Institutionen för akvatiska resurser
Fiskbestånd i hav och
sötvatten
Gädda
Esox lucius
Resursöversikt 2013
Gädda
Vänern, Vättern, Mälaren och
Hjälmaren
UTBREDNINGSOMRÅDE
Allmän i sjöar över hela landet med undantag för högt
belägna fjällvatten. I Östersjön, inklusive Bottniska viken,
finns gäddan i framför allt skärgårdsmiljö. Längs västkusten
kan arten förekomma i åmynningar, men påträffas bara
undantagsvis i saltvatten.
LEKOMRÅDE
Leken sker från mars till juni, i sjöar på översvämmade
strandängar och vid kusten i vegetationsklädda grunda vikar
där vattentemperaturen stiger snabbast under våren. Likt
många andra sötvattensarter på kusten kan gäddan också
vandra upp i sötvatten till översvämningsområden och
våtmarker för att leka. Kustbestånden består således både av
gäddor som är rekryterade i sötvatten och i brackvatten.
Rommen är svagt klibbig och fäster vid vegetationen.
VANDRINGAR
Gäddan är som mest aktiv i samband med lek under tidig vår,
men även då rör den sig sällan mer än 5 km. En viss del av
kustgäddorna vandrar upp i sötvatten. Övriga tider är den
mycket stationär och förflyttar sig främst i samband med
födosök.
ÅLDER VID KÖNSMOGNAD
Hanen 2-3 år (26-40 cm), honan 2-5 år (40-55 cm).
MAXIMAL ÅLDER OCH STORLEK
Ålder kring 30 år har kunnat konstateras. Honorna kan bli
mycket storvuxna, i sällsynta fall över 20 kilo.
BIOLOGI
Gäddan är rovfisk redan från det första levnadsåret. Den lever
vanligen stationärt strandnära i skydd av vegetation och jagar
genom snabba utfall mot bytet. Gäddan äter alla slags fiskar,
även sin egen art och stora bottendjur. Den kan också fånga
grodor och fågelungar. Tillväxten är snabb och mycket
varierande beroende på miljön.
Yrkes- och fritidsfiske
Gädda är i första hand intressant för
fritidsfisket och är sannolikt den viktigaste
arten för sportfisket. Enligt den SCB-enkät som
dåvarande Fiskeriverket lät genomföra 2010
uppskattades fritidsfiskets fångst av gädda i
Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren till
sammanlagt 380 ton. Ytterligare cirka 200 ton
fångades och återutsattes. I Vänern finns
statistik över fritidsfisket med mängdfångande
redskap. Enligt den statistiken har fritidsfiskets
fångster av gädda minskat drastiskt i Vänern
från 45 ton år 2000 till nästan 19 ton år 2013.
Minskningen beror till viss del på en minskad
ansträngning i fisket med mängdfångande
redskap.
Riktat yrkesmässigt fiske efter gädda
förekommer endast i liten utsträckning. Gädda
är också en svårfångad fisk i de passiva redskap
som dominerar insjöfisket. Gädda fångas
främst på våren och i viss mån på hösten i
bottensatta nät och bottengarn. Fångsterna
sker främst i Vänern, Mälaren och Hjälmaren.
Totalt sett har fångsterna av gädda minskat
något under de senaste tio åren i de största
sjöarna. De minskade fångsterna antas bero på
en minskad ansträngning orsakad av att
möjligheterna att sälja gädda med förtjänst
försämrats. Årsfångsten av gädda i Vänern har
minskat från 120 ton 1974 och 1975, till knappt
38 ton år 2013. Gädda förekommer mycket
sparsamt i de delar av Vättern där yrkesfiske
bedrivs och fångsten var endast 2 ton år 2013.
Under det gångna året fångades 27 ton gädda i
Kontraktsnummer 733-2014 Projektnummer 27
Mälaren. Fångsterna har historiskt sett varierat
mellan ungefär 25 och 40 ton årligen, om man
bortser från de första åren då statistiken
infördes på 1960-talet. I Hjälmaren fångades
som mest 53 ton år 1999 och under år 2013
fångades drygt 23 ton
Ton
80
Landningar, fördelat på område
60
40
20
0
1993
1998
Vänern
2003
2008
Vättern
Mälaren
Hjälmaren
2013
Figur 1. Yrkesfiskets fångster av gädda i stora sjöarna (19942013).
