Document

NSHU fullskalig ansökan
Ansökan om pedagogiska utvecklingsmedel: Värderingskriterier och
bedömningsnormer inom det konstnärliga området
1. Information om projektet
Sammanfattning
Projektets idé är att belysa centrala aspekter kring bedömningskriteriers och
bedömningsnormers funktioner och användning i pedagogiska situationer inom högre
konstnärlig utbildning. Behov av strukturerade och enhetliga bedömningsformer uppstår när
man släpper ämnesbaserade undervisningsmodeller. I lösare strukturerade system baserat på
integration och samverkan har den enskilde läraren inte längre ensamrätt, utan bedömning
måste ske i samråd mellan kolleger och studenter
Empiriskt utgår från ett antal ”learning studies”, vilket innebär att studenter, lärare och
forskare är samarbetspartners i vad som kallas integrativ forskning. Detta innebär att alla
tillsammans stämmer av tolkningar och slutsatser av arbetet under processens gång innan den
slutliga rapporten skrivs. På detta sätt deltar alla kategorier på ett konstruktivt sätt under hela
projektet, vilket torde inverka på deras kompetensutveckling.
Engelsk sammanfattning
The aim of this project is to explore basic values connected to assessment and learning in
higher education of the aesthetic field. In a new integrative teaching and learning system there
is a need for more structured and uniform assessment criteria in which both teachers and students are involved. Empirically the project uses ”learning studies” as a way to promote collaboration between students, teachers and researchers. These actors are all involved in analysing real-life assessment situations focusing on what kind of criteria are being used and what
kind of functions do these criteria have. The result may contribute to a development of inservice training of university teachers as well as conceptualise core values of artistic teaching
and learning.
2. Projektets underbyggnad (max 4000 tecken)
Inom området konstnärliga och pedagogiska kvalitetsuppfattningar väcks ofta frågor om
relationen mellan kunskapsproduktion och skilda konstnärliga uttryck. Hur människor inom
skilda konstarter definierar konst, sig själva och sin egen konstnärliga verksamhet blir därmed
intressant ur ett pedagogiskt perspektiv. Frågor om hur en konstnärlig arbetsprocess inom
skilda konstarter uppfattas samt vilka förmågor som framställs som väsentliga blir här
centrala. En annan central aspekt är i vilken grad lärarnas kunskapssyner och
kvalitetsuppfattningar influeras av externa uppfattningar inom samtidskonst och yrkesliv
respektive är influerade av interna ämnesdominerade traditioner. Utifrån dessa
frågeställningar blir frågor om hur lärare och studenter inom skilda konstnärliga områden
verbaliserar undervisning och lärande viktiga. I arbetet med Bolognaprocessens lärandemål
aktualiseras urvals- och bedömningsfrågor både ur lärar- och studentperspektiv.
1
Det finns flera teoretiska ansatser för forskning inom det konstpedagogiska området.
Konstnären som pedagog har en lång historia. Mästare-lärling traditionen är månghundraårig
och har funnits i många olika sammanhang. Nyckelord är imitation och socialisering (Rolf,
1991; Nielsen & Kvale, 1999). Begrepp som ”personlig kunskap” (Polanyi, 1958, 1966), ”the
reflective practitioner” (Schön, 1983), ”legitimate the peripheral participation” (Lave &
Wenger, 1991) och ”kunskap i handling” (Molander, 1993) ringar in den praxisnära
forskningen utifrån andra frågeställningar. Teoretiskt kan det handla om forskning utifrån
kunskapsfilosofi, pedagogik, kognitiv antropologi, etnologi o.dyl. Lave (1993) pekar på hur
forskning om vardagspraktiken fokuserar individers handlingar samt att dessa handlingar inte
kan analyseras oberoende av sitt sociala sammanhang. Samtidigt problematiseras och
begreppsliggörs sällan själva relationen mellan just individers handlingar och den sociala
världen. Den problematiseringen gör även t.ex. Cole, Engeström & Vasquez (1997), som ser
individers handlingar som delar av system av aktiviteter, där artefakter, deltagare, mål och
intentioner inte studeras åtskilda från varandra.
