EUROPAPARLAMENTET
2014 - 2019
Utskottet för framställningar
30.7.2014
MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA
Ärende:
1.
Framställning nr 1170/2013, ingiven av D.G., spansk medborgare, för
”Organizacion impulsora de discapacitados”, en organisation som hjälper
funktionshindrade, om ett påstått lotterimonopol i Spanien
Sammanfattning av framställningen
Enligt framställaren får lotterier i Spanien endast organiseras av ett offentligt organ och en
förening för blinda eller synskadade. Han menar att detta leder till monopol och inskränker
den fördragsenliga etableringsrätten och rätten att erbjuda tjänster.
Han uppmanar därför Europaparlamentet att utöva påtryckningar på de spanska
myndigheterna, så att de upphäver lagstiftning som hindrar andra fysiska eller juridiska
personer att organisera lotterier.
2.
Tillåtlighet
Framställningen förklarades tillåtlig den 13 mars 2014. Kommissionen har uppmanats att
lämna upplysningar (artikel 216.6 i arbetsordningen).
3.
Kommissionens svar, mottaget den 30 juli 2014
Rätten att organisera lotterier
Rätten att organisera lotterier i Spanien är, precis som framställaren hävdar, begränsad i
enlighet med lag 13/2011 av den 27 maj om reglering av spel. Enligt tilläggsbestämmelser
(disposiciones adicionales) till lagen är rätten att organisera lotterier förbehållen Sociedad
Estatal Loterías y Apuestas del Estado och Organización Nacional de Ciegos Españoles
(ONCE) (första tilläggsbestämmelsen första punkten), utan krav på att erhålla de tillstånd som
avses i lagens avsnitt III (första tilläggsbestämmelsen fjärde punkten andra stycket) och utan
CM\1032504SV.doc
SV
PE537.226v01-00
Förenade i mångfalden
SV
att behöva uppfylla lagens krav avseende öppnandet av försäljningsställen för den verksamhet
som omfattas av ensamrätten (första tilläggsbestämmelsen femte punkten).
Dessutom innehåller lagen bestämmelser om strikt offentlig kontroll av ONCE:s verksamhet
avseende hasardspel (andra tilläggsbestämmelsen andra och tredje punkten) och om förbud
mot att lägga ut den verksamhet som ONCE beviljats tillstånd för på en tredje part (andra
tilläggsbestämmelsen andra punkten andra stycket).
Det kan vara värt att nämna att finansministeriet har rätt att undantagsvis ge tillstånd till icke
vinstdrivande välgörenhetsorganisationer för tillfällig organisering av lotterier (första
tilläggsbestämmelsen tredje punkten).
Tillhandahållandet av speltjänster är inte föremål för sektorsspecifik EU-lagstiftning och är
uttryckligen uteslutet ur direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden. EUfördraget är dock tillämpligt på sådana tjänster och domstolen har en omfattande rättspraxis
på detta område. Enligt denna rättspraxis har medlemsstaterna ett stort handlingsutrymme när
det gäller att fastställa målen för sin spelpolitik och de kan begränsa tillhandahållandet av
speltjänster, bl.a. genom att ge endast ett organ rätten att tillhandahålla dem, som en del i ett
konsekvent bedrivande av denna politik, förutsatt att begränsningarna inte är diskriminerande
eller oproportionerliga.
När det gäller just lotterier fastställer domstolen följande i sin dom i mål C-275/92 Schindler:
”För det första kan man nämligen inte bortse från de moraliska, religiösa eller
kulturella betänkligheter som finns i samtliga medlemsstater när det gäller lotterier,
liksom andra typer av spel om pengar. Medlemsstaterna tenderar allmänt att
begränsa och till och med att förbjuda spel om pengar och att förhindra att de blir en
inkomstkälla för enskilda. För det andra skall det påpekas att mot bakgrund av de
betydande belopp som kan inkasseras och de vinster spelarna kan erhålla, framför
allt i lotterier som anordnas i stor skala, innebär lotterier höga risker för brott och
bedrägerier. Lotterierna utgör dessutom ett incitament till utgifter som kan få
skadliga konsekvenser för enskilda och för samhället. Slutligen är det inte utan
betydelse, trots att det inte i sig kan anses utgöra ett objektivt berättigande, att
lotterierna på ett avgörande sätt kan bidra till finansieringen av ideella eller
allmännyttiga verksamheter såsom socialt arbete, välgörenhetsarbete, idrott eller
kultur.
