Sällsynta jordartsmetaller i tungsand vid Haväng på Österlen

Sällsynta jordartsmetaller i
tungsand vid Haväng på Österlen
Johan Rådman
Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet,
kandidatarbete, nr 304
(15 hp/ECTS credits)
Geologiska institutionen
Lunds universitet
2012
Sällsynta jordartsmetaller i
tungsand vid Haväng på Österlen
Kandidatarbete
Johan Rådman
Geologiska institutionen
Lunds universitet
2012
Innehåll
1 Inledning ............................................................................................................................................................ 5
2 De sällsynta jordartsmetallernas geokemi ...................................................................................................... 5
2.1 Kemisk indelning
5
2.2 De sällsynta jordartsmetallernas förekomst i jordskorpan
6
2.3 Substitution
6
2.3.1 Oxidationstal
6
2.3.2 Jonradie, elektronkonfiguration och koorinationstal
6
2.4 REE i mineral och bergarter
7
2.4.1 Primära förekomster av REE
7
2.4.2 Sekundära förekomster av REE
8
3 Geologisk beskrivning av fältundersökningslokalen ....................................................................................... 8
3.1 Jordarter
9
3.2 Berggrund
9
4 Metoder ............................................................................................................................................................... 9
4.1 Insamling i fält
9
4.1.1 Mineralprov
9
4.1.2 Genomsnittsprov från schaktväggen
9
4.1.3 Genomsnittsprov av ytlig sand
9
4.2 Bearbetning på labb
9
4.2.1 Kornstorleksanalys
9
4.2.2 Densitetsseparation
9
4.2.3 Mikroskop och SEM
9
5 Resultat ............................................................................................................................................................. 10
5.1 Mineralsammansättning i sanden från Haväng
10
5.2 Mikroskopering
10
5.3 Kornstorleksanalys
10
5.4 SEM
10
5.4.1 Mineralidentifikation
10
5.4.2 Monaziternas kemi
10
6 Diskussion ......................................................................................................................................................... 11
6.1 Tungsandens förekomst och sammansättning
11
6.2 Mineralinnehåll och ursprung
11
6.3 REE-mineral
11
6.3.1 Monaziternas kemi
11
6.3.2 Tungsandens ursprung
12
7 Sammanfattning och slutsats .......................................................................................................................... 12
8 Tack ................................................................................................................................................................... 12
9 Referenser ......................................................................................................................................................... 12
Appendix 1 ............................................................................................................................................................ 14
Omslagsbild: Tungsand från Haväng genom ett mikroskop.
Sällsynta jordartsmetaller i tungsand vid Haväng på Österlen
JOHAN RÅDMAN
Rådman, J., 2012: Sällsynta jordartsmetaller i tungsand vid Haväng på Österlen. Examensarbeten i geologi vid
Lunds universitet, Nr. 304, 14 sid. 15 hp.
Sammanfattning: Sällsynta jordartsmetaller (REE, rare earth elements) är en viktig grupp av ämnen som har
många olika användningsområden inom modern teknologi. En tungsandsförekomst i Haväng, östra Skåne, har undersökts med målet att ta reda på om REE finns i tungsanden, och i så fall vilka metaller det handlar om. Sandproverna har separerats i tungvätska och med handmagnet, samt genomgått en kornstorleksanalys. Den icke magnetiska finfraktionen (<0,180 mm) med hög densitet (>2,84 g/cm3) har studerats i ljusmikroskop där intressanta korn har plockats ut för analys i SEM. SEM-analysen visar att det REE-förande mineralet monazit finns i
tungsanden. Monaziterna innehåller mest cerium, men även lantan och neodym. SEM-analys av andra mineral från
tungsanden visar på att sandkornen har olika morfologi där former mellan euhedral kristallform och helt avrundade
korn har observerats för både kvarts och zirkon. Detta, tillsammans med förekomster av olika sorters granater, tyder
på att sanden kommer från olika källor. Denna uppsats innehåller också en sammanställning av tidigare skriven
litteratur om de sällsynta jordartsmetallernas geokemi.
Nyckelord: Sällsynta jordartsmetaller, REE, tungsand, monazit, kandidatuppsats.
Handledare: Professor Leif Johansson
Ämnesinriktning: Berggrundsgeologi
Johan Rådman, Geologiska institutionen, Lunds universitet, Sölvegatan 12, 223 62 Lund, Sverige.
E-post: [email protected]
Rare earth elements in the placer deposit in Haväng, southeastern Scania, Sweden
JOHAN RÅDMAN
Rådman, J., 2012: Sällsynta jordartsmetaller i tungsand vid Haväng på Österlen. Dissertations in Geology at Lund
University, No. 304, 14 pp. 15 ECTS credits
Abstract: The REE (rare earth elements) are an important group of elements. REE’s are widely used in modern
technology. A placer deposit in Haväng, south-eastern Scania, Sweden, has been the subject of a study that aims to
find out if it contains REE, and which ones if there are any. The collected sand samples have been separated in a
heavy liquid, with a hand magnet and after grain size. The finest grains (<0.180 mm) of the non-magnetic fraction
of the heavy minerals (density >2.84 g/cm3) have been studied in a microscope and grains of interest have been
selected for a scanning electron microscopy (SEM) analysis. The SEM analysis proves that the placer deposit sand
contains monazite, which is a source of REE. The monazites mostly contain cerium, but they also contain lanthanum and neodymium. SEM analysis of other present minerals (zircon and quartz) shows that the grains have all
kinds of morphology, from euhedral to well-rounded. Together with the presence of two kinds of garnet, this suggests that the sand of the placer deposit has more than one source. This paper also includes a compilation of previously written books on the rare earth metals' geochemical data.
Keywords: Rare Earth Elements, REE, placer deposit, sand, monazite, bachelor theses.
Johan Rådman, Department of Geology, Lund University, Sölvegatan 12, SE-223 62 Lund, Sweden.
E-mail: [email protected]
1 Inledning
Sällsynta jordartsmetaller (REE efter engelskans rare
earth elements) är en grupp metalliska grundämnen
som har blivit mycket viktiga för dagens moderna
samhälle. De finns överallt omkring oss i produkter
som vi använder varje dag. Utvecklingen mot grönare
energi och teknik har medfört ett stort behov av dessa
metaller. Marknaden domineras idag näst intill fullständigt av Kina, som 2011 producerade 95 % av världens totala förbrukning (Sveriges geologiska undersökning 2011). REE används bl.a. inom elektronik,
miljövänlig teknik, diagnostisering inom sjukvården
och för energibesparande åtgärder. Figur 1 visar hur
REO (rare earth oxides, metallernas oxidföreningar)
användes i världen 2010.