Projektets idé är att belysa centrala aspekter kring bedömningskriteriers och
bedömningsnormers grunder, funktioner och användning i ett antal pedagogiska situationer
där bedömning sker. Vilka konstnärliga och pedagogiska förhållningssätt verkar styrande för
undervisningsprocessen? Vilka värderingssystem gör sig gällande i bedömningsprocesser och
vid examinationer inom sociala organisationer såsom konstnärlig och pedagogisk utbildning?
Bedömningar integrerade i undervisningen kan beskrivas som ”critical incidents” där såväl
latenta som manifesta uppfattningar och normer blir tydliga och därmed kan bli föremål för
diskussioner och analyser. Högre utbildning inom det konstnärliga området präglas av vissa
särskiljande drag visavi annan akademisk utbildning. Ett sådant drag utgörs av de högt
individualiserade undervisningsformerna. Här finns väl etablerade värderingskriterier och
bedömningsnormer integrerade i verksamheten. Dessa kriterier och normer är vidare fast
förankrade i traditioner, vilka skapar på många sätt dynamiska spänningsfält mellan olika
lärare och mellan lärare och studenter, skilda genrer och mellan kulturliv och musik- och
konsthögskolor. Spänningar som på ett intressant ytterligare förstärks av målen i den nya
examensordningen. Samtidigt finns det stora pedagogiska problem förknippade med på vilka
grunder värderingskriterierna vilar och hur formerna för bedömningarna sker. Flera
kursvärderingar visar exempelvis starkt divergerande uppfattningar av utbildningars mål
mellan lärare och studenter. Det finns vidare starka drag av privatisering av kriterierna och att
bedömningarnas karaktär blir informella vid bedömningar under ateljésamtal och i enskilda
möten mellan lärare och student. Det saknas både begreppsliggjorda och explicita
värderingskriterier för de olika bedömningssituationerna och en transparens i hur dessa
kriterier används och tillämpas.
Projektgruppens kompetens
Gunnar Heiling
1. Fil. Dr. i musikpedagogik (2000)
2. Adjunkt i pedagogik Folkskoleseminariet i Kristianstad och lärarhögskolan i Malmö 1967–
80. Adjunkt i musikpedagogik 1980–2000. Universitetslektor i musikpedagogik sedan
2001.
2
3. GH har medverkat i ett flertal utvecklingsprojekt och är sedan 2001 ansvarig för
forskningsanknytning av grundutbildningen vid musikhögskolan i Malmö. Han har skrivit
om bedömnings- och utvärderingsfrågor inom högre musikutbildning.
4. Ingår som svensk representant i internationella forskningsnätverk kring musikundervisning
och lärarutbildning. Kursledare för Myndighetens för Skolutveckling
kompetensutvecklingskurs för musiklärare kring mål och utvärderingsfrågor läsåret 2006–
2007.
Staffan Selander
1. Fil. Dr. i pedagogik (1984)
2. Lektor vid LHS 1986, professor i didaktik 1997.
3. SS har varit inblandad i flertal utvecklings- och forskningsprojekt vid
Mitthögskolan/Härnösand, högskolan i Halmstad, Försvarshögskolan och LHS kring
didaktik.
4. SS har lett forskarskolan kring estetiska lärprocesser tillsammans med de konstnärliga
högskolorna i Stockholm och är forskningsledare för forskningsgruppen DidaktikDesign
vid LHS.
3. Hur är projektet förankrat i lärosätenas strategi för pedagogiskt utvecklingsarbete?
(max 2000 tecken)
De senaste årens ökade krav på utbildningars kvalitetssäkring och tydligt formulerade
lärandemål har satt fokus på konsthögskolors individualiserade undervisning. Noggrann
antagning och ofta offentliga examinationer har haft framträdande roller medan
undervisningsprocessen däremellan närmast kan beskrivas som en ”black box”. Institutionella
självvärderingar och andra uppföljningar av studiekvalitet har ytterligare förstärkt behoven av
mer systematisk forskning och pedagogiska utvecklingsarbeten. Det finns i dagsläget
pågående avhandlingsarbeten med nära koppling till de konstnärliga arbetsprocesserna och
deras pedagogiska konsekvenser vid projektinstitutionerna. Vidare har nätverkssamarbeten
kring estetiska lärprocesser inletts där just projektinstitutionerna är centrala. Konstnärliga
fakultetsnämnden har exempelvis tilldelat lärare medel för pedagogiska utvecklingsarbeten
kring frågeställningar som ”praktisk konstnärlig utbildning i akademiska sammanhang, vilka
är problemen?” för att främja en mer forskningsanknuten undervisning. Vid musikhögskolan i
Malmö bedrivs ett ”peer-assessment”-projekt med musikhögskolan i Brisbane och ett annat
högskolepedagogiskt tillsammans med bl.a Guildhall School of Music and Drama i London.
