VT 2010
Programmet för Personal- och arbetslivsfrågor
Institutionen för handelsrätt
HARM13 Magisteruppsats i arbetsrätt 15 hp
Kan religiösa manifestationer påverka
vår könsjämlikhet?
- Religionsfriheten och dess gränser i arbetet
Handledare: Professor Reinhold Fahlbeck
Författare: Emelie Thunberg
Abstract
Freedom of religion is a fundamental human right. Article 9 of the European
Convention regulates religious freedom and its limits. The Convention is
incorporated in Swedish law and has to be applied in Sweden. On account of the
so-called handshake-case, the freedom of religion is put in relation to work
towards a gender-balanced working life. The question is raised and discussed
whether freedom of religion should be seen as "better" than the gender equality;
or if work towards a gender-balanced working life can be a justifiable restriction
on freedom of religion?
Case law from the European Court and the European Commission shows that the
core of religious freedom, forum internum, is absolutely. The exercise of religion
through various manifestations, however, is only an expression of religion, forum
externum, and may be limited. Case law shows that staff management and
business planning takes precedence over the individual's right to practice their
religion. In addition, the nature of the employment contract contributes to the
limitation of religious freedom. By the Arrowsmith principle arises also an outer
boundary on which manifestations, that although they are motivated by religion,
are not protected by Article 9.
Freedom of religion also includes freedom to and freedom against religion.
Freedom to religion, positive freedom of religion, means, among others, the right
to hold a religion and to manifest the religion or belief in practice. Freedom
against religion, negative freedom of religion, implies, among others, the right not
to be exposed to other individuals' religious manifestations.
The handshake-case is determined by current discrimination laws. By applying
the rules concerning freedom of religion, the core of the case is affected. The
judgement of the Swedish district court would not be able to hold in a trial in the
European Court. First, the manifestation of not shaking hands would only be
justified by religion. As such it falls, according to the Arrowsmith principle,
outside the Convention's protection. If the manifestations yet been found to be
part of religious expression, the negative religious freedom of the woman, that
avoid her being influenced by the religious manifestation, should have been prior
the man's freedom to express it.
Keywords: Freedom of religion, the European Convention, Article 9, Genderequality, Handshake-case, the Arrowsmith-principle
2 Sammanfattning
Religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet. Artikel 9 i
Europakonventionen reglerar religionsfriheten och dess begränsningar.
Konventionen är inkorporerad i svensk lagstiftning och ska således tillämpas i
Sverige. Med anledning av det så kallade handskakningsmålet ställs
religionsfriheten i förhållande till arbetet mot ett könsjämlikt arbetsliv. Frågan
väcks och diskuteras huruvida religionsfriheten ska ses som en ”större” rättighet
än könsjämlikheten eller om arbetet gentemot ett könsjämlikt arbetsliv kan
innebära en berättigad begränsning av religionsfriheten?
Praxis från Europadomstolen och Europakommissionen visar att religionsfrihetens
kärna, forum internum, är absolut. Att utöva religion genom olika manifestationer
är emellertid endast ett uttryck för religion, forum externum, och kan begränsas.
Praxis visar att arbetsledningsrätten och verksamhetens behov går före den
enskildes rätt att utöva sin religion. Även anställningsavtalet och dess
beskaffenhet bidrar till begränsning av religionsfriheten. Genom
Arrowsmithprincipen uppstår också en yttre gränsdragning kring vilka
manifestationer, som trots att de är motiverade av religionen, inte är skyddade av
artikel 9.
Religionsfriheten omfattar även frihet till respektive frihet från religion. Frihet till
religion, positiv religionsfrihet, innebär, bland annat, rätten att inneha en religion
och att uttrycka denna genom de sedvänjor som hör den religiösa övertygelsen till.
Friheten från religion, negativ religionsfrihet, innebär, bland annat, rätten att
slippa utsättas för andra individers religiösa manifestationer.
Handskakningsmålet avgörs utifrån gällande diskrimineringslagstiftning. Genom
att applicera reglerna kring religionsfrihet berörs kärnan i fallet. Tingsrätten dom
skulle inte hålla för en prövning i Europadomstolen. För det första bör
manifestationen att inte ta i hand enbart anses motiverad av religionen. Som sådan
faller den, enligt Arrowsmithprincipen, helt utanför konventionens skydd. Om
manifestationen ändå hade funnits vara del av religionens uttryck bör kvinnans
negativa frihet att slippa bli påverkad av den religiösa manifestationen gått före
mannens frihet att få uttrycka densamma.
Nyckelord: Religionsfrihet, Europakonventionen, Artikel 9, Könsjämlikhet,
Handskakningsmålet, Arrowsmithprincipen
3 Förord
Jag vill rikta ett stort tack till min handledare, Reinhold Fahlbeck. Det har varit en
stor förmån att få ha en så erfaren och kunnig handledare. Dina kommentarer har
alltid varit konstruktiva och uppmuntrande och till mycket stor hjälp för fortsatt
arbete.
Jag vill också tacka Gustav, Karin, Christoffer, Anna, Björn, Elinor, Christian och
Daniel för att ni tålmodigt lyssnat på mitt prat kring uppsatsen samtidigt som vi
byggt upp Lundagård. Ni gjorde våren och Lundakarnevalen 2010 till ett minne
för livet!
Till sist, Områdets slogan; Nu gasar vi tills det rasar!
Lund 27 maj 2010
Emelie Thunberg
4 Innehållsförteckning
Förkortningar ........................................................................................................7
1. Inledning.............................................................................................................8
1.1 Bakgrund............................................................................................................8
1.2 Syfte och frågeställning .....................................................................................9
1.3 Metod...............................................................................................................10
1.4 Avgränsningar..................................................................................................11
1.5 Disposition.......................................................................................................12
1.6 Definitioner......................................................................................................13
2. Den internationella regleringen......................................................................14
2.1 FN-konventionen .............................................................................................14
2.2 Europakonventionen ........................................................................................15
2.2.1 Artikel 9(1), rätten till religionsfrihet ...................................................15
2.2.2 Artikel 9(2), begränsning av religionsfriheten......................................16
2.2.3 Forum internum och forum externum...................................................18
2.2.4 Vad är religion? ....................................................................................18
2.2.5 Vilka manifestationer hör till religionen?.............................................19
2.2.6 En objektiv bedömning.........................................................................20
2.3 Arrowsmithprincipen .......................................................................................20
2.4 Övriga rättskällor .............................................................................................21
3. Den svenska regleringen..................................................................................23
3.1 Regeringsformen..............................................................................................23
3.2 Diskrimineringslagstiftning .............................................................................23
3.2.1 En kort historik .....................................................................................24
3.3 En ny diskrimineringslag .................................................................................25
3.4 Aktiva åtgärder ................................................................................................26
3.5 Kollektivavtal ..................................................................................................28
3.6 Förhållandet mellan olika rättsregler ...............................................................28
3.6.1 FN-konventionen och Europakonventionen i svensk rätt.....................29
4. Religionsfrihet i arbetslivet .............................................................................31
4.1 Den kristna normen..........................................................................................32
4.1.1 Rätt till ledighet och rätt att slippa utföra vissa arbetsuppgifter ...........32
4.1.2 Korset vs slöjan - religiösa kläder och symboler i arbetet....................35
4.2 Positiv och negativ religionsfrihet i arbetslivet ...............................................37
5 4.3 Anställningsavtalets betydelse för religionsfriheten........................................38
4.3.1 Samtycke till begränsning av religionsfriheten ....................................38
5. Handskakningsmålet – är utfallet förenligt med gällande rätt? .................41
5.1 Bakgrund..........................................................................................................41
5.1.1 Rättsläget ..............................................................................................42
5.2 En analys av målet med religionsfriheten och artikel 9 i fokus.......................43
5.2.1 Är det en religiös manifestation att inte ta främmande kvinnor i hand?
.......................................................................................................................43
5.2.2 Mannens positiva religionsfrihet vs kvinnans negativa religionsfrihet 45
6. Religionsfrihet och könsjämlikhet – en diskussion.......................................47
6.1 Religionsfrihetens gränser och betydelse ........................................................47
6.2 Religionsfrihet vs könsjämlikhet .....................................................................49
6.3 Handskakningsmålets betydelse ......................................................................50
Referenser.............................................................................................................52
Bilaga 1. Europakonventionen ...........................................................................57
6 Förkortningar
AD
AFS
AML
Arbetslivsdirektivet
Arbetsdomstolen eller arbetsdomstolens domar
Arbetsmiljöverkets författningssamling
Arbetsmiljölagen (1977:1160)
Rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en
allmän ram för likabehandling
DFL
Lag (2003:307) om förbud mot diskriminering (nu
upphävd lag)
DiskrL
Diskrimineringslag (2008:567)
EDA
Lag (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i
arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion,
eller annan trosuppfattning (nu upphävd lag)
EU
Europeiska unionen
EU-domstolen
Europeiska unionens domstol (tidigare EG-domstolen)
Europadomstolen
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna
Europakonventionen
Europeiska konventionen den 4 november 1950
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna
FN
Förenta Nationerna
FN-konventionen
FN: s konvention om mänskliga rättigheter kungjord
den 10 december 1948
HD
Högsta Domstolen
ILO
Internationella arbetsorganisationen
JämL
Jämställdhetslagen (1991:433). (Nu upphävd lag)
Kommissionen
Europakommissionen
Likabehandlingsdirektivet Rådets direktiv 76/207/EEG (ändrat genom direktiv
2002/73/EG) om likabehandling av kvinnor och män i
fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och
befordran samt arbetsvillkor
Lissabonfördraget
Lissabonfördraget om ändring av fördraget om
Europeiska unionen och upprättandet av Europeiska
gemenskapen, undertecknat i Lissabon den 13
december 2007
Prop.
Proposition
RF
Regeringsformen (1974:152)
SemL
Semesterlag (1977:480)
SOU
Statens offentliga utredningar
7 1. Inledning
Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att få framföra
dem
Voltaire
1.1 Bakgrund
I februari 2010 avkunnade Stockholms tingsrätt dom i det så kallade
handskakningsmålet. Här bedömdes en muslimsk man ha blivit diskriminerad på
grund av sin religion då arbetsförmedlingen återkallade hans anvisning till ett
arbetsmarknadspolitiskt program. Anledningen till återkallandet var att mannen,
med hänvisning till sin religion, vägrat ta en kvinnlig chef i hand. Målet och
domen har uppmärksammats i media. Anledningen är att målet berör två områden
som är aktuella i dagens arbetsliv; religionsfrihet och könsjämlikhet. Debatten
efter domen har pekat på en rättsligt oviss fråga. Nämligen huruvida det i själva
verket var två personer som blev diskriminerade? Dels mannen som blev
diskriminerad på grund av arbetsförmedlingens beslut att återkalla hans
anvisningsstöd. Dels kvinnan som blev kränkt genom att en person inte velat ta
henne i hand på grund av hennes kön?
I och med den invandring som sker från ett stort antal länder med olika religioner
och olika kulturer hamnar begreppet religionsfrihet alltmer i fokus. Det har blivit
en känslig fråga i inte bara Sverige, utan i hela Europa då detta är länder där den
kristna religionen i århundraden har utgjort själva normen för hur samhället, och
arbetslivet, i stor grad är uppbyggt. När förhållandet nu snabbt förändras, då andra
religioner blir alltmer självklara, uppstår nya situationer. Det gör att vi tvingas att
fundera över och även ifrågasätta de ramar och regler som präglar samhället. De
traditioner och beteenden som har tagits för givna ska nu samsas med andra typer
av traditioner och beteenden som bygger på andra normer.
Religionsfrihet i arbetslivet blev en framträdande fråga i och med att företrädare
för andra religioner än kristendomen i ökande antal börjar dyka upp i Sverige. På
liknande sätt aktualiserades frågan om jämlikhet och jämställdhet mellan könen i
och med kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Sverige har länge ansetts som
8 ett av de mest jämställda länderna i Europa i fråga om kvinnor och mäns lika
rättigheter. Främst beror det på de regleringar vi har på arbetsmarknaden. Genom
lagregler och uppmärksammade debatter i fråga om exempelvis föräldraledighet
och rätt till lika lön oavsett kön, har den tidigare normen om kvinnor och mäns
roller på arbetsmarknaden sakta förändrats. Det är emellertid ett arbete som kräver
ständig uppmärksamhet.
I det aktuella målet belyses både religionsfriheten och könsjämlikheten i
arbetslivet. De två intressena ställs mot varandra och ger upphov till en tänkvärd
fråga; nämligen huruvida det finns olika prioriteringar i de grundläggande
rättigheterna? Båda religionsfrihet och könsjämlikhet är av oerhörd vikt för
många människor. Religion och kön är en betydande del av den personliga
identiteten och det är statens ansvar att se till att slå vakt om både
religionsfriheten och könsjämlikheten. När så ett fall som det ifrågavarande
uppenbarar sig och aktualiserar en konflikt mellan de olika intressena är utfallet
av betydelse.
Som citatet inledningsvis påpekar är allas åsikter, identiteter, religioner etc. värda
att skyddas. I linje med detta har Tingsrätten också dömt. Men en viktig fråga är
hur omfattande skyddet har rätt att vara? I vilken utsträckning är religionsfriheten
en absolut frihet och vilka handlingar kan utföras i religionsfrihetens namn? När
olika intressen står mot varandra och då bådas intressen är garanterade skydd,
vems intresse väger då tyngst?
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i Tingsrättens dom 8 februari
2010, även kallat handskakningsmålet, utreda vilka rättsregler som gäller i fråga
om religionsutövande i arbetslivet.
Jag ämnar se på begreppet religionsfrihet i ett perspektiv av rättigheter och
skyldigheter. Religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet, men den är
inte absolut. Att se på religionsfrihetens begränsningar i förhållande till arbetet
med att uppnå ett könsjämlikt arbetsliv är därför mycket intressant.
Syftet är inte att skriva en komparativ uppsats där rättsreglerna kring
religionsfrihet och jämlikhet på var sitt håll utreds för att sedan jämföras.
Uppsatsens tyngdpunkt ligger på religionsfriheten med dess betydelse och
gränser. Könsjämlikheten aktualiseras i handskakningsmålet som ett motstående
intresse till religionsfriheten. På detta sätt kommer det även beröras i uppsatsen.
9 Mitt huvudsakliga syfte är följaktligen att utreda följande;
•
Är Tingsrättens dom i handskakningsmålet förenligt med gällande rätt och
innebär det att religionsfriheten väger tyngre än könsjämlikheten?
För att besvara denna frågeställning kommer jag att resonera kring följande
frågor;
•
Är Tingrättens dom i handskakningsmålet förenlig med artikel 9 i
Europakonventionen?
•
Religionsfrihet i arbetslivet - vilka begränsningar finns av religiösa
manifestationer?
•
Kan arbetet för ett könsjämlikt arbetsliv motivera en begränsning av rätten
att manifestera religion?
1.3 Metod
Metoden jag har använt mig av i uppsatsen är traditionell rättsdogmatisk
tolkningsjuridik. Vid uttolkning och analysering av gällande rätt har de rådande
rättskällorna lagtext, förarbeten, praxis samt doktrin använts.1
Lagtexten har värderats högst i enlighet med att det är den rättskälla som vid
analysering av rättsläget ska ges högst dignitet. Europakonventionen är den
främsta rättskällan angående religionsfrihet. Konventionen är även inkorporerad i
svensk lagstiftning. När jag hänvisar till Europakonventionen är det således både
den faktiska Konventionen och den svenska lagen jag avser. För att bygga upp en
förståelse för svensk diskrimineringslagstiftning samt förhållandet mellan olika
rättsregler har jag använt mig av förarbeten. Praxis, från främst Europadomstolen
och Europakommissionen har vidare varit av stort värde i uppsatsen för att uttolka
religionsfrihetens praktiska innebörd samt dess gränser. Praxis från dessa
instanser är även gällande rätt i Sverige.2 Doktrin i form av uppsatser och
avhandlingar har använts för att bättre förstå ämnet samt vid tolkning av
ovanstående rättskällor.
Praxis från Europadomstolen och Europakommissionen har i uppsatsen på vissa
ställen citerats på engelska. Anledningen är att det då är på detta språk jag läst
1
2
B. Lehrberg, Praktisk juridisk metod, 2006, s. 89.
R. Fahlbeck, 2002, s. 481.
10 domen eller beslutet. Tolkningen kan försämras vid en språklig översättning och
jag har därför valt att använda mig av engelskan vilket jag anser ger mer tyngd.
Jag har emellertid förklarat citaten på svenska för att förenkla för läsaren och för
att skapa underlag till uppsatsens diskussionsavsnitt. Även andra viktiga begrepp
har återgetts på både engelska och svenska då det har varit aktuellt. Anledningen
är att många av begreppen saknar allmängiltiga översättningar och det finns då
ingen mening med att frångå det engelska begreppet.