Dessa speciella omständigheter berättigar att de nationella myndigheterna ges ett
tillräckligt utrymme för skönsmässiga bedömningar när det gäller att fastställa vad
som krävs för att skydda spelarna och mer allmänt, med beaktande av varje
medlemsstats sociala och kulturella särart, för att bevara ordningen i samhället, både
vad gäller sättet att anordna lotterier, insatsernas storlek och användningen av de
intäkter de genererar. Under dessa omständigheter är det deras sak att bedöma inte
bara om det är nödvändigt att begränsa lotteriverksamheten, utan även att förbjuda
den, förutsatt att dessa inskränkningar inte är diskriminerande”. (punkterna 60-61)
Ett monopol på organiseringen av lotterier i Spanien kan således anses vara förenligt med EUlagstiftningen, så länge som denna begränsning motiveras av ett överordnat allmänintresse.
PE537.226v01-00
SV
2/3
CM\1032504SV.doc
Målsättningarna med den spanska regeringens spelpolitik är, vilket anges i artikel 1 i
lag 13/2011, att upprätthålla den allmänna ordningen, bekämpa bedrägerier, förhindra
beroende samt skydda minderårigas rättigheter liksom rättigheterna för personer som deltar i
hasardspel.
Domstolen har slagit fast att dessa målsättningar kan motivera inskränkningar, bl.a. att rätten
att erbjuda speltjänster tilldelas ett statligt reglerat monopol (jämför i detta avseende t.ex. C347/09 Dickinger och Ömer, punkterna 44 och 48).
Domstolen har också tagit upp frågan om att ett specifikt organ ges ensamrätt att bedriva
hasardspel. I sin dom i mål C-203/08 Sporting Exchange fann domstolen att man för att
garantera efterlevnaden av likabehandlingsprincipen och den därav följande skyldigheten att
lämna insyn, på lämpligt sätt måste offentliggöra avsikten att bevilja ett exklusivt tillstånd för
organisering av hasardspel eller förnya ett sådant tillstånd; detta för att informera aktörer i
andra medlemsstater som skulle kunna vara intresserade, utan att ett anbudsförfarande
nödvändigtvis måste anordnas. Domstolen skilde dock tydligt mellan beviljandet av ett
exklusivt tillstånd till ett privat organ som är helt fristående från staten och en situation där
monopolet inte bygger på ett tillståndssystem utan på en subjektiv rättighet som beviljats ett
organ som antingen ägs av staten eller som är en privat aktör som står under strikt kontroll av
de offentliga myndigheterna (vilket är fallet med ONCE, enligt de bestämmelser i den
spanska lagen som citeras i punkt 5):
”[...] likabehandlingsprincipen och den därav följande skyldigheten att lämna insyn
är tillämpliga vid förfaranden för att bevilja och förlänga tillstånd till en enda aktör
på området för hasardspel. Detta gäller under förutsättning att det inte rör sig om en
offentlig aktör vars förvaltning står under direkt statlig kontroll eller under kontroll
av en privat aktör över vars verksamhet staten har möjlighet att utöva sträng
kontroll” (punkt 62).
Undantag från skattskyldighet
I enlighet med artikel 48.2 första stycket i lag 13/2011 är statliga lotterier undantagna från
skyldigheten att betala skatt på spel. I det andra stycket anges det emellertid att statliga
lotteriaktörer måste erlägga skatt när de organiserar andra spel än ett statligt lotteri.
I ljuset av dessa bestämmelser förefaller det inte föreligga någon diskriminering mellan
aktörer som organiserar samma typer av spel.
Slutsatser
Efter att ha gått igenom uppgifterna i framställningen, särskilt med tanke på att det saknas
bevis på att inskränkningarna i utbudet av lotterier i Spanien är oproportionerliga eller
diskriminerande i den mening som avses i EU-lagstiftningen, har kommissionen inte funnit att
den spanska nationella lagstiftningen bryter mot EU-lagstiftningen såsom den tolkas i den
rättspraxis från domstolen som presenteras ovan.
CM\1032504SV.doc
3/3
PE537.226v01-00
SV