Fig. 2. Periodiska systemet med REE-metallerna markerade i
orange. Figur modifierad efter www.geology.com
vey 2011). I litteraturen om REE är ämnena vanligen
uppdelade i lätta (LREE – light REE) och tunga
(HREE – heavy REE) sällsynta jordartsmetaller
(British Geological Survey 2011, Sveriges geologiska
undersökning 2011). De lätta utgörs av lantan till
europium medan de tunga består av gadolinium till
lutetium, se tabell 1. Dessutom förs yttrium till de
tunga på grund av att det kemiskt sett är mest liknar de
tunga ämnena. Skandium förs i viss litteratur till de
lätta (Enghag 1999) och i annan litteratur till de tunga
(Sveriges geologiska undersökning 2011).
Tabell. 1. Indelning av de sällsynta jordartsmetallerna i två
grupper är vanlig i litteraturen. *Skandium räknas i viss litteratur som lätt och i viss som tung.
Lätta
jordartsmetaller
Fig 1. Världens användning av sällsynta jordartsmetaller
2010. Figur från Sveriges geologiska undersökning 2011.
På Skånes östkust, vid Haväng, finns en liten
tungsandsavlagring som skulle kunna innehålla REEförande mineral. I denna studie har sand från stranden
analyserats med mikroskop och elektronmikroskop
med målet att undersöka om det finns sällsynta
jordartsmetaller och i så fall vilka. Sekundära mål har
varit att skaffa underlag för att resonera kring tungsandens utbredning och potentiella källor. Rapporten presenterar även till att börja med en sammanställning av
en del av den litteratur som finns skriven om sällsynta
jordartsmetaller och deras geokemi.
Tunga
jordartsmetaller
Lantan
La
Gadolinium
Gd
Cerium
Ce
Terbium
Tb
Praseodym
Pr
Dysprosium
Dy
Neodym
Nd
Holmium
Ho
Prometium
Pm
Erbium
Er
Samarium
Sm
Tulium
Tm
Europium
Eu
Ytterbium
Yb
Skandium*
Sc
Lutetium
Lu
Skandium*
Sc
Yttrium
Y
Namnet sällsynta jordartsmetaller antyder att dessa
grundämnen är väldigt ovanligt förekommande. Det är
inte helt sant. Exempelvis är den mest sällsynta av
jordartsmetallerna (tulium) ca 200 gånger vanligare än
guld i jordskorpan (Folger 2011). Det som är ovanligt
förekommande är tillräckligt höga koncentrationer av
metallerna för att det ska vara ekonomiskt försvarbart
att bryta dem. De sällsynta jordartsmetallerna finns
inte som rena grundämnen i marken utan ingår i en rad
olika mineral. Mineralgrupper som innehåller REE är
bl. a. halider, karbonater, oxider och fosfater. Ca 200
mineral som kan innehålla REE är idag kända. Det är
2 De sällsynta jordartsmetallernas geokemi
2.1 Kemisk indelning
17 stycken grundämnen räknas som sällsynta jordartsmetaller. De är de 15 lantanoiderna samt skandium
(Sc) och yttrium (Y), se figur 2. Alla är metaller och de
är kemiskt sett lika varandra (British Geological Sur5
Fig 3. En sammanställning av litteratur som visar jordskorpans innehåll av REE. Kvadrater visar bulksammansättning, triangel
visar den övre jordskorpans sammansättning och cirkel visar den oceaniska jordskorpans sammansättning. Värdena är inte kondritnormaliserade. Day anger inget värde för La.
dock bara ett fåtal av dessa som är intressanta för brytning, framförallt bastnäsit, monazit och xenotim
(Sveriges geologiska undersökning 2011).
konfiguration och koordinationstal. De sällsynta jordartsmetallerna är en grupp ämnen som alla är ganska
lika varandra geokemiskt sett. De små skillnader som
finns får dock stor betydelse.
2.2 De sällsynta jordartsmetallernas förekomst i jordskorpan
2.3.1 Oxidationstal
Oxidationstal är viktigt vid substitution av olika atomer i kristallstrukturer. Vid substitution måste en jon
ersättas av en annan med samma oxidationstal. Alla
sällsynta jordartsmetaller är vanligast förekommande
som trivalenta positiva joner. Cerium kan även finnas
som en tetravalent positiv jon (Ce4+) vid oxiderande
förhållanden och europium som är en divalent positiv
jon (Eu2+) vid reducerande förhållanden, som t.ex. i
manteln och undre delen av jordskorpan (McLennan
1989).
Många studier har gjorts för att bestämma grundämnens halt i jordskorpan. Flera av dessa koncentrerar sig
enbart på bergartsbildade grundämnen men några studier har även gjorts på REE-halten i jordskorpan. En
jämförelse av litteratur som anger förekomsten av REE
i jordskorpan visar att de sällsynta jordartsmetallernas
respektive förekomst i jordskorpan varierar mellan de
olika metallerna. Cerium är den metall som förekommer mest i jordskorpan. De sällsynta jordartsmetallernas halter i jordskorpan varierar kraftigt beroende på
vilken litteratur man läser, se figur 3. Enghag (1999)
menar att det beror på att ”kunskapen om de sällsynta
ämnenas förekomst är osäker”. Diagrammet visar
också att det beror på vilken del av jordskorpan som är
analyserad. Halten av respektive metall varierar mellan
bulksammansättningen i den kontinentala jordskorpan,
sammansättningen av den övre kontinentala jordskorpan och sammansättning av den oceaniska jordskorpan. All litteratur som lästs är dock enig i att cerium är
vanligast och tulium mest sällsynt. Prometium finns
inte längre naturligt då ämnet saknar stabila isotoper.
2.3.2 Jonradie, elektronkonfiguration och koordinationstal
I lantanoidserien (La – Lu) minskar jonradien med
ökat atomnummer, eftersom de extra elektronerna som
tillkommer för varje ökat atomnummer placeras i
samma orbital (4f) och där sprids ut på samma avstånd
från kärnan. Det gör att den ökade kärnladdningen som
varje steg i serien ger attraherar elektronerna i 4forbitalen lite starkare. Därmed dras elektronerna närmare atomens kärna, vilket resulterar i att storleken
blir mindre (Atkins & Jones 2010, Henderson 1984).
