Labmedicin
Klinisk mikrobiologi
GIARDIA INTESTINALIS
INDIKATION/ MEDICINSK BAKGRUND
Giardia intestinalis kan påvisas antingen genom mikroskopi i faeces (Protozoer och maskägg),
eller med DNA-påvisning i analyspaket (Tarmprotozoer, DNA-påvisning).
Giardia intestinalis (synonymer: G. lamblia och G. duodenalis) är en av de vanligaste
tarmparasiterna identifierade hos människa. Genotyp A och B infekterar människor och andra
däggdjur medan genotyperna C till H är mer värdspecifika och infekterar olika slags däggdjur.
Parasiten har en cyst- och en trofozoitform. Intagna cystor excysterar till trofoziter under
enzymatisk påverkan av magsaften och lågt pH. vilket påverkar upptag av födoämnena i
tarmkanalen. Infekterade personer utsöndrar infektiösa cystor i faeces. Giardia-trofozoiter fäster
tätt vid slemhinnan i tunn- och tolvfingertarmen och kan orsaka gastrointestinala symptom som
magsmärta, feber och slemmig eller vattentunn diarré utan blod. En del infekterade personer
förblir symtomlösa. Svårare symtom kan förekomma hos små och undernärda barn samt
patienter med vissa immunbristsjukdomar, och långvarig diarré kan i visa fall leda till
malabsorption och viktminskning. Smittan överförs via intag av vatten eller matburna cystor och
genom direkt kontakt med en infekterad person. Cystorna är mycket motståndskraftiga mot
olika desinfektionsmedel och kan överleva i klorerat dricksvatten, och orsakar ibland stora
dricksvattenburna utbrott efter avloppsförorening av kommunalt dricksvatten. Hos husdjur och
vilda däggdjur förekommer oftast de värdspecifika, men morfologiskt identiska genotyperna C
till H. Transmission mellan djur och människa med genotyperna A och B förekommer, men
troligen i liten utsträckning. Giardiasis är vanligast i områden med låg hygienisk standard, men
smitta förekommer även i Sverige, till exempel hos barn på daghem. Det har också förekommit
vattenburna utbrott efter avloppsförorening av kommunalt dricksvatten.
Antibiotikabehandling ges såväl vid symtom som till asymtomatiska bärare.
Smittsamheten är högre så länge man har diarré och då ska
patienten stanna hemma från arbete, skola eller förskola. Den som är symtomfri och fått
antibiotikabehandling kan vanligen återgå till förskola, skola eller arbete, även vid riskyrke.
Bassängbad ska undvikas tills man är helt symtomfri.
METOD/ ANALYSPRINCIP
Mikroskopi
Mikroskopiskt påvisande av intestinala protozoer och maskägg i faeces efter SAF-fixering enligt
Ritchies formalin-eterkoncentrationsmetod. Se även analysportalen: Protozoer och maskägg,
mikroskopi
Tarmprotozoer, DNA-påvisning
Kvalitativ realtids-PCR. Analysen omfattar amplifiering av specifika fragment av genen som
kodar för lilla subenhetens rDNA (18S rDNA). För visualisering av produkter används MGB- och
Taqman-prober där G. intestinalis analyseras i duplex. Inhibitionskontrollen, Escherichia coli,
vilket körs i eget rör förväntas förekomma i varje prov.
Faktaägare: Sara Karlsson Söbirk
2015-03-17
Labmedicin
Klinisk mikrobiologi
SVAR/TOLKNING
Mikroskopi i faeces
Förekomst av …
Inga protozoer eller maskägg påvisade.
Negativt fynd utesluter inte tarmparasiter.
Tarmprotozoer, DNA-påvisning
Svarsalternativ:
++ Påvisat ++
EJ påvisat
Ej bedömbart
REFERENSER
Referensmetodikportalen, Parasitologisk diagnostik (webbsida 2015-02-16)
http://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/w/Giardia_intestinalis
Smittskyddsblad (webbsida 2014-02-16)
http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Smittskydd-Skane-samlingsnod/Valkommen-tillSmittskydd-Skane/VardgivareSamarbetspartners/Sjukdomar1/
Verweij J., Templeton K., Schinkel J., Brienen E. A. T., Van Royen M. A. A., Van
Lieshout L., and Polderman A. M. 2004. Simultaneous detection of Entamoeba histolytica,
Giardia intestinalis, and Cryptosporidium parvum in fecal samples by using multiplex real-time
PCR. J. Clin. Microbiol. 29:1323–1327.
Heininger A, Binder M, Schmidt S, Unfertl K, Botzenhart K, Döring G 1999. PCR and Blood
Culture for Detection of Escherichia coli Bacteremia in Rats. J Clin Microbiol. 37: 2479-2482.
Faktaägare: Sara Karlsson Söbirk
2015-03-17
