18 NYA ÅLAND
FREDAGEN DEN 14 JUNI 2013
Myrarnas egen rhododendron
För tillfället blommar rhododendron i
olika färger och storlekar i folks trädgårdar. Men hur många är medvetna
om att det ute i vår egen natur också
växer en art av släktet rhododendron?
Vi kallar den dock inte för rhododendron utan i stället skvattram eller
getpors.
Den som har vandrat på en myr en varm sommardag kan
säkert återkalla den speciella tunga och sövande doften.
Upphovet till doften är alltså skvattram (Rhododendron
tomentosum), en buske som kan bli drygt en meter hög
och som är karakteristisk för myrar och sumpig skogsmark.
Växten har avlånga blad med inrullade bladkanter.
Bladen är kala och läderartade på ovansidan och rödbrunludna på undersidan.
Skvattram behåller sina blad kvar över vintern och vid
kraftig kyla rullas de ihop mera och fälls nedåt. Växter
med denna bladbyggnad är anpassade till torra miljöer,
vilket kanske låter konstigt med tanke på att myrar brukar upplevas som fuktiga eller rent av våta miljöer.
En stor del av året stämmer det, men på våren kommer myrens växter ofta i gång med sin fotosyntes innan
tjälen hunnit försvinna. Vattnet finns alltså där men är
otillgängligt för växterna och man brukar tala om funktionell torka. Det är i princip samma förklaring som kan
ges till att så många enar och risartade växter har blivit
bruna under våren.
Den här tiden blommar skvattrambuskarna på våra myrar och blommorna sitter i klasar i grenspetsarna och
avger en karakteristisk aromatisk doft. Eftersom blommorna är både vackra och dekorativa, kanske det är
frestande att plocka några kvistar för att sätta inomhus
i vas.
Detta kan dock inte rekommenderas eftersom doften
är så kraftig att den framkallar huvudvärk.
Detta tyder på att växten innehåller diverse olika kraftiga kemiska substanser och man känner till åtminstone
ett tiotal ämnen med olika effekter på nervsystemet. Av
denna anledning har man förr använt växten till diverse
medicinska ändamål.
Den har använts som medel för att hålla ohyra som
mal och vägglöss borta. Gnuggar man in huden med
bladen lär myggen avskräckas.
Skvattram har också använts för färgning av lin och
som ersättning för pors och humle vid ölframställning
och som brännvinskrydda. I Nordamerika växer en nära
släkting till skvattram, som på svenska går under namnet bredbladig skvattram (R. groenlandicum) men som
på engelska heter (Bog) Labrador Tea.
Det betyder ungefär (myr)-Labradorte, vilket antyder
att bladen använts som te av ursprungsfolk.
På internet kan man även se att växten fortfarande används inom alternativ medicin, bland annat som kosttillskott och som botemedel för allehanda krämpor.
Samtidigt varnas det för bieffekter, som låter ganska
allvarliga, vid överdosering.
Det kanske alltså är
klokast att låta skvattram
växa där den växer och i
stället gå ut och njuta av
dess vackra blommor.
Ralf
Carlsson
NATURLIGTVIS
[email protected]
VINTERGRÖN Skvattram behåller sina blad hela vintern.
BLOMMOR I KLASAR Blommorna doftar gott men undvik att plocka
dem.
ANPASSNINGAR Hoprullade bladkanter och ludna bladundersidor
utgör en del av anpassningarna till skvattrams livsmiljö.
MYREN BLOMMAR Där skvattram växer tätt det blir det en masseffekt när den blommar.
