Spänningskvalitet
i lagstiftning och myndighetstillsyn
Elsäkerhetsverkets rapport 2009
Dnr 09EV774
Spänningskvalitet i lagstiftning och
myndighetstillsyn
I regleringsbrevet för 2009 fick Elsäkerhetsverket i uppdrag att utreda vissa
frågor om spänningskvalitet med mera och att redovisa uppdraget senast
den 15 september 2009.
Härmed överlämnas rapporten ”Spänningskvalitet i lagstiftning och myndighetstillsyn”.
Kristinehamn 2009-09-07
Magnus Olofsson
Generaldirektör
Horst Blüchert
Teknisk direktör
Innehållsförteckning 1. Sammanfattning ................................................................................................................................................. 4
2. Inledning . ................................................................................................................................................................ 5
3. Uppdraget ............................................................................................................................................................... 5
4. Utredningens genomförande ..................................................................................................................... 5
5. Begreppet spänningskvalitet ..................................................................................................................... 5
6. Nuvarande regleringsordning .................................................................................................................... 6
6.1 Ellagen ......................................................................................................................................................... 7
6.2 EMC-lagen ................................................................................................................................................. 9
6.3 Närmare om EMC-direktivet 2004/108/EG ................................................................................ 9
6.4 Elmarknadsdirektivet .......................................................................................................................... 11
6.5 EMC-direktivet och Elmarknadsdirektivet – olika slags direktiv .................................... 11
6.6 Berörda myndigheter .......................................................................................................................... 11
7. Spänningskvalitet och elektromagnetiska störningar . ............................................................ 12
7.1 Exempel på hur elektromagnetiska fenomen påverkar spänningskvalitet ............... 13
8. Standarder inom området . ......................................................................................................................... 14
9. Tillsyn ......................................................................................................................................................................16
9.1 Tillsyn enligt ellagen ............................................................................................................................ 16
9.2 Tillsyn enligt EMC-lagen ................................................................................................................... 16
10. Övervägande ....................................................................................................................................................17
10.1 Begreppet spänningskvalitet ........................................................................................................ 17
10.2 Regleringsordningen ........................................................................................................................ 17
10.3 Tillsyn . .....................................................................................................................................................19
11. Förslag .................................................................................................................................................................20
12. Konsekvenser . ................................................................................................................................................20
Förteckning över bilagor
BILAGA 1
Deltagare i referensgrupp................................................................................................................................. 21
BILAGA 2
Kortfattad sammanställning till yttranden ............................................................................................. 22
BILAGA 2:1
Energimarknadsinspektionens synpunkter ......................................................................................... 24
Noter............................................................................................................................................................................... 34
Spänningskvalitet i lagstiftning
och myndighetstillsyn
1. SAMMANFATTNING
Spänningskvalitet är enligt Elsäkerhetsverket ett begrepp som beskriver hur mycket spänningen i ett
elnät avviker från den ideala spänningen i en given punkt vid ett visst tillfälle. God spänningskvalitet
är enligt verket ett uttryck för låga elektromagnetiska störningar i spänningen.
Det är av mycket stor betydelse för elektriska anläggningars och anordningars tillfredsställande
funktion hur de elektromagnetiska störningarna hanteras. Funktionen hos elektriska anläggningar
och anordningar är beroende av en tillräckligt god spänningskvalitet, det vill säga tillräckligt låga
elektromagnetiska störningar i spänningen. Spänningskvaliteten påverkas av elnätens kvalitet på
överföringen av el men även av elektromagnetiska störningar i den ström som flyter mellan elnät och
anslutna produktionsanläggningar och elanvändare. Samhället bör ställa krav på elektromagnetisk
kompatibilitet mellan elnät och anslutna elektriska anläggningar och anordningar som en grund­
läggande förutsättning för el som energibärare.
Elsäkerhetsverkets genomgång av hur regleringsordningen beträffande spänningskvalitet avspeg­
lar de tekniska förhållandena visar enligt verkets uppfattning bland annat att både ellagen och EMClagen innehåller bemyndiganden som omfattar elnät. Energimarknadsinspektionens bemyndigande
enligt elförordningen att meddela föreskrifter enligt 3 kap. 9 § ellagen inkluderar indirekt krav som
rör elektromagnetisk kompatibilitet av betydelse för kvaliteten i överföring av el. Elsäkerhetsverket
har å sin sida bemyndigande enligt EMC-förordningen att meddela föreskrifter om EMC-krav för
fasta installationer, vilket omfattar även elnät. Bemyndigandena överlappar således varandra.
EMC-lagen implementerar ett EG-direktiv som inte ger utrymme för nationella särbestämmelser.
Elsäkerhetsverket anser därför att det bör övervägas hur EMC-lagen och ellagen kan koordineras så
att dubbelreglering undviks och gemenskapsrätten innehålls. Verket anser att föreskrifter om EMC
bör kunna meddelas endast med stöd av EMC-lagen.
Beträffande gränsdragningen mellan Elsäkerhetsverket och Energimarknadsinspektionen i fråga
om tillsyn över spänningskvalitet och leveranssäkerhet konstaterar rapporten att Elsäkerhetsverket
har de bemyndiganden, den kompetens och de resurser som behövs för att utöva tillsynen över le­
veranssäkerhet och spänningskvalitet i elnäten. Verket utövar redan i dag tillsyn över elsäkerheten i
näten. Det är därför rationellt och kostnadseffektivt att Elsäkerhetsverket utövar tillsynen.
I rapporten lämnar Elsäkerhetsverket följande förslag:
1. Ellagen bör ändras så att det tydligt framgår att lagen inte gäller EMC. Det kan ske så att bestäm melsen i 9 kap. 8 § flyttas till 1 kap. så att det framgår att bestämmelsen syftar på lagen i dess helhet.
2. EMC-lagen bör tillämpas för tekniska krav på elnät avseende spänningskvalitet.
3. Endast en myndighet bör ha föreskriftsrätt avseende spänningskvalitet. Såväl Elsäkerhetsverket som Energimarknadsinspektionen är lämpliga att meddela föreskrifter om EMC.
4. Tillsynen av spänningskvalitet bör utövas av Elsäkerhetsverket. När det gäller tillsynen av seende leveranssäkerhet bör Elsäkerhetsverket vara tillsynsmyndighet såvitt avser efterlevnaden av föreskrifter som avser elnätens beskaffenhet. Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
2. INLEDNING
Nuvarande ellag (1997:857) trädde i kraft 1998 och lagen om elektromagnetisk kompatibilitet
(1992:1512), EMC-lagen, 1994. Ellagen har ändrats ett flertal gånger sedan sin tillkomst. EMClagstiftningen genomgick en omfattande ändring 2007. Ändringarna i de båda regelverken har moti­
verats av nytillkomna eller ändrade EU-direktiv, teknisk utveckling eller, beträffande ellagen, av de
allvarliga stormar som inträffat under 2000-talet samt utvecklingen av elmarknaden.
Genom den ändring som skedde i EMC-lagen 2007 klargjordes att lagen (liksom det direktiv som
lagen implementerar) omfattar också fasta installationer. I dag kopplas elektriska anläggningar ihop
med elnäten i anslutningspunkter för elanvändare och för elproducenter. För att uppnå föreskriven
elektromagnetisk kompatibilitet 1) måste man ställa krav på elnäten för att skapa goda förutsättningar
för elektriska anläggningars och anordningars funktion. I snittet mellan elnäten sinsemellan samt
mellan elnät och anslutna elproducenter och elanvändare möts de båda regelverken.
Genom ändringarna i ellagen och EMC-lagen, som har skett oberoende av varandra, råder enligt
Elsäkerhetsverket viss oklarhet i frågan om med stöd av vilken lagstiftning tekniska krav på elnät
ska ställas och som en konsekvens av detta vilken eller vilka myndigheter som ska meddela före­
skrifter om och utöva tillsyn över spänningskvalitet för elnät.
3. uppdraget
I regleringsbrevet för budgetåret 2009 fick Elsäkerhetsverket följande uppdrag:
”Elsäkerhetsverket ska utreda begreppet spänningskvalitet i syfte att klargöra om den nuvarande
regleringsordningen avspeglar de bakomliggande tekniska förhållandena. Verket ska under utred­
ningen samråda med Energimarknads­inspektionen och andra berörda myndigheter och organisa­
tioner. I uppdraget ingår vidare att lämna förslag på gränsdragning mellan Elsäkerhetsverket och
Energimarknadsinspektionen såvitt avser tillsyn av leveranssäkerhet och överföringskvalitet i elnä­
ten. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 15 september
2009.”
4. Utredningens genomförande
En intern arbetsgrupp har ansvarat för utredningen inom verket. Under utredningens gång har ar­
betsgruppen haft överläggningar med ett antal berörda företag och myndigheter, däribland Energi­
marknadsinspektionen, i en referensgrupp. Deltagarna har också beretts tillfälle att yttra sig över ett
utkast till denna rapport. I viss utsträckning har inkomna synpunkter beaktats i rapporten. Deltagare
i referensgruppen och en sammanfattning av yttrandena finns i bilaga, 1.
Utredningen har begränsats till spänningskvalitet i starkströmsanläggningar 2). När rapporten an­
vänder benämningen elektrisk anläggning avses stark­ströms­anläggning.
Vidare använder utredningen begreppet leveranssäkerhet 3) som beskrivning av en av faktorer som
elnätsföretagen själva kan påverka, det vill säga avbrottsfrekvens och avbrottens längd i deras nät,
jämför prop. 2008/09:141, s. 27.
Slutligen har begreppet ”överföringskvalitet” använts med innebörden spänningskvalitet, en an­
nan faktor som elnätsföretagen själva kan påverka, jämför prop. 2001/02:56, s. 21.
5. BEGREPPET SPÄNNINGSKVALITET
Elektrisk spänning är ett sammanfattande mått på det elektriska fältet mellan två lägen i rummet,
exempelvis mellan två elektriska ledare. När elektrisk spänning driver elektrisk ström genom en le­
dare uppstår ett magnetiskt fält. Överföring av elektrisk energi sker elektromagnetiskt, det vill säga
genom samverkande elektriska och magnetiska fält.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
På den elektriska energins väg från generering till användning är elektriska anläggningars 4) och
anordningars 5) funktion central. Elektriska anläggningar omfattar allt från elnät för allmän distribu­
tion och industriella elnät till kraftverk. Exempel på elektriska anordningar är elektriska hushållsap­
parater eller stora eldrivna industrimaskiner.
Spänningskvalitet är ett begrepp som beskriver hur mycket spänningen i ett elnät avviker från
den ideala spänningen. Elnätens tekniska uppgift är att överföra elektrisk energi med tillräckligt god
spänningskvalitet i elnätets anslutningspunkter. 6)
Det finns olika sätt att beskriva spänningens avvikelse från dess ideala tillstånd. De två mest
vanliga sätten är att dels utgå från en nominell spänning med acceptabla avvikelser och där övriga
avvikelser betraktas som elektromagnetiska störningar 7), dels utgå från en ideal spänning där alla
avvikelser betraktas som elektromagnetiska störningar. Det första sättet bygger på en praktisk syn
på elnäten och tar fasta på att det är normalt med variationer av spänningen, bara dessa variationer
håller sig inom acceptabla gränser medan övriga elektro­magnetiska fenomen är störningar.
Det andra sättet bygger på en mera fullständig syn på hur de elektromagnetiska fenomenen påver­
kar elektriska anläggningar och anordningars funktion.
Oberoende av vilket sätt som används för beskrivning av spänningskvalitet, så anses spänningen
vara av god kvalitet när spännings- och frekvens­variationerna är låga och när även andra elektro­
magnetiska fenomen har sådana egenskaper att dessa inte leder till otillfredsställande funktion hos
elektriska anläggningar och anordningar.
God spänningskvalitet är således en teknisk aspekt som är en grundläggande förutsättning för
tillfredsställande funktion hos elektriska anläggningar och anordningar som är anslutna till elnäten.
Spänningskvaliteten är i sin tur beroende av produktionsanläggningars och elanvändares strömbe­
lastning av elnäten och av elektromagnetiska fenomen som uppträder i själva elnäten. Elektromag­
netiska fenomen kan leda till nedsättning av prestanda hos elektriska anläggningar och anordningar
och kan ha sådana egenskaper som leder till risker för elsäkerheten.