Medelstorleken på lantanoidernas trevärda positiva
joner är 0,96 Å. Storleksskillnaden mellan jonerna är
inte stor, t.ex. är den största jonen, La 3+, endast 18 %
större än medeljonen. Det är därför troligt att det finns
små mängder av alla REE i REE-förande mineral (Day
1963). Hur en jon sitter inbunden i en mineralstruktur
påverkar också hur stor plats den tar upp. Henderson
2.3 Substitution
Vid mineraliseringar som bildas då magmor svalnar
kan mineralens sammansättning variera något. Detta
beror på att substitution av vissa atomer är möjligt om
de har liknande storlek och samma laddning (Enghag
1999). Några viktiga faktorer vid substitution i REEförande mineral är oxidationstal, jonradie, elektron6
innehåller framförallt de lätta metallerna och andra
innehåller till största delen de tunga metallerna (Day
1963). Av de tre viktigaste REE-mineralen är xenotim
framförallt en källa till de tyngre (främst Y men även
Dy, Er, Yb och Ho) medan de lätta metallerna främst
är anrikade i bastnäsit (främst Ce och La) och monazit
(främst Ce, La och Nd) (British Geological Survey
2011).
Koncentrationen av REE i olika bergarter är kraftigt varierande. Olika bergartsbildande och hydrotermala processer ligger bakom variationerna. REEförekomster delas vanligen in i primära och sekundära
förekomster (Sveriges geologiska undersökning 2011).
De viktigaste REE-förekomsterna för kommersiell
brytning är karbonatiter och alkalina magmatiska
bergarter (British Geological Survey 2011).
Fig 4. Jonradiens förhållande till atomnumret för lantanoidernas trivalenta joner (samt Eu2+) vid koordinationstalen
6 och 8. Figur från (Henderson 1984).
(1989) visar med en figur hur storleken varierar mellan
olika koordinationstal, se figur 4.
De sällsynta jordartsmetallernas (lantanoidernas)
liknande kemiska egenskaper beror utöver liknande
jonradie och oxidationstal också mycket på att deras
elektronkonfiguration inte skiljer sig så mycket mellan
de olika ämnena, se tabell 2. I atomernas grundtillstånd tar den extra elektronen som tillkommer för
varje ämne i lantanoidserien plats i 4f-orbitalen som
ligger innanför den sedan tidigare fyllda 6s-orbitalen
(undantaget gadolinium). Elektronerna i 4f-orbitalen
blir därför så väl skyddade att ämnenas kemiska egenskaper blir väldigt lika varandra (Clark 1984).
2.4.1 Primära förekomster av REE
Vid kristallisation av en magma fördelas de sällsynta
jordartsmetallerna olika pga. deras geokemiska skillnader. Alla de sällsynta jordartsmetallerna är litofila
vilket betyder att de främst förekommer i silikatsmältor t.ex. granitiska magmor (Day 1963, Enghag 1999).
Vid fraktionerad kristallisation av en magma som innehåller sällsynta jordartsmetaller blir dessa metaller
länge kvar i smältan p.g.a. deras stora jonradie som
gör det omöjligt för dess joner att gå in i mineral som
bildas tidigt vid kristallisationen. De trevärda jonerna
är för stora (genomsnitt 0,96 Å) för att de ska kunna
substituera med vanligen förekommande bergartsbildande element, t.ex. Al3+ (0,51 Å) (Day 1963). Cesbron (1986) presenterar en figur som visar att de joner
som ligger närmast i storlek är Ca2+ (1,12 Å) och Na+
(1,18 Å), se figur 5. Om substitution skulle ske mellan
REE och dessa joner blir det laddningsobalans i mineralstrukturen eftersom REE-joner är trivalenta.
Tabell 2. Lantanoidernas elektronkonfiguration för grundtillstånd och deras positiva trivalenta joner. Samtliga utgår från
Xenon i grundtillstånd. [Xe] = 1s22s22p63s23p63d10
4s24p64d105s25p6. Tabell omgjord efter Henderson (1984).
Atomnummer
Ämne
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
La
Ce
Pr
Nd
Pm
Sm
Eu
Gd
Tb
Dy
Ho
Er
Tm
Yb
Lu
Elektronkonfiguration
(Tillägg till [Xe])
Grundtillstånd
5d16s2
4f15d16s2
4f36s2
4f46s2
4f56s2
4f66s2
4f76s2
4f75d16s2
4f96s2
4f106s2
4f116s2
4f126s2
4f136s2
4f146s2
4f145d16s2
+3
4f1
4f2
4f3
4f4
4f5
4f6
4f7
4f8
4f9
4f10
4f11
4f12
4f13
4f14
Fig 5. Jonradie för REE3+-jonerna och joner i bergartsbildande mineral som REE kan substituera med. Även Ce4+,
Sm2+ och Eu2+ finns med. Diagrammet gäller för koordinationstalet 8. Figur från (Cesbron 1986).
2.4 REE i mineral och bergarter
Trots de sällsynta jordartsmetallernas ringa geokemiska skillnad uppkommer skillnader i halter av de
olika metallerna mellan olika mineral. Vissa mineral
Resultatet av att det saknas joner med samma oxidationstal och liknande storlek i de bergartsbildande
7
mineralen blir att REE till stor del anrikas i magman
u nd er kr is tal li sat io n e n. De va n li ga ste REE förekomsterna är från senare stadier i kristallisationen
av en magma. I dessa stadier bildar REE egna mineral
som förekommer som accessoriska mineral i granitiska
bergarter, framförallt i pegmatiter i graniter och syeniter (Day 1963).
Det finns ändå bergartsbildande mineral där REE
finns i betydande koncentrationer då de ha substituerat
med stora litofila katjoner (Möller 1989). McLellan
(1989) specificerar detta då han menar att REE substituerar med kalcium. I samband med denna substitution
måste även andra joner bytas ut för att upprätthålla
laddningsbalansen i mineralet (Burt 1989). En vanlig
sådan kopplad substitution i fosfater är att Ca2+ och P5+
ersätts av REE3+ och Si4+ (Cesbron 1986, Mohanty et
al. 2003).
mindre än 0,1 %, men det förekommer avlagringar i
Indien som innehåller 1-2 % monazit (Möller 1989).
3 Geologisk beskrivning av fältundersökningslokalen
På Skånes östkust, knappt 5 km norr om Kivik, rinner
Verkeån ut i Hanöbukten. Direkt norr om utloppet
finns en sandstrand med ett anmärkningsvärt utseende.
Sanden som ligger här är på sina ställen mörk, vilket
beror på att dess mineralinnehåll skiljer sig från den
ljusa sanden som i övrigt finns på stranden. Denna
studie fokuserar på denna mörka sand (tungsanden)
som har en liten utbredning, åtminstone i ytan. Vid
fältarbetet gjordes en snabb undersökning av stranden
närmast söder om ån vilket visade att den mörka sanden inte återfanns där. Fältlokalen visas i figur 6.
2.4.2 Sekundära förekomster av REE
Vaskavlagringar med höga koncentrationer av tungmineral kan ofta innehålla REE-förande mineral. Tungmineralen har transporterats med rinnande vatten eller
blivit kvar när lättare mineral har eroderats bort av
kustprocesser och kan i vissa fall ha sitt ursprung på
flera olika platser (British Geological Survey 2011).
