Sandby-Gårdby Hembygdsförening
En till Sveriges Hembygdsförbund webbplats
http://www.hembygd.se/sandby-gardby
Ingenting har förändrats - eller har det det? En kort
beskrivning av Norra Näsby
Min syster som flyttat från socknen brukar klaga att inget har förändrats sedan hon var barn.
Visst, vägarna går där de alltid gått, de kan spåras bort till medeltiden och husen står där de
stått, sedan hundra år tillbaka med tillkomst av ett och annat hus. Men mycket har ändrats på
de femtio år jag levat, född i Norra Näsby och återflyttad efter drygt 20 år. Så min syster har inte
rätt, mycket har ändrats sedan vi var barn i Norra Näsby på 1960- och 1970-talet.
När jag var barn fanns det åtta mjölkgårdar i Norra Näsby, nu har vi en kvar. Vid övergången
från mjölkspann som hämtades från mjölkbryggan av Sigge Ek, till att bygga ett rum för
mjölktanken runt 1970 skulle man tro att någon slutade med att ha kor men så var inte fallet.
För femtio år sedan kördes höet som löshö, sedan kom pressen och sedan kom ensilaget.
Övriga grödor som fanns "förr" var sockerbetor, foderbetor och fodermärgkål men det ses inte
längre på våra åkrar. Nu vajar majsen hög och skymmer sikten i kurvorna på våra vägar som är
lika smala som för 50 år sedan.
Djurlivet har ändrat sig också. När jag var barn sågs inte en endaste rovfågel. Människors
inställning har långsamt ändrats också. Synen på rovfåglarna att de skulle utrotas till att de är
en del av näringskedjan har långsamt fått fäste. Även andra djur har kommit hit där det är svårt
att se nyttan såsom skarvar, eller som vi säger ålakråkor, och säl. Jag oroar mig för att vi snart
har vildsvinen här också.
Lennart Svensson
Min far var intresserad av jakt och fiske. Då fanns det rapphöns och fasaner, inga mängder men
fler än idag. Det stora antalet harar vi så åren 2006 och några år framåt fanns däremot inte på
1960-talet. Pappa sa alltid att blev de för många tog pesten dem och man kunde gå och hitta
"harar som låg och ruttnade i varje i varje buske”. Förr fanns det inte det stora antal rådjur som
vi har idag. Inte behövde vi spana efter rådjur vid vägen eller förundras över det skällande läte
de har heller. Det fanns fisk i havet förr, abborre, torsk, flundror, sill och en och annan lax. Idag
är samtliga fiskar snarast rariteter och kostar därefter.
Förr var man bonde om man bodde i en by på östra Öland. Alla som bodde permanent i byn när
jag var liten var bönder eller hade varit. Nu arbetar vi med allt från snickeri, träfirma, läkare,
pensionerad trafiklärare, lastbilschaufför, undersköterska och restaurangarbete. Sommartid har
vi till och med en professor från USA. På 1930- och 40-talet berikades byn av hemvändande
1/4
Sandby-Gårdby Hembygdsförening
En till Sveriges Hembygdsförbund webbplats
http://www.hembygd.se/sandby-gardby
amerikafarare som kom tillbaka och köpte gårdar i byn.
Dessa funderingar ledde vidare till hur Norra Näsby omnämnts i litteraturen och byns historia.
Norra Näsby ligger i Sandby socken, omnämns som en av nederbyarna. Namnet syftar på ett
mot havet utskjutande näs. I boken Natur och Kultur på Öland utgiven av länsstyrelsen i Kalmar
län 2001 ges följande beskrivning: "Norra Näsby ligger i det sydöstra Ölands öppna
odlingslandskap och betecknas som klungby. Det ligger nere i sjömarkerna och omnämns första
gången 1381. 1540 bestod byn av två skattehemman, två frälsehemman samt en klosterjord till
Vadstena. Bland frälsegårdarna förekommer medlemmar ur släkterna Vasa, Bielke och Tott.
Straxt utanför Norra Näsbys marker har Sveriges största skatt av romerska mynt hittats och av
dessa fynd kan man sluta sig till att människor levt här sedan omkring 500 e Kr".
Under äldre historisk tid brändes byn av danskarna 1567 under nordiska sjuårskriget och sedan
ännu en gång sommaren 1677, året efter det stora sjöslaget öster om Öland då stora delar av
svenska flottan, med regalskeppet Kronan i spetsen, gick förlorad. Också detta var en härjning
under några korta veckor men tillräckligt för att bränna de flesta byarna i socknarna på södra
och östra Öland. Under Kalmarkriget 1611 och 1612 lämnade danskarna efter sig brända
gårdar och byar. Sandby prästgårds samtliga byggnader brändes under danskarnas härjningar
på ön 1677. Min pappa, Lennart Svensson, berättar att om man gräver sig neråt så hittar man
aska efter det danskarna brände på 1600-talet. Jag har inte sett det själv.
