifter. Han ägnade mer tid åt den egna målerifirman och sedan några år inom bankväsendet. Men han fortsatte även att göra ett och annat garantijobb på de customspön som Loop sålt. På fritiden fiskade han och förutom att åka runt mellan en massa svenska vatten och prova på flugfiske i andra delar av världen, så återvände han alltid till de norska laxälvarna och Emån och Mörrum här hemma. Han arbetade också på laxfiske-campen i Orkla. Men även om han under den här perioden livnärde sig på andra jobb, så fortsatte han också att bygga custom-spön, fast i privat regi. Både i bambu och kolfiber. På så sätt lärde han känna fiskelegender som Mikael Frödin, Håkan Norling och Magnus på Berras, för att nämna några. Grabbar som levde fiske och inte hade några problem med att äta makaroner på årsbasis. De fiskade ihop och hade årskort på flera norska älvar och flera sträckor i de bästa älvarna. I andras och egen regi 2001 köpte Thomas gården Lilla Malma utanför Flen i Sörmland. Ett lite skamfilat drömhus som skulle behöva en hel del arbete för att åter stå stadigt för året runt-boende. Thomas jobbade på huset och förberedde sig samtidigt för att anordna en egen verksamhet med fiske- och kastkurser i anslutning till fastigheten. Det slutade med att bäcken som rann över tomten breddades och flera dammar grävdes. Regnbåge och öring Ju mer erfarenhet man får, ju fler dagar man testat någonting, ju större blir referensbiblioteket som man kan hämta information från. Vissa mönster börjar kunna skönjas och de gäller oftast. Andra gånger gör de inte det av någon anledning och då får man tänka om. RUBRIK : Thomas Berggren ”En vetenskapsman i flugfiske” ”Thomas är inte bara bra på att prata fiske, han är ganska duktig på att kasta också. Överjävlig i mina ögon.” flugfiske_feber #4.2012 29 RUBRIK: Thomas Berggren ”En vetenskapsman i flugfiske” på det sättet är det välinvesterade pengar. Han berättar att det ligger oerhört mycket arbete bakom en anläggning som Lilla Malma. Det är först senaste åren det börjat gå plus. När det gäller kastkurserna, har han hållit otaliga gratiskurser och kurser i andras regi för att hjälpa till. Men problemet med gratis är också att eleverna inte alls har samma fokus om de kan komma förbi en stund och pröva lite, jämfört med om de betalat en rimlig summa för en intensivkurs, en eller två dagar. – Jag älskar att undervisa, men skulle jag inte få betalt för det, så skulle jag behöva väga upp det med att jobba nätter och ha mindre pengar och tid över för familjen. Att undervisa fiske är som vilket annat hantverk som helst. Man ska kunna ta betalt för det om man gör ett bra jobb. Men det är ingenting man blir rik på och man får hitta en balans mellan det kommersiella och att man vill nå ut. Folk verkar tro att det enda man behöver göra, om man öppnar en fiskekamp, är att gräva en grop, pytsa i fisk och sedan håva in pengar. Riktigt så enkelt är det inte. Tar man inte betalt minskar värdet ”– Ja. Jag ser effekterna hos eleverna. Och inte bara nybörjare, även en medelgod kastare kan bli bättre, så på det sättet är det välinvesterade pengar.” från Källefall planterades in och så började Lilla Malma sportfiske sälja fiskedygn till kräsna flugfiskare som ville få uppleva hur det var att få drilla en riktigt fin regnbågsklump. Idag har Thomas några av landets mest välväxta regnbågar i sitt vatten. Kanske också några av de finaste. De största fiskarna som tagits har varit omkring tiokilosstrecket. En kurs ger snabbare framsteg – Så varför ska man gå en kastkurs? – För att du kommer att lära dig så oerhört mycket. Sådant som det skulle ha tagit dig år att komma fram till själv. En bra instruktör hjälper dig som elev att se både dina möjligheter och brister i ett skarpare ljus, och effekterna av ditt arbete. – Ser du effekterna av ditt arbete? Jag menar, de flesta tycker nog att gå en kastkurs är ganska dyrt och tycker kanske att deras kastande duger som det är. – Ja. Jag ser effekterna hos eleverna. Och inte bara nybörjare, även en medelgod kastare kan bli bättre, så 30 flugfiske_feber #4.2012 Thomas är ganska hård med bokningarna. Både av kurser och fisket på Lilla Malma. Till en början var han tillmötesgående med avbokningar för att folk blivit bjudna på fest eller hade fått bannor av frun för de fiskat för mycket, men idag så vill han ha en riktig anledning för en avbokning. – Det går inte att bedriva en verksamhet annars. De som inte kommer kostar lika mycket pengar som de som kommer, de har ju bokat upp tiden. Han berättar att de som är motiverade aldrig hoppar av. Ett talande exempel var en sextonåring som sparat pengar till kursen hela året och brutit benet, men som kom i alla fall. – Och för den bedriften belönade jag honom med en gratis fortsättningskurs, skrattar Thomas. – I Sverige har vi ingen tradition av att man ska betala guider eller instruktörer och många verkar tycka att det är alldeles för dyrt. Vad tror du om det? Thomas tycker att man egentligen är fri att ta det betalt som kunden är beredd att ge. – Här i Sverige ska vi alltid be om ursäkt för det. I alla fall om man jobbar med fiske. För första gången på kanske en timma tystnar Thomas. Han sneglar mot fönstret. – Ska vi gå ut och se om det nappar? Vi snörar på oss kängor och går ut. Snön gnistrar, det är kallt. Riktigt kallt. Om vi ens hittar en strimma öppet vatten, så kommer spöringarna att ha frusit igen efter ett par kast, så det gäller att göra allting rätt på första försöket. Det finns lite öppet vatten. I båda de större dammarnas inlopp och i bäcken ovanför vindskyddet. Thomas väljer en fluga och tar av sig vantarna för att knyta på den. – Du skulle ha varit här innan jul då det var mildväder. Då fick vi flera riktigt vackra fiskar… men vi ska nog kunna lura någon idag också. Han sneglar mot himlen, sedan mot vattnet. Tar några steg åt sidan för att hitta rätt vinkel för kastet. Och så kastar han. <