Gruppintervju på Entreprenörskapsutbildning, Cfl, 141107. Lärare Margareta Nilsson
Deltagare i intervjun 7 personer, 3 killar och 4 tjejer, ålder 20-35 år.
----------------------------------------------------------------------Jag inledde med att kort berätta om Motkraft och om min forskning. Därefter delade jag ut papperet
med frågorna och bad dem fundera enskilt i ca fem minuter.
Diskussionen började därefter lite trevande. Min analys av detta är dels att det tar en stund att
komma igång, men också att frågan om hur man kan använda sociala media som ett sätt att
motverka utflyttning uppfattades av deltagarna som lite märklig. För dem är sociala media bara ett
av många sätt att kommunicera, alltså ett medel och inte ett mål, inte heller något som i grunden
förändrar något. Några menade istället att man riskerar att bli ”översköjd” av information man inte
riktigt har bett om eller vill ha. Man menade att motkraft skapas av verkliga förändringar som fler
jobb, förenklingar och stöd till företag – alltså politiska lösningar och satsningar.
Man menade också att kommunen och landskapet bör jobba på att stärka en positiv identitet – det
är vackert här och fler turister, och invånare, borde förmås upptäcka det. Hur det skulle gå till var
svårare att svara på. Sociala medier kan användas som ett media bland flera för att marknadsföra
saker och visa vad som finns.
Här följde också en diskussion om att man inte kände att kommunen hade några visioner, eller något
engagemang i att förbättra för företag och medborgare i kommunen. Detta följdes genast upp av
läraren som lovade att bjuda in kommunens näringslivsenhet och politiker för att diskutera detta. Då
diskussionen fördjupades framkom också känslan hos deltagarna av att inte vara inblandad/lyssnad
på/ inbjuden och delaktig i utvecklandet av kommunens angelägenheter. Ingen uppfattade att det
fanns någon mötesplats där unga och politiker kunde mötas och ha ett utbyte.
--------------------
Då vi tog upp frågan om problemen kring generationsväxling visade det sig att många inte visste vad
den problematiken bestod i, de hade inte tidigare hört om det. Även här menade man att det krävs
faktiska, politiska, ekonomiska satsningar för att hjälpa unga att bli företagare. Istället för att hindra
unga från att starta företag med stränga regler för starta-eget bidrag (måste vara arbetslös viss tid,
måste vara 25 år) bör man underlätta och gärna koppla en mentor till den person som startar eget.
Vi hade också en intressant diskussion om hur en utbildning/mentorsprogram skulle kunna se ut som
skulle kunna hjälpa dem själva att eventuellt kunna/vilja ta över ett befintligt företag. Vi skissade på
en fortsättning på den pågående utbildningen med ett ”mentorsprogram” där intresserade
”avgående” företagare matchas med ”ny” företagare och där ett mentorskap/utbildning i företaget
sker under minst en termin – utan förpliktelser från någon- men där man kommer nära att vara
företagare på riktigt. Om tycke uppstår kanske man kan bygga på med ytterligare påbyggnadskurser.
--------------------
Högre utbildning på hemmaplan hade flera i gruppen erfarenhet av, och menade att distansstudier
inte är så lätt – framför allt för att det är så svårt att hålla igång sig själv, särskilt om man sitter
hemma och studerar. Ett förslag till förbättring var därför att ha samlade grupper där man ses varje
dag i ett klassrum och där det finns lärare/handledare tillgängliga och där det finns en grupp att prata
och fika med. Detta skulle lärcentra kunna tillhandahålla.
Allra bäst vore det förstås med en egen högskola med sammanhållna grupper och klasser och
specialutbildade lärare.
Att ge ekonomiska lättnader för unga som vill studera på hemmaplan var också ett önskemål. Att t ex
erbjuda ordentligt förbilligade resor till studieplatsen och ordentligt billigt boende.
Diskussionen avslutades med att gruppen ombads att tillsammans med läraren diskutera om de är
intresserade av att delta i utbildningsinsatser med anknytning till Motkraftsprojektet och i så fall
fortsätta den diskussionen med Klas Tallvid.