De viktigaste avlagringarna kommersiellt sett har avlagrats på stränder av våg- och tidvattenrörelser och är
av marint ursprung. Monazit är det viktigaste mineralet ur REE-synpunkt och bland övriga viktiga kommersiella mineral märks bland andra zirkon och titanförande mineral (Sveriges geologiska undersökning
2011). Vaskavlagringar innehåller normalt inte tillräckligt hög andel REE-mineral för att det ska vara
ekonomiskt försvarbart att bryta om sanden inte också
innehåller andra brytvärda mineral, t.ex. rutil, zirkon
och guld. Monazithalten i tungsand är i genomsnitt
Fig 6. Karta över undersökningslokalen i Haväng. Den svart
polygonen anger området där proverna är insamlade. Figur
modifierad efter Google Earth.
Undersökningsområdet fick begränsas i norr av en
liten bunker i betong, ca 100 m norr om åns mynning.
Denna bunker anger gränsen för en skjutbana som vid
Fig 7. Vy upp mot land från stranden nära vattenbrynet. Den mörka sanden som
finns oregelbundet på undersökningslokalen är det som studien inriktar sig på. Foto
fig 7 & 8: Johan Rådman
8
Fig 8. 70 cm djupt schakt som grävdes under fältarbetet. Den mörka sanden finns i oregelbundna lager åtminstone ner till detta djup.
fältundersökningen var i drift. Av den anledningen kan
tungsandens utsträckning mot norr inte bestämmas.
Inom undersökningsområdet återfinns den mörka
sanden fläckvis från vattenbrynet och upp till staketet
mot djurhagen på höjden, se figur 7. Den verkar förekomma i tunna lager av olika storlek. En 70 cm djupt
schakt som grävdes nära vattenbrynet avslöjar att sanden finns i olika mäktiga lager även på djupet, se figur
8. Hur långt mot djupet som tungsanden kan återfinnas
har inte denna studie utrett.
sentativt för sandens medelsammansättning utan bara
ge svar på vilka mineral tungsanden innehåller.
3.1 Jordarter
På 20 platser på stranden togs en liten skopa sand till
provburken. De 20 platserna valdes slumpvis mellan
strandkanten och staketet mot hagen och täcker större
delen av området. Först skrapades det ytligaste lagret
bort och provet togs sedan direkt under det.
4.1.2 Genomsnittsprov från schaktväggen
Från den renskrapade schaktväggen drogs ett tunt lager
av sand från hela schaktväggen ner i en påse med en
spade. Sanden är från intervallet mellan markytan och
70 cm djup.
4.1.3 Genomsnittsprov av ytlig sand
SGU anger på jordartskartan över området att stranden
består av svallsand som enligt Malmberg Persson
(2000a) vanligen är väl sorterad. Det finns inga uppgifter om mäktighet av kvartära avlagringar för det
studerade området. Kartbladet (Malmberg Persson
2000b) anger däremot data från tre borrhål i närheten.
2 km SV om Verkeåns mynning finns ett 62 m djupt
borrhål där lagerföljden består av omväxlande kohesionsjord (lera, silt och gyttja), friktionsjord (sand och
grus) och ej specificerad jordart. 3 km V om mynningen finns ett 48 m djupt borrhål där hela lagerföljden
består av friktionsjord. 3 resp. 4,5 km norr om lokalen
finns två borrhål (34 och 30 m djupa) där det översta
är mäktiga lager friktionsjord. Gemensamt för alla
dessa fyra borrhål är att inget av dem har nått ner till
underliggande berggrund.
4.2 Bearbetning i laboratorium
Samtliga tre prover torkades i ugn på 110°C. Därefter
siktades de genom en 1 mm-sikt för att grus och biologiskt material ska sorteras bort. Alla prover homogeniserades sedan genom att delas tills en önskad mängd
erhölls i en provdelare. Med hjälp av en magnet separerades magnetit och andra magnetiska mineral ut från
övriga mineral.
4.2.1 Kornstorleksanalys
Proven homogeniserades i en provdelare till ca 200 g.
Under 15 minuter skakades de i en skakmaskin genom
en siktstapel bestående av siktar med storlekarna
(mm): 1,00; 0,710; 0,500; 0,355; 0,250; 0,180; 0,125;
0,090 och 0,063. Därefter tömdes varje sikt var för sig
och innehållet vägdes. För jämförelser mellan de olika
proven ritades kornstorlekskurvor.
3.2 Berggrund
Lokalen befinner sig uppe på Linderödsåsen som i
området består av finkornig till fint medelkornig ortognejs som vanligen är leukokratisk. Söder om Haväng
finns ett mindre område med underkambrisk kvartssandsten, kvartsit, glaukonitisk sandsten och kalksten
samt den mellankambriska till underordoviciska alunskifferformationen (Erlström & Kornfält 2001). Som
beskrivet i kapitel 3.1 så ligger berggrunden vid undersökningslokalen långt under kvartära avlagringar. I
sydöstra Skåne är det endast på Linderrödsåsen som
urberget kan förväntas gå i dagen (Malmberg Persson
2000a).
4.2.2 Densitetsseparation
De två genomsnittsprovernas icke-magnetiska fraktion
separerades i ytterligare ett steg med hjälp av natriumpolytungstatvätska med känd densitet på 2,84 g/cm3.
De respektive fraktionerna tvättades rena från natriumpolytungstat och torkades i ugn för att sedan vägas.
4 Metoder
4.2.3 Mikroskop och SEM
4.1 Insamling i fält
Bulkprovet av mineralsanden studerades i mikroskop
efter omblandning. Sanden hälldes ut i en petriskål,
täcks med etanol för att eliminera statisk elektricitet
och sorteras med hjälp av pincett. 4-6 korn av varje
funnen mineralgrupp fästs på en koltejp för analys i
svepelektronmikroskop (SEM) av modellen Hitachi S3400N.
Den första analysen i SEM visade att det var svårt
att hitta vissa förväntade mineral (monazit och zirkon),
därför studerades finfraktionen (det som passerade
0,180 mm-sikten) av mineralsanden. Finfraktionen
kommer bort lite i bulksanden eftersom den utgör en
väldigt liten andel. Intressanta korn plockades ut för en
ny analys i SEM. Vid SEM-analysen studeras ett korn
Under fältstudien samlades sand till tre olika prover in.
Ett prov togs för att bestämma den mörka sandens mineralinnehåll, ett genomsnittsprov togs från den
schaktvägg som grävdes fram och ett genomsnittligt
prov där sand togs från ytan på 20 olika ställen på
stranden.
4.1.1 Mineralprov
Mineralprov togs genom att den mörkaste sanden i ett
mindre område samlades in i en burk. Sand togs dels
på stranden ytskikt och dels från två nivåer i det
grävda schaktet (det mörka lagret vid 13 cm och i det
blandade lagret vid 30 cm). Provet ska inte vara repre9
Tabell 3. Yt- och schaktsanden i dess separerade fraktioner.