Utvärderingsfrågor spelar en stor roll i dessa projekt. I ett nytt projekt vid LHS om ”Museet,
utställningen och besökaren” undersöks estetiska och multimodala aspekter på
kommunikation och lärande, i samarbete med Institute of Education i London och School of
Arts i Philadelphia. Forskargruppen kommer nästa år att starta en ny internationell,
refereebedömd tidskrift: Designs for learning. DidaktikDesign har även ett nära samarbete
med den nationella forskarskolan i bedömning som leds av prof. Astrid Pettersson vid LHS.
4. Frågeställningar/problemformuleringar (max 2000 tecken)
Projektets syfte
Projektets idé är att belysa centrala aspekter kring bedömningskriteriers och
bedömningsnormers grunder och användning i ett antal pedagogiska situationer där
3
bedömning sker. Detta gäller relationen mellan målens intentioner, faktiska utfall i lärares
undervisning och studenters erfarande av denna undervisning.
Projektets frågeställningar är följande:
• Vilka kvalitativa kriterier finns bakom lärares s.k. ”holistiska bedömningar” av studenters
lärande och utbildningsresultat?
• Vilken systematik finns i bedömningar av lärandets progression genom att samma lärare
bedömer studenter flera gånger?
• Vilken systematik finns i bedömningarna över tid, dvs hur relateras exempelvis terminsvisa
bedömningar till målen ”kunskap och förståelse” i examensmålen?
• Hur relateras bedömningskriterier till de nya mål som arbetats fram i kursplaner utifrån den
nya examensordningen?
• Hur uppfattar studenter relationen mellan intentionella och faktiska kursmål?
Empiriskt är det pågående Bolognaarbetet inom högre konstnärlig utbildning en utmärkt
ingång till dessa undersökningar. Här involveras redan lärare och studenter i diskussioner om
hur lärandemål och krav på utvecklade metoder och former för bedömning skall formuleras.
Vidare skall dessa diskussioner speglas mot undervisningsvardagen och de bedömningar av
studenters lärande som ske där. Härigenom tror vi oss kunna ytterligare problematisera latenta
och manifesta värderingskriterier och bedömningsnormer samt bidra till utvecklingen av
centrala begrepp för bedömning av relationen studenters lärande och examensmål. Dessutom
vill vi belysa och problematisera bedömningsformernas betydelse för kvalitetsuppfattningar
och kvalitetsnormer. En större integration av utbildningssystem, de må vara konstnärliga eller
ej, där olika ämnesdiscipliner ger upp sin starka klassificering och inramning av
utbildningsinnehållet till förmån för mer samordnande principer kräver därför tydliga och
enhetliga bedömningskriterier.
5. Projektets betydelse och relevans (max 4000 tecken)
Den högre konstutbildningens ibland privata och informella karaktär utifrån individualiserade
undervisningsformer har redan antytts. Begreppet ”beprövad erfarenhet” är tillämpligt för att
försöka fånga de centrala aspekterna av undervisningsprocessen. Lärarna är ofta högt
kvalificerade konstnärer eller musiker med mångåriga erfarenheter av konstnärligt utövande
och skapande. Högre konstnärlig utbildning vilar på många sätt på en solid grund av beprövad
konstnärlig och pedagogisk erfarenhet. Detta hindrar inte att dessa beprövade erfarenheter kan
komma i motsatsförhållande till såväl förändringskrav från studenter som reformkrav från
yttre aktörer såsom utbildningsdepartement, högskoleverk m. fl. De senaste tjugo årens
utbildningspolitiska krav och nu senast Bolognaprocessen tydliggör på många sätt
svårigheterna för väletablerade undervisningsorganisationer att möta sådana krav med
bibehållen kvalitet i studenternas lärande.