Professor Reinhold Fahlbeck har skrivit mycket i ämnet och dessa skrifter är del
av mina källor i uppsatsen. Då Fahlbeck även har varit min handledare är det
viktigt att påpeka att materialet har genomgått samma typ av kritiskt granskande
som allt annat material jag har använt mig utav. Att inte använda mig av Fahlbeck
som källa enbart på grund av att han varit min handledare hade varit oklokt då
Fahlbeck är framstående inom området.
1.4 Avgränsningar
Det är en arbetsrättslig uppsats av religionsfrihetens betydelse i det svenska
arbetslivet. Uppsatsen är avgränsad till att beröra religionsfrihetens gränser i ett
anställningsförhållande, det vill säga förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. I handskakningsmålet tar mannen del av arbetsförmedlingens
arbetsmarknadspolitiska
program.
Enligt
nuvarande
reglering
i
diskrimineringslagen föreligger ingen skillnad mellan detta förhållande och det
mellan arbetstagare och arbetsgivare. Denna begränsning påverkar således inte
min faktiska frågeställning i hanskakningsmålets avseende.
Andra samhällsområden än det rent arbetsrättsliga berörs till viss del i uppsatsen
då det är nödvändigt. Praxis från Europadomstolen och Europakommissionen som
rör andra slags relationer än det mellan arbetsgivare och arbetstagare används. Det
görs eftersom praxis angående religionsfrihet är relativt tunt och praxis kring
religionsfrihet i arbetslivet är ännu tunnare. Principerna utifrån Europadomstolen
och Kommissionens praxis är inte kontextbundna så det finns ingen anledning att
inte göra detta.
Uppsatsens perspektiv är religionsfrihet som en grundläggande mänsklig rättighet.
Som sådan berörs den i många internationella och nationella källor. En översikt av
de viktigaste görs i uppsatsen. Emellertid är uppsatsen i huvudsak begränsad till
att beröra Europakonventionen, då det är där religionsfriheten har sin rättsliga
utgångspunkt. Uppsatsen är begränsad till artikel 9 i Europakonventionen. Artikel
14 i Europakonventionen kunde ha varit av intresse, då denna artikel skyddar mot
diskriminering. Emellertid verkar artikel 14 enbart i samband med Konventionens
11 andra artiklar.3 Artikel 14 kommer inte att beröras, annat än om det är i relation
till artikel 9.
Enligt formuleringen av artikel 9 definieras religionsfrihet som friheten att utöva
sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
Denna uppsats är begränsad till att beröra de manifestationer som faller inom
begreppet sedvänjor (practice i den engelska versionen).
1.5 Disposition
Efter detta inledande kapitel inleds uppsatsens deskriptiva del. I kapitel 2 redogörs
för rättsläget på den internationella arenan. Begreppet religionsfrihet som en
grundläggande mänsklig rättighet presenteras. En utförlig beskrivning av artikel 9
i Europakonventionen och dess struktur ges. Vidare introduceras
Arrowsmithprincipen, vilken innebär en begränsning av vilka religiösa
manifestationer som skyddas under artikel 9.
I kapitel 3 redogör jag för det rådande rättsläget på det nationella planet.
Regleringen kring religionsfriheten behandlas övergripande och fokus är på
diskrimineringslagstiftningen. En kort historik kring diskrimineringslagstiftningen
i Sverige ges. Efter det följer ett avsnitt där rådande diskrimineringslag beskrivs
utifrån lagtext och betydelse. Syftet är att ge en bakgrund till
diskrimineringslagens uppbyggnad för att förstå Tingsrättens avgörande i
handskakningsmålet. Därefter följer en översikt av hur de internationella och
nationella regleringarna samspelar med varandra.
I kapitel 4 visar jag på religionsfriheten och dess gränser i arbetslivet. Kapitlet
bygger på det beskrivna rättsläget vilket ges en praktisk tillämpning genom
praxis. Kapitlet utgår från tre underrubriker. 4.1 beskriver hur arbetslivet är
präglat av den kristna strukturen, vilket kan ge konsekvenser för utövande av
andra religioner. I 4.2 visas på positiv och negativ religionsfrihet och dess
innebörd i arbetslivet. Avslutningsvis påvisas i 4.3 vilken betydelse
anställningsavtalet har för religionsfriheten.
De två avslutande kapitlen är av mer analytiskt slag. I kapitel 5 ges en beskrivning
av handskakningsmålet, vilket sedan analyseras utifrån gällande rätt och praxis.
Genom att applicera Europakonventionen och praxis på målet föreslår jag ett
alternativt utfall. I det slutliga kapitel 6 finns mina slutsatser. Jag återkopplar här
till syfte och frågeställningar genom att sammanfatta religionsfrihetens gränser
3
H. Danelius, 2002, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 361.
12 och betydelse. Jag diskuterar även religionsfrihetens begränsning i förhållande till
arbetet med att uppnå ett könsjämlikt arbetsliv. Slutligen diskuterar jag vilken
egentlig beydelse Tingsrättens dom har.
1.6 Definitioner
Det föreligger en skillnad mellan begreppen religionsfrihet och förbud mot att
diskriminera på grund av religion eller annan trosuppfattning. Begreppen är nära
knutna till varandra men det tål att förtydligas att de två inte är samma sak. Den
rättsliga uppbyggnaden av de två olika sidorna av religionsfriheten ser olika ut.
Fahlbeck belyser relationen mellan de två begreppen.4 Skyddet mot
diskriminering på grund av religion har religionsfriheten som utgångspunkt. För
att det ska föreligga diskriminering på grund av religion ska alltså den
missgynnande särbehandlingen avse något som skyddas av religionsfriheten.
Religionsfriheten däremot är en grundläggande mänsklig rättighet som omfattar
själva rätten till (eller från) religion Att särskilja dessa två begrepp är viktigt
eftersom de i praktiken är nära sammanknutna. Med mitt syfte att utreda
religionsfrihetens gränser är det egentligen omfattningen av religionsfriheten som
är väsentlig. Emellertid ämnar jag angripa detta ämne utifrån handskakningsmålet,
vilket är ett diskrimineringsmål. Det är därför relevant att i det följande även
analysera diskriminering på grund av religion.
Jag använder mig av begreppet könsjämlikhet genom hela uppsatsen. Anledningen
är att regeringsformen i sin formulering använder jämlikhet. Begreppet jämlikhet
innebär alla individers lika värde. Jämlikhet kan motiveras från olika
utgångspunkter, exempelvis kön eller religion.5 Med begreppet könsjämlikhet
avser jag således alla individers lika värde och lika rättigheter oavsett kön. Det
snarlika begreppet Jämställdhet å sin sida handlar om förhållandet att olika
personer har samma möjligheter och rättigheter.6 Begreppet berör främst arbetsoch maktfördelningen mellan könen, särskilt i fråga om kvinnor i relation till
män.7
4
R. Fahlbeck, 2002, s. 472.
Definition av begreppet jämlikhet i nationalencyklopedin.
6
Definition av begreppet jämställdhet i nationalencyklopedin.
7
Prop. 1990/91:113 om en ny jämställdhetslag m.m. s. 5.
5
13 2. Den internationella regleringen
All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed
with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of
brotherhood
Artikel 1 i FN:s konvention om mänskliga rättigheter
2.1 FN-konventionen
Förenta Nationernas (härefter FN:s) allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna från 1948 fastställer att religionsfrihet är en grundläggande mänsklig
rättighet. Artikel 18 fastslår att ”Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam
eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro
genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och iakttagande av religiösa
sedvänjor”. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har fastslagit att
religionsbegreppet i artikel 18 har en vidsträckt mening. Innebörden av artikeln är
inte begränsad till traditionella religioner eller till övertygelser som är
institutionellt förankrade.8
FN-konventionen konstaterar vidare att skydd mot diskriminering är en av de
grundläggande rättigheterna alla människor ska garanteras.9 Artikel 2 lyder som
följer; ”Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i
denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg,
kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt
ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt…”. I artikel 7 aktualiseras
diskrimineringsskyddet ytterligare genom följande förklaring; ”Alla är lika inför
lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något
slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som
strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering”.
8
9
G. Gunner, E. Namli, 2005, Allas värde och lika rätt- perspektiv på mänskliga rättigheter, s. 207.
H. Gabinus Göransson, S. Flemström, M. Slorach, 2009, Diskrimineringslagen, s. 17.
14 2.2 Europakonventionen
Europakonventionen undertecknades 4 november 1950 och trädde ikraft tre år
senare sedan den ratificerats av tio stater.10 Den utvecklades från FNkonventionen i syfte att ge de mänskliga rättigheterna ett erkännande som del av
det demokratiska samhället Europa strävade efter.11 Artikel 9 är den artikel i
konventionen som behandlar religionsfriheten. Artikeln består av två delar, 9(1)
och 9(2). Nedan följer en genomgång av artikelns uppbyggnad, struktur och
innebörd.
2.2.1 Artikel 9(1), rätten till religionsfrihet
Artikelns första del, 9(1), lyder som följer; ”Var och en har rätt till tankefrihet,
samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta
religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt
eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning,
sedvänjor och ritualer”. Innebörden är mångsidig och komplex. För det första
har staten en viss skyldighet att skapa ett samhälle där alla individer har möjlighet
att ha och att uttrycka en religion. Staten har en skyldighet att genom positiva
åtgärder skydda individer från att drabbas av påföljder eller repressalier när denna
rättighet utnyttjas. För det andra är staten förhindrad att blanda sig i individernas
utövande av religionsfriheten.12
Vidare omfattar religionsfriheten frihet till respektive frihet från religion. Friheten
till religion, även kallad positiv religionsfrihet, handlar om de rättigheter artikel 9
påtalar. Det vill säga rätten att inneha en religion och att uttrycka denna genom,
bland annat, de sedvänjor som hör den religiösa övertygelsen till.13 Frihet från
religion, negativ religionsfrihet, innebär å andra sidan rätten att slippa att vara
med eller delta i utövandet av viss religion.14 Det vill säga rätten att inte ha en
religion. Negativ religionsfrihet innebär även rätten att slippa påverkas eller
utsättas för andra individers religiösa manifestationer.
Alla människor är följaktligen fria att ha vilken religion de vill, att fritt utöva
religionen i enlighet med de ritualer och sedvänjor den religiösa övertygelsen
påbjuder samt rättigheten att inte kränkas eller drabbas av negativa påföljder på
grund av sin religiösa tillhörighet. Alla är vidare garanterade rättigheten att slippa
10
H. Danelius, 2002, s. 17.
C. Ovey, R. White, 2002, Jacobs and White, The European Convention on human rights, s. 3.
12
C. Evans, 2003, Freedom of religion under the European Convention on human rights, s. 69.
13
H. Danelius, 2002, s. 298.
14
G. Gunner, A. Mellbourn, 2005, Mänskliga rättigheter och samhällets skyldigheter, s. 185.
11
15 ha en religion och att slippa bli påverkade av andra individers utövande av
religion.
Praxis visar att den negativa religionsfriheten skyddas i lika hög grad som den
positiva. Europadomstolen har uttalat att ”… freedom of thought, conscience and
religion is one of the foundations of a democratic society within the meaning of
the Convention. It is, in its religious dimension, one of the most vital elements
that go to make up the identity of believers and their conception of life, but it is
also a precious asset for atheists, agnostics, sceptics and the unconcerned”.15
Domstolens formulering visar att människans frihet att ha en religion, eller att inte
ha en religion, är en av de mest grundläggande rättigheterna i ett demokratiskt
samhälle.16
Det finns följaktligen en intressekonflikt mellan alla människors rätt att fritt utöva
sin religion och alla andra människors rätt att slippa beröras av dessa
manifestationer. Fahlbeck pekar på att frihet till och frihet från religion är två
sidor av Europakonventionen som utgör helheten.17 Den positiva och den negativa
religionsfriheten existerar samtidigt, sida vid sida, och har i princip samma
utrymme i rättsligt avseende. Utnyttjandet av friheten till en religion måste alltid
vägas mot andras intresse att slippa utsättas för religiösa manifestationer, det vill
säga friheten från religion. Den positiva religionsfriheten kan alltså inte tillåtas ta
en sådan plats att den negativa religionsfriheten begränsas. Under historiens gång
har den negativa religionsfriheten haft liten plats i samhället. Det har setts som
naturligt att försöka omvända människor med andra religioner till ”den rätta”
religionen. Så var exempelvis syftet med korstågen. Hela folkgrupper har även
straffats på grund av enbart sin religionstillhörighet, så som skedde i Europa under
nazismen. Det är därför berättigat att se att det idag är viktigare att lagarna
skyddar friheten från religion än friheten för religion. Innebörden av artikelns
formulering är emellertid att den positiva och den negativa friheten har exakt
samma tyngd.18
2.2.2 Artikel 9(2), begränsning av religionsfriheten
Inskränkningar i religionsfriheten får göras med stöd av artikelns andra del.
Artikel 9(2) lyder som följer; ”Friheten att utöva sin religion och tro får endast
15
Kokkinakis mot Grekland, Mål 14307/88, dom 25 maj 1993, 260-A. Se även ex. Buscarini m.fl.
mot San Marino, Mål 24645/94, dom 18 februari 1999, Reports 1999-I.
16
C. Evans, 2003, s. 67.
17
R. Fahlbeck, 2010, Vägrat handslag faller inte under religionsfrihet, s. 9.
18
R. Fahlbeck, 2004, Ora et labora- On freedom of religion at work place: a stakeholder cum
balancing factors model, s. 36.
16 underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett
demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna
säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till
skydd för andra personers fri- och rättigheter”.
Staten kan alltså inskränka religionsfriheten om det är nödvändigt för att
upprätthålla andra viktiga intressen.19 Det måste emellertid finnas en lag som gör
att inskränkningen i rimlig mån är förutsebar.20 Begränsningen måste även vara
proportionerlig gentemot det andra skyddade intresset. Avsikten med
begränsningen i artikel 9(2) är att balansera individens intresse av att utöva sin tro
och statens intresse av att skydda det demokratiska samhället med varandra.21
Vid antagande att en begränsning av religionsfriheten i 9(1) har gjorts är det av
vikt att avgöra huruvida begränsningen är berättigad enligt 9(2).22 Kravet på att
begränsningen ska vara föreskriven i lag har i praxis inte vållat några problem.
Europadomstolen och Kommissionen har i detta hänseende accepterat lagstödet
hellre än att underminera den enskilda statens lagar.23 Även vad gäller att
inskränkningen ska vara nödvändig har de nationella domstolarna getts stor
värderingsfrihet (margin of appreciation). Europadomstolen menar med detta att
den nationella domstolen har bättre förutsättningar att avgöra om begränsningen
är nödvändig i enlighet med nationella intressen, vanor och tankesätt.24 Det är
vidare tillåtet att begränsa religionsfriheten om det är nödvändigt för att skydda
andra individers rättigheter och friheter.25 I Kokkinakis mot Grekland uttalade
domstolen att det i demokratiska samhällen ”… in which several religions coexist
within one and the same population, it may be necessary to place restrictions on
the freedom to manifest a religion or belief in order to reconcile the interests of
the various groups and ensure that everyone’s beliefs are respected”.26
Religionsfriheten kan alltså begränsas för att skydda andra viktiga intressen i
samhället. Frågan är då huruvida de andra viktiga intressena måste vara
relaterade till de friheter som skyddas av Europakonventionen? Den vaga
formuleringen öppnar för tolkning att det inte behöver vara på det sättet.27 Även
viktiga intressen i samhället som inte faller under någon av Europakonventionens
19
C. Evans, 2003, s. 133.
H. Danelius, 2002, s. 302.
21
C. Evans, 2003, s. 133.
22
C. Evans, 2003, s. 137.
23
C. Evans, 2003, s. 142.
24
H. Danelius, 2002, s. 57-58, 302.
25
C. Evans, C, 2003, s. 160.
26
Kokkinakis mot Grekland, Citerat i C. Evans, 2003, s. 161.
27
C. Evans, 2003, s. 161.
20
17 friheter bör således
religionsfriheten.
kunna
innebära
en
berättigad
inskränkning
av
2.2.3 Forum internum och forum externum
Den tekniska uppbyggnaden av artikel 9 är av vikt då det är utifrån den domstolen
grundar sina bedömningar på och således ger liv åt konventionen. De två delarna
av artikel 9 är, som ovan visar, uppbyggda kring rätten till religionsfrihet - 9(1) och hur den kan begränsas - 9(2). Artikelns struktur ligger främst i 9(1).28 Den är
uppbyggd på två ben; rätten att ha en religion samt rätten att utöva religion. Det
första benet är religionsfrihetens kärna, även kallad forum internum.29 Denna
rättighet är helt grundläggande och absolut och kan inte inskränkas på något sätt.
