Lärarhandledning:
PÅ VÄG MOT EN STÖRRE VÄRLD
MODERNA MUSEET MALMÖ 19/3-16/10 2016
Enrique Martínez Celaya, The Early Hunger, 2009
PÅ VÄG MOT EN STÖRRE VÄRLD
Det här är en kortfattad introduktion och lärarhandledning till utställningen
På väg mot en större värld. Den är tänkt att inspirera och ge idéer till hur man
kan arbeta med utställningen inom ramen för några av skolans ämnen, till
exempel bild och språk. Materialet riktar sig till dig som jobbar i grundskolan
och
gymnasiet.
När Moderna Museet grundades 1958 utgjorde Paris och New York centra för tidens
konstriktningar. Museet deltog aktivt i popkonstens introduktion i Norden genom att
köpa in konst av Andy Warhol, Robert Rauschenberg och Niki de Saint Phalle som
förgrundsgestalter. Även ikoniska verk av surrealister som Meret Oppenheim och
Salvador Dalí förvärvades och Marcel Duchamp - vars närvaro fortfarande sätter djupa
avtryck i vår samtid.
Det är dock en västerländsk tradition som dominerar museets samling. Kvinnliga
konstnärer har fått en mer framskjuten roll under senare årtionden och museet har
satsat på att avsiktligt förvärva konstverk av kvinnliga konstnärer. På ett liknande sätt har
intresset för en större geografi förändrat konstlivet i grunden de senaste åren. Idag har
ingen storstad samma centrala position på konstscenen som på 60-talet, konstnärer är
verksamma på många olika platser samtidigt och visar sig i konstellationer som förskjuter
våra invanda föreställningar om centrum och periferi.
”På väg mot en större värld” visar ett urval relativt nya verk ur museets samling.
En gemensam nämnare är att de slår broar mellan skilda språk och kontinenter och på så
vis speglar den komplexitet som blivit alltmer typisk för vår samtid:
Etel Adnan / Meriç Algün Ringborg / Pia Arke / Kader Attia / Emily Jacir /
Enrique Martinez Celaya / Oscar Murillo / Sirious Namazi / Rirkrit Tiravanija /
Adrián Villar Rojas / Ai Weiwei
Kader Attia, Open Your Eyes, 2010
Emily Jacir, Var vi kommer från, 2002-2003
Här följer en presentation av ett urval verk som visas i utställningen. De har
olika bakgrund och ställer frågor som gäller vår samtid och vår framtid
samtidigt som de reflekterar över vår dåtid. Frågor om privilegium, makt,
gränser och språk genomsyrar utställningen.
I verket Saga – 1 001 trästolar från Qingdynastin (Fairytale – 1001 Qing Dynasty wooden chairs) från
2007 lyfter den kinesiska konstnären Ai Weiwei frågor om privilegiet genom sex stolar från Qingdynastin
(1644-1912). Dessa stolar var ursprungligen ett föremål för de priviligierade. Med denna vetskap
tillsammans med svårigheten för vissa människor att förflytta sig idag lyfter konstnären frågor om hur vi
använder historisk kunskap och strukturer i dagens samhälle.
Enrique Martínez Celayas målningar uttrycker en vintrig känsla. Är det inte en tropisk fågel som förirrat
sig till ett okänt vinterlandskap i The Early Hunger (Tidig hunger)? Det är som om fågeln flugit fel och
ger utryck för ett slags saknad. Men av vad? Fågeln kanske inte hör hemma någonstans överhuvudtaget?
Men saknad och ensamhet behöver inte bara vara destruktivt. Det finns tillstånd i livet då saknad också
kan innebära hopp, en slags förhoppning om förändring, kanske till något nytt och oväntat.
Pia Arke och Oscar Murillo lämnar kroppsliga och rumsliga spår på sina verk. Arke tog bilderna som
visas i utställningen med en hålkamera som var som ett litet rum, exponeringstiden var väldigt lång och
hon träder in i den fotografiska processen men inte som vare sig subjekt eller objekt, utan genom att
ingjuta sin egen kropp i själva processen – det är konstnärens skugga som faller in i bilderna av stranden
i Kronborg, Danmark. För sin del, arbetar Oscar Murillo alltid med dukar som ligger på golvet. Han
målar med material som oljefärg, blyerts och pastellkrita och blandar in grus och skräp från golvet.
