Trombonartisteri
Fredag 2 november 2012 kl 18.00, Sjöströmsalen
Göteborg Wind Orchestra och
studenter från klassiska musikerutbildningen
Dirigent: Alexander Hanson
Solist: Håkan Björkman, trombon
Program
Kenneth Hesketh (f. 1968)En Festuvertyr
Derek Bourgeois (f. 1941)
Trombonkonsert op. 114
Allegro
Adagio
Presto
Ralph Vaughan Williams (1872–1958)
Toccata marziale
PAUS
Finn Rosengren (f. 1946)Symfonisk sats (uruppförande)
Brian Lynn (f. 1954)Doolallynastics
Adam Gorb (f. 1958)
Danser från Kreta
Syrtos
Tik
Samaria Gorge
Syrtaki
Kom ihåg att stänga av din telefon.
Fotografering och inspelning vid evenemanget är inte tillåten.
Alexander Hanson, dirigent
Alexander Hanson är en av de mest efterfrågade
dirigenterna i Sverige just nu. År 2004 tog han
med högsta betyg examen i dirigering vid den
världsberömda Sibeliusakademin i Helsingfors
där han studerade för Leif Segerstam. Sedan
dess engageras Alexander Hanson flitigt av
professionella orkestrar som bl. a Kungliga Filharmonikerna, Malmö Symfoniorkester, Göteborgs Operan, Marinens musikkår, Norrköpings
Symfoniorkester, Svenska Kammarorkestern och
Royal Philharmonic Orchestra.
Håkan Björkman, trombon
Håkan Björkman är anställd som solotrombonist
i Kungliga Hovkapellet och i Chamber Orchestra of Europe. Han jobbar också för tillfället
i Sveriges Radios Symfoniorkester. Håkan
uppträder regelbundet som solist och har hörts i
radio och tv samt med orkestrar såsom Kungliga
Filharmonikerna, Östgöta Blåsarsymfoniker och
Västerås Sinfonietta.
Göteborg Wind Orchestra och Högskolan för scen och musik
har ett återkommande samarbete där musikerstudenter och professionella musiker arbetar
tillsammans under en vecka varje år.
För Göteborg Wind Orchestra är detta projekt
ett av stegen i arbetet för barn och ungdomar. Orkestern gör allt från skolkonserter
för förskoleklasser till detta samarbete med
morgondagens musiker.
För studenterna vid Högskolan för scen och
musik är det ett oerhört värdefullt moment
i utbildningen att få träffa och spela med
professionella musiker.
Programkommentarer
Kenneth Hesketh (f. 1968)
började komponera redan när han sjöng
som korgosse vid katedralen i födelsestaden
Liverpool, studerade sen vidare vid Royal
College of Music och vid en Tanglewoodkurs
för den framstående franska tonsättaren Henri
Dutilleux. Numera är han själv professor vid
Royal College of Music och hedersprofessor vid Liverpools universitet. Han är relativt
okänd i vårt land som tonsättare, men överhopad med beställningar på verk från andra delar
av Europa, från Canada och USA. Han är
huskomponist vid Royal Liverpool Philharmonic Orchestra och Ensemble 10/10, som
ägnar sig åt nutida musik och kan glädja sig
åt att en stor publik uppskattar hans färgrikt
orkestrerade musik.
Som tonsättare har han ett fantastiskt öra för
detaljer, hans musik är kontrapunktiskt tät och
komplicerad men samtidigt genomskinlig och
klar och med förmåga att dra lyssnaren in i
sin speciella ljudvärld. En musiktidskrift uttrycker sig om Hesketh så att han är en kompositör som både har någonting att säga och
medel att uttrycka det. Hans kompositionslista
upptar opera, orkestermusik, kammarmusik,
sånger och solostycken. Han har skrivit särskilt mycket för symfoniska blåsorkestrar, inte
sällan av ett slag så de tjänat som teststycken
i musiktävlingar och det har gjorts många cd
i England, Japan, USA och Canada med hans
blåsarmusik, till vilken räknas inledningsstycket vid dagens konsert, en Festuvertyr,
som möjligen är det första verk av Hesketh
som framförs i vårt land .
Derek (David) Bourgeois (f. 1941)
är också britt, utbildades i komposition för
Herbert Howells vid Royal College of Music
och i dirigering av Sir Adrian Boult. Numera
lever han sedan flera år i tillbakadragenhet i
Dorset i England. Det ger honom möjlighet
att leva familjeliv och att framförallt komponera massor av musik. Månntro det finns
någon i samtiden som har en verklista med för
ögonblicket opus 335 längst ned och omfattande bl a 78 symfonier och de är alls inga
korta stycken. Symfoni nr 33 som exempel tar
62 min att framföra, alltså i Brucknerklassen.