Det andra benet, utövandet av religionen genom olika manifestationer, utgör
religionsfrihetens yttre ram, också kallad forum externum. Här är skyddet inte lika
starkt. Rättigheten att manifestera sin religion kan begränsas genom 9(2).30
Europakonventionen får sitt praktiska innehåll genom praxis.31 Praxis visar hur
tolkning av artikeln i ljuset av forum internum och forum externum sker. Tre
aspekter är av vikt.32 Vad är att anse som religion? Vad hör till religionen? Hur
bedöms om manifestationen är forum internum eller forum externum?
2.2.4 Vad är religion?
Vad är att anse som religion? I det internationella systemet har religion inte
definierats i samband med religionsfrihet. Varken Europadomstolen eller
Kommissionen har gett uttryck för vad som ingår i den inre kärnan, forum
internum. Kommissionen har uttalat att artikel 9 ”… primarily protects the sphere
of personal beliefs and religious creeds, i.e. the area which is sometimes called the
forum internum. In addition, it protects acts which are intimately linked to these
attitudes, such as acts of worship or devotion which are aspects of the practice of
a religion or belief in a generally recognised form.”33 Praxis ger emellertid ingen
direkt vägledning till hur prövning kan visa vad som är rätten att tro och vad som
28
R. Fahlbeck, 2004, s. 29-30.
Begreppen forum internum och forum externum härstammar från Europakommissionens
uttalanden, se t.ex. not 34 nedan. Begreppen används i litteratur kring religionsfrihet, så
exempelvis av både Evans och Fahlbeck.
30
C. Evans, 2003, s. 103.
31
C. Ovey, R. White, 2002, s. 14.
32
R. Fahlbeck, 2004, s. 29-30.
33
C mot Storbritannien, Kommissionen nr 10358/83, beslut 15 december 1983, D.R. 37 s. 147.
29
18 är rätten att utöva tron.34 Fördelen att inte definiera religion är att det undviker
snäva definitioner. Sådana skulle kunna innebära att mindre kända eller populära
religiösa grupper utesluts eller diskrimineras. Emellertid innebär det även att
bristen på definition kan användas just för att utesluta vissa grupper från att
omfattas av religionsfriheten. Då det inte finns en definition av vad som är
religion eller övertygelse blir det ytterst den enhet som godkänner religion som
även definierar vad religion är.35
Det finns således ingen klar definition av vad som ska anses vara religion, eller
övertygelse, utan begreppen har en vidsträckt innebörd.36 Europakommissionen
har dock genom praxis begränsat innebörden till att det åtminstone måste vara en
identifierbar religion.37 Ett exempel är en man som befann sig i fängelse och där
ville utöva sin religion kallad Wicca. Mannen kunde inte visa på fakta att det
överhuvudtaget existerade en religion Wicca. Europakommissionen noterade då
att religionsfrihetens rättigheter enbart är tillämpliga ”… if the religion… is
identifiable”.38
2.2.5 Vilka manifestationer hör till religionen?
Vad hör till religionen? Vad ska räknas som den inre kärnan i religion, forum
internum, och vad är istället ett uttryck för religion, forum externum?
Distinktionen är viktig då skyddet för den första delen av lydelsen i artikel 9(1),
själva rätten att tro, är absolut och kan inte inskränkas. Den andra delen av
formuleringen, rätten att utöva sin religion eller tro genom gudstjänst,
undervisning, sedvänjor och ritualer, är emellertid begränsbar enligt 9(2).39 I
denna uppsats är det endast utövning genom sedvänjor som tas i beaktande. Så
vilka religiösa sedvänjor skyddas av artikel 9? Genom Arrowsmithprincipen
fastslås att det inte är alla manifestationer som är motiverade av religionen som
uppbär skydd (se nedan avsnitt 2.3). Frågan vilka manifestationer som är
skyddade av artikel 9 får således utläsas i praxis. I praktiken är det enbart ett
religiöst utövande som kan bevisas vara en del av religionen som skyddas.40
Otraditionell religionsutövning har inte skyddats i Europadomstolen eller
34
C, Evans, 2003, s. 3.
G. Gunner, E. Namli, 2005, s. 207.
36
P. van Dijk, G.J.H. van Hoof, 1990, Theory and practice of the European Convention on human
rights, s. 398. Se även Arrowsmith mot Storbritannien. Kommissionen nr 7050/75, beslut 12
oktober 1978, D.R. 19 s. 5, paragraf 69, där pacifismen ansågs falla under artikelns skydd.
37
Jmf med att FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har fastslagit att religionsbegreppet i FNkonventionen har en vidsträckt mening. Innebörden av artikeln är inte begränsad till traditionella
religioner eller till övertygelser som är institutionellt förankrade. Se ovan 2.1.
38
X mot Storbritannien, mål 7291/75, beslut den 4 oktober 1977, D.R. 11 s. 56.
39
C. Evans, 2003, s. 103.
40
C. Evans, 2003, s. 132.
35
19 Kommissionens avgöranden. Praxis visar att det vertikala djupet på religionsfrihet
är snävare än den horisontella bredden av vad som är att anse som religion.41
Skyddet finns för religionens kärna, men inte nödvändigtvis för individens rätt att
uttrycka religionen i det vardagliga livet.
2.2.6 En objektiv bedömning
Gränsen mellan forum internum och forum externum i artikel 9 är att bedömas
objektivt.42 Det är inte upp till den berörda individen att avgöra huruvida ett visst
utövande eller sedvänja är en del av själva religionen eller om utövandet enbart är
en manifestation av religionen. Fallet med en muslimsk man som ville ha ledigt
från sitt arbete för att kunna be illustrerar denna bedömning av objektiviteten.
Mannen arbetade som lärare och ville vara ledig några timmar på fredagar för att
be i en moské.43 För mannen var bönen en självklar del av hans religion, det vill
säga en del av forum internum. Europakommissionen gjorde emellertid tolkningen
att deltagandet i fredagsbönen enbart var en manifestation av religionen, vilken då
föll under forum externum. Mannens subjektiva uppfattning spelade ingen roll då
Kommissionen tittade på bönen i ett objektivt perspektiv.
2.3 Arrowsmithprincipen
Arrowsmithprincipen är framvuxen ur Europakommissionens praxis och berör
tolkningen av artikel 9 i Europakonventionen. Det ankom på
Europakommissionen i slutet av 1970-talet att avgöra huruvida en viss religiös
manifestation omfattades av religionsfriheten, vilket ledde fram till principen.
Saken handlade om en pacifist som delade ut flygblad till brittiska soldater med
begäran att de inte skulle tjänstgöra på Irland.44 För detta straffades pacifisten.
Målet är således inte specifikt relaterat till arbetslivet, men principen är likväl av
stor vikt i denna uppsats. Skälet är den diskussion som förs kring vilka religiösa
handlingar som anses höra till religionen och som därmed skyddas av artikel 9.
I målet klargörs för första gången att begreppet practice i artikel 9(1) inte omfattar
”each act which is motivated or influenced by a religion or belief”.45 Med svensk
41
R. Fahlbeck, 2004, s. 30.
R. Fahlbeck, 2004, s. 29-30.
43
X mot Storbritannien. Kommissionen nr 8160/78, beslut 12 mars 1981, D.R. 22 s. 27.
44
Arrowsmith mot Storbritannien, Kommissionen nr 7050/75, beslut 12 oktober 1978, D.R. 19 s.
5.
45
Arrowsmith mot Storbritannien, Kommissionen nr 7050/75, beslut 12 oktober 1978, D.R. 19,
paragraf 71.
42
20 översättning är betydelsen att begreppet sedvänjor inte omfattar varje handling
som är motiverad eller influerad av religion eller övertygelse. En yttre
gränsdragning kring vilka manifestationer, som trots att de är motiverade av
religionen, inte är skyddade av artikel 9 uppstår härmed.
I det aktuella fallet menade Kommissionen att utdelningen av flygblad med den
aktuella texten kan anses vara en normal och välkänd manifestation för den
övertygelsen pacifismen uttrycker.46 Kommissionen uttalar vidare att ”… when
the actions of individuals do no actually express the belief concerned they cannot
be considered to be as such protected by Article 9(1), even when they are
motivated or influenced by it”47. I målet är slutsatsen således att ingen kränkning
av pacifisten förelegat. Handlingen att dela ut flygblad ansågs endast motiverad
av övertygelsen. Genom att utesluta de handlingar som enbart är motiverade eller
influerade av religionen från skyddet i artikel 9 menar Kommissionen att det
måste finnas ett tydligt samband mellan manifestationen och religionen.48 De
måste vara intimately linked med varandra. Emellertid ger Kommissionen inte
några riktlinjer för hur det ska avgöras om det föreligger ett nära samband eller
inte.
Arrowsmithprincipen används sedermera i ett flertal fall av Kommissionen. I C
mot Storbritannien begär en kväkare att staten ska föra över den del av hans
inbetalade skatt som kan komma att användas till militära syften till andra, ickemilitära ändamål istället.49,50 Kommissionen anser, med hänvisning till
Arrowsmithprincipen, att religionsfriheten inte omfattar rätten att slippa betala
skatt. Handlingen var enbart motiverad från den religiösa övertygelsen. Som
sådan skyddas handlingen att slippa betala skatt inte av Konventionen.
2.4 Övriga rättskällor
Reglering kring religionsfriheten hittas således främst i Europakonventionen.
Även andra internationella rättskällor finns. Exempelvis arbetslivsdirektivet,
rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling,
som fastställer en allmän ram för att hindra diskriminering i arbetslivet på grund
46
R. Fahlbeck, 2002, s. 492-493.
Arrowsmith mot Storbritannien, paragraf 71.
48
C. Evans, 2003, s. 115.
49
C mot Storbritannien, Kommissionen nr 10358/83, s. 142.
50
En kväkare är en medlem i ett protestantiskt samfund, Vännernas Samfund, grundat ca år 1650.
Definition från nationalencyklopedin.
47
21 av religion.51 Direktivet reglerar emellertid inte religionsfriheten, enbart skyddet
mot diskriminering på grund av religion.52
Med tanke på uppsatsens frågeställning finns det en poäng i att även nämna några
rättskällor som reglerar arbetet mot ett könsjämlikt arbetsliv. Avsikten är här
enbart att ge en inblick i några av rättskällorna.
Inom EU-rätten finns ett antal regleringar kring kvinnors och mäns rättigheter i
yrkeslivet.53 Enligt artikel 2 i Lissabonfördraget är en av Unionens grundläggande
uppgifter att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Det föreskrivs vidare i
artikel 3.3 att Unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande
jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.
Likabehandlingsdirektivet om likabehandling av kvinnor och män i fråga om
tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor, avser att
realisera principen om lika villkor i arbetslivet för kvinnor och män.54 Syftet är
enligt artikel 1 att kvinnor och män ska behandlas lika i fråga om bland annat
arbetsvillkor.55
Riktlinjer kring att skapa bättre arbetsvillkor i hela världen finns även inom ILO,
vilken är ett organ under FN.56 Ett flertal konventioner och rekommendationer
finns inom arbetslivsområdet. I deklarationen om grundläggande principer och
rättigheter i arbetslivet fastslås att diskriminering i arbetslivet ska elimineras.57
Det konstateras vidare att jämlikhet i arbetslivet innebär att alla individer ska ha
rätt till lika möjligheter att utvecklas i sitt arbete. ILO´s ställning är inte av det
rättsligt bindande slaget.58 Inga sanktionsmedel finns att tillgå om en stat inte
följer direktiven. Emellertid utgör ILO´s direktiv en vilja att harmonisera
arbetsvillkoren i världen. Direktiven anses också ha stor betydelse inom den
internationella arbetsrätten.
51
B. Nyström, 2002, s. 198.
R. Fahlbeck, 2002, s. 482.
53
Tidigare EG-rätt. Genom Lissabonfördragets ikraftträdande 1 dec 2009 ändrades namnet.
54
Rådets direktiv 76/207/EEG (ändrat genom direktiv 2002/73/EG).
55
B. Nyström, 2002, EU och arbetsrätten, s. 220.
56
T, Sigeman, 2006, Arbetsrätten- en översikt, s. 41.
57
http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---ed_norm/--declaration/documents/publication/wcms_095898.pdf.
58
www.humanrights.gov.se/extra/pod/?id=7&module_instance=6&action=pod_show.
52
22 3. Den svenska regleringen
Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet
och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av
människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig
eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan
omständighet som gäller den enskilde som person
RF 1 kap 2 §
3.1 Regeringsformen
Föregående kapitel behandlade den internationella regleringen av den aktuella
frågeställningen. På den svenska arenan är det i Regeringsformen (härefter RF)
som ett grundlagsskydd för religionsfriheten hittas. I 2 kap. 1 § p. 6 skyddas
friheten att ensam eller med andra utöva sin religion. På motsvarande sätt skyddas
i 2 kap. 2 § rättigheten att inte tillhöra en religion. Emellertid har inte heller i
svenska rättskällor religion definierats. Fenomenet religion bedöms så komplext
och varierat att det anses omöjligt att ge en allmän precisering.59
Som ovan nämnda citat visar fastställer RF även att det allmänna, staten, ska
verka för alla människors delaktighet och jämlikhet i samhället.60 Vidare uttrycker
RF i 2 kap. 16 § ett skydd mot könsdiskriminering genom att ingen medborgare
får missgynnas på grund av sitt kön.
3.2 Diskrimineringslagstiftning
Inom arbetsrätten har diskrimineringslagstiftningen stor betydelse, då den ger ett
verktyg för att säkerställa att ingen missgynnas på grund av kriterier som religion
eller kön. I handskakningsmålet utgick Tingsrätten från svensk
diskrimineringslagstiftning för att avgöra huruvida mannan blivit diskriminerad. I
59
SOU 1999:9, Att slakta ett får i Guds namn- om religionsfrihet och demokrati, s. 68.
Med det allmänna förstås staten med riksdag, regering, statsförvaltning och domstolar samt
landsting och kommuner med fullmäktige, nämnder och förvaltningar; se H. Gabinus Göransson,
m.fl. 2009, s. 17-18.
60
23 syfte att diskutera domen ges i detta
diskrimineringslagstiftningens uppbyggnad.
kapitel
en
bakgrund
till
3.2.1 En kort historik
Diskrimineringslagstiftningen i Sverige är ett relativt nytt fenomen. Den första
diskrimineringslagen kom 1979 i form av Jämställdhetslagen (härefter JämL).
Målet var att främja kvinnor och mäns lika rättigheter i arbetslivet och på så sätt
motverka könsdiskriminering.61 Detta tankesätt utvecklades och resulterade i en
ny jämställdhetslag där skyddet gentemot könsdiskriminering förstärktes.62 Syftet
var främst att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Att ge chansen till
"det goda arbetet" för alla människor var en hörnpelare i en politik för
jämställdhet mellan kvinnor och män.63 Skyddet mot könsdiskriminering
förstärktes sedan ytterligare så att det i princip var i nivå med skyddet mot
diskriminering som har samband med diskrimineringsgrunderna etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning.64
I slutet av 1990-talet antogs lag (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i
arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning
(härefter EDA). Denna förstärkte ytterligare diskrimineringsskyddet i Sverige.
Syftet med lagen var att främja lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet
oavsett etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning.65 Lagen omfattade
förutom anställningsförhållandet även hela rekryteringsförfarandet.66 En
arbetssökande kunde således åberopa lagen i de fall ett anställningsbeslut inte
fattats.
Lag (2003:307) om förbud mot diskriminering (härefter DFL) som antogs år 2003
var en mer generell diskrimineringslag. Dess täckningsområden låg i huvudsak
utanför de rent arbetsrelaterade. Emellertid var den tillämplig på områden med
anknytning till vissa arbetslivsfrågor.67 Den reglerade diskriminering vid
förmedling av arbetskraft samt annan arbetspolitisk verksamhet, så som praktik
och andra sysselsättningsskapande åtgärder, vilka berör arbetsmarknaden.
61
H. Gabinus Göransson, m.fl. 2009, s. 18.
JämL (1991:433), nu upphävd lag.
63
Prop. 1990/91:113, s. 7.
64
Prop. 2004/05:147, Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering, s. 1.
65
EDA, nu upphävd lag.
66
Prop. 1997/98:177, om ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet, s. 1.