Olsson (1996) diskuterar dessa problem utifrån några pilotstudier kring musikaliska
antagningsprov till musikhögskolor. Ett skäl till svårigheterna kan vara ”den brist på
begreppsbildning och språkliggörande av själva undervisningen som finns inom våra
utbildningar utifrån föreställningar om den konstnärliga kunskapens icke-verbala karaktär. I
en undervisning som i så hög grad präglas av färdighetsinlärning, är risken uppenbar att
förmedlingen av ’goda exempel’ ersätter andra möjliga vägar till kunskapsöverföring”. Vidare
4
betonas att det finns ”en dominans av individualiserade undervisningsformer, vilka ofta
resulterar i en reducering av generella frågeställningar till ett metodiskt problem i en enskild
undervisningssituation” (1996: 178). Även om förutsättningarna dels ändrats under de senaste
tio åren – införandet av skriftliga moment i examensarbeten är ett exempel – dels att
förutsättningarna skiljer sig mellan olika konstnärliga utbildningar, har kritiken på ett
övergripande plan ett visst fog för sig.
Det har dock inte saknats incitament till förändring. Under det tidiga 80-talet lanserades
begreppen ”forskningsanknytning” och ”överbryggande kurser” i ett försök att främja mer
vetenskapliga förhållningssätt till kunskapsbildning och pedagogik. Under 90-talet
introducerades begrepp som ”praktisk kunskap” (Göranzon, 1990; Molander, 1993; Rolf,
1991; Schön, 1987), ”lärarreflektioner” och ”individuell och kollektiv kunskapsbildning”
(Marton & Rovio-Johansson, 1995) för att stimulera till fördjupade diskussioner kring
pedagogisk forskning utifrån ett bottom-up perspektiv. Syftet var att komma åt den s.k.
praktiska kunskapen som lärare ägde och behärskade och en dominerande metod var genom
reflektion. En svårighet med dessa perspektiv är emellertid synsättet att ”lärarens hela
kunnande finns inbyggt i handlandet” (Alexandersson, 2007). Det handlar bara för läraren att
genom reflektion upptäcka och bli medveten om den och därefter kommunicera vad som är
karaktäristiskt för den. Utgångspunkten blir därmed statisk, kunskapen finns där redan, det
handlar bara om att ”upptäcka den” för att kunna begreppsliggöra den. Bristen på
ifrågasättande och kritiska perspektiv på den praktiska kunskapen blir därmed uppenbar.
Projektets syfte är emellertid att utifrån beprövad erfarenhet och högskolelärares kunnande i
praktiken även främja kritiska förhållningssätt och förändringsperspektiv.
Behoven av mer strukturerade och enhetliga bedömningsformer uppstår så snart man släpper
den ämnesbaserade undervisningsmodellen, där läraren i stort sett själv kan diktera villkoren
för bedömningen. I ett lösare strukturerat system baserat på integration och samverkan har
den enskilde läraren inte längre denna ensamrätt, utan detta måste ske i samråd mellan
kolleger och studenter. I situationer när det är svårt att komma överens kan man skapa
bedömargrupper för att såväl tydliggöra och problematisera olikheter i bedömningarna som
att balansera dem.
6. Projektets metodik/angreppssätt (max 4000 tecken)
Detta projekt är ett nätverksprojekt mellan konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet,
institutionen för undervisningsprocesser, kommunikation och lärande, högskolan för
lärarutbildning i Stockholm (LHS) och musikhögskolan i Malmö, Lunds universitet. Dessa tre
undervisnings- och forskningsmiljöer bildar tre centra för sammanlagt 16 konsthögskolor av
olika slag och det är från dessa konsthögskolor som strategiska val lärare och studenter görs.
Empiriskt utgår projektet från ett antal ”learning studies” (Marton & Tsui, 2004), vilka
tillsammans bildar grunden för en samlad diskussion kring värderingskriterier,
bedömningsnormer och former för bedömning i relation till olika aspekter av bedömningar.
Marton betonar också nödvändigheten av teoretiska utgångspunkter för sådana
utvecklingsprojekt. Forskare involveras i förändringsarbetet.
