Labmedicin
Klinisk mikrobiologi
PROTOZOER OCH MASKÄGG I FAECES – MIKROSKOPI
MEDICINSK BAKGRUND
Infektiösa diarrésjukdomar är vanligt förekommande, särskilt i tropiska och
subtropiska områden. Smittan är faecal-oral och sker framförallt via förorenat
dricksvatten och födoämnen. De viktigaste enteritrelaterade parasiterna är
Entamoeba histolytica och Giardia intestinalis. Diarré kan också orsakas av andra
protozoer t ex Cryptosporidium, Cyclospora, Isospora samt av microsporidier (se
separata informationsblad). Vissa maskar kan också vara relaterade till
tarmsymptom.
Protozoer
Giardia intestinalis (synonymer är G. lamblia och G. duodenalis) förekommer
globalt och är en av de vanligaste tarmparasiterna identifierade hos människan.
Giardia har en enkel livscykel med en cyst- och en trofozoitform. De infektiösa
cystorna som utsöndras i faeces är mycket motståndskraftiga och kan överleva i
klorerat dricksvatten. Cystor överförs via smittad mat eller dryck eller genom
direktkontakt med en infekterad person. Morfologiskt identiska protozoer finns hos
husdjur och vilda däggdjur. Giardiasis förekommer endemiskt i områden med låg
hygienisk standard, sprider sig mellan barn på daghem, är vanlig orsak till
”turistdiarré” och förekommer även som vattenburna utbrott efter förorening av
kommunalt dricksvatten. Infektionen är begränsad till tunntarmen, men kan övergå
i kroniskt stadium med malabsorption, dålig viktuppgång hos små barn och
viktnedgång hos äldre.
Entamoeba histolytica förekommer i tropiska och subtropiska zoner och är den näst
vanligaste dödsorsaken bland protozosjukdomar i världen. E histolytica har, liksom
Giardia, en trofozoitform och en smittsam cystform. Förutom faecal-oral
födoämnessmitta, kan smitta ske vid analsex. E. histolytica orsakar blodig diarré
(dysenteri) och kan spridas extraintestinalt och orsaka abscesser, vanligen i lever,
men även i lunga och hjärna.
Maskar
Intestinala maskar är tex bandmaskar (Taenia saginata, T. solium,
Diphylobothrium latum, Hymenolepis nana), piskmask (Trichuris trichiura) och
dvärgtrådmask (Strongyloides stercoralis). Dessa maskar, liksom de inhemskt
förekommande nematoderna spolmask (Ascaris lumbricoides) och springmask
(Enterobius vermicularis), sprids med maskägg genom förorenade födoämnen.
Hakmask (Ancylostoma duodenale, Necator americanus) som finns i subtropiska
och tropiska länder, kan spridas både genom förorenade födoämnen
(A. duodenale), men vanligast genom att masklarver penetrerar huden.
Faktaägare: Elisabet Holst
2014-12-10
Labmedicin
Klinisk mikrobiologi
METOD/ANALYSPRINCIP
Mikroskopiskt påvisande av intestinala protozoer och maskägg i faeces efter SAFfixering enligt Ritchies formalin-eterkoncentrationsmetod.
SVAR/TOLKNING
- Förekomst av (respektive parasit).
- Inga protozoer eller maskägg påvisade.
Entamoeba histolytica kan ej morfologiskt skiljas från Entamoeba dispar, en
apatogen icke invasiv amöba.
Ancylostoma duodenale och Necator americanus kan ej särskiljas morfologiskt och
besvaras som hakmask.
Fynd av apatogena parasiter (Entamoeba coli, E. hartmanni, Iodamoeba bütschlii,
Blastocystis hominis, Chilomastix mesnili m.fl.) avslöjar att patienten har intagit
faecalt förorenade drycker eller matvaror. Dessa parasiter är ej
behandlingskrävande.
Riklig förekomst av Charcot-Leyden kristaller, som är nedbrytningsprodukter från
eosinofila leukocyter, ses vid vissa tarmparasitoser men också vid olika allergiska
tillstånd.
Negativt fynd utesluter inte tarmparasiter.
ÖVRIG INFORMATION
Vid misstanke om Schistosoma måste detta anges på remissen
REFERENSER
1. Cook G.C. & Zumla A.I. (ed). 2009. Manson’s Tropical Diseases. 22nd edition.
Saunders, London.
2. Garcia L.S. 2007. Diagnostic Medical Parasitology. 5th edition. American
Society for Microbiology, Washington D.C.
Faktaägare: Elisabet Holst
2014-12-10