67
H. Gabinus Göransson, m.fl. 2009, s. 19.
62
24 3.3 En ny diskrimineringslag
Sedan 1 januari 2009 gäller en ny Diskrimineringslag i Sverige (härefter
DiskrL).68 Sju lagar, däribland JämL, EDA och DFL har därmed blivit en
gemensam lag.69 Genom införandet av DiskrL blev likabehandlingsdirektivet och
arbetslivsdirektivet även slutligt genomförda i Sverige.70
På samma sätt som i alla de tidigare lagarna den ersatt, omfattar begreppet
diskriminering direkt och indirekt diskriminering. Med direkt diskriminering
menas ”att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan
behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om
missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck,
etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell
läggning eller ålder”.71
Rekvisiten för att det ska föreligga direkt diskriminering är missgynnade, likartad
situation och orsakssammanband.72 Ett missgynnande sker när en arbetstagare
eller arbetssökare försätts i ett sämre läge och det innebär en nackdel för den
enskilda individen.73 Den likartade situationen innebär att missgynnandet ska
varit i förhållande till hur en verklig eller hypotetisk jämförelseperson skulle ha
behandlats.74 Det är således inte den subjektiva uppfattningen om särbehandling
som är av intresse utan en objektiv jämförelse mellan olika personer.75
Orsakssambandet innebär vidare att det ska föreligga ett samband mellan
missgynnandet och diskrimineringsgrunden (exempelvis religionen). Det är inte
nödvändigt att det finns en avsikt att diskriminera för att sambandet ska
föreligga.76 Orsakssambandet finns även om någon missgynnar någon annan i
syfte att tillgodose en tredje persons önskemål. Den aktuella
diskrimineringsgrunden behöver vidare inte vara den enda grunden för beslutet
som innebär missgynnandet. Det räcker att exempelvis religionen är en av flera
faktorer som utgör orsaken till den missgynnande behandlingen.
Med indirekt diskriminering avses ”att någon missgynnas genom tillämpning av
en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt
68
69
70
71
Diskrimineringslag (2008:567).
H. Gabinus Göransson, m.fl. 2009, s. 24.
Prop. 2007/08:95, s. 2.
1 kap. 4 § p. 1 DiskrL.
72
Prop. 2007/08:95, Ett starkare skydd mot diskriminering, s. 98-99.
73
Prop. 2007/08:95, s. 486.
74
Prop. 2007/08:95, s. 487.
75
M. Glavå, 2001, Arbetsrätt, s. 237-238.
76
Prop. 2007/08:95, s. 488-489.
25 men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss
könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller
annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder,
såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och
de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet”.77
Rekvisiten för indirekt diskriminering är missgynnande, jämförelse och
intresseavvägning. Begreppen missgynnande och jämförelse är att likna vid
rekvisiten missgynnande och likartad situation vid direkt diskriminering.78
Skillnaden är att det i formuleringen inte är aktuellt att använda hypotetiska
jämförelsepersoner. Vad gäller begreppet intresseavvägning visar förarbetena att
ett förfarande, även att det innebär ett missgynnande, kan vara försvarbart om
syftet med förfarandet är objektivt godtagbart samt åtgärden för att uppnå syftet är
lämplig och nödvändig.79
DiskrL uppbyggnad rör även bevisningen.80 Reglerna angående bevisbörda är
desamma från de tidigare gällande diskrimineringslagarna.81 Det rör sig om en
uppdelning i två led av bevisningen. I det första ledet har den som anser sig
diskriminerad bevisbördan att visa på omständigheter som ger anledning att anta
att diskriminering har skett. Om detta görs troligt går bevisbördan över på
motparten. I andra ledet har motparten då bevisbördan att visa att diskriminering
inte har skett. Det vill säga att missgynnandet inte haft samband med det
diskrimineringsgrundande kriteriet.
3.4 Aktiva åtgärder
Tredje kapitlet i DiskrL består av aktiva åtgärder. Dessa är åtgärder som främjar
jämställdhet och likabehandling.82 De är avsedda att komplettera de
diskrimineringsförbud som ställs upp.83 Aktiva åtgärder avser ett målinriktat
jämställdhetsarbete med inriktning på att främst bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden.84 De är framåtsyftande och av generell eller kollektiv natur. De
77
1 kap. 4 § p. 2 DiskrL.
Prop. 2007/08:95, s. 490-491.
79
Prop. 2007/08:95, s. 491.
80
Reglerna kring bevisbördan i diskrimineringslagstiftningen härstammar från EG-rätten. Se
Presumtionsregel NJA 2006 s. 170.
81
H. Gabinus Göransson, m.fl. 2009, s. 149.
82
SOU 2006:22, En sammanhållen diskrimineringslagstiftning, s. 693.
83
Aktiva åtgärder ska inte förväxlas med positiv särbehandling. Positiv särbehandling är en form
av aktiva åtgärder. Däremot innebär inte alla aktiva åtgärder positiv särbehandling. Aktiva
åtgärder är alltså ett större begrepp. Se ex SOU 2006:22.
84
SOU 2006:22, s. 627.
78
26 är inte i första hand avsedda att tillämpas i enskilda fall, utan de avser att främja
en utveckling i riktning mot jämställdhet mellan kvinnor och män som grupper.
Aktiva åtgärder i arbetslivet finns kring diskrimineringsgrunderna kön, etnisk
tillhörighet, religion och annan trosuppfattning. Kravet på aktiva åtgärder är
detsamma i nya DiskrL som i tidigare JämL och EDA.85 De innebär krav på aktiva
åtgärder i fråga om exempelvis arbetsförhållande och rekrytering. Vad gäller
diskrimineringsgrunden kön utläses från förarbetena att bestämmelserna om
aktiva åtgärder är mer långtgående än angående diskrimineringsgrunden religion.
De aktiva åtgärderna omfattar till exempel att underlätta för både kvinnliga och
manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap, att kartlägga
löner och att upprätta handlingsplan för jämställda löner och jämställdhetsplan.86
Reglering för aktiva åtgärder i arbetslivet finns även i Arbetsmiljölagen (härefter
AML). Arbetsgivaren är skyldig att anpassa arbetsförhållandena med hänsyn till
arbetstagarnas olika fysiska och psykiska förutsättningar.87 Med avseende på att
det ska föreligga en tillfredställande arbetsmiljö för alla arbetstagare är
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete viktig att ta i
beaktande.88 Arbetsgivaren ska lägga upp verksamheten på ett sådant sätt och
vidta de åtgärder som behövs för att en tillfredsställande arbetsmiljö ska uppnås.
Arbetsmiljöverket har även gett ut föreskrifter om åtgärder mot kränkande
särbehandling i arbetslivet.89 Enligt 1 § gäller föreskrifterna all verksamhet där
arbetstagare kan utsättas för kränkande särbehandling. Med kränkande
särbehandling menas återkommande klandervärda eller negativt präglade
handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda
till att arbetstagaren ställs utanför arbetsplatsens gemenskap. I 2 § ställs krav att
arbetsgivaren ska planera och organisera arbetet på så sätt att kränkande
särbehandling i möjligaste mån förebyggs. I 3 § ställs vidare kravet att
arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte är accepterad i
verksamheten.
85
Prop. 2007/08:95, s. 322.
Prop. 2007/08:95, s. 317.
87
3 kap. 3 § AML.
88
AFS 2001:1, Systematiskt arbetsmiljöarbete.
89
AFS 1993:17, Kränkande särbehandling i arbetslivet.
86
27 3.5 Kollektivavtal
I den svenska modellen är arbetsmarknadens parter fria att själva reglera vissa
frågor genom kollektivavtal.90 Själva religionsfriheten är en absolut frihet och kan
inte på något sätt avtalas bort. Inte heller arbetet med att uppnå lika rättigheter och
möjligheter i arbetslivet kan avtals bort. Däremot kan parterna genom avtal reglera
vissa situationer till att bättre passa de olika arbetstagarnas behov. Ett område
kollektivavtal kan erbjuda större flexibilitet på än vad lagen gör, är frågan kring
ledighet och arbetstidens förläggning. Det är en fråga av betydelse i perspektiv av
religionsfriheten. I arbetstidslagen regleras exempelvis att veckovilan i möjligaste
mån ska förläggas till veckoslutet.91 I semesterlagen noteras att semestern ska
förläggas till sommarmånaderna.92 Andra religioner har andra högtider och
traditioner. Muslimer ber exempelvis bön på fredagar och den viktigaste högtiden
i judendomen är Jom Kippur som infaller under hösten. För troende i någon av
dessa religioner bör det verka orimligt att rätta sig efter den kristet påverkade
lagstadgade semestern och ledigheten. Genom kollektivavtal kan emellertid
lagarnas semidispositivitet utnyttjas. Se exempelvis § 13 mom. 2 i AB 10 vilket
anger att arbetstagarens önskemål om förläggning av ledighet ska tillgodoses om
de är förenliga med verksamhetens krav.93 Angående semesterns förläggning
anges i § 27 mom. 9 att semesterledigheten kan förläggas till annan tid om
arbetstagaren begär det eller särskilda skäl finns.
3.6 Förhållandet mellan olika rättsregler
När de olika rättskällorna nu är introducerade kan det vara på sin plats att även
klarlägga hur de förhåller sig till varandra. De flertalet olika regler, svenska och
internationella, som kompletterar och i vissa fall överlappar varandra kan göra
rättsläget en aning komplicerat och svårförståligt. För att kunna besvara
frågeställningen huruvida Tingsrättens dom är förenlig med Europakonventionen
bör således förhållandet mellan svenska och internationella regler belysas.
90
S. Nycander, 2008, Makten över arbetsmarknaden, s. 23.
14 § Arbetstidslag. Jämför emellertid svenska lagen med Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden. I direktivet
anges inget om när veckovilan ska förläggas.
92
12 § SemL.
91
93
Allmänna bestämmelser (AB) 10. Bilaga 2 i HÖK 10.
28 3.6.1 FN-konventionen och Europakonventionen i svensk rätt
Både FN-konventionen och Europakonventionen uttrycker allmänna riktlinjer
kring de grundläggande mänskliga rättigheterna. De underliggande tankarna inför
framtagningarna av reglerna grundade sig i att inget land ska kunna bete sig hur
som helst mot sina medborgare.94 FN-konventionen är internationell och gäller i
hela världen. Trots att den inte är formellt bindande anses den vara av avgörande
betydelse för de mänskliga rättigheterna.95 Den är formellt politisk men med tiden
anses FN-konventionen ha blivit sedvanerättsligt bindande.96
Europakonventionen utvecklades från FN-konventionen. Den är rättsligt bindande
för alla stater som har ratificerat den.97 Första artikeln i Europakonventionen
uttrycker att fördragsslutande stater ska garantera alla som befinner sig inom deras
jurisdiktion de rättigheter och friheter som anges i Konventionens första
avdelning. Alla medlemsstater som har godkänt Konventionen är tvingade att
garantera envar som befinner sig under statens ansvar Konventionens fri- och
rättigheter. Det gäller även individer som befinner sig i landet utan att vara
medborgare samt medborgare som för tillfället befinner sig utomlands.98
Sverige ratificerade Europakonventionen 1953. Sedan 1995 är Konventionen även
inkorporerad i svensk lagstiftning.99 Svenska staten är således bunden av
Konventionen.100 Svenska domstolar har därmed en skyldighet att se till att
Konventionen och praxis därifrån tillämpas i Sverige. Då svensk lagstiftning i
egentlig bemärkelse inte innehåller reglering av religion eller religionsfrihet är
Europakonventionen den enda operationella rättskällan för religionsfrihet i
Sverige.101 Det kan förtydligas att det är staten som är bunden av Konventionen,
inte enskilda medborgare.
Europadomstolen är den rättsliga instans som är exklusiv uttolkare av
Europakonventionen.102 Även Europadomstolens avgöranden är rättsligt bindande
för alla berörda stater.103 Som ett förberedande organ till Europadomstolen fanns
94
H. Danelius, 2002, s. 17.
G. Gunner, E. Namli, 2005, s. 194.
96
Prop. 2007/08:95, s. 47.
97
C. Ovey, R. White, 2002, s. 3.
98
P. van Dijk, G.J.H. van Hoof, 1990, s. 3.
99
Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
100
H. Danelius, 2002, s. 36.
101
R. Fahlbeck, 2002, s. 480.
102
R. Fahlbeck, 2002, s. 482.
103
http://www.manskligarattigheter.se
95
29 Europakommissionen. Kommissionen upphörde 1 november 1999, men praxis
från Kommissionen är fortfarande av betydelse.104
Europakonventionen går följaktligen alltid före svensk lag och svenska domstolar
är skyldiga att beakta konventionen. Den rättsliga processen för hur detta går till
faller utanför uppsatsens ram.105 Det finns på grund av Konventionens
allmängiltiga tillämplighet ingen anledning att skilja på privat eller offentlig
sektor när det gäller Konventionens giltighet. Att RF enbart är gällande inom den
offentliga sektorn och inte kan åberopas på den privata arbetsmarknaden saknar
således betydelse. Det faller på den bundna staten att se till att Konventionens
standard följs i samhällets alla delar. Begreppet Drittwirkum är följaktligen
ovidkommande i detta sammanhang.106
104
R. Fahlbeck, 2002, s. 482-483.
För större insikt i den komplicerade rättsprocessen se exempelvis NJA 2005 s. 831. Praxis från
HD i målet om pastor Gren där domstolen uttrycker att ”… sådan uttalande om en lagregels
innebörd som har gjorts i lagförarbeten eller rättspraxis måste kunna frångås när detta krävs
enligt den konventionstolkning som kommer till uttryck i Europakonventionens avgöranden”.
106
R. Fahlbeck, 2004, s. 53.
105
30 4. Religionsfrihet i arbetslivet
Att åka hiss är en religiös handling. Man är aldrig så nära Gud som när man åker
hiss
Okänd.107
Som genomgången av de olika nationella och internationella rättskällorna visar
finns det ett omfattande skydd för religionsfrihet. Det är en grundläggande
mänsklig rättighet att ansluta sig till en religion, vilken som helst, samt att utöva
denna religion eller på andra sätt uttrycka sin övertygelse genom religiösa
manifestationer. Rättigheten omfattar även friheten att välja att inte ansluta sig till
någon religion.108 Det är vidare en mänsklig rättighet och i Sverige lagstadgad
rättighet att inte utsättas för diskriminering på grund av sin religion eller utövande
av densamma.109 Det är dock inte själva rätten till att tro som oftast vållar problem
i arbetslivet. Det är istället utövandet av religionen och andra religiösa
manifestationer som kan komma i konflikt med de krav arbetet ställer som ger
upphov till tvister.
Den intressanta frågan rör alltså religionsfrihetens omfattning i arbetslivet. Om nu
någon hävdar, som citatet ovan antyder, att åka hiss är en religiös handling; i
vilken mån bör arbetet anpassas för att tillgodose denna religiösa manifestation?
Och kan medarbetarna tillåtas påverkas av manifestationen? Ironin till trots med
avseende på just hissåkande, är själva principen av stor vikt. Vad har
arbetsgivaren för skyldighet att ta hänsyn till religiösa manifestationer och i vilken
grad får de inkräkta på övriga medarbetares intressen?
Svensk praxis angående religionsfrihet som sådan är ytterst tunt.110 Utgångspunkt
tas således i praxis från Europadomstolen och Europakommissionen.
107
www.tjuvlyssnat.se.
Europakonventionen artikel 9
109
1 kap. 2 § RF; artikel 18 FN-konventionen; artikel 9 och 14 Europakonventionen; 1 § DiskrL.
110
Två tidigare avgöranden finns från svenska domstolar. Det är de så kallade Turbanmålen, AD
1986:11 samt Stockholm tingsrätt DT 536/87, T 3-107-86, den 11 juni 1987. Med dagens
regleringar saknar bedömningarna i dessa mål emellertid intresse och kommer inte att beröras här.
För närmre avhandling se R. Fahlbeck, 2002.
108
31 4.1 Den kristna normen
Hur syns då religionsfriheten i arbetslivet? Fahlbeck pekar på att det västerländska
arbetslivet är starkt kopplat till den kristna religionen.111 Exempelvis är
arbetsveckan och lagstiftningen kring arbetstid präglad av söndagen som vilodag
och därmed arbetsfri dag. Vårt samhälles helgdagar - röda dagar, vilka är
arbetsfria dagar - är också de i mycket stor grad präglade av de kristna högtiderna.
Evans menar att trots att Europakonventionen ämnar skydda minoriteter så har
skyddet visat sig att enbart omfatta manifestationer som är analoga med kristna
övertygelser. En individ som har visat att staten har begränsat dennes
religionsfrihet har ändå haft svårt att få gehör i Europadomstolen eller
Kommissionen. Det har i dessa fall hänvisats till att individen frivilligt på olika
sätt har accepterat begränsningen, exempelvis genom anställningsavtalet (se
nedan 4.3).112 På detta sätt kan tanken väckas att kristendomen utgör en strukturell
grund, vilken präglar arbetslivet utan att det alltid finns en medvetenhet kring att
så är fallet.