Miljöanalys och forskning
Gädda fångas endast sporadiskt i provfisken
med nät, och ytterst sällan i trålundersökningar.
Ofta är fångsten av gädda mindre än en individ
per tjugo provfiskenät vilket gör det mycket
svårt att räkna på trender i antal och storlek.
Gädda är en av de arter som kan förväntas bli
mest påverkad av variationer i vattenståndet.
Eftersom arten leker och växer upp på
översvämmade strandängar och därmed
mycket grunt vatten kan variationer i
vattenståndet vara viktigt i insjöar. I Mälaren
bedrevs tidigare under en lång rad år ett
provfiske med ängsryssjor i samband med
gäddleken. Resultaten från dessa
undersökningar visade att fångsterna av gädda
och även variationen i föryngringen i hög grad
berodde på vattenståndet. I Vänern har nyligen
genomförts en förändring av tappningsstrategin
vilket fått följdeffekter på
vattenståndsvariationen över året. Man befarar
att den nya tappningsstrategin kan påverka
gäddbeståndet i Vänern negativt.
Beståndsstatus
Inga av de nuvarande övervakningsprogrammen
för fisk fångar upp variation i beståndsstatus
hos gädda, mycket för att arten inte fångas med
de metoder som används. Det vore därför
önskvärt med en mer riktad övervakning av
gäddbestånden. Fångsterna i yrkesfisket är
också svårbedömda då det inte förekommer
något riktat fiske efter arten. Statistiken över
fångster i fritidsfisket ger endast en indikation
över fiskets omfattning men inte tillräcklig
information för att bedöma förändringar i
beståndsstatus över tid. Mer detaljerad statistik
från fritidsfisket krävs för att kunna ge ett
bättre biologiskt råd.
Biologiskt råd
Ett detaljerat biologiskt råd är svårt att ge för
gädda på grund av att arten inte fångas i
nuvarande övervakningsprogram. Ett generellt
råd utifrån försiktighetsprincipen är att
fisketrycket helst inte bör öka. Om försöken
med storleksfönster och daglig fångstkvot i
fritidsfisket i Östersjön bedöms få ett positivt
utfall, föreslås att liknande regler införs även i
de stora sjöarna. I likhet med kustområden
rekommenderas att gädda förvaltas lokalt och
att viktiga rekryteringsområden skyddas och
restaureras.
Förvaltning
Minimimåttet för gädda är i samtliga sjöar 40
cm.
Foto: Ulf Bergström
Egentliga Östersjön och Bottniska
viken
Yrkes- och fritidsfiske
Gädda fångas i huvudsak inom fritidsfisket.
Fångsten av gädda inom fritidsfisket i Östersjön
och Bottniska viken uppskattades enligt en
nationell enkätundersökning till 656 ton under
2010, vilket är 30 gånger mer än fångsterna
inom yrkesfisket det året. Handredskapsfisket
står för 88 procent av dessa fångster. En
tidigare enkätundersökning uppskattade
fångsterna av gädda för 2006 till 1025 ton.
Skattningarna är osäkra, men indikerar att
fritidsfisket totalt sett minskat. Fångsterna av
gädda med sportfiskemetoder har enligt
enkätundersökningen varit relativt oförändrade
medan fångsterna med mängdfångande
redskap förefaller att ha minskat.
Yrkesfisket sker främst med nät och till en
mindre del med ryssjor, och då främst i
samband med gäddans lek under vårvinter och
försommaren. Yrkesfisket visar en minskande
trend längs den svenska kusten i stort. De totala
fångsterna av gädda uppgick under 2013 till 41
ton, vilket är en ökning från de lägsta nivåerna
som noterades under 2010-2011. Fångsterna
från yrkesfisket i Egentliga Östersjön utgör idag
mindre än en tredjedel av fångstnivåerna under
1990-talet. I Bottniska viken (Bottenhavet och
Bottenviken) utgör fångsterna under de tre
senaste åren ungefär 10 procent av vad de var i
mitten av 1990-talet. I södra Östersjön
minskade fångsterna i slutet av 1990-talet, men
har sedan dess varit relativt stabila. En
bidragande orsak till förändringarna är sannolikt
en minskad fiskeansträngning och inte enbart
förändringar i beståndens utveckling.