Prov
Provmängd (g)
Fraktion
Vikt sand (g)
Andel (%)
Ytsand
61,51
Schaktsand
58,75
Magnetisk
Icke Magnetisk <2,84 g/cm3
Icke magnetisk >2,84 g/cm3
Totalt
Magnetisk
Icke Magnetisk <2,84 g/cm3
Icke magnetisk >2,84 g/cm3
Totalt
8,33
46,62
6,17
61,12
10,22
34,40
13,97
58,59
13,54
75,79
9,98
99,31
17,40
58,55
23,78
99,73
åt gången. Ett röntgenspektrum visar vilka grundämnen som kornen innehåller och utifrån det görs en mineralidentifiering.
5.4 SEM
5.4.1 Mineralidentifiering
I vissa fall har spektrat klart visat vilket mineral det rör
sig om. I de mer otydliga fallen har åtminstone mineralgrupp kunnat bestämmas. Funna mineral(/-grupper)
inkluderar kvarts, plagioklas, kalifältspat, titanit, rutil,
järnoxider, flourapatit, granat (av minst två olika typer), amfibol, klinopyroxen, zoisit, epidot, aluminiumsilikat, järn-titanoxid, zirkon och monazit.
5 Resultat
5.1 Mineralsammansättning i sanden från
Haväng
Analysen av medelprovet visar att den största delen av
det klastiska materialet på strandens yta (ca 90 %) består av kvarts, fältspater och magnetiska mineral
(främst magnetit). Mineral som kan innehålla högre
halter av REE finns inte bland dessa. REE-förande
mineral kan finnas bland de övriga 10 % som består av
icke-magnetiska mineral med en densitet som är högre
än 2,84 g/cm3. I schaktprovet var andelen tunga och
icke magnetiska mineral mer än dubbelt så stor (ca 24
%), se tabell 3.
Tabell 4. Resultat från stökiometrisk analys av tre monaziter
utförda i SEM. Analysen baseras på 4 anjoner (syre) och de
katjoner som uppvisat tydliga toppar i röntgenspektrat.
5.2 Mikroskopering
Mineralprovet studerades först osorterat i ett ljusmikroskop vilket visade att mineralinnehållet var väldigt
mångsidigt. Både välrundade och kantiga korn och
allting däremellan finns representerade. Vid analys i
SEM visade det sig att ytterligare en separation måste
göras av mineralsanden då inga monazitkorn och endast fåtalet zirkonkorn hittades.
Vid mikroskopstudien av den fina fraktionen hittades ett antal mineral som inte hittats vid analysen av
bulksanden. Zirkon är betydligt vanligare i finfraktionen än i bulksanden. Monazit, aluminiumsilikat, rutil
och apatit är mineral som endast hittades i finfraktionen. Totalt tre bekräftade monaziter hittades.
Katjon
Monazit 1
Monazit 2
Monazit 3
P
Ce
La
1,03
0,47
0,25
1,10
0,45
0,24
0,94
0,71
0,29
Nd
0,13
-
-
Ca
Th
Summa
0,08
1,96
0,10
0,06
1,95
0,03
0,06
2,03
a
b
c
Fig 9. Backscatterbilder av
de tre analyserade monazitkornen från SEM.
5.3 Kornstorleksanalys
De framtagna summakurvorna (appendix 1) för kornstorlekarna visar att sammansättningen av ytsanden
och schaktsanden liknar varandra. Båda har en sandhalt som överstiger 99,9%. Medelstorleken på sandkornen är något större i schaktprovet än i ytprovet
(0,35 mm resp. 0,32 mm) medan sorteringen är något
sämre i schaktprovet (0,51 jämfört med 0,43 enligt
Folk & Wards statistiska parametrar). Den finaste
fraktionen (<0,180 mm), där monazit har hittats, utgör
2,36 % av schaktprovet och 4,44 % av ytsanden.
a) Monazit 1
b) Monazit 2
c) Monazit 3
5.4.2 Monaziternas kemi
Tre korn som analyserades var monazit (figur 9a-c)
och visade sig innehålla REE. Monazit har den kemiska formeln (REE)PO4. Platsen för REE kan upptas
av alla lantanoider, men de lätta dominerar vanligen.
10
Tydliga toppar kunde ses på spektrat för cerium, lantan
och torium samt neodym i ett av fallen. För monazit 2
och 3 uppvisade spektrat en liten med tydlig topp för
kalcium. En massanalys baserad på fyra syrejoner visar att monaziten har en sammansättning enligt tabell
4. Analysen är gjord på opolerade korn, därför är den
inte helt kvantitativt korrekt.
accessoriska mineral i granit och/eller gnejs. Enligt
Nesse (2000) gäller det för rutil, titanit, apatit, zirkon,
monazit. Enligt samma källa kan flera funna mineral
istället associeras med medel-högmetamorfa bergarter,
exempelvis aluminiumsilikater, granater, epidot och
zoisit.
6.3 REE-mineral
De intressanta mineralen ur REE-synpunkt finns i huvudsak i den fina fraktionen (<0,180 mm), det är endast där monazit har hittats i mikroskop. Zirkon, som
också kan innehålla REE (Nesse 2000), finns främst i
denna fraktion. Den fina fraktionen utgör en liten del
av bulksanden och endast tre monazitkorn har hittats
bland många hundra korn i mikroskop. Det föreligger
självklart en risk att något korn har missats i mikroskopet men resultaten pekar ändå på att den totala andelen
monazit i sanden är väldigt låg.
6 Diskussion
6.1 Tungsandens sammansättning och
förekomst
Sanden som finns i Haväng har en relativt enhetlig
sammansättning om man ser till kornstorlekarna, precis som man kan förvänta sig på en strand. Separationen av de två medelproverna visar på en betydligt högre
andel tungmineral en bit ner under ytan, se tabell 3.
Eftersom underlaget är väldigt litet med endast ett
schaktprov ska man inte dra för stora slutsatser av det.
6.3.1 Monaziternas kemi
6.2 Mineralinnehåll och ursprung
Tre monaziter från Haväng har analyserats i SEM med
avseende på grundämnesinnehåll. Eftersom kornen
inte var polerade vid analysen gav analyserna inte heller helt pålitliga värden när det gäller vikt-% av de
olika grundämnena i mineralet. Vid analysen tas även
en stökiometrisk sammansättning fram för mineralet.
Eftersom monazit har formeln (REE)PO 4 baserades
den stökiometriska analysen på fyra anjoner (syre).