Bara under 2012 (hittills) har han producerat
20 verk, däribland sina senaste 8 symfonier.
Kanhända är symfonin nr 80 redan under utskrivning, medan ni läser detta om Bourgeois’
otroliga flit som musikskapare. Han har även
femton solokonserter på sitt samvete, två operor och en musikal. Särskilt mycket musik har
han skrivit för blåsorkestrar och brass band.
Trombonkonserten op 114 står på dagens
program. Den skrevs 1988 för vår svenske
världsstjärna Christian Lindberg som öppningsstycke vid ett internationellt trombonesymposium i London. Den tar ca 20 min att
framföra med sina tre satser (Allegro, Adagio,
Presto). Det är ”lättflytande”, underhållande
musik för oss som lyssnar, men nog så knepig
och svårhanterad för solisten. Trombonkonserter finns det inte alltför gott om i musiklitteraturen emellertid och är den visserligen en
svår nöt att knäcka för trombonister, så blir
Bourgeois’ konsert ändå gärna framförd och
är ett av hans oftast spelade verk, live såväl
som via cd. Det har i sin närmast romantiska
stil förutsättningar att bli ett ofta spelat repertoarverk.
Ralph Vaughan Williams (1872–1958)
är ännu en engelsman i vågen av brittisk
musik i början av dagens konsert. Han är en
av de främsta i den brittiska musikhistorien,
prästson från Gloucestershire, med porslinsmakaren Wedgewood och Charles Darwin
bland sina anfäder. Komposition lärde han
som så många andra av Charles Villiers
Stanford vid Royal College of Music men han
läste även historia och musikologi i Cambridge. Till sina mest betydelsefulla vänner
kunde han räkna filosofen Bertrand Russell,
dirigenten Leopold Stokowski och tonsättarkollegan Gustav Holst. Bland hans personliga
lärare med influenser måste nämnas Max
Bruch i Berlin och Maurice Ravel i Paris.
Han började rätt sent att komponera, var 30 år
när han debuterade med sången Linden Lea.
Befruktande för hans komponerande verkade
hans studier av och insikter i den engelska folkmusiken. Den första stora publika
framgången fick han 1910 med Fantasi över
ett tema av Thomas Tallis för stråkorkester
och den första symfonin (En havssymfoni)
och Symfoni nr 2 (En Londonsymfoni) 1914.
Han deltog som artillerist och ambulansförare
i Första världskriget, återupptog därefter sitt
komponerande, hans stil förändrades och blev
mer disharmonisk och rytmiskt intrikat från
ett par år in på 20-talet.
Toccata marziale i B-dur för militärorkester
komponerade han 1924. Det är trots den
krigiska titeln ett roligt stycke musik, färgrikt,
flott och festligt. Det är svårt att exekvera och
ställer höga krav på professionalism av musikerna. Många anser verket vara ett av de bästa
som skrivits för wind band. Det kom till för
firandet av den brittiska imperieutställningen
och planerades som förstasatsen i en concerto
grosso, men projektet stannade vid detta fyra
minuter korta stycke och övrigt tänkt material
till concerto kom till användning i RVW:s
violinkonsert senare.
Finn Rosengren (f. 1946)
är en för Göteborgs musikvänner välbekant
och uppskattad dirigentprofil, länge verksam
och av stor vikt för många operainsceneringar
vid Stora teatern och på senare år GöteborgsOperan. Lika historiskt viktigt var hans
initiativ till att starta Göteborgs ungdomsorkester som han ledde till framgångar med
framförallt en stor andel glömd och okänd
svensk musik på repertoaren. Han skrev en
del musik i tonåren, men övriga arbetsuppgifter, framförallt som dirigent, tog snart all hans
tid och först på senare år har han fått tillfälle
att ta upp sitt komponerande igen. Symfonisk
sats kallade han ett stycke för blåsorkester
som tillkom 2010 och som i kväll framförs för
första gången av GWO. Musiken har stilistiska rötter i 1900-talet, har inte återblickande
men å andra sidan inte heller avantgardistisk
karaktär. Rosengren har efter den Symfoniska
satsens tillkomst komponerat Tre stycken för
stråkorkester och några musikinlägg för en
Shakespearepjäs på Göteborgs stadsteater och
i planerna framgent ingår en Sinfonietta för
liten orkester.
Brian Lynn (f. 1954)
heter ännu en engelsk, samtida tonsättare.