6. NUVARANDE REGLERINGSORDNING
Bestämmelser av betydelse för spänningskvalitet finns i ellagen (1997:857) och lagen (1992:1512) om
elektromagnetisk kompabilitet (EMC-lagen) samt elförordningen (1994:1250), starkströmsförord­
ningen (2009:22), förordningen (1994:1806) om systemansvar för el och förordningen (1993:1067)
om elektromagnetisk kompatibilitet som utfärdats med stöd av ellagen respektive EMC-lagen.
EMC-lagen
Systemansvar
driftsäkerhet
8 kap. ellagen
Nätverksamhet
3 kap. ellagen
Skyddsåtgärder
9 kap. ellagen
spänningskvalitet
Figur 1. Spänningskvalitet och lagrum
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
Genom EMC-lagen, ellagen och myndigheternas föreskrifter är olika EU-direktiv genomförda. Tek­
niska specifikationer av betydelse för kvaliteten i överföringen av el, spänningskvalitet och EMC
finns i standarder som har utarbetats internationellt.
6.1 Ellagen
Bestämmelser om systemansvaret ges i 8 kap. ellagen
Det övergripande systemansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert inom hela
eller delar av landet regleras i ellagens 8 kap. Driftsäkerheten förstås som att kortsiktigt upprätthålla
en balans mellan produktion och förbrukning av el så att den totala inmatningen till och det totala
uttaget från det samlade elnätet är lika stort vid varje givet tillfälle. Om så inte är fallet uppstår
omedelbart frekvens- och spännings­variationer och, om störningarna når en viss omfattning, omfat­
tande strömavbrott. Enligt 1 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el har Affärsverket
svenska kraftnät systemansvaret för el.
Bestämmelser för vad som avses med nätverksamhet ges i 1 kap. 4 § och 3 kap. 1 § ellagen
Med nätverksamhet avses enligt 1 kap. 4 § ellagen att ställa elektriska starkströmsledningar till för­
fogande för överföring av el. Till nätverksamhet hör också projektering, byggande och underhåll av
ledningar, ställverk och transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning och
beräkning av överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att överföra el på
det elektriska nätet.
Ett företag som bedriver nätverksamhet ansvarar enligt 3 kap. 1 § för drift och underhåll och, vid
behov, utbyggnad av sitt ledningsnät och, i tillämpliga fall, dess anslutning till andra ledningsnät.
Företaget ansvarar också för att dess ledningsnät är säkert, tillförlitligt och effektivt och för att det
på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.
3 kap. 1 § fick sin nuvarande lydelse genom lagen (2005:404) om ändring i ellagen och anger de
allmänna skyldigheter som den som bedriver nätverksamhet har beträffande hanteringen av sitt nät.
Lagändringen var ett led i genomförandet av elmarknadsdirektivet 2003/54/EG (prop. 2004/05:62
Genomförande av EG:s direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för el och naturgas,
m.m.). Paragrafen infördes efter förslag av lagrådet som i sitt yttrande över det remitterade lagförsla­
get anförde att det med hänsyn till direktivet klart borde framgå vem som är i direktivets mening an­
svarig för de ifrågavarande överföringssystemen och vilka skyldigheter som följer av detta ansvar.
Enligt 3 kap. 6 och 7 §§ är innehavare av nätkoncession skyldig att på skäliga villkor ansluta en
elektrisk anläggning om det inte finns särskilda skäl som talar emot anslutningen. Med utgångspunkt
i dessa bestämmelser har elnätsföretagen rätt att ställa administrativa, ekonomiska och tekniska krav
på elektriska anläggningars beskaffenhet och drift.
Enligt 3 kap. 9 § ska överföringen av el vara av god kvalitet. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att över­
föringen ska vara av god kvalitet, andra respektive fjärde stycket.
Paragrafen fick sin nuvarande lydelse genom lagen (2005:1110) om ändring i ellagen. Kravet på
god kvalitet i överföringen av el infördes emellertid redan genom lagen (2002:121) om ändring i
ellagen.
I 3 kap. 9 a–e §§ finns bestämmelser som syftar till att förebygga leveransavbrott, bland annat om
skyldighet för elnätsföretagen att upprätta risk- och sårbarhetsanalyser och åtgärdsplaner avseende
leveranssäkerhet.
Paragraferna tillkom genom lagen (2005:1110) om ändring i ellagen. Det huvudsakliga motivet
till ändringarna 2005 var de allvarliga leveransavbrott som inträffat i samband med stormen Gudrun
som drabbade södra Sverige 2005.
Samtidigt ändrades också utformningen av bemyndigandet i 3 kap. 9 §. Lagtexten pekade tidigare
ut nätmyndigheten som den myndighet som efter regeringens bestämmande fick meddela föreskrif­
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
ter om god kvalitet på överföring av el. Genom lagändringen överlämnades åt regeringen att besluta
vilken myndighet som lämpligen bör föreskriva om kraven på elöverföring. Vidare utökades bemyn­
digandet till att avse föreskrifter om vilka krav som skall vara uppfyllda för att överföringen av el
skall vara av god kvalitet.
I den bakomliggande propositionen (2005/06:27 Leveranssäkra elnät) anförde regeringen, s. 28,
i denna fråga att det inte är möjligt att i ellagen reglera detaljerade krav på utförande av elnätet för
att säkerställa en leveranssäker elöverföring eftersom den tekniska utvecklingen ständigt går framåt
och samhällets krav på leveranssäkerhet förändras med tiden. Med ändringen av bemyndigandet kan
regeringen bemyndiga den för ändamålet mest lämpade myndigheten att utfärda myndighetsföre­
skrifter om vilka krav som ska ställas för att överföringen av el ska vara av god kvalitet.
Regeringen bemyndigade därefter nätmyndigheten att utfärda föreskrifter om de krav som ska
vara uppfyllda för att överföring av el ska vara av god kvalitet enligt 3 kap. 9 § ellagen, jäm­
för 15 § i elförordningen (1994:1250, ändrad genom 2006:1138). Enligt 1 § elförordningen är det
Energimarknads­inspektionen som är nätmyndighet.
I författnings­kommentaren till bemyndigandet i 3 kap. 9 § anförde regeringen, s. 56, följande.
”Bemyndigandet i fjärde stycket har utformats enligt Lagrådets förslag. Genom ändringen fram­
går det att föreskrifterna får avse de krav som skall vara uppfyllda för att överföringen av el skall
vara av god kvalitet. Föreskrifterna får avse en precisering av vilka kvalitativa krav på över­föringen
som skall vara uppfyllda, exempelvis i fråga om avvikelser i spänning och frekvens, transienter och
övertoner. Föreskrifterna får även avse exempelvis tekniska krav i syfte att säkerställa en leverans­
säker överföring av el.”
Någon definition av begreppet spänningskvalitet har inte införts i ellagen. I propositionen (prop.
2001/02:56) som föregick 2002 års ändring anförde emellertid regeringen bland annat följande, s. 32.
”En grundläggande skyldighet för alla nätkoncessionshavare är att överföra el till alla elanvän­
dare som är anslutna till hans nät. En viktig komponent i denna skyldighet är att överföringen är av
tillräckligt god kvalitet.
De allvarligaste bristerna i överföringen är sådana som kan hota elsäkerheten, det vill säga orsaka
person- eller sakskada eller störningar i driften av det egna nätet eller andra elektriska anläggningar.
Den grundläggande regeln om elsäkerhet finns i 9 kap. 1 § ellagen. Med stöd av ett bemyndigande i
den paragrafen har regeringen och Elsäkerhetsverket utfärdat ett antal föreskrifter om elsäkerheten.
Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet i frågor om elsäkerhet.
Det förekommer emellertid brister i överföringen som inte hotar elsäkerheten. De vanligaste
typerna av sådana brister är dels att överföringen helt avbryts, varigenom elanvändarna inte alls
får någon el, dels att spänningen hos den överförda elen avviker alltför mycket från det nominella
värdet, vilket är 230 volt för hushåll.
Strömavbrott kan bero på både brister hos själva nätet och yttre påverkan på nätet, till exempel
genom att träd blåser ner på ledningarna. Bristande spänningskvalitet beror i allmänhet på att nätet
har för låg kapacitet, vilket medför att spänningen påverkas av variationer i belastningen, det vill
säga det samlade uttaget av el från nätet vid varje givet tillfälle. Då belastningen ökar sjunker spän­
ningen och vice versa. Vid mera allvarliga brister i nätets kapacitet påverkas hela nätet medan vid
mindre brister endast elanvändare längst ut på nätet påverkas.
Om sådana brister i spänningskvaliteten förekommer kan det leda till att elektrisk utrustning
skadas eller fungerar felaktigt eller inte alls.
Frågor om kvalitetsbrister i överföringen ingår redan idag i tillsynen av nätverksamheten. Det
saknas emellertid kriterier för kvaliteten hos över­föringen, vilket försvårar den praktiska tillsynen.
Därför bör det i lag­stiftningen införas sådana kriterier. Det är emellertid en grannlaga uppgift att ut­
forma föreskrifter med dessa kriterier. Den föreskrift som regeringen föreslår skall införas i ellagen
är därför mycket allmänt hållen. Före­skriften bör kompletteras med ett bemyndigande för reger­
ingen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten att meddela närmare föreskrifter om
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
kvaliteten hos överföringen. Innan sådana föreskrifter meddelas kommer regeringen att ge ett upp­
drag åt nätmyndigheten att, i samråd med den systemansvariga myndigheten (Affärsverket svenska
kraftnät) och företrädare för elbranschen, ta fram ett underlag för dessa föreskrifter. Som vägledning
vid detta arbete bör bland annat användas vissa standarder som finns på detta område.”
Bestämmelser om skyddsåtgärder finns i 9 kap. ellagen
Enligt 9 kap. 1 § ellagen som omnämns i utdraget ovan ”ska elektriska anläggningar, elektriska
an­ordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel och elektriska installa­
tioner vara så beskaffade och placerade samt bru­kas på sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot
person- eller sak­skada eller störning i driften vid den egna anläggningen eller vid andra elektriska
anläggningar.”
Av 9 kap. 8 § ellagen framgår vidare att särskilda bestämmelser om elektromagnetisk kompa­
tibilitet finns i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet. I specialmotiveringen till
denna bestämmelse hänvisar propositionen (1996/07:136) s. 179 till 7 § ”utredningens förslag”.
Med utredningen förstås här SOU 1995:108 Ny ellag. Utredningen hänvisar i sin tur, s. 146, till
propositionen (1992/93:47) om en ny lag om elektromagnetisk kompatibilitet, s. 18. Föredraganden
konstaterar där att det med införandet av EMC-direktivet saknas grund för att i fortsättningen reglera
EMC-frågor med stöd av ellagen och att en ny lag om elektromagnetisk kompatibilitet därför borde
införas.
6.2 EMC-lagen
Lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet (EMC-lagen) trädde i kraft 1994.
Genom lagen, förordningen (1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet och myndighets­
föreskrifter meddelade med stöd av förordningen genomfördes rådets direktiv 89/336/EEG, EMCdirektivet.
Ett nytt EMC-direktiv – Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/108/EG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet och om upphävande av direktiv
89/336/EEG antogs den 15 december 2004.
Direktivet föranledde ändringar i EMC-lagen och förordningen, lagen (2007:352) om ändring i
lagen om elektromagnetisk kompatibilitet och förordningen (2007:360) om ändring i förordningen
om elektromagnetisk kompatibilitet.
Enligt 1 § EMC-lagen, som närmast är en bemyndigandelag, får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer i fråga om kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, per­
sonlig säkerhet eller hälsa meddela föreskrifter om bland annat krav på egenskaper hos eller använd­
ning av utrustning för att den ska kunna fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning
utan att orsaka oacceptabla störningar för annan utrustning (elektromagnetisk kompatibilitet). Utö­
ver detta grundläggande bemyndigande innehåller lagen bestämmelser om tillsyn och ansvar.
EMC-förordningen innehåller, förutom definitioner, och bemyndiganden, bestämmelser om
skyddskrav på den utrustning som omfattas av lagstiftningen, 4 §. Enligt 9 § får Elsäkerhetsver­
ket meddela föreskrifter bland annat om skyddskraven enligt 4 § och om dokumentation av god
branschpraxis vid installation av fasta installationer. Elsäkerhetsverket har meddelat föreskrifter om
elektromagnetisk kompatibilitet, ELSÄK-FS 2007:1.
6.3 Närmare om EMC-direktivet 2004/108/EG
Bestämmelserna i direktivet gäller enligt artikel 1 utrustnings elektromagnetisk kompatibilitet. Syf­
tet med direktivet är att den inre marknadens funktion ska säkerställas genom att det inom den Euro­
peiska gemenskapen ställs samma krav på utrustningars elektromagnetiska kompatibilitet.
