DAVID DANSADE INFÖR HERREN
Jag är väldigt glad att det här danslägret anordnats, att få lära sig dansa i en go kristen
miljö. Jag har inte kunnat dansa tidigare, jag satt på mina vänners bröllop och tänkte:
Vad roligt människor verkar ha! Att få dansa ut glädje i hela kroppen, det är fest.
Jag skulle vilja läsa ett bibelstycke om fest och glädje och dans, och ta med er till
Andra Samuelsboken, 1000 år före Kristus, när David har blivit kung över Israel som
Gud hade lovat honom många, många år tidigare. Och han vill tacka Gud för allt gott
han gjort genom att föra den heliga arken, symbolen för Guds närvaro, upp till sin
huvudstad nya Jerusalem.
Da tok David av sted og førte Guds ark fra Obed-Edoms hus og til Davids stad
med stor glede. 13 Da de som bar Herrens ark, hadde gått seks skritt fram, ofret
han en okse og en gjøkalv. 14 Og David danset av all makt for Herrens åsyn - han
hadde en livkjortel av lerret på seg. 15 Og David og hele Israels hus førte Herrens
ark opp med fryderop og basunklang.
16
Da nå Herrens ark kom inn i Davids stad, så Mikal, Sauls datter, ut gjennom
vinduet. Hun så kong David hoppe og danse for Herrens åsyn, og hun foraktet
ham i sitt hjerte…
20
Da David kom hjem for å velsigne sitt hus, gikk Mikal, Sauls datter, ut imot
ham og sa: Hvor høyt Israels konge er blitt æret i dag - han som i dag har blottet
seg for øynene på tjenestejentene til tjenerne sine, slik som simple folk pleier å
gjøre!
21
Da sa David til Mikal: For Herrens åsyn, han som utvalgte meg framfor din
far og framfor hele hans hus og satte meg til fyrste over Herrens folk, over Israel
- for Herrens åsyn har jeg danset. 22 Og jeg vil gjøre meg enda ringere enn så og
bli liten i mine egne øyne. Og de tjenestepikene du talte om, sammen med dem vil
jeg æres.
23
Men Mikal, Sauls datter, ble barnløs til sin dødsdag.
(2 Sam 6:12-16, 20-23)
I den heliga texten får vi möta två personer – David och Mikal, man och hustru,
förenade i äktenskap men åtskilda i hjärta och attityd. Och Bibeln vittnar att David är
en man efter Guds hjärta, en man med ett hjärta för Gud, en man som älskar Gud och
det liv som Gud ger och som flödar ut från honom. Han har förstått det som Paulus
skriver om, att Guds rike handlar om glädje i den helige Ande (Rom 14:17).
Så det står att han dansar av all makt inför Herrens åsyn. Det är intressant när man
läser den hebreiskan grundtexten, där ser man lite grann om hur Davids dans såg ut.
Det står att han mecharker, en virvlande rörelse, och mefazez, smidiga hopp, och
mesacheq som ordagrant betyder ”leker”! Är det inte så att dans är vuxna människors
sätt att leka? David hade sin lek inför Guds åsyn.
Och detta ord mesacheq, att leka och dansa, det är ett ord som används om en annan
person i Bibeln – vår Herre Jesus. Inte i evangelierna, men i Ordspråksboken 8, vid
skapelsen, där vi läser om hur Jesus, Guds Son, var med och skapade världen: Jeg
lekte alltid for hans åsyn; jeg lekte på hele hans vide jord, og min lyst hadde jeg i
menneskenes barn (Ords 8:30-31). Så när vi släpper loss och dansar tillsammans, då
är inte det något syndigt – det är en gudomlig sak. Det är en Kristi efterföljelse när vi
övar oss här på Sidestep, och det är min bön att vi kanske ska få skymta the Lord of
the Dance när han har sin lust ibland oss människors barn.
Det fanns musik i himlen innan den här världen kom till, änglarna sjöng och jublade
när världens grund blev lagd (Job 38:7). Och när den här världen är ett minne blott och
vi står inför Gud, då ska vi fortsätta och för evigt hylla Herren med sång och dans (Ps
87:7, 149:3, Jer 31:13).
MIKAL STÅR OCH TITTAR PÅ
Men vi möter en annan person här i texten också, en som inte är med och dansar:
Mikal, Davids hustru. På Moses tid, när de blev frälsta ur Röda havet, då dansade
Mirjam och ledde alla kvinnorna i dans med sin tamburin. Men Mikal, hon står stel
och tittar på och skakar på huvudet i förakt.
Varför står Mikal bara där? Varför är hon inte med och dansar? Jag tror svaret är:
skam, förakt, rädsla. I texten kallas hon ”Sauls dotter”, och Saul var en hård man. Hon
fick nog utstå mycket förakt när hon växte upp, och så har hon tagit in det som skam –
skam över sig själv, skam om människor ser henne, och skam över den man som är
förknippad med henne. Och den skammen gör att hennes liv är ofruktsamt – hon är
”barnlös”.
Jag undrar: finns det inte funnits alldeles för mycket bland oss här i Skandinavien?
Finns det inte alldeles för mycket skam i våra kyrkor – där det verkligen inte borde
finnas? Bibeln säger att den är frihetens lag (Jak 1:25), inte Jantes lag! ”Til frihet har
Kristus frigjort oss.” (Gal 5:1) Skammen binder oss, men Kristus har kommit för att
befria de fångna så att även Mikal vågar släppa sitt försvar och sitt förakt och våga sig
ut i dansen.
DAVID OCH MIKAL INOM OSS
Är det inte så att vi alla har en David och en Mikal inom oss? En David, ett Guds barn
som längtar efter att få älska Gud och ropa ”Abba, Fader!” och kasta sig ut i det liv
som han ger – och en Mikal som är rädd, som skäms, som dömer både sig själv och
andra hårt? Ibland är det Mikal som får bestämma. Ibland får David komma fram och
dansa av all sin kraft inför Gud och världen.
Det är min bön att vi kan släppa Mikals skam och förakt och hjälpa fram David i oss
alla, så vi får mod att våga dansa genom livet med den David som bor i ditt hjärta
genom Jesus Kristus. Låt oss böja våra huvuden och komma till honom i bön…