Ton
100
Landningar, fördelat på område
80
60
40
20
0
1993
1998
Bottenviken
2003
Ålands hav
2008
Bottenhavet
2013
Egentliga Östersjön
Figur 2. Yrkesfiskets fångster av kustgädda uppdelat på de
huvudsakliga fångstområdena. Data från kustjournaler och
loggböcker, underlag från Havs- och vattenmyndigheten.
Ton
500
Försåld fångst, fördelat på område
400
300
200
100
0
1965
1975
1985
Östersjön
1995
2005
Stora sjöarna
Figur 3. Totalfångst av gädda för hela Östersjön respektive stora
sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren). Data från
Östersjön är hämtat från så kallade avräkningsnotor, underlag
från ICES.
Miljöanalys och forskning
Märkningsstudier på gädda längs kusten har
visat att mer än 90 procent av de märkta
individerna återfångas inom en radie av 5
kilometer från märkningsplatsen. Även
genetiska analyser visar att gäddan är mycket
stationär och att det genetiska utbytet mellan
områden är förhållandevis litet. En sådan stark
lokal struktur medför att enskilda
gäddpopulationer är särskilt känsliga för
påverkan från exempelvis ett högt fisketryck.
Detta förstärks ytterligare genom att gäddan är
en rovfisk som förekommer i jämförelsevis låga
tätheter.
Skyddade och grunda kust- och
sötvattensmiljöer är mycket betydelsefulla som
lek- och uppväxtområden för gäddan.
Omfattningen och kvaliteten av dessa miljöer
har dock minskat under de senaste hundra
åren, till stor del genom mänsklig exploatering.
Att skydda och återskapa sådana miljöer kan
vara ett sätt att gynna gäddbestånden i
kustområden.
Gädda fångas i liten utsträckning i traditionella
övervakningsredskap mycket beroende på
artens stillastående levnadssätt. Dessutom är
maskstorleken i ordinarie provfisken inte
anpassad för att fånga vuxen gädda. Detta
medför att provfisken med standardiserad
metodik inte ger en klar bild av gäddans
beståndsstatus. Det historiska underlaget för
beståndssituationen för gädda är dessutom
bristfälligt. Tillgänglig data tyder dock på att
bestånden i Egentliga Östersjöns ytterskärgård
är svaga och att de sannolikt har varit
minskande under de senaste 20 åren.
Förekomsten av årsyngel av gädda i dessa
områden är generellt sett låg. Årsvariationen
kan dock vara stor och under tidigt 2010-tal var
rekryteringen relativt god.
I Östersjöns innerskärgårdar fungerar
rekryteringen i allmänhet bra och här finns
också generellt god tillgång på könsmogna
gäddor. Orsaken till nedgången i
gäddbestånden i ytterskärgården är inte
fastställd. Minskningen kan sannolikt ha
orsakats av ökad dödlighet hos unga gäddor till
följd av ökad predation, eventuellt i
kombination med födobrist och för högt
fisketryck.
Beståndsstatus
Som regel bestäms gäddbeståndens struktur
och status av såväl rekryteringsframgången och
fisketrycket. Då stora honor är extra viktiga för
beståndens återväxt infördes ett så kallat
fönsteruttag inom handredskapsfisket 1 april
2010. I och med denna regel ska både mindre
gäddor som inte är könsmogna än (under 40
cm) och storväxta gäddor (över 75 cm)
återutsättas för att trygga återväxten och
bibehålla stora gäddors funktions för
rekryteringen och för ekosystemet i stort.
För en tillförlitlig bedömning av artens
beståndsstatus är en mer noggrann kartläggning
av fritidsfiskets fångster och dess geografiska
fördelning nödvändig. Eftersom gäddan
förekommer i många mer eller mindre isolerade
populationer och fångas i liten utsträckning i
provfisken är det svårt att ge en samlad och
övergripande bild av artens beståndssituation.
Tillgänglig information indikerar att fisketrycket
är högt på gädda och att bestånden i
åtminstone Egentliga Östersjöns öppna
kuststräckor och ytterskärgårdar är relativt små
med svag rekrytering. Det är ännu oklart vilken
effekt regeln med fönsteruttag har på
gäddbestånden.