4.1.1 Rätt till ledighet och rätt att slippa utföra vissa arbetsuppgifter
Arbetstidens förläggning är i stor grad ett arbetsledningsbeslut. Emellertid ingår i
religionsfriheten rätten att utöva sin religion. Så vad är praxis angående rätt till
ledighet för att utnyttja sin positiva religionsfrihet? Och vad är praxis kring att
slippa utföra vissa arbetsuppgifter då de går emot den egna religiösa tron? Praxis
från Europakommissionen visar att verksamhetens behov vägde tyngre än en
muslimsk mans rätt till ledighet för att närvara vid fredagsbönen.113 Mannen
arbetade som lärare i en engelsk skola. Han var olovligen frånvarande från arbetet
under 45 minuter på fredagarna för att delta i fredagsbönen i moskén. På grund av
detta vidtog arbetsgivaren åtgärder mot mannen. Kommissionen ansåg inte att
någon kränkning av mannens religionsfrihet hade skett. Anledningen är att det
inte var på grund av mannens religion hindret till religionsutövningen fanns, utan
på grund av verksamhetens behov.114 Det förelåg stora problem för arbetsgivaren
att tillgodose mannens behov.115 På grund av detta förelåg ingen skyldighet för
arbetsgivaren att vidta positiva åtgärder och tillgodose mannens önskan om
ledighet. Tolkningen av Kommissionens beslut blir att mannens positiva
religionsfrihet fått ge vika för verksamhetens behov.
111
R. Fahlbeck, 2002, s. 468-471.
C. Evans, 2003, s. 132.
113
X mot Storbritannien Kommissionen nr 8160/78, s. 27.
114
R. Fahlbeck, 2002, s. 495-496
115
Kommissionen använder begreppet serious problems, se not 113.
112
32 Med tanke på hur den kristna normen påverkar arbetslivet är det intressant att se
Kommissionens resonemang i målet. Kommissionen menade att den muslimske
mannen själv hade möjlighet att påverka sin arbetssituation. Han kunde välja att
exempelvis arbeta deltid för att på så sätt kunna be på fredagar. På grund av denna
valmöjlighet hade hans religionsfrihet inte inskränkts.116 Emellertid skulle någon
med en kristen tro inte behöva ställas inför ett sådant dilemma. Söndagen är, i
enlighet med den kristna veckokalendern, i huvudsak arbetsfri dag.
Ytterligare ett mål, detta från EG-domstolen, belyser den positiva
religionsfrihetens begränsningar.117,118,119 En judisk kvinna ansökte om att få göra
ett skriftligt uttagningsprov till en utbildning under en annan dag än den
fastställda.120 Anledningen var att provet var lagt till den första dagen i en judisk
högtid. Det är då förbjudet att resa och att skriva, vilket gjorde det omöjligt för
kvinnan att göra provet den dagen. Domstolen anförde att ”Om en kandidat
meddelar tillsättningsmyndigheten att han på grund av religiösa föreskrifter är
förhindrad att delta i prov vissa dagar, skall myndigheten beakta detta och försöka
undvika att fastställa provtiderna till sådana dagar”.121 Vidare var myndigheten
skyldig att ”… vidta alla rimliga åtgärder för att undvika att hålla proven på en
dag då en kandidats religiösa övertygelse hindrar honom att delta”.122
Myndigheten var således förpliktad till att ta hänsyn till kandidatens positiva
religionsfrihet genom rimliga åtgärder.
Begreppet rimliga åtgärder är i sig ett begrepp som får sitt innehåll genom
tolkning. I det aktuella fallet framhöll domstolen att likabehandlingsprincipen
krävde att alla deltagare gjorde provet på samma villkor, under samma dag.123,124
Rådet menade också att myndigheten inte hade den administrera kapaciteten, eller
kunskapen, att ta hänsyn till att provet lades på en dag som var förenlig med alla
de olika religionerna inom gemenskapen. Kvinnans begäran var således inte
rimlig för myndigheten att genomföra.
116
C. Evans, 2003, s. 131.
Praxis från EG-domstolen är inte formellt bindande. Däremot har praxis prima facie tillräckligt
skäl för liknande tolkning i senare fall; se B. Lehrberg, 2006, s. 174.
118
Efter Lissabonfördragets ikraftträdande 1 dec 2009 heter EG-domstolen numera EU-domstolen.
Instansen ansvarar för tolkning av EU:s lagstiftning.
119
En kommentar till Europakonventionens ställning i EU; Genom Lissabonfördraget öppnas
vägen för att EU som union ska kunna ansluta sig till Europakonventionen. I nuläget är dock EU
inte ansluten till europakonventionen, se; www.europarl.europa.eu/news/public/story_page/01574278-127-05-19-902-20100507STO74260-2010-07-05-2010/default_sv.htm
120
Vivien Prais mot Europeiska gemenskapernas råd Mål 130/75, REG 1976 s. 1589.
121
Vivien Prais mot Europeiska gemenskapernas råd, Para 16, Citerad i R. Fahlbeck, 2002, s. 504.
122
Vivien Prais mot Europeiska gemenskapernas råd, Para 19, Citerad i R. Fahlbeck, 2002, s. 504.
123
R. Fahlbeck, 2002, s. 504.
124
Likabehandlingsprincipen förbjuder all diskriminering pga. nationalitet. Är en grundläggande
rättsprincip inom EU-rätten, Lehrberg (2006) s. 101.
117
33 Vad gäller då angående rätten att slippa utföra vissa arbetsuppgifter då de går
emot den religiösa övertygelsen? Ett svenskt fall där religion och arbetets ramar
ger upphov till konflikt är av intresse. Själva religionsfrågan aktualiserades aldrig
utan AD tittade på fallet utifrån den då rådande diskrimineringslagstiftningen.125
Bakgrunden till tvisten är en kvinna, tillhörande Jehovas Vittne, som inte ville
utföra vissa arbetsuppgifter knutna till de kristna högtiderna.126 Del av hennes
tjänst återkallades när detta kom arbetsgivaren tillkänna. Tvisten rörde huruvida
arbetsgivarens återkallande hade inneburet ett missgynnande av kvinnan på grund
av hennes religion.
Kvinnan arbetade på ett äldreboende och del av hennes tjänst innebar att hon var
så kallad aktiverare. Hon skulle i denna befattning utföra diverse aktiviteter
tillsammans med de boende. Det ingick att utföra de aktiviteter som hör
storhelgerna till, exempelvis klä julgranen vid jul och måla påskägg vid påsk. Då
kvinnan tillhörde Jehovas Vittne tillät hennes tro henne inte att delta i dessa
ritualer. Domstolen menade att arbetsledningsbeslutet, att återkalla
aktiverartjänsten, inte innebar ett missgynnade av kvinnan på grund av hennes
religiösa övertygelse.127 Hon hade inte blivit annorlunda behandlad än någon
annan i en jämförbar situation skulle ha blivit.
Trots att AD dömde efter svensk diskrimineringslagstiftning är det intressant att
se utfallet i relation till religionsfrihet. Frihet från religion innebär rätten att inte
påverkas av andra religiösa manifestationer. Kvinnans negativa religionsfrihet, att
slippa påverkas av de kristna traditionerna, fick ge vika för arbetsledningsrätten.
Genom att sätta religionsfriheten i centrum i målet blir en slutsats av AD:s dom
att religionsfriheten i arbetslivet inte kan sägas omfatta rätten att slippa utföra
vissa arbetsuppgifter enbart för att de går emot den religiösa tron.
Praxis är således i enlighet med att arbetsgivare är skyldiga att så långt det är
möjligt, bedriva ett aktivt arbete för att uppnå lika rättigheter och möjligheter i
arbetslivet.128 Syftet med det aktiva arbetet är att verka för att den etniska
mångfalden i samhället speglas i arbetslivet.129 Likaså bör arbetsgivaren, i
enlighet med god sed på arbetsmarknaden, i möjligaste mån tillgodose
arbetstagarens önskemål och individuella förhållanden när arbetsledningsrätten
utövas.130 Emellertid visar praxis att arbetsledningsrätten och verksamhetens
125
nu upphävd lag, EDA.
AD 2005:21 s.152.
127
AD 2005:21 s.152.
128
Se Vivien Prais mot Europeiska Gemenskapernas råd, s. 1589.
129
Prop. 1997/98:177, s. 44. Vilken även är gällande i nya DiskrL, se Prop. 2007/08:95, s. 322.
130
R. Fahlbeck, 2002, s. 533.
126
34 behov väger tyngre än den enskildes rätt att anpassa sina arbetsuppgifter om
önskemålen innebär alltför stora problem för arbetsgivaren.131
Arbetsledningsrätten går således före utövandet av religiösa manifestationer, då
utövandet kräver ledighet från arbetet eller kravet är att slippa utföra vissa
arbetsuppgifter. Hur ser det då ut angående rätten till att manifestera sin religion
genom viss religiös klädsel och andra symboler?
4.1.2 Korset vs slöjan - religiösa kläder och symboler i arbetet
Religiösa symboler värderas på olika sätt i olika kulturer. I ett muslimskt land är
exempelvis slöjan en naturlig del av samhället. I Sverige är korset ett vanligt
smycke. De två olika symbolerna ger i grunden uttryck för en religiös övertygelse.
De är religiösa manifestationer. Naturligt är att de bör värderas på samma sätt. Så
är dock inte fallet. De kristna symbolerna finns överallt, i samhället och i
arbetslivet. De har en tendens att värderas på ett annat sätt än andra religioners
symboler.132 Det finns ytterst få tvister kring kristna symboler. Det torde till viss
del bero på att den kristna strukturen är djupt rotad i vår del av världen och därför
tenderar att inte värderas på samma sätt som andra religioners symboler.
Kulturella skillnader ger även skillnader i värdering av religiösa symboler. I stora
delar av Europa har de kristna symbolerna i stor grad separerats från att ha en
religiös betydelse.133 Korset är idag för många enbart en utsmyckning utan någon
religiös innebörd. Tanken att hävda att ens negativa religionsfrihet har kränkts på
grund av att en arbetskamrat har ett kors i en halskedja är svår att föreställa sig.
Emellertid är detta fallet i många europeiska länder angående andra religioners
symboler.134
Praxis är tunt kring klädsel med religiös anknytning eller andra religiösa
symboler. Generellt faller det inom religionsfriheten att uttrycka sin religiösa
övertygelse genom att bära vissa kläder eller utsmyckningar. Det faller emellertid
inte under det absoluta skyddet i forum internum utan är att anse som religiösa
manifestationer. Som sådana får religiösa symboler och klädsel stå tillbaka för
begränsningar enligt 9(2). Några exempel får visa att dels säkerhetsaspekter i
arbetet, dels den negativa religionsfrihetens intresse framför den positiva har
betydelse huruvida manifestationen erhåller religionsfrihetens skydd.
131
Se ex AD 2005:21 s. 152; X mot Storbritannien Kommissionen nr 8160/78, s. 27. Vivien Prais
mot Europeiska gemenskapernas råd, s. 1589.
132
R. Fahlbeck, 2002, s. 470-471.
133
R. Fahlbeck, 2002, s. 470-471.
134
Det föreligger en skillnad i Europa angående synen på religiöst laddade symboler. Frankrike
förbjöd exempelvis alla slags religiösa symboler i statliga skolor 2004.
35 I X mot Storbritannien noterar Kommissionen att en sikh inte har kränkts i sin
religionsfrihet genom en lagstadgad skyldighet att bära hjälm under
motorcykelfärd.135 Lagen gör det omöjligt för mannen att bära turban under
färden, vilket är del av hans religionsutövning. Kommissionen anförde att tvånget
att bära hjälm under en färd med motorcykel är en nödvändig säkerhetsåtgärd. I
enlighet med den begränsning som finns i 9(2) var det således tillåtet att begränsa
sikhens religionsfrihet till förmån av att skydda hans hälsa.136
I fallet Karaduman mot Turkiet förvägras en muslimsk kvinna att få ut ett
examensbevis från ett universitet.137 Anledningen är att hon bär huvudduk på
fotot, vilket universitetets interna regler förbjöd. Kommissionen menar att syftet
med examensbeviset, och fotografiet, är att identifiera personen inför en framtida
arbetsgivare. Det kan således inte användas för att manifestera sin religion.138
Vidare pekar Kommissionen på intresseavvägningen mellan kvinnans positiva
religionsfrihet respektive universitetets och övriga studenters negativa
religionsfrihet. (Se utförligare resonemang krig detta i avsnitt 4.2).
Svensk praxis angående religiöst anknuten klädsel är svårfunnen. Enligt
Arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren vidta de åtgärder som behövs för att
förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet.139 Klädseln
får således aldrig inverka på säkerheten eller hygienen i arbetet.140 I grunden är
den egna klädseln upp till var och en att själv bestämma över.141 Om arbetet
kräver en arbetsuniform ligger arbetstagarnas klädsel emellertid inom
arbetsledningsrätten. Kravet på uniform måste dock vara rimligt och kunna
tillgodose arbetstagarens religionsfrihet i möjligaste mån. Ett stort antal
arbetsgivare gör också detta. Det är inte alls ovanligt att idag se kvinnor med slöja
på både HM och McDonald’s!
135
X mot Storbritannien, Kommissionen nr 7992/77, beslut 12 juli 1978, D.R.14 s. 235.
Kommissionen diskuterade inte huruvida lagen innebar en begränsning av sikhiska
motorcyklisters rättigheter med avseende på 9(1). Det räckte att det kunde ha inneburit ett
ingripande mot mannens religionsfrihet för att begränsningen ska ha varit befogad. Kommissionen
tittade således inte på huruvida den begränsning staten hade gjort inkräktade på religionsfriheten.
Det hade ingen betydelse eftersom begränsningen som sådan var rättfärdigad. Om begränsningen
tydligt faller inom 9(2), behöver såldes ingen diskussion kring 9(1) göras. Se C. Evans, 2003, s.
134-135.
137
Karaduman mot Turkiet, Kommissionen nr 16278/90, beslut 3 maj 1993, D.R. 74 s. 93.
138
Karaduman mot Turkiet, s. 109.
139
3 kap. 2 § AML
140
Inom exempelvis vården diskuteras kravet på viss klädsel. Av hygieniska skäl ska arbetet
utföras i kortärmat. Kravet innebär emellertid att människor med en religion som kräver
heltäckande kläder utestängs från vårdyrket.
141
R. Fahlbeck, 2002, s. 539.
136
36 4.2 Positiv och negativ religionsfrihet i arbetslivet
Det finns som tidigare nämnts två olika sorters religionsfriheter. Den positiva
friheten handlar om rätten att ha en religion och att utöva denna genom, bland
annat, de sedvänjor som hör den religiösa övertygelsen till. Den negativa friheten
innebär rätten att inte ha en religion samt att slippa påverkas eller utsättas för de
religiösa manifestationer den positiva friheten ger rätt att utföra.142 En
arbetstagare som uttrycker sin religion, genom handling eller symboler, kan alltså
utgöra en inverkan på andra intressenter på arbetsplatsen. Vilken rätt har då
eventuella kunder och andra medarbetare att inte behöva utsättas för
manifestationen?
Praxis kring att slippa påverkas av andra människors religiösa manifestationer
finns i Karaduman mot Turkiet.143 Här fäste Kommissionen stor vikt vid vilken
effekt det skulle ha på de andra studenterna om en student tilläts bära kläder med
religiös anknytning. Kommissionen gjorde en avvägning mellan å ena sidan
Karadumans positiva frihet att manifestera sin religion. Å andra sidan
universitetets och övriga studenters negativa rätt att slippa utsättas för
manifestationen.144 Kommissionen menar att det är underförstått att en student på
ett sekulärt universitet måste underkasta sig vissa regler för att säkerställa att
andras rättigheter respekteras. Kommissionen uttalade att ”… a student in a
secular university is implicitly subject, by nature of things, to certain rules of
conduct laid down in order to ensure respect for the rights and freedoms of
others”.145 Vidare menar Kommissionen att Karadumans bärande av huvudduken
kan leda till sociala konflikter. Hennes huvudduk kan leda till tron att andra
religiösa kvinnor, som inte bär huvudduk, inte är troende.146
Kommissionen ansåg således att ingen kränkning av Karadumans religionsfrihet
skett.147 Trots att förbudet att bära huvudduk isolerat sett innebär en kränkning av
kvinnans frihet att uttrycka sin religion måste detta sättas i relation till andras
rättigheter att slippa utsättas för den religiösa manifestationen det skulle
innebära.148 Intressant att påpeka är att Kommissionen på eget initiativ vägde in
de andra studenternas negativa religionsfrihet i målet. Detta var inget universitet
142
Se ovan 2.2.1.
Karaduman mot Turkiet, s. 93.
144
R. Fahlbeck, 2002, s. 501.
145
Karaduman mot Turkiet, s. 108.
146
Karaduman mot Turkiet, s. 107.
