För en feministisk politik
Feministiskt initiativ 2013
Antagen vid kongressen 5–7 april 2013
Maskulinitet och våld
Av det totala våldet i Sverige och världen är män till mer än nittio procent förövare, men
medan män dessutom oftare utsätts för våld i offentliga miljöer, utgörs grövre våld i nära
relationer till allra största delen av mäns våld mot kvinnor och barn. Kvinnors våld mot män
förekommer, men är ytterst sällan grovt fysiskt våld. Den viktigaste övergripande förklaringen
är strukturell snedfördelning av makt och resurser i huvudsak kopplad till kön. Strukturerna
bärs upp av normer om manlighet där rätten att utöva kontroll utgör en viktig del. Maskulinitet,
det vill säga vad vi förknippar med män och manlighet, är historiskt föränderligt och styrs inte
av biologiska förutsättningar, utan av tolkningar och förväntningar – kulturella normer och
strukturella villkor. Genom västerländska historien har män och maskulinitet fått representera
det mänskliga, medan kvinnor och det vi betraktat som feminint i bästa fall setts som ett
komplement till, men ofta underordnats ”det manliga”. Rasifiering och social exkludering är
centralt i de processer som ger vissa maskuliniteter högre status än andra.
Könsmaktsordningen är en övergripande, global struktur som innebär att män som grupp
är överordnade kvinnor som grupp. Det betyder inte att alla män har mer makt än alla kvinnor
i alla situationer. Alla kan vara underordnade i en mening och samtidigt överordnade över
någon annan. Men det är viktigt att se att det finns en struktur som ger fördelar till män just för
att de är män, och att denna struktur skär igenom alla samhällsklasser. Våld finns inom alla
samhällsklasser och kan inte endast förklaras utifrån knappa resurser.
Sedan sent 1990­tal finns officiellt i Sverige en etablerad förståelse av mäns våld mot
kvinnor som samhällsproblem. En rad statliga initiativ har tagits för att möta problemet, bland
annat införandet av brottsrubriceringarna grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning.
Med utgångspunkt i forskning om våld i nära relationer, var dessa nya brott avsedda att fånga
ett systematiskt förtryck, där de enskilda våldshändelserna isolerade var för sig inte behövde
vara allvarliga, men sammantagna visade ett mönster av kontroll och grov kränkning.
Utvärderingar visar att lagen inte implementerats enligt lagstiftarens intentioner, då fokus inte
sällan läggs på enskilda händelser, som avfärdas om de inte var för sig kan karaktäriseras
som grov misshandel. Dessutom innebär lagstiftning inom andra områden, som
utlänningslagen (se G.3) och familjerätt (se G.5), att motstridigheter uppstår och att skyddet
mot fortsatt våld kan prioriteras bort. Arbetet mot våld behöver utvecklas inom många
områden.
1
1
2
3
Fi ska verka för att det våldspreventiva arbetet utvecklas i Sverige och att fokus
riktas mot kopplingen mellan maskulinitet och våld samt med tydliga
intersektionella perspektiv.
Fi ska verka för att våldspreventiva metoder så långt som möjligt ska vara
baserade på de metoder som enligt utvärderingar visat bäst resultat.
Fi ska verka för att polis och rättsväsende ges fortbildning i kvinnofrid och våld i
nära relationer utifrån intersektionella perspektiv.
Fi ska verka för att skyddet för personer som utsätts för hot om våld ska stärkas,
genom att efterlevandet av kontaktförbud skärps. För förövare som dömts till
För en feministisk politik
Feministiskt initiativ 2013
Antagen vid kongressen 5–7 april 2013
4
5
6
7
kontaktförbud för våld mot partner ska fotboja utfärdas och den drabbade får
frivilligt använda ett armband med ett larm, kopplat till polisen, som utlöses av
fotbojan.
Fi ska verka för att brottsrubriceringarna grov kvinnofridskränkning och grov
fridskränkning i större utsträckning tillämpas så som var tänkt när de infördes.
Fi ska verka för att överträdelse av kontaktförbud, skadegörelse, förföljelse och
övergrepp i rättssak ska kunna ingå i brottet grov kvinnofridskränkning.
Fi ska verka för att straffet för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning
höjs till minst ett år. Förövare som nekar eller avbryter erbjuden behandling bör få
sitt straff förlängt, särskilt om förövaren har minderåriga barn.
Fi ska verka för att dömda våldsförövare som har vapenlicens fråntas denna.