Biologiskt råd
Fisketrycket på gädda bör inte öka. Arten bör
förvaltas lokalt. För att stärka bestånden
föreslås skydd av fungerande
rekryteringsområden, restaureringar av lek- och
uppväxtområden och begränsningar av fisket i
vissa områden som förvaltningsåtgärder.
Förvaltning
Fredningstid
1 april – 31 maj Gotland, Öland och Kalmarsund
Minimimått
40 cm i södra och mellersta Östersjön
Fångstbegränsning
Vid handredskapsfiske får maximalt tre gäddor
mellan 40-75 cm behållas per fiskare och dygn.
Reglerna gäller för hela Östersjön, med
undantag för Bottenviken.
Fredningsområden
Specifika fredningsområden finns för gädda.
Lästips
Andersson, M. Sandström, A. Asp, A. & Bergek S.
2013. Provfisken i Vänern 2009-2012, Från stranden
till öppna sjön. Vänerns vattenvårdsförbund rapport
nr 75, 42 s.
Casselman, J. M., & Lewis, C. A. 1996. Habitat
requirements of northern pike (Esox lucius).
Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences
53(Supplement 1):161–174.
Fracz, A. & Chow-Fraser P. 2013. Impacts of declining
water levels on the quantity of fish habitat in coastal
wetlands of eastern Georgian Bay, Lake Huron.
Hydrobiologia 702, 151-169.
Kallasvou, M., Salonen, M. & Lappalainen, A. 2010.
Does the zooplankton availability limit the larval
habitats of pike in the Baltic Sea? Estuarine, Coastal
and Shelf Science 86:148- 156.
Mingelbier, M. & Brodeur, P. 2008. Spatially explicit
model predicting the spawning habitat and early
stage mortality of Northern pike (Esox lucius) in a
large system: the St. Lawrence River between 1960
and 2000. Hydroboilogica 601, 55-69.
Ljunggren, L., Sandström, A., Bergström, U., Mattila,
J., Lappalainen, A., Johansson, G.,
Sundblad, G., Casini, M., Kaljuste, O., and Eriksson, B.
K. 2010. Recruitment failure of coastal predatory fish
in the Baltic Sea coincident with an offshore
ecosystem regime shift. – ICES Journal of Marine
Science, 67: 1587–1595.
Ljunggren, L., Olsson, J., Nilsson, J., Stenroth, P.,
Engstedt, O., Borger, T. och Sandström O. 2011.
Våtmarker som rekryteringsområden för gädda i
Östersjön -erfarenhet och rekommendationer från
ett forskningsprojekt. ISSN 1404-8590, 1-64.
Fiskeriverket rapport. Finfo 2011:1
Midwood, DJ. & Chow-Fraser, P. 2012. Changes in
aquatic vegetation and fish communities following 5
years of sustained low water levels in coastal
marshes of eastern Georgian Bay, Lake Huron.
Global Change Biology 18, 93-105.
Neuman, E., Bruckmeier, K., Laikre, L., Nilsson, P.,
Palm, S., Ryman, N., Thoresson, G. och Ulmestrand,
M. 2004. Lokal fiskeriförvaltning vid svenska kusten biologiska och samhälleliga förutsättningar. ISSN
1403-8226, 1-47. Göteborg, Göteborg University.
HERS SUCOZOMA-Report 2004:4.
Paukert, C.P & Willis D.W 2003. Population
characteristics and Ecological role of northern pike in
shallow natural lakes in Nebraska. North American
Journal of Fisheries Management 23, 313-322.
Saulamo, K. and Neuman, E. 2002. Local
management of Baltic fish stocks – significance of
migrations. ISSN 1404–8590, 1-19. Fiskeriverket
rapport. Finfo 2002:9
Sundblad , G., Bergström, U., Sandström, A. &, Eklöv,
P. 2013 Nursery habitat availability limits adult stock
sizes of predatory coastal fish. ICES Journal of Marine
Science. doi:10.1093/icesjms/fst056
Svärdson, G., och Molin, G. 1968. Fiskets effekt på
gäddans storlek och numerär. Information från
Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm (5). 29 s.
