BOTANISK LITTERATUR
Sjunde upplagan av Lids
flora är grön!
D
en 19 januari 2005 kom den för norska
botanister hett efterlängtade sjunde
upplagan av Lids numera helt norska
flora. Från och med förra upplagan 1994 har
den haft två författare: Johannes Lid och Dagny
Tande Lid, medan redaktören sedan två upplagor, Reidar Elven, blygt håller sig på försättsbladet.
Den blå färgen är alltså nu utbytt mot en
skarpt grön. Formatet är detsamma men boken
har blivit 214 sidor tjockare och har fått mjuka
plastpärmar. Det återstår att se hur de håller
vid fältbruk, men redan nu börjar den gröna
färgen på mitt exemplar att skavas av. Förlaget,
Det norske samlaget, har på grund av detta och
dåligt lim i ryggen bestämt sig för att göra en
nytryckning som alla köpare som vill kan byta
ut sitt exemplar emot.
I förra upplagan kunde det bjuda på vissa
svårigheter att hitta illustrationen till arten man
läste om, men detta är nu löst genom att det i
marginalen anges ett löpnummer som återfinns
vid bilden. Apropå teckningarna så har fru Lid
fått konkurrens av inte mindre än sex andra
illustratörer, varav två har knappt 150 illustrationer var, medan D. T. Lid som det påpekas
fortfarande står bakom 78 procent av de 2995
bilderna.
Både förord och inledning har utökats, den
sistnämnda från 38 till 70 sidor. De romerska
sidnumren i dessa avsnitt är som tur är utbytta
mot arabiska. Inledningen är intressant läsning:
här definieras noggrant hur de olika växterna
behandlas och det skiljs mellan ’bufaste’ som
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 99:3–4 (2005)
kan vara
’heimlege’
eller ’innførte’; om
de senare
endast
uppträder
tillfälligt
nämns
de
bara i
inledningen till
familjen eller släktet. Totalt är
2 880 olika taxa (utom växter med könlös fröbildning) upptagna i floran.
Jag skriver taxa, för de angivna underarterna
blir bara fler och fler, för att inte tala om alla
vetenskapliga namnändringar! Reidar Elven
deltar aktivt i det panarktiska floraprojektet
vilket onekligen märks på många ”nya” namn.
För fältbotanister kan det blir problematiskt när
närstående underarter där övergångsformer är
legio, splittras till olika arter. Här vill jag nämna
exemplet vitpyrola. I både norska och svenska
floror har vitpyrola ett bra tag behandlats på
underartsnivå med ssp. norvegica för norskpyrola.
Det är mycket praktiskt för oss i norska Nordland där det ofta är hart när omöjligt att skilja
de två underarterna. När de nu igen ”blivit”
två arter tvingas vi att operera med hybriden i
stället för att vid dessa tillfällen som förut bara
kunna använda artnamnet med tillägget s.l.
(sensu lato).
Internationellt samarbete i all ära, men
personligen tycker jag att det är mycket problematiskt när man inte tar hänsyn till att
artkomplex uppträder annorlunda i olika delar
av det panarktiska området. Å andra sidan är
det inte lätt att förstå att vedertagna latinska
växtnamn skiljer sig åt så mycket som de gör
mellan Sverige och Norge! Man skulle tro
att två grannländer med så lika floror kunde
komma överens om en fullständig och konsekvent genomförd systematisk samordning. Det
221
INVENTERINGSLÄGER
är närliggande att tro att flora författare rider en
del käpphästar … Det är ju de latinska namnen
som ska vara vårt lingua franca vid nordiskt
samkväm när de nationella namnen är såpass
olika och lätta att missförstå. Ett exempel på
detta är behandlingen av skogsnycklar och
Jungfru Marie nycklar som står som skilda
arter hos Lid, men som i svenska floror länge
betraktats som underarter. Både i Norrland och
Nordnorge flyter dessa taxa ofta ihop.
För norska brukare, särskilt amatörer, kommer säkert alla ändringar av norska namn att
vålla bekymmer. Visserligen skriver Elven förtjänstfullt i inledningen att eftersom nationella
folkliga namn per definition inte är vetenskapliga, så behöver de inte ändras när de vetenskapliga gör det. Däremot ska de tydligen göra
det när språkreglerna ändras, och till skillnad
Två inventeringsläger i
Västerbottens län
Ä
ven i år ordnar Västerbottens läns Botaniska Förening två inventeringsläger för
sitt floraprojekt. Det första lägret är en mer
traditionell inventeringsvecka där vi åker bil
från Lycksele ut till kvarvarande inventeringsrutor. Det andra lägret är mer av ett äventyr:
två lag flygs från Tärnaby med helikopter,
inventerar var sin förutbestämda trakt, möts,
och vandrar tillbaka till ”civilisationen”.
Under Lyckseleveckan går det bra att vara
med endast en del av tiden. Vi inventerar i lag
där minst en av deltagarna har god erfarenhet,
så alla kan vara med oberoende av förkunskaper. Det här lägret ger den målinriktade artjägaren goda möjligheter att se ovanliga växter
i Norrlands skogsland. Man behöver inte vara
expert, lägret är också en utmärkt kurs för alla
nybörjare! Deltagarna behöver heller inte vara
i fysisk topptrim – vi kan ännu dela ut lättnådda, ännu okända områden att inventera.
Under fjällveckan måste deltagarna samlas i
Tärna och vara med hela tiden. Det här lägret
222
från svenskan gör de det då och då i norskan
med sin uppdelning och konstanta strid mellan
nynorska och bokmål. Elven har därför ”sjølv
om det skar i hjartet” tvingats ändra flera av de
”enhetsnorska” namn som Lid och dåvarande
floraförfattaren Nordhagen införde redan på
trettiotalet.
Allt i allt är Lids flora fortfarande en solid
institution i floravärlden och en helt nödvändig
handbok för den som vill studera den nordiska
floran mer ingående.
❀
MATS G NETTELBLADT
Norsk flora, 7. utg.
J. Lid, D. T. Lid & R. Elven 2005. Norske
samlaget, Oslo. 1230 sidor. ISBN 82-5216029-8.
innebär hårdare tag: inventerarna måste klara
långa turer och ha erfarenhet av fjällväxter. I
båda lagen kommer det att finnas en ledare.
Vecka 1: Lycksele i Lycksele lappmark söndag 24 – lördag 30 juli (hemfärd). Högkvarteret kommer troligen att vara på Tannbergsskolan i Lycksele. Självhushåll med god service
på orten. Alla är välkomna. Hör av dig i förväg
så du får direktiv om var vi finns, och meddela
om du har bil!
Vecka 2: Fjällterräng på Södra Storfjället
sydväst om Tärnaby i Lycksele lappmark måndag 1 – fredag 5 augusti (hemresa 6 augusti).
Samling sker i Tärnaby när morgonbussen
från Umeå anländer, sedan transport med
helikopter. Förläggning i renvaktarstugor, men
även tält kan bli aktuellt. Max 8 deltagare som
indelas i två lag vars medlemmar samordnar
proviant och utrustning i Tärnaby före ”take
off”.
Vill du vara med? Kontakta i så fall:
Stefan Ericsson, Ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, 901 87 Umeå
Tel: 090-786 60 54 (univ), 076-821 42 25 (mobil)
E-post: [email protected]
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 99:3–4 (2005)