Antalet katjoner som beräknades var för respektive
prov 1,96; 1,95 och 2,03 vilket alla ligger nära det optimala värdet två. I alla tre fallen står fosfor för ca 1
katjon, se tabell 4. Den sista katjonen består i monaziternas fall av en blandning av cerium, lantan, neodym,
torium och kalcium.
De analyserade monaziternas REE-innehåll domineras till klart av cerium och skulle därför kunna klassas som monazit-(Ce). De innehåller dock även betydande mängd lantan och i ett av fallen en liten andel
neodym. Troligtvis innehåller även de två andra neodym, det troliga är att topparna för neodym i spektrat
doldes av alla lantan- och ceriumtoppar. I monazit
upptas platsen för REE ibland istället av torium. Det
gör att laddningsobalans uppkommer i kristallstrukturen eftersom torium är en tetravalent jon till skillnad
från REE som är trivalent. En ytterligare substitution
skulle krävas för att upprätthålla laddningsbalansen,
nämligen att fosforatomen byts ut mot en jon som är
tetravalent. Den jonen är förmodligen kisel då det har
förmågan att substituera med fosfor (Nesse 2000).
Någon tydlig kiseltopp i spektrat har dock inte kunnat
identifieras vid SEM-analysen.
Resultatet från den stökiometriska analysen visar
också på att det förekommer lite kalcium i framförallt
monazit 2. Kalcium har i detta fall substituerat med
REE. En tydlig kalciumtopp observerades i spektrat
och den stökiometriska analysen visar att 10 % av
REE-platserna är upptagna av kalcium. Även här uppkommer laddningsobalans eftersom kalcium är en divalent jon vilket kräver en kopplad substitution. Sva-
Mineralinnehållet är däremot mycket diverst vilket
betyder att sanden troligen har flera olika ursprung.
Fler tecken på det är sandkornens varierande morfologi och att det finns olika granater i sanden. I mikroskopet observerades tydlig färgskillnad (rosa och brunaktig). En stökiometrisk analys i SEM baserad på 12
anjoner (syre i detta fall) av den rosa granaten visade
att det troligen rör sig om en almandin (Fe3Al2(SiO4)3)
med lite innehåll av magnesium, mangan och kalcium.
Tillsammans med järn summerade dessa tre grundämnen ihop till 3,14 katjoner. De brunaktiga granaterna
innehåller betydligt mer kalcium vilket tyder på att de
har ett annat ursprung än almandinerna. Dessa skulle
kunna vara grossular (Ca3Al2(SiO4)3). SEM-analyserna
utfördes inte på polerade korn vilket gör att resultaten
inte är exakta. Men den stökiometriska analysen visar
ändå klart på att det är två olika granater som finns i
sanden från Haväng. Det stöds även av observationerna i vanligt mikroskop där man kan skilja ut två tydliga grupper baserat på färgskillnaden. De två olika
typerna av granat tyder på att sanden kommer från
olika bergarter (Johansson 2012).
Även SEM-analyser visar att kornen har alla olika
typer av morfologi. Kvarts och zirkon som har studerats i SEM har haft allt från euhedral kristallform till
helt avrundad form. De måste ha transporterats olika
långt från sitt ursprung för att sådana stora skillnader
ska uppkomma. De tre monaziterna (figur 9 a-c) har
alla väldigt oregelbundna men avrundade former, något som tyder på att de har transporterats en bit genom
ett fluvialt system före avsättningen i Haväng. Eftersom monazit är ett vanligt accessoriskt mineral i
granit, pegmatit och leukokratiska gnejser (Dawood &
Abd El-Naby 2007) finns det många potentiella källor
varifrån monaziterna kan ha kommit. Linderödsåsen
som lokalen ligger på består delvis av leukokratisk
gnejs vilket gör den till en tänkbar kandidat. Flertalet
av de mineral som har hittats förekommer ofta som
11
vel har förmågan att förekomma som hexavalent positiv jon och kan också substituera med fosfor i monazit
(Nesse 2000). Dock har ingen svaveltopp kunnat observeras i spektrat.
Alfastrålningen från torium som finns i monazit
kan förstöra mineralets kristallstruktur inifrån så att det
blir metamikt. Hur vittringsbeständigheten påverkas av
detta är en intressant detalj som denna studie inte kunnat finna något svar på.
Att andelen monazit i sanden är väldigt liten kan
bero på många olika anledningar. Först och främst så
hittas monazit enbart i den finaste fraktionen av sanden (<0,18 mm) som endast utgör 4,44 vikts-% av
medelprovet och 2,36 vikts-% av schaktprovet. Om
monaziterna dessutom innehåller torium skulle det
kunna göra att de är så försvagade att de inte har överlevt transporten till tungsandsförekomsten i Haväng
och därigenom ha blivit urlakat. Enligt Dawood &
Abu El-Naby (2007) är dock monazit ett av de mest
resistenta mineralen mot vittring, sedimenttransport
och metamorfos. En sista anledning till att tungsandens monazitinnehåll är så lågt är troligen att tungsandens ursprungsbergarter är monazitfattiga.
8 Tack
Jag vill tacka min handledare, professor Leif Johansson, för ditt engagemang och nedlagda tid under tiden
som arbetet har pågått. Genom diskussioner och idéer
till nya undersökningar av det insamlade materialet har
detta arbete blivit bättre. Simon Engström tackas för
hjälpen med elektronmikroskopering och Alexander
Lewerentz ska ha tack för hjälp och givande diskussioner i mikroskoperingsrummet. Slutligen vill jag
tacka min flickvän och sambo, Emelie Månsson, för
korrekturläsning av mitt arbete och bra support under
hela arbetes gång.
9 Referenser
Atkins, P. W. & Jones, L. 2010. Chemical principles :
the quest for insight, New York, W.H. Freeman, F104-792 pp
British Geological Survey. 2011. Rare earth elements
[Online]. http://www.bgs.ac.uk/mineralsuk/
statistics/mineralProfiles.html. Hämtad: 201203-28.
Burt, D. M. 1989. Compositional And Phase Relations
Among Rare Earth Element Minerals. In: Lipin,
B. R. & McKay, G. A. (eds.) Geochemistry and
mineralogy of rare earth elements. 259-307.
Mineralogical Society of America.
Cesbron, F. 1989. Mineralogy of the Rare-Earth Elements. In: Möller, P., Saupé, F. & Cerný, P.
(eds.) Lanthanides, tantalum, and niobium :
mineralogy, geochemistry, characteristics of
primary ore deposits, prospecting, processing,
and applications. 3-26: Springer-Verlag.
Clark, A. M. 1984. Mineralogy of the rare earth elements. In: Henderson, P. (ed.) Rare Earth Element Geochemistry. 33-61: Elsevier Science
Publishers B.V.