Med elektromagnetisk kompatibilitet avses enligt artikel 2 en utrustnings förmåga att fungera
tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att introducera oacceptabla elektromagne­
tiska störningar för annan utrustning i denna omgivning.
Med utrustning avses enligt artikel 2 apparat eller fast installation. Med fasta installationer avses
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
en särskild kombination av apparater, och i förekommande fall, andra anordningar som monterats på
en i förhand bestämd plats i syfte att användas där permanent.
I artikel 5 och bilaga 1 till direktivet anges kraven på elektromagnetisk kompatibilitet för ut­
rustning, de så kallade skyddskraven. Skyddskraven innebär i huvudsak att utrustning ska kunna
fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att introducera elektromagnetiska
störningar (emission) som medför att annan utrustning inte kan fungera som avsett. Skyddskraven
består således till en del av kravet att utrustning ska ha en viss tålighet (immunitet) mot elektro­
magnetisk störning. Utrustning ska vidare ha en sådan tålighet mot den elektromagnetiska störning
som kan förväntas vid avsedd användning att dess avsedda funktion inte i oacceptabel utsträckning
försämras. Viss grad av elektromagnetisk störning måste således accepteras. Till exempel måste en
tillfällig störning av ljudet i en radiomottagare accepteras i anslutning till att elektriciteten i en annan
utrustning sätts på eller av. Vad som är en acceptabel störning är en avvägning mellan betydelsen av
att en utrustning fungerar och kostnaderna för att komma tillrätta med en störning.
I bilaga 1 punkten 2 finns dessutom ett särskilt skyddskrav för fasta installationer. En fast instal­
lation ska installeras enligt god branschpraxis (good engineering practices i den engelska versionen)
och i enlighet med komponenttillverkarnas information om hur de ingående komponenterna är av­
sedda att användas för att tillgodose kraven på elektromagnetisk kompatibilitet.
Här återges (14) och (18) i direktivets inledande skäl, eftersom de ger vägledning till förståelse av
bland annat innebörden av begreppet fasta installationer.
”(14) Tillverkare av utrustning som är avsedd att anslutas till nät bör konstruera sådan utrustning på
ett sätt som inte leder till oacceptabelt försämrad nätdrift när den används under normala driftsvillkor.
Nätoperatörer bör konstruera sina nät på ett sätt som gör att tillverkare av utrustning som är avsedd att
anslutas till nät inte åläggs orimligt merarbete för att förebygga en oacceptabelt försämrad nätdrift. De
europeiska standardiseringsorganen bör ta lämplig hänsyn till detta mål (och de samlade effekterna av
de relevanta typerna av elektromagnetiska fenomen) när de utarbetar harmoniserade standarder.”
”(18) Fasta installationer, bland annat stora maskiner och nät, kan alstra elektromagnetiska stör­
ningar eller påverkas av dessa. Det kan finnas en gränsyta mellan fasta installationer och apparater,
och de elektromagnetiska störningar som alstras av fasta installationer kan påverka apparater och
tvärtom. Vad beträffar den elektromagnetiska kompatibiliteten är det irrelevant om den elektromag­
netiska störningen alstras av en apparat eller en fast installation. Fasta installationer och apparater
bör därför omfattas av en sammanhängande och uttömmande ordning med väsentliga krav. Det bör
vara möjligt att tillämpa harmoniserade standarder på fasta installationer för att bevisa överensstäm­
melse med de väsentliga krav som omfattas av sådana standarder.”
Kommissionen har den 21 maj 2007 givit ut Guide for the EMC Directive 2004/108/EC. Även
om guiden är utgiven av Kommissionen är den inte ett rättsligt bindande dokument. Guiden ger
vägledning i tolkningen av direktivet. Under 1.3 Defining the scope of fixed installations, s. 26, i
Guiden, står följande.
”Fixed installations is thus an all encompassing term that applies to all electrical installations
that have been constructed with the intention of being permanent. The definition covers all
installations from the smallest residential electrical installation through to national electrical
and telephone networks, including all commercial and industrial installations.
Examples of fixed installations:
Industrial plants, power plants, power supply networks, telecommunication networks, cable TV
networks, computer networks, airport luggage handling installations, airport runway lighting
installations, automatic warehouses, skating hall ice ring machinery installations, storm surge
barrier installations (with the control room), wind turbine stations, car assembly plants, water
pumping stations, water treatment plants, railway infrastructure, air conditioning installations”
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
10
6.4 Elmarknadsdirektivet
Av betydelse i detta sammanhang är också det så kallade elmarknadsdirektivet.
2003 antogs det så kallade inre marknadspaketet av Europaparlamentet och rådet. Paketet omfat­
tar två direktiv och en förordning. Ett av direktiven, direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler
för den inre marknaden för el, det så kallade elmarknadsdirektivet, genomfördes i ellagen 2004
genom ändringar i 3 kap. prop. 2004/05:62 Genomförande av EG:s direktiv för de inre marknaderna
för el och naturgas m.m.
Enligt artikel 4 ska medlemsstaterna se till att frågor som rör försörjningstrygghet övervakas.
Vid behov får medlemsstaterna överlåta denna uppgift åt de tillsynsmyndigheter som avses i artikel
23.1. Denna övervakning skall i synnerhet omfatta balansen mellan tillgång och efterfrågan på den
inhemska marknaden, förväntad framtida efterfrågan, ytterligare kapacitet som planeras eller håller
på att anläggas, samt nätens kvalitet och underhållsnivå samt åtgärder för att täcka efterfrågetoppar
och hantera brister i leverans från en eller flera leverantörers sida.
De behöriga myndigheterna skall senast den 31 juli vartannat år offentliggöra en rapport i vil­
ken resultaten av övervakningen av dessa frågor och de åtgärder som vidtagits eller planerats skall
anges; rapporten skall därefter genast överlämnas till kommissionen.
Enligt artikel 5 ska medlemsstaterna se till att tekniska säker­hetskriterier definieras och att det
utarbetas och offentliggörs tekniska regler, som anger lägsta tekniska konstruktions- och driftkrav
för anslut­ning till systemet av produktionsanläggningar, distributions­system, direktanslutna konsu­
menters utrustning, länkutrustning och direktled­ningar. Kraven i form av nationella föreskrifter ska
enligt artikeln anmälas till kommissionen för granskning, så att nationella föreskrifter om tekniska
krav inte leder till handelshinder eller rör områden som redan omfattas av gemenskapsrättslig lag­
stiftning.
Med hänvisning till bland annat Elsäkerhetsverkets instruktion (se nedan) och de bemyndiganden
som fanns i 9 kap. 1 § och 8 kap. 1 § ellagen och de föreskrifter som Affärsverket svenska kraftnät
och Elsäkerhetsverket meddelat med stöd av dessa, bedömde regeringen i propositionen (s. 45) att
artikel 5 inte ledde till att Sverige behöver vidta ytterligare åtgärder.
6.5 EMC-direktivet och Elmarknadsdirektivet – olika slags direktiv
För att komma till rätta med de tekniska handelshindren på den inre marknaden och främja den fria
rörligheten för varor, antog EU 1985 den s.k. nya metoden för harmonisering av tekniska regler. Nya
metoden-direktiv anger exempelvis viktiga hälso- och säkerhetskrav för respektive produktgrupp.
De europeiska standardiseringsorganisationerna får sedan i uppdrag att inom sina ansvarsområden
utarbeta harmoniserade Europastandarder som uppfyller säkerhetskraven i direktiven. Har en tillver­
kare använt sig av en standard som harmoniserats mot direktivet föreligger presumtion för att kraven
i direktivet har uppfyllts. Därmed har en tillverkare rätt att sätta utrustningen på marknaden.
EMC direktivet är ett nya metoden-direktiv (se (12) i direktivets skäl) som syftar till fri rörlighet
för varor, i det här fallet utrustning, medan elmarknads- och elförsörjningsdirektiven är direktiv som
syftar till en harmonisering av den inre marknaden för el där rättvis konkurrens ska råda samt till att
trygga elförsörjningen. Dessa är inte några nya metoden-direktiv med tekniska krav i harmoniserade
standarder.
EMC-direktivet gäller för elektrisk utrustning som i sin tur omfattar både apparater och fasta
installationer. Nya metoden-principen gäller således även fasta installationer. Detta betyder att fasta
installationer och apparater kontrolleras på samma sätt och att samma tillsynsprinciper gäller för
apparater och fasta installationer. Detta avspeglas också i EMC-lagen. Om det visar sig att en fast
installation alstrar oacceptabla störningar har således Elsäkerhetsverket rätt att ingripa enligt lagen.
6.6 Berörda myndigheter
De myndigheter som berörs av frågor om spänningskvalitet är Elsäkerhetsverket, Energimarknads­
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
11
inspektionen och Affärsverket svenska kraftnät.
Elsäkerhetsverket är enligt sin instruktion (2007:1121) förvaltnings­myndighet för tekniska säker­
hetsfrågor på elområdet. De övergripande målen för verksamheten är att förebygga skador orsakade
av elektricitet på person och egendom samt störningar på radiokommunikation och näringsverksam­
het inom området elektromagnetisk kompatibilitet.
Energimarknadsinspektionens uppgifter är enligt instruktionen (2007:1118) bland annat att ansva­
ra för tillsynen, regelgivningen och tillståndsprövningen enligt ellagen (1997:857), naturgaslagen
(2005:403) med undantag för frågor om försörjningstrygghet enligt 8 a kap., och lagen (1978:160)
om vissa rörledningar samt för tillsynen och regelgivningen enligt fjärrvärmelagen (2008:263).
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har enligt instruktionen (2007:1119) till uppgift
att på ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljö­
anpassat kraftöverföringssystem, sälja överföringskapacitet samt i övrigt bedriva verksamheter som
är anknutna till kraftöverföringssystemet.
7. SPÄNNINGSKVALITET OCH ELEKTROMAGNETISKA STÖRNINGAR
All elektrisk energi överförs elektromagnetiskt. Den elektriska energin omvandlas från och till andra
energiformer såsom ljus, mekanisk rörelse och värme. På elens väg från framställning till använd­
ning är elektriska anläggningars och anordningars avsedda funktion central för systemet och därför
är det av vikt att deras förmåga att fungera tillfredställande inte försämras på grund av elektromag­
netiska fenomen. Begreppet spänningskvalitet får, som ovan nämnts, ses som en beskrivning av hur
spänningen i ett elnäts anslutningspunkter avviker från den ideala spänningen.
De internationella och europeiska standardiseringsorganen 8) listar följande vanliga ledningsbund­
na elektromagnetiska fenomen:
Lågfrekventa fenomen
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Långsamma variationer i leveransspänningen
Övertoner, mellantoner
Överlagrade signaler för kommunikation på elnät 9)
Spänningsvariationer
Kortvariga spänningssänkningar och avbrott
Spänningsobalans 10)
Variationer i kraftfrekvens
Inducerade lågfrekventa spänningar
Likspänningskomponenter i växelspänningsnät
Högfrekventa fenomen
•
•
•
Inducerade spänningar eller strömmar
•Kontinuerliga vågor
•Modulerade vågor
Monopolära transienter – enstaka eller som pulsskur
Oscillerande transienter – enstaka eller som pulsskur
Dessa elektromagnetiska fenomen kan i en given punkt påverka spänningens kvalitet på sådant sätt
att den blir till en elektromagnetisk störning som kan försämra funktionen hos anslutna utrustningar.
Hur mycket elektromagnetiska störningar i form av ström påverkar spänningskvaliteten beror på
samspelet mellan elnätet och till detta anslutna andra elnät eller samspelet mellan elnätet och an­
slutna elanvändare och elproducenter.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
12
7.1 Exempel på hur elektromagnetiska fenomen påverkar spänningskvalitet
Ett exempel på hur snabba spänningsvariationer yttrar sig i ett flimrande ljusflöde, är när ett stålverk
är anslutet till ett nät med låg kortslutningseffekt och stålverkets så kallade ljusbågsugnar drar en
ström som varierar med storleksordningen tio större ändringar per sekund. Detta ger motsvarande
variationer i spänningen vilket orsakar flimmer i ljusflödet från elektrisk belysning.
