2
• nationalnyckeln till sveriges flora och fauna
underavdelning
Chordata
Craniata
infrastam
Vertebrata
ranglös Gnathostomata
ranglös Chondrichthyomorphi
klass Chondrichthyes
underklass
Elasmobranchii
infraklass
Euselachii
avdelning
Neoselachii
Batoidea – rockor
stam
understam
underavdelning
Underavdelningen rockor (Batoidea) omfattar ca
640 arter. De flesta rockor lever i marina miljöer,
men sötvattenlevande arter finns i Asien och Syd­
amerika. Rockorna delas in i de fyra ordningarna
darrockeartade rockor (Torpediniformes), ägg­rocke­­
artade rockor (Rajiformes), spjutrockeartade rockor
(Myliobatiformes) och sågfiskartade rockor (Pristi­
formes). Tolv arter tillhörande de tre förstnämnda
ordningarna har påträffats i svenska vatten. Rockor­
nas inbördes släktskap och klassificering är föremål
för omfattande forskning, och den nuvarande indel­
ningen i familjer och släkten är osäker.
Rockor (Batoidea) är som regel utpräglat botten­
levande fiskar med dorsoventralt (från rygg- och buk­
sidan) tillplattad kropp, båda ögonen på översidan
och 5–6 par gälspringor på undersidan av huvudet.
Andningsvattnet tas in genom de två stora spruthålen
istället för genom munnen, vilket är en anpassning för
att undvika att få in sand och dy i kroppen. Rockorna
ligger alltså på bottnen med den anatomiska
undersidan nedåt, till skillnad från flundror och andra
plattfiskar som beroende på art ligger med högereller vänstersidan mot bottnen.
Bröstfenorna – även kallade vingar – är förstorade
och sammanvuxna med huvudet, och stjärtpartiet –
som hos rockor kallas svans – är oftast smalt, ibland
piskliknande. Stjärtfena saknas eller är mycket
smal, utom hos darrockor där den är bred och
trekantig med rak bakkant. Hudtänderna (förstorade
plakoidfjäll) har ofta formen av stora taggar, och
hos spjutrockeartade rockor (Myliobatiformes) har
en eller flera hudtänder på svansen omvandlats till
kraftiga, spjutlika taggar. Förekomsten av hudtänder
– samt deras form och relativa storlek – har betydelse
för hur rockorna klassificeras. De darrockeartade
rockorna (Torpediniformes) är nakna, men hos andra
rockor är översidan oftast täckt med små, jämnstora
och tättsittande hudtänder som bildar en sträv
matta. Undersidan är oftast naken, men hudtänder
kan finnas även där. På nosen, runt ögonen, i
skulderområdet och längs svansen finns vanligtvis
ett varierande antal förstorade hudtänder som är
ordning
familj
släkte
Rockor är oftast bottenlevande och kraftigt dorsoventralt
tillplattade. Man kan inte se
någon gräns mellan huvudet
och bröstfenorna, och stjärtpartiet är utformat som en
mer eller mindre smal svans.
När de lägger sig till vila brukar de slå med bröstfenorna
så att sand virvlar upp och döljer kroppens konturer. Bilden
visar en blomrocka Leucoraja
naevus.
FOTO: ANDERS SALESJÖ
neoselachii: batoidea •
3
Förstorade taggar på svansen
av vitrocka Dipturus linteus
(t.v.).
FOTO: ANDERS SALESJÖ
Rockägg skyddas liksom hos
andra broskfiskar av en äggkapsel. Hos knaggrocka Raja
clavata läggs kapslarna direkt
på bottnen (oftast sandbotten) och har fyra spetsiga
hörn (t.h.).
individuellt urskiljbara till skillnad från den jämna
mattan av mycket små hudtänder. Dessa betecknas
här som taggar. De varierar i storlek, och ibland kan
det vara av betydelse att beskriva deras inbördes
storleksskillnad. Hos knaggrocka Raja clavata finns
ibland särskilt grova och mycket framträdande taggar
som då kallas knaggar.
Hos rockor sitter käkarnas tänder oftast mycket
tätt hoppackade, vilket innebär att det vanligtvis inte
är meningsfullt att räkna tandrader, som hos hajar.
Tänderna sitter oftast i kullerstensliknande plattor,
vilket visar att flertalet arter specialiserat sig på att äta
hårda, bottenlevande ryggradslösa djur som de krossar
mellan tandplattorna. Många rockor äter dock fiskar,
och mantor (släktet Manta) är frisimmande och lever
av plankton.
Bland rockorna lägger två femtedelar (40 %) av
arterna ägg (samtliga inom ordningen äggrockeartade
rockor, Rajiformes), medan de övriga föder fullt
utvecklade ungar (dvs. de är vivipara). Hos de ovipara
arterna – dit alla arter som regelbundet förekommer
i Sverige hör – skyddas ägget av ett tjockt skal, en
äggkapsel, som läggs löst på bottnen eller fastsnodd
i alger. Hela fosterutvecklingen sker inuti äggkapseln.
Ovipara arter avger som regel två ägg åt gången, ett
från varje äggledare.
Många äggrockor har minskat kraftigt i antal,
troligen på grund av fiske. Även när man inte be­
driver något riktat fiske efter rockor kan de hamna
i trålarna som oavsiktlig bifångst. Den höga åldern
vid könsmognaden och det låga antalet ägg gör
dem känsliga för exploatering. Rockornas vingar,
dvs. främst bröstfenorna, kan färska eller rökta
användas som människoföda. Av rockor kan fiskmjöl
produceras.
De minsta rockorna i världen är Temera hardwickii
som blir könsmogen vid 10–15 cm totallängd, men
har rapporterats kunna bli 46 cm, samt en hittills
obeskriven art i familjen Narkidae, också den
könsmogen vid ca 10 cm, som kan bli upp till 15 cm.
Den största rockan är manta Manta birostris som når
en vingbredd på nio meter.
1
2
3
Mun och näsflikar hos knaggrocka Raja clavata. Platta tänder kan ses i munnen.
FOTO: NIELS AUKAN /UWPHOTO
FOTO: RUDOLF SVENSEN/UWPHOTO
Bottenlevande rockor och vissa
strålfeniga fiskar har en utskjutande hudflik över varje öga.
Denna flik kan se ut på olika
sätt hos olika arter och kan
ibland användas som en hjälp
vid artbestämning. Man tror
att fliken eller fransen dels
hjälper till att hålla borta sand
och dy från ögat, dels hjälper
till att kamouflera fisken genom att ögat blir svårare att
urskilja. Bilderna visar ett öga
av 1 klorocka Raja radiata,
2 knaggrocka Raja clavata
3 Papilloculiceps longiceps,
ibland kallad krokodilfisk – en
strålfenig fisk som hör till ordningen kindpansrade fiskar
(Scorpaeniformes).
FOTO: RUDOLF SVENSEN/UWPHOTO (1),
ANDERS SALESJÖ (2), MAGNUS LUNDGREN/AQUA GRAPHICS (3)