Projektet har tre delar. För det första skall olika grupper av lärare få teoretisk skolning kring
värderingskriterier och bedömningsnormer utifrån respektive ämne. Vilka kunskapsgrunder,
5
konstnärliga och pedagogiska, bygger kriterierna på och utifrån vilka principer tillämpas de?
Vilka normeringsprocesser gör sig gällande? Hur ser relationen värderingskriterier och
normer och examensmål ut i nuvarande kursplaner? Övergripande handlar det om estetiska
och konstpedagogiska teoribildningar där de medverkande forskarna agerar som
diskussionspartners.
För det andra skall de medverkande lärarna planera, genomföra och utvärdera empirinära
bedömningssituationer utifrån de teoretiska angreppssätt man valt. Syftet är dels att försöka
identifiera problem och svårigheter i den enskilda bedömningssituationen, dels i jämförelser
mellan olika situationer försöka hitta både hitta generella principer och försöka utveckla
problematiserande diskussioner kring unika eller avvikande aspekter. Här bidrar forskarna
med metodologisk kompetens kring utvärdering och analyser.
Studenter, lärare och forskare är samarbetspartners i vad som brukar kallas integrativ
forskning (Andrews, 2002). Detta innebär att de tre kategorierna tillsammans stämmer av
tolkningar och slutsatser av arbetet under processens gång innan den slutliga rapporten skrivs.
På detta sätt deltar alla kategorier på ett konstruktivt sätt under hela projektet, vilket torde
inverka på deras kompetensutveckling.
Teoretiskt har detta projekt anknytning till socio-kulturell teoribildning och då speciellt från
språkets medierande roll i kommunikativa sammanhang (Säljö, 2000). Delstudiens intresse
för hur kunskap verbaliseras språkligt inom den kulturella kontexten högre konstnärlig
utbildning gör att analys av multimodal kommunikation blir central (Kress & Van Leeuwen
2001; Kress, 2003; Lindstrand, 2006; Selander, 2007). Digital videoanvändning (inspelning
av fokusgruppsamtal och bedömningssituationer) ger oss en möjlighet att testa en nyutvecklad
metod att på dataskärmen samköra en intervjuanalys med motsvarande ljud och bild från
bedömningssituationen. Samtidigt som man ser och hör redovisningen kan bedömargruppens
synpunkter och studenternas upplevelser samköras på skärmen i realtid. Detta redskap,
utvecklat av Dillon & Brown (2007), ger en kraftfull möjlighet att presentera resultaten både
som forskningsrapporter och som material för kompetensutveckling. Regelbunden
videodokumentation av bedömningssituationer kommer också att ske dels för att upptäcka
den icke-verbala kommunikationen i situationerna, dels för att bedöma validiteten i samtalen.
Vi vill understryka lärares och studenters aktiva deltagande i analysen. Projektet är
vetenskapligt underbyggt men syftet är att främja lärares och studenters kritiska
förhållningssätt samt utveckla nya metoder för bedömningar av konstnärlig och pedagogisk
kvalitet i undervisningen.
Projektet planeras pågå i två år.
7. Studentmedverkan (max 2000 tecken)
Vårt tidigare påpekande att olika bedömningar är kontinuerligt integrerade i undervisningen
visar på bedömningars pedagogiska funktioner. Följaktligen är studenters medverkan i detta
slag av utvecklingsprojekt nödvändig. Inte minst mot bakgrund av projektets fokus på
utveckling och förändring. Undervisningen är i hög grad individualiserad där studenternas
självständiga konstnärliga arbete står i centrum, vilket förutsätter en annorlunda pedagogik.
Förutsättningen för framgångsrika studier bygger i många avseenden både på en förmåga att
6
tillägna sig grundläggande kunskaper och färdigheter för att självständigt utveckla sitt eget
konstnärliga utövande. Studentens förmåga till att göra motstånd mot dominerande
konstuppfattningar premieras samtidigt som utvecklingen av det egna konstnärliga uttrycket
också möter motstånd och kritik från utbildningen. Studenter måste således känna till rådande
konstnärliga normer och värderingar både vid antagning och under studierna för att bli
framgångsrika. Lärarna är centrala aktörer i denna praktik. De är upprätthållare av såväl
manifesta som latenta uppfattningar och värderingar av kunskap, vilka både begränsar och
främjar undervisning och lärande. Här finns kärnan i ateljésamtal och i bedömningar av
individualiserad interpretation och i konstnärliga uttryck. Vad lyfts fram som väsentligt av
lärarna och hur uppfattas dessa bedömningar av studenterna? Vad bygger gemensamma
respektive skilda uppfattningar på för konstnärliga och pedagogiska teoribildningar?