Ett annat exempel är kortvariga spänningssänkningar som kan orsakas av åsknedslag i kraftled­
ningar med blanka ledare – så kallade friledningar. Strömmen från åskan orsakar elektriska överslag
genom luften mellan ledningens faslinor och/eller till jord. Ledningen kopplas tillfälligt bort genom
automatisk öppning av effektbrytare i ledningens ände/ändar och återinkopplas efter en förinställd
tid som ska vara tillräcklig för att ljusbågar ska hinna slockna. Under hela kedjan från åsköver­slaget,
bortkoppling av ledningen och efterföljande återinkoppling upplever till denna anläggningsdel an­
slutna elektriska anläggningar och anordningar ett kortvarigt avbrott eller en kortvarig spännings­
sänkning.
Alltför låga spänningar uppträder vanligen till följd av spänningsfall under tider med hög elan­
vändning och drabbar oftast elanvändare som befinner sig långt ut i elnätet. Avvikelser från den no­
minella spänningen kan leda till försämring av den optimala funktionen hos elektriska anläggningar
eller anordningar. Vidare kan avvikelserna leda till ökad uppvärmning av elmateriel och över tiden
ger en minskad livslängd. Större frekvensavvikelser kan orsaka drifts- och funktionsstörningar.
Obalans mellan fasspänningar i ett trefasigt växelströmssystem kan ge upphov till minskad pre­
standa och förkortad livslängd för elmotorer. Övertoner och mellantoner alstras i regel av till elnäten
anslutna elektriska anläggningar eller anordningar såsom exempelvis omriktare och ljusbågsugnar.
Över- och mellantoner kan ge upphov till felfunktioner och ökad uppvärmning.
En elektromagnetisk störning som alstras i en elektrisk anläggning eller anordning som är anslu­
ten till ett elnät kan fortplanta sig genom elnätet till en annan elektrisk anläggning eller anordning
som är ansluten till samma elnät, vilket visas i figur 2.
elektromagnetisk
störning
störkälla
mottagare
Figur 2. Elektromagnetisk störning som fortplantar sig via ett elnät.
Liksom anslutna elektriska anläggningar eller anordningar kan även elnätet alstra elektromagnetiska
störningar vilket visas i den vänstra delen av figur 3. Ett exempel är kortvariga spänningssänkningar.
Även anslutna elektriska anläggningar eller anordningar kan alstra elektromagnetiska störningar
genom att exempelvis belastningen drar ström som försämrar spänningskvaliteten i elnätet. Den
försämrade spänningskvaliteten i elnätet kan i sin tur påverka funktionen av till nätet anslutna elek­
triska anläggningar eller anordningar men även apparater som ingår i själva elnätet.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
13
elektromagnetisk
störning
störkälla
elektromagnetisk
störning
mottagare
mottagare
störkälla
Figur 3. Elektromagnetisk störning som utbreder sig från elnätet till en ansluten elektrisk
anläggning eller anordning och omvänt.
I figur 4 visas fall när elektromagnetiska störningar utbreder sig mellan elnät, vilket innebär att ett
elnät kan påverka ett annat elnät. En elektromagnetisk störning kan även alstras inom ett elnät och
fortplanta sig genom ett eller flera andra elnät till ett elnät längre bort och där påverkar själva nätets
spänningskvalitet och försämrar funktionen av anslutna elektriska anläggningar eller anordningar.
elektromagnetisk
störning
störkälla
mottagare
elektromagnetisk
störning
mottagare
störkälla
Figur 4. Elektromagnetisk störning som utbreder sig från ett elnät till ett annat och omvänt.
I princip kan även kraftverk alstra elektromagnetiska störningar men det är sällsynt. I stamnätet finns
många stora generatorer anslutna såsom vatten- och kärnkraftverk som har sådan styrka att det krävs
mycket kraftiga elektromagnetiska störningar för att påverka spänningskvaliteten.
Elnätens spänningskvalitet avtar normalt med fallande spänningsnivå, det vill säga efter varje
transformering till lägre spänning. Detta eftersom flertalet störningar härrör från elektriska anlägg­
ningar och anordningar anslutna på lägre spänningsnivåer.
Till sist ska nämnas att denna del av rapporten begränsas till en kortfattad beskrivning av i uppdra­
get ingående elektromagnetiska fenomen och deras verkningar. I övrigt hänvisas till facklitteraturen
i ämnet, genomförda utredningar, forskningsrapporter med mera som finns inom området. Orsak till
och verkningar av nämnda elektromagnetiska fenomenen är ingen teknisk tvistefråga.
8. standarder INOM OMRÅDET
I dag finns det en serie internationella standarder inom området elektromagnetisk kompatibilitet som
skapar goda förutsättningar för att elektriska anläggningar och anordningar kan fungera tillfreds­
ställande med avseende på elektromagnetiska störningar, såväl vad gäller emission som immunitet.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
14
Standarderna är framtagna av IEC och införda som europeiska standarder av CENELEC.
Dessa EMC-standarder ingår i en serie som heter 61000 och innehåller följande delar:
• del 1 med introduktion, grundläggande principer, definitioner och terminologi
• del 2 med beskrivningar av EMC-miljön, klassificering av miljöer och kompatibilitetsnivåer
• del 3 med gränsvärden för emission och i fall det saknas en produktstandard även gränsvärden
för immunitet
• del 4 med mät- och provningsmetoder
• del 5 med vägledningar för installation av apparater och metoder för minskning av störningar
• del 6 tillhandahållande av generiska standarder för produktfamiljer
• del 9 med övriga standarder.
Varje del är uppdelad i flera undergrupper som är utgivna som standarder, tekniska specifikatio­
ner eller tekniska rapporter. Standarderna tjänar som horisontella standarder för implementering av
EMC-fordringar i produktstandarder som därefter kan harmoniseras med Europa­parlamentets och
rådets direktiv 2004/108/EG om elektromagnetisk kompatibilitet. Inom del 2 finns kompatibilitets­
nivåer för både allmän distribution för lågspänning (SS-EN 61000-2-2), allmän distribution för mel­
lanspänning (SS-EN 61000-2-12) samt för industriella mellan­spänningsnät (SS-EN 61000-2-4).
Med utgångspunkt från kompatibilitetsnivåer i dessa standarder kan man ställa krav på plane­
ringsnivåer för spänningskvalitet i elnäten samt emission från och immunitet av utrustningar.
Den svenska standarden SS-EN 61000-2-2 11) behandlar ledningsbundna störningar i frekvens­
området 0-9 kHz, för signalering på elnätet dock upp till 148,5 kHz. Den anger kompabilitets­nivåer
för allmänna distributionsnät för lågspänning med en nominell spänning av högst 420 V enfas eller
690 V trefas och 50 eller 60 Hz nominell frekvens. De i standarden angivna kompatibilitetsnivåerna
gäller i elnätens anslutningspunkter. Kompatibilitetsnivåerna är specificerade för elektromagnetiska
störningar av de slag som kan förväntas i allmänna distributionsnät för lågspänning och avsedda att
tjäna som vägledning för att fastställa gränser för emission och immunitet för utrustning som utsätts
för ledningsbundna störningar som förekommer i allmänna distributionsnät. Standarden innehål­
ler inga kompatibilitetsnivåer för kortvariga spänningssänkningar och avbrott, transienta överspän­
ningar, likspänningskomponenter och signalering på nätet.
En ny svensk standard med beteckningen SS-EN 61000-2-12 12) kom 2003 och behandlar led­
ningsbundna störningar i frekvensområdet 0 kHz till 9 kHz, för signalering på elnätet dock upp till
148,5 kHz. Den anger kompatibilitetsnivåer för allmänna distributionsnät för mellanspänning med
en nominell spänning mellan 1 och 35 kV trefas och 50 eller 60 Hz nominell frekvens. Standarden
omfattar samma ledningsbundna elektromagnetiska störningar som SS-EN 61000-2-2.
Som ett resultat av att el ingår som produkt i EU:s produktansvarsdirektiv (85/374/EEC) har CE­
NELEC tagit fram en europeisk standard, EN 50 160 13) som fastställdes första gången 1999. Stan­
darden beskriver spänningens egenskaper i elnät för allmän distribution för låg- och mellanspänning
upp till och med 35 kV i anslutningspunkten under normala driftsförhållanden. Den behandlar i
princip samma elektromagnetiska fenomen som finns i motsvarande EMC-standarder men ger inga
kompatibilitetsnivåer. Spänningsegenskaperna som är angivna i denna standard är inte avsedda som
EMC-nivåer eller gränsvärden för emission av ledningsbundna störningar i allmänna distributions­
nät. De är inte heller avsedda att definiera fordringar i produktstandarder och installationsstandarder.
Idag gäller utgåva 3 som fastställdes 2008 och en ny utgåva 4 är klar för fastställande av CENELEC:s­
Technical Board.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
15
9. TILLSYN
I uppdraget ingår också att lämna förslag på gränsdragning mellan Elsäkerhetsverket och Energi­
marknadsinspektionen såvitt avser tillsyn av leveranssäkerhet och överföringskvalitet i elnäten. Verket
uppfattar att med överföringskvalitet enligt uppdragen avses spänningskvalitet.
9.1 Tillsyn enligt ellagen
Bestämmelser om tillsyn enligt ellagen finns i 12 kap.
Tillsynen över efterlevnaden av lagen eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd
av lagen utövas enligt 1 § av den eller de myndig­heterna som regeringen bestämmer såvitt avser
elsäkerheten och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. Tillsynen i övrigt utövas av nätmyn­
digheten. Nätmyndigheten är vidare tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förord­
ning (EG) 1228/2003 om villkor för tillträde till gränsöverskridande elhandel.
Enligt 1 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el har Affärsverket svenska kraftnät
systemansvaret för el, enligt 15 § starkströmsförordningen (2009:22) är Elsäkerhetsverket tillsyns­
myndighet för frågor om elsäkerhet och enligt 1 § elförordningen (1994:1250) är det Energimarknads­
inspektionen som är nätmyndighet.
Tillsynsmyndigheterna har rätt att få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs, 2 §.
En tillsynsmyndighet får enligt 3 § meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlev­
naden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen.
Besluten enligt 2 och 3 §§ får förenas med vite. Föreläggande enligt 3 § som avser elsäkerhet eller
driftssäkerhet hos det nationella elsystemet gäller omedelbart.
I 4 och 5 §§ finns särskilda bestämmelser om tillsyn som avser elsäkerhet eller driftssäkerheten i
det nationella elsystemet. Enligt dessa bestämmelser har tillsynsmyndigheterna relativt långtgående
befogenheter. Elsäkerhetsverket får bland annat förordna om rättelse på vederbörandes bekostnad
om det är påkallat av elsäkerhetsskäl och i vissa fall förbjuda användning eller tillhandahållande av
elektrisk materiel.
För tillsynen som avser elsäkerhet eller driftsäkerheten hos det nationella elsystemet har tillsynsmyn­
digheten enligt 5 § rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra områden, dock inte bostäder.
Även för nätmyndighetens tillsyn finns särskilda bestämmelser. Dessa är till stor del inriktade på
övervakning av elmarknaden och eltarifferna.
9.2 Tillsyn enligt EMC-lagen
Enligt 2 § ska den myndighet som regeringen bestämmer utöva tillsyn över efterlevnaden av före­
skrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Tillsynsmyndigheten har rätt att i den utsträckning det behövs för tillsynen
1. få del av upplysningar och handlingar,
2. hos den som tillverkar, saluför, hyr ut eller till Sverige för in utrustning, få tillgång till utrustning för att kontrollera den, och
3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
Om det är påkallat från skyddssynpunkt får en tillsynsmyndighet i det enskilda fallet meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska
efterlevas.
Tillsyn över efterlevnaden av EMC-förordningen och föreskrifter meddelade med stöd av förord­
ningen utövas enligt 12 § av:
Post- och telestyrelsen, i fråga om radio- och teleterminalutrustning som avses i 2 § lagen (2000:121)
om radio- och teleterminalutrustning,
Vägverket, i fråga om utrustning som avses i 10 §, och Elsäkerhets­verket, i fråga om övrig utrustning.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
16
10. ÖVERVÄGANDEN
Det är ett samhälleligt intresse att elektriska anläggningar och anordningar fungerar väl. Industrin
är beroende av att maskiner inte stoppar eller att driften blir ojämn, sjukvården är extremt beroende
av att apparatur har en pålitlig funktion och för vår allmänna standard är även funktionen hos anord­
ningar i hemmen av betydelse.
Många faktorer påverkar denna funktion i större eller mindre utsträckning, men en viktig faktor
(vid sidan av en säker och avbrottsfri leverans) är hanteringen av elektromagnetiska störningar. Hur
en anläggning eller anordning tål störningar och vilka störningar de alstrar är avgörande för elektriska
anläggningars och anordningars funktion. Med elektromagnetisk kompatibilitet uppnås förutsättningar
för god funktion.