Förflyttning i rummet är något som också avspeglar sig i Murillos eget liv – han är uppväxt på en plats
(Colombia) och nu bosatt på andra sidan jorden (Storbritannien) – och det tydliggörs när duken flyttas
från golvet till väggen.
Emily Jacirs verksserie Var vi kommer från (Where We Come From) utgår från frågor om förflyttning
och hur en plats upplevs svårtillgänglig, eller kanske till och med omöjlig att nå. Konstnären är själv född
i Betlehem, Palestina men är idag framför allt verksam i New York. Med hjälp av sitt US-amerikanska
pass har hon möjlighet att ständigt återvända till Palestina – en förutsättning för denna verksserie. Inför
arbetet frågade Jacir 30 palestinier, i diaspora eller bosatta i ockuperade områden: ”Om jag kan göra
något för dig, var som helst i Palestina, vad skulle det vara?”. Önskningarna fungerar som påminnelser
om det oerhört betydelsefulla i det ibland mest vardagliga, och Jacirs fotografier blir bevis för den
uppfyllda önskningen.
Frågor om språk och dess makt lyfts i verken Sirous drar vitsar (Sirous Telling Jokes) av Sirous Namazi
och i Ö (den gemensamma bokstaven) (Ö (The Mutual Letter)) av Meriç Algün Ringborg. I det första
verket möter vi konstnären som själv berättar skämt på sitt modersmål persiska. Medvetet har undertexter utelämnats. Talar inte betraktaren språket får hen förlita sig på kroppsspråk, ansiktsuttryck och
pauser i talet för att försöka förstå var det är tänkt att publikens skratt ska uppstå. Namazi kom till
Sverige som tonåring från Iran, och det är nära till hands att förstå verket som en kommentar kring
mötet mellan olika kulturer och språk och de problem och former av exkluderande som kan uppstå.
I Meriç Algün Ringborgs verk har konstnären samlat 1 270 ord som stavas likadant och har samma
betydelse på svenska och turkiska.
Kader Attias verk Öppna ögonen (Open Your Eyes) från 2010 är en diabildsinstallation som jämför den
västerländska idén att reparera den mänskliga kroppen med idén om att reparera artefakter från den
icke-västerländska kulturen. Bilderna visar t ex porträtt av veteraner från första världskriget vars sår
bildar en visuell berättelse om förstörelse och återuppbyggnad som påminner om restaureringen av
objekt från Afrika.
Etel Adnan, född i Libanon, men idag bosatt i Frankrike och USA, är verksam som målare, poet och filosof.
Hennes små målningar är ofta uppbyggda på likartade vis – ett antal tydliga färgfält av tjock färg tillsammans
med en mindre detalj. Personliga minnen transformeras till allmängiltiga tankar om människans närvaro på
jorden. Konstnärens process tydliggörs av palettknivens spår, och både en spontanitet och en otålighet tycks
framträda, som när målarduken skiner igenom i hörnet av den gula rektangeln.
Adrián Villar Rojas har tiden som en viktig variabel i sitt konstnärskap. I verket Saturnus skådeplaser
(Los teatros de Saturno) möter vi ett landskap gjort av bland annat lerfigurer där organisk materia
befinner sig i tilltagande. Istället för att uppfattas som konstverkets största fiende, blev tiden en viktig
del av verket. Om tiden får fortsätta kommer den att bearbeta föremål tills de når sin slutliga form: lera
– ett organiskt material i sitt slutliga stadium av förruttnelse. Angående podiets höjd kan vi säga att det
var konstnärens intention att man skulle se podiet horisontellt istället för ovanifrån, så att ett landskap
bildades.
Adrian Villar Rojas, From the series Los Teatros de Saturno, 2014
VISNING OCH VERKSTAD PÅ MUSEET
Verkstadsuppgifterna syftar till att fundera över temat förflyttning och undersöka vad språk
är och kan vara; att jämföra olika sorters kommunikation som bildspråk och text men också
att undersöka det konstnärliga uttryckets möjligheter.