147
En begränsning av kvinnans religionsfrihet skedde. En sådan avvägning ska ske enligt
artikel9(2). I Karaduman sker emellertid begränsningen med stöd av 9(1). Kommissionens beslut
att begränsa religionsfriheten på detta sätt kan ses som ett sätt att kringgå kravet på lagstöd. Se
Fahlbeck, R, 2002, s. 502.
148
R. Fahlbeck, 2002, s. 503.
143
37 hade åberopat, utan skedde helt på Kommissionens eget uppslag.149 Det fanns inte
heller stöd för att någons negativa religionsfrihet verkligen hade kränkts. Det var
ett helt hypotetiskt resonemang.
4.3 Anställningsavtalets betydelse för religionsfriheten
Religionsfriheten är, som ovan har visats, en grundläggande mänsklig rättighet.
Att nu sätta religionsfriheten i relation till anställningsavtalet är intressant med
tanke på anställningsavtalets ställning på arbetsmarknaden.
Ett avtal mellan två parter har en oerhörd kraft i ett rättsamhälle. Ett avtal
uttrycker en gemensam vilja mellan parterna. Denna överenskommelse ska i
längsta mån tillgodoses och ha juridisk verkan. Emellertid finns en maktbalans i
många avtalsförhållanden. I just anställningsförhållandet är maktbalansen tydlig
mellan arbetsgivaren och arbetstagaren/ arbetssökanden.150 Ofta hamnar, speciellt
den arbetssökande, i en ställning där det är svårt att sätta egna krav. Det gäller att
acceptera de erbjudna villkoren från arbetsgivaren eller tacka nej till anställning.
Ett avtal får inte innehålla vilka slags villkor som helst. I den svenska modellen
får kollektivavtalen eller de enskilda avtalen inte strida mot god sed. Ett ingånget
avtal, eller en klausul i ett avtal, kan förklaras ogiltig om det strider mot god sed,
oavsett att parterna varit överens om avtalet eller klausulen. På liknande sätt är
vissa mänskliga rättigheter upphöjda över alla avtal. Religionsfriheten är en sådan
upphöjd rättighet som alltid måste beaktas, även i enskilda anställningsavtal.
Emellertid finns det olika dimensioner av religionsfriheten.151 Några av dessa
dimensioner kan även begränsa religionsfriheten, vilket följande avsnitt får visa.
4.3.1 Samtycke till begränsning av religionsfriheten
Sett till den strukturella uppbyggnaden av artikel 9(1) i Europakonventionen är
skyddet i första ledet, forum internum, fullständigt.152 Ett anställningsavtal kan
således aldrig inskränka på arbetstagarens rättighet att ha en religion. Men hur är
det med det andra ledet, forum externum? Kan ett anställningsavtal göra
religionsfriheten snävare när det handlar om utövandet av religion? Ja, en
arbetsgivare som nekar en anställd ledighet på en dag med religiös betydelse och
149
R. Fahlbeck 2002, s. 501.
R. Fahlbeck, 2004, s. 48.
151
Se ovan 2.2.3.
152
Se ovan 2.2.3.
150
38 som genomför disciplinära åtgärder mot den anställde om denne ändå tar ledigt
har exempelvis inte nödvändigtvis brutit mot artikel 9 i Europakonventionen. Se
fallet med den muslimske mannen som blev uppsagd då han olovligen var
frånvarande för att be.153 Praxis från Europakommissionen visar att just
frivilligheten att aktivt välja att delta i något kan innebära att vissa religiösa
manifestationer automatiskt inskränks. Huvudprincipen är att så länge individen
själv väljer att ta ett visst arbete och även har möjligheten att avsluta detsamma så
sker ingen överträdelse av artikel 9 om individen på grund av arbetet inte kan
utöva sin religion.154 Några exempel får illustrera.
I fallet Karaduman mot Turkiet förvägrades en muslimsk kvinna att få ut ett
examensbevis från universitetet då hon bar huvudduk på fotot.155 Universitetet
hade interna regler som förbjöd studenter att ha någon form av plagg på huvudet.
Kommissionen uttalar att ”… by choosing to pursue her higher education in a
secular university a student submits to these university rules, which may make the
freedom of students to manifest their religion subject to restrictions as to place
and manner intended to ensure harmonious coexistence between student of
different beliefs.”156 Genom att frivilligt skriva in sig på ett sekulärt universitet
accepterar kvinnan de regler som gäller där. På så sätt kränktes inte hennes
religionsfrihet, avkunnar Kommissionen.
Relationen mellan religionsfrihet och frivilligt ingångna avtal belyses ytterligare i
fallet X mot Storbritannien.157 Som ovan nämnts handlar fallet om en lärare som
ville vara ledig från sitt arbete för att kunna be, i enlighet med sin muslimska
religion. I mannens anställningsavtal fanns inga särskilda villkor som tillät den
typen av frånvaro.158 Kommissionen anförde att anställningsavtalet hade ingåtts
frivilligt. Uttalandet att skolan i princip var ”… entitled to rely on its contract with
the applicant” visar att arbetsgivarens främsta redskap i relationen med
arbetstagaren är anställningsavtalet. Den efterföljande frågan blev då om
anställningsavtalet som sådant kan påverka religionsfriheten. I detta avseende
menar Kommissionen att ”The question of the necessity of a religious
manifestation will normally arise Article 9. Nevertheless, … a person … may, in
the exercise of his freedom to manifest his religion, have to take into account his
particular professional or contractual position.” Som sådant kan
153
X mot Storbritannien, Kommissionen nr 8160/78, s. 27. (Se även ovan 4.1.1).
C. Evans, 2003, s. 130.
155
Karaduman mot Turkiet, s. 93.
156
Karaduman mot Turkiet, s. 108.
157
X mot Storbritannien Kommissionen nr 8160/78, s. 27.
158
Stycket bygger på R. Fahlbeck, 2002, s. 493-496. Citaten kommer från Kommissionens beslut,
men citeras även i Fahlbeck.
154
39 avtalsförpliktelsen
religionsfrihet.
således
påverka
omfattningen
av
en
arbetstagares
I ett liknande fall inskränktes inte en kvinnas religionsfrihet då hon var tvungen
att arbeta söndagsskift. Hon var fri att avsluta sin anställning om hon inte kunde
uppfylla anställningskravet på grund av religiösa skäl.159
Anställningsavtalet tillmättes även avgörande betydelse i Europakommissionens
beslut X mot Danmark.160 En präst blev uppsagd sedan han fortsatt kräva att
föräldrar skulle delta i religionsundervisning innan ett barn döptes, trots att
arbetsgivaren förbjudit kravet. Kommissionen ansåg inte att brott mot
Europakonventionen förelegat. Kommissionen menade att en präst i en kyrka har
en egen religionsfrihet.161 Den visar sig emellertid vid inträdet till anställningen
samt att prästen har rätt att begära utträde ur anställningen och/ eller samfundet.
Under tiden som anställd är det arbetsgivarens regler som gäller. Prästen utövade
sin egen religionsfrihet genom att acceptera anställningen och de regler som
tillhörde densamma. Därför kränktes inte hans religionsfrihet när han nekades
genomföra religionsundervisning innan dopen.
Anställningsavtalet som sådant kan alltså inskränka på den friheten som är att
hänvisas som forum externum. Genom att acceptera ett anställningsavtal,
accepteras även de villkor som följer med den specifika anställningen. Den som
tar anställning underkastar sig således de krav som gäller för tjänsten och som kan
inkräkta på möjligheterna till religionsutövning.
159
C. Evans, 2003, s. 130. Målet som avses är Stedman mot Storbritannien. Kommissionen nr.
29107/95, beslut 1997, D.R.89, s. 104.
160
X mot Danmark, Kommissionen nr 7374/76, beslut 8 mars 1976, D.R.5, s. 157.
161
Fortsatt stycke bygger på R. Fahlbeck, 2002, s. 490-491.
40 5. Handskakningsmålet – är utfallet
förenligt med gällande rätt?
Ora et labora162
Jag har nu visat på rättsläget kring religionsfriheten i arbetslivet. Perspektivet har
varit både religionsfrihet som grundläggande mänsklig rättighet och begreppet
religion som olaga diskrimineringsgrund. I det följande kapitlet ämnar jag att
applicera rättsreglerna och praxis på handskakningsmålet. Genom att sätta
religionsfrågan i fokus och applicera Europakonventionen på den aktuella
situationen torde utfallet ha blivit ett annat. Någon praxis angående
intresseavvägning mellan religionsfrihet och könsjämlikhet finns inte.163
Rättsläget inom området får således anses oklart.
5.1 Bakgrund
Det så kallade handskakningsmålet avgjordes i februari 2010 i Stockholm
tingsrätt.164 Målet rör en muslimsk man, A, inskriven på arbetsförmedlingen som
arbetssökande. I april 2006 anvisades han till ett arbetsmarknadspolitiskt program.
Programmet omfattade utbildning och praktik. Mannen blev inbjuden till möte
hos ett företag för att diskutera möjligheterna till praktikplats. På mötet avböjde
mannen att skaka hand med företagets kvinnliga representant. För detta hänvisade
han till sin religiösa övertygelse, vilken hindrade honom från att ta främmande
kvinnor i hand. Strax efter händelsen informerade arbetsförmedlingen mannen om
att de avsåg återkalla hans anvisning till det arbetsmarknadspolitiska programmet.
Vilket så också skedde. Motiveringen till beslutet att återkalla anvisningen var att
162
”Bed och arbeta”, citatet är del av ” Qui orat et laborat, cor levat ad Deum cum manibus”,
vilket betyder ”den som ber och arbetar, lyfter med händerna hjärtat till Gud”. Sentensen är ett
valspråk inom Benediktiner-orden. Citatet utgör även titel på Fahlbecks uppsatser kring temat
religionsfrihet i arbetslivet.
163
Ett fall från Europakommissionen (Dahlab) belyser förhållandet mellan religionsfrihet kontra
skydd mot könsdiskriminering. Se R. Fahlbeck, 2004, s. 42. Frågan i fallet var ifall bärandet av
huvudduk var ett uttryck för religionsfrihet eller om det var diskriminering gentemot kvinnor.
Detta är emellertid inte den angreppsvinkel jag är intresserad av att undersöka och fallet berörs
inte ytterligare.
164
Målnummer T7324-08.
41 mannen, genom sitt agerande vid företagsmötet, medverkat till att han inte
erbjudits praktikplats. Diskrimineringsombudsmannen (härefter DO) yrkade i
Tingsrätten att arbetsförmedlingen skulle dömas för direkt diskriminering
gentemot mannen då återkallandet av anvisningen hade direkt samband med
mannens religion. Tingsrätten delade DO:s åsikt och dömde arbetsförmedlingen
till att betala ett skadestånd på 60 000 kr till mannen.
5.1.1 Rättsläget
Gällande rätt i målet utgår från DFL. DFL har, som ovan nämnts, den 1 januari
2009 ersatts utav DiskrL. DFL är emellertid fortfarande tillämplig på händelser
som utspelat sig innan DiskrL trätt ikraft och gäller för bedömning i den aktuella
tvisten.165 DO yrkade i första hand att mannen utsatts för direkt diskriminering då
han på grund av sin religion missgynnats genom att han behandlats sämre än
någon annan skulle ha behandlats i en jämförbar situation.
Enligt de bevisbörderegler som gäller i diskrimineringsmål står det i första
bevisledet kärande, DO, att visa på omständigheter som ger anledning att anta att
diskriminering har förekommit.166 Parterna var i målet ense om att kvinnan
sträckte fram handen för att hälsa och att mannen då inte tog emot den
framsträckta handen. För detta hänvisade mannen till att det inte var förenligt med
hans religion att ta främmande kvinnor i hand.167 DO visade, genom upprättade
tjänsteanteckningar, på hur det stod klart att arbetsförmedlingen hade återkallat
mannens plats i det arbetsmarknadspolitiska programmet. Trots att myndigheten
vetat att undlåtandet att ta kvinnan i hand berodde på mannens religiösa
övertygelse. DO uppfyllde således sin del av beviskedjan. Det föll då på
arbetsförmedlingen att visa att återkallandet av praktikplatsen saknade samband
med mannens religion. Beträffande detta uttalar sig domstolen som följande; ”Mot
angiven bakgrund kan arbetsförmedlingen inte anses ha visat att det funnits något
annat skäl för att återkalla A´s anvisning än att han till följd av sin religion inte
kunnat ta en främmande person av motsatt kön i hand. Arbetsförmedlingens
åtgärd att återkalla anvisningen får således anses ha haft ett uppenbart samband
med A´s religion. Det måste anses att en hypotetisk jämförelseperson – som av
något annat godtagbart skäl varit förhindrad att ta en främmande person av
motsatt kön i hand – inte skulle ha drabbats av motsvarande åtgärd från
Arbetsförmedlingens sida. Arbetsförmedlingen har inte bevisat att diskriminering
165
Målnummer T7324-08, s. 15.
21 § DFL.
167
Målnummer T7324-08, s. 16.
166
42 inte har förekommit. Vid sådant förhållande ska direkt diskriminering anses
föreligga”.168
Tingsrätten har alltså dömt utefter svensk diskrimineringslag. Domen följer
diskrimineringslagstiftningens uppbyggnad; Rekvisiten missgynnade, likartad
situation och orsakssammanband används; Reglerna kring bevisbörda tillämpas.
Tingsrätten har följaktligen inte gjort någon bedömning utefter artikel 9 i
Europakonventionen. Begreppet religionsfrihet aktualiseras aldrig i domen. Det
förs ingen diskussion huruvida mannens religiösa manifestation ens är av sådant
slag att den faller inom skyddet för artikel 9. Inte heller diskuteras mannens
positiva religionsfrihet i förhållande till kvinnans negativa religionsfrihet. Jag
anser att det finns fog för en sådan typ av diskussion. Den skulle beröra själva
kärnan i fallet, nämligen huruvida mannens beteende skyddas i religionsfrihetens
namn.
5.2 En analys av målet med religionsfriheten och
artikel 9 i fokus
Fahlbeck menar att domen är felaktig och inte skulle hålla för en prövning i
Europadomstolen.169 Argumentet är att mannens vägran att ta kvinnan i hand
knappast kan omfattas av skyddet i Europakonventionen. Jag är av samma åsikt,
vilket nedanstående avsnitt får visa.
5.2.1 Är det en religiös manifestation att inte ta främmande kvinnor i
hand?
Religionsfriheten i artikel 9 i Europakonventionen består av två led; forum
internum respektive forum externum. Som avsnitt 2.2.3 ovan visar finns tre
aspekter att ta hänsyn till vid bedömning av vad som faller inom dess två led. Vad
som är att anse som religion? Vilka manifestationer som skyddas? Samt
bedömningen huruvida manifestationen är forum internum eller forum externum?
Hur skulle mannens religiösa manifestation bedömas i ljuset av dessa?
Vad som är att betrakta som religion är knappast relevant i handskakningsmålet.
Islam är världens näst största religion och är med säkerhet en identifierbar
religion.170 Dessutom är definitionen på religion vidsträckt enligt praxis så det har
168
Målnummer T7324-08, s. 17.
R. Fahlbeck, 2010, s. 9.
170
jmf Kommissionens uttalande angående religionen Wicca, avsnitt 2.2.4 ovan.
169
43 egentligen ytterst liten betydelse. Intressant är emellertid de två andra aspekterna;
Skyddas mannens religiösa manifestation av konventionen? Samt den objektiva
bedömningen mellan forum internum och forum externum.
För att avgöra vilka religiösa manifestationer som skyddas av artikel 9 är
Arrowsmithprincipen av vikt. Principen innebär som tidigare nämnts att begreppet
practice i artikel 9(1) inte omfattar ”each act which is motivated or influenced by
a religion or belief”. Eller med svensk översättning att begreppet sedvänjor inte
omfattar varje handling som är motiverad eller influerad av religion eller
övertygelse.171 Utövandet av religion skyddas enbart när den sker “in a generally
recognised form”. Sambandet mellan religion och manifestation måste också vara
”intimately linked” för att manifestationen ska omfattas av begreppet practice och
därigenom skyddas av artikel 9.172
Evans pekar på hur Arrowsmithprincipen har applicerats i Europadomstolen och
Kommissionen. Ett exempel är en muslimsk man som gifte sig med en 14-årig
kvinna utan hennes föräldrars samtycke.173 Enligt islamsk lag är det tillåtet för
kvinnor att gifta sig utan föräldrarnas tillåtelse vid 12 års ålder. Enligt brittisk lag
är åldersgränsen 18 år. Mannen, som dömdes till fängelse på grund av giftermålet
ansåg att hans religionsfrihet hade blivit kränkt. Kommissionen menade då att
bara för att islam tillät giftermålet så krävdes det inte på grund av religionen.
Manifestationen kan alltså sägas vara motiverad av, men inte intimately linked,
med religionen. Artikel 9 skyddade således inte mannens handling, eftersom den
inte skyddar alla handlingar som är motiverade av religionen.