10.1 Begreppet spänningskvalitet
Innebörden av begreppet spänningskvalitet och begreppets förhållande till kvalitet i överföringen av
el har behandlats i avsnitt 5.
Spänningskvalitet är, som där sägs, ett begrepp som beskriver hur mycket spänningen i ett elnät
avviker från den ideala spänningen i en given punkt vid ett visst tillfälle och god spänningskvalitet
är ett uttryck för låga elektromagnetiska störningar. Spänningskvaliteten beror också på bland annat
produktionsanläggningars inmatning i näten och användarnas uttag av ström.
God kvalitet i överföringen av el är önskvärd och ett krav som ellagen ställer på elnätsföretagen,
men det som är väsentligt för de elektriska anläggningarnas och anordningarnas funktion är hur de
elektromagnetiska störningarna hanteras. God kvalitet i överföringen av el är inte någon garanti för
elektromagnetisk kompatibilitet och därmed inte heller för en tillfredställande funktion hos elek­
triska anläggningar och anordningar. Trots god kvalitet i överföringen av el kan spänningskvaliteten
vara bristfällig genom emission av elektromagnetisk störning från exempelvis en ansluten industri.
Är däremot de elektromagnetiska störningarna begränsade (skyddskraven enligt EMC-lagstiftning­
en är uppfyllda) finns förutsättningar för tillfredsställande funktion hos elektriska anläggningar och
anordningar om man bortser från risken för längre leveransavbrott.
God kvalitet i överföringen av el är bara en förutsättning för en tillräcklig spänningskvalitet. För en
bra spänningskvalitet måste man även ta hänsyn till samspelet mellan elnäten och till dessa anslutna
elektriska anläggningar och anordningar. Samhället bör därför ställa krav på elektromagnetisk
kompatibilitet i samband med överföring av el.
10.2 Regleringsordningen
Hur avspeglar då regleringsordningen de förhållanden som har beskrivits ovan?
Så som 3 kap. 9 § är uppbyggd kan man få intrycket att det är bland annat spänningskvalitet som
bygger upp kvaliteten i överföringen. Förhållandet är emellertid snarast det omvända: God kvalitet
i överföringen är en förutsättning för god spänningskvalitet men även annat påverkar, exempelvis
elektromagnetiska störningar från till elnätet anslutna elektriska anläggningar och anordningar.
Som framgår av redogörelsen i avsnitt 6, s. 6 ff finns bestämmelse av betydelse för utrednings­
uppdraget i ellagen (1997:857) och lagen om elektromagnetisk kompatibilitet (1992:1512) och med
stöd av dessa utfärdade förordningar.
I ellagen finns bestämmelser bland annat om nätverksamhet, om kvalitet i överföringen av el, om
leveranssäkerhet och om elsäkerhet. I EMC-lagen finns bestämmelser om elektromagnetisk kom­
patibilitet.
EMC-lagen trädde i kraft 1994 som ett led i anpassning av svensk lagstiftning till ett antal EGrättsakter som omfattades av EES-avtalet. Lagen innebar en nyhet för svenska förhållanden. Tidigare
hade endast en aspekt av elektromagnetisk kompatibilitet reglerats i Sverige, nämligen emission av
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
17
radiostörningar. Bestämmelser om radiostörningar fanns i den alltjämt gällande radiostörningsför­
ordningen (1985:625). Förordningen hade utfärdats med stöd av bemyndigande i då gällande ellag
(1902:71 s. 1 §).
I och med att den gamla ellagen ersattes av den nuvarande upphörde kopplingen mellan ellagen
och elektromagnetisk kompatibilitet. Detta har kommit till uttryck i 9 kap. 8 § ellagen varav framgår
att bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet finns i EMC-lagen. Skälet till att elektromag­
netisk kompatibilitet frigjordes från ellagen var (se s. 9) att EMC-direktivet har ett annat och tillika
större tillämpningsområde än ellagen.
Vid denna tid var det sålunda lagstiftarens uppfattning att frågor om elektromagnetisk kompati­
bilitet skulle regleras genom den nya lagen. I propositionen (prop. 1992/93:47 s. 19) konstaterade
föredraganden vidare att det var önskvärt att ansvaret att meddela föreskrifter borde hållas samman
hos en myndighet.
Flera förändringar i regelverken har skett sedan dess som har betydelse för denna utredning:
För det första har 3 kap. 1 och 9 §§ ellagen ändrats och 9 a–e §§ tillkommit. För det andra har ett
nytt EMC-direktiv antagits som föranlett att EMC-lagen omarbetats.
Genom de ändringar som gjordes 2006 i 3 kap. 9 § ellagen har regeringen fått ett bemyndigande
att meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att överföringen av el ska vara av
god kvalitet. Bemyndigandet avser inte elektromagnetisk kompatibilitet uttryckligen, men att det är
detta som avses framgår bland annat av uttalanden i förarbetena, (prop. 2005/06:27 s. 56) se avsnitt
6.1 ovan.
EMC-lagstiftningen har förtydligats så att det nu klart framgår att även fasta installationer omfat­
tas av bestämmelserna.
Om elnät, som ingår i nätverksamhet enligt 3 kap. ellagen, även omfattas av EMC-lagen så blir
konsekvensen enligt Elsäkerhetsverkets uppfattning att tekniska krav på överföring av el kan med­
delas enligt två olika regelsystem.
En fråga att ta ställning till blir därför om elnät kan anses vara en sådan fast installation som omfat­
tas av EMC-direktivet. I avsnitt 6.2 ovan har Elsäkerhetsverket redovisat direktivets innehåll. Som
där framgår omfattar direktivet ”utrustning”, varmed avses apparater eller fasta installationer. Med
fasta installationer avses i sin tur en särskild kombination av apparater, och i förekommande fall
andra anordningar som monterats på en i förhand bestämd plats i syfte att användas där permanent,
artikel 1 och 2. Det framgår inte direkt av definitionerna i artikel 2 att fasta installationer omfattar
elnät. Å andra sidan nämner definitionerna inte heller några andra specifika typer av installationer.
Vägledning kan i stället hämtas ur de inledande skälen och ur Kommissionens egna riktlinjer 14).
I skälen motiveras de viktigare bestämmelserna i artikeldelen av direktivet. Skälen (14) och (18)
behandlar nät och nätoperatörer, se avsnitt 6.3.
Kommissionens riktlinjer är inte en rättskälla i EG-rätten, men ger god vägledning i förståelse av
innebörden av direktivet, se avsnitt 6.3.
Av skälen och av riklinjerna anser Elsäkerhetsverket att det klart framgår att alla elnät, inklusive
elnät enligt 3 kap. ellagen, omfattas av EMC-direktivet och därmed av EMC-lagen.
Energiföretaget E.ON, som ingått i referensgruppen under denna utredning, har ifrågasatt om
elnätsverksamhet omfattas av formuleringen i 1 § EMC-lagen. Elsäkerhetsverket kan konstatera att
utformningen av 1 § EMC-lagen avviker från direktivet genom att bemyndigandena enligt lagen av­
ser föreskrifter i fråga om ”kommunikationer eller näringsverksamhet eller skydd för liv, personlig
säkerhet eller hälsa”. Motsvarande begränsning finns inte i direktivet och avspeglas för övrigt inte
heller i EMC-förordningen. Paragrafens utformning leder till viss osäkerhet om innebörden av de
bemyndiganden som lagen ger. Elsäkerhetsverket avser att i annan ordning återkomma till depar­
tementet med en redogörelse för detta och vissa frågor om EMC-regelverket som har aktualiserats
genom denna utredning. Verket anser dock inte att utformningen av 1 § innebär att nätverksamhet
inte skulle omfattas.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
18
I sammanhanget vill Elsäkerhetsverket också framhålla att, om elnät omfattas av EMC-direktivet,
medger inte EG-rätten att Sverige utesluter näten från den svenska lagstiftningen. Härvidlag finns
alltså inte någon valfrihet.
De elnät som ingår i nätverksamheten är stamnätet, regionnäten och lokalnäten.
Energimarknadsinspektionen har enligt elförordningen bemyndigande att meddela föreskrifter enligt 3 kap. 9 § ellagen. Detta bemyndigande inkluderar indirekt krav som rör elektromagnetisk
kompatibilitet av betydelse för kvaliteten i överföring av el. Elsäkerhetsverket har å sin sida bemyndigande enligt EMC-förordningen att meddela föreskrifter om EMC-krav för fasta installationer,
vilket omfattar även elnät.
Bemyndigandena överlappar således varandra.
Genom 3 kap. ellagen implementerades energimarknadsdirektivet i svensk rätt och genom EMClagen implementerades EMC-direktivet. EMC-direktivet syftar till fri rörlighet för varor medan el­
marknadsdirektivet är ett direktiv för att harmonisera konkurrenskraven på elmarknaden och trygga
elförsörjningen.
EMC-direktivet är ett nya metoden-direktiv och energimarknadsdirektivet är ett harmoniserings­
direktiv. Enligt artikel 5 i det senare direktivet ska medlemsstaterna utarbeta och fastställa tekniska
krav. Artikelns utformning tyder på att det är nationella krav som avses eftersom artikeln också
föreskriver notifiering. Nationella krav tillåts inte enligt EMC-direktivet.
Som Elsäkerhetsverket ser det överlappar således ellagen och EMC-lagen varandra på grund av
att man i förarbetena hade olika utgångspunkter.
Det finns därför skäl för regeringen att överväga hur lagarna bör koordineras så att dubbelreglering förebyggs och så att gemenskapsrätten fullföljs. Enligt verkets uppfattning leder dubbelregleringen till en suboptimering av de samlade insatserna av båda myndigheterna. För att få legitimitet
och effektivitet bör endast ett regelverk tillämpas, nämligen EMC-lagen.
10.3 Tillsyn
Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet ifråga om regelverken beträffande elsäkerhet och EMC. Ver­
ket har en väl genomarbetad tillsynsstrategi mot elnätsföretagen. Varje elnätsföretag är föremål för
en återkommande tillsyn som sker med en viss periodicitet. I tillsynen ingår kontroll av att nätan­
läggningarna och apparaternas installation i näten uppfyller gällande elsäkerhets- och EMC-krav, att
det finns har ett system för att hålla anläggningar i sådant skick att dessa ger betryggande säkerhet
mot person- eller sakskada samt att underhåll och reparationer uppfyller kraven på säkert elarbete.
Det är idag vanligt att elnätsföretagen låter entreprenörer ta hand om skötsel av deras anlägg­
ningar. Elsäkerhetsverket har därför även en återkommande tillsyn över entreprenörer som arbetar
på nätanläggningar.
Elsäkerhetsverket har de bemyndiganden, den kompetens och de resurser som behövs för att utöva
tillsynen över leveranssäkerhet och spänningskvalitet i elnäten. Verket utövar redan i dag tillsyn
över elsäkerheten i näten. Det är därför rationellt och kostnadseffektivt att Elsäkerhetsverket utövar
tillsynen.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
19
11. Förslag
Mot bakgrund av det ovan anförda lämnar Elsäkerhetsverket följande förslag.
1. Ellagen bör ändras så att det tydligt framgår att lagen inte gäller EMC. Det kan ske så att
bestämmelsen i 9 kap. 8 § flyttas till 1 kap. så att det framgår att bestämmelsen syftar på lagen i dess helhet.
2. EMC-lagen bör tillämpas för tekniska krav på elnät avseende spänningskvalitet.
3. Endast en myndighet bör ha föreskriftsrätt avseende spänningskvalitet. Såväl Elsäkerhetsverket som Energimarknadsinspektionen är lämpliga att meddela föreskrifter om EMC.
4. Tillsynen av spänningskvalitet bör utövas av Elsäkerhetsverket. När det gäller tillsynen avseende leveranssäkerhet bör Elsäkerhetsverket vara tillsynsmyndighet såvitt avser efterlevnaden av
föreskrifter som avser elnätens beskaffenhet. 12. KONSEKVENSER
Inget av de fyra nu framlagda förslagen har omedelbara konsekvenser i form av kostnader eller
administrativa problem. Förslagen innebär i princip förtydliganden (förslag nr 1) eller förenklingar
(förslagen nr 3 och 4).
Beträffande konsekvenserna av förslag nr 3, att EMC-lagen bör tillämpas för tekniska krav på
elnät avseende spänningskvalitet, kan följande anföras.