Konstnärerna som beskrivs i texten ovan är några av de ni kommer att möta i utställningen.
Verkstadsuppgifterna är baserade bland annat på Etel Adnans verk. Som konstnär och poet
använder hon både bild och ord för att kommunicera. Ibland separat, ibland tillsammans.
Hennes bildspråk är abstraherat till enkla former men läses lätt som landskap. Genom att titta
på hennes bilder och andra verk i utställningen kan vi få hjälp att fundera över vad det finns
för olika sorters språk. Hur kommunicerar vi bäst i olika sammanhang; med tal, text, bildspråk, symboler, siffror eller kanske kroppsspråk?
För Adnan är bildskapandet ett sätt att tänka. Att visualisera idéer blir ett möte mellan en inre
och yttre värld. Men hon menar också att vi säger saker när vi målar och skriver som vi inte
skulle sagt annars. Måleriet blir ett redskap för kommunikation men också en möjlighet att
kommunicera något som inte uppstått genom exempelvis ett samtal.
UPPGIFT 1: VIKTEN AV EN MÅNGFALD SPRÅK
Måleri med blandat material, tempera, kritor, pennor
Vi tittar på Etel Adnans bilder och utgår från frågeställningar som:
Vad är det för skillnad på skriftspråk och bildspråk; bokstäver, siffror, symboler och bilder?
Exempelvis siffran 5, ordet fem och en bild av fem prickar. Hur säger vi bäst det vi vill
kommunicera och till vem, vem kan förstå? Vem vill vi ska förstå? Etel Adnans starka
upplevelser av ett berg blir till färgfält och geometriska former. Hur jobbar man med
abstraktion? Kan alla känna igen bilden av ett berg och varför läser vi den gula fyrkanten på
det blå fältet som en sol?
Eleverna får prova att göra en målning med förenklade landskap, symboler, siffror och text
intill varandra. Vi jobbar en och en, eller i grupp, med en vikmålning i flera olika segment där
olika uttryckssätt och språk ställs brevid varandra och går att jämföra.
Etel Adnan, Sans titre, 2014
UPPGIFT 2: HANTERAS OVARSAMT
Måleri med blandat material, tempera, kritor, grus och annat material från
marken
Vi tittar på Oscar Murillos verk som är målade på golvet och slitna av grus och smuts, samt
på Adrián Villar Rojas organiska objekt. Vad händer när man målar en bild på golvet med
smuts och sen flyttar upp den på väggen? Vad sker med grönsaksskal, träbitar och en udda
gympasko när det lyfts upp på ett vitt podium? Vi undersöker processen av att ta alldagliga
objekt och lågstatusmaterial och förflytta dem till en konstkontext. Kan smuts vara fint?
Vad händer med skapandet när en målning hanteras ovarsamt och okontrollerat och vad
händer med bilden när den flyttas från det läge där man jobbat med den till ett annat läge?
Syns resan- förflyttningen i motivet?
Eleverna använder en blandning av traditionell måleriteknik och smuts och grus från golvet/
marken. Om lärare och museipedagog bedömer att det passar gruppen tar vi med
målningarna till den bilfria platsen utanför museet och arbetar vidare på marken för
ytterligare lager och spår av förflyttning.
Oscar Murillo, The problem of digesting something that’s bigger than you can handle? 2013
DISKUSSIONSUNDERLAG FÖR UTSTÄLLNINGEN
Om man kommer till en ny plats där man inte kan tala samma språk som andra, kan man
då använda bildspråk för att dela sina erfarenheter?
Kan människor över hela jorden förstå bilden av ett landskap eller tillexempel ett berg?
Varför läser vi den gula fyrkanten på det blå fältet i Etel Adnans målning som en sol?
Vem förstår ett konstverk eller en text och vem vänder sig konstnären till?
Etel Adnans starka upplevelser av ett berg blir till färgfält och geometriska former.
Är abstraktion ett redskap för att kommunicera något allmängiltigt? Kan vi göra en
förenklad bild av något vi sett för att beskriva det för andra?
Vilken sorts kommunikation är lättast att förstå; en bild, en poetisk beskrivning eller en
saklig beskrivning?