8. Spridning/implementering (max 2000 tecken)
Vi kommer som web-baserad projektplats använda Göteborgs universitets nyligen
upphandlade Learning Management System (LMS), Ping Pong. Detta virtuella forum blir den
gemensamma plattformen för deltagande lärosäten och övriga medverkande. Platsen kommer
att bli den nätbaserade nod som knyter samman diskussionerna och erfarenheterna. Där
kommer även att finnas en öppen del för allmänhet och andra intresserade eftersom vi tror att
ämnet som avhandlas är av stort nationellt intresse.
För att introducera projektet kommer vi att anordna två gemensamma konferenser för alla
konstnärliga högskolor i landet. En inledande konferens för att kartlägga och problematisera
kunskapsområdet och en avslutande konferens där resultat kan diskuteras och spridas. Dessa
konferenser bygger vidare på det nationella NSHU-stödda nätverket ”Konstnärliga
utbildningar i Bolognaprocessen” som arbetar med att skapa en nationell plattform för
samtliga lärosäten med konstnärliga utbildningar.
En tredje viktig konferens för projektet är den stora internationella konferens, den tionde
biennalen arrangerad av European League of Institutes of the Arts och som konstnärliga
fakulteten står värd för 2008. Konferensen lockar ca 700 deltagare och här kan projektet få
internationell belysning utifrån ett symposium kring projektets frågeställningar.
9. Utvärdering
Projektet är, som tidigare nämnts, av tydlig processkaraktär varför utvärdering pågår under
hela projekttiden. Härigenom blir materialet, lärares och studenters bedömningar och
diskussioner över tid också tillgängliga för mer övergripande analyser. Hur förändras
bedömningsprocesser och kriterier för bedömningar under projektets gång? Vilken påverkan
har projektet på lärares och studenters attityder och uppfattningar av kvalitet? Den virtuella
plattformen möjliggör vidare diskussioner kring de för projektet centrala frågeställningarna
vilka kan tillföra ytterligare empiri till de sammanfattande diskussionerna. Resultaten kommer
att sammanställas i olika rapporter utifrån dels mediespecifika utgångspunkter (vilken
konstart undervisningen gäller), dels utifrån mer övergripande diskussioner kring
bedömningar och kvalitetsuppfattningar. Vidare är det vår förhoppning att kunna presentera
konkreta exempel på ”kritiska situationer” där alla verksamma inom högre konstnärlig
utbildning får material för att diskutera och analysera praktiska svårigheter med bedömningar.
7
10. Arbetstid för projektledare (Bengt Olsson)
Bengt Olsson, 25%
GU koordinator, 10% (under övrig kostnad i budget)
Projektgruppen:
Gunnar Heiling, 25%
Staffan Selander, 25%
3 forskarassistenter á 25% för organisatoriskt och praktiskt arbete med lärar- och
studentgrupper
11. Projektansvariga på respektive lärosäte
Konstnärliga fakultetn vid Göteborgs universitet, dekanus Hans Hedberg
([email protected])
Det konstnärliga området i Malmö, rektor Håkan Lundström ([email protected])
Lärarhögskolan i Stockholm, prefekt Anneli Liukko ([email protected])
12. Budget
Lön 07-09:
Projektledare
Bengt Olsson (25%)
Projektgruppen
Gunnar Heiling (25%)
Staffan Selander (25%)
3 forskarassistenter (á 30%)
Resor 07-09:
2008
2009
217. 200
217. 200
160. 800
230. 400
128. 400
160. 800
230. 400
128. 400
30. 000
30. 000
Övrig kostnad 07-09;
Ulf Dalnäs (10%)
62. 200
62. 200
Totala kostnader:
829. 000
829. 000
Medfinansiering
180. 000
180. 000
8