Genom EMC-lagen har EU:s EMC-direktiv införlivats med svensk rätt. I samband med riksdags­
behandlingen har lagen konsekvensbedömts. Elsäkerhetsverket hänvisar till vad regeringen har an­
fört i prop. 2006/07:67, s. 15. Lagen är redan i kraft och med Elsäkerhetsverket tolkning av direktiv
och lag saknas utrymme för att undanta nätverksamhet från lagens tillämpningsområde.
Frågan om konsekvenser aktualiseras därför först när myndighetsföreskrifter ska beslutas. I likhet
med andra myndighetsföreskrifter ska eventuella nya föreskrifter om skyddskrav för elnät konse­
kvensutredas i enlighet med det regelverk som finns för detta, jfr förordningen (2007:1244) om
konsekvens­utredning vid regelgivning. Konsekvenserna låter sig naturligen inte helt bedömas i detta
läge. Elsäkerhetsverket vill dock framhålla att de ytterligare krav som kan komma att behöva ställas
måste innefatta en noggrann avvägning mellan praktiska och ekonomiska konsekvenser för nätä­
garna och skyddsintresset. I en sådan avvägning ingår att beakta de olika förutsättningar som gäller
för olika nät (stamnät, regionnät och lokalnät).
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
20
Bilaga 1.
MEDVERKANDE i referensgrupp
1. Affärsverket svenska kraftnät
2. Banverket
3. Energimarknadsinspektionen
4. E.ON Elnät AB
5. Fortum Distribution AB
6. Föreningen för industriell elteknik (FIE)
7. Kommerskollegium
8. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
9. Sandvik AB
10. SEK Svensk Elstandard
11. SSG Standard Solutions Group AB
12. Stora Enso Packaging Boards AB
13. Svensk Energi
14. Teknikföretagen
15. Vattenfall Eldistribution AB
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
21
Bilaga 2.
Kortfattad sammanställning
över yttranden
Yttranden över ett utkast till denna rapport har avgivits av Affärsverket svenska kraftnät, Energi­
marknadsinspektionen, E.ON Elnät Sverige AB, Svensk Energi, Vattenfall Eldistribution AB och
SEK Svensk Elstandard.
Affärsverket svenska kraftnät
• anser att begrepp som till exempel leveranssäkerhet, överföring av god kvalitet, elkvalitet, elmiljö och spänningskvalitet är otydliga i lagstiftningen och att detta lett till missförstånd och oklarheter, eftersom begreppen inte retts ut och definierats på ett tydligt sätt i lagstiftningen samt att det hade varit önskvärt att rapporten tydligare definierat de olika kvalitetsbegreppen, och
• anser att förslagsdelen i rapporten såvitt avser gränsdragningen mellan Elsäkerhetsverket och Energi­­-
marknadsinspektionen är ofullständig och att en bredare och djupare diskussion grundad på
väl­definierade kvalitetsbegrepp hade varit önskvärd.
Energimarknadinspektionens yttrande bifogas i sin helhet som underbilaga 2:1.
Svensk Energi
•
•
•
•
•
delar uppfattningen att det finns viss överlappning både vad gäller lagstiftningen och dess tillämp-
ning vad avser tekniska krav samt vilka myndigheter som ska meddela föreskrifter och utöva tillsyn,
har förhoppningen om att rapporten ska leda fram till en tydlig uppdelning mellan de olika regel-
verken respektive berörda myndigheters ansvar,
efterlyser en konsekvensanalys för vilka kostnader det skulle innebära att EMC-lagen tillämpas på elnät,
anser att Elsäkerhetsverket troligtvis är bäst lämpat att meddela föreskrifter avseende spännings-
kvalitet och EMC och
anser att det är logiskt att den som har föreskriftsrätt också ska utöva tillsyn. Därför bör Elsäker-
hetsverket utöva tillsyn över spänningskvalitet och Energimarknadsinspektionen över leveranssäkerhet.
Vattenfall Eldistribution AB har hänvisat till yttrandet från Svensk Energi.
SEK Svensk Elstandard har anfört att faktabeskrivningen om standardisering är korrekt.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
22
E.ON Elnät Sverige AB
•
•
anför att samhällsekonomiska överväganden bör vara centrala i utövandet av elnätsverksamhet, att rapporten snuddar vid sådana frågor, men att det resonemanget bör utvecklas och
anser att fördelarna med Elsäkerhetsverket som tillsynsmyndighet eller med verkets tillsynsstrategi inte framgår av rapporten.
Fortum Eldistribution AB
•
•
•
•
•
•
delar uppfattningen att det finns viss överlappning både vad gäller lagstiftningen och dess tillämp-
ning vad avser tekniska krav samt vilka myndigheter som ska meddela föreskrifter och utöva tillsyn,
ser en risk för att tekniska krav inte följs up i den ekonomiska regleringen av nätverksamheten,
saknar en beskrivning av problemens omfattning i rapporten, varmed avses förekomsten av avvikelser från standarder och konsekvenser av dessa avvikelser för kunder och nätägare rent eko-
nomiskt samt beskrivning av kostnadskonsekvenserna av att EMC-lagen blir generellt tillämplig
på näten,
vill inte ta ställning till förslag nr 2 utan ytterligare konsekvensanalyser,
ifrågasätter Elsäkerhetsverkets tolkning av att elnät utgör fasta installationer i EMC-lagens
mening och
anser att, om det är önskvärt med bara en myndighet med föreskriftsrätt beträffande spännings-
kvalitet, så torde Energimarknadsinspektionen vara den mest lämpliga myndigheten, medan
Elsäkerhetsverket torde vara mest lämplig att hantera tillsyn av säkerhet för person och egen-
dom.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
23
Bilaga 2:1
Energimarknadsinspektionens synpunkter på utkastet till rapport
om regeringsuppdraget
– Spänningskvalitet med mera
Elsäkerhetsverket har i sitt regleringsbrev för 2009 fått i uppdrag att utreda begreppet spännings­
kvalitet i syfte att klargöra om den nuvarande regleringsordningen avspeglar de bakomliggande
tekniska förhållandena. Vidare fick verket i uppdrag att lämna förslag på gränsdragning mellan El­
säkerhetsverket och Energimarknadsinspektionen (EI) såvitt avser tillsyn av leveranssäkerhet och
överföringskvalitet i elnäten. Verket fick också i uppgift att under utredningen samråda med Energi­
marknadsinspektionen och andra berörda myndigheter och organisationer.
Utöver två referensgruppsmöten som ägde rum våren 2009 har verket informerat referensgrup­
pen att samrådsprocessen skulle genomföras genom möjlighet att lämna synpunkter på utkast till
rubricerad rapport. Inspektionen har också haft tre överläggningar med Elsäkerhetsverket i ett tidigt
skede för att diskutera rapportens ”faktadel”, dock inte den slutliga versionen av överväganden och
förslag.
Energimarknadsinspektionen lämnar härefter dels övergripande synpunkter på denna utredning
och dels detaljerade synpunkter som följer rapportens struktur.
Övergripande synpunkter
EI är i grunden positiv till att ett eventuellt överlapp kartläggs i syfte att klargöra gränsdragningen
mellan EI och Elsäkerhetsverket avseende spänningskvalitet. EI är medveten om att reglering av
spänningskvalitet är en komplex fråga med olika utgångspunkter. EI noterar dock att det saknas
ett antal väsentliga analyser och utredningar i denna version av rapporten som gör det svårt att ta
ställning till verkets förslag.
EI konstaterar i korthet följande.
• Rapporten saknar en konkret beskrivning och redovisning av den påstådda överlappningen av regelverken samt en analys av det påstådda problemets omfattning och vilka som berörs av det.
• Det saknas en analys av konsekvenserna av verkets förslag. Det är enligt EI inte möjligt att ta ställning till de förslag som lämnas utan någon form av konsekvensanalys. En sådan analys bör lämpligen utgå ifrån nuvarande situation, det vill säga en beskrivning av läget om inga för-
ändringar görs samt eventuella konsekvenser för företag, kunder och berörda myndigheter av eventuella förslag till förändring av nuläget.
• Det saknas beskrivning och analys av alternativa lösningar till redovisade förslag. Verket och EI har även diskuterat möjligheten att EI, i likhet med Vägverket eller PTS, kunde ges bemyndi gandet i EMC förordningen att ha tillsyn och föreskriftsrätt för de frågor som avser EMC för Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
24
•
•
elnät. Även en konsekvensanalys av ett sådant förslag bör genomföras och redovisas. Eventuella konsekvenser av de förslag som lämnas avseende implementering av olika EG-direktiv i svensk lag bör utredas och redovisas.
Det saknas en redovisning samt eventuella praktiska exempel på om och i så fall hur det i andra EU-länder har ställts tekniska krav på elnäten med stöd av EMC-direktivet såsom Elsäkerhets-
verket föreslår ska gälla i Sverige.
Frågor om leveranskvalitet samt även den nya EMC-lagen har på senare tid utretts vid ett flertal tillfällen, bland annat i prop. 2001/02:56 ”Energimarknader i utveckling – bättre regler och tillsyn”, prop. 2005/06:27 ”Leveranssäkra elnät”, Riksrevisionen RiR 2006:3 ” Kvalitén i elöverföringen – finns förutsättningar för en effektiv tillsyn?” samt prop. 2006/7:67 ”Lagen om elektromagnetisk kompatibilitet och det nya EMC-direktivet”. Ingen av dessa utredningar har kon-
staterat några problem avseende eventuellt överlapp av regelverken eller dubbelreglering.
I prop. 2006/7:67 sid. 12 om det nya EMC-direktivet beträffande utökning av fasta installationer i direktivet konstateras ”att den nya lydelsen av bemyndigandet innebär … ingen ändring i förhållande till hur lagen har tillämpats. I praktiken har föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet tillämpats även på fasta installationer”. I propositionens konsekvens-
analys konstateras vidare att ”i den del de föreslagna ändringarna innebär att termen apparater
ersätts med termen utrustning är ändringarna endast en anpassning av terminologin i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet till det nya EMC-direktivet. Dessa ändringar får ingen praktisk betydelse. Tillämpningsområdet för de svenska föreskrifterna om elek-
tromagnetisk kompatibilitet blir detsamma som enligt nuvarande ordning. I stället är det ändringarna av skyddskraven och av sättet att verifiera att utrustning överensstämmer
med kraven på elektromagnetisk kompatibilitet som får konsekvenser för företag som till
verkar utrustning. Dessa ändringar är avsedda att genomföras genom ändringar i regeringens förordning och myndighetsföreskrifter. Förslagen förväntas inte ha någon större betydelse för näringsliv eller enskilda. Genomförandet av det nya EMC-direktivet förväntas inte heller innebära några ytterligare administrativa skyldigheter för företagen. Förslagen förväntas inte med-
föra ytterligare uppgifter eller kostnader för Elsäkerhetsverket som är berörd myndighet. Förslagen får inte några konsekvenser för det allmänna.”
Det saknas därmed en bredare analys i utredningen som redovisar på vilket sätt och hur Elsäkerhets­
verket har kommit fram till andra slutsatser än dessa utredningar, särskilt avseende konsekvenser av
införandet av det nya EMC-direktivet.
• En diskussion kring villkoren för anslutning enligt ellagen och utifrån elmarknadsdirektivet,
Art. 23 (2) och 23 (5) saknas trots att detta är i allra högsta grad relevant vad gäller frågor om spänningskvalitet.
• Slutligen konstateras att beskrivningen av EI:s tillsyn enligt ellagen i avsnittet om tillsyn i denna rapport är ofullständig och bristfällig.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
25
Detaljerade synpunkter
De detaljerade synpunkterna följer rapportens struktur och motsvarar versionen av rapporten daterad
den 8 juli 2009.
Sammanfattning
INLEDNING
• ”… För att uppnå föreskriven elektromagnetisk kompatibilitet måste man ställa krav på elnäten
för att skapa goda förutsättningar för elektriska anläggningars och anordningars funktion.”…
(s. 1)
EI saknar en tydlig och konkret beskrivning av den problematik verket tycks erfara avseende dagens
tillsyn av EMC-regelverket. Har Elsäkerhetsverket konstaterat att krav på elnäten idag inte är till­
räckliga för att uppnå föreskriven EMC?
• ”… Genom lagändringarna i ellagen och EMC-lagen, som har skett oberoende av varandra,
råder enligt Elsäkerhetsverket viss oklarhet i frågan om med stöd av vilken lagstiftning tekniska
krav på elnät ska ställas”… (s. 1).
Det är enligt inspektionen tydligt att tekniska krav avseende elnäten idag kan ställas av EI med stöd
av ellagen och elförordningen. EI saknar dock en beskrivning, både juridiskt och tekniskt, av på
vilket sätt verket avser kunna ställa liknande tekniska krav med stöd av EMC-lagen.