Storskiftet genomfördes i Norra Näsby 1780 och laga skiftet 1834. Det var efter laga skiftet som
stenmurarna kom till.
1935 fanns följande gårdsägare i byn:
Ragnar Svensson
Edvin Andersson
Axel Gustavsson
Herman Larsson
Emil Andersson
Anton Klinth
Otto Danielsson
Harry Andersson
Theodor Carlsson
2/4
Sandby-Gårdby Hembygdsförening
En till Sveriges Hembygdsförbund webbplats
http://www.hembygd.se/sandby-gardby
Det var tio gårdar i byn på 1960-talet:
John Danielsson
Karlsgården - riven men jorden brukades av Gustav Eriksson i Åby
Judit Gustavsson, jorden brukades av John och Britta Johansson i Övre Ålebäck.
Bertil Klinth
Lennart Svensson, två gårdar
Ingvar Larsson
Sigvard Johansson
Evald Klinth
Rickard Andersson
Av byns nuvarande gårdar finns två där minst sjunde generationen bor kvar.
Karlsgården som låg nära Norrgården har nu bara båsflisor och några trappflisor kvar. Gustav
Eriksson körde hem boningshuset till ved och stenmurar kördes till Himmelsberga. Övrig sten
användes till byggandet av brandbrunnen. Teodor hette den siste Karlsson, han flyttade till
Gustav Eriksson i Åby under slutet av sin levnad.
Innan kanalen grävdes fanns en valvbro på platsen för nuvarande bro. Kalkstensflisorna i
fundamenten är kvar från den bron. Nuvarande bro är tiotalet år gammal, byttes då den gamla
spruckit. Småbro är bron utanför mossen. Innan kanalen byggdes låg mossen under vatten
varje vår. Kanalen grävdes under kriget (början av 1940-talet) som beredskapsarbete. Göte
3/4
Sandby-Gårdby Hembygdsförening
En till Sveriges Hembygdsförbund webbplats
http://www.hembygd.se/sandby-gardby
Andersson berättade att han kunde åka skridskor på vintern från farstun till Gårdby.
På 1950-talet skiftades allmänningarna. Alla fick en del. Ragnar Svensson fick Västra bäcken
och lertaget, Bertil Klinth sjöplanen, mossen delades mellan Åke Eriksson, John Danielsson,
Herman Larsson, Rickard Andersson och Evald Klinth. Förr hade alla rätt att fiska, därför allmän
sjöplan.
Mjölkskjutsen styrde tiderna för bönderna. Den började i Nedre Ålebäck, Norra Näsby, Södra
Näsby, Åby, Sandby, Södra Sandby, Övre Ålebäck och sist Ullevi och Torp. Bybor minns
fortfarande vilken stress det var att köra ut mjölkspannen i tid. Vintertid körde man över lotterna
med häst. Det var inte lönt att hålla gatorna öppna. Senare när mjölken hämtades vid
mjölkbryggan träffades bönderna i byn där. Man återgav saker man hört och källan var "det har
jag hört vid mjölkbryggan". Sörgårdarna hade en egen mjölkbrygga där gatan ansluter till vägen
mellan Norra och Södra Näsby.
Norra Näsby har fortfarande bystämmor och byordningsman. Byns gårdar har inkomster i form
av arrenden och äger mark på alvaret ihop. I byns historia skedde 1942 något unikt, en kvinna
blev byordningsman, Gunborg Andersson. Förr fanns en titel till, plogfogde som ansvarade för
snöröjningen.
Byn har inte satt några djupa spår i Sveriges historia. En sökning på nätet ger inga mer träffar
än hembygdsföreningens hembygdsböcker. I litteraturen finns det inte heller så mycket att
hämta. Jag fascineras dock av det strävsamma liv som människorna i byn levt, släktled efter
släktled, på vissa gårdar där man i kyrkböckerna kan spåra till minst sju generationer på samma
gård. Att byn legat kvar på samma plats för där fanns vattnet och att husen ligger där "de alltid
legat". På lantmäteriets kartor kan man se att husen låg där 1734.
Min förhoppning är att min forskning i kyrkböcker och mantalböcker över gårdarnas olika ägare
kan få komma alla till del i tryck.
Norra Näsby 20140110
Ann-Marie Berglund, f. Svensson
4/4
Powered by TCPDF (www.tcpdf.org)