På liknande sätt bör det i handskakningsmålet kunna antas att mannens vägran att
ta kvinnan i hand eventuellt var tillåten inom ramen för hans religion. Att
handlingen var ett krav utifrån religionen är däremot svårare att förstå.
Manifestationen att inte ta kvinnan i hand bör således inte skyddas av artikel 9.
Handlingen var (eventuellt) enbart motiverad av religionen och som sådan faller
den inte inom skyddet.174
Det ska vidare ske en objektiv bedömning mellan forum internum och forum
externum. Det är således inte upp till den berörda individen att avgöra huruvida
ett viss utövande eller sedvänja är intimately linked med själva religionen. Praxis
171
Se ovan 2.3.
R. Fahlbeck, 2002, s. 497. Se även C mot Storbritannien, Kommissionen nr 10358/83, s. 147.
173
Följande stycke bygger på C. Evans, 2003, s. 117. Målet som avses är Khan mot
Storbritannien, Kommissionen nr 11579/85, beslut 7 juli 1986, D.R. 48, s. 253.
174
Fahlbeck diskuterar huruvida handlingen ens varit motiverad av religionen. Det kan rört sig om
en kulturell sedvänja, vilken inte alls faller inom artikel 9. För vidare utläggning, se R. Fahlbeck,
2010, s. 8.
172
44 visar att den subjektiva uppfattningen inte spelar roll då Kommissionen tittar på
manifestationen i ett objektivt perspektiv.175 Med avseende på detta bör det inte
fästas någon vikt vid att mannen hänvisade till att hans religiösa övertygelse
hindrade honom från att ta främmande kvinnor i hand. Tingsrätten har emellertid
inte fört någon objektiv diskussion kring handlingen. Rätten berör frågan genom
att påpeka följande; ”I målet är emellertid ostridligt att A förklarade för J
(kvinnan, min anmärkning) att hans religion förbjöd honom att ta främmande
kvinnor i hand”.176 Tingsrätten utgår således enbart från mannens subjektiva
förklaring, vilket går emot praxis från Kommissionen.
5.2.2 Mannens positiva religionsfrihet vs kvinnans negativa
religionsfrihet
Mannens manifestation bör alltså inte ha omfattats av Europakonventionens
skydd. Även om manifestationen hade ansetts som intimately linked med
religionen, och erhållit skydd av artikel 9, hade mannens religionsfrihet
förmodligen inte kränkts. Anledningen är att kvinnans negativa frihet inte får
kränkas på grund av mannens religiösa manifestation.
Positiv och negativ religionsfrihet omfattas båda av artikel 9(1) i
Europakonventionen. En religiös manifestation som faller under religionsfrihetens
kärna, forum internum, är oinskränkbar. Det är ovidkommande om skilda
intressen finns. Rätten att tro är absolut och kan inte ”neutraliseras” av en annan
persons negativa religionsfrihet. Om den religiösa manifestationen däremot är ett
uttryck för religion är skyddet inte lika starkt. Manifestationen faller då under
forum externum, vilket betyder att andra viktiga intressen kan tillåtas begränsa
religionsfriheten. I det aktuella fallet är en intressant fråga huruvida kvinnans
negativa religionsfrihet har kränkts då hon utsatts för mannens religiösa
manifestation?
Praxis finns i fallet Karaduman mot Turkiet.177 Här visar Kommissionen att
Karadumans positiva frihet får stå tillbaka för universitetets och övriga studenters
negativa frihet.178 Kommissionen menade att övriga studenter hade rätten att
175
Se ovan 2.2.6 om den muslimske mannen som menade att deltagandet i fredagsbönen var del av
religionens inre kärna. Kommissionen gjorde emellertid den objektiva tolkningen att bönen var del
av forum externum.
176
Målnummer T7324-08, s. 17.
177
Huvudregeln enligt formuleringen i artikel 9 är att avvägningen mellan det positiva och det
negativa intresset ska då enligt 9(2). I Karaduman sker emellertid begränsningen med stöd av 9(1).
Kommissionens beslut att begränsa religionsfriheten på detta sätt kan ses som ett sätt att kringgå
kravet på lagstöd. Se Fahlbeck, R, 2002, s. 502.
178
Se ovan 4.2.
45 slippa utsättas för den religiösa manifestation det skulle innebära om Karaduman
tilläts bära den religiöst anknutna huvudduken. Hennes positiva frihet var tvungen
att vägas gentemot andras negativa frihet. På samma sätt bör kunna antas att
mannens positiva rätt till att manifestera sin religion måste vägas mot kvinnans
rätt att slippa bli påverkad av manifestationen. Nu var aldrig en eventuell
kränkning av kvinnan del av målet. Likväl visar praxis att det inte är nödvändigt
att ett annat, motstående, intresse åberopas för att det ska tas i beaktning. I
Karaduman vägde Kommissionen in studenternas negativa religionsfrihet på eget
initiativ. Kommissionen visade att det räckte med att resonemanget var
hypotetiskt. Det var inte nödvändigt att påvisa att en negativ religionsfrihet
verkligen hade kränkts.
Med stöd av detta kunde Tingsrätten i handskakningsmålet självmant vägt in
kvinnans negativa frihet i sin bedömning. Huruvida kvinnan ansåg sig kränkt eller
om hon i själva verket blev det är med ovanstående resonemang ovidkommande.
Enbart att hon faktiskt blev utsatt för en religiös manifestation gör att det finns fog
att väga hennes negativa religionsfrihet mot mannens positiva frihet.
En intressant aspekt att reflektera kring är huruvida det finns en skillnad i
bedömningen kring positiva och negativa intressen med avseende på vem eller
vilka den negativa friheten berör? I handskakningsmålet var det en specifik person
som utsattes för en religiös manifestation. I fallet Karaduman var det istället en
stor ospecifik grupp. Ska detta ses som att den negativa friheten är ”mindre” om
det enbart är en person som berörs av den religiösa manifestationen? Nej,
förmodligen inte. Inget i Konventionstext eller praxis ger stöd för detta. Den
positiva och den negativa religionsfriheten tillskrivs samma betydelse och samma
skydd enligt Konventionen.179 Utifrån praxis finns ingen tydlig avvägningsmetod
för hur avvägningen mellan de två intressena ska ske. Inga indikationer finns
emellertid på att kränkningen av en grupp individer väger tyngre än av en enskild
individ.
Enligt ovanstående resonemang torde Tingsrättens dom inte vara förenlig med
artikel 9 i Europakonventionen. För det första bör manifestationen att inte ta i
hand enbart anses motiverad av, och inte intimately linked, med religionen. Som
sådan faller den, enligt Arrowsmithprincipen, helt utanför konventionens skydd.
Om den ändå hade funnits vara del av religionens uttryck bör kvinnans negativa
frihet att slippa bli påverkad av den religiösa manifestationen gått före mannens
frihet att få uttrycka densamma!
179
G. Gunner, A. Mellbourn, 2005, s. 185.
46 6. Religionsfrihet och könsjämlikhet –
en diskussion
People who want to share their religious views with you almost never want you to
share yours with them
Dave Barry
6.1 Religionsfrihetens gränser och betydelse
Vad är då religionsfrihetens betydelse i arbetslivet? Vilka religiösa
manifestationer skyddas? Betyder verkligen religionsfrihet att det är tillåtet att
bete sig hur som helst, om beteendet är knutet till den egna
religionstillhörigheten? Nej, som uppsatsen har visat får verksamhetens behov och
arbetsledningsrätten gå före religiösa manifestationer i arbetslivet.180 Den positiva
friheten får heller inte ta sådan plats att den negativa friheten kränks. Även
religiösa uttryck i form av viss klädsel får stå tillbaka för verksamhetens behov
och arbetsledningsrätten då främst säkerhetsaspekten väger tyngre. Praxis från
Europadomstolen och Kommissionen visar exempelvis att bärandet av slöja inte
är en självklar rättighet inom religionsfriheten utan relativt enkelt kan begränsas.
En yttre gränsdragning till vilka manifestationer som är skyddade av artikel 9
finns. Rätten att tro faller inom forum internum, den inre kärnan. Den är
okränkbar och skyddas av Konventionen. En manifestation som är intimately
linked till själva tron skyddas också den av Konventionen. Den sortens
manifestation faller emellertid inom forum externum, det yttre skiktet, och kan
begränsas. Den tredje sortens manifestationer är endast motiverade av
trosuppfattningen, men inte intimately linked med religionen. De faller helt
utanför Konventionens skydd, enligt Arrowsmithprincipen.181 Det absoluta
skyddet för religionsfrihet finns följaktligen i realiteten endast för tankarna. När
tankar omvandlas till handling finns det alltid möjlighet att begränsa friheten.
180
181
Se ex ovan 4.1.1.
Se ovan 2.3.
47 Det finns alltså inget rättsligt stöd för att hur som helst manifestera sin religion.
Ett omoraliskt beteende, så som det mannen visade genom att inte vilja ta i hand,
kan inte försvaras enbart för att det görs i religionens namn. Inte heller bör det
försvaras i religionens namn.
En intressant reflektion kring religionsfrihetens omfattning är att religion, som ses
som något högst personligt och subjektivt, i juridiska termer ses som objektivt.182
För den enskilda individen föreligger det kanske ingen uppenbar skillnad mellan
utövandet av religion och religionen i sig. Bedömningen kan således synas vara
enbart teknisk och sakna mjukhet.
Tanken har väckts att kristendomen utgör en strukturell grund, vilken präglar
arbetslivet utan att det alltid finns en medvetenhet kring att så är fallet.183 Detta
kanske är sant. Emellertid är det extremt svårt att jämföra religioner och hitta
gemensamma värderingar. Den främsta orsaken är att religionens betydelse är
väldigt olika i olika länder och i olika kulturer. Att jämföra religionens betydelse i
ett land där hela den rättsliga grunden bygger på religiös lag, med ett land som
Sverige, där stat och kyrka är separerade, ger väldigt olika utgångspunkter.
Religionen med dess manifestationer och symboler har olika betydelser. Även på
det individuella planet värderas religion olika. Den manifestation som är av
yttersta vikt för någon har inte alls samma betydelse för en annan. Svårigheten
ligger också i att skilja mellan vad som är religion och vad som är kulturella
uttryck vilka enbart har lite, eller inget, samband med själva religionen.
Hur kan religionsfriheten få en tydlig innebörd i denna komplexitet? Vilka gränser
kring religionsutövning är rimligt att sätta i arbetslivet? Det förefaller ligga i stort
sett lika villkor för religionsutövning i arbetslivet som för andra intressen. Då
religionsfriheten är en grundläggande mänsklig rättighet kan det tänkas att
rättigheten till religionsutövning bör vara mer långtgående. Som tidigare nämnts
är det emellertid endast rätten att tro, det vill säga tankarna, som är absolut. När
det handlar om påtaglig utövning är religionsfriheten relativt enkel att begränsa.
Praxis visar att arbetsledningsrätten går före religionsfriheten. Liksom
verksamhetens behov respektive säkerhetsföreskrifter. Arbetstagarnas rätt att vara
sig själva och uttrycka sina egna intressen är långtgående. Inget arbete kan tvinga
någon att gå emot egna principer eller ändra den egna personliga identiteten.
Däremot accepteras automatiskt vissa krav i och med en anställning. Praxis visar
att även religionsfriheten begränsas genom ett accepterat anställningsavtal. Om
den personliga etiken inte tillåter de särskilda kraven är det kanske bättre att inte
söka sig just dit.
182
183
Se ovan 2.2.6.
Se ovan 4.1.
48 En substantiell utgångspunkt för avgörandet om en religiös manifestation är
tillåten i arbetet bör vara intresseavvägningen mellan positiv och negativ
religionsfrihet. Den enskildes intresse att uttrycka sin religion får inte kränka en
annan individs rättighet att slippa bli påverkad. Inte heller får religionsutövningen
leda till att ett annat viktigt samhällsintresse motverkas.
6.2 Religionsfrihet vs könsjämlikhet
Ska religionsfriheten ses som en ”större” rättighet än könsjämlikheten eller kan
arbetet mot ett könsjämlikt arbetsliv berättiga en begränsning av religionsfriheten?
Att för det första ställa religionsfriheten som ett motstående intresse till
könsjämlikheten är en inte helt enkel fråga. Gränsen mellan vad som är religion
och vad som är kultur är inte klar. Det är även omdebatterat huruvida vissa
religiösa symboler innebär ett hinder till könsjämlikhet eller om symbolen är
neutral? Se exempelvis den diskussion som förs i Europa kring förbud mot burka.
Det faller inte inom denna uppsats ram att diskutera huruvida vissa religiösa
symboler och handlingar är neutrala eller om de i själva verket innebär att kvinnor
diskrimineras.184 Det faller heller inte inom ramen att diskutera huruvida en
handling är kulturellt eller religiöst betingad. Däremot är det viktigt att
uppmärksamma att andra länder, religioner och kulturer har annan syn på
könsjämlikhet i arbetslivet. Om det sedan beror på religionen eller kulturen låter
jag vara osagt. Emellertid kan ett handlande som är berättigat utifrån religionen/
kulturen i fråga, indirekt innebära ett hinder i arbetet mot ett könsjämlikt arbetsliv.
Kan arbetet för ett könsjämlikt arbetsliv då motivera en begränsning av rätten att
manifestera sin religion inom religionsfriheten? Enligt lydelsen i artikel 9(2) får
inskränkningar i religionsfriheten göras om det finns lagstöd och inskränkningen
är nödvändig för att upprätthålla andra viktiga intressen i ett demokratiskt
samhälle.
I Sverige finns ett lagstöd för könsjämlikhet i DiskrL. I tredje kapitlet uttrycks
exempelvis att arbetsgivaren ska bedriva ett målinriktat arbete för att främja lika
rättigheter och möjligheter i arbetet oavsett kön. Könsjämlikheten är vidare ett
viktigt intresse i det svenska demokratiska samhället. Är det emellertid ett så pass
viktigt intresse att det kan berättiga en begränsning av religionsfriheten? Sett till
den reglering som finns kring aktiva åtgärder att främja könsjämlikheten i
arbetslivet är det inte en främmande tanke. Det åligger arbetsgivaren ett
förhållandevis stort ansvar att verka för att bryta den könsuppdelade
184
Se not 163 om fallet Dahlab.
49 arbetsmarknaden.185 Likaså har arbetsgivaren ett stort ansvar till att det föreligger
en tillfredsställande arbetsmiljö för alla arbetstagare, såväl kvinnor som män. När
arbetslivet, och samhället, arbetar hårt för att säkerställa män och kvinnors lika
rättigheter och lika värde torde det innebära stora problem för en arbetsgivare att
inte beakta könsjämlikheten i arbetslivet.186
Ett arbete för ett könsjämlikt arbete är visserligen inte någon av friheterna som
skyddas i Europakonventionen. Emellertid menar Evans att det inte nödvändigtvis
behöver vara en annan frihet som är det motstående intresset.187 Den nationella
domstolen anses ha margin of appreciation i att bedöma huruvida ett intresse är
nödvändigt. Genom att utnyttja detta bör könsjämlikheten kunna innebära ett så
pass viktigt intresse i det svenska samhället att det kan vara berättigat att begränsa
religiösa manifestationer.
Arbetet för kvinnor och män ska erhålla samma behandling och lika villkor i
arbetslivet bör alltså kunna motivera en begränsning av religionsfriheten i enlighet
med artikel 9(2) i Europakonventionen.
6.3 Handskakningsmålets betydelse
Trots att kristendomen idag inte har stor betydelse för många i det svenska
samhället finns det en självklarhet med vilken vi anpassar oss in i den kristna
strukturen i arbetslivet. Få är nog de som protesterar och ifrågasätter att
exempelvis arbetstidslagstiftningen är präglad av kristendomen. Kanske beror det
på att det ses som så självklart. Tanken att en annan struktur, exempelvis en där
religionen förbjuder en man att hälsa på en okänd kvinna och där detta är allmänt
accepterat i arbetslivet, skulle få fäste på den svenska arbetsmarknaden är svår att
föreställa sig. Ändå väcks tanken genom Tingsrättens dom i handskakningsmålet.
Målet är dömt utefter diskrimineringslagstiftning, inte med religionsfrågan i
centrum.188 Juridiken handlar emellertid i stor grad om att definiera problem och
sedan hitta lagrum som tillhandahåller lösning.189 Om problemet som definieras
inte är det verkliga problemet kommer lösningen som tillhandahålls inte vara en
lösning på det riktiga problemet, endast en lösning på problemet som definierades.
Det verkliga problemet kommer emellertid inte att försvinna. Förmodligen
185
Se ovan 3.4.
Se ovan 4.1.1.
187
se ovan 2.2.2.
188
Se ovan 5.1.1.