BEGREPPET SPÄNNINGSKVALITET
• ”…spänning med acceptabla avvikelser…”. (s. 3-4.)
Inspektionen saknar en vidare beskrivning av vad som menas med ”acceptabla avvikelser”. Enligt
inspektionens mening kan det som är acceptabelt för en kundgrupp vara oacceptabelt för en annan,
mer känslig kundgrupp. Hur definieras då ”acceptabla avvikelser”? Det saknas vidare referenser och
analyser kring denna beskrivning.
NUVARANDE REGELORDNING
• Fig. 1. Spänningskvalitet och lagrum, (s. 5)
Beskrivningen av spänningskvalitet och lagrum bör kompletteras med en redovisning av de olika
regelverken där bland annat grundkrav och övriga krav framgår. En sådan beskrivning finns till ex­
empel i Elforsks rapport 06-81 ”Elöverföring av god kvalitet”, Fig. 2.1.2, s. 6, se följande sida.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
26
Energimarknadsinspektionen
Nätnyttomodellens
kvalitetsfunktion
Avtal mellan europeiska
länders standardiseringsorgan
EN-standard som beskriver
egenskaper och vissa krav på
produkten el
Avtal mellan europeiska
länders standardiseringsorgan
Miljöbeskrivande
vägledningsdokument
för EMC
Nationell reglering
Spänningsgodhet
EMC-relaterade dokument,
ej harmoniserade
Elsäkerhetsverket
Fasta installationer
EMC-krav som regleras
i direktiv, föreskrifter och
harmoniserade/nationella
standarder
Elsäkerhetsverket
I produkter
EMC-krav som regleras
i direktiv, föreskrifter och
harmoniserade standarder
Elsäkerhetsverket
Elinstallatörer
Krav som regleras i föreskrift
Figur 2.1.2 REgelverk och praxis av direkt eller indirekt betydelse för god kvalitet i elöver­
föring. Streckad linje i figuren innebär i viss mån frivilliga krav/regelverk. Heldragen linje
innebär bindande krav/regelverk.
Noteras bör här att EI inte längre tillämpar den så kallade Nätnyttomodellen. Detta saknar dock
betydelse i sammanhanget.
I Elforsks rapport skrivs vidare avseende EMC-direktivet att ”Inom EU har EMC-direktivet funnits på plats i många år och tillämpningen har hittills främst riktats mot (små) apparater, dess CEmärkning och fria rörlighet på den gemensamma marknaden. Direktivet har även tidigare kunnat
tillämpas på fasta installationer men direktivet har inte ambitionen att vara ett verktyg för att
uppnå leveranssäkerhet eller effektivisering av nätverksamheter. Det råder dock ingen tvekan om
att EMC-direktivet är helt nödvändigt för att kvalitetssäkra förutsättningarna för samexistens mellan olika elutrustningar.”.
Ellagen
• Meningen ”Lagtexten pekade tidigare ut nätmyndigheten som den myndighet som efter regering­
ens bestämmande fick meddela föreskrifter om överföring av el.”, (s. 7) bör ändras till ”Lagtexten
pekade tidigare ut nätmyndigheten som den myndighet som efter regeringens bemyndigande fick
meddela föreskrifter om vad som avses med överföring av el av god kvalitet.”
• Meningen ”Någon definition av begreppet spänningskvalitet har inte införts i ellagen. I propo­
sitionen (prop. 2001/02:56) som föregick 2002 års ändring anförde emellertid regeringen bland an­
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
27
nat följande, s 32.”, (s. 8) bör ändras till ”Någon definition av begreppet spänningskvalitet har inte
införts i ellagen. Istället skulle kriterier avseende spänningskvalitet preciseras genom närmare
föreskrifter om de krav som skall vara uppfyllda för att överföring av el skall vara av god kvalitet. Nätmyndigheten, Energimarknadsinspektionen, har bemyndigandet att meddela dessa
föreskrifter. I propositionen (prop. 2001/02:56) som föregick 2002 års ändring anförde emellertid
regeringen bland annat följande, s 32.”.
• (s. 9) Avsnittet om ellagen bör kompletteras med en sammanfattning av nuvarande lagordning
där det klart framgår att EI är tillsynsmyndighet rörande frågor om kvalitetsbrister i överföringen
av el samt att EI har bemyndigandet att utfärda föreskrifter om de krav som ska uppfyllas för att
överföringen av el ska vara av god kvalitet.
EMC-lagen
• Avsnittet om EMC-lagen behöver kompletteras med en tydligare beskrivning av förarbetena till
EMC-lagen där syftet med lagen och överväganden klart framgår. Innehållet i Elsäkerhetsverkets
föreskrifter om skyddskraven ELSÄK-FS 2007:1 avseende fasta installationer bör också redovisas
mer i detalj.
Närmare om EMC-direktivet 2004/108/EG
• I detta avsnitt redovisas det huvudsakliga syftet med EMC-direktivet, nämligen att den inre markna­
dens funktion ska säkerställas (marknadskontroll). Det framgår dock inte av EMC-direktivet eller annat
dokument att direktivet syftar till att vara ett verktyg för leveranskvalitet avseende nätverksamhet. Detta
även om elnät kan tolkas som fasta installationer. Inspektionen saknar en vidare analys om en eventuell
reglering av leveranskvalitet i nätverksamhet med stöd av EMC-direktivet är ändamålsenligt.
Elmarknadsdirektivet
• Det bör tydliggöras att Energimarknadsinspektionen är den tillsynsmyndighet som avses i art.
23.1 i direktivet, (s. 12).
• Det saknas en redogörelse för art. 3 (2 och 3) i direktivet. Den artikeln, som är högst relevant i
sammanhanget, har i relevanta delar följande lydelse. (s. 12)
Art 3 (2)
”Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga bestämmelser i fördraget, särskilt ar­
tikel 86 i detta, för att tillgodose det allmänna ekonomiska intresset ålägga företag som bedriver
verksamhet inom elsektorn att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet,
inbegripet försörjningstrygghet, regelbundenhet i leveranserna, kvalitet och pris samt miljöskydd,
inbegripet klimatskydd och energieffektivitet. Dessa åligganden skall vara klart definierade, öppna,
icke diskriminerande och kontrollerbara samt garantera att elföretag i EU kan nå ut till nationella
konsumenter på lika villkor”.
Art 3 (3)
”Medlemsstaterna skall inom sitt territorium se till att alla hushållskunder, och, när medlemsstaterna
anser det lämpligt, små företag, det vill säga företag som har färre än 50 anställda, och en årlig
omsättning eller balansomslutning som inte överstiger 10 miljoner euro, har rätt till samhällsomfat­
tande tjänster, det vill säga rätt till elleveranser av en bestämd kvalitet till lätt och tydligt jämförbara
och rimliga priser av ett slag som medger insyn.”
Vidare saknas en diskussion om villkoren, inklusive avgift, för anslutning som också nämns i
direktivet (art. 3.3 och anvisning till art. 23. 2) och som i allra högsta grad är relevant för spännings­
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
28
kvalitet och i frågor rörande nätstyrka.
EMC-direktivet och Elmarknadsdirektivet – olika slags direktiv
• Meningen ”Dessa är inte några nya metoden-direktiv med tekniska krav i harmoniserade standar­
der” saknar betydelse eftersom ny-metod direktiv innebär att tekniska krav ställs via harmoniserade
standarder medan det i Elmarknadsdirektivet och Elförsörjningsdirektivet kan ställas tekniska krav
som inte nödvändigtvis har harmoniserats med direktivet. Tekniska krav kan allstå ställas även med
stöd av icke ny-metod direktiv; se till exempel Art. 5 i Elförsörjningsdirektivet samt Elmarknadsdi­
rektivet avseende villkoren för anslutning samt Art. 3 (2).
• ”…Elsäkerhetsverket rätt att ingripa enligt lagen”, (s. 13).
Det bör förtydligas att det idag, och till skillnad för vad som gäller för apparater, saknas harmonise­
rade standarder för fasta installationer (och elnät) vilket kan försvåra eller omöjliggöra den praktiska
tillämpningen. Konsekvenserna av en sådan tillämpning för den eventuella praktiska tillsynen bör
belysas. Enligt EI bör också praktiska exempel på fall där verket har ingripit enligt lagen anges och
beskrivas om sådana finns.
• Det saknas en diskussion kring den praktiska tillämpningen av regelverken i de fall som redovi­
sas i Fig. 3 och Fig. 4. Även referenser i litteraturen om dessa fall skulle vara värdefull.
Standarder inom området emc
• För tydlighetens skull bör titeln ändras till ”STANDARDER INOM OMRÅDET SPÄNNINGS­
KVALITET” och texten sedan delas i två avsnitt; ”EMC-Standarder” och ”Standarder för spänning­
ens egenskaper i elnät” eftersom den sist nämnda inte är en EMC standard.
• Skillnaden mellan harmoniserade och icke harmoniserade standarder bör vidare förtydligas. Det
är enligt direktivet enbart standarder utfärdade av standardiseringsorganen CENELEC, ETSI (tele­
kom) och CEN som kan harmoniseras mot direktivet. IEC standarder är till exempel inte giltiga som
harmoniserade standarder. Det måste också förtydligas att det idag enbart är produktstandarder som
finns som harmoniserade standarder, dessa gäller inte för fasta installationer.
Spänningens egenskaper i elnät
• Det bör tilläggas i rapporten att standarden SS-EN 50160 även inkluderar krav avseende spän­
ningsegenskaperna som inte finns i andra standarder (inkl. miljöbeskrivande standarder) såsom det
har påpekats vid referensgruppsmöte den 3 juni 2009.
TILLSYN
• Meningen ”Tillsynen i övrigt utövas av nätmyndigheten.” (s. 20.) bör ändras till ”Tillsynen i
övrigt över efterlevnad av ellagen och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd
av lagen utövas av nätmyndigheten, Energimarknadsinspektionen.”
Inspektionen önskar vidare att verket utvecklar påståendet att bestämmelserna i ellagen avse­
ende nätmyndigheten skulle vara inriktade på övervakning av elmarknaden och eltarifferna. Ellagen
reglerar stora delar av nätverksamheten där EI också är tillsynsmyndighet. Detta gäller till exem­
pel tillsyn över elnätstariffernas skälighet, prövning av anslutningsvillkoren, mm. I sammanhanget
torde det vara också relevant att beskriva att EI har tillsyn och föreskriftsrätt avseende kvalitet på
överföringen av el enligt ellagen.
• Det saknas en sammanfattande beskrivning och redovisning av dagens regelordning där det klart
framgår vilken myndighet som idag ansvarar för vad, särskilt avseende spänningskvalitet. EI är
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
29
tillsynsmyndighet över bland annat 3 kap. ellagen som avser överföringskvalitet, det vill säga leve­
ranssäkerheten och spänningskvalitet. EI har även föreskriftsrätt avseende vilka krav som ska vara
uppfyllda för att överföringen av el ska vara av god kvalitet.
Riksrevisionen har i sin rapport RiR 2006:3 bland annat påpekat bristfällig samverkan mellan EI och
Elsäkerhetsverket avseende leveranssäkerheten. I denna rapport står bland annat (sid. 46) att ”Elsä­
kerhetsverkets inspektioner är i enlighet med Elsäkerhetsverkets uppdrag fokuserade på elsäkerhet
och även om leveranssäkerhetsaspekter noteras av inspektörerna så sker ingen dokumentation av
eventuella sådana iakttagelser. Det beror på att Elsäkerhetsverket för närvarande saknar stöd i form
av lag eller instruktion för att i sin tillsynsverksamhet med avseende på elsäkerhet även inkludera
leveranssäkerhetsaspekter på nätföretagens arbete. Det som framgår av dokumentationen är i första
hand påverkan på telenätet, skador på apparatur och så vidare. Enligt företrädare för Elsäkerhets­
verket kan det vara svårt att bedöma leveranssäkerheten med hjälp av myndighetens inspektionsrap­
porter – man kan möjligtvis dra slutsatsen att om stora elsäkerhetsproblem redovisas i en rapport så
finns det troligen även problem med leveranssäkerheten.”
Detta förhållande har inte vidare analyserat av Elsäkerhetsverket. Det är EI:s uppfattning att en
fungerande samverkan mellan myndigheterna torde vara viktigt för att uppnå en effektiv tillsyn.