Dawood, Y. H. & Abd El-Naby, H. H. 2007. Mineral
chemistry of monazite from the black sand deposits, northern Sinai, Egypt; a provenance perspective. Mineralogical Magazine, 71, 389-406.
Day, F. H. 1963. The chemical elements in nature,
London, Harrap, 372 pp
Enghag, P. 1999. Jordens grundämnen och deras upptäckt - Sällsynt - Ädelt - Aktivt, Stockholm, Industrilitteratur AB, 301pp
Erlström, M. & Kornfält, K-A. 2001. Berggrundskartan Af 213 [Kartografiskt material]. 2D Tomelilla NO. Uppsala: SGU.
Folger, T. 2011. The Secret (Chinese) Ingredients of
(Almost) Everything. National Geographic,
2011:6, 136-145.
Henderson, P. 1984. Rare Earth Element Geochemistry, Oxford, Elsevier Science Publishers B.V.
510 pp
Johansson, L. 2012-04-19. Personlig kommunikation.
Malmberg Persson, K. 2000a. Jordartskartan. 2D Tomelilla NO. Beskrivning, Uppsala, SGU. 71 pp
Malmberg Persson, K. 2000b. Jordartskartan Ae 135
[Kartografiskt material]. 2D Tomelilla NO/2E
6.3.2 Tungsandens ursprung
Exakt vilka ursprungsbergarterna till tungsanden är har
inte denna studie syftat till att undersöka. Det kan dock
konstateras att tungsanden i Haväng har minst två ursprung p.g.a. förekomsten av två olika sorters granater.
Förekomsten av välrundade korn i sanden gör att en
fluvial transport till deponeringsplatsen känns motiverad. Verkeån som rinner ut precis söder om tungsandsförekomsten är en tänkbar transportör av sandkorn
som sedan deponeras när strömhastigheten avtar vid
utloppet i havet. Vågorna har sedan koncentrerat tungmineralen på stranden. Sandkornen med optimal
kristallform som hittades tyder på att det även finns
sand som inte har transporterats långt i en fluvial
miljö.
7 Sammanfattning och slutsats
Sällsynta jordartsmetaller finns i tungsandsförekomsten på stranden i Haväng. Tungsanden består av en liten del monazit som innehåller framförallt cerium och lantan, men också mindre
mängder av neodym. Även torium förekommer i
monaziterna.
Tungsanden utbredning mot djupet är okänd under 70 cm djup. Likaså är utbredningen på ytan
mot norr inte känd. Därmed är det inte möjligt att
uppskatta den totala mängden av monazit eller
REE i Haväng. Dock är andelen monazit i tungsanden väldigt liten.
Tungsandens ursprung är okänt. Sanden har dock
minst två olika källor eftersom den innehåller
granater av olika ursprung. Sandkornens morfologi visar också på olika lång transportsträcka då
både runda och euhedrala korn av samma mineral förekommer.
12
Simrishamn NV. Uppsala: SGU.
McLennan, S. M. 1989. Rare Earth Elements in Sedimentary Rocks: Influence of Provenance and
Sedimentary Processes. In: Lipin, B. R. &
McKay, G. A. (eds.) Geochemistry and mineralogy of rare earth elements. 169-200. Mineralogical Society of America.
Mohanty, A. K., Das, S. K., Vijayan, V., Sengupta, D.
& Saha, S. K. 2003. Geochemical studies of
monazite sands of Chhatrapur beach placer deposit of Orissa, India by PIXE and EDXRF
method. Nuclear Instruments and Methods in
Physics Research, 211, 145-154.
Möller, P. 1989. Rare Earth Mineral Deposits and
Thier Industrial Importance. In: Möller, P.,
Saupé, F. & Cerný, P. (eds.) Lanthanides, tantalum, and niobium : mineralogy, geochemistry,
characteristics of primary ore deposits,
prospecting, processing, and applications. 171188: Springer-Verlag.
Nesse, W. D. 2000. Introduction to mineralogy, New
York, Oxford University Press
Rudnick, R. L. & Gao, S. 2004. Composition of the
Continental Crust. In: Rudnick, R. L. (ed.) The
Crust. 1-64: Elsevier.
Sveriges geologiska undersökning 2011. Mineralmarknaden. Tema: Specialmetaller. Periodiska publikationer, 59 s.
Taylor, S. R. & McLennan, S. M. 1985. The continental crust : its composition and evolution : an
examination of the geochemical record preserved in sedimentary rocks, Oxford, Blackwell
Scientific, 312 s.
13
Appendix 1
Kornstorleksdiagram för schaktprovet.
Kornstorleksdiagram för medelprovet av ytsanden.
14
Tidigare skrifter i serien
”Examensarbeten i Geologi vid Lunds
Universitet”:
255. Ellingsgaard, Óluva, 2009: Formation
Evaluation of Interlava Volcaniclastic
Rocks from the Faroe Islands and the
Faroe-Shetland Basin. (45 hskp)
256. Arvidsson, Kristina, 2010: Geophysical
and hydrogeological survey in a part of
the Nhandugue River valley, Gorongosa
National Park, Mozambique. (45 hskp)
257. Gren, Johan, 2010: Osteo-histology of
Mesozoic marine tetrapods – implications
for longevity, growth strategies and growth
rates. (15 hskp)
258. Syversen, Fredrikke, 2010: Late Jurassic
deposits in the Troll field. (15 hskp)
259. Andersson, Pontus, 2010: Hydrogeological
investigation for the PEGASUS project,
southern Skåne, Sweden. (30 hskp)
260. Noor, Amir, 2010: Upper Ordovician
through lowermost Silurian stratigraphy
and facies of the Borenshult-1 core,
Östergötland, Sweden. (45 hskp)
261. Lewerentz, Alexander, 2010: On the
occurrence of baddeleyite in zircon in
silica-saturated rocks. (15 hskp)
262. Eriksson, Magnus, 2010: The Ordovician
Orthoceratite Limestone and the Blommiga
Bladet hardground complex at Horns Udde,
Öland. (15 hskp)
263. Lindskog, Anders, 2010: From red to
grey and back again: A detailed study of
the lower Kundan (Middle Ordovician)
‘Täljsten’ interval and its enclosing strata
in Västergötland, Sweden. (15 hskp)
264. Rääf, Rebecka, 2010: Changes in beyrichiid
ostracode faunas during the Late Silurian
Lau Event on Gotland, Sweden. (30 hskp)
265. Petersson, Andreas, 2010: Zircon U-Pb, Hf
and O isotope constraints on the growth
versus recycling of continental crust in the
Grenville orogen, Ohio, USA. (45 hskp)
266. Stenberg, Li, 2010: Geophysical and
hydrogeological survey in a part of the
