”Funktionshindrade
bör få skydd i lagen”
Att blogga nedsättande om människor med en viss hudfärg eller
sexuell läggning är inte tillåtet enligt brottsbalkens bestämmelse
om hets mot folkgrupp. Men det är fritt fram att uttala
missaktning om en viss funktionsnedsättning. Det blir signalen
när likhet inför lagen inte gäller brottet hets mot folkgrupp,
skriver Stig Nyman och Sven-Erik Alhem.
DEBATT | DISKRIMINERING
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med kön,
könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Funktionsnedsättning är alltså en särskild diskrimineringsgrund, precis som
de andra. Men medan de flesta andra diskrimineringsgrunder också finns med
i brottsbalkens paragraf om hets mot folkgrupp, omfattas inte
funktionsnedsättning.
I december förväntas en statlig utredning presentera förslag om att
transpersoner ska omfattas av tryckfrihetsförordningens,
yttrandefrihetsgrundlagens och brottsbalkens bestämmelser om hets mot
folkgrupp samt brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering och i
fråga om förutsättningarna för allmänt åtal för förolämpning och förtal.
Trots att Handikappförbunden och andra lyft frågan vid upprepade tillfällen
de senaste åren om att även personer med funktionsnedsättningar ska omfattas av
dessa lagar och förordningar, har tidigare regering lagt ned ärendet utan motivering.
Vi har nu ställt frågan om tillsättandet av en utredning till justitieminister Morgan
Johansson och hoppas få ett svar.
Hat och hot mot såväl enskilda individer som grupper ökar, inte minst i sociala
medier. På senare tid har personer med funktionsnedsättning utsatts för angrepp
som har sin grund i synen på hur samhällets resurser ska fördelas. Inte sällan ställs
grupper med stora behov mot varandra i debatten. Det förekommer också osakliga
inlägg som kopplar diagnoser till våldsbrott eller rasism, vilket ytterligare
stigmatiserar personer som redan har en nedsatt psykisk hälsa. Det förtjänar
framhållas att funktionsnedsättning – till skillnad från i många andra länder –
saknas i svenska pressetiska regler.
Hets mot folkgrupp är en särskild brottsrubricering inom ramen för det som
kallas hatbrott. Idag saknas forskning och statistik om hatbrott mot personer med
funktionsnedsättning i Sverige. Detta trots att det finns fakta som visar att personer
med funktionsnedsättning utsätts för kränkningar och våld i högre utsträckning än
andra. Ungdomsstyrelsens rapport "Fokus 12" visar bland annat att det är mycket
vanligare med mobbning, utfrysning, hot och misshandel mot unga med
funktionsnedsättning än mot andra.
Enligt organisationen Friends löper barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 10 gånger större risk än andra att utsättas för mobbning. Även i
Myndighetens för delaktighet, MFD:s årliga rapport Hur är läget? (2015),
framkommer oroande fakta. En större andel personer med funktionsnedsättning
uppger att de utsatts för kränkande behandling än övriga befolkningen. Bland
kvinnor med funktionsnedsättning i åldern 16-29 år uppger 18 procent att de har
utsatts för våld eller hot om våld, i jämförelse med närmare 8 procent hos kvinnor
utan funktionsnedsättning. Det är också sannolikt att personer med nedsatt kognitiv
funktionsförmåga, och personer som har svårt att komma till tals avstår från att
anmäla brott. Forskaren Katrin Lainpelto visar i en färsk studie att barn med
neuropsykiatrisk diagnos inte blir trodda i rätten i lika hög utsträckning som andra.
I andra länder saknas en direkt motsvarighet till rubriceringen hets mot
folkgrupp. Det ingår ofta som en del av lagstiftning mot hatbrott. EU:s Fundamental
Rights Agency som bevakar rättigheter, har i en rapport i år slagit larm om brister i
likhet inför lagen och statistik som rör hatbrott och personer med funktionsnedsättning. I Storbritannien har motsvarigheten till DO tagit fram rapporten
"Hidden in plain sight" som visar att underrapporteringen är stor eftersom många ser
kränkningar och ofredanden som en normal del av livet. Det senaste året har
anmälda hatbrott mot personer med funktionsnedsättning ökat med 41 procent, men
det är bara toppen på isberget skriver tidningen Independent den 8 november. I vårt
grannland Norge ingår funktionsnedsättning i lagen om "hatefulle ytringer" med
maxstraff på tre års fängelse. I Sverige däremot vill ingen ens utreda frågan.
Det viktigaste skälet till en utvidgning av lagen är att lagstiftning har en betydande
inverkan på människors attityder och på självbilden. Genom lagstiftning signalerar
samhället vad som är rätt och fel och i det här fallet att hatiska och fördomsfulla
uttalanden, mot grupper eller individer är ett brott. När ett beteende blir ett brott
uppmärksammas frågan i medierna och därmed i den allmänna samhällsdebatten. På
så sätt synliggörs de osynliga övergreppen och våldet. Det skapar dessutom
förutsättningar för forskning och kartläggning, och därmed till möjligheten att
förebygga fortsatt brottslighet.
Handikappförbunden och Brottsofferjouren Sverige menar att bristen på likhet inför
lagen mellan olika diskrimineringsgrunder är oacceptabel. Sveriges långa och stolta
tradition att säkra yttrandefriheten går tillbaka till 1700-talet. Efter andra
världskriget bildades FN och konventionen om de mänskliga rättigheterna antogs. Så
småningom begränsades yttrandefriheten genom bestämmelsen om hets mot
folkgrupp.
När funktionsnedsättning inte omfattas av lagen skickas en signal att
yttrandefriheten är obegränsad när det handlar om personer med
funktionsnedsättning, men inte när det gäller andra diskrimineringsgrunder. Det
innebär att människor med funktionsnedsättning saknar skydd mot händelser som
borde klassas som brott.
Regeringen har gång på gång gett uttryck för att stå upp för mänskliga rättigheter.
Det är dags att visa det i handling.
Handikappförbunden och Brottsofferjouren Sverige uppmanar därför
regeringen:
• att tillsätta en utredning som ser över frågan om personer med
funktionsnedsättning ska omfattas av tryckfrihetsförordningen,
yttrandefrihetsgrundlagen även som brottsbalkens bestämmelser om hets mot
folkgrupp samt brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering och i fråga om
förutsättningar för allmänt åtal för förolämpning och förtal.
• att kartlägga förekomsten av brott mot människor med funktionsnedsättning och
brottens karaktär.
Stig Nyman
ordförande Handikappförbunden
Sven-Erik Alhem
ordförande Brottsofferjouren Sverige