189
B. Lehrberg, 2006, s. 69.
186
50 kommer det istället växa sig större. På detta sätt kan handskakningsmålet nu
betraktas. En tanke som väcks är att svenska diskrimineringslagstiftningen inte
samspelar särskilt bra med Europakonventionen och dess reglering av
religionsfrihet som grundläggande mänsklig rättighet. De rättsliga regleringarna
synes finnas på olika nivåer. Europakonventionen verkar för svenska domstolar
utgöra en slag övergripande lagstiftning som är svår att tillämpa på reella fall. Ett
tecken på detta är det ytterst fåtal svenska fall som faktiskt har satt religionsfrågan
i centrum.
Trots att frågan kring religionsfrihet och dess innebörd aldrig aktualiserades i
handskakningsmålet är det svårt att bortse från att religionsfrågan var kärnan i
målet. Det kan inte anses rimligt Tingsrätten genom sin bedömning legaliserar
mannen beteende. Må vara att diskrimineringslagen inte är skriven för att sätta
religionsfrågor i centrum. Men även en rättslig instans bör kunna visa en
flexibilitet och väga in alla aspekter när det är nödvändigt.
Frågan har väckts i uppsatsen om Tingsrättens dom innebär att religionsfriheten
väger större är könsjämlikheten? Eftersom det aldrig var en aktuell frågeställning i
Tingsrättens avgörande finns ingen grund för att göra den tolkningen ur ett
rättsligt perspektiv. DO, Katri Linna, har uttalat sig och menar att då den
eventuella kränkningen av kvinnan aldrig var en fråga i målet ska
handskakningsdomen inte tolkas som att religionsfriheten väger tyngre än
jämställdheten.190 Det är emellertid svårt att bortse från tolkningen att Tingsrätten
faktiskt gav religionsfriheten större betydelse än könsjämlikheten. Eftersom
arbetsförmedlingen valde att inte överklaga domen kommer det inte att bli någon
praxisbildande dom. Emellertid finns risken att domen ändå kan komma att bli
betraktad som praxis eftersom det finns ytterst lite annan vägledning att få inom
området. I avseenden utanför de rent juridiska är risken än större att målet tillmäts
större betydelse än det är menat.
190
http://www.lag-avtal.se/nyheter/diskriminering/article134162.ece.
51 Referenser
Offentligt tryck
Propositioner
Prop. 1990/91:113 om en ny jämställdhetslag m.m.
Prop. 1997/98:177 om ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet.
Prop. 2007/08:95 Ett starkare skydd mot diskriminering.
Prop. 2004/05:147 Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering.
Utredningar
SOU 1999:9 Att slakta ett får i Guds namn - om religionsfrihet och demokrati
SOU 2006:22 En sammanhållen diskrimineringslagstiftning
Föreskrifter
AFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete.
AFS 1993:17 Kränkande särbehandling i arbetslivet.
EU-rätt
Lissabonfördraget. Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska
unionen och upprättandet av Europeiska gemenskapen, undertecknat i Lissabon
den 13 december 2007, Europeiska unionens officiella tidning, C 115/15,
9.5.2008.
Likabehandlingsdirektivet. Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av
den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om
genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om
tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor,
Europeiska gemenskapernas officiella tidning, L 269, 05.10.2002, s. 15-20.
52 Arbetslivsdirektivet. Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om
inrättande av en allmän ram för likabehandling, Europeiska gemenskapernas
officiella tidning, L 303/16, 02.12.2000 s 16-22.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om
arbetstidens förläggning i vissa avseenden, Europeiska unionens officiella tidning,
L 299, 18/11/2003 s. 9 -19.
Övrigt
ILO´s deklaration 1998 om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet,
samt riktlinjer för dessas uppföljning. Hämtad 25 maj 2010 från
http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---ed_norm/--declaration/documents/publication/wcms_095898.pdf.
AB Allmänna bestämmelser – ändringar per 30 april 2010. Bilaga 2 i HÖK 10.
Litteratur
Danelius, Hans, 2002. Mänskliga rättigheter i europeisk praxis. Andra upplagan.
Stockholm, Norstedts Juridik.
van Dijk, P & van Hoof, G.J.H, 1990. Theory and practice of the European
Convention on human rights. Second edition. The Netherlands, Kluwer.
Evans, Carolyn, 2003. Freedom of religion under the European Convention on
human rights. Oxford, University press.
Fahlbeck, Reinhold, 2002. ”Ora et labora- Bed och arbeta- Om religionsfrihet i
arbetslivet”. Tidsskrift for Rettsvitenskap, s. 467-549.
Fahlbeck, Reinhold, 2004. ”Ora et labora- On freedom of religion at work place: a
stakeholder cum balancing factors model”. The international journal of
comparative labour law and industrial relations. Spring 2004, s. 27-64.
Fahlbeck, Reinhold, 2010. ”den juridiska versionen”. Ursprunglig version skriven
18 februari, 2010. Ej publicerad. Kortare publicerad version, ”understräckare”,
”Vägrat handslag faller inte under religionsfrihet”. Svenska Dagbladet. 24
februari 2010.
Gabinus Håkansson, Göran, Flemström, Stefan & Slorach, Martina, 2009.
53 Diskrimineringslagen. Visby, Norstedts Juridik.
Glavå, Mats, 2001. Arbetsrätt. Lund, Studentlitteratur.
Gunner, Göran & Mellbourn, Anders (red), 2005, Mänskliga rättigheter och
samhällets skyldigheter. Stockholm, Ordfront.
Gunner, Göran & Namli, Elena (red), 2005. Allas värde och lika rätt- perspektiv
på mänskliga rättigheter. Lund, Studentlitteratur.
Katri Linna: AF borde ha överklagat handskakningsdomen. Lag & Avtal,
Publicerad 16 mars 2010. Hämtad 18 maj 2010 från http://www.lagavtal.se/nyheter/diskriminering/article134162.ece.
Lehrberg, Bert, 2006. Praktisk juridisk metod. Femte upplagan. Uppsala, I.B.A
Institutet för Bank- och Affärsjuridik AB.
Nycander, Svante, 2008, Makten över arbetsmarknaden. Andra upplagan.
Stockholm, SNS.
Nyström, Birgitta, 2002. EU och arbetsrätten. Tredje upplagan. Stockholm,
Norstedts juridik.
Ovey, Clare & White, Robin, 2002. Jacobs and White, The European Convention
on human rights. Third edition. Oxford, University press.
Sigeman, Tore, 2006. Arbetsrätten - en översikt. Fjärde upplagan. Stockholm,
Norstedts juridik.
Rättsfall
Europakommissionens beslut
X mot Danmark, Kommissionen nr 7374/76, beslut 8 mars 1976, D.R. 5, s 157.
X mot Storbritannien, Kommissionen nr 7291/75, beslut den 4 oktober 1977, D.R.
11, s 55.
X mot Storbritannien, Kommissionen nr 7992/77, beslut 12 juli 1978, D.R.14, s
234.
54 Arrowsmith mot Storbritannien, Kommissionen nr 7050/75, beslut 12 oktober
1978, D.R. 19, s 5.
X mot Storbritannien Kommissionen nr 8160/78, beslut 12 mars 1981, D.R. 22, s
27.
C mot Storbritannien, Kommissionen nr 10358/83, beslut 15 december 1983,
D.R. 37, s 142.
Khan mot Storbritannien, Kommissionen nr 11579/85, beslut 7 juli 1986, D.R. 48,
s 253.
Karaduman mot Turkiet, Kommissionen nr 16278/90, beslut 3 maj 1993, D.R. 74,
s 93.
Stedman mot Storbritannien. Kommissionen nr. 29107/95, beslut 1997, D.R, 89, s.
104.
Europadomstolens domar
Kokkinakis mot Grekland, Mål 14307/88, dom 25 maj 1993, 260-A.
Buscarini m.fl. mot San Marino, Mål 24645/94, dom 18 februari 1999, Reports
1999-I.
Europeiska Gemenskapens råd
Vivien Prais mot Europeiska gemenskapernas råd Mål 130/75, REG 1976 s.
1589.
AD
AD 2005:21 s.152.
HD
NJA 2005 s. 805
NJA 2006 s. 170
55 Övriga källor
www.tjuvlyssnat.se (Publicerad och hämtad 4 maj 2010).
www.manskligarattigheter.se/extra/pod/?id=81&module_instance=6&action=pod
_show&navid=1&subnavid=81&subnavinstance=6 (Hämtad 18 maj 2010).
http://www.europarl.europa.eu/news/public/story_page/015-74278-127-05-19902-20100507STO74260-2010-07-05-2010/default_sv.htm (Hämtad 25 maj
2010).
56 Bilaga 1. Europakonventionen
Artikel 1
De höga fördragsslutande parterna skola garantera envar, som befinner sig under
deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter, som angivas i avdelning I av denna
konvention.
Avdelning I
Artikel 2
• Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen skall avsiktligen bliva
berövad livet utom till verkställande av domstols dom i fall då han dömts
för brott, som enligt lagen är belagd med sådant straff.
• Berövande av livet skall icke anses hava skett i strid mot denna artikel, när det
är en följd av våld, som var absolut nödvändigt
a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning;
b) för att verkställa laglig arrestering eller för att hindra någon som
lagligen är berövad sin frihet att undkomma;
c) vid lagligen vidtagen åtgärd till stävjande av upplopp eller uppror.
Artikel 3
Ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning.
Artikel 4
1. Ingen må hållas i slaveri eller träldom. Ingen må nödgas att utföra tvångsarbete
eller eljest honom påtvingat arbete.
2. Med tvångsarbete eller påtvingat arbete enligt denna artikel förstås icke:
◦
a) arbete som regelmässigt utkräves av den som är underkastad
frihetsförlust i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 av denna
konvention eller som är villkorligt frigiven:
◦
b) tjänstgöring av militär art eller, i länder varest samvetsbetänkligheter
mot sådan beaktas, tjänstgöring som i hithörande fall utkräves i
stället för militär värnpliktstjänstgöring;
◦
c) tjänstgöring som utkräves, då nödläge eller olycka hotar samhällets
existens eller välfärd;
◦
d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medborgerliga
skyldigheterna.
Artikel 5
1. Envar har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen må berövas sin frihet
utom i följande fall och i den ordning som lagen föreskriver:
◦
a) då någon lagligen är berövad sin frihet efter fällande dom av
vederbörlig domstol;
◦
b) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet antingen
57 ◦
◦
◦
◦
◦
◦
◦
◦
med anledning av att han underlåtit att uppfylla domstols lagligen
givna föreläggande eller i ändamål att uppnå fullgörande av någon
i lag föreskriven skyldighet;
c) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet för att
ställas inför vederbörlig rättslig myndighet såsom skäligen
misstänkt till att ha förövat brott, eller när det skäligen anses
nödvändigt att förhindra honom att begå ett brott eller att
undkomma efter att ha gjort detta;
d) då en underårig genom lagligt beslut är berövad sin frihet för att
undergå skyddsuppfostran eller för att inställas inför vederbörlig
rättslig myndighet;
e) då någon lagligen är berövad sin frihet till förhindrande av spridning
av smittsam sjukdom eller emedan han är sinnessjuk, alkoholist,
hemfallen åt missbruk av droger eller lösdrivare;
f) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet till
förhindrande av att han obehörigen inkommer i landet eller som ett
led i förfarande för hans utvisning eller utlämnande.
Envar, som arresteras, skall snarast möjligt och på ett språk, som han
förstår, underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse
mot honom.
Envar, som är arresterad eller berövad sin frihet i enlighet med vad
under 1.c) sagts, skall ofördröjligen ställas inför domare eller
annan ämbetsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, och
skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till
frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivning må krävas
borgen för att vederbörande inställer sig till rättegången.
Envar, som berövas sin frihet genom arrestering eller eljest, skall äga
rätt att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet
snabbt må prövas samt hans frigivning beslutas, om åtgärden icke
är laglig.
Envar, som utsätts för arrestering eller annat frihetsberövande i strid mot
bestämmelserna i denna artikel, skall äga rätt till skadestånd.
Artikel 6
1. Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller
anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och offentlig
rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol,
som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen
och allmänheten må utestängas från rättegången eller en del därav av
hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen eller den nationella
säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då hänsyn till minderåriga
eller till parternas privatlivs helgd så kräva eller, i den mån domstolen så
finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter
offentlighet skulle lända till skada för rättvisans intresse.
2. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyldig
intill dess hans skuld lagligen fastställts.
58 3. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall äga följande
minimirättigheter:
◦
a) att ofördröjligen på ett språk, som han förstår, och i detalj bliva
underrättad om innebörden av och orsaken till anklagelsen mot
honom;
◦
b) att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar;
◦
c) att förevara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, som han
själv utsett, eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för
betalning av rättegångsbiträde, erhålla sådant utan kostnad, om
rättvisans intresse så fordra;
◦
d) att förhöra eller låta förhöra vittnen, som åberopas emot honom, samt
att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda under samma
förhållanden som vittnen åberopade mot honom;
◦
e) att utan kostnad åtnjuta bistånd av tolk, om han icke förstår eller talar
det språk, som begagnas i domstolen.
Artikel 7
1. Ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet, som vid
tidpunkten för dess begående icke utgjorde en brott enligt inhemsk eller
internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än som var tillämpligt
vid tidpunkten för den brottsliga gärningens begående.
2. Förevarande artikel skall icke hindra rannsakning och bestraffning av den som
gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten
för dess begående var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper, som
erkännas av civiliserade stater.
Artikel 8
1. Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv sitt hem och sin
korrespondens.
2. Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av den rättighet med undantag
för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt
med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets
ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skyddandet av
hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter.
Artikel 9
1. Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt
innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i
gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro
genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av
religiösa sedvänjor.
2. Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana
inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett
demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten,
upprätthållandet av allmän ordning, skyddandet av hälsa eller moral eller
av andra personers fri- och rättigheter.
59 Artikel 10
1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt
frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av
offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel
förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller
biografföretag.
2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, må det
underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller
straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro
nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten,
den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott,
skyddandet av hälsa eller moral eller av annans goda namn och rykte eller
rättigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser spridas, eller
upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet.
Artikel 11
1. Envar skall äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster samt till
föreningsfrihet, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till
fackföreningar för att skydda sina intressen.
2. Utövandet av dessa rättigheter må icke underkastas andra inskränkningar än
sådana som äro angivna i lag och i ett demokratisk samhälle äro
nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten,
förebyggande av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller
av annans fri- och rättigheter. Denna artikel förhindrar icke, att för
medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga
förvaltningen lagliga inskränkningar må göras i de nämnda rättigheternas
utövande.
Artikel 12
Giftasvuxna män och kvinnor skola äga rätt att ingå äktenskap och bilda familj i
enlighet med de inhemska lagar som reglera utövandet av denna rättighet.
Artikel 13
Envar, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall äga
effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk myndighet och detta även i det fall,
att kränkningen förövats av ämbetsman i tjänsteutövning.
Artikel 14
Åtnjutandet av de fri- och rättigheter, som anföras i denna konvention, skall
tryggas utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk,
religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst,
tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.
Artikel 15
1. Under krig eller i annat allmänt nödläge, som hotar nationens existens, må
fördragsslutande part vidtaga åtgärder, som innebära avvikelser från dess
60 skyldigheter enligt denna konvention i den utsträckning, som är
oundgängligen erforderligt med hänsyn till situationens krav, under
förutsättning att dessa åtgärder icke strida mot landets övriga förpliktelser
enligt den internationella rätten.
2. Inga inskränkningar i artikel 2, utom i fråga om dödsfall till följd av lagliga
krigshandlingar, eller i artiklarna 3, 4 (mom 1) och 7 må göras med stöd
av förevarande bestämmelse.
3. Fördragsslutande part, som begagnar sig av rätten till avvikelser från denna
konvention, skall hålla Europarådets generalsekreterare till fullo
underrättad om de åtgärder som i sådant hänseende vidtagits och om
skälen för dessa. Fördragsslutande part skall likaledes underrätta
Europarådets generalsekreterare om när dylika åtgärder hava trätt ur kraft
och konventionens bestämmelser åter blivit i allo tillämpliga.
Artikel 16
Intet i artiklarna 10, 11 och 14 må anses hindra de höga fördragsslutande parterna
från att stadga inskränkningar i utlänningars politiska verksamhet.
Artikel 17
Intet i denna konvention må tolkas såsom medförande rätt för någon stat, grupp
eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling som syftar till att
tillintetgöra någon av de fri- och rättigheter, som angivits i konventionen, eller till
att inskränka dem i större utsträckning än som däri medgivits.
Artikel 18
De inskränkningar, som i denna konvention medgivits beträffande de däri
upptagna fri- och rättigheterna, må icke vidtagas annat än i de syften, med hänsyn
till vilka de tillåtits.
61
