NORRLANDSOPERAN
PRESENTERAR
NOW YOU HEAR ME,
NOW YOU DON´T
KONSERT
25.11
DIRIGENT: EVA OLLIKAINEN / SOLIST:
COLIN CURRIE
SIBELIUS: LEMMINKÄINEN OCH
JUNGFRURNA PÅ ÖN / SCHWERTSIK:
NOW YOU HEAR ME, NOW YOU DON´T
/ NIELSEN: SYMFONI NR 6
NorrlandsOperans Symfoniorkester
Det som i dag är NorrlandsOperans Symfoniorkester var från början en
militär blåsorkester som bildades redan 1841. Stråksektionen kom till 1974
i samband med grundandet av NorrlandsOperan. Som symfoni­orkester
fick man sin nuvarande form och formella status 1991 och sedan dess har
orkestern upplevt en avsevärd utveckling. I dag består den av 47 yrkes­
musiker, varav många även framträder i olika kammarmusik­sammanhang.
Utöver den ordinarie konsertverksamheten spelar symfoniorkestern
en viktig roll som operakapell. Man uppträder också under Norrlands­
Operans två festi­valer, MADE och Umeå Jazzfestival samt turnerar i
Sverige och utomlands.
NorrlandsOperans Symfoniorkester har flera gånger uppmärksammats
på den internationella skivmarknaden. För skivan Shifting Landscapes har
orkestern fått en prestigefull fransk utmärkelse och för inspelningen av
Rosenbergs opera Lycksalighetens ö har man tillsammans med den övriga
ensemblen belönats med en Grammis. För inspelningen av skivan Urban
Concertos, med musik av den amerikanske tonsättaren David Chesky, har
orkestern nominerats för en Grammy Award.
Symfoniorkesterns nuvarande chefdirigent och musikchef är den brittiske
dirigenten Rumon Gamba som tillträdde sin post hösten 2009.
Sparbanksstiftelsen Norrland satsar på regional utveckling och kultur. Stiftelsen
har köpt in två kvalitetsfioler som får disponeras av NorrlandsOperan i Umeå,
dels en raritet tillverkad i Mantua Camilli Skola ca 1745 och dels en fiol tillverkad
av Jan Larsson från Malung.
Program
Jean Sibelius
(1865–1957)
Lemminkäinen och jungfrurna på ön,
op 22:1, ur Lemminkäinen-sviten (1895)
[16']
Kurt Schwertsik
(f. 1935)
Now you hear me, now you don't,
konsert för marimba och stråkar (2008)
[15'] NorrlandsOperans beställningsverk,
svenskt uruppförande
I Allegro ma non troppo
II Molto vivace
III Amabile, poco rubato
IV Poco allegro capriccoso
V Presto possible
Solist Colin Currie, slagverk
Paus
Carl Nielsen
(1865–1931)
Symfoni nr 6, Sinfonia Semplice (1925)
[31']
Tempo giusto
Humoreske: Allegretto
Proposte seria: Adagio
Tema con variazioni Eva Ollikainen dirigent
Eva Ollikainen, född 1982 i Finland, arbetar regelbundet med de stora
nordiska orkestrarna, Kungliga Filharmonikerna, Svenska liksom Finska
Radions Symfoniker, Göteborgs Symfoniker, Isländska Symfoniorkestern
och flera finska orkestrar. I våras hade hon tysk debut med Deutsches
Symphonie-Orchester Berlin. Hon är skolad i Jorma Panulas, Leif
Segerstams och Atso Almilas dirigentklass vid Sibelius-Akademien. Som
21-åring vann hon 2003 års internationella Jorma Panula-tävling – ”En
ny stjärna är född”, skrev Helsingin Sanomat. Året efter segern erbjöd
Allianz-fondens dirigentakademi henne att arbeta med Philharmonia och
London Philharmonic med deras chefdirigenter, Christoph von Dohnányi
och Kurt Masur. 2006 deltog hon i Tanglewood Music Center för Her­
bert Blomstedt, Bernard Haitink och James Levine. Hon har även gått i
mästarklass för Pierre Boulez. Både vid Kungliga Operan i Stockholm och
vid Finlands Nationalopera har hon dirigerat de stora balettklassikerna och
efter hennes Beethoven-spel i Stockholm talade lyriska kritiker om upphöjt
ljus och dionysiskt rus. Det här är andra gången Eva Ollikainen gästar
NorrlandsOperan.
Colin Currie slagverk
Colin Currie, född i Edinburgh 1976, väckte uppseende då han som
15-åring vann guldmedalj i Shells och London-symfonikernas musiktävling.
1994 blev han första slagverkare att nå finalen i BBC:s tävling för unga
musiker. I TV, inför elva miljoner tittare, uruppförde han Errollyn Wallens
Slagverkskonsert. Sedan dess har han varit solist med många av världens
främsta orkestrar, särskilt i ny musik. James MacMillans konsert Veni,
Veni Emmanuel har han exempelvis framfört ett 50-tal gånger, även på
skiva. 1998 kom hans första soloalbum på EMI. Han lägger ner stort
arbete på att skapa en ny och varierad slagverksrepertoar och har redan
vunnit ryktbarhet för sina karismatiska och virtuosa tolkningar. Han är nu
gästprofessor i soloslagverk vid Royal Academy of Music i London och på
Royal Conservatoire i Haag. Särskilt uppmärksammade runt om i världen,,
är hans duospelningar med trumpetaren Håkan Hardenberger. Kurt
Schwertsiks stycke Now you hear me, now you don't är skrivet för Colin
Currie i en gemensam beställning från Scottish Ensemble och NorrlandsOperan och får nu sin svenska premiär.
Jean Sibelius
Under flera decennier förbjöd Sibelius framföranden av två av de fyra
legenderna i Lemminkäinen-sviten, utom Lemminkäinen och jungfrurna
på ön också Lemminkäinen i Tuonela, detta efter en negativ recension av
tonsättaren och kritikern Karl Flodin 1897 som skrev: ”Detta slags musik
verkar alldeles patologisk”, och sa sig stötas bort av alla ”virriga, pinsam­
ma och till sin natur diffusa intryck”. Han menade att musikens uppgift var
att väcka estetisk lust, som hos Bach, Beethoven och Wagner. Sviten kom
att spelas i sin helhet igen först efter Kalevala-jubileet 1935, men Sibelius
dirigerade aldrig mera den första legenden. Båda de ratade styckena
reviderades dock av Sibelius 1939 men trycktes först efter kriget, 1954.
Av misstag kom då förlaget, Breitkopf & Härtel, att kalla den inledande
symfoniska dikten Lemminkäinen och Saaris jungfrur. Sibelius uruppförde
själv de fyra styckena i Helsingfors den 13 april 1896. De byggde på finska
nationaleposet Kalevala. I centrum står en ung man, Lemminkäinen, på
ett slags klassisk odyssé eller Dante-vandring. I den inledande legenden
möter vi honom, ”vän om kinden, fager under ögonbrynen”, när han med
sin skuta landar på ön Saari och går från by till by och förlustar sig med
traktens flickor, alltid längtande efter något annat. På sin vidare resa
mördas han med en orm av en blind gubbe i ondskans hemvist Pohjola,
styckas i åtta delar och kastas i Tuonela-älven, till sorgesången Tuonelas
svan. Hans mor lyckas dock återuppväcka honom och han kan återvända
hem. Sibelius kom att koppla legenderna till Finlands självständighet och
sa i en intervju: ”Låt oss ej bära hjälmen på sned. Vad behöver vi skämmas
för? Det är den genomgående idén i stycket. Lemminkäinen är lika god
som den finaste greve.” I inledande stycket, Lemminkäinen och jungfrurna
på ön, dominerar hjältens gåpåaraktiga livsglädje i en nästan impressionis­
tiskt ljusflimrande musik, präglad av både Wagner, Liszt och Beethoven,
allt i en fri sonatform. Uttrycket spänner från trånad, passion och även
klagan till nästan extatisk dans, allt av stark erotisk prägel.
Kurt Schwertsik
Kurt Schwertsik, född 1935 i Wien, studerade komposition för Joseph Marx
och Karl Schiske, därtill horn, vid Wiens Musikakademi. Med Friedrich Cerha
grundade han 1958 den i ny musik viktiga ensemblen Die Reihe. På 60-talet
gick han Darmstadts feriekurser och blev Stockhausen-elev. Efter kontakt
med Cages musik och vänskap med Cornelius Cardew övergav han dock
serialismen, återupptog tonaliteten och ses som skapare av en spirituell, an­
tiauktoritär och nostalgisk ”tredje Wienskola”. Nu tillhör han Österrikes mest
uppburna tonsättare med stark ställning även i London, sedan han stått i
centrum för Almeida-festivalen där 1987. Han har skrivit operorna Fanferlieschen Schönefüßchen för Stuttgart 1983 och Katzelmacher i Wuppertal
2003, därtill fyra baletter, orkestercykeln Irdische Klänge i fem delar och
solokonserter för allt från violin till pukor, kontrabas och alphorn, vidare det
för Håkan Hardenberger 2007 skrivna och ofta spelade Divertimento Macchiato samt en stor sångproduktion. Han var hornist i Wiener Symphoniker
från 1968 och undervisade i komposition vid Wien-konservatoriet från 1979,
1989–2004 som professor vid Wiens Musikhögskola. Han är president i
det 2006 bildade Joseph Marx-sällskapet. Now you hear me, now you don't
beställdes gemensamt av NorrlandsOperan, Wigmore Hall och Scottish Ensemble för solisten Colin Currie och uruppfördes i Queen's Cross Church,
Aberdeen, den 2 februari 2009. I kommentaren då talade han om behovet
av aktivt lyssnande och om det anspråksfulla i att lägga beslag på 20 minu­
ter av varje lyssnares liv. Vad ville han då? Svårt att säga, sa han: ”allt händer
så snabbt – som sköldpaddan sa efter att ha utmanats av en snigel". Sedan
barndomen hade han fängslats av cirkusartister och bevarat sitt sinne
för nya under; kanske är musik den sanna magikern. I en samtidig intervju
betonade han John Cages betydelse och dennes zenpåverkade sinne för
vardagsljud och dadakonst, liksom Saties, Schwitters – och Haydns – vän­
liga ironi. Styckets titel syftar också på hur marimban i bland står i centrum,
ibland får samsas med stråkarna i bakgrunden.
Carl Nielsen
Carl Nielsens Symfoni nr 6, hans sista, tillkom runt hans 60-årsdag 1925,
då han firades i Danmark på ett sätt som inte stod de finska 50-årshyllning­
arna för Sibelius efter. Men det fanns smolk i glädjebägaren. Tre år tidigare
konstaterades att han led av kärlkramp och hans sista år skuggades av
hälsobekymmer, vilket även kan anas i hans symfoni. Då han börjat arbeta
på verket hösten 1924 skrev han till en vän att det, såvitt han kunde se,
skulle skilja sig från hans andra symfonier – bli mer älskvärt och mjukt. De
tre första satserna var klara före födelsedagen och den sista i början av
december 1925, varpå han själv uruppförde symfonin inför en förbryllad
publik med Det Kongelige Kapel, världens äldsta orkester, den 11 decem­
ber. Symfonin skulle bli hans minst framförda i sin kombination av dråplig
humor (jämförd med Storm P) och djupaste allvar. I första satsen (tempo
giusto, i lagom tempo) är spänningarna starka, från klaraste sommarljus
till djupa, oroande skuggor, av mer tragisk ton än i någon tidigare symfoni.
Nielsenbiografen Robert Simpson hävdar att de två kaotiska utbrotten
mot satsens slut återspeglar Nielsens hjärtattack. Det har med rätta
sagts att satsen i sig kunnat utgöra en ensatsig symfoni; så laddad, vacker
och mångsidig är den. Humoresken är en märklig tidsspegel, samtida
som den är med exempelvis Alban Bergs Wozzek. Nielsen påpekade själv
fenomenet: ”I min nya symfoni finns ett stycke för bråkande slagverksin­
strument – triangel, klockspel och virveltrumma – som vart och ett hävdar
sin egenart. Tiderna ändras. Vart är musiken på väg? Vad ska bestå? Ingen
vet! Tanken finns i min lilla Humoreske, symfonins andra sats, liksom i den
sista, ett tema med variationer, där allt är fest. I första och tredje satserna
finns mer allvar och problematik, men på det stora hela har jag försökt
göra symfonin så livlig och munter som möjligt.” Tredje satsen kallas
Proposta seria (Allvarligt förslag) och har av den nyssnämnde Simpson
jämförts med ormar som försöker bita sig själva i svansen. Finalen har
drag av fanfartema med en serie variationer, i den nionde (åter enligt
Simpson) med karaktär av ett hångrinande kranium, och med en coda
som erinrar om Humoresken.
Rolf Haglund
HÖSTENS KONSERTER
MED NORRLANDS­
OPERANS SYMFONI­
ORKESTER
WARRIORS
EN DANSFÖRESTÄLLNING MED LEVANDE MUSIK
KOREOGRAF: PONTUS LIDBERG / MUSIK AV
B TOMMY ANDERSSON
TID FRE 3.12 KL 19.00 & LÖR 4.12 KL 18.00
HÄNDEL: MESSIAS
PAMPIG JULKONSERT MED NORRLANDSOPERANS
SYMFONIORKESTER, KÖR OCH SOLISTER
TID LÖR 11.12 KL 18.00 & SÖN 12.12 KL 16.00
Våra sponsorer