Kan en siffra vara poesi? Kan en siffra eller ett ord vara en bild?
Etel Adnan säger att hon under en period målar på arabiska. Kan man måla på ett språk?
Adnan säger också att hon inte vill skriva poesi på det för henne koloniala språket
franska. För henne representerar franska ett förtryck och hon föredrar engelska. Kan ett
språk vara mer förtryckande än ett annat?
Meriç Algün Ringborg har gjort en ordbok med 1270 ord som är samma på turkiska och
svenska. Kan man göra ett språk som alla förstår? Hur vet man hur orden i ett språk ska
uttalas?
Sirous Namazi drar skämt på persiska i ett videoverk utan textning. Hur mycket kan vi
förstå av ett språk utan att förstå ordens innebörd? Vad kan vi förstå genom kroppsspråk
och tonfall?
Kan man använda ett kroppsspråk som säger något annat än det man samtidigt säger
med ord?
Om man hör några som pratar i rummet intill så hör man kanske inte orden men man hör
tonfall. När förändras tonfallet, hur påverkar humör, språkets egen melodi, avsikten i det
som sägs?
BOKADE VISNINGAR
Vill du att en konstpedagog ska visa utställningen?
Kontakta bokningen via: [email protected]
Kostnad:600kr, max 30 elever
Kostnad för visning med verkstad: 900kr, max 15/25 elever beroende på ålder. Förslag på
verkstadsuppgifter finner ni längre fram i denna handledning och på vår hemsida: www.
modernamuseet.se/sv/Malmo/
När du kontaktar oss vänligen invänta en bekräftelse från Moderna Museet Malmös
bokning att vi tagit emot din förfrågan. Vid kontakt ange:
- Namn, e-post, telefon, och bekräftelse-/fakturaadress
- Deltagarnas antal och ålder/årskurs
- Datum och tid för ert besök (gärna några alternativ)
Bokningen är bindande. Avbeställning måste göras senast 10 dagar före bokat besök.
Besöker du museet på egen hand med din klass ser vi gärna att du meddelar bokningen att
ni kommer före besöket. Anmäl er sedan vid informationsdisken när ni kommer till
museet. Om du vill hjälper vi dig gärna att skräddarsy en visning som utgår ifrån något
speciellt tema eller ämne som ni jobbar med i skolan.
För mer information kontakta Ana María Bermeo Ujueta, förmedlings intendent,
[email protected]
Välkomna till Moderna Museet Malmö!
För att besöket ska bli så bra som möjligt, tänk på följande:
Ansvar för gruppen
Läraren ansvarar för gruppen under besöket i museet. Vi rekommenderar att elevgrupper
går tillsammans med lärare.
Skolmaterial
Fråga gärna museivärdarna om vägledning. Det finns skrivplattor att låna. Använd inte
väggar eller skulptursocklar som skrivunderlag eftersom det blir märken. Använd endast
blyertspennor i utställningssalarna om eleverna behöver teckna eller anteckna.
Var försiktig i salarna
Eftersom det är lätt att stöta till konstverk i salarna ska ryggsäckar, större väskor,
paraplyer etc. lämnas i garderoben. För att inte riskera spill på konstverk får man inte äta
eller dricka i salarna. Rör er lugnt och visa hänsyn till pågående visningar. Grupper under
ledning av Moderna Museets personal har företräde i utställningssalarna. Använd gärna
de hopfällbara svarta pallarna som finns i museet men bär dem försiktigt så att inte
konsten omkring skadas. Kom ihåg att sätta tillbaka pallen på ställningen.
Varför får man inte röra konsten?
Det är inte tillåtet att röra vid konstverken. Att försiktigt ta på något verk innebär stora
skador genom att saltet och fettet på fingrarna alltid orsakar märken på alla material.
Museets uppdrag är att bevara konstverken för kommande generationer av
museibesökare.
Museivärdar
Under ert besök på Moderna Museet Malmö kommer ni att träffa museivärdar i
informationsdisken och i utställningarna. Vänd er gärna till dem om ni har frågor eller
synpunkter.
Fotografering
Det går utmärkt att fotografera så länge ni inte använder blixt.
ANTECKNINGAR:
