FJÄRDE MOSEBOK 1.a 2.a 3.e 4.e Mosebok Mosebok Mosebok Mosebok handlar handlar handlar handlar om om om om mänsklighetens fall hur Gud befriar ett folk detta folks gudstjänst detta folks vandring 4.e Mosebok = Numeri = Räkningar (av folket) På grund av folkets otro tog vandringen 40 år, som straff och fostran. Folkräkningarna, som inrammar Boken, var till för att bestämma lägerordning, aldrig militär styrka. i världen BIBELNS RÖDA TRÅD 2000 f.kr. URHISTORIEN 1 Mos.1-11 PATRIARKHISTORIEN 1 Mos.12-50 Abraham 2000-1850 Kanaans land Isak 1900-1750 Jakob 1800-1700 Josef 1750-1650 Utvandringen 1700 TIDEN I EGYPTEN Moses 1370-1250 Ökenvandringen 1300 DOMARTIDEN i Sverige Stenåldern Guds Trefaldiga Löfte: Egyptens Bronsåldern storhetstid 1. Ett folk 2 Mos.1-11 2 Mos.12-5 Mos.34 Josua, Domarboken, Rut, 1 Sam.1-7, 1 Krön.1-7 2. Ett land 1000 f.kr. 3. En frälsare Det gamla släktet kap. 1 - 25 1 - 10 Vid Sinai där man firade sin andra Påsk innan man begav sig på vandring mot löfteslandet. 10 - 25 En tvåtvå-treveckorsvandring blir 4040-årig pga att 10 av de 12 spejarna som besåg Kanaans land spred otro bland folket att landet var ointagbart. ointagbart. För otros skull fick denna generation aldrig se Guds löfte uppfyllt utan alla utom Josua och Kaleb (och de som var under 20 år) dog i öknen. Arons stav och Bileams åsna. Det nya släktet kap. 26 – 36 38 år efter uppbrottet från Sinai är man vid målet. Moses fick föra folket till Kanaans gräns (Moabs hedar), men inte in i Kanaan pga otro. Moses skulle tala till klippan (Kristus), men slår på den. Josua blir Moses efterträdare. Grundtankar Otron är smittsam - de 10 spejarna spred otro. Otron är ödesdiger - Israel och Moses fick aldrig se löfteslandet. Otro är att inte vilja tro. Tvivel är att inte kunna tro. 1 Kor. 10:1-13 Löften och Förebilder till Kristus Välsignelsen: Löften: Händelser: Institutioner: Personer: I den treenige Gudens namn 6:24-26 Jakobs ätt 24:16-17 - Joh.8:12 Kopparormen, som gav de ormbitna liv - Joh. 3:14-16 Fristäderna, en tillflykt för de hotade Moses, som bad för sitt folk - Joh. 17, Rom.8:26-27