Nhandugue River valley, Gorongosa
National Park, Mozambique – Area 1 and
2. (45 hskp)
267. Andersen, Christine, 2010: Controls of
seafloor depth on hydrothermal vent
temperatures - prediction, observation
& 2D finite element modeling. (45 hskp)
268. März, Nadine, 2010: When did the Kalahari
craton form? Constraints from baddeleyite
U-Pb geochronology and geo-chemistry
of mafic intrusions in the Kaapvaal and
Zimbabwe cratons. (45 hp)
269. Dyck, Brendan, 2010: Metamorphic rocks
in a section across a Svecnorwegian
eclogite-bearing deformation zone in
Halland: characteristics and regional
context. (15 hp)
270. McGimpsey, Ian, 2010: Petrology and
lithogeochemistry of the host rocks to the
Nautanen Cu-Au deposit, Gällivare area,
northern Sweden. (45 hp)
271. Ulmius, Jan, 2010: Microspherules from
the lowermost Ordovician in Scania,
Sweden – affinity and taphonomy. (15 hp)
272. Andersson, Josefin, Hybertsen, Frida,
2010: Geologi i Helsingborgs kommun
– en geoturistkarta med beskrivning. (15
hp)
273. Barth, Kilian, 2011: Late Weichselian glacial
and geomorphological reconstruction of
South-Western Scania, Sweden. (45 hp)
274. Mashramah, Yaser, 2011: Maturity of
kerogen, petroleum generation and the
application of fossils and organic matter
for paleotemperature measurements. (45
hp)
275. Vang, Ina, 2011: Amphibolites, structures
and metamorphism on Flekkerøy, south
Norway. (45 hp)
276. Lindvall, Hanna, 2011: A multi-proxy
study of a peat sequence on Nightingale
Island, South Atlantic. (45 hp)
277. Bjerg, Benjamin, 2011: Metodik för att
förhindra metanemissioner från avfallsdeponier, tillämpad vid Albäcksdeponin,
Trelleborg. (30 hp)
278. Pettersson, Hanna, 2011: El Hicha – en
studie av saltstäppssediment. (15 hskp)
279. Dyck, Brendan, 2011: A key fold structure
within a Sveconorwegian eclogite-bearing
deformation zone in Halland, southwestern Sweden: geometry and tectonic
implications. (45 hp)
280. Hansson, Anton, 2011: Torvstratigrafisk
studie av en trädstamshorisont i Viss
mosse, centrala Skåne kring 4 000 - 3
000 cal BP med avseende på klimat- och
vattenståndsförändringar. (15 hp)
281. Åkesson, Christine, 2011: Vegetationsutvecklingen i nordvästra Europa under
Eem och Weichsel, samt en fallstudie av
282.
283. 284. 285.
286.
287. 288. 289. 290. 291. 292.
en submorän, organisk avlagring i Bellinga
stenbrott, Skåne. (15 hp)
Silveira, Eduardo M., 2011: First precise
U-Pb ages of mafic dykes from the São
Francisco Craton. (45 hp)
Holm, Johanna, 2011: Geofysisk utvärdering
av grundvattenskydd mellan väg 11 och
Vombs vattenverk. (15 hp)
Löfgren, Anneli, 2011: Undersökning
av geofysiska metoders användbarhet
vid kontroll av den omättade zonen i en
infiltrationsdamm vid Vombverket. (15
hp)
Grenholm, Mikael, 2011: Petrology of
Birimian granitoids in southern Ghana petrography and petrogenesis. (15 hp)
Thorbergsson, Gunnlaugur, 2011: A
sedimentological study on the formation
of a hummocky moraine at Törnåkra in
Småland, southern Sweden. (45 hp)
Lindskog, Anders, 2011: A Russian record
of a Middle Ordovician meteorite shower:
Extraterrestrial chromite in VolkhovianKundan (lower Darriwilian) strata at Lynna
River, St. Petersburg region. (45 hp)
Gren, Johan, 2011: Dental histology of
Cretaceous mosasaurs (Reptilia, Squamata):
incremental growth lines in dentine and
implications for tooth replacement. (45
hp)
Cederberg, Julia, 2011: U-Pb baddelyit
dateringar av basiska gångar längs
Romeleåsen i Skåne och deras påverkan
av plastisk deformation i Protoginzonen
(15 hp)
Ning, Wenxing, 2011: Testing the hypothesis
of a link between Earth’s magnetic field
and climate change: a case study from
southern Sweden focusing on the 1 st
millennium BC. (45 hp)
H o l m Ö s t e rg a a r d , S ö r e n , 2 0 11 :
Hydrogeology and groundwater regime
of the Stanford Aquifer, South Africa.
(45 hp)
Tebi, Magnus Asiboh, 2011: Metamorphosed
and partially molten hydrothermal alteration
293. 294.
295.
296. 297. 298.
299.
300. 301. 302.
303.
304.
Geologiska institutionen
Lunds universitet
Sölvegatan 12, 223 62 Lund
zones of the Akulleq glacier area, Paamiut
gold province, South-West Greenland. (45
hp)
Lewerentz, Alexander, 2011: Experimental
zircon alteration and baddeleyite formation
in silica saturated systems: implications
for dating hydrothermal events. (45 hp)
Flodhammar, Ingrid, 2011: Lövestads åsar:
En isälvsavlagring bildad vid inlandsisens
kant i Weichsels slutskede. (15 hp)
Liu, Tianzhuo, 2012: Exploring long-term
trends in hypoxia (oxygen depletion) in
Western Gotland Basin, the Baltic Sea.
(45 hp)
Samer, Bou Daher, 2012: Lithofacies
analysis and heterogeneity study of
the subsurface Rhaetian–Pliensbachian
sequence in SW Skåne and Denmark. (45
hp)
Riebe, My, 2012: Cosmic ray tracks in
chondritic material with focus on silicate
mineral inclusions in chromite. (45 hp)
Hjulström, Joakim, 2012: Återfyllning av
borrhål i geoenergisystem: konventioner,
metod och material. (15 hp)
Letellier, Mattias, 2012: A practical
assessment of frequency electromagnetic
inversion in a near surface geological
environment. (15 hp)
Lindenbaum, Johan, 2012: Identification
of sources of ammonium in groundwater
using stable nitrogen and boron isotopes
in Nam Du, Hanoi. (45 hp)
Andersson, Josefin, 2012: Karaktärisering
av arsenikförorening i matjordsprofiler
kring Klippans Läderfabrik. (45 hp)
Lumetzberger, Mikael, 2012:
Hydrogeologisk kartläggning av
infiltrationsvattentransport genom
resistivitetsmätningar. (15 hp)
Martin, Ellinor, 2012: Fossil pigments
and pigment organelles – colouration in
deep time. (15 hp)
Rådman, Johan, 2012: Sällsynta jordartsmetaller i tungsand vid Haväng på Österlen.
(15 hp)