Han föddes i Essex och började öva på fiol
som femåring och kom vid 11 till en Kunglig
liten musikakademi. Han började då intressera sig för trombon och tog med detta instrument en hög examen så tidigt som vid 17 års
ålder. Han spelade i National Youth Orchestra
of Great Britain och studerade vidare vid berömda Guildhall School of Music and Drama,
arbetade sedan för Skottlands opera och
Skotska nationalorkestern och Kentoperan
och frilansade lite varstans i de stora brittiska
orkestrarna.
Lynn är nu sen 1988 anställd vid English
National Opera (Londons andra stora operahus jämte Covent Garden). Han får tid över
att komponera och arrangera musik för kör,
orkester och brassensembler.
Det tungvrickande namnet Doolallynastics
har han gett ett stycke han komponerat 1989
för trombonisten John Kenny. Det kräver sin
man och bär underrubriken Kort tortyr för
oackompanjerad trombon. Tänk på det när ni
lyssnar till Lynns musikstycke!
Adam Gorb (f. 1958)
tituleras professor, började komponera vid 10
års ålder och fick ett verk om 15 pianostycken
framfört i BBC:s musikradiokanal snart
därefter. Studerade sedan musik i Cambridge
och har efter examen 1980 delat sin tid mellan
komposition och som teatermusiker. Han började studera vid Kungliga musikakademien i
London först 1991 och gick ut med högsta betyg. Han är om inte fullt i samma flitklass som
Bourgeois ivrigt verksam med att göra musik
i olika genrer, till synes gärna med blåsare i
huvudrollerna, men på hans verkförteckning
finner man t ex också två stråkkvartetter och
en altfiolkonsert. Gorb är rektor för en kompositionsskola i Manchester.
Danser från Kreta komponerade Gorb 2003
på önskan av dirigenten Timothy Reynish,
som beställde verk av olika tonsättare att skrivas till minne av sonen William Reynish, som
tragiskt omkommit vid en bergsklättrarolycka.
Verket uruppfördes vid Royal College of Music i London i november 2003 och omfattar
fyra satser, som ska påminna oss om ”allt det
goda i livet”. Stycket har hämtat material från
dansmusik på den grekiska ön Kreta.
Första satsen, Syrtos, är tänkt som ett porträtt
av Minotauros, ett vidunder med tjurhuvud
och människokropp, frukten av en onaturlig
förbindelse mellan den kretensiske sagokungen Minos gemål och en tjur, som Poseidon
låtit uppstiga ur havet. Den föddes upp genom
att man offrade unga män och kvinnor till
odjuret. Musikens karaktär är frän och obarmhärtig, skoningslös.
Andra satsen, Tik, återger unga kvinnor i
en mer graciös dans i 5/8-takt, men rymmer
också brutalare moment, likt en kretensisk
bonde i rörelse på ett trägolv.
I tredje satsen, i långsam 7/4-takt är stämningen mörkare. Där illustreras en farlig och
jobbig promenad utför ett brant berg och mynnar ut i ett välkommet dopp i Libyska havet.
Sats 4: Efter avlägsna fanfarer från bortom
estraden, bryter en modern grekisk dans ut,
Syrtaki, den övergår i att offstage-trumpetarna
stoltserar framme på scenen och spelar ett
ganska vulgärt tema. Musiken ökar sedan i
tempo och det hela upplöses i festlig yra, men
före den slutliga apoteosen kan Minotauros
ande kort höras delta i partyt.
Programkommentarer: P-G Bergfors
Medverkande
Dirigent
Alexander Hanson
Solist
Håkan Björkman, trombon
Flöjt
Edit Barocsai
Amalia Beauregard Camp
Anne Elkjär
Mia Widestrand
Oboe
Nicklas Bergström
Sofia Hinnerson
Ivan Nylander
Ekaterina Skidanova
Klarinett
Göran Carlsson
Kjell Gustafsson
Yvonne Kamne
Cathrine Kullbrandt
Adam Lindtrup
Rickard Stråhle
Maria Wigander
Saxofon
Kjell Henriksson
Samuel Westin
Fagott
Jon Bergstedt
Lomic Lamouroux
Mario Saez
Johan Wikström
Kontrabas
Marcus Bengts
Eric Nilsson
Anna Hansson
Valthorn
Stig Emker
Anton Johansson
Alice Loft Månsson
Eva Störholt
Per Textorius
Trumpet
Axel Andersson
Sara Arrhenius
Peder Hansson
Martin Isaksson
Gustav Thoursie
Trombon
Johannes Elmberg
Jakob Florea Nöstvik
Sverker Moberg
Robert Svensson
Wenche Tjentland
Eufonium
Andreas Johansson
Tuba
Neil Baker
Fraser Russel
Slagverk
Lars Eliasson
Jerker Johansson
Adam Lindén
Martin Skog
Joakim Spogardh
