32
Af de 560 stjärnor, hvilka Argelander observerat och som på grund af tidigare iakttagelser
förmodats halva en egenrörelse större än 0".2, visade sig genom hans undersökning detta antagande i
många fall hafva berott på observationsfel hos de tidigare observatörerna. Däremot ansåg sig
Argelander hafva säkert konstaterat egenrörelser, hvilka blott uppgingo till en tiondedels bågsekund.
Medtagande dessa, grundade han sin beräkning på 390 i hans katalog upptagna stjärnor. Dessa
fördelade han på tre grupper, den första omfattande stjärnor med en egenrörelse större än 1".0, den
andra och tredje med egenrörelser liggande emellan 1".0 och 0".5, respektive 0".5 och 0".1, hvarvid
den första gruppen kom att innehålla 21, den andra 50 och den tredje 319 stjärnor, Detta olika antal
har tydligen varit orsaken till, att Argelander observerat stjärnorna med. starkare egenrörelse flera
gånger än de svagare l), för att sålunda öka noggrannheten hos det mindre omfattande materialet.
Genomförande för hvar och en af grupperna en af de öfriga oberoende beräkning enligt minsta
qvadratmetoden, finner han resultat, som på det närmaste bekräfta hvarandra och sålunda äfven
solsystemets fortskridande rörelse i rymden. Den punkt, emot hvilken denna rörelse är riktad, finner
han, bekräftande Herschel's resultat, ligga i stjärnbilden Hercules och äga koordinaterna 2):
i Rectascension: 260046,'6 och i Deklination:
+
+ 31 17,'7
+
0
3027,'6 och
20 19,'6. Argelander's afhandling afslutas med ett försök
med de sannolika felen
till förallmänligande af de vunna resultaten genom öfverläggningar om en för hela det stjärnsystem,
till hvilket vår sol hör, gemensam rörelse kring en centralkropp, liknande planetsystemets rörelse
kring solen,en hypotes, som senare mera ingående undersökningar dock motsagt.
Argelander' s undersökning väckte genast stort och berättigadt uppseende och betraktas
fortfarande såsom ett af de vigtigaste arbetena på detta område. Vetenskaps-Akademin i St.
Petersburg, i hvars skrifter densamma offentliggjorts, belönade afhandlingen ännu samma år med det
stora Demidoff' ska priset.
l) DLX Stellarum Fixarum Positiones Mediae. Pagg. I-II. 2)
Ueber die 'Eigene Bewegung des Sonnensystems. S. 29,