ÖVERVÄGANDEN
Begreppet spänningskvalitet
• ”God kvalitet i överföringen av el är önskvärd och ett krav som ellagen ställer på elnätsföretagen …”
Denna skrivning bör tydligöras. Bland annat bör förhållandet mellan ”önskvärd” och ”krav” preci­
seras.
• ”God kvalitet i överföringen av el är inte någon garanti för elektromagnetisk kompatibilitet och därmed inte heller för en tillfredställande funktion hos elektriska anläggningar och an ordningar.”
Enligt inspektionen torde det vara svårt att bedöma en överföring av el som god om denna inte leder
till tillfredställande funktion hos elektriska apparater. Om elektriska apparater fungerar tillfredstäl­
lande så torde överföringen också vara av god kvalitet oavsett utgångspunkt. Det bör beskrivas i
rapporten på vilket sätt en elöverföring av god kvalitet ändå skulle kunna leda till otillfredsställande
funktion hos elektriska anläggningar och anordningar. Det saknas också en konsekvensanalys avse­
ende till exempel påverkan på leveranskvalitet (bättre/sämre kvalitet till följd), kostnader för nätfö­
retag samt påverkan på nättarifferna om krav ställs av samhället på elektromagnetisk kompatibilitet
i samband med överföring av el.
Inspektionens uppfattning är att krav på att elöverföring av god kvalitet såsom det ställs i ellagen
är det lämpligaste utifrån ett samhällsperspektiv. Det bör tilläggas att krav på elektromagnetisk
kompatibilitet finns redan idag. Slutligen saknar inspektionen en internationell utblick där exempel
på länder där EMC krav har ställts för överföringen av el redovisas.
• ”God kvalitet i överföringen är en förutsättning för god spänningskvalitet men även annat
på­verkar.”
Inspektionen önskar ett förtydligande av denna mening och vad som exakt menas med ”annat påver­
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
30
kar”. Vid en god kvalitet i överföringen så torde även spänningskvaliteten vara god.
• ”Bemyndigandet avser inte elektromagnetisk kompatibilitet uttryckligen, men att det är detta som avses framgår bland annat av uttalanden i förarbetena, (prop. 2005/06:27 s. 56) se avsnitt YY s. 7 ovan.” (s. 23-24)
EI har svårt att dela verkets uppfattning om att uttalanden i förarbetena (prop. 2005/06:27) avser elek­
tromagnetisk kompatibilitet. Texten i propositionen avser författningskommentarer till de ändringar
som genomfördes i ellagen och avser de kvalitativa kraven för bland annat spänningskvalitet och
tekniska krav i syfte att säkerställa en leveranssäker elöverföring. Det är viktigt att Elsäkerhetsverket
utvecklar denna analys i slutrapporten då detta har en central betydelse för verkets slutsatser.
• ”Bemyndigandena överlappar således varandra.” (s. 24)
Inspektionen saknar en beskrivning av på vilket sätt EI:s bemyndigandet enligt 3 kap 9 § ellagen
kan indirekt ställa krav på EMC då dessa krav inte på något sätt avser skyddskraven (emission- och
immunitetsnivåer) enligt EMC-lagen. Enligt prop. 2001/02:56 ska relevanta standarder och nivåer,
vilket även inkluderar eventuella EMC produktstandarder, beaktas utan att detta innebär att dessa
krav avser EMC-krav.
EI saknar vidare en tydlig beskrivning av på vilket sätt och med stöd av vilken lagstiftning El­
säkerhetsverket kan meddela tekniska krav avseende elnäten som skulle omfatta samma bemyndi­
gande som EI samt på vilket sätt kraven skulle kollidera.
Det saknas vidare en beskrivning av praktiska tillämpningar av att tillämpa EMC-regelverket i
syfte att reglera nätverksamhetens leveranskvalitet, både i Sverige och internationellt, samt en be­
skrivning av på vilket sätt ett sådant regelverk skulle kunna vara mer effektivt än dagens reglering
med stöd av ellagens bestämmelser.
Det är EI:s uppfattning att regelverken inte överlappar eller kolliderar på ett problematiskt sätt
utan istället kompletterar varandra bra. Dagens uppdelning är enligt EI den mest optimala. EI har
tidigare redogjort för verket en möjlig uppdelning avseende hantering av spänningskvalitet där en
naturlig gräns mellan regelverken är leveranspunkten. En sådan uppdelning tillämpas exempelvis i
Norge där NVE har tillsyn och föreskriftsrätt avseende nätföretagens leveranskvalitet.
Elsäkerhetsverket har utfärdat föreskrifter avseende skyddskraven som inkluderar fasta instal­
lationer, ELSÄK-FS 2007:1. Inspektionen har i förstudien till föreskrifter avseende krav på elö­
verföringen inte kunnat konstatera överlapp eller konflikt med denna föreskrift och de krav som
myndigheten avser ställa i enlighet med lagstiftarens intentioner.
Att regelverk i enskilda fall överlappar varandra och att olika myndigheter därför måste samarbeta
med varandra torde vara vanligt. Enligt EI behöver detta i sig inte vara problematiskt. Det är givetvis
av stor vikt att myndigheterna är medvetna om varandras ansvarsområden och har en god kontakt
samt att det inte meddelas föreskrifter som inte är förenliga med varandra. Det gäller dock inom alla
områden.
Om elnät tolkas som fast installation så blir konsekvensen att även stamnätet som idag ägs och
drivs av affärsverket Svenska Kraftnät är en fast installation. I praktiken skulle även hela UCTE-nä­
tet kunna tolkas som en och samma fast installation. I utredningen saknas en vidare beskrivning av
konsekvenserna av en sådan tillämpning samt på vilket sätt tillsyn över SvK i praktiken skulle kunna
genomföras. Bland annat saknas en analys av konsekvenserna av verkets förslag avseende Svenska
Kraftnäts roll som systemansvarigmyndighet vad gäller till exempel frekvensreglering.
• Det saknas en tydlig beskrivning av vad som konkret menas med direktiv av ”annan karaktär”, (s. 25).
• Eventuell överlapp och koordinering av EG-direktiv (EMC-direktiv och Elmarknadsdirektiv) Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
31
såsom redovisas av Elsäkerhetsverket torde inte vara en specifik fråga för Sverige. Inspektionen saknar därmed en vidare analys av hur direktiven har implementerats och tillämpats i de övriga medlemstaterna samt hur tekniska krav avseende elnätens kvalitet har ställts.
•
Energimarknadsinspektionen avstyrker förslaget att enbart EMC-lagen ska tillämpas. EI saknar vidare analys och grund för ett sådant förslag. Det är också otydligt vad som konkret menas med ”legitimitet” och ”effektivitet”. Förslag skulle kunna innebära att Elmarknadsdirektivet inte full-
ständigt implementeras i Sverige.
Tillsyn
• Det bör tydliggöras att beskrivningen av tillsynen i detta avsnitt avser elsäkerhetstillsynen och inte tillsynen över spänningskvalitet.
MYNDIGHETSFRÅGOR OCH TILLSYN
FÖRSLAG
1. Ellagen bör ändras så att det tydligt framgår att lagen inte gäller EMC. Det kan ske så att bestämmelsen i 9 kap. 8 § flyttas till 1 kap. så att det framgår att bestämmelsen syftar på lagen i dess
helhet.
Inspektionen har ingen principiell invändning mot detta förslag men saknar klara motiv till det.
2. EMC-lagen bör tillämpas för tekniska krav på elnät avseende spänningskvalitet.
Energimarknadsinspektionen saknar vidare en beskrivning av på vilket sätt EMC- lagen kan til�­
lämpas för att ställa tekniska krav avseende spänningskvalitet samt även en konsekvensanalys av
ett sådant förslag. Det saknar vidare en redovisning om andra europeiska länder har ställt sådana
tekniska krav med stöd av EMC-direktivet.
3. Endast en myndighet bör ha föreskriftsrätt avseende spänningskvalitet. Såväl Elsäkerhetsverket
som Energimarknadsinspektionen är lämpliga att meddela föreskrifter om EMC.
Energimarknadsinspektionen är i grunden positiv till att enbart en myndighet ska ha föreskriftsrätt
avseende spänningskvalitet i elnäten. Det kan konstateras att EI är idag den myndighet som har
föreskriftsrätt om detta.
Inspektionen konstaterar vidare att det idag inte finns stöd för inspektionen att utfärda EMC-före­
skrifter eller EMC-nivåer.
4. Tillsynen av efterlevnaden av föreskrifter för elnäten avseende leverans­säkerhet och spänningskvalitet bör utövas av Elsäkerhetsverket.
Energimarknadsinspektionen avstyrker verkets förslag i denna del eftersom inspektionen saknar
en vidare motivering och analys av konsekvenserna av detta förslag. Inspektionen finner det vidare
anmärkningsvärt att leveranssäkerheten inkluderas i detta förslag då detta inte närmare berörs i rap­
porten.
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
32
Vid överläggningar har EI föreslagit diskussion om en fördelning av den praktiska tillsynen av­
seende tekniska krav avseende leveranssäkerheten såsom röjning av ledningsgator med mera EI
föreslog en uppdelning enligt följande.
• EI har tillsyn och föreskriftsrätt avseende krav på leveranssäkerheten enligt 3 kap ellagen.
• Elsäkerhetsverket och EI kommer varje år i samband med verksamhets­planeringen överens om att ett antal företag ska granskas särskilt om det finns behov därav utifrån indikationer som fram kommer i EI:s uppföljning av leveranssäkerhet och kvalitet (i första hand avbrottsrapportering). Myndigheterna kommer sedan överens om hur denna granskning ska ske och vilken arbetsför delning som görs.
• Tillsynen på plats genomförs av Elsäkerhetsverket och redovisas sedan enligt gemensam mall samt muntligt vid möten som anordnas vid behov. Denna tillsyn på plats kan samordnas med Elsäkerhetsverket tillsyn avseende elsäkerheten.
Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Yvonne Fredriksson. Vid den slutliga handlägg­
ningen har därutöver deltagit chefsjuristen Göran Morén samt avdelningschefen Rémy Kolessar,
den sistnämnda föredragande.
Yvonne Fredriksson
Rémy Kolessar
Kopia: Referensgruppen till uppdraget
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
33
noter
1. Med elektromagnetisk kompatibilitet avses en utrustnings förmåga att fungera tillfredställande
i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för an­
nan utrustning, se förordningen (1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet, 2 §.
2. En starkströmsanläggning är en elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frek­
vens som kan vara farlig för personer eller egendom, se starkströmsförordningen (2009:22), 2 §.
3. Begreppet leveranssäkerhet används i många sammanhang och beskrivs på ett mera övergripande
sätt i prop. 1993/94:162 avseende leveranssäkerhet och balansansvaret på sidan 38 samt förhållandet
mellan leveranssäkerhet och systemansvaret i avsnitt 8 det nationella elsystemet, m.m., s. 83 ff.
4. Med elektrisk anläggning avses i ellagen (1997:857) en anläggning med däri ingående särskilda
föremål för produktion, överföring eller användning av el, se 1 kap. 2 §.
5. En anordning är en elektrisk utrustning där el används och som är avsedd att anslutas till en
elektrisk anläggning, prop. 1996/97:137, s. 168.
6. En anslutningspunkt kan vara en inmatnings- eller uttagspunkt beroende på om el matas in i ett
elnät eller tas ut från ett elnät.
7. Med elektromagnetisk störning avses ett elektromagnetiskt fenomen som kan försämra funk­
tionen hos en utrustning, till exempel elektromagnetisk brus, en önskat signal eller en förändring i
själva överföringsmediet, se förordningen (1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet, 2 §.
8. Det internationella standardiseringsorganet är International Electrotechnical Commission (IEC)
och det europeiska standardiseringsorganet är Comité Européen de Normalisation Electrotechnique
(CENELEC), se IEC Guide 107 och CENELEC Guide 24.
9. Exempelvis från utrustning för informationsöverföring via elsystemet.
10.Tidigare svensk benämning var spänningsosymmetri.
11.SS-EN 61000-2-2 Elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) Del 2: Miljöförhållanden – Kompa­
tibilitetsnivåer för lågfrekventa ledningsbundna störningar och signalöverföringar på elnät.
12. SS-EN 61000-2-12 Elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) Del 2–12: Miljöförhållanden
– Kompatibilitetsnivåer för lågfrekventa ledningsbundna störningar och signalöverföringar på mel­
lanspänningsnät.
13.SS-EN 50160 Spänningens egenskaper i elnät för allmän distribution.
14.Guide for the EMC Directive 2004/108/EC (21st May 2007).
Spänningskvalitet i lag­stiftning och myndighetstillsyn
34
